SAMVERKAN OM STRATEGISK BOENDEPLANERING MED FOKUS PÅ ÄLDRE konferensdokumentation från den 11 februari 2010
Samverkan om strategisk boendeplanering med fokus på äldre var ett ämne som lockade fler personer än arrangörerna hade möjlighet att ta emot. - Vi har tvingats säga nej till minst 50 personer, berättade dagens moderator Anders Hansson som annars är utvecklingschef i Mölndals Stad. Nils-Gunnar Ernstson hälsade välkommen. Han är förbundsdirektör vid Göteborgsregionens kommunalförbund (GR) och han beskrev traditionen av att samverka över kommungränserna i Göteborgsregionen och arbetsformerna med över 100 nätverk som på olika sätt är knutna till GR. Han konstaterade att boendeplanering för äldre blivit en fråga för GR. - Det bygger på att intresset kommer underifrån, att det är tryck i den här frågan. Det här vill vi jobba med, säger kommunerna. Detta sätt att arbeta är karakteristiskt för GR och väldigt unikt skulle jag vilja påstå. Det är inte topdown, då skulle en sådan här organisation dö på några år. Exemplet Härryda Bertil Widén, sektorschef för samhällsbyggnad i Härryda kommun, berättade om deras modell för att arbeta med bostadspolitiska mål och boendeplanering. - Vi andra kommuner tittar lite avundsjukt på er ordning och reda, sa moderator Anders Hansson. Bertil beskrev hur man 1993 när fastighetsmarknaden kollapsade påbörjade ett arbete som givit kommunen bra förutsättningar för en god bostadsplanering. - I Härryda såg vi då ett utmärkt tillfälle att starta ett arbete med det som är utgångspunkten för god boendeplanering: markinnehavet. Framgångsfaktorn och grunden för en god bostadsplanering i Härryda är markinnehavet, ansåg Bertil. Han beskrev Härrydas modell för fysisk planering i långtidsplaneringen och hur man arbetar med markpolitiska mål, gör strategiska köp för att ha för kommande tider, bostadspolitiska inriktningsmål med vad man vill uppnå (bostäder åt alla) och ett bostadsförsörjningsprogram som är en handlingsplan som ska genomföras. - Det råder total politisk enighet i att arbeta på detta sätt, sa Bertil. Apropå diskussionerna om trygghetsboende och trygghetsbostäder berättade han om BGT, bostäder med god tillgänglighet. - Bostäder med god tillgänglighet kallar vi det för i Härryda och det är klockrent vad man idag kallar trygghetsboende, så vi kanske måste ändra vår beteckning, funderade Bertil. En framtidsbransch Bengt Andersson är programchef för satsningen Teknik för äldre på Hjälpmedelsinstitutet (HI). Där sitter han just nu och skriver på slutrapporten från detta treåriga program, som handlar om att stödja utvecklingen av produkter och tjänster som underlättar vardag och boende för äldre och deras anhöriga. - Vi har sett teknik för äldre utifrån ett 24-timmarsperspektiv. Det handlar om allt från att laga mat, titta på tv, sköta hygien, ja få livet att funka helt enkelt. Med teknik avser vi allting i vardagen. Nils-gunnar ernstson Bertil Widén
Programmet har haft tre fokusområden: anhöriga, boende och information om och tillgänglighet till bra produkter. Över 100 projekt har bedrivits inom ramen för Teknik för äldre: äldre har testat produkter, det har gjorts kartläggningar, behovsstudier och så vidare. - Vi jobbar målinriktat med de resultat vi fått fram och bland annat reser vi runt och träffar kommunpolitiker. Budskapet är: Tänk tillgänglighetsförbättrande åtgärder inför den demografiska utmaning vi står inför! Bengt berättade också att projektet får en fortsättning ( Teknik för äldre 2 ), som kommer att pågå under 2010-2012. Läs mer om Teknik för äldre på www.teknikforaldre.se. Bengt menar att sättet att tänka kring tillgänglighet behöver förändras. - Det är viktigt att se möjligheterna, här finns affärsmöjligheter. Att jobba med tillgänglighet måste vändas till något positivt, det finns mycket goodwill i detta. I det sammanhanget tipsade han om boken Äldrelivsbranschen - en framtidsbransch. Den finns att ladda ner gratis på www.kks.se. Äldre på bostadsmarknaden Marianne Abramsson är bostadsforskare vid Linköpings Universitet. Hon intresserar sig för hur äldre rör sig på