MÅLRELATERAD UTBILDNINGSTRAPPA I HOPPNING

MÅLRELATERAD UTBILDNINGSTRAPPA I HOPPNING SAMMANSTÄLLNING AV DELSTUDIER UNDER ÅREN 2002-2007 Av AgrD Karin Morgan, Ridskolan Strömsholm. INNEHÅLL Bakgrund... 2 Utbildningstrappan... 3 Delstudie 1 Utvärdering av övningar... 4 Delstudie 2 Utvärdering av utbildningstrappan... 5 Delstudie 3 Ridlärares och tränares syn på utbildningstrappan... 8 Delstudie 4 Studie av ryttarens prestation och självförtroende... 9 Syntes... 10 Tack... 11 Referenser... 11 Bilaga 1. EXEMPELÖVNINGAR I UTBILDNINGSTRAPPAN... 12 Ryttarens sits och balans... 12 Kontroll av ekipaget.... 13 Rytm och anridning.... 14 Hinder i följd.... 15

Bakgrund Examinationen är ett mycket viktigt pedagogiskt redskap. Den styr inte bara undervisningens innehåll utan även hur undervisningen kommer att genomföras avseende tidsplanering och metodik. Examinationen fyller flera funktioner såsom kontroll av kunskaper och färdigheter, utgör ett inlärningstillfälle samt styr och motiverar studentens inlärning. Den ger både läraren och eleven en återkoppling på undervisningen och kan hjälpa eleven till självinsikt. Den sista punkten är mycket viktig i ridning. Eleven måste själv förstå sina förtjänster och brister, så att hon/han kan arbeta aktivt med att tillämpa övningar i ridkonst för att utveckla sin färdighet. Vid examination i hoppning sker en subjektiv bedömning av elevens resultat. Denna bedömning bygger på examinatorns kunskaper men framför allt på erfarenhet. I detta fall kan förvisso man anta att för att citera Nils Trowald, pedagogisk konsult på SLU, en kunnig lärares bedömning är objektiv. Genomförande av examination i hoppning borde kunna förbättras så att mål och krav blir tydligare för eleven. Detta skulle kunna hjälpa eleven till självinsikt och leda till att examinationen uppfattas som mer objektiv. Syftet är att utarbeta ett system för examination i hoppning, vilket bygger på att studenten skall klara olika väldefinierade övningar. Övningens utformning och svårighetsgrad beror på vilket delmoment som ska examineras och kursens svårighetsgrad. Studiens frågeställning är om det går att utveckla ett målrelaterat system för examination i hoppning. Vår hypotes är att ett examinationssystem i hoppning kan ge eleven ökad grad av självinsikt och leda till att examinationen upplevs som mer objektiv. Studien har genomfört under tidsperioden år 2001 år 2007. Initiativtagare till projektet är Erik Berggren, B-tränare i hoppning, vilken tidigare arbetade som hopplärare vid RS. Han började med en studieresa till Tyska Ridskolan i Warendorf. Detta gav underlag till det första av tre hippologiska fördjupningsarbeten om utbildningstrappan i hoppning. Dessa följdes av kandidatarbete under läsåret 2006/2007. Denna rapport sammanfattar egna observationer samt publicerade fyra arbeten inom studien, vilka är: Jacobsson, L. och Sunnanväder, P. 2002. Utvärdering av övningar för utbildningstrappa i hoppning. Fördjupningsarbete nr 185. Enheten för hippologiskt högskoleutbildning, SLU. Uppsala. Handledare: Erik Berggren och Karin Morgan, Strömsholm. Törnqvist, M och Pettersson, A. 2006. Utvärdering av utbildningstrappa i hoppning. Fördjupningsarbete nr 304. Enheten för hippologiskt högskoleutbildning, SLU. Uppsala. Handledare: Mari Zetterqvist Blokhuis, Strömsholm. Andersson, L. 2007. Ridlärares och tränares syn på utbildningstrappa i hoppning. Fördjupningsarbete nr 325. Enheten för hippologiskt högskoleutbildning, SLU. Uppsala. Handledare: Mari Zetterqvist Blokhuis, Strömsholm. Ott, P. 2007. The effect of goal-setting on self-effiacy and performance in showjumping riders. BSc thesis. Equine Management, Hogeschool van Hall Larenstein, Wageningen, Holland. Handledare i Sverige: Mari Zetterqvist Blokhuis, Strömsholm. 2

