STATSBIDRAGS- OCH UTJÄMNINGSSYSTEMET I KOMMUNERNA

Transkript

1 NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala universitet Examensarbete C Författare: Linda Johansson och Viktoria Marmdal Handledare: Eva Mörk Termin och år: Ht 2005 STATSBIDRAGS- OCH UTJÄMNINGSSYSTEMET I KOMMUNERNA Incitament till att inte vara kostnadsminimerande?

2 Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att undersöka om statsbidrags och utjämningssystemet gav incitament till kommunerna att inte minimera sina kostnader. Undersökningen bygger på paneldata som inkluderar samtliga 290 kommuner i Sverige. Vi tar fram deskriptiv statistik samt estimerar en regression där vi undersöker hur olika variabler inom systemet påverkar nettokostnadsindex. Våra resultat är något motsägelsefulla. I den deskriptiva statistiken ser vi å ena sidan att kommunerna i genomsnitt har högre totalt nettokostnadsindex om de får bidrag inom inkomstutjämningssystemet. Resultatet i regressionen tyder däremot på att nettokostnadsindex minskar vid en ökning av inkomstutjämningsbidraget. Denna parameter är dock inte signifikant varpå det är vanskligt att tolka den. För kostnadsutjämningssystemet visar vår deskriptiva statistik att genomsnittligt totalt nettokostnadsindex inte verkar skilja sig åt. I regressionen tyder resultatet däremot på att totalt nettokostnadsindex minskar då bidraget ökar. Regressionsresultatet visar även att de generella statsbidragen verkar öka kommunernas totala nettokostnadsindex. Nyckelord: Skattekraft, inkomstutjämning, kostnadsutjämning, kompensationsgrad, utjämningsgrad, negativa marginaleffekter. 2

3 Sammanfattning Inledning Problemformulering/Syfte Avgränsningar Metod Varför har vi utjämning mellan kommunerna i Sverige? Decentralisering Motiv bakom en utjämning mellan kommuner Statsbidrags- och utjämningssystemet sedan Beskrivning av statsbidrags och utjämningssystemet Inkomstutjämning Den länsvisa skattesatsen och kompensationsgrad Kostnadsutjämningen Delmodellerna Äldreomsorg Individ- och familjeomsorg (IFO) Barnomsorg Grundskola Gymnasieskola De generella statsbidragen Införanderegler Metod Paneldata Fix effekt-modell Estimerad modell Förväntade resultat och hur parametrarna kan tolkas Resultat Totalt nettokostnadsindex Äldreomsorgens nettokostnadsindex Individ- och familjeomsorgens ( IFO:s) nettokostnadsindex Barnomsorgens nettokostnadsindex Utbildningens nettokostnadsindex Slutord Bilaga 1: Assumptions for Fixed Effects Bilaga 2 Variabelförteckning Bilaga 3 Tabeller Bilaga 4 Figurer Bilaga 5 Ordlista

4 1. Inledning Kommunerna ansvarar idag för en stor del av de offentliga tjänsterna, som t.ex. äldreomsorg, individ- och familjeomsorgen samt barnomsorg. Samtidigt har kommunerna olika ekonomiska förutsättningar i form av t.ex. demografisk- och geografisk struktur samt skatteintäkter. Detta leder till krav på utjämning mellan kommunerna för att skapa en jämn fördelning i landet. För att åstadkomma denna utjämning har stadsbidrags- och utjämningssystemet konstruerats. Utjämningssystemets syfte är att skapa likartade ekonomiska förutsättningar för kommunerna. Det ska skapa förutsättningar att till samma skattesats kunna tillhandahålla offentliga tjänster i likartad omfattning och standard. Systemet har alltsedan införandet 1966 varit under ständig diskussion och förändring, mycket pga. att utjämningen är svår att utforma på ett rättvist sätt. 1 En annan orsak till utjämningssystemet är att minska skillnaden i konkurrenskraft mellan kommunerna. Det ska helt enkelt vara lika attraktivt att bosätta sig eller att driva företag i hela landet. Utjämningssystemet ska däremot inte utjämna skillnader i effektivitet och servicenivå. 2 Statsbidrags- och utjämningssystemet bestod av fyra delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generella statsbidrag och införanderegler. Inkomstutjämningens syfte var att samtliga kommuner skulle vara garanterade ett lika stort skatteunderlag per invånare, oavsett storlek på det egna skatteunderlaget. Kostnadsutjämningen syftade till att utjämna strukturella kostnadsskillnader mellan kommunerna dvs. kostnader som kommunerna själva inte kunde påverka. De generella statsbidragen utgörs av ett invånarrelaterat och ett åldersbaserat bidrag. Syftet är att överföra resurser från central till lokal nivå. 1.1 Problemformulering/Syfte Vi ska undersöka om statsbidrags- och utjämningssystemet år gav kommunerna incitament till att inte minimera sina kostnader. Var deras kostnader högre än de förväntade standard- och strukturkostnaderna. Det vill säga; var det så att kommunerna spenderade mer än vad de borde? 1 Jonsson, Ernst 1999, s Skatteutjämning mellan kommunerna, s 5-6 4

5 1.2 Avgränsningar Vi har i denna studie lagt fokus på kommunernas nettokostnader och hur dessa påverkas av bidrag och avgifter genom statsbidrags- och utjämningssystemet Vi har lagt störst vikt vid att undersöka inkomst- och kostnadsutjämningssystemet eftersom de diskussioner som förts främst har fokuserat på problemen med dessa. Studien kommer att genomföras på kommunernas totala nettokostnader, samt för de fem största delmodellerna inom kostnadsutjämningssystemet; äldreomsorg, barnomsorg, grundskola, gymnasieskola samt individ- och familjeomsorg. Nettokostnaderna för kommunerna är definierat som summan av verksamhetens kostnader, och kostnader för avskrivningar minus verksamhetens intäkter. Vi har valt att studera perioden , valet av denna begränsade period beror på att kostandsutjämningen hade en mindre justering 1998 samt att åldersbidraget infördes från För att dessa faktorer inte skall påverka vårt resultat utesluter vi därför år 1996 och Metod Vi undersöker om kommunerna är kostnadsminimerande genom att undersöka hur deras nettokostnader påverkas av olika faktorer inom statsbidrags- och utjämningssystemet. Undersökningen utförs genom att bilda ett index över hur nettokostnaderna skiljer sig från strukturkostnaden. Indexet tas fram för både de totala nettokostnaderna och respektive delmodells nettokostnad. En regressionsmodell estimeras för att undersöka hur nettokostnadsindex påverkas av olika variabler inom statsbidrags- och utjämningssystemet. Vi kommer även att ta fram deskriptiv statistik för att se hur kommunernas kostnader skiljer sig åt om man får bidrag eller ej inom inkomst- och kostnadsutjämningssystemet. Genom resultatet av regressionsmodellerna kommer vi få indikationer på hur faktorer inom statsbidrags- och utjämningssystemet påverkar kommunernas nettokostnader. Skillnader i preferenser mellan kommunerna är svåra att mäta, och våra resultat kommer sannolikt att till viss del reflektera dessa. I slutsatsen kommer vi att diskutera om resultaten beror på skillnader i preferenser. 3 3 För mer detaljerad beskrivning av metoden se avsnitt 5. 5

