Miljöutredning till planprogram för Åsa centrum, Kungsbacka kommun

Transkript

1 Miljöutredning till planprogram för Åsa centrum, Kungsbacka

2 Beställare: Beställarens representant: Konsult: Uppdragsledare Handläggare Kungsbacka Kommun Kungsbacka Anders Gustafsson Norconsult AB Box Göteborg Sara Rydbeck Frida Lager, Sara Rydbeck, Anna-Lena Frennborn, Ulf Johansson och Katarina Holmgren Uppdragsnr: Filnamn och sökväg: Kvalitetsgranskad av: Tryck: N:\102\38\ \0-Mapp\09 Beskr-Utredn-PMkalkyln:\103\30\ \0-mapp\09 beskr-utredn-pmkalkyl\miljöutredning åsa centrum fl.docx Ulf Johansson, Sara Rydbeck Norconsult AB

3 Innehållsförteckning Sammanfattning Uppdraget Arbetets bedrivande Översiktlig beskrivning av planerad utbyggnad Naturmiljö, kulturmiljö och rekreation Markförhållanden Vattenförhållanden Hälsa och säkerhet Trafikrelaterade frågor Naturresurser Referenser Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Faktaruta skyddade och skyddsvärda arter Värdepyramid för bedömning av naturvärden Värdepyramid för bedömning av rekreationsvärden

4 4 (52) Sammanfattning Bakgrund Uppdraget har inneburit att upprätta en miljöutredning som underlag till fortsatt planarbete för Åsa centrum Kungsbacka. Tanken är att Åsa centrum ska utvecklas med en mångfald av nya bostäder och företag samt att områdets centrumfunktioner ska stärkas. Naturmiljö, kulturmiljö och rekreation Planerad förtätning av Åsa centrum innebär främst att den gamla banvallen, grönytor samt igenväxande åker- och betesmark utan några högre värden för natur, kulturmiljö och rekreation tas i anspråk för bostäder och centrumfunktioner. I områdets norra del försvinner kvarvarande rest av odlingslandskap i centrala Åsa varvid vissa skyddsvärda lövträd kan komma att avverkas, vilket i viss mån är negativt för naturmiljön. Vidare kan områdets kulturhistoriskt värdefulla byggnader med omgivande äldre lövträd påverkas negativt eller t o m försvinna. Påverkan kan minimeras genom anpassning av planerade bostäder, vägar etc till områdets skyddsvärda byggnader och träd. Planerad centrumutveckling bedöms främst vara positiv då tillgängligheten mellan centrum och badplatsen Vita Sand förstärks genom fler gång- och cykelstråk, ett tydligare GC-stråk från pendelstationen samt fler säsongsparkeringar för badgäster. Genom föreslagna torgbildningar med butiker ökas dessutom ortens attraktion som badort. Vidare ökar utbyggnaden tillgängligheten till de tätortsnära grönområdena, vilket är positivt för friluftslivet även om slitage på naturmiljön ökar något. Sammanlagt bedöms dock konsekvenserna för natur, kulturmiljö och rekreation bedöms bli små. Markförhållanden En utbyggnad kräver sannolikt vissa grundläggningsåtgärder då programområdet underlagras av svallsediment/grus, urberg och postglacial finlera. Geotekniska undersökningar krävs därmed i samband med fortsatt planarbete. Flertalet verksamheter som kan ha upphov till potentiella föroreningar har bedrivits eller bedrivs i nuläget inom programområdet. Genom programområdets östra del löper en gammal banvall med anslutande stationshus och bangård. Detta område har tidigare undersökts översiktligt med avseende på markföroreningar varvid halter av arsenik och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) påträffats över gällande

5 5 (52) riktvärden. Kompletterande undersökningar och anpassning till bostadsändamål krävs i dessa områden. Vid den f d handelsträdgården samt det f d plåtslageriet med drivmedelshantering krävs miljötekniska markundersökningar för att identifiera och avgränsa utbredningen av eventuella markföroreningar samt för att utreda eventuellt saneringsbehov inför byggnation. Läget för smedja, cementgjuteri, trävaruhandel och bilverkstad samt historisk inventering av dessa behöver utredas i syfte att bedöma föroreningsrisken ifrån dessa verksamheter. Mark- och grundvattenstatus för befintlig bensinstation bör även undersökas och eventuella efterbehandlingsåtgärder vidtas. Vattenförhållanden Planerad utbyggnad medför en ökning av såväl dagvattenavrinning som föroreningshalt i dagvattnet jämfört med befintliga förhållanden. Under förutsättning att utbyggnaden sker med ett lokalt omhändertagande av dagvattnet och en översyn av befintligt dagvattensystem bedöms dock dagvattenpåverkan kunna minskas väsentligt eller t o m minska jämfört med idag. Planerad bostadsutbyggnad bedöms inte påverka miljökvalitetsnormerna för vattenkvalitet i recipienten Vendelsöarkipelagen i någon större utsträckning förutsatt att dagvattnet omhändertas lokalt. Översvämningsrisken i området förväntas minska om ett helhetsgrepp tas gällande dagvattenhanteringen i Åsa centrum. Hälsa och säkerhet Varbergsvägen är utpekad som omledningsväg för transport av farligt gods, varför särskilda krav ställs på utformning och avstånd för tillkommande bebyggelse i dess närhet. Planerad utveckling av Åsa Centrum innebär att bostäder och verksamheter måste samsas inom programområdet vilket kan innebära viss risk för störning från enskilda verksamheter, bl a buller och trafik, på nya och befintliga bostäder. Samtidigt bedöms en tydlig centrumbildning med torg i Åsa kunna bidra till minska risken för störningar mellan verksamheter och bostäder. Inga konflikter bedöms uppstå gällande områdets närhet till Ringhals eller med djurhållning. Kring kraftledningen i öster krävs ett skyddsavstånd om 50 m mot bostäder och verksamheter.

6 6 (52) Trafikrelaterade frågor I framtiden år 2035 beräknas trafiken på Varbergsvägen ha ökat med ca fordon till ca fordon/dygn. Detta innebär att ekvivalenta ljudnivån för boende längs Varbergsvägen beräknas öka med ca 2 dba. Maximala ljudnivån förändras inte. För nybebyggelse krävs ett avstånd från Varbergsvägen på ca 30 m om inga särskilda bullerskyddsåtgärder vidtas. Miljökvalitetsnormerna (MKN) för luft kommer även i framtiden underskridas med god marginal. Naturresurser En utbyggnad inom området bedöms inte innebära någon konflikt med bestämmelserna i 4 kap miljöbalken. Kommunen har dessutom i sin översiktsplan i princip tagit ställning till att en utbyggnad i området som medför exploatering av jordbruksmark enligt 3 kap 4 MB är möjlig. Områdets öppna diken och stenmurar kan påverkas vid en utbyggnad, men då områdets odlingsmark är relativt igenvuxen, är det tveksamt om en dispens gällande biotopskydd kommer att krävas från länsstyrelsen enligt 7 kap 11 MB. Inget strandskyddat område berörs däremot av planerad utbyggnad. Aktuellt planprogram medför inga konflikter med gällande skyddsbestämmelser för närliggande naturområdena Näsbokrok och Kungsbackafjorden eller med anslutande riksintressen för ikation (Västkustbanan) och energiproduktion (inre beredskapszon för kärnkraftverket Ringhals).