Utbildningstrappan Avsnittet om utbildningstrappan är hämtat från Jacobsson & Sunnanväder (2002). Utbildningstrappan kan delas in i fyra steg; ryttarens sits och balans, inverkan och kontroll av ekipaget, rytm och anridning samt hinder i följd, se figur 1 (pers. medd. E. Berggren, 2002). Dessa trappstegen genomgår man många gånger på vägen till toppen. Ryttarens sits och balans 1 Inverkan och kontroll av ekipaget 2 Rytm och anridning Figur 1. Utbildningstrappan i hoppning (pers. medd. E. Berggren 2002). Ryttarens sits och balans 3 3 Hinder i följd En ryttare anses vara i balans när hans skänklar, säte, överliv och händer samverkar rätt och i jämvikt. Att arbeta fram en ryttares grundsits är som att bygga ett hus. Grunden som är längst ner symboliserar skänkeln och sen kommer mellandelen, och sist överlivet. Blicken bidrar till ryttarens balans. Används blicken rätt så fungerar hjälperna effektivare och reaktionerna kommer snabbare. (Morris 1979) Att rida utan stigbyglar lite varje dag är bra för att kontrollera att man är nere i sadeln och har en bra balans. Grundsitsen är lika viktig för ryttaren som grundslagen för tennisspelaren och svingen för golfaren. (Wannius, 1987a) Balans handlar mycket om styrka i benen. Ryttaren måste orka hålla balansen med en stadig skänkel. Därför är fysisk träning ett bra komplement till ridning. Allt fler toppryttare kombinerar ridningen med fysisk träning. Som ryttare måste du ha god kroppsuppfattning och god kroppskontroll. (Söderstrand m fl., 2001). Sits och balans är grunden för fortsatt utveckling i denna trappstegsmodellen. Inverkan/kontroll av ekipaget Detta andra trappsteg innehåller kommunikationen mellan häst och ryttare och effekterna av ryttarens hjälper. När alla komponenterna från ryttarens sits och balans flätas samman med detta kommer ryttarens inverkan att fungera på ett mer korrekt och effektivt sätt. Det är först nu ryttaren får känslan av att den har kontroll. Att behärska hjälperna väl kräver många timmars arbete, vanan att sitta korrekt kräver övningar som är ansträngande och ibland till och med gör ont. Ryttaren måste vid behov upprepa dem så länge han ägnar sig åt ridning. (Morris, 1979) Problem som uppstår mellan hinder är oftast brist på kontroll. Att använda sig av enkla övningar som inte kräver så mycket bommar och stöd flera gånger i veckan är väldigt effektivt för att få hästen lydig och öka kontrollen. Grundövningarna i det dagliga arbetet ger ökad kontroll. (Wannius, 1987b) Rytm och anridning Det tredje trappsteget innehåller tempo, rytm, avståndsbedömning och känsla. Nu har man kommit lite längre i sin utveckling och man måste ställa mer krav på känslan hos ryttaren. Rytm och anridning handlar väldigt mycket om känslan, den bygger man upp genom mycket träning. Hoppningen handlar mycket om att man ska kunna korta och länga galoppsprången. Rytmen tillsammans med god balans och ett gott förtroende är väldigt viktigt för att kunna lyckas inom hoppningen. (Wannius, 1987b) 4