6 2. Varför har vi utjämning mellan kommunerna i Sverige? I Sverige har det under hela 1900-talet skett en ökad decentralisering av offentliga tjänster från stat till kommuner. Detta har bidragit till att en stor del av de offentliga tjänsterna ligger inom kommunernas ansvarsområde. Kommunerna är enligt lag skyldiga att tillhandahålla; Social service, inklusive äldreomsorg och socialbidrag Skola och barnomsorg Lokal planering Renhållning och sophantering Miljö- och hälsofrågor Räddningstjänst Vatten och avlopp Lag och ordning Sedan kan kommunerna själva avgöra om de vill tillhandahålla andra frivilliga tjänster såsom fritidsaktiviteter, bostäder, kultur m.fl Decentralisering Ett av argumenten för en decentralisering är att kommunerna är bättre på att tillhandahålla offentliga tjänster, eftersom man har en större lokalkännedom och kännedom om invånarnas preferenser. Det blir också lättare för invånarna att veta vem som är ansvarig för besluten som fattas. Ytterligare ett argument för decentralisering är ökad effektivitet som följd av en ökad konkurrens mellan kommuner. 5 En decentralisering kan även leda till en rad negativa konsekvenser, t.ex. kommer kommuner att ha olika möjligheter att kunna tillhandahålla offentliga varor och tjänster. De beslut som fattas på lokal nivå är inte alltid effektiva på nationell nivå, vilket också talar mot en decentralisering. Ett exempel kan vara att kommuner genom skattekonkurrens försöker styra invånarantalet i önskad riktning. 6 Decentraliseringen av de offentliga tjänsterna är dock starkt kopplat till behovet av ett utjämningssystem. 7 4 Boadway & Mörk, 2003, s 55 5 Boadway & Mörk, 2003, s Boadway & Mörk, 2003, s Chernick, Howard, 2003, s 116 6

7 2.2 Motiv bakom en utjämning mellan kommuner Som tidigare nämnts, ligger en stor del av de offentliga tjänsterna på kommunernas ansvar. Detta har gett ett intresse bland allmänheten att det ska finnas en jämlik nivå av tillhandahållandet och kvaliteten på offentlig service till samma skattesats. Förutsättningarna att kunna tillhandahålla en jämlik nivå av offentlig service varierar däremot mellan kommunerna. Dessa skillnader i förutsättningar kan bero på faktorer som: åldersstruktur, hur tätbefolkad kommunen är, skatteunderlag, social struktur och geografiska förhållanden. 8 Huvudmotiven bakom ett utjämningssystem är: Ett utjämningssystem kan bidra till att fördelningen av arbetskraft och kapital jämnas ut mellan kommunerna. På så sätt kommer näringslivsstrukturen att kunna bli likartad i hela landet då kommunerna får lika ekonomiska förutsättningar. Utjämningen bidrar till en rättvis fördelning av den offentliga servicen och oavsett var man bor i landet kommer man ha tillgång till likartad offentlig service. 9 Om vi inte hade något utjämningssystem mellan kommunerna skulle sannolikt några kommuner vara tvungna att ta ut högre skatter än andra för att kunna tillhandahålla samma nivå av offentlig service. Det betyder att det finns skillnader i skattepriset 10 mellan kommunerna. Den skattesats kommunerna minst måste ha för att kunna tillhandahålla en viss servicenivå är skattepriset. Tiebout-modellen säger att om skillnaderna i skattepriserna är alltför stora kommer individer och företag att vilja flytta till de kommuner som har en skatteoch servicenivå som bäst tillgodoser deras preferenser. Detta scenario skulle kunna leda till att kommuner med redan höga skattepriser skulle få ännu högre då det kan ske en flytt av invånare från kommunen Boadway & Mörk, 2003, s Chernick, Howard, 2003, s Se Bilaga 5, Ordlista 11 Rosen, Harvey, 2002 s

8 3. Statsbidrags- och utjämningssystemet sedan 1966 Alltsedan 1917 har det funnits ekonomisk utjämning mellan kommuner, då bestod det av generella statsunderstöd till skattetyngda kommuner. Systemet har sedan dess utvecklats och förnyats under åren som följd av tillsatta utredningar. Nedan följer en beskrivning om utvecklingen av utjämningssystemet sedan 1966, då det första allmänna kommunala systemet infördes Statsbidrags- och utjämningssystemet bestod vid dess införande av: bidrag vid brist på skattekraft 12, bidrag vid hög utdebitering, och specialdestinerade statsbidrag. För att ta hänsyn till olikheter i nettokostnader mellan kommunerna delade man in landet i tre områden med en skattegaranti 13 på 90, 110 och 125 % av medelskattekraften i riket. På så sätt skulle man bättre ta hänsyn till olikheter i kostnader som orsakades av t.ex. geografiskt läge, åldersstruktur mm. Extra skatteutjämningsbidrag gavs till de kommuner som var skattetyngda, med höga skolskjutskostnader och stark befolkningsminskning. 14 Hela systemet finansierades av staten och innefattade alla kommuner, det fanns alltså ingen utjämning mellan kommunerna. En annan viktig skillnad med detta system och det undersökta var att skattekraftsutjämningsbidraget även fördelades till landsting, församlingar, pastorat och andra kyrkliga samfälligheter som hade rätt att ta ut skatt ändrades systemet efter ett betänkande av skatteutjämningsrevisionen. Kritiken som ledde till förändringen var att bidragen skapade ökade kostnader genom att kommunerna blev mindre återhållsamma i sina utdebiteringar. En annan kritik var att systemet gav möjlighet för kommunerna att själva bestämma bidragssummans storlek. I det nya systemet avskaffades bidraget vid hög utdebitering och man beslutade att det skulle finnas sex skattekraftsområden med skattekraftgarantier på 95, 100, 110, 120, 130 och 135 % av medelskattekraften. Under 80-talet utökades dessa skattekraftsområden till tolv stycken. Man ökade även möjligheten att bevilja extra bidrag för att minska risken för likartade kommuner hamnar i olika nivåer. De specialdestinerade statsbidragen var oförändrade under denna period. 12 Se Bilaga 5, Ordlista 13 Se Bilaga 5, Ordlista 14 SOU 2000:120, s SOU 2000:120, s 54 8

