Transporter i Malmö Från borgarby till arbetarstad Närheten till Öresundsbron ger Malmö en plats på de stora kartorna över transportleder. För 150 år sedan var det emellertid helt annorlunda. Helsingborg, Ystad och Trelleborg var lika viktiga städer som Malmö. Även här fanns det jordbruk och hamnar och ett borgerskap som drev manufakturer och handel. I Helsingborg fanns ett starkt näringsliv som konkurrerade med Malmö. Och Ystad skötte en stor del av den skånska exporten innan järnvägen 1856 kom till Malmö. Limhamnsstationen vid Bagers plats. Foto: Roikjer/ Malmö Museer I mitten av 1800-talet var det industriella Malmö ännu långt borta. Bara den första delen av järnvägen - Södra stambanan - var knuten hit och hamnen var liten. Vägarna var få och handeln mest lokal. Detta förändrades med industrialiseringen. 1898 hade Malmö sju järnvägslinjer, ett dåtida europarekord. Detta fick förstås stor betydelse för handeln. Nu kunde varor transporteras både in och ut ganska snabbt och enkelt. Transportsystemet och den stora textil- och varvsindustrin var några av de saker som gjorde Malmö till Sveriges tredje största stad och landets viktigaste industristad. Järnvägen utvecklas Att det gick så snabbt att utveckla järnvägen i Skåne berodde på att man upptäckte de enorma tidsvinsterna. En transport som tidigare tagit ett helt dygn med häst och vagn gick plötsligt på bara på någon timme med tåg. Järnvägen gjorde Sverige mer tillgängligt samtidigt som transporterna blev mycket billigare. 1864 kostade transporten av ett ton gods mellan Malmö och Stockholm 70 kronor. 1914 kunde samma mängd gods transporteras tre gånger så långt för samma kostnad. Att järnvägen kom till Malmö ganska tidigt berodde inte på statliga pengar. Nej, snarare var det starka och förmögna personer i staden som drev på utvecklingen Rika godsägare och köpmän såg till att järnvägsbolagen hade kapital bestämde också hur banorna skulle gå genom det skånska landskapet. Efter Södra stambanan blev järnvägen Malmö- Ystad, nästa linje. Den öppnade 1874. Det var landskapets godsägare som bekostade det mesta. Deras investeringsvilja gjorde att järnvägen kallades Grevebanan. Den följdes av banorna Malmö - Billesholm 1886, Malmö- Trelleborg 1886, Malmö - Limhamn 1889, Malmö Dalby - Tomelilla 1893, Malmö Genarp 1894, Malmö Kontinenten 1898, Vellinge Skanör Falsterbo 1904 och Dalby Bjärsjölagård 1911. Pågatågen, Malmö Centralstation 2007. Foto: Andreas Nilsson/ Malmö Museer Järnvägen knöt samman Skåne och gjorde transporterna snabbare och billigare. Framför allt var det godstransporterna som byggdes ut men persontrafiken påverkades också. Nu var postdiligensens storhetstid slut. Det gick snabbare att skicka posten med tåget. Med järnvägen förändrade staden och vägar och broar förstärktes och byggdes ut för att klara tyngden från tåg och järnvägsslipers. Transporter 1
Med järnvägen blev tiden annorlunda och klockan viktig. Tidigare hade varje ort en egen tid. Telegraf och järnväg krävde dock exakt tid. 1879 blev Sverige först i världen med standardtid i hela landet. Trots det kom även i fortsättning fabriksvisslorna att mäta tiden för Malmös ständigt växande befolkning och företag. Bilen viktigast Ångkraft och växelström påverkade Malmö snabbt och stort. Det var inte bara industrin som drog nytta av den tekniska utvecklingen, hela staden formades av den nya tekniken. Det allmänna transportsystemet var under senare delen av 1800-talet hästspårvagnar. Från 1906 drevs spårvagnarna med elektricitet. finns förhoppningar om att öka järnvägens betydelse igen, som ett mer miljövänligt alternativ än bilar och lastbilar. Antalet bilar ökar, framför allt i Malmös kransområden. Man använder bilen för att pendla till och från jobbet, åka till affären och så vidare. Med bilen är man flexibel och behöver inte hålla koll på någon tidtabell. 1929 öppnades Malmös första busslinje och under efterkrigstiden blev bilen allt vanligare på stadens gator. Utvecklingen gick nu snabbt och 1953 invigdes Sveriges första motorväg mellan Malmö och Lund. Bilarna tog över mer och mer och 1973 körde den sista spårvagnen i Malmö. Gustaf Adolfs torg mot Södergatan. Foto: Otto Ohm/ Malmö Museer På 2000-talet har järnvägstrafiken och kollektivtrafiken fått stå tillbaka och vägarna har byggts ut och om för allt fler lastbilar och personbilar. Då och då görs försök att öka spårtrafiken. Den 1 juli 2000 invigdes Öresundsbron som direkt förbinder det svenska och danska väg- och järnvägsnätet. Citytunneln, som beräknas vara färdig 2011, ska underlätta trafiken mellan Malmö och Köpenhamn. Med Citytunneln rationaliseras järnvägsnätet. Det Transporter 2
