Projektrapport Bättre vård Mindre tvång

Team 6, Vårdavdelning 2 Umeå Projektrapport Bättre vård Mindre tvång Syfte med deltagandet i Genombrott Förbättra den psykiatriska heldygnsvården med fokus på tvångsvård och tvångsåtgärder Teammedlemmar Avdchef Gunilla Moritz; gunilla.moritz@vll.se (Kontaktperson) Medicinskt ledn.ansvarig överläkare Thomas Forsgren; thomas.forsgren@vll.se Sektionschef Ann Larsson,; ann.larsson@vll.se Sjuksköterska Isac Öberg; isac.oberg@vll.se Sjuksköterska Johanna Sundbaum; johanna.sundbaum@vll.se Skötare Linda Westerlund; linda.westerlund@vll.se Skötare Emily Söderberg; emily.soderberg@vll.se Psykolog Susanne Lövgren; susanne.lovgren@vll.se T.f överläkare Dimitrios Zannakos; dimitrios.zannakos@vll.se Projektets övergripande mål 1. Att minska behovet av tvångsvård och därmed användandet av tvångsåtgärder 2. Att förbättra patienternas upplevelse av tvångsåtgärder 3. Att utveckla kunskapen och förbättra kvaliteten vid användandet av tvångsåtgärder Sammanfattning Verksamhetschef och ledningsgrupp verkade för att vårdavdelningar vid kliniken skulle påbörja ett förbättringsarbete kring tvångsvården. Vårdavdelning 2 önskade delta i SKLprojektet Bättre vård Mindre tvång. Vårdavdelningen 2 bildade team 6 och träffades innan Lärandeseminarium (LS) 1 för att formulera en kompetensplan för vårdavdelningen, utforma en poster och påbörja arbetet med att formulera mål inför projektet. Två patientintervjuer genomfördes vid projektets start angående upplevelse av tvångsåtgärd. I teamet ingår från vårdavdelningen, sektionschef, sjuksköterskor, skötare och läkare samt psykolog från öppenvården och medicinskt ledningsansvarig överläkare samt avdelningschef för Avdelning/Block 2. Teamet har utökats med skötare och sjuksköterska under arbetets gång för att få mera genomslagskraft i utvecklingsarbetet. Ytterligare läkare som tillkom som ansvariga för vårdavdelningen har delvis ingått i arbetet och sektionschef har informerat dem fortlöpande om arbetets upplägg. Vid några tillfällen har överläkare från annan enhet med mycket erfarenhet av tvångsvård deltagit i utvecklingsarbetet. Kontinuerliga träffar har därefter skett med c:a 14 dagars mellanrum i teamet. Från Brukarrådet i Umeå som innehåller representanter från flera brukarföreningar, flera anhörigföreningar, kommunen och psykiatriska kliniken, utsågs en representant från Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) som har medverkat i teamet sedan slutet av januari månad. Representanten har belyst brukarens perspektiv på tvångsåtgärder och 1

bidragit med förslag som har implementerats i de skriftliga rutinerna på vårdavdelningen. Respektive vårdlag har haft egna träffar för genomförande av testcyklar samt löpande utvärdering av arbetet. Arbetsplatsträffar och personalmöten har fungerat som forum för genomgång av projektmålen med diskussion om arbetsgången och diskussion om nya idéer. En genomgång gjordes av personalens kunskap och kännedom om våldsprevention. Genomgången belyste behovet av ytterligare kunskap och utbildning om våld och hot om våld med fokus på bemötande och förebyggande åtgärder samt behovet av ytterligare genomgång av rutinerna vid tvångsvård och tvångsåtgärder. Några avvikelserapporter som riktats mot avdelningen under perioden, påvisade också vikten av tydligare rutiner vid genomförande av tvångsåtgärder. Vårdavdelningens informationsbroschyrer till patienter och anhöriga har uppdaterats. Den senaste månaden har vi upprättat en veckodagbok för att identifiera vad utvecklingsarbetet medfört både i positiv och i negativ bemärkelse. Som exempel kan nämnas att i och med att det beslutades att FAST-O skulle göras i anslutning till alla inläggningar så görs inläggningomvårdnad också, epikrisomvårdnad är ett liknande exempel. Bakgrund Vårdavdelning 2 tillhör psykiatriska kliniken i Umeå, Västerbottens län och har c:a 140 000 invånare i sitt upptagningsområde. Organisatoriskt ingår vårdavdelningen i Avdelning 2 som innefattar en öppenvårdsmottagning med inriktning på behandling och rehabilitering, tre behandlingscenter med inriktning på eftervård efter slutenvård, svåra personlighetsstörningar respektive psykossjukdom, en öppenvårdsenhet med inriktning på tidigt omhändertagande vid psykotisk sjukdom samt en mellanvårdsform med anpassad behandling i form av dialektisk beteendeterapi (DBT). Vårdavdelning 2 har 13 vårdplatser men överbeläggningar är mycket vanligt. Personalen är uppdelade i fyra vårdlag innehållande två sjuksköterskor och två till tre skötare. Vårdavdelningen handlägger i huvudsak patienter med psykosproblematik, patienter med komplex problematik i form av svåra personlighetsstörningar som inte ovanligt har en samsjuklighet med en neuropsykiatrisk problematik och/eller utvecklingsstörning samt patienter med renodlade utvecklingsrelaterade tillstånd och beteendestörningar. Ett flertal av patienterna är välkända på vårdavdelningen efter återkommande vårdperioder. Frekvensen av tvångsvårdade patienter är hög vilket ställer höga krav på kompetens hos vårdpersonalen. För att vi ska kunna nå våra mål med ökad kunskap om tvångsvårdslagstiftning och psykiatrisk omvårdnad samt ett förbättrat bemötande och förhållningssätt vid tvångsåtgärder ser vi stora möjligheter i och med att vi deltar i utvecklingsprojektet. Kontaktansvariga finns inom öppenvården och deltar i varierande grad i planering av vården. Kopplat till avdelningen finns en behandlingsenhet, Maria Rehab, som är en mellanvårdsform dit patienter kan överflyttas efter avslutad slutenvård. Innehållet kan röra behovet av ytterligare stabilisering av läkemedelsbehandling men även samarbetar enheten med kommunen vid samordnar inslussning i befintligt eller nytt boende. Andra viktiga åtgärder som enheten arbetar med är att medverka tillsammans med patienten vid kontakter med andra myndigheter. Ett relativt välfungerande samarbete med socialpsykiatrin vid Umeå kommun har utvecklats under de senaste åren. 2

