5. Genomsläppliga beläggningar

Transkript

1 Figur 9. Principskiss för en smalare gatusektion med en GC-väg, ett infiltrationsstråk som är försett med gräs och träd och skelettjord. Källa: Svenskt vattens publikation P105: hållbar dag- och dränvattenplanering. 5. Genomsläppliga beläggningar I stället för täta asfaltytor kan olika typer av vattengenomsläppliga ytmaterial väljas. Infiltrationskapacitet i dessa är dock svår att beräkna och på sikt kommer dessa ytor till viss del sättas igen. 5.1 Hålad marksten och rasterytor Hålad marksten och rasterytor är försedda med öppna hål eller fogar där dagvattnet har möjlighet att infiltrera ned till en vattengenomsläpplig dränerad överbyggnad. Möjligheter finnas att förse hålen med gräs eller makadam (Figur 10). Figur 10. Hålsten av betong som bildar en stabil och genomsläpplig yta Källa: Utemiljö & Stenprodukter i Skåne AB 2012.

2 För att mer genomsläppliga ytor ska fungera krävs det att de inte sätts igen av mindre fraktioner som transporteras med dagvatten till ytorna. Om mindre fraktioner sätter igen de genomsläppliga ytorna riskerar de i så fall att förlora sin funktion. Det är också viktigt att en underbyggnad till ytorna är gjord av ett material med tillräckligt stora fraktioner att det säkerställer genomsläpplighet. Under ytorna magasineras och fördröjs dagvattnet som sedan dräneras bort och leds till de ala avloppsledningarna. Ytterligare en fördel med den här typen av mer genomsläppliga ytor är så mycket som 30 % av dagvattnet avdunstar. Nackdelen är däremot att det kan bli svårare för funktionshindrade att ta sig fram över ytorna. 5.2 Permeabel asfalt Permeabel asfalt är en typ av asfalt som har små öppna hålrum i sig vilket gör att vattnet kan infiltrera ner till underliggande lager. De underliggande lagren är uppbyggda av olika relativt grova material för att underlätta infiltrationen. Permeabel asfalt är mycket beroende av lämpliga lokala förutsättningar för att fungera. Den har ett relativt stort skötselbehov, då den måste högtrycksspolas med jämna mellanrum för att inte porerna i asfalten skall sättas igen. 5.3 Pelleplatta Pelleplattan (Figur 11) är en produkt tillverkad av återvunnen HDPE-plast och används som gräs- eller singelarmering i flera olika sammanhang. Figur 11. Förstärkt grusgång med pelleplatta. Källa: Underlaget förbereds precis som vid en stensättning efter förväntad belastning. Plattan läggs sedan enkelt och snabbt på plats och kapas lätt efter platsens behov på ett stabilt och väl förberett underlag. Plattan tål belastningar på 200 ton/m² och fördelar lasten från ett fordon som kör på ytan så att kompaktering av underlaget undviks. Pelleplattan fungerar också bra med hänsyn till framkomlighet för barnvagnar, rullstolar och rollatorer.

3 6. Diken För att avleda avrinning kan olika avrinningsstråk användas (avrinningsstråk kan även syfta på infiltrationsstråk och dräneringsstråk). Ofta utgörs avrinningsstråken av olika typer av diken, till exempel öppna gräsbeklädda diken, svackdiken, eller underjordiska diken, makadamdiken. 6.1 Svackdiken Svackdikena är ytliga avrinningsstråk där dagvattnet visualiseras, renas och fördröjs. Svackdiken (Figur 12) avser grunda, öppna avrinningsstråk med flacka slänter. Avbördningsförmågan i ett svackdike påverkas i hög grad av friktion mellan vattnet och gräsytan, den så kallade råheten samt lutningen i flödesriktningen. Råheten påverkas av växtval och skötsel av grönytan. När dagvattnet rinner i svackdikena reduceras hastigheten på grund av vegetationen och därmed avskiljs föroreningar genom sedimentering. Avrinningshastigheten minskar avsevärt jämfört med transport i ledningar. Flödestopparna nedströms minskar. Är lutningen större än 2 % bör svackdiket förses med fördämningar för att på så sätt minska vattenhastigheten och öka fördröjningseffekt. Figur 12. Svackdiken i Fjärilsparken, Malmö. Källa: VA SYD. Dikena bör göras flacka och breda för att få högsta reningseffekt genom att få så lång uppehållstid som möjligt så att föroreningar hinner suspendera. Den beväxta ytan binder och bryter ner föroreningarna och tar även upp de näringsämnen som finns i dagvattnet. Det beväxta lagret bör ha en tjocklek på ca 30 cm. Dikena bör också utformas med permiabla väggar vilket gör att vattnet kan infiltrera. Svackdikena bidrar till en reduktion av vattenvolymerna samt minskar flödestopparna. Vid höga flöden skall det finnas bräddningsmöjligheter från svackdikerna för att minimera risken att bundna föroreningar slammar upp och sprids. Även under vinterförhållanden och i samband med snösmälting har det konstaterats att smältvattnet infiltreras i gräsytor. Vintertid kan svackdikena användas som snöupplag vilket lämpar sig då snö som röjs från gator och vägar anses innehålla föroreningar som delvis renas i svackdikerna. Fördelen med svackdiken är att dagvattnet renas till viss del och att det är ett trevligt inslag med kombinationen vatten och grönyta i området. En nackdel är att de är ytkrävande och kräver ett visst underhåll.

4 6.2 Makadamdiken Ett alternativ till svackdiken är makadamfyllda diken, så kallade makadamdiken. Fördelar med makadamfyllda diken jämfört med svackdiken är att makadamdiken inte kräver lika stor plats. Makadamdike kan utföras även under en skålad gräsyta där dagvattnet samlas. Under gräsytan görs ett cirka 1 meter djupt dike fyllt med genomsläppligt material, typ makadam. Magasinerings- eller fördröjningvolymen i makadamdiken utgörs av porvolymen (hålrumsvolymen) i fyllningsmassorna, cirka 30 % av den totala volymen. Ett lager geotextil skyddar makadammen från det gräsbevuxna jordlagret. I botten av diket läggs en dränerande ledning. Bräddintag, i form av brunnar med kupolsil, kan placeras ovan den skålade gräsytan. Avtappningen av makadamdiket utförs med en dräneringsledning som läggs nära botten i fyllningen (Figur 13). För att tömningen inte skall bli för snabb av magasinet bör dräneringsledningens kapacitet strypas. På så vis säkerställs att inte föreskrivet maximalt utflöde överskrids. Makadamdiken kan även utföras under tät beläggning så som vägar eller parkeringar. Figur 13. Makadamdike med dräneringsledning i botten. Källa: Svenskt Vatten P Underjordiska fördröjningsmagasin Där det inte finns utrymme för öppna fördröjningsmagasin kan underjordiska magasin anläggas och förläggas till exempel inom parkeringsytor. Det finns flera olika typer av underjordiska magasin för dagvatten på marknaden idag. Vid hög grundvattennivå måste fördröjningsmagasin som anläggs under mark sannolikt utgöras av täta magasin som till exempel rörpaket. Om magasinen utförs som en otät konstruktion som till exempel plastkasseter måste grundvattennivån vara känd. Den bör vara under magasinets botten annars kan inte hela volymen utnyttjas till magasinering. Magasinen behöver också dimensioneras för aktuell last, exempelvis trafik och vid täta magasin och hög grundvattennivå även för lyftkrafter. 7.1 Dagvattenmagasin av plast, till exempel polyetenrör Polyeten är korrosions- och kemikaliebeständigt vilket innebär att rören har en lång livslängd. Dessutom har materialet låg densitet om det jämförs med exempelvis betong. För att skapa ett magasin av rördelar i polyeten (Figur 14) krävs det att de sammankopplas och det görs antingen genom att de gängas eller svetsas samman eller att de både gängas och svetsas. I och med att varje rördel anpassas utifrån beställarens krav kan magasinet utformas efter de topografiska förutsättningar som finns på den aktuella platsen.