7 7 (52) 1. Uppdraget Uppdraget har inneburit att upprätta en miljöutredning som underlag till ett planprogram för Åsa centrum i Kungsbacka. Tanken med Åsa centrum är att området ska utvecklas med en mångfald av nya bostäder och företag. Området utgörs idag främst av exploaterad mark med centrumfunktioner, bostäder, vägar, en gammal banvall samt en del grönytor, naturmark och odlingsmark (se översiktskarta, figur 1.1). Figur 1.1: Översiktskarta. Programområdet utmarkerat i rött.

8 8 (52) Miljöutredningen syftar till att översiktligt beskriva och bedöma områdets värden för natur, kulturmiljö och rekreation samt att utreda förutsättningarna för trafikrelaterade frågor, mark- och vattenförhållanden samt hälsa och säkerhet. Vidare görs en bedömning av vilka miljökonsekvenser som kan uppstå till följd av planerad utbyggnad. Miljöutredningen har upprättas som ett underlag till det planprogram som ska tas fram för området. Beställare av uppdraget har varit Kungsbacka genom Anders Gustavsson. 2. Arbetets bedrivande Arbetet med miljöutredningen har utförts av biolog Sara Rydbeck, kulturgeograf Frida Lager samt civilingenjörerna Anna-Lena Frennborn och Katarina Holmgren vid Norconsult AB. Ulf Johansson har deltagit som expertstöd gällande markföroreningar och som granskare. Ett översiktligt fältbesök i området gjordes i oktober En kontroll under växtsäsong skulle ge mer information om områdets naturvärden, men bedöms inte vara av avgörande betydelse för de övergripande bedömningarna i utredningen. Använda skriftliga källor har angivits inom parentes i rapporten och återfinns i referensavsnittet. 3. Översiktlig beskrivning av planerad utbyggnad Läget för centrum i Åsa har genom åren förskjutis vilket bidragit till en utspridning av områdets olika centrumfunktioner och en diffus kärna. Idag fungerar ICAbutiken och Åsa hembageri samt under sommaren - även stranden som mötespunkter då Åsa tätort saknar torg och andra fysiska mötesplatser. Programarbetet med Åsa centrum är en del i den utveckling av Åsa som ämnar till att bilda ett attraktivt stråk mellan den nya pendeltågstationen i norr, via centrum och vidare till stranden i söder: Vidare ska det möjliggöra för en mångfald av bostäder och företag, kunna locka besökare året runt samt skapa förutsättningar för ett hållbart resande. I en planeras en utbyggnad av ca nya bostäder per år. På en tjugoårsperiod motsvarar det mellan 500 och 600 bostäder. Delar av denna bostadsutveckling kommer att ske inom aktuellt område. Där banvallen löper igenom områdets östra del planeras för bostadsbebyggelse och i centrum planeras en förtätning genom komplettering av bostadshus, verksamheter

9 9 (52) och handel. Ett torg planeras vid nuvarande ICA-butik och Åsa Hembageri och möjligheten att skapa ett nytt centrum för handel vid nuvarande bensinstation utreds också, se figur 3.1. Ytor längs med Åsa Bäckväg samt de delar av banvallen som är olämpliga för bostadsbebyggelse, ska kunna nyttjas som säsongsparkering. Figur 3.1: Strukturskiss för Åsa centrum (Kungsbacka 2013a) Enligt den övergripande översiktsplanen (Kungsbacka 2006) ligger Åsa centrum inom utvecklingsområdet för Åsa samt inom ett programområde för en fördjupad översiktsplan. En fördjupad översiktsplan antogs 2013 för Åsa (Kungsbacka 2013a) vars särskilda syfte är att stärka centrum, bidra till ett växande Åsa med fler bostäder och företag samt att ta ett helhetsgrepp kring planeringen av den framtida utvecklingen av Åsa tätort. Utvecklingen av centrum ses som en nyckeldel i denna process. Större delen av området omfattas även av

10 10 (52) gällande detaljplaner. Markägandeförhållanden delas mellan en och privata aktörer. 4. Naturmiljö, kulturmiljö och rekreation Nuvarande förhållanden Allmänt om områdets natur, kulturmiljö och rekreation Det studerade området utgörs idag främst av exploaterad mark med centrumfunktioner, bostäder, vägar samt en gammal banvall som löper tvärs genom området. Inom området finns dock en del grönytor, men även en del kvarvarande naturmark och igenväxande åker- och betesmark, se figur 4.1. Programområdets nordöstra hörn utgörs av igenväxande betesmark på ömse sidor av banvallen samt några bostadshus/gårdar. Öster om banvallen finns en kraftigt igenvuxen betesmark bevuxen med kvävegynnade arter som hundäxing, rölleka, kirskål, åkertistel, hallon, brännässla, mjölkört och jättebalsamin, se figur 4.2. Betesmarken avgränsas i söder av en stenmur kantad av medelgrov-grov sälg, lind, alm och bok samt klen hassel och björk, medan gränsen mot banvallen kantas av ett dike bevuxet med bladvass och en trädridå av främst klen sälg, björk, lind, ask och fläder. Väster om banvallen ligger också en igenvuxen betesmark med liknade kvävegynnat fältskikt och enstaka buskar av slån, nypon och benved. Delar av betesmarken används som upplag för diverse jord- och grusmassor och i nordväst gränsar den till ytor som tidigare utnyttjats som handelsträdgård. Längs med gränsen mellan både betesmarken och banvallen och mellan betesmarken och husen i söder, löper en trädridå av medelgrov-grov sälg, lind, björk, oxel, bok, vitpil. I trädridån i anslutning till husen finns även inslag av klen lönn, alm, lind och trädgårdsbuskar. Inne på tomterna står även några grova vårdträd.