bostadsmarknaden och hur de säger att de vill bo. - De flesta äldre människor bor i vanliga bostäder där de bott under ganska lång tid. De klarar sig på egen hand. Om de byter bostad så gör de det på samma grund som vi andra. Yngre äldre flyttar av livsstilsskäl, äldre äldre av hälsoskäl. För dem som flyttar av hälsoskäl är tillgänglighet viktigt. Men många bor som sagt kvar. - Kvarboendet har ändrat mycket. Man flyttar inte till ålderdomshemmet längre, de flesta blir gamla och dör i sitt eget hem. Det innebär att bostaden kan bli en arbetsplats när hemtjänst och hemsjukvårdens personal gör entré, sa Marianne. Detta innebär nya krav på hur bostäder utformas. - Vi behöver bostäder som räcker livet ut, 55+ men även 85+. Det är inga problem om vi bygger nytt, problemet är de gamla bostäderna som måste byggas om, enligt Marianne. De framtida utmaningarna är många. - Det behövs olika typer av boenden för olika behov och en långsiktighet i det som byggs så att man inte behöver flytta. Det kommer också att krävas ny- och ombyggnad för ökad tillgänglighet och så måste service och tjänster utvecklas för dem som åldras i sitt ordinarie boende. Marianne tror också att kvarboende behöver diskuteras vidare. - Det kan finnas anledning att definiera kvarboende. Innebär det att man får bo kvar i sin bostad till varje pris, eller bo kvar i området eller överhuvudtaget vara kvar på den ordinarie bostadsmarknaden? Detta är tre möjliga, men olika, definitioner av kvarboende, konstaterade Marianne. Marianne abramsson Bengt Andersson
Ett glest tvåbilssamhälle Per Kristersson är regional planerare på GR och han beskrev boendeplanering och bostadsförsörjning ur ett regionalt perspektiv. Per är bekymrad över flyttmönstren i regionen och var nya bostäder byggs. - Vi måste flytta medan vi är unga! I den regionala planeringen används den så kallade strukturbilden, som beskriver den regionala strukturen med kärna och omland, infrastruktur och så vidare. För den regionala planeringen är det viktigt att se var vi bor, var vi arbetar och hur infrastrukturen ser ut i förhållande till detta. Göteborgsregionen ska växa och just nu handlar mycket om det västsvenska infrastrukturpaketet. - Men var hamnar alla nya hus? De nya bostadsområden som byggs är bilorienterade områden där barnfamiljer flyttar in. Äldre bor kvar i de områden de flyttade till när de hade små barn. Vi bygger nya områden för varje ny generation idag, vi borde göra något annat, sa Per. Genom att göra jämförelser med större städer som till exempel London visade Per hur glest bebyggt Göteborg fortfarande är. - Vi har ett glest tvåbilssamhälle. En hållbar regional tillväxt kräver något annat. - Vi behöver attraktiva bostäder som ligger i en struktur som kan stödja hållbar tillväxt. Det vore bättre om de unga barnfamiljerna kunde bosätta sig i stationssamhällena istället för att vi bygger ytterligare bostadsområden som förutsätter bilåkande. Vi måste få igång en omflyttning mellan omland och tätort, att äldre flyttar in till tätorter som till exempel Mölnlycke och att barnfamiljerna flyttar till de hus som de äldre lämnar. Vi har en jätteutmaning i hur stationsområdena ska livas upp. Incitament för flytt från redan betalda bostäder till nybyggnation krävs. Vi har inte löst ännu hur det ska gå till. Summering av eftermiddagens seminarier Efter lunch kunde konferensdeltagarna välja mellan tre parallella seminarier. Mot slutet av dagen summerades dessa. Seminarium A: Planera för att bo. Ann-Sofie Jepson från SDF Askim i Göteborg berättade om hur man jobbat med cafédialog med äldre, haft träffar med mäklare, lokal bomässa med SPF med mera för att väcka frågan hos äldre om hur de tänker om sitt framtida boende. Jonas Lundqvist beskrev hur man tänker kring tillgänglighet och boende och särskilt boende i Härryda kommun. Marianne Abramsson från Linköpings Universitet ställde frågan om de äldres efterfrågan på bostadsmarknaden - tillfredsställs den? Och hur samspelar olika aktörer för att tillgodose äldre? Seminarium B: Tillgänglighet och teknikstöd i boendet Teknikstöd för äldre belystes dels genom projektet Vardagsteknologi för de äldsta, som Synneve Dahlin Ivanoff från Göteborgs universitet berättade om. Det handlar om vilka behov gruppen 80 år och äldre har av att kunna utnyttja vardagsteknologi. Thomas Lepik, Bostadsbolaget Per kristersson anders hansson