5 Figur 14. Dagvattenmagasin av Weholite dubbelväggiga lättviktsrör, polyeten. Källa: Installationstiden exklusive schaktning är vid den här magasinstypen kort jämfört med andra magasinstyper. Detta tack vare att rördelarna är lätta, prefabricerade och kan göras längre än betongrör. Samt att de snabbt och enkelt kan monteras samman. Ett magasin av polyeten beräknas hålla i cirka 100 år och kräver, förutom eventuell spolning, i stort sett inget underhåll. Livslängden baseras på kunskap om materialets beständighet samt skicket på de rör som tagits upp ur marken efter att varit i bruk i ca 50 år ( 7.2 Dagvattenmagasin av betongrör Dagvattenmagasin gjorda av armerade betongrör (Figur 15) fungerar på samma sätt som de dagvattenmagasinen av polyetenrör. Figur 15. Dagvattenmagasin av betongrör Källa: Skillnaden är de egenskaper som materialen har. Tyngden av betongen gör att rörsektionerna blir svårare att hantera vid montering och dyrare att transportera. Det går inte heller att göra lika långa längder av betongrör som med polyetenrör vilket medför fler skarvar mellan rördelarna. Fler

6 skarvar ger en längre installationstid. Armerad betong kan dock bära större laster än polyetenrörsmagasin vid till exempel ytligt liggande dagvattenmagasin. Betongrörens ungefärliga livslängd är 100 år. Bara i undantagsfall är mark- och vattenförhållandena sådana att kemiska angrepp förkortar livslängden ( 7.3 Dagvattenmagasin i betong Dagvattenmagasin gjorda av betong kan ha olika former och tillverkningssätt. Det finns både cirkulära och rektangulära magasin. Magasinen går både att platsgjuta (Figur 16) och att prefabricera. Figur 16. Plastgjutet dagvattenmagasin som är beläget under en parkeringsyta. Foto: Malin Engström. Källa: Svenskt vattens publikation P105: hållbar dag- och dränvattenplanering. Att installera ett fördröjningsmagasin i betong kan variera i tid beroende på vilka förutsättningar som finns på platsen, vilken typ av magasin som skall installeras och magasinets storlek. 7.4 Infiltrationsmagasin eller Stenkistor Infiltrationsmagasin används främst då dagvatten från takytor inte kan avledas till någon yta med vegetation där det kan infiltrera ner i marken. Infiltrationskapacitet varierar stark mellan olika jordarter där morän och sand har 2-3 gånger större kapacitet än silt respektive anlagda grönytor (matjord). Lera har en nästan försumbar infiltrationskapacitet. Viktigt är grundvattenytans nivå. Den bör vara under magasinets botten annars kan inte hela volymen utnyttjas till magasinering. Det är även viktigt att de omkringliggande fastigheterna inventeras noga så att de inte skadas om det skulle komma så mycket nederbörd att infiltrationsanläggningen inte kan klara flödet utan att vatten blir stående och rinner av längs marken. Infiltrationsmagasin är i princip en grop i marken som täcks in av en geotextilduk och fylls med ett grovt material (makadam) som dagvattnet leds till. Duken ska förhindra smuts och finare fraktioner från omgivande material att ta sig in i magasinet och minska porvolymen och därmed kapaciteten för magasinet. hålrumsvolymen för makadam som används i infiltrationsmagasin brukar vara cirka 30 %. Infiltrationsmagasinet samlar upp dagvattnet och låter det sedan infiltrera i marken, magasinet kan även utrustas med en perkolationsbrunn. Magasinet ska förses med en bräddning till dagvattennätet eller dike för bortledning av avrinnande vatten som inte infiltreras för att förhindra översvämningar vid mycket kraftiga regn. Ett infiltrationsmagasin räknas ha en livslängd på ett par årtionden beroende hur skötseln är på magasinet. Skulle en längre period vara aktuellt bör fyllningsmaterialet och duken som kan sättas igen bytas ut.

7 7.5 Dagvattenkasseter Ett alternativ till att anlägga ett infiltrationsmagasin fyllt med ett grovt material är dagvattenkassetter av plast. Dagvattenkassetternas (Figur 17) hålrumsvolym är 95 % vilket innebär att man sparar mer än 2/3 av ytbehovet jämfört med en traditionell anläggning av makadam. Figur 17. Dagvattenkassetter. Källa: Kassetterna kan användas för avledning av dagvatten från tak och hårdgjorda ytor. De bör förses med bräddanslutning för indikation på framtida igensättning. Fördelar med dagvattenkassetter jämfört med makadamfyllda infiltrationsmagasin är att kassettmagasinen inte kräver lika stor plats och möjligheterna till inspektion, rensning och spolning är större. Utformningen och vikten på modulerna gör att transportkostnader kan minskas med upp till 75 % jämfört med makadamfyllda infiltrationsmagasin. Noteras bör att kassettmagasin måste anläggas ovan grundvattenytan. Annars kan inte hela volymen utnyttjas till magasinering. Kassetterna har olika utseende och storlek beroende på vilken typ av kassett det är och vilken leverantör som den kommer från. Gemensamt för de olika kassettyperna är att en geotextilduk måste placeras runt kassetterna för att hålla smuts och jord utanför magasinet annars kan sediment tränga in och minska fördröjningsvolymen och sätta igen magasinet. Denna magasinstyp har en lägre bärighetsförmåga än magasin av polyetenrör och dess livslängd varierar med hur arbetet med tätningen kring kassetterna är utförd. Till mindre magasin fungerar dessa utmärkt då de är billiga och enkla att montera. Till större fördröjningsmagasin blir arbetet mer omfattande med monteringen av kassetterna. 7.6 Infiltrations- och perkolationsbrunnar Dagvattnet rinner ner genom brunnens betäckning, alternativt förses brunnen med en inloppsledning från närliggande dagvattensystem. De partiklar som kommer in i Infiltrationsbrunnen sjunker ner till botten eller lägger sig på ytan. Vattnet i brunnen kommer via utloppsröret att rinna ner genom botten och infiltreras genom gruset runt brunnen. Blir flödet så stort att vattnet inte hinner infiltreras kommer vattnet att flöda över genom nödutloppet som ansluts till befintligt dagvattensystem (Figur 18). Finns inget dagvattensystem kan brunnen givetvis utföras utan nödutlopp.

