Normalitet i adoption och föräldraskap

Socionomprogrammet Normalitet i adoption och föräldraskap En kvalitativ studie av socialtjänstens medgivandeutredningar av ensamstående som vill adoptera Nina Merkel Hanna Waldem SA3400, 30 hp Högskolan i Kalmar Höstterminen 2008 Examinatorer: Ulf Drugge Handledare: Erik Wesser Humanvetenskapliga institutionen

Abstract Authors: Title: Nina Merkel and Hanna Waldem Advocacy, for whom? - A qualitative study of social services consent investigations of single parents who want to adopt Supervisor: Erik Wesser Assessors: Ulf Drugge The aim of the study was to illustrate how single parents who want to adopt a child are described in consent investigations made by the social service. The methodology for this study was document analysis. The analysis material consisted of 23 consent investigations from family courts in 12 different municipalities and district administrations. The theoretical starting point of the study was the perspective of social construct of reality. Based on the issues of the study, background on international adoptions, theory of norms and deviation and past research the documents were analyzed. The results showed that the consent investigations were characterized by the social workers double advocacy regarding the prospective parents and the adopted children, usually to the parents advantage. The formulation in which the family courts constructed the applicants was almost unilaterally positive. The personality descriptions were one-sided and described the applicants as ideal prospective parents. At the same time the documents tended to describe the single prospective parents as deviations from the norm of the nuclear family. The documents were distinguished by great linguistic range with both detailed politically and morally correct descriptions, as well as vague, value-charged and affective formulations. Keywords: International adoptions, consent investigations, singles, document analysis, social construct of reality 2

Innehållsförteckning Abstract... 2 1. Förord... 4 2. Problemformulering... 5 2.1 Syfte och frågeställningar... 6 2.2 Avgränsningar... 6 3. Metod... 7 3.1 Dokumentanalys... 7 3.2 Insamling av material... 10 3.3 Bearbetning och analys... 12 3.4 Forskningsetiska överväganden... 13 4. Bakgrund om internationella adoptioner i Sverige... 15 5. Utgångspunkter till grund för analysen... 16 5.1 Medgivandeutredning och bedömning... 17 5.2 Tidigare forskning... 19 5.3 Teoretiska utgångspunkter... 21 5.3.1 Kärnfamiljen som norm... 22 6. Resultat och analys... 23 6.1 Medgivandeutredningarnas struktur och fokus... 24 6.2 Familjerättssekreterarnas syn på föräldraskap... 27 6.2.1 Föräldraskap kontra mödraskap... 28 6.2.2 Begrepp för personliga egenskaper... 29 6.2.3 Manliga förebilder... 30 6.2.4 Omnämnandet av livskamrat... 31 6.3 Familjerättssekreterares företrädarskap... 32 6.3.1 Ekonomisk situation... 32 6.3.2 Förekomst i polis- och socialregister... 33 6.3.3 Efterfrågas adoptanternas syn på föräldraskap?... 33 6.3.4 Företräds barnen eller föräldrarna?... 34 7. Sammanfattning... 35 8. Avslutande reflektioner... 36 9. Källförteckning... 40 Bilaga 1- Bedömningsverktyg och analysteman... 42 3

1. Förord Valet av adoption och medgivandeutredningar som uppsatsämne hade främst två orsaker. Den första var att det var ett ämnesområde som ligger inom ramen för det sociala arbetet och som inte berörts tidigare inom vår utbildning. Den andra var att vi båda har bekanta i vår omgivning som är adopterade. Valet av dokumentanalys som metodologisk ansats har också sin orsak i vår nyfikenhet, eftersom det var en metod vi inte tidigare arbetat med. Vi ämnade med vår uppsats få större bredd och ny kunskap inför kommande yrkesval. Som teoretisk utgångspunkt valde vi det socialkonstruktivistiska perspektivet, därför att vi tyckte det var ett intressant sätt att tolka omvärlden genom. Socialkonstruktivismen föll sig även naturligt som val av teoretisk ansats eftersom vi i vår uppsats ämnade belysa socialtjänstens medgivandeutredningar med fokus på det skrivna och beskrivna. Vi vill tacka vår handledare Erik Wesser som kommit med värdefulla kommentarer och gett oss nya infallsvinklar och perspektiv att fundera på. Vi vill även tacka de kommuner och stadsdelsförvaltningar som tagit sig tid att hjälpa oss med tillgång och avidentifiering av medgivandeutredningar. Utan er hade denna uppsats inte kunnat genomföras. 4

2. Problemformulering Det ställs högre och andra krav på ensamstående 1 personer som vill adoptera för att de ska godkännas som lämpliga föräldrar än vad det gör på gifta par (Socialstyrelsen, 2008a, s.90-93). Dessa krav är ursprungligen internationellt utformade i 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (HccH, 2008) och har därefter ratificerats till svensk lagstiftning. Konventionen betonar att barn för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse (SFS 1997:191). Kraven vilar också på en allmän uppfattning i samhället om vad som utgör lämpligt föräldraskap. Bilden av kärnfamiljen 2 som den bästa uppväxt- och familjemiljön lever kvar hos majoritetsbefolkningen i de flesta länder, inklusive Sverige. Kärnfamiljen är den vanligaste familjesammansättningen (Statistiska Centralbyrån, 2008-11-11) och utgör fortfarande idag i Sverige år 2008 normen för familjebildning (Bangura Arvidsson, 2003, s.75). Vår ambition är att undersöka om det här avspeglas i de medgivandeutredningar 3 som socialtjänstens familjerättssekreterare 4 gör när ensamstående personer önskar adoptera utländska barn. De krav och förväntningar som ställs på ensamstående adoptanter 5 är uttryck för de sociala konstruktioner som återfinns i samhället. Utan att förringa barnets bästa i adoptionsfrågor, vill vi med denna uppsats byta fokus från barn till föräldraroll. Socialtjänstens uppgift är att tillgodose barnets bästa, vilket vid adoption 6 görs genom att utreda huruvida den sökande uppfyller kraven på lämpligt föräldraskap (NIA, 1997, s.27). Medgivandeutredning är det dokument som ligger till grund för att socialnämnden skall kunna besluta om en person är godkänd att bli förälder. Utredningen används också som beslutsunderlag vid ursprungsländernas val av lämplig förälder (Socialstyrelsen, 2008a, s. 49). Medgivandeutredningar har i och med detta ett dubbelt syfte, att uppfylla personers längtan 1 Från början var vårt syfte med studien att undersöka hur ensamstående personer, både män och kvinnor, beskrivs i socialtjänstens medgivandeutredningar. Då antalet män som ansökt om adoption var få valde vi att enbart granska medgivandeutredningar gällande ensamstående kvinnor. Fortsättningsvis när vi använder uttrycket ensamstående åsyftar vi enbart ensamstående kvinnor. 2 Med kärnfamilj avser vi en familj med sammanboende föräldrar, en man och en kvinna, där alla hemmavarande barn är gemensamma, inklusive adoptivbarn (Statistiska Centralbyrån, 2008a). 3 När vi i följande text omnämner medgivandeutredning, så åsyftar vi främst den skriftliga utredningsrapport som ligger till grund för beslut hos socialnämnd, tingsrätt och ursprungsländerna. Den faktiska utredningen är mer omfattande och innefattar även moment som till exempel samtal med sökanden, hembesök och kontakt med referenter (Socialstyrelsen, 2008a. s48). Tidigare kallades medgivandeutredning för hemutredning. 4 Familjerättssekreterare är de socialsekreterare som arbetar inom familjerätten i socialtjänsten och som utreder medgivande för adoption. Specifik definition saknas. 5 Med adoptant avser vi en person som ansökt om att få bli adoptivförälder eller som är adoptivförälder. Trots att vedertagen definition av adoptant saknas, har vi valt att använda oss av begreppet eftersom det underlättar läsandet av texten. 6 Adoption innebär att uppta en person som sitt eget barn (Nationalencyklopedin, 2008-11-21). 5