Hinder i följd Det fjärde trappsteget omfattar hur ryttaren hanterar hästen i olika situationer under en bana. Det ingår hinder på rakt spår, hinder på böjda spår, kombination och till sist många hinder i följd. Att hoppa hinder i följd är en konst som kräver bra timing. Ju oroligare en ryttare är över avsprångspunkten ju mer förväntar han sig problem. Att lugnt vänta på att avståndet ska komma av sig själv är nog det största problemet ryttare har. Det är därmed uppenbart att den närmaste vägen till bättre avståndsbedömning är att inte bekymra sig om den i sig självt, utan att få ryttaren så stadig som möjligt i anridningen. (Morris,1979) Ryttaren måste redan i första försöket rida på varje hinder så bestämt som om det vore sista chansen. Alltså med samma beslutsamhet som de flesta ryttare visar efter två vägringar. (Paalman, 1990) Delstudie 1 Utvärdering av övningar Det ser väldigt enkelt ut när man ser skickliga hoppryttare hoppa en bana, men för att komma dit krävs träning. Träningen består av olika delar som t.ex. ryttarens sits och balans, inverkan och kontroll av ekipaget, rytm och anridning, hinder i följd mm. Grunden är den del som är viktigast för att kunna gå vidare. Man kan likna det vid en trappa. Man måste gå på alla stegen i rätt följd för att komma upp. Studiens frågeställning var om det finns övningar som kan förbättra de enskilda delarna i hoppningen. Om så är fallet, hur kan övningarna utformas och kommer det att ge ett positivt resultat. Syftet är att ta fram specifika övningar som kan mäta färdigheten och som ger ett bra resultat. I studien ingick tolv ryttare från Ridinstruktörskursen på skolhästar från Ridskolan Strömsholm. De tolv ryttarna delades in i en kontrollgrupp och en testgrupp med sex ryttare i vardera gruppen. Utbildningstrappan i denna studie bestod av fyra trappsteg. Varje trappsteg innehöll två övningar utformade för att främja ryttarens personliga färdighet, se bilaga 1. Efter varje övningstillfälle fick ryttarna i testgruppen utvärdera sin färdighet och förståelse. Alla ryttare fick hoppa en bana före och efter, varvid deras färdighet blev bedömd enligt ett nollprotokoll. Nollprotokollet, se figur 2, är uppdelat i fyra steg precis som utbildningstrappan och varje ryttare blir graderad på en tiogradig skala. Ryttarens sits och balans (Balans, skänkelläge, följsamhet, överliv, koordination, blick) Inverkan/kontroll av ekipaget (Inverkan, kommunikation, effekten av hjälperna) Rytm och anridning (Tempo, rytm, avståndsbedömning, känsla) Hinder i följd (Hinder på rakt spår, hinder på böjt spår, kombination, bana, vägarnas korrekthet) Mindre bra Bra Mycket bra Figur 2. Illustrationen visar protokoll för totalbedömning före och efter studien. Testgruppen och kontrollgruppens resultat före och efter testperioden jämfördes i en variansanalys (tvåvägs-anova för upprepade mätningar). Analysen användes för att se om grupperna respektive mättillfälle skiljer sig åt. För varje ryttare beräknades förändringen mellan före och efter testperioden. För att jämföra om grupperna skilde sig åt i detta avseende gjordes ett Mann-Whitney Rank Sum Test. Beräkningarna gjordes i statistikprogrammet SigmaStat. 4

Alla ryttarna förbättrade sig, se tabell 1, men det fanns ingen signifikant skillnad mellan testgruppen och kontrollgruppen efter övningsperioden. Slutsatsen blev att träning ger färdighet, men man kan inte forcera fram resultat. Resultatet påvisade att övningarna gav en ökad förståelse. Ökningen av förståelse ökar mer än förbättring av färdigheten. Det betyder att hjärnan kan förstå hur det ska utföras men det tar lång tid för kroppen att lära sig att koordinera ett rörelsemönster. Slutsatsen blev att knoppen är snabbare än kroppen. Tabell 1. Sammanställning av resultat avseende de två gruppernas medelvärden före, efter och förändring, för de olika trappstegen samt totalt sett Testgruppens medelvärden Kontrollgruppens medelvärden Före Efter Förändring Före Efter Förändring Sits och balans 6,0 7,0 1,0 5,8 7,0 1,2 Inverkan och kontroll 5,3 7,4 2,1 5,6 7,0 1,4 Rytm och anridning 5,2 7,4 2,2 5,2 7,2 2,0 Hinder i följd 6,3 7,6 1,3 6,4 7,2 0,8 Totalpoäng 22,6 29,4 6,8 23,0 28,4 5,4 Studien hade två hypoteser. Det finns övningar som kan förbättra den personliga färdigheten. Denna hypotes kan antas. Gruppen som får rida övningarna gör större framsteg än de som inte gör övningarna på ett medvetet sätt. Resultatet visade att både grupperna förbättrade sig och att testgruppen hade en tendens till en större förbättring. Detta gör att denna hypotes inte kan antas i nuläget. Rekommendationen är att studien utförs under en längre tid och med fler ryttare för att få ett mer mätbart resultat. Delstudie 2 Utvärdering av utbildningstrappan Utbildningstrappan i hoppning har använts i undervisningen av Ridsportgymnasiet årskurs 1 vid Ridskolan Strömsholm. Studien innehåller resultat från vardera två olika årgångar, där Erik Berggren, B-tränare i hoppning, undervisade första årgången och Anna-Clara Pettersson, hippolog med ridlärarinriktning, undervisade andra årgången. Varje trappsteg omfattade fem övningstillfällen under fem veckor. Två hippologstudenter genomförde ett fördjupningsarbete med intervjuer av Erik Berggren och Anna-Clara Pettersson samt fem elever om systemet med undervisningen enligt utbildningstrappan i hoppning. Studiens frågeställningar var om metoden med utbildningstrappan både var objektiv och gav en målinriktad träning? Upplevde eleverna att de blev mer motiverade? Studiens tre hypoteser var att metoden var objektiv, den ger en mer målinriktad träning samt eleverna blir mer motiverade. Följande frågor ställdes till hopplärarna Erik Berggren och Anna-Clara Pettersson: 1. Tycker du att den aktuella utbildningstrappan är en bra metod att arbeta efter? 2. Tror du att en tydlig utbildningstrappa kan ge en mer målinriktad träning/utbildning av häst och ryttare? 3. Vad anser du om antalet trappsteg i utbildningstrappan? 4. Vad anser du om trappstegens inbördes ordning? 5. Saknar du något i utbildningstrappan? 6. Övriga synpunkter på metoden? 7. Endast till Erik: Använder du dig av utbildningstrappan i din hoppundervisning utanför Ridskolan Strömsholm? 8. Endast till Anna-Clara: Använder du själv något specifikt system/någon utbildningstrappa i din hoppundervisning? Om ja, vilka likheter och skillnader finns i förhållande till Eriks utbildningstrappa? 5