8 Figur 18. Infiltrationsbrunn med sandfång. Källa: Förutsättningar Bygghöjder varierar beroende på val av magasin, mängd dagvatten som ska fördröjas, platsens förutsättningar och trafikbelastning. Generellt behövs en överbyggnad med tätskikt, dräneringsskikt och beläggning. Rörmagasin finns i dimensioner från mm (även större). Dagvattenkassetter kan staplas på höjd eller läggas i bara ett lager, höjd från 400mm. Dimensioner för infiltrationsbrunnar variera, för brunn i Figur 18 är brunnshöjden 2100mm.

9 AVSKÄRMNINGSDIKE SEKTION DIKES OMRÅDE GÅNGSTIG PLANERAT BOSTADSOMRÅDE BRÄDDNING AV DAGVATTENSYSTEMETI FORM AV NEDSÄNKNING AV GÅNGSTIG STRYPT UTLOPP MED BEGRÄNSAD LEDNINGSDIM ~ ~0.4-=~-,2~ ~=================;c=!====================== ~1.0 DIKES BOTTEN f l ANSLUTANDE AVRINNINGSSTRÅK I FORM AV MAKADAMDIKE SKALA 1: I I I METER 5 10 AVSKÄRMNINGSDIKE PROFIL ÖPPET FÖRDRÖJNINGSMAGASIN KORSANDE GÅNGSTIG ÖPPET FÖRDRÖJNINGSMAGASIN STRYPT UTLOPP I FORM AV BEGRÄNSAD LEDNINGSDIM, VILKET SAMMANLÄNKAR DE ÖPPNA FÖRDRÖJNINGS MAGASINEN STRYPT UTLOPP FRÅN ANSLUT ANDE AVRINNINGSSTRÅK I FORM AV MAKADAMDIKE MED SKÅLAD GRÄSYT A LL w ~ ÅSA CENTRUM DAGVATTENHANTERING SEKTION OCH PROFILSKISS AVSKÄRMNINGSDIKE BANVALLEN RAMB LL Skala: 1: 100 (A3) Göteborg BILAGA 5 L1' = --~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~.--~~~~~~~~~~~~~~~~~~--~~---,.--~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~----on L1' I = I

10 Miljöutredning till planprogram för Åsa centrum, Kungsbacka

11 Beställare: Beställarens representant: Konsult: Uppdragsledare Handläggare Kungsbacka Kommun Kungsbacka Anders Gustafsson Norconsult AB Box Göteborg Sara Rydbeck Frida Lager, Sara Rydbeck, Anna-Lena Frennborn, Ulf Johansson och Katarina Holmgren Uppdragsnr: Filnamn och sökväg: Kvalitetsgranskad av: Tryck: N:\102\38\ \0-Mapp\09 Beskr-Utredn-PMkalkyln:\103\30\ \0-mapp\09 beskr-utredn-pmkalkyl\miljöutredning åsa centrum fl.docx Ulf Johansson, Sara Rydbeck Norconsult AB

12 Innehållsförteckning Sammanfattning Uppdraget Arbetets bedrivande Översiktlig beskrivning av planerad utbyggnad Naturmiljö, kulturmiljö och rekreation Markförhållanden Vattenförhållanden Hälsa och säkerhet Trafikrelaterade frågor Naturresurser Referenser Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Faktaruta skyddade och skyddsvärda arter Värdepyramid för bedömning av naturvärden Värdepyramid för bedömning av rekreationsvärden

13 4 (52) Sammanfattning Bakgrund Uppdraget har inneburit att upprätta en miljöutredning som underlag till fortsatt planarbete för Åsa centrum Kungsbacka. Tanken är att Åsa centrum ska utvecklas med en mångfald av nya bostäder och företag samt att områdets centrumfunktioner ska stärkas. Naturmiljö, kulturmiljö och rekreation Planerad förtätning av Åsa centrum innebär främst att den gamla banvallen, grönytor samt igenväxande åker- och betesmark utan några högre värden för natur, kulturmiljö och rekreation tas i anspråk för bostäder och centrumfunktioner. I områdets norra del försvinner kvarvarande rest av odlingslandskap i centrala Åsa varvid vissa skyddsvärda lövträd kan komma att avverkas, vilket i viss mån är negativt för naturmiljön. Vidare kan områdets kulturhistoriskt värdefulla byggnader med omgivande äldre lövträd påverkas negativt eller t o m försvinna. Påverkan kan minimeras genom anpassning av planerade bostäder, vägar etc till områdets skyddsvärda byggnader och träd. Planerad centrumutveckling bedöms främst vara positiv då tillgängligheten mellan centrum och badplatsen Vita Sand förstärks genom fler gång- och cykelstråk, ett tydligare GC-stråk från pendelstationen samt fler säsongsparkeringar för badgäster. Genom föreslagna torgbildningar med butiker ökas dessutom ortens attraktion som badort. Vidare ökar utbyggnaden tillgängligheten till de tätortsnära grönområdena, vilket är positivt för friluftslivet även om slitage på naturmiljön ökar något. Sammanlagt bedöms dock konsekvenserna för natur, kulturmiljö och rekreation bedöms bli små. Markförhållanden En utbyggnad kräver sannolikt vissa grundläggningsåtgärder då programområdet underlagras av svallsediment/grus, urberg och postglacial finlera. Geotekniska undersökningar krävs därmed i samband med fortsatt planarbete. Flertalet verksamheter som kan ha upphov till potentiella föroreningar har bedrivits eller bedrivs i nuläget inom programområdet. Genom programområdets östra del löper en gammal banvall med anslutande stationshus och bangård. Detta område har tidigare undersökts översiktligt med avseende på markföroreningar varvid halter av arsenik och polycykliska aromatiska kolväten (PAH) påträffats över gällande