efter barn och att företräda barnet så att det får lämpliga föräldrar. Medgivandeutredningar utgör för oss därmed en möjlighet att spåra de bakomliggande normerna rörande föräldraskap och adoption. Med andra ord vill vi i vår studie förstå hur normalitet i föräldraskap konstrueras i socialtjänstens medgivandeutredningar. Vår teoretiska utgångspunkt i uppsatsen är ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, då vi förutsätter att verkligheten består av sociala konstruktioner som uppstår i mellanmänskliga processer. 2.1 Syfte och frågeställningar Syftet är att belysa hur ensamstående som vill adoptera beskrivs i socialtjänstens medgivandeutredningar. 1. Hur är socialtjänstens medgivandeutredningar strukturerade och var i dem ligger fokus? 2. Vilka föreställningar av föräldraskap kommer till uttryck i socialtjänstens medgivandeutredningar? 3. Hur återspeglas familjerättssekreterarnas företrädarskap gentemot barnen i socialtjänstens medgivandeutredningar? 2.2 Avgränsningar För att avgränsa vår studie valde vi att undersöka hur ensamstående som vill adoptera beskrivs i socialtjänstens medgivandeutredningar gällande internationella adoptioner. Vi begränsade oss geografiskt och socialt till den svenska kontexten, eftersom det var just svenska normer som var vårt intresseområde. Eftersom samhället ständigt förändras och vi eftersträvade aktuella dokument efterfrågade vi medgivandeutredningar gjorda mellan åren 2003 och 2008. Vi vände oss till familjerätterna i 48 av de 50 största kommunerna, eftersom desto större kommun desto troligare att medgivandeutredningar för ensamstående hade genomförts. Stockholms kommun är uppdelat i 14 stadsdelsförvaltningar, varför vi sammanlagt kontaktade 62 olika familjerätter. Vi valde av forskningsetiska skäl, som vi återkommer till senare, att inte inkludera Kalmar kommun i vår studie. Vid nationella adoptioner i Sverige har barnet oftast en släktskapsrelation till sina nya föräldrar och adoptionsprocessen är inte lika lång som vid internationella adoptioner. Det görs också betydligt fler internationella adoptioner än nationella adoptioner i Sverige (RFSL, 2008-11-21). Dessa båda skäl motiverade att vi endast undersökte medgivandeutredningar för internationella adoptioner. Vi gjorde valet att använda oss av 6

medgivandeutredningar som analysdokument, eftersom det är i dessa som socialtjänstens beskrivningar av adoptanterna framkommer. 3. Metod I detta kapitel presenteras den metodologiska ansats som vi valt att använda oss av i vår studie. I följande avsnitt förklarar vi närmare innebörden av dokumentanalys som metod. Därefter presenterar vi hur vi samlat in vårt material, urval och bortfall, bearbetning och analys, de forskningsetiska överväganden vi gjort samt arbetsfördelning. Det är forskningsfrågan med dess syfte och frågeställningar som ska styra valet av metod. Då syftet är att belysa hur ensamstående som vill adoptera beskrivs i socialtjänstens medgivandeutredningar har vi redan i formuleringen av syftet gjort ett val. Det material som granskades var medgivandeutredningar för ensamstående som ansöker om att få genomföra en internationell adoption. Vi ämnade göra ett nedslag i socialtjänstens medgivandeutredningar för att söka förståelse om hur det skrivna ordet bekräftar, konstruerar och utmanar de normer som finns i samhället, i vårt fall normer gällande föräldraskapet. Resultatet säger enbart något om de specifika medgivandeutredningar vi granskat och vi gör inga anspråk på att skapa kunskap som kan generaliseras i statistisk mening. Ovanstående stämmer väl in på de aspekter som kännetecknar de kvalitativa ansatserna; de används i småskaliga studier, de beskriver det undersökta samt att det är begrepp och ord som analyseras (Denscombe, 2000, s.204-205). 3.1 Dokumentanalys I vårt val av dokumentanalys som metod är vi influerade av diskursanalysen, vilket innebär ett sätt att analysera de mönster som finns i språket. Det språk vi människor använder speglar den kontext vi lever i och är ett sätt att förklara och förstå världen (Sjöberg & Wästerfors, 2008, s.96). Utgångspunkten inom diskursanalysen ligger i det socialkonstruktivistiska synsättet, som handlar om att språket inte bara representerar utan även konstruerar, skapar och utmanar vår omvärld. Diskursanalysen undersöker hur olika nedskrivna texter bidrar till att bekräfta och utmana de sociala konstruktioner vi har i vårt samhälle. Följaktligen blir analysen av det nedskrivna ett sätt att förstå den sociala verkligheten (ibid, s.97-98). Användandet av diskursanalysen innebär ett omfattande ställningstagande både metodologiskt, teoretiskt, filosofiskt och språkligt. Forskaren behöver ha kunskap om diskursanalysens olika angreppssätt 7