Följande frågor ställdes till eleverna: 1. Vad tycker du om arbetssättet med utbildningstrappa i hoppning som Erik Berggren använde sig av i årskurs 1? 2. Kändes hoppträningen mer målinriktad för dig när ni använde er av detta arbetssätt än vad det har gjort tidigare? På vilket sätt? 3. Tycker du att du blev objektivt bedömd genom detta arbetssätt? Om nej, varför inte? 4. Förändrades din motivation till träning på något sätt genom denna metod? 5. Övriga synpunkter på metoden? Denna kvalitativa undersökning har efter det avslutade fördjupningsarbetet kompletterats med kvantitativ statistisk analys av hopplärarnas bedömning av elevernas prestation respektive elevernas självskattning för varje trappsteg. För det sista trappsteget hinder i följd finns enbart data från Eriks årgång. Deltagande antal varierar från 12 till 20 i Eriks dataset och från 22 till 23 i Anna-Claras dataset. Den statistiska analysen är gjord med statistikprogrammet SigmaStat version 3,5. En tvåvägs-variansanalys för upprepade mätningar har gjorts för att hitta övergripande skillnader, vilken har följts upp med post-hoc test (Holm-Sidak metod) där skillnader har funnits. Signifikansnivån är satt till p<0,05. Hoppläraren Erik Berggren ansåg att utbildningstrappan är bra och att det är övningarna som får styra svårighetsgraden för de olika nivåerna. Den gör det lättare för eleverna att få en helhetsbild och se vägen mot målet. När han utvecklade trappan, skrev han ner vad som behövdes för att kunna klara att hoppa en bana. Då blev det fem steg. Men när han sedan skulle utforma övningarna, så slogs rytm och anridning ihop till ett steg. Dessa var snarlika och kunde tränas ihop. Erik tyckte att trappstegen blev en bra och logisk ordningsföljd. Han upplevde att varje steg omfattar mycket, vilket gjorde det lätt att variera övningarna. På en tvådagars fortbildningskurs arbetade han oftast de två första stegen, för att dag två inrikta sig på steg tre och fyra. Eriks erfarenhet av elevernas självbedömning var att de var hårda mot sig själv i bedömningen, även om de nog kom till bättre insikt när de var tvungna att analysera sin egen övning. Det kunde vara bra att utveckla metoden, så att ryttaren ska uppnå en viss poängnivå innan den ska gå upp på nästa nivå. Detta kan dock vara svårt för ridskolor, som har fasta grupper, där alla behöver träna på samma övning under lektionen. Hopplärare Anna-Clara Pettersson trodde att metoden var bra på ridskola, men svår att använda i träningsgrupper med ekipage är på olika nivåer. Hon ansåg att eleverna lättare såg helheten. Medvetenheten kring varför man rider en viss övning och i vilken fas man befinner sig, kan skapa trygghet hos eleverna. Hon ansåg att trappstegen kom i rätt följd, men att möjligen steg fyra hinder i följd kunde delas upp i linjer och kombinationer samt banhoppning. Anna-Clara påpekade att det är viktigt att man vet vad man begär av eleverna inom det sista steget, eftersom det är brett. Hon arbetar inte efter samma system, som hon gjorde i försöket, utan försöker varva mycket mer och då arbeta med ett nytt ämne varje lektion (även om viss repetition kan förekomma). Hon ansåg att metoden var svår att vara betygsgrundande, eftersom eleverna byter hästar ofta. Hästbytet kan påverka prestationen och bygga in en viss osäkerhetsfaktor i elevens genomförande och lärarens bedömning. Det var dock en bra metod för eleverna, eftersom den sätter in eleverna i en tävlingsliknande situation och att eleven själv måste lösa problem samt analysera sin ridning och tänka på vad de vill göra med varje lektion. Eleverna såg utbildningstrappan som ett jättebra arbetssätt med tydliga mål och hur de ska uppnås. De tyckte att de flesta i klassen utvecklades väldigt mycket. Fyra av de fem eleverna uppfattade att hoppträningen kändes mer målinriktad. Det var delade meningar om de upplevdes att de blev objektivt bedömda (2 st ja, 2 st nej och 1 st vet ej ). De två som sade nej hade önskat mer individuell utveckling/bedömning. Endast en kände att metoden gav 6