11 Teckenförklaring 2 1 a Ås vä ns tio sta 2 g 2 gen ä rgsv e Varb 1 Öppen, något igenvuxen åkermark Kraftigt igenvuxen betesmark Trädridåer med vissa skyddsvärda träd Lövskogsdominerad naturmark Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse Naturmark m tall och hällmark Något igenväxande område vid väg Plangräns Åsa berg tätortsnära grönområde tätortsnära grönområde grönyta parkering gam ICA mal all banv bensinstation bageri re s ta camping ur an ge parkering Vit a Kuggaviken Sa nd ba dp lat s Figur 4.1 Befintliga förhållanden i programområdet r idrottsplats

12 12 (52) Figur 4.2: Kraftigt igenvuxen betesmark i områdets nordöstra hörn. I programområdets nordvästra del ligger en gård (Åsa 4:4) omgiven av öppen åkermark (vall) som legat i träda något år, vilken domineras av ett fältskikt av bl a åkertistel, hundäxing, rödklöver, renfana, gårdskräppa och ängsgröe, se figur 4.3. I väster rinner ett dike bevuxet med bladvass genom åkermarken. Närmast gården växer en del klen björk och vallen har här klippts som en gräsmatta. Gårdens trädgård omges av en stenmur kantad av främst klen-medelgrov björk, sälg och lind. Sydväst om åkermarken finns ett något igenvuxet område beläget mellan Varbergsvägen i väster och grönytor i öster. Övriga delar av programområdet består av exploaterad mark i form av bostäder, affärer, restauranger, bensinstation samt en gammal banvall med anslutande stationshus och bangård. Insprängt mellan dessa finns grönytor i form av klippta gräsytor med planterade träd och buskar samt mindre områden med kvarvarande naturmark intill banvallen. Här och var finns även en del grova träd som bär spår av tidigare hamling, t ex några grova lindar och almar intill Åsa Stationsväg. Naturmarken består främst av mindre lövbestånd av klen-medelgrov björk, rönn, asp, sälg, lönn, körsbär och vitpil med ett trivialt fältskikt av bl a kruståtel, kirskål, hallon, älggräs, stinknäva och mjölkört. Det finns även en mindre höjdparti dominerat av tall och öppna hällmarker centralt i området. Den gamla banvallen omges till stora delar av trädridåer med lövträd och ett trivialt fältskikt, se figur 4.4.

13 13 (52) Figur 4.3: Öppen, något igenvuxen åkermark kring gammal gård i områdets nordvästra hörn. Figur 4.4: Den gamla banvallen omgiven av lövträd och ett trivialt fältskikt.

14 14 (52) Inom programområdet finns viss kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av två bostadshus från tal och en kringbyggd gård byggd före 1850 intill Åsa Stationsväg i norr samt ett stationshus med anslutande godsmagasin intill järnvägen mer centralt i området, se figur 4.5. I övrigt finns inga kända fornlämningar eller andra kulturhistoriska värden inom programområdet. Figur 4.5: Den kringbyggda gården och ett av bostadshusen vid Åsa Stationsväg som utpekas som kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Häradskartan från visar att programområdet då främst utgjordes av odlingsmark med endast några fåtal gårdar, ett stationshus och enstaka bostadshus kring järnvägen och Åsa Stationsväg som då var huvudväg. Sträckningen på Åsa stationsväg och järnvägen var densamma som idag. Den ekonomiska kartan från 1965 visar på vissa förändringar jämfört med häradskartan. Enligt denna har det tillkommit mycket bebyggelse i och kring programområdet både intill badplatsen Vita Sand och kring hela Kuggaviken men även öster om järnvägen. Vidare hade Varbergsvägen anlagts som huvudväg till samhället men i norr fanns fortfarande en del odlingsmark kvar. Kartan visar dock att det tillkommit en del bebyggelse och service både i centrum, men även på tidigare odlingsmark kring Varbergsvägen. Inom själva programområdet finns inga höga rekreationsvärden men det finns en del gång- och cykelvägar och den gamla banvallen utnyttjas i viss mån för rekreation. Genom området löper även Kattegattleden, vilken utgör en havsnära cykelled

15 15 (52) mellan Helsingborg och Göteborg. Direkt sydväst om programområdet ligger badplatsen Vita Sand med anslutande camping, parkering och café och strax söder därom finns ytterligare en badplats (Krokvik), vilka båda hyser höga rekreationsvärden. Detta medför att Åsa centrum med sina butiker, restauranger och bageri lever upp sommartid och blir något av en badort. Stränderna kring centrala Åsa är generellt lättillgängliga och värdefulla för friluftslivet. I anslutning till programområdet finns även en idrottsplats samt två närrekreationsområden, ett tallbevuxet höjdområde genomkorsat av stigar (Åsa berg) i öster och ett mindre skogsbevuxet höjdområde i väster. På lite längre avstånd från centrum ligger naturområdena Näsbokrok och Store mosse som båda har ett omfattande stignät. Tidigare dokumenterade värden för natur, kulturmiljö och rekreation Inom själva programområdet finns inga dokumenterade värden för natur och rekreation, men Åsa ligger vid havet och stränderna är generellt mycket värdefulla för friluftslivet. Stränderna är relativt lättillgängliga för gående med en ganska bred, allmänsrättsligt tillgänglig strandzon medan parkeringsmöjligheterna är begränsade förutom vid badplatserna Vita Sand och Krokvik. Vid Vita Sand i direkt anslutning till programområdet, finns även en campingplats och kafé och några anslutande restauranger som ökar områdets rekreationsvärde. Kuggaviken hyser förutom badplatser även marina grundområden som generellt har höga naturvärden i egenskap av uppväxtområden för fisk ( Kungsbacka 2013b, Norconsult AB 2011). I den fördjupade översiktsplanen för Åsa (Kungsbacka 2013) utpekas även Åsa berg direkt öster om samhället som ett tätortsnära naturområde med lokala naturvärden som domineras av tallskog med inslag av gammal ljunghed och som genomkorsas av stigar. Även ett mindre skogsbevuxet höjdparti väster om Varbergsvägen utpekas som ett grönområde. Strax sydost om Åsa centrum ligger naturområdet Store mosse som omfattar ett rikkärr, en mindre sjö och ett mindre hedartat område. Området genomkorsas av välanvända stigar och hyser mycket höga naturvärden med flera rödlistade arter. Områdets värden finns väl dokumenterade i befintligt underlagsmaterial (Kungsbacka 1993, 2003, 2013, Länsstyrelsen 1977, 1985, 1996, 2014, GF Konsult 1998, Göteborgsregionens alförbund 1988, Göteborgs Ornitologiska Förening 1993). Väster om programområdet ligger även Näsbokrok och Kungsbackafjorden vilka utgör både naturreservat och riksintressen för både naturvården och friluftslivet, Kungsbackafjorden är dessutom ett Natura 2000-område. Näsbokrok är halvö med