9 År 1986 infördes för första gången en skatteutjämningsavgift som togs ut från kommunerna, den s.k. Robin Hood-skatten. Denna skatt skulle utjämna de allra största skillnaderna mellan kommunerna, och de med en skattekraft över 135 % av medelskattekraften blev belagda med den. Under denna period började man även ta hänsyn till faktorer som geografiskt läge och bebyggelsestruktur, samt regionalpolitiska faktorer En ny genomgripande förändring skedde 1993 efter en parlamentarisk kommitté som tillsattes Rundgången av pengar mellan stat och kommun skulle upphöra 17, och en tydligare gräns mellan kommunalt och statligt ansvar skulle sättas. Principen var att kommunerna skulle få likvärdiga ekonomiska förutsättningar så att skillnaderna i kostnader mellan kommunerna bara skulle spegla olikheter i effektivitet samt i avgifter och servicenivå. Det nya systemet bestod av tre delar; inkomstutjämning, kostnadsutjämning och ett tillägg för befolkningsminskning. De specialdestinerade statsbidragen togs bort och ersattes med ett generellt bidrag, invånarbidraget. 18 Inkomstutjämningens syfte var att kommunerna skulle få en skattekraft upp till en generell garantinivå. Genom kostnadsutjämningen skulle kostnaderna för de strukturella, dvs. de opåverkbara faktorerna utjämnas. Detta skedde genom att kommunerna betalade en avgift eller fick ett bidrag genom systemet. I de kommuner där befolkningen minskade med mer än 2 % fick man ett bidrag för befolkningsminskning av staten År 1996 förnyades systemet och bestod nu av fyra delar; inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generella statsbidrag och införanderegler. Alla kommuner kom nu att innefattas av systemet. En parlamentarisk kommitté tillsattes 1995 för att följa upp det nya systemet och efter en presentation av deras förslag ändrades systemet återigen Förändringarna bestod huvudsak i att man bättre tog hänsyn till de kostnadsskillnader som fanns inom olika sektorer såsom barnomsorg, individ- och familjeomsorg samt barn med utländsk härkomst. 16 SOU 2000:120, s SOU 2000:120, s SOU 2000:120, s SOU 2000:120, s En mer detaljerad beskrivning av systemet under denna period finns i avsnitt 4. 9

10 3.5 Utjämningssystemet 2005 Den 1 januari 2005 infördes ett nytt utjämningssystem i Sverige. Detta system innefattar samtliga kommuner. Syftet för utjämningen är detsamma som förut, dvs. att skapa likvärdiga ekonomiska förutsättningar. Det nya utjämningssystemet är indelat i fem delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, strukturbidrag, införandebidrag och regleringsbidrag eller regleringsavgift. 21 En viktig skillnad mellan det nya och det gamla systemet är att inkomstutjämningen nu i huvudsak finansieras av staten och inte av kommunerna själva. I kostnadsutjämningen utjämnar man liksom förut för strukturella kostnadsskillnader i olika delmodeller. Summan av bidrag och avgifter är noll, så systemet finansierar sig självt på samma sätt som tidigare, men staten agerar mellanhand. Den kostnadsutjämning som skall se till de regionalpolitiska faktorerna har bytts ut mot ett nytt strukturbidrag som är skilt från kostnadsutjämningen. Även nu finns införandebidrag som utgår till de kommuner som i och med reformen av bidragssystemet får en stor minskning i sina inkomster Beskrivning av statsbidrags och utjämningssystemet Statsbidrags- och utjämningssystemet bestod av fyra olika delar: Inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generella statsbidrag och införanderegler. Nedan följer en beskrivning av de olika delarna. 4.1 Inkomstutjämning Som tidigare nämnts var inkomstutjämningens syfte att alla kommuner skulle ha en likvärdig skattekraft 23, dvs. en skattekraft som motsvarade genomsnittet för landet. Den relativa skattekraften är den genomsnittliga skattekraften, och år 2003 hade Borgholm den lägsta med 79 % och Danderyd den högsta med 189 %. 24 Kommuner som hade en skattekraft över genomsnittet i landet betalade en avgift till systemet, de som däremot låg under genomsnittet fick ett bidrag. Systemet kom därför att helt finansiera sig självt genom att man endast omfördelade inkomsterna mellan kommunerna. Inkomstutjämningen grundade sig på att man 21 SKL, 2005, s Skattekraft är kommunens beskattningsbara inkomst dividerat med antalet invånare. 24 SOU 2003:88, s 53 10

11 jämförde de egna inkomsterna med genomsnittet i landet. En inkomstminskning per invånare i en kommun innebar en höjning av bidraget så länge inkomstminskningen inte övriga kommuner. Hur räknades då bidragen och avgifterna i inkomstutjämningssystemet ut? Systemet bestod av två delar, inkomstutjämning och mindre justeringar. Beräkningarna för inkomstutjämningen kan lättast härledas genom några steg: 1) Man börjar med att estimera differensen mellan det genomsnittliga skatteunderlaget för riket mot skatteunderlaget för kommunen. 2) Denna differens multipliceras med antalet invånare i kommunen och man får då fram bidragsunderlaget. 3) Beräkningen av den länsvisa skattesatsen baseras på 95 % av den genomsnittliga skattesatsen för kommuner år Sedan lägger man till differensen mellan den skatteväxling 25 som skett i varje län och den genomsnittliga skatteväxlingen i riket år 1995 (2,94 %). 4) Bidraget tas sedan fram genom att man multiplicerar bidragsunderlaget med den länsvisa skattesatsen. För avgift är det samma princip se figur 1. Figur 1 Formler för Inkomstutjämningens bidrag eller avgift Bidrag/avgift = [(egen skattekraft - medelskattekraft) *folkmängd]* länsvis skattesats Länsvis skattesats = (0,95*genomsnittlig skattesats år 1995) + skatteväxling i respektive län - 2,94 Källa: 2000:120, s Den länsvisa skattesatsen och kompensationsgrad 26 Länsvisa skattesatser 27 var justerade skattesatser. Dessa justeringar gjordes på grund av de skatteväxlingar som skett mellan kommuner och landsting. Skatteväxlingarna bestod i att kommuner i allt större grad hade tagit över ansvaret för verksamheter som förut varit inom landstingens ansvarsområde. Den länsvisa skattesatsen var 95 % av kommunernas genomsnittliga skattesats från 1995, plus skatteväxlingen som gjorts länsvis, minus den genomsnittliga skatteväxlingsnivån i landet Se Bilaga 5, Ordlista 26 Se Bilaga 5, Ordlista 27 Se Bilaga 5, Ordlista 28 SOU 2000:120, s 70 11