för att kunna genomföra analysen korrekt och forskaren kan inte välja att bara använda vissa delar (Winther Jörgensen & Philips, 2000, s.10). Detta är den huvudsakliga anledningen till att vi inte väljer diskursanalys som vår metodologiska ansats, utan endast som inspirationskälla. C- uppsatsens omfattning är för liten för att på ett korrekt sätt genomföra diskursanalysen med dess många delar och ställningstaganden. Det är det socialkonstruktivistiska angreppssättet och diskursanalysens syn på språkets betydelse som vi influerats av och som vi tar med oss när vi genomför vår studie. Att analysera dokument handlar om att studera texter för att finna mönster i det nedskrivna. Sjöberg & Wästerfors (2008, s. 97) menar att dokument skildrar och representerar den miljö och de attityder där de skrivits. I vårt fall innebar detta en möjlighet för oss att undersöka familjerättssekreterares synsätt beträffande föräldraskap i relation till ensamstående adoptanter. Billquist och Johansson (2007, s.7) hänvisar till en studie av Nilsson från 1989 där han ifrågasätter om dokumenten inte säger mer om den som skrivit dem än om klienten. Detta använder vi som ett argument eftersom det var just familjerättssekreterarnas beskrivning av adoptanterna i medgivandeutredningarna som var vårt fokus. Genom att bearbeta och analysera redan befintliga dokument undvek vi att få tillrättalagda och politiskt korrekta svar som vi annars riskerat att få i en intervjusituation. Vi behövde därför inte reflektera över om informanternas svar var anpassade till vad de trodde att vi ville höra. Det faktum att materialet redan var befintligt gjorde också att vi i vår studie inte behövde ha direkt kontakt med adoptanterna och därmed inte heller behövde utsätta dem för en känslig situation. Vi såg ytterligare en fördel med dokumentanalys, att adoptanternas anonymitet säkerställts genom att medgivandeutredningarna var avidentifierade. Dokumentanalys var även ett billigt och jämförelsevis tidseffektivt sätt att få fram information för att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar. I arbete med dokument som källa är det viktigt att bedöma det material som används. Denscombe (2000, s.198-199) presenterar fyra generella kriterier utifrån vilka en sådan värdering bör göras: autenticitet, trovärdighet, representativitet och innebörd. Autenticiteten handlar om huruvida dokumentet är äkta och original. I vår studie bestod vårt empiriska material av kopior på familjerätternas medgivandeutredningar som avidentifierats för att adoptanterna skulle förbli anonyma. Trovärdigheten gäller om innehållet i dokument är sanningsenligt och fritt från förutfattade meningar och fel. Genom att dokumenten var producerade på en myndighet av tjänstemän som lyder under lagar och förordningar har vi valt 8

att förlita oss på dess trovärdighet. Trovärdigheten beror också på vilket syfte ett visst dokument ämnar uppfylla. Vi presenterar syftet med medgivandeutredningarna under avsnittet Medgivandeutredning och bedömning. Vi anser att representativiteten i de utredningar vi bearbetat är stor i förhållande till hur medgivandeutredningar bör struktureras. Utredningarna följer de tio ämnesområden som enligt familjerätternas handböcker ska finnas med i adoptionsutredningar (Socialstyrelsen, 2008a, s.56-109; NIA, 1997, s.31-58). Dessa ämnesområden presenteras i avsnittet Medgivandeutredning och bedömning. Det sista kriteriet som bör värderas vid användandet av dokument är innebörden, vilket handlar om tydlighet, språk och innehåll, aspekter som vi undersökt och som presenteras i kapitel sex om Resultat och analys. Inom forskning poängteras vikten av en studies validitet och reliabilitet, vilket innebär att den bör uppfylla kraven på giltighet och pålitlighet. Detta är av större vikt inom den kvantitativa forskningen än den kvalitativa. Inom den kvalitativa forskningen är inte målet att skapa representativ eller generaliserbar information utan att belysa och skapa en förståelse enbart utifrån de undersökta objekten. Validiteten i en kvalitativ studie kan inte mätas eller bevisas genom statistik eftersom resultatet i stor utsträckning beror på forskarens roll, förförståelse och tolkning av det undersökta. Det viktiga i en kvalitativ studie är att vara medveten om denna påverkan (Holme & Solvang 1997, s. 94-95). Följande gjordes i förhållande till vår studie för att säkerställa validiteten. När allt material samlats in gjorde vi en tolkning av det utifrån familjerättssekreterarens presentation. Detta innebär att det blev en tolkning av det redan tolkade, en aspekt som Billquist och Johansson (2007, s. 7) diskuterar som en svårighet vid dokumentanalys. De menar att den dokumenterade texten är socialarbetarens subjektiva bedömning om vad utredningen bör innehålla och därmed dennes tolkning av vad som är viktigt. Vi är medvetna om att vi tolkat andrahandsinformation, så kallad dubbel hermeneutik. Vi och våra val av analysteman (Se Bilaga 1) präglades rimligtvis av vår kontext, utbildning, erfarenhet och värderingar. För att hantera denna påverkan strävade vi efter att vara så tydliga som möjligt i presentationen av studien. I resultatavsnittet presenteras citat från utredningarna i samband med våra tolkningar. Detta för att andra ska kunna förstå och få möjlighet att ifrågasätta våra tolkningar. Vår strävan i arbetet med vår studie har varit att genom redogörelse av tillvägagångssätt, presentation av teoretisk utgångspunkt, analys och citat uppfylla reliabilitetskravet och ge läsaren möjlighet att följa arbetets gång. 9