16 16 (52) en öppen kusthed som har ett omfattande stignät. Även angränsande naturmark på halvön omfattas av riksintresset för friluftsliv och hyser höga natur- och rekreationsvärden. Halvön utpekas även i ens kulturmiljöprogram som välbevarad kusthedsmiljö med åtta bronsåldersrösen (Kungsbacka 2001). Kungsbackafjorden hyser grunda havsbottnar som är viktiga uppväxtplatser för fisk och omges bitvis av strandängar med ett rikt fågelliv. Fjorden utnyttjas även flitigt för båtliv och fiske (Kungsbacka 1993, 1998, 2003, 2006, 2013; Länsstyrelsen 1977, 1988a & b, 1990, 1994, 1996, 2001, 2002; Göteborgsregionens alförbund 1988; Göteborgs Ornitologiska Förening 1993, Skogsstyrelsen 2014). Inom programområdet finns några byggnader som utpekas som kulturhistoriskt värdefulla både i länsstyrelsens bebyggelseinventering och Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister (Länsstyrelsen 2014, Riksantikvarieämbetet 2014) Dessa är två bostadshus från tal och en kringbyggd gård byggd före 1850 intill Åsa Stationsväg i programområdets norra del norr samt ett stationshus med anslutande godsmagasin från tal intill järnvägen mer centralt i området. Det finns inga kända fornlämningar inom programområdet, men direkt öster om detta (30 m respektive 60 m) ligger två stenåldersboplatser (RAÄ Ölmevalla 131:1 resp 150:1). Det finns även ett stort antal fornlämningar i naturområdet Åsa Berg i öster men även vissa fornlämningar väster om programområdet (Riksantikvarieämbetet 2014). Skyddade och skyddsvärda arter Ett enstaka fältbesök kan inte ge en heltäckande bild av vilka skyddade arter enligt artskyddsförordningen, rödlistade arter, signalarter och i övrigt skyddsvärda arter, som förekommer i ett område. De fynd som görs och de naturtyper som finns representerade kan dock ge en vägledning om hur naturvärdena ska bedömas. Begreppen skyddade arter, rödlistade arter, signalarter etc redovisas i bilagd faktaruta (bilaga 1). Vid fältbesöket i området påträffades en del ask och alm, varav vissa var relativt grova, främst kring banvallen och den igenväxande betesmarken i programområdets nordöstra hörn, men det förekommer även enstaka exemplar i andra delar av programområdet. Arterna är fr o m 2010 rödlistade (hotkategori VU, sårbar) p g a att de har minskat kraftigt till följd av svampsjukdomar. De flesta almar och askar som påträffades var till synes friska, men bl a intill Åsa Stationsväg - norr om det gamla stationsområdet - står en relativt grov död alm tillsammans med några friska träd, se figur 4.6. I övrigt påträffades inga skyddsvärda arter vid fältbesöket, vilket

17 17 (52) delvis kan bero på den sena tidpunkten på året för den översiktliga fältinventeringen. Vidare kan det förekomma en del skyddsvärda kryptogamer på de grova träd som finns i området men inga noterades under fältbesöket. Figur 4.6: Tidigare hamlade almar vid Åsa Stationsväg. I Artportalen finns uppgifter om fågelobservationer från Åsa med omnejd (Artportalen 2014). Bland dessa uppgifter finns 33 rödlistade fågelarter men inga arter bedöms vara direkt kopplade till aktuellt programområde eller anslutande flitigt använda badplatser. Arterna är sannolikt mer knutna till våtmarken Store mosse, t ex svarthakedopping, smålom (NT, nära hotad) och storspov (VU, sårbar), den närliggande kustmiljön genom t ex ejder, silltrut (NT) och tretåig mås (EN, starkt hotad) eller till anslutande skogsmiljöer bl a Åsa berg genom t ex tornseglare, nattskärra och mindre hackspett (samtliga NT). Förekomsten av skyddsvärda arter inom närliggande naturområden såsom Näsbokrok och Store mosse finns även dokumenterad ett flertal naturvårdsunderlag, bl a Kungsbacka 2003, Länsstyrelsen 1996, 2014 och Göteborgs Ornitologiska förening I övrigt finns inga dokumenterade fynd av skyddade och skyddsvärda arter i eller i anslutning till aktuellt område (Länsstyrelsen 2014, Skogsstyrelsen 2014, ArtDatabanken 2000, Gärdenfors, U, 2010).

18 18 (52) Bedömning av områdets värden för natur, kulturmiljö och rekreation Utifrån tidigare dokumenterade natur-, kultur- och rekreationsvärden och fältbesök i området har en bedömning av områdets värden för natur, kultur och rekreation gjorts. Till hjälp har använts två särskilda värdepyramider utvecklade av Norconsult AB (se bilaga 2 & 3). Aktuellt område utgörs av främst exploaterad mark, grönytor och igenväxande åker och betesmark utan några högre värden för natur, kulturmiljö och rekreation. De bedöms tillhöra kategori E: Övriga naturområden. Däremot bedöms de grova lövträd som växer vid den kringbyggda gården, bostadshusen, stationshuset och den igenväxande betesmarken i programområdets nordöstra hörn ha lokala naturvärden (kategori D). Däremot bedöms den anslutande badplatsen Vita Sand tillhöra kategori C: Områden med större lokala rekreationsvärden, medan naturvärdena i berörd vik sannolikt är mer lokala (kategori D). Vidare bedöms det anslutande naturområdet Åsa Berg, öster om programområdet, hysa lokala natur- och rekreationsvärden (kategori D). Vidare bedöms naturområdet Store mosse hysa regionala naturvärden (kategori B) till följd av sin förekomst av skyddsvärda arter, medan rekreationsvärdena är mer lokala (kategori D). De närliggande områdena Näsbokrok och Kungsbackafjorden är riksintressen för både naturvården och friluftslivet och bedöms därmed tillhöra kategori A: Områden av internationellt och nationellt värde för naturvården, friluftsliv och turism. Konsekvenser Planerad förtätning av Åsa centrum innebär främst att den gamla banvallen, grönytor samt igenväxande åker- och betesmark utan några högre värden för natur, kulturmiljö och rekreation tas i anspråk för bostäder och centrumfunktioner. Utbyggnaden i områdets norra del medför att den kvarvarande resten av odlingslandskap i Åsa försvinner och i samband med detta kan vissa skyddsvärda lövträd komma att avverkas, vilket i viss mån är negativt för naturmiljön. Utbyggnaden kan även medföra att de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna med omgivande äldre lövträd, och då i synnerhet den kringbyggda gården (Åsa 4:4) väster om Åsa Stationsväg, kan påverkas negativt eller t o m försvinna. Genom att anpassa planerade bostäder,