12 Eftersom man inte ville att kommunerna själva skulle kunna påverka sitt bidrag eller avgift använde man sig av den länsvisa skattesatsen. De 95 % som används för beräkning av de länsvisa skattesatserna kallades för kompensationsgrad. Det är viktigt att skilja mellan kompensationsgrad och utjämningsgrad. En kompensationsgrad på 95 % innebar att man kompenserade för 95 % av skillnaderna för kommunens intäkter jämfört med genomsnittet för landet. 29 År 2000 gav en 95 % kompensationsgrad en utjämningsgrad på mellan 98 och 106 %. Det innebar att om alla kommuner hade haft samma skattesats skulle kommunens skatteinkomst per invånare efter inkomstutjämningen ligga mellan 98 och 106 % av den genomsnittliga skatteinkomsten för landet. De problem som ibland uppstod med hög kompensationsgrad och höga länsvisa skattesatser var att det gav negativa marginaleffekter 30 i systemet. Negativa marginaleffekter innebar att om en kommun fick en inkomstökning per invånare kom man totalt sett att förlora på denna om avgiftsökningen till systemet var högre än tillskottet. Man förlorade helt enkelt på en inkomstökning. Negativa marginaleffekter uppstod då den kommunala skattekraften ökade utan att övriga kommuners skattekraft ökade och då den egna skattesatsen var lägre än den länsvisa skattesatsen. 4.2 Kostnadsutjämningen Kostnadsutjämningens syfte var att utjämna strukturella skillnader i kostnader mellan kommuner. Systemet skulle utjämna de kostnadsskillnader som berodde på olikheter i struktur, dvs. kostnader som kommunerna själva inte kunde påverka. Det skulle däremot inte utjämna för skillnader i effektivitet eller medvetet valda olikheter i servicenivå mellan kommunerna. Kostnadsutjämningssystemet var uppbyggt av totalt sexton olika delmodeller, där varje modell motsvarade ett verksamhetsområde eller kostnader som finns i många olika verksamheter (t.ex. bebyggelsestruktur och uppvärmning). I varje delmodell räknades en standardkostnad fram. Standardkostnaden var hur mycket verksamheten förväntades kosta om kommunen bedrev verksamheten till en genomsnittlig kostnadsnivå, där hänsyn togs till egna 29 SKL, 2003, s Se Bilaga 5, Ordlista 12

13 strukturella faktorer 31. Summan av de olika delmodellernas standardkostnad kallades för strukturkostnad. Om strukturkostnaden för kommunen var högre än genomsnittet för landet fick man ett bidrag. Understeg däremot strukturkostnaden genomsnittet i landet betalade man en avgift till systemet. På samma sätt som för inkomstutjämningen var kostnadsutjämningen självfinansierande då man endast omfördelade pengarna mellan kommunerna. Formeln för kostnadsutjämningen finns i figur Figur 2 Formler för Kostnadsutjämningens bidrag eller avgift G kost i, t = [ Ci, t - Cmedel, t ] kost G i, t = bidrag/avgift som kommunen erhåller/betalar till systemet. C i, t = strukturkostnaden för kommun år t. C = beräknad genomsnittlig strukturkostnad för kommunerna medel, t Något som är viktigt att tänka på var att avgiften/bidraget kommunen ställdes inför berodde på hur kostnaderna såg ut relativt till de genomsnittliga i hela riket. En kostnadsökning för en kommun som följd av t.ex. ökat antal barn behövde inte nödvändigtvis leda till en ökning av bidraget inom systemet. Var ökningen lika stor för övriga kommuner i landet och den inte enbart gällde en kommun så kom kommunen i fråga inte att få större bidrag enbart för att kostnaderna hade ökat. 33 Det rådde stor oenighet om vad som borde ingå och inte i delmodellerna. Vissa faktorer som påverkade strukturkostnaden var kontroversiella. En del menade t.ex. att det var inkonsekvent att kompensera för ökade kostnader pga. att befolkningen minskade, men att inte kompensera för de ökade kostnaderna vid en befolkningsökning 34. En del hävdade också att befolkningstätheten inte borde ha inkluderats i kostnadsutjämningen då den åskådliggjorde individers bosättningspreferenser. Det rådde dock enighet om att demografiska faktorer skulle kompenseras SKL, 2003, s Chernick, Howard 2003, s SKL 2003, s Ernst Johansson, 2002, s Howard Chernwick, 2003, s

14 4.2.1 Delmodellerna De olika delmodellerna inom kostnadsutjämningssystemet var: äldreomsorg individ- och familjeomsorg barn och ungdomar med utländsk bakgrund grundskola gymnasieskola kollektivtrafik svagt befolkningsunderlag näringslivs- och sysselsättningsfrämjande åtgärder befolkningsminskning barnomsorg gator och vägar byggkostnader kallortstillägg vatten och avlopp administration uppvärmning. Samtliga delmodellers standardkostnad var beräknade som den förväntade nettokostnaden för kommunen. Nedan kommer en kort beskrivning av de delmodeller som vi valt att lägga fokus på i vår undersökning och som svarade för de största nettokostnaderna inom kommunerna Äldreomsorg Modellen för äldreomsorgen bestod av flera olika delar och standardkostnaden beräknades i huvudsak utifrån en matrismodell bestående av normkostnader. Vid beräkning av normkostnaderna försökte man estimera vårdbehovet, med hänsyn tagen till faktorer som ålder, kön, yrkesbakgrund, civilstatus och etnicitet. 36 Förutom normkostanden fanns det även tre olika tillägg eller avdrag för färdtjänst, institutionsboende i glesbygd samt merkostnader för hemtjänst i glesbygd Individ- och familjeomsorg (IFO) De faktorer som ingick vid beräkningarna av standardkostnaderna i modellen var: ensamstående kvinnor mellan år med barn, utrikes födda flyktingar och nära anhöriga som vistas i landet 3-9 år samt övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU som vistas i Sverige 0-19 år, arbetssökande utan ersättning från A-kassa eller KAS, män i åldern år med årsinkomst under kronor och ett täthetsmått. Standardkostnader räknades ut genom en regression med punkterna ovan som variabler med vikter från SOU 2003:88, s SOU 2000:120, s SOU 2000:120, s 86 14

15 4.2.4 Barnomsorg Barnomsorgsmodellen inkluderade de barn som var mellan 1-9 år. Vid beräkningar av barnomsorgens standardkostnad använde man sig av två faktorer, åldersersättning och volymindex. Åldersersättningen grundade sig på hur många barn som fanns i grupperna: 1-2, 3-6 och 7-9 år och kommunen fick fastställda belopp utifrån hur många barn som fanns i dessa grupper. Volymindexet var en regression som tog hänsyn till olika faktorer såsom ensamstående förälder med barn i åldern 1-9 år, hur många timmar föräldrar med barn i åldersgruppen arbetade eller studerade, skattekraften och ett täthetsmått Grundskola Vid beräkning av standardkostnaden för grundskolemodellen tog man hänsyn till åldersstrukturen, men även den geografiska och sociala strukturen i kommunen. I åldersstrukturen såg man till hur stor andel barn kommunen i fråga hade i åldern 7-15 år. I den sociala strukturen såg man till andelen barn med utomnordiskt eller finskt medborgarskap. När man tog hänsyn till geografiska faktorer såg man till de merkostnader som kommunerna drabbades av genom små skolor och skolskjutsar Gymnasieskola Vid beräkningar av standarkostnaden för gymnasieskolan tittade man främst på åldersstrukturen, merkostnader för inackordering, dagliga resor och de olika utbildningarnas nettokostnader. De faktorer som ingick i modellen var; andelen ungdomar år, ungdomarnas geografiska fördelning inom kommunen och gymnasieelevernas fördelning på olika program och genomsnittskostnaderna för dessa. Beräkningen av standardkostnaden gjordes i tre steg. Först räknades total kostnad ut på basis av andelen ungdomar i åldern år. Sedan räknade man in de extra kostnader som berodde på bebyggelsestrukturen samt gjorde tillägg för programval SOU 2000:120, s SOU 2000:120, s SOU 2000:120, s 91 15