ökad motivation och då endast ibland, när det gick upp till ett högra trappsteg. Eleverna tyckte metoden var bra, även om några av dem önskade att de hade fått hoppa högre hinder ibland. Resultaten från de kvantitativa bedömningarna före och efter varje steg visade att eleverna bedömdes sig själva hårdare och på en lägre skala än hopplärarna Erik (för första året i studien), se figur 3, och Anna-Clara (för andra året i studien), se figur 4. Under det första året, figur 3, var Eriks bedömning signifikant högre än elevernas för inverkan respektive för rytm och anridning efter testperioden samt för båda mättillfällens för hinder i följd. Under det andra året, figur 4, var Anna-Claras bedömning signifikant högre vid alla mättillfällen utom sits och balans före testperioden. När det gäller förbättring av prestationen, var det en signifikant förbättring av resultatet över testperioden för sits och balans båda försöksåren, men enbart första året för inverkan och kontroll vid analys av hopplärarnas bedömning, se figur 3 och 4. Elevernas egen bedömning visade inga signifikanta skillnader i prestation över försöksperioden för varje trappsteg, utom för sits och balans första året. Medelvärde skattning 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 Hopplärare före Hopplärare efter Elevens egen före Elevens egen efter * * * a b d c d a c b Sits, 18 st Inverkan, 20 st Rytm/Anridning, 12 st Hinder i följd, 16 st Utvärdering av respektive trappsteg Figur 3. Diagrammet visar resultat från första försöksåret av medelvärden för bedömningar av ryttarens prestation före respektive efter testperioden för varje trappsteg. Bedömningarna gjordes av hopplärare Erik Berggren respektive eleverna. De signifikanta skillnaderna visas med (*) för skillnad inom en bedömare och med (bokstav) mellan bedömarna inom samma mättillfälle. Medelvärde av bedömningen 10 9 8 7 6 5 4 3 2 1 0 * Hopplärare före Hopplärare efter Elevens egen före Elevens egen efter a b c d e a b c d e Sits, 23 st Inverkan, 22 st Rytm/Anridning, 23 st Utvärdering av respektive trappsteg Figur 4. Diagrammet visar resultat från andra försöksåret av medelvärden för bedömningar av ryttarens prestation före respektive efter testperioden för varje trappsteg. Bedömningarna gjordes av 7