19 19 (52) vägar etc till skyddsvärda byggnader och träd bedöms dock denna påverkan kunna minimeras. Om den kringbyggda gården (Åsa 4:4) ska bevaras och nya bostäder anläggs i direkt anslutning till denna kan gården upplevas som ett märkligt inslag i ett modernt bostadsområde. För att man i framtiden ska kunna utläsa gårdens och områdets historiska funktion som odlingslandskap bör även en stor tomt kring gården bevaras för att den fortsatt ska upplevas som den byggnadsenhet den alltid varit. Detta gäller i viss mån även stationshuset med anslutande godsmagasin och de skyddsvärda husen öster om Åsa Stationsväg. Från rekreationssynpunkt bedöms planerad centrumutveckling främst vara positivt då man planerar att förstärka tillgängligheten mellan centrum och badplatsen Vita Sand genom fler gång- och cykelstråk, ett tydligare GC-stråk från pendelstationen via centrum till stranden samt fler säsongsparkeringar för badgäster. Vidare bedöms planerade torgbildningar med anslutande butiker etc även kunna göra Åsa mer attraktivt som badort. Utbyggnaden medför även att tillgängligheten till de tätortsnära grönområdena ökar, vilket är positivt för friluftslivet samtidigt som det kan ge ett ökat slitage på naturmiljön till följd av ett ökat utnyttjande av grönområdena. Eventuellt skulle områdets rekreationsmöjligheter kunna öka ytterligare genom att ersätta delar av dagens relativt tråkiga grönytor med en park och/eller lekplats samt genom att förstärka kopplingen mot idrottsplatsen i sydost, se figur 4.7. Vidare skulle det något igenväxande området intill Varbergsvägen, beläget sydväst om åkermarken i programområdet norra del, med fördel kunna utnyttjas för anläggning av dagvattendammar eller dylikt. Sammanlagt bedöms dock konsekvenserna för natur, kulturmiljö och rekreation bli små. Förslag till åtgärder Områdets grova lövträd bör så långt som möjligt bevaras inom området. Stora tomter bör sparas kring områdets kulturhistorisk värdefulla byggnader för att bevara dem som sammanhållna bebyggelseenheter som ger förståelse för områdets historiska funktion. Möjligheterna att förbättra rekreationsmöjligheterna t ex genom att anlägga en park och/eller lekplats i området och genom att förstärka kopplingen mot idrottsplatsen i sydost bör undersökas.

20 20 (52) Om möjligt bör det något igenväxande området intill Varbergsvägen, beläget sydväst om åkermarken i programområdet norra del, omfattas av planprogrammet för att då kunna utnyttjas för anläggning av dagvattendammar eller dylikt. Dagvattnet från programområdet bör omhändertas lokalt för att minimera dagvattenpåverkan på havet. Därmed behöver befintligt dagvattensystem i området ses över och om möjligt bör åtminstone delar av detta ersättas med olika LODtekniker. Detaljutformningen av ett dagvattenssystem bör tas fram i samråd med biologisk expertis för att om möjligt även skapa miljöer som gynnar växt- och djurlivet. För att undvika dagvattenpåverkan under själva byggtiden bör eventuella dagvattenanläggningar anläggas innan markarbeten i området påbörjas. Figur 4.7: Delar av dagens relativt tråkiga grönytor kan med fördel ersättas med en park och/eller lekplats för att stärka områdets rekreationsvärde.

21 21 (52) 5. Markförhållanden Nuvarande förhållanden Allmänt om topografi och jordlager Aktuellt område utgörs främst av byggnader omgivna av hårdgjorda ytor och grönområden belägna på relativt flack, f d odlingsmark. Markytan är relativt plan och ett större dike rinner genom området, längs Varbergsvägen och ut vid Vita Sand. En före detta banvall löper genom den östra delen av området. Enligt jordartskartan (SGU 2014) består de ytliga jordlagren inom området främst av svallsediment/grus. I den nordligaste delen av området utgörs de av postglacial finlera medan området Åsa berg samt ett område i syd utgörs av ett tunt jordlager på urberg, se figur 5.1. Resultaten från tidigare genomförda miljögeotekniska markundersökningar som utförts inom området utmed den gamla banvallen och vid den f d järnvägsstationen överensstämmer med beskrivna förhållanden (Tyréns 2004, 2005, 2006). Figur 5.1: Jordartskarta (SGU 2014) Enligt ens kartering ligger aktuellt område generellt inom normalriskområde för markradon med risk för förhöjda radonvärden i vissa områden, se figur 5.2. Skred- och rasrisken inom området bedöms som liten (Kungsbacka 2013b).

22 22 (52) Figur 5.2: Karta över riskområden för markradon. Programområdets ungefärliga läge är markerat med svart ellips. Allmänt om markföroreningar Genom den östra delen av området löper en delvis riven före detta banvall vilken ansluter till f d Åsa järnvägsstation med stationshus och Åsa bangård. Dessa områden har tidigare översiktligt undersökts med avseende på markföroreningar (Tyréns 2004, 2005, 2006). Flertalet verksamheter som kan tänkas ge upphov till potentiella föroreningar har bedrivits eller bedrivs i nuläget inom programområdet. Dessa utgörs av en f d handelsträdgård, befintlig bensinstation med intilliggande bil- och däckservice och en f d grafisk industri. Ett plåtslageri med drivmedelsförsäljning och pump ska även enligt uppgift varit verksamt fram till ca 1960-talet strax söder om Åsa Hembageri. I nära anslutning till programområdet ligger även en färghandel samt en bilverkstad med däcksservice. Vidare har det utanför området tidigare funnits en trävaruhandel och en bilvårdsanläggning, norr om området finns en återvinningscentral med mellanlagring av farligt avfall samt bilverkstad. Se figur 5.3 för verksamheternas läge. Förutom nämnda verksamheter finns uppgifter om att trävaruhandel och mejeri ska ha bedrivits i närheten av programområdet. Närmare uppgifter om dessa verksamheters belägenhet har ej kunnat verifieras. Längre ifrån programområdet har även bedrivits smedja och cementgjuteri.

23 23 (52) Figur 5.3: Lägen för f d och befintliga verksamheter. Verksamheter vars läge är osäkert markeras med en parentes. I riktvärdesmodellen används två olika typer av markanvändning för beräkning av Naturvårdsverkets generella riktvärden: Känslig Markanvändning, KM, där markkvaliteten inte begränsar val av markanvändning. Alla grupper av människor kan vistas permanent inom området under en livstid. De flesta markekosystem samt grundvatten och ytvatten skyddas. KM gäller generellt för bostadsmark. Mindre Känslig Markanvändning, MKM, där markkvaliteten begränsar val av markanvändning till t ex kontor, vägar eller industrier. Exponerade grupper antas vara personer som vistas inom området under sin yrkesverksamma tid. Barn och äldre antas vistas tillfälligt inom området. Markkvaliteten ger förutsättningar för markfunktioner som är av betydelse vid mindre känslig markanvändning. Grundvatten (på ett avstånd om 200 m) samt ytvatten skyddas. (Naturvårdsverket, rapport 5976, sep 2009) Faktaruta Naturvårdsverkets riktvärden för förorenade markområden. Ett områdes markanvändning styrs av de aktiviteter som antas förekomma inom aktuellt område och därmed vilka grupper som exponeras och i vilken omfattning det förväntas ske. Markanvändningen påverkar även de krav som kan ställas på skydd av markmiljön inom området. Naturvårdsverkets generella riktvärden beak-