16 4.3 De generella statsbidragen De generella statsbidragen låg helt utanför utjämningssystemet. Dessa bidrag från staten till kommunerna bestod av ett invånarbaserat bidrag och från 1997 ett åldersbaserat bidrag. Alla kommuner fick ta del av det invånarbaserade bidraget och fick ett lika stort belopp per invånare. För det åldersbaserade bidraget fick kommunerna ett åldersbidrag utifrån hur många individer man hade i åldersgrupperna 7-15, 16-18, 65-74, samt 85 och äldre Införanderegler När det nya utjämningssystemet infördes år 1996 så introducerade man införanderegler. Förändringarna för vissa kommuner skulle bli stora och man ville genom införandereglerna undvika ekonomiska chocker. Möjlighet skulle ges till kommunerna att gradvis anpassa sig till de nya ekonomiska förhållandena. Införandereglerna bestod av införandetillägg och införandeavdrag. År 1999 upphörde dessa och man införde nya något reviderade men med i princip samma upplägg som tidigare, dessa upphörde i sin tur Metod För att undersöka om statsbidrags- och utjämningssystemet påverkade kommunerna till att inte minimera sina nettokostnader tar vi fram en regression med paneldata. Vi inkluderar variabler som kan tänkas påverka kommunernas kostnader, och tolkar sedan parameterestimaten. Nedan följer en beskrivning av paneldata, den modell vi estimerar och förväntade resultat. 5.1 Paneldata Paneldata innebär att vi följer samma kommuner över tiden och samlar in information om dessa. Genom att använda sig av paneldata kan man få mer informativ data eftersom man kan fånga upp individspecifika effekter hos kommunerna, man får även fler frihetsgrader då stickprovsstorleken blir större. Paneldata skapar även mindre kollinjäritet, därav ges möjlighet till större effektivitet i estimaten 44. När man estimerar en regression med paneldata brukar 42 SKL, 2003, s SOU 2000:120, s Gujarati, 2003 s

17 man använda sig av en fix effekt- eller random effekt-modell. Dessa modeller gör det möjligt att kunna fånga upp den variation i interceptet som kan finnas mellan kommunerna. Fix effekt-modellen antar att avvikelsen i interceptet inte är slumpmässig, medan random effektmodellen antar att den är det. Vilken modell som är lämpligast att använda sig av testar man genom Hausman-test. 45 Eftersom Hausman-testet visar på att det är fix effekt-modellen som vi bör använda följer här en närmare beskrivning av denna Fix effekt-modell Följande modell estimeras: Y = α + βx + f + u it it i it, i = kommun(kod), t= 1,2,T(year), f= fixed effekt När man estimerar en fix effekt-modell tar man bort variationen mellan kommunerna genom att estimera effekten av de förklarande variablerna som medeleffekten av alla kommuners effekter. Den fixa effekten (f ) 46 : && y = β && x + u&& it Där && y it it = y it it y, && x it it = x it x it och u&& it = u it u it Fix effekt-modellen kallas även för within transformation. Det viktiga är att den icke observerade effekten, den fixa individspecifika effekten försvinner, eftersom den inte går att estimera. Modellen används då vi antar att den individspecifika effekten är korrelerad med de oberoende variablerna i modellen. Förväntningsriktiga estimat ges även om den fixa effekten är korrelerad med de oberoende variablerna i modellen. De vanliga OLS-antagandena gäller också för fix effekt modellen och den är likvärdig med att inkludera dummyvariabler för varje individ i en OLS-modell. 47 Vid användning av paneldata har man ofta problem med heteroskedasticitet, för att korrigera för detta använder vi White s robusta standardfel. 48 För att ta hänsyn till att residualerna kan vara korrelerade inom kommunerna korrigerar vi för detta med hjälp av kluster. Kluster 45 Gujarati, 2003, s Wooldridge, 2000, s För antaganden om fix effekt modellen se bilaga Wooldridge, 2000, s

18 fångar även upp variationer och trögheter som kan finnas över tiden inom kommunerna. Eventuella tidseffekter korrigeras genom att inkludera dummyvariabler för varje år. Tidseffekter kan bero på t.ex. ändring i lagar, förutsättningar för kommunerna och makroekonomiska chocker Estimerad modell Data vi har använt är från SCB:s hemsida och SKL:s databas Webor. 50 För att lätt kunna urskilja om kommunerna ligger över eller under strukturkostnaderna, samt för att jämföra hur nettokostnaderna relativt strukturkostnaderna skiljer sig åt mellan kommunerna bildar vi ett index. Index = Nettokostnad Strukturkostnad eller Standardkostnad De totala nettokostnaderna för kommunerna divideras med strukturkostnaden, som är summan av samtliga standardkostnader från de olika modellerna. För respektive delmodell dividerar vi nettokostnaderna för modellen med standardkostnaden. Vi får då ett nettokostnadsindex. Där ser man direkt den procentuella skillnaden från de förväntade kostnaderna, och kan på så sätt jämföra kommunerna mot varandra. Eftersom strukturkostnaderna är beräknade som den förväntade nettokostnaden för varje kommun använder vi oss av nettokostnaderna och inte bruttokostnaderna när vi estimerar vår modell. Nettokostnadsindex använder vi sedan som beroende variabel i vår modell. De förklarande faktorer vi tar hänsyn till i modellen är: statsbidrags- och utjämningssystemet, sociala och demografiska faktorer. För statsbidrags- och utjämningssystemet har vi valt variablerna inkomstutjämning avgift (inkutj_avgift) och bidrag (inkutj_bidrag), kostnadsutjämning(utjmn_kost), införandebidrag(inforanderegler), invånarbidrag(invanarbidrag) och åldersbidrag(aldersbidrag). Vi har valt att dela upp inkomstutjämningen i två variabler avgift och bidrag för att lättare kunna tolka hur nettokostnaderna påverkas av en ökning i bidrag respektive avgift. Denna uppdelning görs inte för kostnadsutjämning då det inte leder till någon skillnad i vårt resultat. 49 Gujarati, 2003, s