14 5 (52) riktvärden. Kompletterande undersökningar och anpassning till bostadsändamål krävs i dessa områden. Vid den f d handelsträdgården samt det f d plåtslageriet med drivmedelshantering krävs miljötekniska markundersökningar för att identifiera och avgränsa utbredningen av eventuella markföroreningar samt för att utreda eventuellt saneringsbehov inför byggnation. Läget för smedja, cementgjuteri, trävaruhandel och bilverkstad samt historisk inventering av dessa behöver utredas i syfte att bedöma föroreningsrisken ifrån dessa verksamheter. Mark- och grundvattenstatus för befintlig bensinstation bör även undersökas och eventuella efterbehandlingsåtgärder vidtas. Vattenförhållanden Planerad utbyggnad medför en ökning av såväl dagvattenavrinning som föroreningshalt i dagvattnet jämfört med befintliga förhållanden. Under förutsättning att utbyggnaden sker med ett lokalt omhändertagande av dagvattnet och en översyn av befintligt dagvattensystem bedöms dock dagvattenpåverkan kunna minskas väsentligt eller t o m minska jämfört med idag. Planerad bostadsutbyggnad bedöms inte påverka miljökvalitetsnormerna för vattenkvalitet i recipienten Vendelsöarkipelagen i någon större utsträckning förutsatt att dagvattnet omhändertas lokalt. Översvämningsrisken i området förväntas minska om ett helhetsgrepp tas gällande dagvattenhanteringen i Åsa centrum. Hälsa och säkerhet Varbergsvägen är utpekad som omledningsväg för transport av farligt gods, varför särskilda krav ställs på utformning och avstånd för tillkommande bebyggelse i dess närhet. Planerad utveckling av Åsa Centrum innebär att bostäder och verksamheter måste samsas inom programområdet vilket kan innebära viss risk för störning från enskilda verksamheter, bl a buller och trafik, på nya och befintliga bostäder. Samtidigt bedöms en tydlig centrumbildning med torg i Åsa kunna bidra till minska risken för störningar mellan verksamheter och bostäder. Inga konflikter bedöms uppstå gällande områdets närhet till Ringhals eller med djurhållning. Kring kraftledningen i öster krävs ett skyddsavstånd om 50 m mot bostäder och verksamheter.

15 6 (52) Trafikrelaterade frågor I framtiden år 2035 beräknas trafiken på Varbergsvägen ha ökat med ca fordon till ca fordon/dygn. Detta innebär att ekvivalenta ljudnivån för boende längs Varbergsvägen beräknas öka med ca 2 dba. Maximala ljudnivån förändras inte. För nybebyggelse krävs ett avstånd från Varbergsvägen på ca 30 m om inga särskilda bullerskyddsåtgärder vidtas. Miljökvalitetsnormerna (MKN) för luft kommer även i framtiden underskridas med god marginal. Naturresurser En utbyggnad inom området bedöms inte innebära någon konflikt med bestämmelserna i 4 kap miljöbalken. Kommunen har dessutom i sin översiktsplan i princip tagit ställning till att en utbyggnad i området som medför exploatering av jordbruksmark enligt 3 kap 4 MB är möjlig. Områdets öppna diken och stenmurar kan påverkas vid en utbyggnad, men då områdets odlingsmark är relativt igenvuxen, är det tveksamt om en dispens gällande biotopskydd kommer att krävas från länsstyrelsen enligt 7 kap 11 MB. Inget strandskyddat område berörs däremot av planerad utbyggnad. Aktuellt planprogram medför inga konflikter med gällande skyddsbestämmelser för närliggande naturområdena Näsbokrok och Kungsbackafjorden eller med anslutande riksintressen för ikation (Västkustbanan) och energiproduktion (inre beredskapszon för kärnkraftverket Ringhals).

16 7 (52) 1. Uppdraget Uppdraget har inneburit att upprätta en miljöutredning som underlag till ett planprogram för Åsa centrum i Kungsbacka. Tanken med Åsa centrum är att området ska utvecklas med en mångfald av nya bostäder och företag. Området utgörs idag främst av exploaterad mark med centrumfunktioner, bostäder, vägar, en gammal banvall samt en del grönytor, naturmark och odlingsmark (se översiktskarta, figur 1.1). Figur 1.1: Översiktskarta. Programområdet utmarkerat i rött.

17 8 (52) Miljöutredningen syftar till att översiktligt beskriva och bedöma områdets värden för natur, kulturmiljö och rekreation samt att utreda förutsättningarna för trafikrelaterade frågor, mark- och vattenförhållanden samt hälsa och säkerhet. Vidare görs en bedömning av vilka miljökonsekvenser som kan uppstå till följd av planerad utbyggnad. Miljöutredningen har upprättas som ett underlag till det planprogram som ska tas fram för området. Beställare av uppdraget har varit Kungsbacka genom Anders Gustavsson. 2. Arbetets bedrivande Arbetet med miljöutredningen har utförts av biolog Sara Rydbeck, kulturgeograf Frida Lager samt civilingenjörerna Anna-Lena Frennborn och Katarina Holmgren vid Norconsult AB. Ulf Johansson har deltagit som expertstöd gällande markföroreningar och som granskare. Ett översiktligt fältbesök i området gjordes i oktober En kontroll under växtsäsong skulle ge mer information om områdets naturvärden, men bedöms inte vara av avgörande betydelse för de övergripande bedömningarna i utredningen. Använda skriftliga källor har angivits inom parentes i rapporten och återfinns i referensavsnittet. 3. Översiktlig beskrivning av planerad utbyggnad Läget för centrum i Åsa har genom åren förskjutis vilket bidragit till en utspridning av områdets olika centrumfunktioner och en diffus kärna. Idag fungerar ICAbutiken och Åsa hembageri samt under sommaren - även stranden som mötespunkter då Åsa tätort saknar torg och andra fysiska mötesplatser. Programarbetet med Åsa centrum är en del i den utveckling av Åsa som ämnar till att bilda ett attraktivt stråk mellan den nya pendeltågstationen i norr, via centrum och vidare till stranden i söder: Vidare ska det möjliggöra för en mångfald av bostäder och företag, kunna locka besökare året runt samt skapa förutsättningar för ett hållbart resande. I en planeras en utbyggnad av ca nya bostäder per år. På en tjugoårsperiod motsvarar det mellan 500 och 600 bostäder. Delar av denna bostadsutveckling kommer att ske inom aktuellt område. Där banvallen löper igenom områdets östra del planeras för bostadsbebyggelse och i centrum planeras en förtätning genom komplettering av bostadshus, verksamheter

18 9 (52) och handel. Ett torg planeras vid nuvarande ICA-butik och Åsa Hembageri och möjligheten att skapa ett nytt centrum för handel vid nuvarande bensinstation utreds också, se figur 3.1. Ytor längs med Åsa Bäckväg samt de delar av banvallen som är olämpliga för bostadsbebyggelse, ska kunna nyttjas som säsongsparkering. Figur 3.1: Strukturskiss för Åsa centrum (Kungsbacka 2013a) Enligt den övergripande översiktsplanen (Kungsbacka 2006) ligger Åsa centrum inom utvecklingsområdet för Åsa samt inom ett programområde för en fördjupad översiktsplan. En fördjupad översiktsplan antogs 2013 för Åsa (Kungsbacka 2013a) vars särskilda syfte är att stärka centrum, bidra till ett växande Åsa med fler bostäder och företag samt att ta ett helhetsgrepp kring planeringen av den framtida utvecklingen av Åsa tätort. Utvecklingen av centrum ses som en nyckeldel i denna process. Större delen av området omfattas även av