3.2 Insamling av material För att få tillgång till socialtjänstens medgivandeutredningar kontaktade vi i ett första skede de 48 största kommunerna och Stockholms 14 stadsdelsförvaltningar per telefon. Vi delade upp dem mellan oss och ägnade tre aktiva dagar åt att kontakta enhets-, grupp- och sektionschefer samt familjerättssekreterare för att presentera oss, vår studie och fråga om de hade möjlighet att hjälpa oss. De vi inte fått kontakt med efter dessa tre dagar försökte vi under de nästföljande fyra veckorna vid upprepade tillfällen att få kontakt med via samtal, telesvar och mail. Efter dessa fyra veckor satte vi ett slutdatum då vi inte längre sökte kontakt med kommunerna och stadsdelsförvaltningarna. Vi satte även ett slutdatum då vi valde att inte ta emot fler utredningar, eftersom vi behövde göra en begränsning för att tidsmässigt hinna genomföra analysen och färdigställa vår uppsats. Sammanlagt fick vi tillgång till 23 medgivandeutredningar från 12 kommuner och stadsdelsförvaltningar runt om i Sverige. Då vår tanke varit att göra ett nedslag i socialtjänstens medgivandeutredningar, anser vi att antalet medgivandeutredningar och den geografiska spridningen är tillräckligt för att grunda vår studie på. Detta bör förstås i relation till uppsatsens storlek och den tidsaspekt vi haft till förfogande. Samtliga av medgivandeutredningar hade lämnat bifall till adoptanternas ansökan till internationell adoption. 3.2.1 Urval Vid insamlingen av materialet gjorde vi ett flerstegsurval, där det första steget var ett tillfällighetsurval och det andra steget ett urval genom självselektion. Valet av urvalsmetod gjordes utifrån det vi önskade analysera, det vill säga socialtjänstens medgivandeutredningar. Genom vår urvalsmetod möjliggjordes att vi på bästa sätt fick tillgång till de medgivandeutredningar vi behövde för att uppnå vårt syfte och besvara våra frågeställningar. Medgivandeutredningar görs av familjerätter inom respektive kommun, således var det dem vi behövde kontakta för att få tag på dokumenten. I Sverige finns sammanlagt 290 kommuner (Sveriges Kommuner och Landsting, 2008-10-23) och utifrån dessa gjorde vi ett tillfällighetsurval där vi valde att kontakta de 50 största kommunerna i Sverige. Tillfällighetsurval innebär att forskaren väljer det alternativ som är det mest fördelaktiga (Denscombe, 2000, s.24-25). I vår studie motiverar vi detta med att sannolikheten för att de större kommunerna hade gjort fler utredningar är större än för de mindre kommunerna. Vi var intresserade av att göra ett nedslag i ett antal av socialtjänstens medgivandeutredningar för att se hur adoptanterna beskrivs i dem. Genom Statistiska Centralbyrån (2008b) fick vi 10

information om vilka som är de 50 största kommunerna i Sverige 2007. Eftersom Kalmar var en av dessa kommuner valde vi på grund av etiska aspekter bort denna kommun (se vidare information i avsnitt 3.4 om forskningsetiska överväganden). Stockholm är uppdelat i 14 stadsdelsförvaltningar med separata familjerätter, vilket innebar att vi sammanlagt kontaktade 62 kommuner och stadsdelsförvaltningar med förfrågan om att delta i vår studie genom att bidra med avidentifierade medgivandeutredningar. Vi efterfrågade i varje samtal upptill fem utredningar per kommun och stadsdelsförvaltning. Tidsperioden specificerade vi till mellan åren 2003 till 2008. Valet av medgivandeutredningar överlämnade vi till den person vi talat med. Detta innebär att steg två i vårt flerstegsurval blev ett urval genom självselektion som gjordes av familjerättssekreterare eller deras enhetschefer. Urval genom självselektion betydde i vår studie att familjerätterna själva tog initiativ till vilka medgivandeutredningar som valdes ut (Holme & Solvang, 1997, s. 183). Denna urvalsmetod innebar att vi var tvungna att förlita oss på hjälpsamheten från familjerätterna och att de hade tid, att det fanns tillgängliga utredningar samt att de utrett medgivande gällande ensamstående adoptanter. Urval genom självselektion medförde risken att familjerätterna valde att skicka endast de utredningar de ansåg väl genomförda. Eftersom vi emellertid inte eftersträvade att se effekterna av ett representativt urval anser vi urvalsmetoden som godtagbar. Stukât (2005, s.64) skriver att det är viktigt att diskutera hur det bortfall som vanligtvis förekommer i en studie eventuellt påverkat resultatet. Vår slutsats var att bortfallet inte var av större betydelse för vår studies resultat då vi enbart avsåg att göra ett nedslag i socialtjänstens medgivandeutredningar. Dock anser vi att en presentation av bortfallet är av vikt för att läsaren ska få en uppfattning om vilket gensvar vi fått i kontakt med kommunerna och stadsdelsförvaltningarna samt anledningarna till bortfallet. Som vi ovan beskrivit sökte vi kontakt med 48 kommuner och 14 stadsdelsförvaltningar genom telefonsamtal samt mail. Av dessa var det 5 familjerätter som vi inte fick kontakt med eller fick återkoppling från, 38 familjerätter som avböjde att medverka och 7 som inte skickade utredningar inom utsatt tid. Orsakerna till detta är flera. En del kommuner och stadsdelsförvaltningar har avböjt att medverka med hänvisning till sekretessen, andra har kontaktat och inte fått samtycke från adoptanten. Några hade inte medgivandeutredningar som motsvarade vår förfrågan och en del kunde på grund av tidsmässiga skäl inte hjälpa oss. I kapitel åtta kommer vi att föra ett resonemang kring kommunernas och stadsdelsförvaltningarnas olika syn på sekretess och avidentifiering. 11

3.3 Bearbetning och analys För att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar valde vi vid analysen av medgivandeutredningarna att som analysverktyg kombinera helhetsanalys med delar av den komparativa analysen. Helhetsanalys innefattar tre olika steg. I det första steget görs ett val av teman eller problemområden (Holme & Solvang, 1997, s.141). I det andra steget formuleras frågeställningar utifrån utvalda teman eller problemområden. Detta leder till det tredje och sista steget, en systematisk genomgång av samtliga dokument utifrån de utvalda teman och frågeställningarna (ibid, s.142). Komparativ analys innebär att jämföra olika texter för att finna likheter och skillnader. För att finna dessa använder sig den komparativa analysen av fem olika aspekter; sammanhanget, språket, innehållet, den sociala tonen samt stilen (Hellspong, 2001, s.79). Vi ämnade i vår studie undersöka vad som förenade de olika dokumenten och se om eventuella mönster tillsammans konstruerade, bekräftade eller utmanade de rådande normerna kring föräldraskap. Inledningsvis numrerade vi utredningarna från 1-23. Därefter läste vi så förutsättningslöst som möjligt igenom medgivandeutredningarna för att få en uppfattning om hur de var upplagda och vilken information de innehöll. Efter genomläsningen hade vi skaffat oss en överblick över medgivandeutredningarnas fokusområden och vilka aspekter vi önskade titta närmre på. Utifrån frågeställning två och tre skapade vi fyra teman, numrerade 2a-2d samt 3a-3d (Se Bilaga 1). Med utgångspunkt i dessa åtta teman arbetade vi systematiskt igenom samtliga medgivandeutredningar enskilt. I besvarandet av vår första frågeställning influerades vi av den komparativa analysen. Genom att använda oss av delar av de fem aspekterna; sammanhanget, språket, innehållet, den sociala tonen samt stilen undersökte vi hur socialtjänstens medgivandeutredningar var strukturerade samt var i dem fokus ligger. Resultatet om eventuella likheter, skillnader och mönster vi fann genom ovanstående genomgång av dokumenten analyserades med hjälp av teorier om sociala konstruktioner och om normer med fokus på föräldraskap, familjerättssekreterarnas handböcker om adoption samt SOSFS 2006:5. Resultat och analys presenteras integrerat i kapitel sex. Vi har valt att använda oss av citat så långt som möjligt, men av dispositionsskäl och läsarvänlighet används citat enbart i de mest framträdande delarna av resultatet. 12