Mål Mål 1) Alla (100 %) tvångsåtgärder ska mätas vid vårdavdelning 2, Umeå. Mål 2) 80 % av patienterna ska skatta minst 5 på en 10-gradig VAS-skala där 1 mäter ingen och 10 mäter fullständig begriplighet, av upplevd begriplighet av den utförda tvångsåtgärden. Skattningen genomförs efter att man haft ett eftersamtal om den genomförda tvångsåtgärden. Målet skall vara uppnått 11-10-31. Denna målformulering ändrades från förbättrad upplevelse till känsla av begriplighet. Denna förändring skedde fr.o.m. mars månad. Mål 3) 100 % av patienterna som varit föremål för en tvångsåtgärd ska senast inom 24 timmar erbjudas ett eftersamtal. Eftersamtalet följer en upprättad struktur och har fokus på patientens beskrivning av och varför en tvångsåtgärd genomförts samt personalens beskrivning vad som föranlett tvångsåtgärden. Målet är att försöka beskriva grunderna till varför tvångsåtgärdsbeslutet fattats och hur liknande situationer kan undvikas med alternativa strategier som innefattar både personal och patientens perspektiv och medverkan. Målet nått 2011-05-01. Mål 4) All (100 %) personal som deltagit i utförandet av en tvångsåtgärd ska erbjudas ett kollegialt samtal om upplevelsen av den genomförda tvångsåtgärden. Målet ska vara uppnått 11-10-31. Mål 5) All (100 %) personal ska ha kunskap om riktlinjerna vid tvångsvård. Skall vara uppnått 2011-03-01. Mål 6) 100 % av patienterna skall erhålla inläggningomvårdnadssamtal. Mål 7) Att förebygga våldshändelser och minimera våldsanvändningen samt konsekvenser för patienter och personal när våldssituationer uppstår och att vårdavdelningsmiljön upplevs mer ombonad utan att inredningsmaterial används som kan brukas till att skada sig själv eller andra med. Förändringar som testats Data kopplade till mål 1: Statistik förs över alla tvångsåtgärder på vårdavdelningen. Förändringsidéer kopplade till mål 2: Öka begripligheten av utförda tvångsåtgärder och genomförande av eftersamtal inom 24 timmar med patienter som varit föremål för en tvångsåtgärd. Vi mäter på VASskalan före- och efter ett eftersamtal och då vill vi ha uppnått minst 5 på skalan. Grunden av målet omformulerades från förbättrad upplevelse av till ökad begriplighet och förnyad mätning påbörjades 2011-05-18. Utifrån den initiala formuleringen kunde efter den förstatestcykeln konstateras att oavsett åtgärder och eftersamtal kan inte en individs känsla av en tvångsåtgärd förändras men däremot sannolikt förståelsen och begripligheten av varför den genomförts. 3