19 10 (52) gällande detaljplaner. Markägandeförhållanden delas mellan en och privata aktörer. 4. Naturmiljö, kulturmiljö och rekreation Nuvarande förhållanden Allmänt om områdets natur, kulturmiljö och rekreation Det studerade området utgörs idag främst av exploaterad mark med centrumfunktioner, bostäder, vägar samt en gammal banvall som löper tvärs genom området. Inom området finns dock en del grönytor, men även en del kvarvarande naturmark och igenväxande åker- och betesmark, se figur 4.1. Programområdets nordöstra hörn utgörs av igenväxande betesmark på ömse sidor av banvallen samt några bostadshus/gårdar. Öster om banvallen finns en kraftigt igenvuxen betesmark bevuxen med kvävegynnade arter som hundäxing, rölleka, kirskål, åkertistel, hallon, brännässla, mjölkört och jättebalsamin, se figur 4.2. Betesmarken avgränsas i söder av en stenmur kantad av medelgrov-grov sälg, lind, alm och bok samt klen hassel och björk, medan gränsen mot banvallen kantas av ett dike bevuxet med bladvass och en trädridå av främst klen sälg, björk, lind, ask och fläder. Väster om banvallen ligger också en igenvuxen betesmark med liknade kvävegynnat fältskikt och enstaka buskar av slån, nypon och benved. Delar av betesmarken används som upplag för diverse jord- och grusmassor och i nordväst gränsar den till ytor som tidigare utnyttjats som handelsträdgård. Längs med gränsen mellan både betesmarken och banvallen och mellan betesmarken och husen i söder, löper en trädridå av medelgrov-grov sälg, lind, björk, oxel, bok, vitpil. I trädridån i anslutning till husen finns även inslag av klen lönn, alm, lind och trädgårdsbuskar. Inne på tomterna står även några grova vårdträd.

20 Teckenförklaring 2 1 a Ås vä ns tio sta 2 g 2 gen ä rgsv e Varb 1 Öppen, något igenvuxen åkermark Kraftigt igenvuxen betesmark Trädridåer med vissa skyddsvärda träd Lövskogsdominerad naturmark Kulturhistoriskt värdefull bebyggelse Naturmark m tall och hällmark Något igenväxande område vid väg Plangräns Åsa berg tätortsnära grönområde tätortsnära grönområde grönyta parkering gam ICA mal all banv bensinstation bageri re s ta camping ur an ge parkering Vit a Kuggaviken Sa nd ba dp lat s Figur 4.1 Befintliga förhållanden i programområdet r idrottsplats

21 12 (52) Figur 4.2: Kraftigt igenvuxen betesmark i områdets nordöstra hörn. I programområdets nordvästra del ligger en gård (Åsa 4:4) omgiven av öppen åkermark (vall) som legat i träda något år, vilken domineras av ett fältskikt av bl a åkertistel, hundäxing, rödklöver, renfana, gårdskräppa och ängsgröe, se figur 4.3. I väster rinner ett dike bevuxet med bladvass genom åkermarken. Närmast gården växer en del klen björk och vallen har här klippts som en gräsmatta. Gårdens trädgård omges av en stenmur kantad av främst klen-medelgrov björk, sälg och lind. Sydväst om åkermarken finns ett något igenvuxet område beläget mellan Varbergsvägen i väster och grönytor i öster. Övriga delar av programområdet består av exploaterad mark i form av bostäder, affärer, restauranger, bensinstation samt en gammal banvall med anslutande stationshus och bangård. Insprängt mellan dessa finns grönytor i form av klippta gräsytor med planterade träd och buskar samt mindre områden med kvarvarande naturmark intill banvallen. Här och var finns även en del grova träd som bär spår av tidigare hamling, t ex några grova lindar och almar intill Åsa Stationsväg. Naturmarken består främst av mindre lövbestånd av klen-medelgrov björk, rönn, asp, sälg, lönn, körsbär och vitpil med ett trivialt fältskikt av bl a kruståtel, kirskål, hallon, älggräs, stinknäva och mjölkört. Det finns även en mindre höjdparti dominerat av tall och öppna hällmarker centralt i området. Den gamla banvallen omges till stora delar av trädridåer med lövträd och ett trivialt fältskikt, se figur 4.4.

22 13 (52) Figur 4.3: Öppen, något igenvuxen åkermark kring gammal gård i områdets nordvästra hörn. Figur 4.4: Den gamla banvallen omgiven av lövträd och ett trivialt fältskikt.

23 14 (52) Inom programområdet finns viss kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i form av två bostadshus från tal och en kringbyggd gård byggd före 1850 intill Åsa Stationsväg i norr samt ett stationshus med anslutande godsmagasin intill järnvägen mer centralt i området, se figur 4.5. I övrigt finns inga kända fornlämningar eller andra kulturhistoriska värden inom programområdet. Figur 4.5: Den kringbyggda gården och ett av bostadshusen vid Åsa Stationsväg som utpekas som kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Häradskartan från visar att programområdet då främst utgjordes av odlingsmark med endast några fåtal gårdar, ett stationshus och enstaka bostadshus kring järnvägen och Åsa Stationsväg som då var huvudväg. Sträckningen på Åsa stationsväg och järnvägen var densamma som idag. Den ekonomiska kartan från 1965 visar på vissa förändringar jämfört med häradskartan. Enligt denna har det tillkommit mycket bebyggelse i och kring programområdet både intill badplatsen Vita Sand och kring hela Kuggaviken men även öster om järnvägen. Vidare hade Varbergsvägen anlagts som huvudväg till samhället men i norr fanns fortfarande en del odlingsmark kvar. Kartan visar dock att det tillkommit en del bebyggelse och service både i centrum, men även på tidigare odlingsmark kring Varbergsvägen. Inom själva programområdet finns inga höga rekreationsvärden men det finns en del gång- och cykelvägar och den gamla banvallen utnyttjas i viss mån för rekreation. Genom området löper även Kattegattleden, vilken utgör en havsnära cykelled