3.4 Forskningsetiska överväganden Inom forskning, oavsett om det är på studentnivå eller professorsnivå, pågår en ständig avvägning mellan forskningskravet och individskyddskravet. Annorlunda uttryckt medför all forskning en avvägning mellan den goda sakens skull och moralisk hänsyn. Forskningskravet handlar om huruvida forskningen gäller väsentliga frågor som kommer samhället till gagn och att den håller god kvalitet. Individskyddskravet handlar om att enskilda individer ska garanteras skydd från psykisk och fysisk skada, förödmjukelse och kränkning. Individskyddskravet utgör grunden för alla forskningsetiska överväganden. Det består av fyra huvudsakliga delar: informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2002, s.6). Avvägningen mellan forskningskravet och individskyddskravet vid studentuppsatser prövas, förutom av studenterna själva, av handledare, kursansvarig samt ibland även av programansvarig. I vår studie, där vi ämnade belysa hur ensamstående personer som vill adoptera beskrivs i socialtjänstens medgivandeutredningar, motiverade vi forskningskravet enligt följande. Vi valde att använda oss av öppna frågeställningar för att både kunna välkomna ny kunskap eller bekräfta redan befintlig kunskap om socialtjänstens syn och konstruktioner i medgivandeutredningar. Vår uppsats hade även en granskande effekt på familjerättssekreterares handläggnings- och utredningsarbete, som vi hoppas ska komma familjerätterna till nytta. Informationskravet innebär att forskaren ska informera de berörda deltagarna om studiens syfte, att deltagandet är frivilligt samt att de när som helst kan avbryta sitt deltagande (ibid, s.7). För vår del innebar informationskravet, eftersom vi inhämtade redan existerande uppgifter från en myndighet, en annorlunda tillämpning. De medgivandeutredningar vi fick ta del av var redan avidentifierade, varför informationskrav inte var aktuellt. Däremot hade några av de tillfrågade familjerätterna, i samband med att de begärt samtycke, själva valt att informera klienterna om syftet med vår uppsats. Vi uppfyllde således informationskravet till den grad vi ansåg möjligt genom att ge familjerätterna korrekt och relevant information om studien. Samtyckeskravet hänger delvis ihop med informationskravet. Samtycke innebär att undersökningsdeltagarna tillfrågas om de godkänner att delta i en viss studie. Vetenskapsrådet (2002) skriver följande: 13

I de fall där uppgifter om deltagarna tas från existerande myndighetsregister och information inte lämnats eller lämnats t.ex. via massmedia behöver samtycke ej efterfrågas (s. 9). Detta var tillämpbart i vår studie. Vi efterfrågade därför inte samtycke direkt från klienterna, eftersom vi inte skulle kunna kontakta dem på grund av avidentifiering, utan samtycke är något som vissa familjerätter själva begärde från sina klienter innan de lämnade ut medgivandeutredningarna till oss. En vidare diskussion kring detta för familjerätterna mycket inkonsekventa handlingssätt gällande samtycke och sekretess kommer vi att föra i kapitel åtta. Nyttjandekravet går ut på att alla uppgifter om enskilda personer endast får användas till forskning och vetenskapligt arbete (Vetenskapsrådet, 2002, s.14). Detta krav, liksom de andra individskyddskraven, framträdde som en självklarhet för oss. Vi försökte dock göra det extra tydligt vid kontakt med familjerätterna. Konfidentialitetskravet handlar om att alla deltagare i en undersökning ska ges största möjliga skydd för att personuppgifterna inte ges åtkomst för obehöriga (ibid, s.12). Vi tog hänsyn till detta genom att för det första inte efterfråga något annat än avidentifierade medgivandeutredningar. För det andra registrerade eller dokumenterade vi inte specifika data om enskilda individer. För det tredje försökte vi vid bearbetning av medgivandeutredningarna undvika offentliga platser, för att på så sätt eliminera risken för att obehöriga kunde komma åt materialet. För det fjärde gjorde vi utredningarna efter slutlig användning oläsbara i dokumentförstörare. Vi har reflekterat över vilka uppgifter i medgivandeutredningarna som kan anses etiskt känsliga, men detta kan naturligtvis endast klienterna själva bedöma. Vi avvägde också om sekretessen för adoptanterna kan anses vara tillräcklig och därmed uppväga kunskapskravet. Vi kom då fram till att familjerätternas avidentifiering och i vissa fall inhämtande av samtycke var tillräcklig. Därefter var det vårt ansvar att vid hantering av dokumenten garantera adoptanternas anonymitet, vilket vi anser att vi gjort till fullo. Ytterligare en aspekt vi tog hänsyn till gällande konfidentialiteten gäller frånvaron av medgivandeutredningar från Kalmar kommun. Vi valde att inte begära ut några utredningar från Kalmars familjerätt. Detta med tanke på att vi båda kommer ifrån Kalmar, som är en relativt liten kommun, och det därför fanns en risk att vi skulle kunna identifiera personerna i utredningarna. 14