19 De demografiska faktorerna representeras av variablerna invånare per kvadratkilometer(invperkm2) och befolkningsförändringen i procent de senaste tio åren(befandr_tioar). Ålderstrukturen speglas av variabeln åldersbidrag, eftersom varje kommun får bidrag utifrån hur många personer de har i olika åldersgrupper. Vi valde denna variabel framför att inkludera varje åldersgrupp var för sig för att inte få problem med multikollinjäritet då åldersgruppvariablerna är korrelerade med åldersbidraget. Vi valde att använda variabeln invånare per kvadratkilometer framför tätortsgrad, då tätortsgrad har hög korrelation med andelen utländska i kommunen. Vi fann även att korrelationen med nettokostnadsindex var mindre för tätortsgrad än för invånare per kvadratkilometer. De sociala faktorerna representeras av andelen med utländskt medborgarskap (partforeign) samt andelen hushåll med socialbidrag per invånare(partsocial). Vidare har vi även valt att ta hänsyn till kommunernas skattekraft, eftersom vi anser att nettokostnaderna i högsta grad kommer att påverkas av kommunens skatteintäkter. För att ta hänsyn till eventuella tidseffekter har vi inkluderat dummyvariabler för varje år och valt 1998 som referensår. Vi har valt att inkludera dummyvariablerna trots att de är starkt korrelerade med invånarbidraget, detta för att få en mer tillförlitlig modell. Korrelationen påverkar endast vår modell genom att dummyvariablerna för vissa år slopas. När vi estimerar regressionen för de olika delmodellerna har vi samma variabler som ovan. Notera även att vi har slagit samman delmodellerna grundskola och gymnasieskola till variabeln utbildning, då nettokostnaderna redovisas så i kommunernas räkenskaper. Vi estimerar en fix- och random effekt-modell och undersöker vilken av dessa vi ska använda med hjälp av ett Hausman-test. Resultatet tyder på att det är fix effekt-modellen som är lämpligast att använda 51. Detta är också vad vi förväntat oss, eftersom vi antar att variationen i interceptet mellan kommunerna inte är slumpmässigt. Vi korrigerar även för heteroskedasticitet genom att använda robusta standardfel. 51 Resultatet av testet finns i tabell 1 i bilaga 3 19

20 Vidare anser vi att det kan finnas faktorer inom kommunerna som inte fångas upp av modellen eftersom residualerna kan vara korrelerade inom kommunen. För att ta hänsyn till detta estimerar vi modellen med en klustereffekt. Modellen får följande utseende: Y = α + βx ijt + f ijt + ε ijt Y = nettokostnadsindex, i = kommun( kod), j = variabel, t = år, f = fix effekt, ε = felterm Denna modell används för totalt nettokostnadsindex och samtliga delmodeller även fast den inte kommer att förklara mycket av variationen i nettokostnadsindex inom vissa delmodeller. Detta gör vi eftersom vi vill se hur de olika delmodellerna påverkas av våra valda variabler. I tabell 1 har vi samlat deskriptiv statistik på samtliga beroende och oberoende variabler. Värt att notera är att skattekraften är specificerat som skattekrona per invånare. Befolkningsförändringen, andelen utländska och andelen hushåll med socialbidrag är angivna i procent. Resterande variabler är angivet i tusen kronor per invånare. Tabell 1 Deskriptiv statistik på samtliga variabler Variabel Obs. Mean Std. Dev. Min. Max Inkutj_bidrag ,149 1, ,189 Inkutj_avgift ,564 1, ,306 Utjmn_kost ,592 2,494-3,471 13,196 Inforanderegler ,019 0,425-1,592 4,894 Invanarbidrag ,163 1,244 3,171 6,137 Aldersbidrag ,752 0,126 0,391 1, Invperkm , ,032 0, ,717 Befandr_tioar ,241 7,930-16,640 42,947 Partforeign ,968 2,77 0,705 29,064 Partsocial ,524 0,983 0,272 8,611 Skattekraft ,436 18,685 74, ,754 Nettokost_index ,382 0,097 1,123 1,797 Aldre_index ,413 0,219 0,895 2,490 IFO_index ,222 0,635 0,253 5,412 Barn_index ,975 0,144 0,517 1,586 Utb_index ,239 0,106 0,

21 5.3 Förväntade resultat och hur parametrarna kan tolkas När vi gör vår studie förväntar vi oss att de kommuner som får inkomstutjämningsbidrag kommer att ha ett högre nettokostnadsindex än övriga. Alltså att parametern för inkomstutjämningsbidraget har ett positivt tecken. Detta antagande grundar vi på de diskussioner som förts, där många menar att inkomstutjämningssystemet under denna period bidrog till att kommunerna inte blev kostnadsminimerande. Flöden som innebär en positiv anströmning av pengar till kommunen t.ex. införanderegler, invånarbidrag och åldersbidrag tror vi kommer att bidra till en ökning av kommunernas nettokostnadsindex. Detta eftersom tanken är att dessa pengar ska spenderas. Däremot tror vi inte att kostnadsutjämningsbidraget kommer att påverka nettokostnaderna i någon större grad. Anledningen till det är att tidigare forskning pekar på att kommunerna har incitament att hålla sina nettokostnader nere då kostnadsutjämningen ser till relativa kostnadsbetingelser och inte faktiska 52. Vid tolkning av parameterestimaten i våra regressioner kommer vi att jämföra om de har förväntat tecken samt försöka förklara möjliga orsaker bakom våra erhållna värden. För att bedöma om parametrarna är signifikant skilda från noll använder vi oss av en signifikansnivå på 10 %. 6. Resultat Nedan följer resultaten av den deskriptiva statistiken och våra regressioner. Variationen i antal observationer beror på hopslagningar och nybildningar av kommuner under den undersökta perioden. Totalt antal kommuner är Totalt nettokostnadsindex När vi tar fram deskriptiv statistik om kommunernas nettokostnadsindex med avseende på om kommunerna får bidrag eller betalar en avgift i inkomst- och kostnadsutjämningssystemet ser vi hur kommunernas genomsnittliga nettokostnader skiljer sig åt. I tabell 2 nedan framgår det att genomsnittligt nettokostnadsindex ligger cirka 5 % högre för kommuner med inkomstutjämningsbidrag. Nettokostnadsindex verkar inte skilja sig i nämnvärd grad om kommunen får bidrag eller betalar en avgift i kostnadsutjämningssystemet. 52 Dahlberg, Mats och Von Hagen, Jürgen, 2003, s 72 21

22 Tabell 2 Deskriptiv Statistik för totala nettokostnadsindex Totalt nettokostnadsindex Obs Mean St.Dev Min Max Inkomstutjämnings bidrag ,392 0,090 1,152 1,797 övriga 398 1,341 0,114 1,122 1,714 Kostnadsutjämnings bidrag 905 1,383 0,097 1,122 1,714 övriga ,382 0,097 1,127 1,797 I figur 3 och 4 har vi använt oss av en dummy som antar värdet 1 om kommunen få bidrag och 0 för övriga. Där visas spridningen av de totala nettokostnaderna för kommunerna inom inkomst- och kostnadsutjämningssystemet där medianvärdet är markerat. Även medianen ligger högre för de kommuner som får bidrag inom inkomstutjämningen än de som inte får det. För kostnadsutjämningen skiljer sig inte medianvärdet heller åt nämnvärt om kommunen får bidrag eller ej. Vi ser här att i genomsnitt så ligger nettokostnaderna högre för alla kommuner oavsett om man får bidrag eller ej inom de båda utjämningssystemen. Figur 3 Nettokostnadsindex - Inkomstutjämning Figur 4 Nettokostnadsindex Kostnadsutjämning nettokost_index nettokost_index dummy_inkutjmn 0 1 dummy_kostutjmn 22