24 15 (52) mellan Helsingborg och Göteborg. Direkt sydväst om programområdet ligger badplatsen Vita Sand med anslutande camping, parkering och café och strax söder därom finns ytterligare en badplats (Krokvik), vilka båda hyser höga rekreationsvärden. Detta medför att Åsa centrum med sina butiker, restauranger och bageri lever upp sommartid och blir något av en badort. Stränderna kring centrala Åsa är generellt lättillgängliga och värdefulla för friluftslivet. I anslutning till programområdet finns även en idrottsplats samt två närrekreationsområden, ett tallbevuxet höjdområde genomkorsat av stigar (Åsa berg) i öster och ett mindre skogsbevuxet höjdområde i väster. På lite längre avstånd från centrum ligger naturområdena Näsbokrok och Store mosse som båda har ett omfattande stignät. Tidigare dokumenterade värden för natur, kulturmiljö och rekreation Inom själva programområdet finns inga dokumenterade värden för natur och rekreation, men Åsa ligger vid havet och stränderna är generellt mycket värdefulla för friluftslivet. Stränderna är relativt lättillgängliga för gående med en ganska bred, allmänsrättsligt tillgänglig strandzon medan parkeringsmöjligheterna är begränsade förutom vid badplatserna Vita Sand och Krokvik. Vid Vita Sand i direkt anslutning till programområdet, finns även en campingplats och kafé och några anslutande restauranger som ökar områdets rekreationsvärde. Kuggaviken hyser förutom badplatser även marina grundområden som generellt har höga naturvärden i egenskap av uppväxtområden för fisk ( Kungsbacka 2013b, Norconsult AB 2011). I den fördjupade översiktsplanen för Åsa (Kungsbacka 2013) utpekas även Åsa berg direkt öster om samhället som ett tätortsnära naturområde med lokala naturvärden som domineras av tallskog med inslag av gammal ljunghed och som genomkorsas av stigar. Även ett mindre skogsbevuxet höjdparti väster om Varbergsvägen utpekas som ett grönområde. Strax sydost om Åsa centrum ligger naturområdet Store mosse som omfattar ett rikkärr, en mindre sjö och ett mindre hedartat område. Området genomkorsas av välanvända stigar och hyser mycket höga naturvärden med flera rödlistade arter. Områdets värden finns väl dokumenterade i befintligt underlagsmaterial (Kungsbacka 1993, 2003, 2013, Länsstyrelsen 1977, 1985, 1996, 2014, GF Konsult 1998, Göteborgsregionens alförbund 1988, Göteborgs Ornitologiska Förening 1993). Väster om programområdet ligger även Näsbokrok och Kungsbackafjorden vilka utgör både naturreservat och riksintressen för både naturvården och friluftslivet, Kungsbackafjorden är dessutom ett Natura 2000-område. Näsbokrok är halvö med

25 16 (52) en öppen kusthed som har ett omfattande stignät. Även angränsande naturmark på halvön omfattas av riksintresset för friluftsliv och hyser höga natur- och rekreationsvärden. Halvön utpekas även i ens kulturmiljöprogram som välbevarad kusthedsmiljö med åtta bronsåldersrösen (Kungsbacka 2001). Kungsbackafjorden hyser grunda havsbottnar som är viktiga uppväxtplatser för fisk och omges bitvis av strandängar med ett rikt fågelliv. Fjorden utnyttjas även flitigt för båtliv och fiske (Kungsbacka 1993, 1998, 2003, 2006, 2013; Länsstyrelsen 1977, 1988a & b, 1990, 1994, 1996, 2001, 2002; Göteborgsregionens alförbund 1988; Göteborgs Ornitologiska Förening 1993, Skogsstyrelsen 2014). Inom programområdet finns några byggnader som utpekas som kulturhistoriskt värdefulla både i länsstyrelsens bebyggelseinventering och Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister (Länsstyrelsen 2014, Riksantikvarieämbetet 2014) Dessa är två bostadshus från tal och en kringbyggd gård byggd före 1850 intill Åsa Stationsväg i programområdets norra del norr samt ett stationshus med anslutande godsmagasin från tal intill järnvägen mer centralt i området. Det finns inga kända fornlämningar inom programområdet, men direkt öster om detta (30 m respektive 60 m) ligger två stenåldersboplatser (RAÄ Ölmevalla 131:1 resp 150:1). Det finns även ett stort antal fornlämningar i naturområdet Åsa Berg i öster men även vissa fornlämningar väster om programområdet (Riksantikvarieämbetet 2014). Skyddade och skyddsvärda arter Ett enstaka fältbesök kan inte ge en heltäckande bild av vilka skyddade arter enligt artskyddsförordningen, rödlistade arter, signalarter och i övrigt skyddsvärda arter, som förekommer i ett område. De fynd som görs och de naturtyper som finns representerade kan dock ge en vägledning om hur naturvärdena ska bedömas. Begreppen skyddade arter, rödlistade arter, signalarter etc redovisas i bilagd faktaruta (bilaga 1). Vid fältbesöket i området påträffades en del ask och alm, varav vissa var relativt grova, främst kring banvallen och den igenväxande betesmarken i programområdets nordöstra hörn, men det förekommer även enstaka exemplar i andra delar av programområdet. Arterna är fr o m 2010 rödlistade (hotkategori VU, sårbar) p g a att de har minskat kraftigt till följd av svampsjukdomar. De flesta almar och askar som påträffades var till synes friska, men bl a intill Åsa Stationsväg - norr om det gamla stationsområdet - står en relativt grov död alm tillsammans med några friska träd, se figur 4.6. I övrigt påträffades inga skyddsvärda arter vid fältbesöket, vilket

26 17 (52) delvis kan bero på den sena tidpunkten på året för den översiktliga fältinventeringen. Vidare kan det förekomma en del skyddsvärda kryptogamer på de grova träd som finns i området men inga noterades under fältbesöket. Figur 4.6: Tidigare hamlade almar vid Åsa Stationsväg. I Artportalen finns uppgifter om fågelobservationer från Åsa med omnejd (Artportalen 2014). Bland dessa uppgifter finns 33 rödlistade fågelarter men inga arter bedöms vara direkt kopplade till aktuellt programområde eller anslutande flitigt använda badplatser. Arterna är sannolikt mer knutna till våtmarken Store mosse, t ex svarthakedopping, smålom (NT, nära hotad) och storspov (VU, sårbar), den närliggande kustmiljön genom t ex ejder, silltrut (NT) och tretåig mås (EN, starkt hotad) eller till anslutande skogsmiljöer bl a Åsa berg genom t ex tornseglare, nattskärra och mindre hackspett (samtliga NT). Förekomsten av skyddsvärda arter inom närliggande naturområden såsom Näsbokrok och Store mosse finns även dokumenterad ett flertal naturvårdsunderlag, bl a Kungsbacka 2003, Länsstyrelsen 1996, 2014 och Göteborgs Ornitologiska förening I övrigt finns inga dokumenterade fynd av skyddade och skyddsvärda arter i eller i anslutning till aktuellt område (Länsstyrelsen 2014, Skogsstyrelsen 2014, ArtDatabanken 2000, Gärdenfors, U, 2010).