24 24 (52) tar fyra skyddsobjekt; människor som vistas på området, markmiljön inom området, grund- samt ytvatten. Naturvårdsverkets generella riktvärden anger en nivå som ger skydd mot hälso- och miljöeffekter vid ett flertal förorenade områden, se faktaruta ovan. Tidigare undersökningar Vid tiden för de miljögeotekniska undersökningar som utförts av Tyréns, planerades området för parkeringsytor samt cykelbana, varför rekommenderade åtgärder var anpassade efter mindre känslig markanvändning (MKM). Sammantaget har halter av arsenik konstaterats över riktvärdet för MKM i den norra delen av undersökningsområdet vid f d stationen. Som mest har halter som är 3 ggr högre än riktvärdet uppmätts vilket motsvarar en allvarlig halt. Halter av cancerogena PAH över då gällande riktvärdet för KM konstaterades längs banvallen söder om den f d stationen. Dessa riktvärden har dock reviderats av Naturvårdsverket och andra grupperingar av PAH:er används idag som jämförvärde. Figur 5.4: Den f d banvallen i områdets östra del. Inga halter av arsenik eller andra metaller överskred riktvärden söder om stationen. Norr om stationshuset påträffades halter av koppar över KM samt halter av bekämpningsmedel enligt Banverkets lägsta föroreningsnivå (Banverket 2002). Tidigare undersökningar hade även konstaterat petroleumförorening, vilket inte kunde styrkas eller uteslutas vid Tyréns undersökning (Tyréns 2006). Samtliga påträffade

25 25 (52) föroreningar bedömdes som avgränsade till den övre delen av friktionsmaterialet under den grövre ballasten (makadam). Påträffade föroreningar indikerade en diffus föroreningsspridning, vilket innebär att föroreningarna inte har en tydlig punktkälla och därmed är svåra att avgränsa närmare. Eftersom de utförda provtagningarna varit översiktliga bör hänsyn tas till att eventuella föroreningar kan återfinnas på annan plats inom undersökningsområdet. I tidigare utförda undersökningar rekommenderas att kompletterande undersökningar utförs i samband med framtida schaktarbeten inom provtagningsområdet. I övrigt har en och Länsstyrelsen inga uppgifter om att andra miljötekniska markundersökningar har utförts inom området. Ingen undersökning kring föroreningsförekomst i grundvatten har heller utförts i området. Dock påträffades vad som liknade grundvattenrör längs delar av banvallen vid fältbesöket för denna utredning i oktober Potentiellt förorenande verksamheter I Länsstyrelsens MIFO-databas (Metodik För Inventering av Förorenade Områden) finns två identifierade objekt inom programområdet i form av en grafisk industri och en drivmedelsindustri (bensinstationen). Utanför programområdet, strax norr om området, har en bilverkstad legat där det idag ligger ett bostadsområde. Vid denna f d bilverkstad har en översiktlig markmiljöundersökning utförts på delar av fastigheten (Norconsult 2010). Ytterligare norr om programområdet har även en deponi för farligt avfall varit belägen. I övrigt finns inga riskklassade områden inom eller i närheten av programområdet. Den grafiska industrin har bedrivits med offset, boktryck, kopiering och laser på fastigheten Åsa 4:159 mellan , se figur 5.3. Det miljöfarliga avfall som eventuellt kan uppstå från en grafisk industri är fotokemikalier och andra restkemikalier, silverhaltiga filmer och fotopapper samt färg- och lösningsmedelsrester. Enligt branschkartläggningen är det är främst vid äldre anläggningar som behov av efterbehandlingsåtgärder kan förekomma (Naturvårdsverket 1995). En bensinstation finns inom området och det har tidigare också funnits ett plåtslageri som med drivmedelsförsäljning inom området. Det exakta läget för det forna plåtslageriet med troligt nedläggningsdatum före år 1960 har dock ej kunnat fastställas. Vid bensinstationer och drivmedelshantering föreligger risk för förekomst av förorening med petroleumprodukter såsom bensin, diesel och eldningsolja samt dess nedbrytningsprodukter genom spill eller läckage från pumpar, mätarskåp, cisterner ovan och under mark eller från rörledningar. Fram till 1970-talet tjärades även underjordiska cisterner på utsidan vilket medförde föroreningsrisk av PAH

26 26 (52) (SPIMFAB 2010). Inga saneringar eller åtgärder har utförts inom programområdet för SPIMFAB:s räkning (SPIMFAB 2014). Figur 5.5: Vy över handelsträdgården från Kläppavägen taget år 2010 då verksamheten fortfarande var i drift ( GoogleMaps Streetview). I den norra delen av aktuellt område har det bedrivits en handelsträdgård med växthus. Det fanns minst tre växthus, belägna i den östra delen av fastigheten, se figur 5.5. Växthusen är idag rivna och endast det västligt belägna huvudbyggnaden fanns kvar vid platsbesöket i oktober Där växthusen tidigare legat fanns idag högar av jord/fyllnadsmaterial och byggrester, se Figur 5.6. Växthusfundamenten kunde ej urskiljas. Vid alla äldre handelsträdgårdar finns en risk att bekämpningsmedel kan ha använts och spridit sig till marken. Användningen av organiska bekämpningsmedel var omfattande mellan och 1970-talet varefter flertalet preparat förbjöds då deras grava miljö- och hälsokonsekvenser upptäckts (SGI 2013). Fastigheten där handelsträdgården varit belägen är i dagsläget ej riskklassad eller undersökt.

27 27 (52) Figur 5.6: Den f d handelsträdgården vid platsbesök i oktober Vy från öster. Konsekvenser Topografi och jordlager Programområdet underlagras främst av svallsediment/grus och postglacial lera, varför en utbyggnad av nya bostäder och centrumfunktioner sannolikt kräver vissa grundläggningsåtgärder. Därmed behöver geotekniska undersökningar utföras för att kunna beskriva de geotekniska förhållanden som gäller inom programområdet och för att ge förslag på lämpliga åtgärder. Den fördjupade översiktsplanen anger att byggbarheten ur ett geotekniskt perspektiv i första hand bör utredas tidigt i områden på lera (Kungsbacka 2013a). Vissa lågt liggande områden kring Varbergsvägen anses även kunna kan vara problematiska ur avvattnings- och sättningssynpunkt. Då programområdet delvis ligger inom ett högriskområde för markradon kan ett radonskyddat utförande av planerad ny bebyggelse komma att krävas. Eventuellt bör fyllnadsmassor (befintliga under asfalterade ytor och nya massor) kontrolleras under byggskedet så dessa inte ger upphov till förhöjda radonhalter. Generellt bör man vid nybyggnation ha som målsättning att WHO:s riktvärde på 100 Bq/m 3 för inomhusluft inte överskrids.