Malmö hamn Malmö är ett av Sveriges mest påverkade och planerade områden. Människors tillgång till havet har begränsats av industrier som ligger alldeles vid kusten. Nu börjar malmöborna komma i kontakt med havet igen. Malmö är byggt på en långgrund strandremsa utmed Öresund. Några naturliga förutsättningar för djupgående fartygstrafik har aldrig funnits och någon egentligt hamn går det inte heller att tala om förrän i slutet på 1700- talet. Innan dess fanns en grund strandremsa med små båtar och träbryggor. Större skepp fick ankra längre ut och lastades i och ur med hjälp av mindre flatbottnade båtar. Lasten gick vidare på land med häst och vagn. En ordentlig hamn var viktig för Malmös näringsliv. Stadens borgare, med Frans Suell i spetsen, bestämde sig därför för att bygga en riktig hamn för handel. Suell var en föregångare i det skånska jordbrukets förädling. Något som ledde till att det producerades mer på landsbygden och med större avkastning än tidigare. För Malmö innebar detta ökad handel med framför allt spannmål och andra jordbruksprodukter. På liknande sätt utvecklades sockertillverkningen som från 1775, då hamnbygget startade, blev allt viktigare för Malmö. Malmö hamn har varit ett ständigt pågående byggprojekt allt sedan slutet av 1700-talet. Hamnens expansion kan i nästan varje detalj kopplas samman med Malmös utveckling. Industrialiseringen i Malmö hör tydligt samman med hamnens utveckling. Under 40 år, fram till första världskriget, ökade kajlängden i hamnen från 4 000 till 8 000 meter. Under samma period ökade antalet arbetstagare i industrin från 4 000 till 20 000 människor och Malmö växte från ungefär 29 000 till 80 000 invånare. Hamnen utvecklas Tjugo år efter att fartyget Savannah för första gången seglat över Atlanten med hjälp av ånga 1839, började ångfartygen angöra Malmö hamn. Det var en utveckling som i grunden förändrade förutsättningarna för sjötransporter. Från 1875 började Malmö hamn planläggas ordentligt. Den delades in i stora kvarter efter samma princip som staden. Allt byggande av stadsbebyggelse i hamnen stoppades. Framför allt västra hamnen fick snabbt en industriell och sluten prägel med reparations- och tillverkningsvarven. Nu stängdes hamnen för malmöborna. I lång tid dominerade Kockums i det västra hamnområdet. Kockums varv, Västra hamnområdet, 1940-talet. Foto: Otto Ohm/ Malmö Museer Järnvägen fick stor betydelse. När Centralstationen invigdes 1856 blev Malmö start- och slutstation för Södra stambanan. Skåne var Sveriges kornbod och spannmålsexporten blev en drivande kraft i utvecklingen av järnvägen. Hamnen var något av en fristående kommun med egen ekonomi och en hamndirektion med makt och befogenheter. Hamndirektionen och den kommunala hamnförvaltningen bildades redan 1775. I styrelsen satt de stora företagarna och finansiärerna med direkta intressen i hamnen. Kockums mekaniska verkstadsindustri flyttade ut i hamnen 1908. Företaget bytte bort sin centrala stadsmark vid Davidshall och i utbyte fick man det västra hamnområdet. Flytten passade väl i tiden. När hamnen industrialiseras blev den teknikintensiva industrin en lämplig knutpunkt att bygga runt. Båtarna som byggdes blev allt större och Transporter 3