hopplärare Anna-Clara Pettersson respektive eleverna. De signifikanta skillnaderna visas med (*) för skillnad inom en bedömare och med (bokstav) mellan bedömarna inom samma mättillfälle. Av resultatet kan man dra följande slutsatser. Både lärarna och eleverna ansåg att utbildningstrappan är ett bra system med tydliga mål. Ordningsföljden är logisk och trappan har lagom många steg inom vilka övningarnas svårighetsgrad kan varieras för elevernas olika nivåer. Eleverna uppfattade att gruppen hade utvecklats mycket, men de tillfrågade upplevde inte att metoden gav dem mer motivation än normal. De var redan motiverade. Lärarna ansåg att metoden hjälpte eleverna till självinsikt och att de fick analysera sin ridning och lösa problem. Bedömningsunderlaget utgjorde en bra grund till en utvecklande diskussion kring ridningen. Lärarna upplevde att eleverna bedömde sig själv hårt, vilket även stärks statistiskt. Metoden gav signifikant förbättrad bedömd prestation för trappsteget sits och balans båda åren och för inverkan och kontroll ett av året. Lärarna ansåg att metoden måste utvecklas ytterligare, för att om möjligt kunna fungera som examinationssystem. Delstudie 3 Ridlärares och tränares syn på utbildningstrappan Bristande motivation och trygghet är ett par av de problem som vi stöter på hos eleverna på ridskola under hoppundervisningen. Att som ridlärare kunna kombinera utmaningar för eleverna samtidigt som de ska känna sig trygga samt att man ska upprätthålla säkerheten för såväl hästar som ryttare kan kännas övermäktigt. Frågeställningarna var att ta reda på om Erik Berggrens utbildningstrappa i hoppning är funktionell. Kan utbildningstrappan öka elevernas motivation och trygghet? Samt öka säkerheten på hopplektionerna? Syftet med studien var att undersöka om Erik Berggrens utbildningstrappa i hoppning är rätt uppbyggd avseende stegringstakt och indelning för att öka motivationen och tryggheten hos eleverna samt öka säkerheten på hopplektionerna. Studiens tre hypoteser är att Erik Berggrens utbildningstrappa i hoppning 1) är uppbyggd på ett funktionellt sätt, 2) kan öka motivationen och tryggheten hos eleverna samt 3) kan öka säkerheten på lektionerna. En enkätundersökning genomfördes där samtliga A- tränare i Sverige (25 st) ingick. Då endast tio av tränarna svarade, skickades även 25 enkäter ut till slumpvis utvalda Auktoriserade Ridlärare. Det kom in sammanlagt 16 svar. En intervju med Erik Berggren gjordes också samt en jämförelse mellan befintliga utbildningssystem i hoppning och dressyr. Resultatet visar att samtliga tränare och ridlärare, som svarade, ansåg att utbildningstrappan var en bra modell att arbeta utifrån. Övervägande delen (89 % tränare och 100 % ridlärare) ansåg att en tydlig utbildningstrappa kan ge mer motiverade träning/utbildning av ryttare. Man såg det som en tydlig linje att följa. Tränarna såg detta framförallt på ridskola. Ridlärarna ansåg att det fanns en ganska utstakad utbildning på ridskola, så att det var ett bra hjälpmedel för privatryttare. Tränarna (78 %) trodde att elevernas motivering kunde öka genom att eleven gjorde en självskattning enligt ett protokoll, emedan det var hälften av ridlärarna som trodde detta. Samliga ridlärare tyckte att systemet hade nackdelar genom att skapa konkurrens och dålig självkänsla. Tränarna framhåller timmar i sadeln och att teori och praktik ska väga jämnt, som viktigast argument och påpekade inga direkta nackdelar. Tränarna (89 %) och hälften av ridlärarna trodde att detta system kunde ge en mer rättvis examination. Övervägande delen i båda grupperna ansåg antal steg i utbildningstrappan var lagom och att ordningsföljden var rätt, även om någon anförde att sits och balans hör starkt ihop med inverkan. Några tränare (44 %) ville komplettera med mer avancerad träning, inverkan på marken, hästens lösgjordhet samt hästen mellan hjälperna. Cirka tre fjärdedelar av de svarande använde ett specifikt system/någon utbildningstrappa i sin hoppundervisning. Det rådde delade meningar om utbildningstrappan kunde öka trygghet och säkerheten på hopplektionerna. Studien skulle behöva kompletteras med en fältundersökning, som 8

undersöker hur motivation, trygghet och säkerhet påverkas av denna utbildningstrappa i hoppning. Erik Berggren ansåg att utbildningstrappan fungerade i praktiken, men den är dock fortfarande i utvecklingsstadiet. Man behöver ju inte använda testerna till den, utan se den som en naturlig ordningsföljd i utbildningen. Erik uppfattade eleverna som mer motiverade och att lärare/elev fick ett bra diskussionsunderlag, när eleverna fick fylla i formuläret själva. Systemet kan ge eleverna ökad trygghet, eftersom de vet vad som väntas av dem. Däremot påtalade han att säkerheten är instruktörens ansvar en uppfattning som även delades av tillfrågade tränare och ridlärare i studien. Erik var nöjd med antalet steg och ansåg att trappan kan användas för alla nivåer (kraven höjs med stigande hinderhöjd). För exempel på övningar för olika nivåer, se tabell 2. Enligt Erik har utbildningstrappan två slutmål: banhoppning och att ha ett system att följa. Tabell 2. Sammanställning över Erik Berggrens förslag på övningar inom de olika stegen för ryttare med olika utbildningsnivå Utbildning Trappsteg Orutinerad Medel Rutinerade Sits och balans Travbommar på rakt spår Studs Serie (ev. utan stigbyglar) Inverkan och kontroll Rytm och anridning Hinder i följd Start, stopp, sväng med bommar Galoppera på volt, ev med tre galoppbommar. Bara känna på sprången, när ökar/minskar hästen? Långsida, diagonal, långsida små hinder, enkel väg Bom- och konbana Galoppbommar fram till hinder Enkel bana (kort) Variera antalet galoppsprång mellan två hinder Anridningsövning bom.meter till hinder. T ex omhoppning, kortare, krångligare bana. Mot bakgrund av studiens resultat kan den första hypotesen att Erik Berggrens trappa är uppbyggd på rätt sätt antas. Den andra hypotesen att användning av utbildningstrappan kan ge ökad motivation och trygghet hos eleverna kan av studien gäller fortfarande, men behöver kompletteras med en fältstudie med ryttare på olika nivåer för att kunna prövas ytterligare. Den tredje hypotesen att utbildningstrappan kan öka säkerheten kan varken antas eller förkastas, då underlaget i undersökningen var för litet. Delstudie 4 Studie av ryttarens prestation och självförtroende Ridning är den tredje största sporten i Europa efter fotboll och tennis. Resultatet i ridning beror till stor del på samspelet (engelska: interaction) mellan ryttare och häst. För att lyckas behövs ett framgångsrikt samarbete mellan dessa. I andra sporter beror resultatet till största delen av utövarens egna beslut och handlande. Det finns få studier om hur psykologiska faktorer som exempelvis ryttarens motivation och självförtroende påverkar ryttarens prestation. Syftet med denna delstudie var att utvärdera vilken effekt användningen av ett målinriktat stegvis träningsprogram hade för ryttares prestation i hoppning. Det andra syftet var att undersöka om en grupp ryttare upplevde ett ökat självförtroende, när de tränade med hjälp av ett specifikt träningsprogram med tydliga mål. 9