i Göteborg berättade hur långt de kommit med att som fastighetsägare arbeta med teknikstöd i boendet. Lisbeth Lindahl, FoU i Väst/GR och Inga Malmqvist, Chalmers berättade om en studie om tillgänglighet i allmänna utrymmen och problemet att de flesta befintliga hus inte är tillgängliga enligt plan- och bygglagen. Studien visar att kunskaper finns om vad som skapar hinder, bland annat juridiska oklarheter och att ekonomiska incitament saknas. Wilhelm Meyer, Urban Utveckling och Samhällsplanering berättade om studien Att åldras i miljonprogrammet, där man arrangerat så kallade gå-patruller, där pensionärer visat på sina bekymmer ur ett tillgänglighetsperspektiv. Seminarium C: Trygghetsboende och trygghetsbostäder Kent Löfgren från Socialdepartementet beskrev Äldreboendedelegationens arbete som bland annat ledde fram till förordningen om trygghetsbostäder. Åhörarna hade många frågor kring trygghetsbostäder, målgruppen, kriterier för att få investeringsstöd med mera. Leif Wikman från Luleå kommun beskrev hur de arbetar med att analysera bostadsbestånd och jobba fram planer som stämmer med den demografiska utvecklingen. Erika Hägg berättade att trygghetsboenden skapas successivt i Partille kommun i två före detta särskilda boenden. En förutsättning för satsningen har varit ett gott samarbete mellan vård- och omsorgsförvaltningen, det kommunala bostadsbolaget Partillebo och stadsbyggnadskontoret. Hur jobbar GR vidare med frågan om äldres boende? - Vi har ett litet rådighetsutrymme, innan de stora årskul- Text & bild: Märit Malmberg Nord, FoU i Väst/GR --- --- --- --- --- --- --- --- --- ------ --- --- --- ------ --- --- --- --- sagt om seminarierna: larna blir gamla. Men vi måste börja nu för det är långa processer det handlar om. Tage Erlander fick frågan i en TV-soffa om vad 40-talisterna som söker bostäder i Stockholm skulle ta sig till. Hans svar var att de skulle ställa sig i kö. Därefter gjorde socialdemokraterna ett av sina sämsta val under efterkrigstiden. Men sedan byggde man miljonprogramsbostäderna. Det vore tråkigt om någon politiker om säg åtta år, sitter i en TV-soffa och på frågan vart 40-talisterna som vill flytta ur sina villor ska ta vägen, måste svara att de får ställa sig i kö, konstaterade moderator Anders Hansson. Per Kristersson beskrev hur GR arbetar vidare i både bostadsnätverk, politisk styrgrupp och GR:s förbundsstyrelse. - Detta är en fråga att ha med i den vanliga planeringen, tillgänglighet och bostäder för äldre måste finnas med i planeringsdiskussionerna. Lisbeth Lindahl berättade att FoU i Väst/GR kommer att gå ut med en inbjudan till en workshop för att stödja kommunernas strategiska boendeplanering för äldre. - Ingen sitter ensam med den här frågan. Vi hoppas att bostadsföretag, planerare och företrädare för äldreomsorgen kommer att delta. - Man förstår nu att det blir mycket fokus på äldre, vi bostadsbolag som har vanliga lägenheter måste tänka på det, säger Bitten Eriksson, Lindesbergsbostäder. - Vad många äldre det blir! Om man lever 20 år till kommer man att tillhöra en stor grupp. Och vad mycket som då krävs, säger Wiveca Persson, Lindesbergsbostäder. - Vi ska sätta igång med nybyggnation där en del trygghetsbostäder planeras. Jag fick veta en del om vad jag behöver tänka på när det gäller utformningen av lägenheterna. De pratade inte bara om trygghetsbostäder utan även andra boendeformer och det är nyttigt rent allmänt att höra det. Jag hade velat veta mer om vad man förväntar sig av trygghetsbostäderna, vad är det bästa för de som kommer att bo där och så vidare. Den visningsmiljö de hade här intill var bra på det sättet, sa Marcelo Olmedo, FABO i Falkenberg. Fotnot: Bilderna på tekniska stöd och hjälpmedel är hämtade från visningsmiljön Kan själv som fanns i anslutning till konferenslokalerna.