28 28 (52) Markföroreningar Inom programområdet bör de områden som ska bebyggas med bostäder uppfylla riktvärden för KM, medan de områden där parkeringsplatser, kontor och handel, väg eller gång-och cykelbana planeras bör hålla minst riktvärden för MKM, se faktaruta ovan. När de senare delarna utgör mindre inslag av det totala området bör detta ej delas upp i olika typer av markanvändning utan man använder lämpligen KM för hela området. Risk för förekomst av föroreningar i mark och grundvatten föreligger inom programområdet och då främst vid den f d handelsträdgården, befintlig bensinstation samt f d plåtslageri med drivmedelshantering. Det rekommenderas därför att miljöteknisk markundersökning utförs i syfte att kontrollera och vid behov avgränsa utbredningen av eventuella markföroreningar. Undersökning bör även utreda eventuellt behov av sanering inför byggnation. Dessa undersökningar bör föregås av grundliga historiska inventeringar i syfte att fastställa föroreningarnas potentiella beskaffenheter. Beträffande de av Tyréns tidigare undersökta områden vid banvallen och stationshuset bör de rekommendationer som lämnats efterlevas. Kompletterande miljötekniska markundersökningar bör därmed utföras inom dessa områden i syfte att få en tydligare helhetsbild av föroreningsförekomsten samt anpassa riktvärden, åtgärder och rekommendationer till bostadsbyggande. En grundligare genomgång av verksamhetshistoriken för området rekommenderas kring de tveksamma uppgifter som uppkommit gällande tidigare verksamhetsutövning av smedja, cementgjuteri, trävaruhandel och bilverkstad i de fall att programområdet utökas för att eventuellt innefatta dessa. Den grafiska industrin bedöms i sig inte utgöra tillräcklig risk för spridning av föroreningar, främst på grund av att driften av verksamheten startat relativt nyligen. Den fastighet där tryckeriet bedrivits är dock stationshuset och bedöms således ändå omfattas av kompletterande miljöprovtagning. Vid denna provtagning bör driften av den grafiska industrin och potentiella föroreningarna relaterade till sådan verksamhet utredas. Om föroreningar påträffas vid framtida miljötekniska markundersökningar ska de överskottsmassor som uppkommer vid schaktarbeten klassas med avseende på föroreningshalt. Massor med föroreningshalter över riktvärdet för KM ska omhändertas av godkänd mottagare. Fastighetsägare eller verksamhetsutövare som hittar föroreningar har enligt miljöbalken upplysningsplikt och ska underrätta tillsynsmyn-

29 29 (52) digheten. Eventuellt kan överskottsmassor återanvändas inom programområdet efter samråd med tillsynsmyndigheten. Misstänkta förhöjda halter av metaller, bekämpningsmedel, petroleumprodukter eller andra föroreningar kan medföra begränsningar och restriktioner vid markarbeten inom aktuellt område. En anmälan om miljöfarlig verksamhet med tillhörande kontrollprogram måste upprättas då halter överstigande riktvärden för KM eller motsvarande har upptäckts vid miljötekniska markundersökningar eller upptäcks vid framtida sådana. Anmälan måste vara godkänd innan entreprenadarbete får påbörjas. Gällande banvallen är den ballast med makadam och grusmaterial som finns inom undersökningsområdet av sådan kvalitet att återvinning rekommenderas. Det grövre materialet (makadam) sorteras lämpligen med en gallerskopa och bör kunna återanvändas endast med en visuell kontroll för förekomst av t.ex. olja. Förslag till åtgärder Geotekniska undersökningar behöver genomföras i aktuellt område för att kunna bedöma behovet av eventuella grundläggningsåtgärder etc. inför en byggnation. Kompletterande miljötekniska markundersökningar behöver utföras för att avgränsa utbredningen av påträffade markföroreningar i banvall och runt stationshuset samt för att utreda eventuellt behov av sanering inför eller i anslutning till byggnation. Miljötekniska markundersökningar bör utföras vid den f d handelsträdgården för att identifiera och avgränsa utbredningen av eventuella markföroreningar samt för att utreda eventuellt behov av sanering inför byggnation relaterade till tidigare verksamheter. Läget för det f d plåtslageriet med drivmedelshantering behöver utredas och markmiljöteknisk utredning utföras. Mark- och grundvattenstatus bör undersökas för området vid befintlig bensinstation och eventuella efterbehandlingsåtgärder vidtas. Eventuellt kan radonskyddat utförande av planerad ny bebyggelse komma att krävas.

30 30 (52) 6. Vattenförhållanden Nuvarande förhållanden Yt- och dagvatten Programområdet är relativt flackt och utgörs av främst byggnader och hårdgjorda ytor samt en del gräsytor, naturmark och igenväxande åker- och betesmarker. Markförutsättningarna är till övervägande del av mycket genomsläpplig karaktär (finsand), men i programområdets norra del finns även en del lerjordar. Avrinningen från programområdet sker idag via dagvattenledningar och diken ned till havet från norr mot sydväst. En stor del av dagvattnet rinner via en större dagvattenledning ut vid badstranden Vita Sand. Vidare rinner ett större dagvattendike rinner genom området längs Varbergsvägen och mynnar också ut vid Vita Sand. Detta innebär att främsta recipienten för programområdet är Kuggaviken som utgör en del av ytvattenförekomsten Vendelsöarkipelagen (Kungsbacka 2011). Åsa ligger inom västra delen av Lundaåns huvudavrinningsområde som inkluderar Ölmevallahalvön. Inom avrinningsområdet finns sex sjöar och flertalet mossar. Åsa centrum ligger inom ett mindre kustnära avrinningsområde mellan Torpaån och Lundaån men avrinningen sker inte till någon av åarna utan främst via det större dike som går genom området. Avrinningsområdet utgörs i de norra delarna av åkeroch betesmark och i söder av Åsa tätort. Slutrecipienten Vendelsöarkipelagen bedöms vara starkt till mycket starkt påverkad av näringsämnen (kväve och fosfor). Utsläppen härrör från olika källor såsom jordbruk, enskilda avlopp m m. En viss påverkan av dagvatten sker även från Åsa tätort Kungsbacka 1998, reviderad 2012). Strax sydost om programområdet ligger våtmarksområdet Storemosse, med mycket värdefull flora och fauna vars utflöde sker via ett grävt dike väster om mossen (GF Konsult AB 1998). I dagsläget finns spill-, vatten- och dagvattenledningar utbyggda inom programområdet som försörjer såväl bostäder som verksamheter. En översiktlig VA-utredning togs 2011 fram för Åsa, men ytterligare arbete pågår med planläggning och modellering av vattenförsörjning samt spill- och dagvattenhantering för planerad utbyggnad. Området har till stora delar ett alt VA-nät, men en del enskilda avlopp och brunnar förekommer. En VA-sanering pågår bl a i Vassbäck (Kungsbacka 2011, 2013a). Åsa får sitt dricksvatten från Fjärås bräcka. Vattenledningar finns utbyggda i hela tätorten och nya områden kan anslutas till nätet. Spillvatten från Åsa går till