Sextio ryttare på tre olika platser (Ridskolan Strömsholm, Jällaskolan och Solna Ridskola) deltog i studien. Hälften av ryttarna deltog i träningsprogrammet, medan de övriga ingick i en kontrollgrupp. Samtliga ryttare fick först hoppa en bana och antal fel samt stilpoäng registrerades (av två stildomare). Ryttarna fick även fylla i ett testformulär för att mäta deras självförtroende och nervositet. Därefter tränades testgruppen under tio veckor med hjälp av ett särskilt stegvis träningsprogram. Kontrollgruppen tränade som vanligt och efter tio veckor fick samtliga ryttare hoppa banan en gång till. Antalet fel samt stilpoäng registrerades och samtliga ryttare fick återigen fylla i testprotokollet. Resultatet från studien visade att självförtroendet ökade signifikant hos dem som deltog i det specifika och stegvisa träningsprogrammet i hoppning jämfört med dem som deltog i den konventionella träningen. Däremot fann man ingen signifikant ökning när det gällde prestationen hos ryttarna i testgruppen jämfört med kontrollgruppen. Slutsatsen är att ett målinriktat träningsprogram kan användas för att öka ryttares självförtroende och minska nervositeten. Däremot kan det inte bevisas att ett högre självförtroende även ökar prestationen. Det behövs fler studier i framtiden, för att närmare studera sambandet mellan prestation i hoppning och psykologiska faktorer hos ryttarna. Syntes Utbildningstrappan är ett bra system med tydliga mål. Ordningsföljden är logisk och trappan har lagom många steg inom vilka övningarnas svårighetsgrad kan varieras för elevernas olika nivåer. Utbildningstrappan gav eleverna en ökad förståelse och ett gemensamt underlag för eleven och läraren för analys av ridningen. Ökningen av förståelse ökade mer än förbättring av färdigheten. Det betyder att hjärnan kan förstå hur det ska utföras, men det tar lång tid för kroppen att lära sig att koordinera ett rörelsemönster. Hypotesen att ett examinationssystem i hoppning kan ge eleven ökad grad av självinsikt antas. Metoden gav signifikant förbättrad bedömd prestation för trappsteget sits och balans båda åren och för inverkan och kontroll ett av året. Olika grupper och olika trappsteg kan behöva olika lång tid för att ge ett signifikant resultat. I denna studie var det fem tillfällens övning inom varje steg. I delstudie fyra gav tio veckors träning för trappan som helhet inte heller ett signifikant utslag på prestation. Systemet kan ge eleverna ökad trygghet, eftersom de vet vad som väntas av dem. Det framkom tydligt att säkerheten under lektion är instruktörens ansvar. Instruktörerna ansåg att systemet kan öka elevens motivation. De tillfrågade eleverna upplevde inte att motivationen ökade, eftersom de redan var motiverade. Ett målinriktat träningsprogram kan användas för att öka ryttares självförtroende och minska nervositeten. Tränarna (89 %) och hälften av ridlärarna trodde att detta system kunde ge en mer rättvis examination. Hypotesen att examinationen upplevs som mer objektiv är fortfarande giltig. Hopplärarna, som genomförde de praktiska studierna ansåg att metoden måste utvecklas ytterligare, för att om möjligt kunna fungera som examinationssystem. Slutsatsen är att övning ger färdighet och att ha ett tydligt system som denna utbildningstrappa i hoppning bidrar till ökad förståelse, trygghet, självförtroende och minskad nervositet. 10