23 När vi estimerar modellen med de valda variablerna och totalt nettokostnadsindex får vi följande resultat. Tabell 3 Totala nettokostnadsindex Fix effekt regression med totalt nettokostnadsindex Observationer 1999 Grupp variabel: kommun, antal 290 Nettokostindex Koefficient Robusta Std. fel P-värdet Inkutj_bidrag -0,010 0,009 0,279 Inkutj_avgift 0,020 0,009 0,019 Utjmn_kostn -0,015 0,004 0,001 Inforandregler 0,012 0,005 0,020 Invanarbidrag 0,009 0,022 0,682 Aldersbidrag 0,171 0,113 0,131 Invperkm2 0,000 0,000 0,998 Befandr_tioar 0,005 0,001 0,000 Partforeign -0,004 0,004 0,328 Partsocial 0,012 0,005 0,017 Skattekraft -0,000 0,002 0,813 Dummy_99 0,013 0,021 0,554 Dummy_00 0,076 0,034 0,025 Dummy_01-0,027 0,038 0,486 Dummy_02-0,025 0,048 0,594 Dummy_03 (dropped) Dummy_04 0,001 0,013 0,960 _cons 1,248 0,318 0,000 R 2 0,667 F(16,1693) 118,56 P-värdet 0,000 Dummy_03 är dropped pga. multikollinäritet med invånarbidraget Förklaringsgraden på 0,667 är relativt hög, vilket tyder på att vår modell fångar upp mycket av variationen i nettokostnadsindex. En ökning av inkomstutjämningsbidrag (inkutj_bidrag) leder i vår regression till en minskning av nettokostnadsindex, dock är denna parameter inte signifikant. En ökning av inkomstutjämningsavgiften leder till en ökning av nettokostnadsindex. Variabeln för kostnadsutjämning (utjmn_kost) har negativt tecken samt är signifikant, en enhets ökning av kostnadsutjämningsbidraget kommer således att leda till en minskning av nettokostnadsindex med 1,5 %. 23

24 Effekten av införanderegler, invånarbidraget och åldersbidraget är samtliga positiva vilket tyder på att dessa bidrag tenderar att öka nettokostnaderna, däremot bör man tänka på att parametrarna för invånarbidraget och åldersbidraget inte är signifikanta. Ålderbidraget fångar upp två effekter, bidraget i sig och åldersstrukturen. Något som man bör tänka på är att variablerna är angivna i tusen kr per invånare, vilket innebär att om införanderegler skulle öka med en enhet (tusen kronor) får vi en ökning i nettokostnadsindex med 0,013. Övriga parametrar som är signifikanta är befolkningsförändring och andelen hushåll med socialbidrag, de är båda positiva. En ökning i befolkningen och andelen hushåll med socialbidrag förväntas öka nettokostnadsindex. 6.2 Äldreomsorgens nettokostnadsindex Den deskriptiva statistiken visar att de kommuner som får bidrag i inkomstutjämningssystemet har lägre nettokostnadsindex än övriga. De kommuner som får bidrag inom kostnadsutjämningssystemet har ett lägre nettokostnadsindex än övriga. Vi ser också att oberoende på om kommunen får bidrag eller inte inom utjämningssystemen ligger nettokostnaderna i genomsnitt över de förväntade standardkostnaderna. Tabell 4 Deskriptiv statiskt för äldreomsorgens nettokostnadsindex Äldreomsorgens nettokostnadsindex Obs Mean St.Dev Min Max Inkomstutjämning Kostnadsutjämning bidrag ,373 0,174 0,895 2,358 avgift 398 1,576 0,296 1,066 2,490 bidrag 913 1,406 0,208 0,999 2,49 avgift ,420 0,227 0,895 2,45 24

25 I tabell 5 har vi estimerat regressionen med äldreomsorgens nettokostnadsindex som beroende variabel. I denna modell får vi en lägre förklaringsgrad som ligger på 0,227. Det tyder på att denna modell inte fångar upp alla de faktorer som kan tänkas påverka äldreomsorgens nettokostnadsindex. Tabell 5 Äldreomsorgens nettokostandsindex Fix effekt regression med äldreomsorgens nettokostnadsindex Observationer 2007 Grupp variabel: kommun, antal 290 Äldre_index Koefficient Robusta Std. fel P-värdet Inkutj_bidrag -0,029 0,016 0,101 Inkutj_avgift 0,040 0,022 0,073 utjmn_kostn -0,006 0,010 0,515 Inforandregler 0,025 0,008 0,002 Invanarbidrag -0,071 0,050 0,158 Aldersbidrag -0,273 0,218 0,211 Invperkm2-0,000 0,000 0,185 Befandr_tioar 0,005 0,002 0,017 Partforeign 0,004 0,008 0,563 Partsocial -0,023 0,010 0,026 Skattekraft -0,001 0,004 0,712 Dummy_99 0,112 0,043 0,010 Dummy_00 0,182 0,070 0,010 Dummy_01 0,139 0,083 0,096 Dummy_02 0,177 0,106 0,096 Dummy_03 (dropped) Dummy_04 0,004 0,029 0,892 _cons 2,176 0,734 0,003 R 2 : 0,227 F(16,1701) 26,66 P-värdet 0,0000 Dummy_03 är dropped pga. multikollinäritet med invånarbidraget När vi tolkar våra signifikanta parametrar ser vi att vid en enhets ökning av inkomstutjämningsbidraget minskar nettokostindex med 0,029. En avgiftsökning med en enhet av inkomstutjämningen leder till att nettokostnadsindex ökar med 0,040. Införanderegler ökar nettokostnadsindex och även befolkningsförändringen verkar öka nettokostnadsindex. Regressionsresultatet tyder på att en ökning av andelen hushåll med socialbidrag leder till en minskning av nettokostnadsindex. 25

26 6.3 Individ- och familjeomsorgens ( IFO:s) nettokostnadsindex Den deskriptiva statistiken för IFO:s nettokostnadsindex visar att genomsnittligt nettokostnadsindex för kommunen ligger högre inom både inkomst- och kostnadsutjämningssystemet om man får bidrag. För inkomstutjämningssystemet ligger nettokostnadsindex 11,7 % högre om kommunen får bidrag, för kostnadsutjämningssystemet är denna skillnad 1,15 %. Tabell 6 Deskriptivstatistik för IFO:s nettokostnadsindex IFO:s nettokostnadsindex Obs Mean St.Dev Min Max Inkomstutjämning bidrag ,246 0,628 0,265 5,412 avgift 368 1,129 0,652 0,253 4,079 Kostnadsutjämning bidrag 699 1,231 0,654 0,279 5,412 avgift ,216 0,622 0,253 4,166 I denna regression har vi individ- och familjeomsorgens(ifo) nettokostnadsindex som beroende variabel. Resultatet finns i tabell 7. Tabell 7 Individ & familjeomsorgens nettokostnadsindex Fix effekt regression med IFO:s nettokostnadsindex Observationer 1757 Grupp variabel: kommun, antal 290 IFO_index Koefficient Robusta Std. fel P-värdet Inkutj_bidrag -0,141 0,097 0,144 Inkutj_avgift 0,286 0,095 0,003 utjmn_kostn -0,126 0,042 0,003 Inforandregler -0,009 0,055 0,875 Invanarbidrag -0,373 0,224 0,097 Aldersbidrag -0,058 1,272 0,964 Invperkm2-0,001 0,001 0,243 Befandr_tioar 0,002 0,010 0,848 Partforeign -0,006 0,046 0,897 Partsocial 0,027 0,052 0,601 Skattekraft -0,044 0,019 0,024 Dummy_99 0,141 0,220 0,524 Dummy_00 0,154 0,361 0,670 Dummy_01 0,358 0,395 0,365 Dummy_02 0,669 0,481 0,166 Dummy_03 (dropped) Dummy_04 0,288 0,137 0,037 _cons 7,993 3,240 0,014 R 2 : 0,187 F(16,1487) 7,34 P-värdet 0,000 Dummy_03 är dropped pga. multikollinäritet med invånarbidraget 26