27 18 (52) Bedömning av områdets värden för natur, kulturmiljö och rekreation Utifrån tidigare dokumenterade natur-, kultur- och rekreationsvärden och fältbesök i området har en bedömning av områdets värden för natur, kultur och rekreation gjorts. Till hjälp har använts två särskilda värdepyramider utvecklade av Norconsult AB (se bilaga 2 & 3). Aktuellt område utgörs av främst exploaterad mark, grönytor och igenväxande åker och betesmark utan några högre värden för natur, kulturmiljö och rekreation. De bedöms tillhöra kategori E: Övriga naturområden. Däremot bedöms de grova lövträd som växer vid den kringbyggda gården, bostadshusen, stationshuset och den igenväxande betesmarken i programområdets nordöstra hörn ha lokala naturvärden (kategori D). Däremot bedöms den anslutande badplatsen Vita Sand tillhöra kategori C: Områden med större lokala rekreationsvärden, medan naturvärdena i berörd vik sannolikt är mer lokala (kategori D). Vidare bedöms det anslutande naturområdet Åsa Berg, öster om programområdet, hysa lokala natur- och rekreationsvärden (kategori D). Vidare bedöms naturområdet Store mosse hysa regionala naturvärden (kategori B) till följd av sin förekomst av skyddsvärda arter, medan rekreationsvärdena är mer lokala (kategori D). De närliggande områdena Näsbokrok och Kungsbackafjorden är riksintressen för både naturvården och friluftslivet och bedöms därmed tillhöra kategori A: Områden av internationellt och nationellt värde för naturvården, friluftsliv och turism. Konsekvenser Planerad förtätning av Åsa centrum innebär främst att den gamla banvallen, grönytor samt igenväxande åker- och betesmark utan några högre värden för natur, kulturmiljö och rekreation tas i anspråk för bostäder och centrumfunktioner. Utbyggnaden i områdets norra del medför att den kvarvarande resten av odlingslandskap i Åsa försvinner och i samband med detta kan vissa skyddsvärda lövträd komma att avverkas, vilket i viss mån är negativt för naturmiljön. Utbyggnaden kan även medföra att de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna med omgivande äldre lövträd, och då i synnerhet den kringbyggda gården (Åsa 4:4) väster om Åsa Stationsväg, kan påverkas negativt eller t o m försvinna. Genom att anpassa planerade bostäder,

28 19 (52) vägar etc till skyddsvärda byggnader och träd bedöms dock denna påverkan kunna minimeras. Om den kringbyggda gården (Åsa 4:4) ska bevaras och nya bostäder anläggs i direkt anslutning till denna kan gården upplevas som ett märkligt inslag i ett modernt bostadsområde. För att man i framtiden ska kunna utläsa gårdens och områdets historiska funktion som odlingslandskap bör även en stor tomt kring gården bevaras för att den fortsatt ska upplevas som den byggnadsenhet den alltid varit. Detta gäller i viss mån även stationshuset med anslutande godsmagasin och de skyddsvärda husen öster om Åsa Stationsväg. Från rekreationssynpunkt bedöms planerad centrumutveckling främst vara positivt då man planerar att förstärka tillgängligheten mellan centrum och badplatsen Vita Sand genom fler gång- och cykelstråk, ett tydligare GC-stråk från pendelstationen via centrum till stranden samt fler säsongsparkeringar för badgäster. Vidare bedöms planerade torgbildningar med anslutande butiker etc även kunna göra Åsa mer attraktivt som badort. Utbyggnaden medför även att tillgängligheten till de tätortsnära grönområdena ökar, vilket är positivt för friluftslivet samtidigt som det kan ge ett ökat slitage på naturmiljön till följd av ett ökat utnyttjande av grönområdena. Eventuellt skulle områdets rekreationsmöjligheter kunna öka ytterligare genom att ersätta delar av dagens relativt tråkiga grönytor med en park och/eller lekplats samt genom att förstärka kopplingen mot idrottsplatsen i sydost, se figur 4.7. Vidare skulle det något igenväxande området intill Varbergsvägen, beläget sydväst om åkermarken i programområdet norra del, med fördel kunna utnyttjas för anläggning av dagvattendammar eller dylikt. Sammanlagt bedöms dock konsekvenserna för natur, kulturmiljö och rekreation bli små. Förslag till åtgärder Områdets grova lövträd bör så långt som möjligt bevaras inom området. Stora tomter bör sparas kring områdets kulturhistorisk värdefulla byggnader för att bevara dem som sammanhållna bebyggelseenheter som ger förståelse för områdets historiska funktion. Möjligheterna att förbättra rekreationsmöjligheterna t ex genom att anlägga en park och/eller lekplats i området och genom att förstärka kopplingen mot idrottsplatsen i sydost bör undersökas.

29 20 (52) Om möjligt bör det något igenväxande området intill Varbergsvägen, beläget sydväst om åkermarken i programområdet norra del, omfattas av planprogrammet för att då kunna utnyttjas för anläggning av dagvattendammar eller dylikt. Dagvattnet från programområdet bör omhändertas lokalt för att minimera dagvattenpåverkan på havet. Därmed behöver befintligt dagvattensystem i området ses över och om möjligt bör åtminstone delar av detta ersättas med olika LODtekniker. Detaljutformningen av ett dagvattenssystem bör tas fram i samråd med biologisk expertis för att om möjligt även skapa miljöer som gynnar växt- och djurlivet. För att undvika dagvattenpåverkan under själva byggtiden bör eventuella dagvattenanläggningar anläggas innan markarbeten i området påbörjas. Figur 4.7: Delar av dagens relativt tråkiga grönytor kan med fördel ersättas med en park och/eller lekplats för att stärka områdets rekreationsvärde.

30 21 (52) 5. Markförhållanden Nuvarande förhållanden Allmänt om topografi och jordlager Aktuellt område utgörs främst av byggnader omgivna av hårdgjorda ytor och grönområden belägna på relativt flack, f d odlingsmark. Markytan är relativt plan och ett större dike rinner genom området, längs Varbergsvägen och ut vid Vita Sand. En före detta banvall löper genom den östra delen av området. Enligt jordartskartan (SGU 2014) består de ytliga jordlagren inom området främst av svallsediment/grus. I den nordligaste delen av området utgörs de av postglacial finlera medan området Åsa berg samt ett område i syd utgörs av ett tunt jordlager på urberg, se figur 5.1. Resultaten från tidigare genomförda miljögeotekniska markundersökningar som utförts inom området utmed den gamla banvallen och vid den f d järnvägsstationen överensstämmer med beskrivna förhållanden (Tyréns 2004, 2005, 2006). Figur 5.1: Jordartskarta (SGU 2014) Enligt ens kartering ligger aktuellt område generellt inom normalriskområde för markradon med risk för förhöjda radonvärden i vissa områden, se figur 5.2. Skred- och rasrisken inom området bedöms som liten (Kungsbacka 2013b).