En slutlig och övergripande etisk reflektion gäller den position som vi i vår studie försatt familjerättssekreterare i. Genom att vi analyserade medgivandeutredningar endast som dokument plockade vi dessa ur sitt sammanhang. Vi avkontextualiserade utredningarna, granskade dem och satte dem i ett nytt sammanhang i vår analys utifrån socialkonstruktivismen och kärnfamiljen som norm. Vi riskerade därmed, eftersom vi valt att inte komplettera dokumentanalysen med intervjuer, att ge en begränsad bild av familjerättssekreterarna och deras arbete. Vi vill också poängtera att resultatet analyserats utifrån våra tolkningar och kan i en annan kontext av andra personer tolkas annorlunda. 3.5 Arbetsfördelning Vi valde i arbetet med vår uppsats att hela tiden arbeta tillsammans. Detta för att ha möjligheten att föra diskussioner och besvara de frågetecken som dök upp under arbetets gång. Vi skiftade hela tiden texterna mellan oss, det här för att den andra skulle kunna lägga till, ta bort och ändra samt för att få ett likvärdigt språk genom hela arbetet. Därmed har vi inte separat ansvarat för något specifikt kapitel utan arbetet med uppsatsen är fullt ut ett samarbete mellan oss båda. 4. Bakgrund om internationella adoptioner i Sverige Vi vill med detta kapitel ge läsaren en historisk bakgrund om internationella adoptioner i Sverige för att placera ämnesområdet i sitt sammanhang. Historiskt sett är ensamstående personer som vill adoptera ingen modern företeelse. Redan i 1917 års adoptionslag omnämns möjligheten för ensamstående att få adoptera, dock gällde den enbart inhemska adoptioner. Sedan slutet av 1950-talet har internationella adoptioner förekommit i större skala (Sveriges riksdag, 2002), både för gifta par och för ensamstående. Statistik visar att under de senaste tjugo åren har andelen ensamstående adoptanter ökat markant. År 2007 adopterades 70 barn, var tionde, till en ensamstående person. Under de senaste tio åren har endast två av dessa adoptanter varit män. Allt fler män ansöker om internationella adoptioner, men frågan är fortfarande kontroversiell (Myndigheten för internationella adoptionsfrågor, 2008). Sverige har varit ett av de största mottagarländerna av internationellt adopterade barn. Internationella adoptioner har blivit allt vanligare i andra länder, samtidigt som allt färre barn 15

finns tillgängliga för adoption i ursprungsländerna orsakat av rådande global ekonomisk och politisk situation. Exempelvis adopteras fler barn bort efter krigsslut. Det har därmed blivit betydligt svårare att få ett barn och uppskattningsvis finns det tre gånger fler adoptanter än tillgängliga barn för adoption (Socialstyrelsen, 2008a, s.16). Ytterligare en försvårande faktor för adoptanter är ursprungsländernas olika syn på barnets bästa, till exempel godkänner många länder inte ensamstående eller samkönade föräldrar. På 1950-talet skedde en förskjutning vid bedömningen av presumtiva adoptanter från yttre materiella förutsättningar till inre personliga egenskaper och attityder. På 1970-talet vidgades utredningen till att innefatta den sökandes familj samt dennes delaktighet i samhället. Även samhällets syn på adoptioners syfte har förändrats. Under 1900-talets tidiga hälft fyllde adoptioner en samhällsfunktion genom att lösa försörjnings- och omsorgsproblem för barnen. I takt med det svenska välfärdssamhällets framväxt under 1960- och 70-talen kunde dessa utsatta barns behov i allt större utsträckning tillgodoses, genom större ekonomisk trygghet för föräldrar och olika samhälleliga insatser. Adoption började då istället handla om familjers längtan efter barn, och blev på strukturell nivå ett familjebildningsproblem (ibid, s.15). Under det senaste decenniet har fokus skiftat igen. Numera handlar det om att barn ska få föräldrar och inte om att familjer ska få barn. Barnets bästa är själva syftet med adoptionsprocessen och detta är internationellt reglerat i både FNs barnkonvention (UNHCR, 1990) och Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (HccH, 1993). Något som bör nämnas i sammanhanget är varför det ställs stora krav på adoptanter, men inga krav på vanliga föräldrar. Forskning har visat att adoptivbarn som grupp är mer sårbara än barn i genomsnitt. Samhället har därför tagit på sig ansvaret för dessa barn och måste kunna garantera att de får en trygg och stimulerande uppväxtmiljö (Socialstyrelsen, 2008a, s.19). 5. Utgångspunkter till grund för analysen I följande kapitel presenteras de olika utgångspunkter vi använt oss av i arbetet med att belysa och analysera socialtjänstens medgivandeutredningar. Först presenteras ett avsnitt som tar upp medgivandeutredningens olika syften, vilka ämnesområden som ingår i bedömningen av adoptanters lämplighet som föräldrar samt vilka krav som ställs på blivande adoptanter. Nästa avsnitt presenterar tidigare forskning som är relevant för studien. Slutligen följer en kort 16

introduktion av våra teoretiska utgångspunkter socialkonstruktivismen samt teori om kärnfamiljen som norm. 5.1 Medgivandeutredning och bedömning Adopterade barn har fått en svår start i livet och har särskilda behov. De länder som undertecknat 1993 års Haagkonvention om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner (HccH, 2008) erkänner att barn för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet bör växa upp i en familjemiljö och i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse. För att Sverige som mottagarland ska kunna uppfylla konventionens krav har den ratificerats till svensk lagstiftning (SFS 1997:191). Övriga lagar som styr adoptionsprocessen och i synnerhet tar hänsyn till barnets bästa är Föräldrabalken (SFS 1949:381) och Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Socialstyrelsen har med dessa lagar som utgångspunkt formulerat rekommendationer för vilka utredningsområden som bör ingå i medgivandeutredningar (SOSFS 2008:8). De tio ämnesområden som ska ingå i medgivandeutredningar rubriceras enligt följande 7 (Socialstyrelsen, 2008a, s.56-109; NIA, 1997, s.31-58): 1. Tidigare förhållanden 2. Nuvarande förhållanden 3. Hälsotillstånd 4. Personlighet och intressen 5. Religion och livsåskådning 6. Äktenskap/samlevnad 7. Motiv till adoptionen 8. Kunskaper om och erfarenheter av barn 9. Referenser 10. Utredarens sammanfattning och bedömning Utöver dessa bedömningsområden bör uppgifter ur polisens och socialtjänstens register inhämtas (Socialstyrelsen, 2008a, s.67; NIA, 1997, s.35). Medgivande för adoption förutsätter också att adoptanten har en stabil och ordnad ekonomisk situation (ibid, s.93; s.36). Av rättssäkerhetsmässiga skäl och med hänsyn till adoptivbarnets bästa är det viktigt att adoptanten 7 Skriften Internationella adoptioner - handbok för socialnämnder publicerades 1997 av Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor (NIA). 2008 ersattes den av skriften Adoption Handbok för socialtjänsten. Eftersom de tio bedömningsområdena är desamma i båda handböckerna anser vi att samtliga insamlade dokument kan inkluderas i vår studie. 17