Tack till Hästsportens Folkhögskola för finansiering genom utvecklingsmedel, till hopplärarna Erik Berggren och Anna-Clara Pettersson för att de systematiskt har genomfört praktiska studier, till ryttare och hästar som har deltagit i studien, till studenter som genomfört fördjupningsarbeten och kandidatarbete samt till Erik Berggren och Mari Zetterqvist för handledarinsatser. Referenser Litteratur Morris, G. H. 1987. Ridning och hoppning. Häst och ryttare i samspel. Tredje upplagan. Västerås: ICA Förlaget AB. Paalman, A. 1990. Träna hästen för hoppning. Tredje upplagan. Västerås: ICA Bokförlag AB. Söderstrand, S., Bilock, L., Björe, L., Berggren, E., Kjellberg, L. och Zetterqvist, M. 2001. Hopplära Strömsholmsmetoden. Borås: Natur och Kultur/LTs Förlag. Video Wannius, J-O. 1987a. Sist och markarbete. Ridsportens TV bibliotek. Videokassett. Ystad: CTV Production AB. Wannius, J-O. 1987b. Olika övningar med bommar. Ridsportens TV bibliotek. Videokassett. Ystad: CTV Production AB. Personligt meddelande från: Hopplärare, B-tränare Erik Berggren, Ridskolan Strömsholm, Kolbäck. 2002. 11

BILAGA 1. EXEMPELÖVNINGAR I UTBILDNINGSTRAPPAN Ryttarens sits och balans Övning 1: Första övningen är en så kallad 5½:a med travbom. En 5½:a består av två hinder efter varandra med 5½ meter mellan. Man använder oftast travbom 2,50 meter framför första hindret, som oftast är ett rättuppstående hinder eller ett kryss. Andra hindret är oftast ett stigsprång, oxer eller som i detta fall en kryssoxer. Under övningen höjs successivt det andra hindret. Första hindret bibehåller höjden, tex ett kryss som är 50 cm. Nästa moment är att hoppa på böjt spår med 20 meter (5 galoppsprång) mellan. Hindren är rättuppstående hinder (50 cm) och de hoppas från båda hållen. Övning 2: Övningen består i en femstuds längs långsidan. Det är tre meter mellan hindren i studsserien. En travbom placeras 2,5 m innan serien. 12

Kontroll av ekipaget. Övning 1: Här används en lättare kaprillibana. Det är en bana där man travhoppar, galopphoppar, rider över bommar och har utsatta punkter där ryttarna ska utföra en bestämd sak som till exempel avbrott till trav. Banan består av travhopp med travbom, avbrott vid en kon, travbommar, varvbyte, galoppfattning vid kon, hoppning av oxer, avbrott vid kon, travbommar, varvbyte, galoppfattning vid kon och hoppning av rättuppstående hinder. Övning 2: Denna övning består av fyra hinder. Det är två rättuppstående hinder på vardera långsida med 16 meter mellan. Hinderhöjden är 50 cm. Här får ryttarna rida runt på alla fyra hindren tills de kände att de hade bra kontroll och kan bestämma hur många galoppsprång (fyra eller fem) de skall rida på. Övningen görs i båda varven. 13

Rytm och anridning. Övning 1: Här används fyra bommar med tre meter mellan på ena långsidan och två kavalettibockar med nio meter mellan. Syftet är att rida i samma rytm på båda långsidorna. Ryttarna börjar med att rida över bommarna för att få in en bra känsla för hur långa galoppsprången är. Sedan byter de långsida och ryttarna försöker hålla kvar känslan för samma galoppsprång över bockarna. Till sist rider de båda långsidorna i följd tills de känner rytmen hela varvet runt. Övning 2: Mål: att bibehålla rytmen i anridningen till hindret. Det är fyra galoppbommar med tre meter mellan och den sista bommen innan hindret är på 2,80 meter. På den ena långsidan är ett rättuppstående hinder och på andra en oxer. Detta gör att ryttare kan hoppa i båda varven. 14

Hinder i följd. Övning 1: Här i sista steget byggs en liten bana, vilket kräver att de föregående stegen ska fungera då hinder i följd är en uppsamling av alla övningsnivåerna. Banan bestod av fem hinder varav två rättuppstående hinder, två oxrar och en trippelbarr. Övning 2 Övningen bestod i banhoppning enligt banskiss. 15