27 Förklaringsgraden är låg på 0,187. Inte heller denna modell verkar fånga upp de faktorer som påverkar nettokostnadsindex på ett tillfredsställande sätt. När vi granskar de variabler är signifikanta ser vi att en enhets ökning av inkomstutjämningens avgift ökar nettokostnadsindex med 0,286. Kostnadsutjämningens bidrag minskar nettokostnadsindex med 0,126. Resultatet tyder även på att en ökning i skattekraften leder till en minskning i nettokostnadsindex. 6.4 Barnomsorgens nettokostnadsindex Den deskriptiva statistiken visar att genomsnittlig nettokostnadsindex ligger cirka 10 % högre för de kommuner som får inkomstutjämningsbidrag. Inom kostnadsutjämningen ligger kostnaderna cirka 4 % högre om kommunen får bidrag. Värt att notera är även att samtliga medelvärden här ligger under ett, vilket tyder på att kommunerna i genomsnitt har en lägre nettokostnad än standardkostnaden. Tabell 8 Deskriptiv statistik för barnomsorgens nettokostnadsindex Barnomsorgens nettokostnadsindex Obs Mean St.Dev Min Max Inkomstutjämning bidrag ,998 0,137 0,517 1,586 avgift 398 0,883 0,134 0,548 1,378 Kostnadsutjämning bidrag 913 0,998 0,151 0,517 1,586 avgift ,957 0,135 0,548 1,487 Här har vi barnomsorgens nettokostnadsindex som beroende variabel, se resultat i tabell 9. Även i denna modell får vi en lägre förklaringsgrad på 0,152. Denna modell verkar inte fånga upp mycket av variationen i vårt nettokostnadsindex. 27

28 Tabell 9 Barnomsorgens nettokostnadsindex Fix effekt regression med Barnomsorgens nettokostnadsindex Observationer 2007 Grupp variabel: kommun, antal 290 Barn_index Koefficient Robusta Std. fel P-värdet Inkutj_bidrag -0,033 0,018 0,068 Inkutj_avgift 0,037 0,017 0,031 utjmn_kostn -0,015 0,010 0,111 Inforandregler 0,011 0,008 0,198 Invanarbidrag -0,096 0,042 0,023 Aldersbidrag 0,015 0,222 0,947 Invperkm2-0,000 0,000 0,807 Befandr_tioar 0,003 0,002 0,183 Partforeign 0,017 0,010 0,076 Partsocial -0,008 0,010 0,430 Skattekraft -0,008 0,003 0,019 Dummy_99 0,060 0,040 0,138 Dummy_00 0,065 0,066 0,323 Dummy_01 0,086 0,074 0,249 Dummy_02 0,145 0,091 0,112 Dummy_03 (dropped) Dummy_04 0,086, ,001 _cons 2,312, ,000 R 2 : 0,152 F(16,1701) 18,77 P-värdet 0,000 Dummy_03 är dropped pga. multikollinäritet med invånarbidraget När vi undersöker de variabler som är signifikanta ser vi som tidigare att inkomstutjämnings bidrag minskar nettokostnadsindex och att en avgift leder till en ökning. Invånarbidraget har ett negativt värde, vilket säger att då invånarbidraget ökar med en enhet kommer barnomsorgens nettokostnadsindex att minska med 0,096. Andelen utländska medborgare ökar nettokostandsindex. 6.5 Utbildningens nettokostnadsindex Resultaten av den deskriptiva statistiken visar för inkomstutjämningen att kommunens genomsnittliga nettokostnadsindex ligger 2,7 % lägre än övriga om man får bidrag. För kostnadsutjämningen ligger genomsnittligt nettokostnadsindex 2,9 % högre om kommunen får bidrag. Även här ligger nettokostnaderna i genomsnitt högre än de förväntade standardkostnaderna får både inkomst- och kostnadsutjämningssystemet. 28

29 Tabell 10 Deskriptiv statistik för utbildningens nettokostnadsindex Utbildnings nettokostnadsindex Obs Mean St.Dev Min Max Inkomstutjämning bidrag ,234 0,101 0,768 1,756 avgift 398 1,261 0,121 1,012 1,638 Kostnadsutjämning bidrag 913 1,255 0,111 0,768 1,756 avgift ,226 0,100 0,824 1,597 Resultatet från regressionen med utbildningens nettokostnadsindex finns i tabell 11. Vi kan se att förklaringsgraden är 0,569 vilket är högt jämfört med de tidigare undersökta delmodellerna. Tabell 11 Utbildningens nettokostnadsindex Fix effekt regression med Utbildnings nettokostnadsindex Observationer 2007 Grupp variabel: kommun, antal 290 Utbildnin_Index Koefficient Robusta Std. fel P-värdet Inkutj_bidrag -0,013 0,013 0,322 Inkutj_avgift 0,048 0,016 0,003 utjmn_kostn -0,004 0,005 0,451 Inforandregler 0,019 0,006 0,001 Invanarbidrag -0,039 0,034 0,253 Aldersbidrag -0,128 0,151 0,399 Invperkm2-0,000 0,000 0,433 Befandr_tioar -0,002 0,002 0,145 Partforeign -0,004 0,006 0,523 Partsocial -0,002 0,006 0,733 Skattekraft -0,006 0,003 0,028 Dummy_99 0,072 0,029 0,014 Dummy_00 0,126 0,049 0,010 Dummy_01 0,096 0,057 0,096 Dummy_02 0,089 0,073 0,223 Dummy_03 (dropped) Dummy_04 0,036 0,020 0,074 _cons 2,213 0,513 0,000 R 2 : 0,569 F(16,1701) 71,58 P-värdet 0,000 Dummy_03 är dropped pga. multikollinäritet med invånarbidraget De variabler som är signifikant skilda från noll är inkomstutjämnig avgift och införanderegler. De har liknande resultat som i modellen med totalt nettokostnads index, och får därför likartade tolkningar där både inkomstutjämningsavgiften och införandereglerna ökar nettokostnadsindex. 29