utreds och bedöms på ett objektivt, strukturerat och tydligt sätt. I SOSFS 2006:5 som är socialstyrelsens föreskrift och allmänna råd för dokumentation av ärende gällande SOL, LVU, LVM och LSS framgår följande. Dokument som upprättas inom socialtjänsten och rör enskilda ska enligt SOSFS 2006:5 innehålla tillräckliga, väsentliga och ändamålsenliga uppgifter. Vidare tar den upp att det tydligt ska framgå vad som är faktiska omständigheter och vad som är bedömningar. Dokumenten får inte heller innehålla ovidkommande värdeomdömen av allmänt nedsättande karaktär. Vid tveksamhet i en utredning samlas ofta mer information in för att bedömningen ska bli så rättvis som möjligt. Vid ensamstående adoptanter läggs exempelvis extra fokus vid sökandens sociala nätverk, tidigare och nuvarande relationer till familj och vänner samt möjligheterna till barntillsyn (Socialstyrelsen, 2008a, s.90; NIA, 1997, s.41). Medgivandeutredningen fyller flera olika syften, varför det är viktigt att den är noggrant genomförd och rättvis gentemot sökanden. Grundsyftet med utredningen är som vi tidigare nämnt, att företräda ett barn som är i behov av ny familj. Utöver denna huvudsakliga funktion har medgivandeutredningen ytterligare tre syften. För det första ska den fungera som ett underlag för socialnämnd eller tingsrätt vid beslut om medgivande till internationell adoption. För det andra ska den utgöra ett fullgott underlag för ursprungsländerna vid val av lämpliga föräldrar. För det tredje bidrar utredningen också till att förbereda adoptanten för adoptionen, för att den ska kunna genomföras på bästa möjliga sätt (Socialstyrelsen, 2008a, s. 49). Det är viktigt att poängtera att all information som kommer fram i utredningen inte nämns i beslutsunderlaget. Endast den information som anses vara relevant för bedömning om sökandens lämplighet som förälder och det som ursprungsländerna, exempelvis livsåskådning och religion, önskar veta presenteras i dokumentet (ibid, s.96). Det råder brist på enhetliga och vetenskapliga metoder för att utreda personers ansökan om medgivande för adoption. Kommuner och stadsdelsförvaltningar har olika arbetssätt, samtidigt som också utredningsarbetet mellan olika familjerättssekreterare varierar. Även internationellt sett är utredningsmetoderna vitt skilda (ibid, s.50). Behovet av vetenskapliga och beprövade utrednings- och bedömningsinstrument för medgivandeutredningar är således stort. Valet av metod påverkar vilken information som familjerättssekreteraren får fram, vilket i sin tur ligger till grund för utredningsrapporten och därefter beslutet om medgivande. Ur både barnens och adoptanternas perspektiv är det därför avgörande att de sökande utreds på bästa möjliga sätt. Föräldraskap är ingen rättighet. Däremot har alla adoptanter rätt till likvärdig utredning och bedömning (Socialstyrelsen 2008a, s.21). 18

Det ställs därmed höga krav på familjerättssekreterare som ska utreda adoptanter. Arbetsuppgifterna och arbetssituationen är komplex med många förväntningar och krav från olika håll. Hänsyn ska tas till lagar, föreskrifter och handböcker samtidigt som klientens behov hela tiden måste vara i fokus. Just vad gäller medgivandeutredningar har familjerättssekreterare två klienter att företräda, adoptivbarnet och adoptanten. Tid, arbetsbelastning och lokala policys kan också påverka det utredande arbetet. Vi vill med detta poängtera att förutom alla dessa påverkansfaktorer så är familjerättssekreterare emellertid människor och inte maskiner. De omedvetna attityder och normer som trots familjerättssekreterarnas tydliga arbetskrav ändå framkommer i de dokumenterade medgivandeutredningarna är det som vi i vår studie ämnar belysa. 5.2 Tidigare forskning I följande avsnitt tar vi upp aktuell forskning gällande adoption, föräldraskap, normer och socialtjänstens utredningsförfarande som är relevant för studien. Det finns gott om både internationell och nationell forskning inom de enskilda ämnesområdena. Däremot saknas till stor del forskning i den kombination som har relevans för vår studie. Adderar vi dessutom den metodologiska aspekten av dokumentanalys av socialtjänstens utredningar, blir avsaknaden av relevant forskning ännu större. Däremot finns många svenska C-uppsatser om föräldraskap i samband med adoption. Övervägande fokus läggs i dessa vid adoptivbarnens och adoptivföräldrarnas upplevelser av socialtjänstens bedömning, snarare än som i vår studie, undersökandet av socialtjänstens outtalade syn på föräldraskapet. Även internationell forskning visar mer intresse för adoptivbarnens samt adoptanternas egna upplevelser, snarare än ett kritiskt förhållningssätt till den egna statens hantering av adoptionsutredningarna. Vid informationssökning efter internationell forskning med kombinationen av ämnesområdena adoption, föräldraskap, normer och socialtjänstens utredningsförfarande återfanns inga resultat. Forskningsartiklar om ensamstående föräldrars upplevelser av föräldraskap, liksom om adoptivbarns förhöjda psykiska skörhet och om socialarbetares dokumentationssätt finns det gott om. Dessa angränsande forskningsområden anser vi dock inte relevanta för vår studie var för sig, varför vi valt att inte presentera dem närmre här. 19

Universitetslektor Maria Bangura Arvidsson vid Socialhögskolan i Lund (2003, s.41-52) förevisar i sin avhandling den intima kopplingen mellan föräldraskap och moderskap inom socialt arbete. Hon redovisar hur faderskap jämfört med moderskap både internationellt och nationellt undervärderas inom socialt arbete. Bangura Arvidssons kunskapsöversikt om faderskap påvisar en modersfixering hos socialtjänsten. Hon hänvisar bland annat till forskaren Mats Hilte från 2000 som menar att det sociala arbetet bidrar till att skapa, reproducera och upprätthålla traditionella skillnader mellan män och kvinnor. Hilte skriver också hur kvinnor konstrueras som de primära vårdnadshavarna till barn och män som sekundära. Bangura Arvidsson skriver vidare att allmänt när gott föräldraskap diskuteras så åsyftas snarare gott mödraskap. Sådana könsstereotypa föreställningar kan förstås som upprätthållande av den traditionella kärnfamiljen som norm, och lämnar utrymme för moderna familjebildningsmönster därhän. Forskare med adoption som forskningsfält menar att adoption som samhällsföreteelse i ett historiskt perspektiv påvisar kulturella föreställningar om familj och föräldraskap (Lindgren, 2006, s.18-19). Ekonomiska, kulturella och politiska samhällsförändringar påverkar synen på familj och föräldraskap såväl inom socialt arbete som hos gemene man. Flera forskare poängterar relationen mellan utbud och efterfrågan, med andra ord tillgång till adoptivbarn och presumtiva adoptanter, som ett historiskt sätt att förstå hur familj konstrueras socialt. Genom att adoption avviker från den normala bilden av kärnfamiljen som standard bidrar företeelsen till att tydliggöra existerande normer. Denna avvikelseteori bör rimligtvis även kunna appliceras på ensamstående och samkönade föräldrar i relation till det heterosexuella föräldraparet. Socialsekreteraren Linda Besterman presenterar i sin FOU rapport Föräldraskap i utredning (2005, s.113) resultatet av sin studie av sociala barnavårdsutredningar. Studien visar bland annat exempel på hur traditionella föreställningar om föräldraskap, till viss del även med moraliska undertoner, spelar roll vid socialtjänstens bedömningar. Detta är relevant forskning för vår uppsats, eftersom familjerättssekreterare som myndighetspersoner har stor makt att konstruera föräldraskap (ibid s.37). Forskare Cecilia Lindgren vid Linköpings universitet arbetar med ett projekt som är högst väsentlig för vår uppsats. Forskningsprojektet heter Förälder godkänd. Normer för familj och föräldraskap i utredning och bedömning av adoptionsärenden. Som namnet avslöjar täcker projektet in större delen av vår studies ämnesområde förutom vår specifika avgränsning rörande 20