31 31 (52) Ölmanäs reningsverk där det renas för att sedan släppas ut i Kungsbackafjordens mynning. Utsläppet sker ca 600 m från strandlinjen på 16 m djup. Reningsverket tar i dagsläget emot ca 4800 pe (personekvivalenter) med en kapacitet för pe. Slammet transporteras sedan till Hammargård där det sedan avvattnas ned till Kungsbackaån. Enligt ens dagvattenpolicy (Kungsbacka 2012) bedöms Kungsbackaån vara känslig för den påverkan som nuvarande dagvattentillförsel kan medföra. Bedömningen är en tämligen grov sammanvägning av kända förhållanden. Miljökvalitetsnormer Enligt 5 kap 1 miljöbalken får regeringen för vissa geografiska områden eller för hela landet meddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, luft eller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skydda människors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador på eller olägenheter för människors hälsa eller miljön (miljökvalitetsnormer). Vendelsöarkipelagen är en vattenförekomst som omfattas av miljökvalitetsnormer enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Enligt vattenmyndighetens bedömning av vattenkvaliteten (Vattenmyndigheten 2014) har Vendelsöarkipelagen måttlig ekologisk status, med målet att god ekologisk status ska uppnås till Det anses som ekonomiskt orimligt och/eller tekniskt omöjligt att vidta de åtgärder som skulle krävas för att uppnå god ekologisk status En av de främsta orsakerna till att miljökvalitetsnormerna inte uppfylls i Vendelsöarkipelagen är övergödning. Totalfosforhalterna ligger på otillfredsställande höga nivåer. Vattenmyndigheten har beslutat att ytvattenförekomster som har bedömts ha övergödningsproblem och som idag inte omfattas av ett åtgärdsprogram, har fått en tidsfrist till 2021 för att uppnå god ekologisk status. Den kemiska statusen för ytvatten (exklusive kvicksilver) bedöms som god för Vendelsöarkipelagen, vilket också är målet till Den hydromorfologiska statusen bedöms som hög, den är automatklassad för rapporteringen från underliggande parametrarna kontinuitet, hydrologisk regim och morfologiska förhållanden. Översvämningsrisker Stigande havsnivåer, ökade nederbördsmängder och mer frekventa, intensiva nederbördsperioder förväntas till följd av klimatförändringar, vilket ökar riskerna för översvämning. Större delen av aktuellt område är byggt på tidigare havsbotten som idag ligger relativt högt över havsnivån och på ett avstånd som närmst ligger ca 300 m från havet. Översvämning sker då markens infiltrationsförmåga och dagvattensystemets avbördningsförmåga inte är tillräcklig för de vattenmängder som om-

32 32 (52) rådet utsätts för. Detta leder till ansamling av vatten i lågpunkter och risk för översvämning. En översvämningsutredning har utförts över Åsa tätort där översvämningsberäkningar gjorts (DHI 2013). Utredningen tar inte hänsyn till förväntad ökad frekvens av kraftig nederbörd eller havsnivåhöjning till följd av klimatförändringar. Översvämningsrisk till följd av förväntad havsnivåhöjning redovisas separat nedan (Länsstyrelsen 2014). Den del av Åsa centrum som främst hotas av översvämning är området kring det större dagvattendike som går genom centrala Åsa utmed Varbergsvägen,men även området kring och sydväst om bensinstationen, vilket redan i dagsläget drabbas av översvämning i perioder. I samband med kraftiga regn (s k 100-årsregn) bedöms dessa områden ligga under vatten enligt genomförd utredning (DHI 2013). Majoriteten av det vatten som bidrar till översvämning i området kommer som naturmarksavrinning från skogsområdet Åsa Berg öster om centrum. Se figur 6.1 för översvämningskarteringar. Figur 6.1: Vänster: Översvämningsutredning, beräknade maximala vattendjup vid kraftiga regn. Höger: Översvämningskartering, rödrastrerade områden beräknas ligga under högsta beräknade havsnivå år 2100.

33 33 (52) Konsekvenser Yt- och dagvatten Planerad utbyggnad av bostäder och centrumfunktioner inom området innebär en ökning av hårdgjorda ytor i området, vilket medför att markens förmåga att infiltrera vattnet försvinner i viss utsträckning och därmed ökar mängden dagvatten något. Den förändrade markanvändningen medför att belastningen på det större diket och havet i vissa avseenden kommer att öka och ändra karaktär. Viss åker- och betesmark omvandlas till bostäder och centrumfunktioner vilket bedöms ge en viss minskning av kväveavrinningen då kväveutsläppen normalt är större från åkermark än från motsvarande yta med bebyggelse. Däremot bedöms fosforutsläppen via dagvatten bli i samma storleksordning som från dagens åkermark. Vidare förväntas utbyggnaden med en traditionell dagvattenhantering leda till en något ökad belastning av metaller och andra miljöskadliga ämnen i dagvatten som normalt är högre än i dräneringsvatten från f d åker- och betesmark. Hur stora utsläppen blir beror på hur stor yta som kommer att hårdgöras och hur dagvattnet från området tas omhand innan det når recipienten. I dagsläget har Åsa tätort till stora delar ett traditionellt dagvattensystem med ledningar och diken som leder dagvatten direkt ut i havet utan rening. Med ett lokalt omhändertagande av dagvattnet bedöms dock utbyggnaden innebära att föroreningsbelastningen på recipienterna från programområdet minskar något jämfört med dagsläget. Dagvatten från planområdet kommer fortsatt att innehålla näringsämnen och olika typer av miljöskadliga ämnen som härstammar från t ex tak och vägbeläggning, bilavgaser, drivmedel, korrosion och däckslitage, men i mindre omfattning. Det gäller särskilt om befintligt dagvattensystem ses över i samband med utbyggnaden, ett arbete som en redan påbörjat. Dagvattnet från tak, grönområden och kvartersmark utan särskild föroreningsbelastning kan eventuellt avledas direkt till havet utan särskild rening, medan dagvatten från vägar och parkeringsytor bör genomgå någon form av rening innan det avleds. Enligt framtagen översiktlig VA-utredning (Kungsbacka 2011) ska framtida dagvattenhantering säkerställa att den ursprungliga vattenbalansen bibehålls och att dagvattenflödet från området inte överskrider 10 l/s per ha. Vidare ska dagvattnet fördröjas lokalt innan det når recipienten eller det ala dagvattennätet så att belastningen inte ökar. Fördröjningsmagasin ska ta omhand de ökade dagvattenflöden som en exploatering medför. Generellt bör man eftersträva en öppen dagvattenhantering inom planområdet, dvs. att dagvatten avleds öppet i diken, kanaler och rännor hellre än i slutna ledningar. Rätt utformad utgör dessutom ett system med