31 22 (52) Figur 5.2: Karta över riskområden för markradon. Programområdets ungefärliga läge är markerat med svart ellips. Allmänt om markföroreningar Genom den östra delen av området löper en delvis riven före detta banvall vilken ansluter till f d Åsa järnvägsstation med stationshus och Åsa bangård. Dessa områden har tidigare översiktligt undersökts med avseende på markföroreningar (Tyréns 2004, 2005, 2006). Flertalet verksamheter som kan tänkas ge upphov till potentiella föroreningar har bedrivits eller bedrivs i nuläget inom programområdet. Dessa utgörs av en f d handelsträdgård, befintlig bensinstation med intilliggande bil- och däckservice och en f d grafisk industri. Ett plåtslageri med drivmedelsförsäljning och pump ska även enligt uppgift varit verksamt fram till ca 1960-talet strax söder om Åsa Hembageri. I nära anslutning till programområdet ligger även en färghandel samt en bilverkstad med däcksservice. Vidare har det utanför området tidigare funnits en trävaruhandel och en bilvårdsanläggning, norr om området finns en återvinningscentral med mellanlagring av farligt avfall samt bilverkstad. Se figur 5.3 för verksamheternas läge. Förutom nämnda verksamheter finns uppgifter om att trävaruhandel och mejeri ska ha bedrivits i närheten av programområdet. Närmare uppgifter om dessa verksamheters belägenhet har ej kunnat verifieras. Längre ifrån programområdet har även bedrivits smedja och cementgjuteri.

32 23 (52) Figur 5.3: Lägen för f d och befintliga verksamheter. Verksamheter vars läge är osäkert markeras med en parentes. I riktvärdesmodellen används två olika typer av markanvändning för beräkning av Naturvårdsverkets generella riktvärden: Känslig Markanvändning, KM, där markkvaliteten inte begränsar val av markanvändning. Alla grupper av människor kan vistas permanent inom området under en livstid. De flesta markekosystem samt grundvatten och ytvatten skyddas. KM gäller generellt för bostadsmark. Mindre Känslig Markanvändning, MKM, där markkvaliteten begränsar val av markanvändning till t ex kontor, vägar eller industrier. Exponerade grupper antas vara personer som vistas inom området under sin yrkesverksamma tid. Barn och äldre antas vistas tillfälligt inom området. Markkvaliteten ger förutsättningar för markfunktioner som är av betydelse vid mindre känslig markanvändning. Grundvatten (på ett avstånd om 200 m) samt ytvatten skyddas. (Naturvårdsverket, rapport 5976, sep 2009) Faktaruta Naturvårdsverkets riktvärden för förorenade markområden. Ett områdes markanvändning styrs av de aktiviteter som antas förekomma inom aktuellt område och därmed vilka grupper som exponeras och i vilken omfattning det förväntas ske. Markanvändningen påverkar även de krav som kan ställas på skydd av markmiljön inom området. Naturvårdsverkets generella riktvärden beak-

33 24 (52) tar fyra skyddsobjekt; människor som vistas på området, markmiljön inom området, grund- samt ytvatten. Naturvårdsverkets generella riktvärden anger en nivå som ger skydd mot hälso- och miljöeffekter vid ett flertal förorenade områden, se faktaruta ovan. Tidigare undersökningar Vid tiden för de miljögeotekniska undersökningar som utförts av Tyréns, planerades området för parkeringsytor samt cykelbana, varför rekommenderade åtgärder var anpassade efter mindre känslig markanvändning (MKM). Sammantaget har halter av arsenik konstaterats över riktvärdet för MKM i den norra delen av undersökningsområdet vid f d stationen. Som mest har halter som är 3 ggr högre än riktvärdet uppmätts vilket motsvarar en allvarlig halt. Halter av cancerogena PAH över då gällande riktvärdet för KM konstaterades längs banvallen söder om den f d stationen. Dessa riktvärden har dock reviderats av Naturvårdsverket och andra grupperingar av PAH:er används idag som jämförvärde. Figur 5.4: Den f d banvallen i områdets östra del. Inga halter av arsenik eller andra metaller överskred riktvärden söder om stationen. Norr om stationshuset påträffades halter av koppar över KM samt halter av bekämpningsmedel enligt Banverkets lägsta föroreningsnivå (Banverket 2002). Tidigare undersökningar hade även konstaterat petroleumförorening, vilket inte kunde styrkas eller uteslutas vid Tyréns undersökning (Tyréns 2006). Samtliga påträffade

34 25 (52) föroreningar bedömdes som avgränsade till den övre delen av friktionsmaterialet under den grövre ballasten (makadam). Påträffade föroreningar indikerade en diffus föroreningsspridning, vilket innebär att föroreningarna inte har en tydlig punktkälla och därmed är svåra att avgränsa närmare. Eftersom de utförda provtagningarna varit översiktliga bör hänsyn tas till att eventuella föroreningar kan återfinnas på annan plats inom undersökningsområdet. I tidigare utförda undersökningar rekommenderas att kompletterande undersökningar utförs i samband med framtida schaktarbeten inom provtagningsområdet. I övrigt har en och Länsstyrelsen inga uppgifter om att andra miljötekniska markundersökningar har utförts inom området. Ingen undersökning kring föroreningsförekomst i grundvatten har heller utförts i området. Dock påträffades vad som liknade grundvattenrör längs delar av banvallen vid fältbesöket för denna utredning i oktober Potentiellt förorenande verksamheter I Länsstyrelsens MIFO-databas (Metodik För Inventering av Förorenade Områden) finns två identifierade objekt inom programområdet i form av en grafisk industri och en drivmedelsindustri (bensinstationen). Utanför programområdet, strax norr om området, har en bilverkstad legat där det idag ligger ett bostadsområde. Vid denna f d bilverkstad har en översiktlig markmiljöundersökning utförts på delar av fastigheten (Norconsult 2010). Ytterligare norr om programområdet har även en deponi för farligt avfall varit belägen. I övrigt finns inga riskklassade områden inom eller i närheten av programområdet. Den grafiska industrin har bedrivits med offset, boktryck, kopiering och laser på fastigheten Åsa 4:159 mellan , se figur 5.3. Det miljöfarliga avfall som eventuellt kan uppstå från en grafisk industri är fotokemikalier och andra restkemikalier, silverhaltiga filmer och fotopapper samt färg- och lösningsmedelsrester. Enligt branschkartläggningen är det är främst vid äldre anläggningar som behov av efterbehandlingsåtgärder kan förekomma (Naturvårdsverket 1995). En bensinstation finns inom området och det har tidigare också funnits ett plåtslageri som med drivmedelsförsäljning inom området. Det exakta läget för det forna plåtslageriet med troligt nedläggningsdatum före år 1960 har dock ej kunnat fastställas. Vid bensinstationer och drivmedelshantering föreligger risk för förekomst av förorening med petroleumprodukter såsom bensin, diesel och eldningsolja samt dess nedbrytningsprodukter genom spill eller läckage från pumpar, mätarskåp, cisterner ovan och under mark eller från rörledningar. Fram till 1970-talet tjärades även underjordiska cisterner på utsidan vilket medförde föroreningsrisk av PAH