precis som hamnens expansion ansågs Kockums expansion vara av nationell vikt. 1912 fick företaget statliga subventioner för att bygga en torrdocka. Järnvägen förde Malmö närmare kontinenten. Och allt tätare spårnät på kajerna knöt samman hamnen med det nationella järnvägsnätet. Statens övertagande av järnvägsnätet började 1896 och var klart 1939. Ekonomisk framgång Malmö fick 1922 frihamn vilket betyder att varor och gods inte tullbehandlades. 1917 bildade staden ett aktiebolag: Malmö förenade ökade snabbt. På 1930- talet byggdes en oljehamn i västra hamnen. Den byggdes med offentliga medel för att få ner den stora arbetslösheten under mellankrigstiden. Hamnen blev ett industricentrum i det moderna Malmö. Hit söktes sig många olika företag, bland annat byggindustrin. Det så kallade Kolgapalatset stod 1935 färdigt på Skeppsbron. Fastigheten byggdes av stadens största byggföretag Skånska cementgjuteriet och var kanske en föraning om vad som komma skulle för Malmös arkitektur och stadsplanering. Andra världskriget hejdade aktiviteterna i hamnen. Persontrafiken i sundet försvann nästan helt och hållet. Oljeransoneringen innebar ett tillfälligt uppsving för de otidsenliga motorförsedda skutorna som bara behövde använda sina motorer i hamnarna. Men efter kriget var Malmö hamn bättre rustad än någonsin tidigare. Varvsindustrin gick mycket bra och var drivande i hamnens utformning. Ångfaryget Frej lastar smör i industrihamnen, Malmö, 20 mars 1958. Foto: Otto Ohm/ Malmö Museer/ IBL Bildbyrå Förbrukningen av olja blev större efter kriget. Behovet av billiga drivmedel var enormt och konkurrerade ut kolet. Alla större oljebolag etablerade sig i Malmödepån. Oljan gav både stuveri AB. Sedan dess har hamnverksamheten drivits kommersiellt, trots att Malmö kommun som i egentlig mening inte är en kommersiell aktör, alltid varit aktieägare i hamnen. Frihamnen blev ingen snabb källa till ekonomisk framgång. Anledningen var kriserna som Malmö drabbades av under 1920- och 30-talen. Och den ryska revolutionen som gjorde det omöjligt att exportera österut. Men industrihamnen, som byggdes samtidigt som frihamnen, blev en framgång. Sveriges modernisering och industrialisering innebar att folk fick det bättre ställt och hade råd att konsumera mer. Samtidigt växte behovet av råvaror i industrin på hemmaplan och oljeimporten Köpenhamnsbåten Öresund, Malmö, på väg till Köpenhamn, 1940. Foto: Otto Ohm/ Malmö Museer/ IBL Bildbyrå husvärme, plast och bensin. Järnvägen revolutionerade transporterna. Ända sedan 1870- talet ledde järnvägspåren långt ut på kajerna i Malmö hamn för att hämta gods från fartygen. Transporter 4
På- och avlastningen blev allt mer effektiv under 1950- och 1960-talen. Denna förändring påverkade godshanteringen. Varorna började hanteras med hjälp av containrar. Det var mycket effektivare än den tidigare styckegodshanteringen. Lastbilarna övertog transporterna på land. Hamnen växte mer och mer med lagerbyggnader, fryshus, uppställningsplatser för fordon och lyftkranar som tecknade sig mot horisonten. Sedan 1970-talet dominerar lastbilstrafiken godshanteringen. Varje dag rullar långtradarna över rostig järnvägsräls i Malmö hamn för att lasta bilar, olja och livsmedel. 2005 tävlade Malmö med Helsingborg om den femte platsen på listan över Sveriges största hamnar. Nya tider I mer än 150 år var hamnen mest till för tillverkning med Kockums fartygstillverkning som den största aktören. Malmöbornas anspråk på havet fick helt enkelt stå tillbaka för industrins krav på goda förbindelser både till sjöss och på land. Hamnen hade växt från några få små bryggor och en och annan vågbrytare till att bli ett landområde på mer än 1 300 hektar ut i Öresund. Området ökades också genom sammanslagningen med den tidigare privatägda hamnen i Limhamn 1978 och med Köpenhamns hamn, Copenhagen Malmö Port, år 2000. Tidigare utgick Cementas båtar från Limhamn men samtidigt som hamnen slogs samman med Malmö hamn upphörde cementframställningen. Färjelinjen till Dragör fanns däremot kvar och var lönsam. Inom Malmö Sjöterminal, från 1990 Malmö Hamn AB, fanns under 1980- och 90-talen mer eller mindre lönsamma dagliga förbindelser över sundet. De sista båtarna från Limhamn slutade att gå något halvår innan Öresundsbron invigdes den 1 juli 2000. Flygbåtarna från Malmö fortsatte att trafikera sundet fram till 2002. Nu börjar människorna ta tillbaka hamnen och havet. Den västra hamnen har förändrat skepnad. Där samsas kontorsbebyggelse med bostäder, rekreationsområden, småindustrier, teknologi- och handelsföretag och högskolan. Det samma gäller till stora delar Nyhamnen, Frihamnen och Industrihamnen som byggts om eller fyllts igen. Dagens industriverksamheter flyttar istället mot Norra hamnen, Oljehamnen och Swede harbour längre ut i Öresund. Malmö Högskola, Lärarhögskolan 2007. Foto: Andreas Nilsson/ Malmö Museer. Transporter 5