ensamstående personer. Projektet sträcker sig under 2008-2010, varför vi inte kan ta del av dess resultat utan endast en kort projektbeskrivning. Lindgren bekräftar emellertid våra egna slutsatser rörande att det saknas forskning, både i Sverige och internationellt, om hur utredning och bedömning av adoptionssökande går till (Barnrättsakademin, 2008-11-12; Socialstyrelsen, 2008a, s.13). De studier vi valt att presentera tar upp föräldraskap, hur normer kring familjen konstrueras socialt och att föreställningen av gott föräldraskap präglar socialtjänstens utredningar vilket överrensstämmer med vad vi ämnar belysa med vår studie. Delar av de utvalda studierna kommer att användas i analysen av vårt resultat bland annat för att jämföra om vårt resultat överrensstämmer med tidigare resultat. I följande avsnitt presenteras de teoretiska utgångspunkter som tillsammans med tidigare forskning legat till grund för vår analys. 5.3 Teoretiska utgångspunkter Vi antar i vår studie ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Vi förutsätter att verkligheten omkring oss inte består av en objektiv eller naturlig sanning, utan att den är subjektivt konstruerad utifrån mänskliga föreställningar om sociala handlingar. Sociala handlingar präglas av den tid och kontext de befinner sig i. Ingen social företeelse är konstant, vilket innebär att den därmed inte heller kan förstås som en universell, sann eller naturlig version av verkligheten (Barlebo Wenneberg, 2001, s.10-12). Den sociala verkligheten konstrueras främst genom språket. Det är genom språket människor skapar sammanhang omkring sig och språket är förutsättningen för alla sociala strukturer (Searle, 1999, s.73). Det språk som används inom socialtjänstens familjerätter kan ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv förstås som en skildring av familjerättssekreterares föreställningar om bland annat adoption, föräldraskap, barnets bästa, kärnfamilj, ensamstående och socialtjänstens ansvar. Den socialt konstruerade verkligheten som skapats genom språket framgår ännu tydligare i de dokument som familjerätterna skrivit, i detta fall medgivandeutredningar. Familjerättssekreterarnas föreställningar skapar en "pappersverklighet" som vår studie strävar efter att undersöka. Dessa föreställningar har föregåtts av sociala handlingar som över tid mer eller mindre etablerats till sanningar genom offentliga lagar, handböcker, föreskrifter och allmänna råd. Vi tar i vår studie därför fasta på Barlebo Wennebergs mening att socialkonstruktivism kan förstås som en kritisk kraft, som inte tar det direkta eller omedelbara för givet (2001, s.10). 21

5.3.1 Kärnfamiljen som norm Alla människor har en upplevelse, eller avsaknad av upplevelse, av föräldraskap. Människor har därmed oftast också en åsikt om vad som kännetecknar gott föräldraskap. Denna uppfattning genomsyras av den historiska och kulturella kontext som den befinner sig i. I Sverige är den vanligaste familjeformen fortfarande den traditionella heterosexuella kärnfamiljen, vilket också innebär att det vanligaste föräldraskapet utgörs av en man i fadersrollen och en kvinna i modersrollen (Statiska Centralbyrån, 2008a). Denna traditionella syn på föräldraskap innebär att andra familjekonstellationer, som till exempel samkönade föräldrar och ensamstående, avviker från normen. Normer kan beskrivas enkelt som samhällets outtalade regler för normalt och accepterat mänskligt handlande (Hydén 1999, s.7). Normer skapas, utvecklas och återskapas hela tiden. Familjerättssekreterare kan i vår studie förstås som samhällets representanter. De medgivandeutredningar som görs på familjerätter i Sverige skapas i en kontext som därmed troligtvis speglar samhällets normer och föreställningar kring föräldraskap och adoption. Normerna föregår språkbruk och olika sociala handlingsmönster hos socialtjänsten. Resultatet av dessa handlingar, i denna studie själva medgivandeutredningarna, skildrar de styrande normerna hos familjerätterna. Det är betydligt vanligare med heterosexuella par än ensamstående personer som vill och får adoptera, exempelvis fick år 2007 681 par och 70 ensamstående adoptera internationellt (Myndigheten för internationella adoptioner, 2008). Det är därmed troligt att normen rörande adoption och föräldraskap präglas av den mest förekommande familjebildningen, kärnfamiljen. Medgivandeutredningarna som dokument innebär för oss en möjlighet att studera och spåra de bakomliggande normerna kring föräldraskap och adoption. Ensamstående adoptanter stämmer inte överrens med kärnfamiljsnormen och riskerar därmed att hamna i ett normmässigt utanförskap. De väljer, av olika anledningar, att adoptera ett barn istället för att få ett biologiskt. Adoptanterna lever ett singelliv, utan partner, vilket också kan ses som en avvikelse från samhällets normer. Även adoption som samhällsföreteelse präglas av kulturella föreställningar och sociala konstruktioner om barn, familj och föräldraskap. Att socialtjänsten lägger extra fokus vid nätverk och sociala relationer hos ensamstående adoptanter kan ses som ett tecken på samhällets maktutövning gentemot avvikare 8. Ett citat från Bangura Arvidsson (2003) beskriver detta på ett träffande sätt: 8 Med avvikare avser vi personer som inte följer gruppens eller samhällets regler och normer (Becker, 1991, s.8). 22