Patientintervju genomförs vid utskrivning om upplevelse av tvångsvård och tvångsåtgärder. Patientintervjuer genomförs med alla patienter som tvångsvårdats för att öka kunskapen av hur patienterna upplevt tvångsvården och eventuella tvångsåtgärder. När svaren sammanställts kommer de att kopplas till åtgärder som förhoppningsvis ska leda till en förbättrad omvårdnad. Var god se Bil nr 1! Förändringsidéer kopplade till mål 3: Eftersamtal genomförs inom 24 timmar med patienter som varit föremål för en tvångsåtgärd. Målet är att öka begripligheten av utförda tvångsåtgärder, stöd i bearbetning av starka negativa upplevelser av en tvångsåtgärd. Detta mäts via VASskalan och målet är att uppnå minst 5 efter ett genomfört eftersamtal. Förändringsidéer kopplade till mål 4: Kollegiala samtal erbjuds till personal som genomfört en tvångsåtgärd. Antagandet är att förståelsen av händelsen ökar genom att man får hela sammanhanget återberättat. Detta antas minska risken för stressreaktioner hos personal. En VAS- skala lämnas ut till personal under perioden 4/5-6/5 för en skattning av hur de upplevt de kollegiala samtalen. Förändringsidéer kopplade till mål 5: Upprättande av skriftliga rutiner gällande nödvärns- och nödrättssituationer och åtgärder att förebygga våldsituationer. Ökad kunskap förväntas sannolikt förebygga våldsituationer. Vid personalmöte ställdes frågor till personalen om rutinens innebörd för att förtydliga innehållet. Utbildningstillfällen har genomförts om tvångsvårdslagstiftning, genomgång av klinikens dokumentation och syfte med inskrivning/omvårdnad, omvårdnadsplaner och omvårdnadsepikriser samt genomgång av olika skattningsskalor. En del av förändringsidéerna har permanentats och ingår numera i avdelningens rutiner. Skriftliga rutiner har upprättats kring nödvärns- och nödrättssituationer, förebyggande av våldssituationer och om hur tvångsåtgärder ska genomföras. Ytterligare har det upprättats checklistor kring rutiner vid inskrivning av en patient på vårdavdelningen gällande dokumentation av inskrivning/omvårdnad och vilka skattningsskalor som ska användas. Personalgruppen fick signera att man tagit del av rutinen och ett frågeformulär användes vid ett personalmöte för att få en uppfattning om personalen var förtrogen med dessa rutiner. Detta resulterade i att personalgruppen åter fick i uppdrag att läsa igenom dokumentet rörande nödvärns- och nödrättssituationer och en lathund upprättades. Förändringsidéer kopplade till mål 6: Förbättra bemötandet vid ankomst till avdelningen. En grupp utarbetar ett förslag till rutiner vid bemötande och den information som lämnas vid ankomst till avdelningen. En screening genomfördes på inneliggande patienter under vecka 17 om upplevelsen av bemötandet och uppfattningen om informationen vid ankomsten till avdelningen. Alla patienter erbjuds ett inläggningomvårdnadssamtal som ska leda till ökad kännedom om patientens behov och deras mål med slutenvården. Sannolikt ökar därmed patientens upplevelse av delaktighet i vården och patientens resurser och behov kan förhoppningsvis tillgodoses på ett bättre sätt. 4

Antal tvångsåtgärder Förändringsidéer kopplade till mål 7: Observationsskala FAST-O, Fast Observation (E Lindström & S Levander) används på vårdavdelningen för en bedömning av olika kvalitéer i en patients sjukdomstillstånd. Skalan skattar områden som fientlighet, excitation, spänning, bristande samarbetsvilja/förmåga, bristfällig impuls-/affektkontroll. Skalan lämnar även information om patientens förmåga att sköta klädsel, personlig omvårdnad, bordsskick, tal, socialt intresse för omgivning och om patienter uppvisar tecken på depression och självmordsbenägenhet. Flera av dessa skattningar antas leda till en ökad förutsägbarhet inför risken av hot- och våldssituationer. Resultaten av skattningen förväntas öka kommunikationen mellan personalen och på sikt även med jourlinjen och därmed öka möjligheterna att i tid sätta in nödvändiga åtgärder för att minska tvångsåtgärder. Rutinen att använda FAST- O är införd på vårdavdelningen. Användande av SOAS-R (Staff Observation Aggression Scale-Revised) skalan. SOAS-R används efter att en aggressionssituation uppstått och skattar hos patienten upplevda orsaker till varför det skedde. Detta kan sannolikt öka kunskapen om vad som kan provocera patienter och vilka åtgärder som möjligen kan förebygga dessa händelser. Användandet av skalan har varierat inom vårdlagen. I ett led att förbättra vårdmiljön har tygtavlor satts upp i dagrum och korridorer. Tidigare har tavlor demolerats vilket lett till en kal interiör. Tygtavlorna är lätta att sätta upp igen om de rivs ner och leder till mindre risk för skador. De är inte heller användbara till att skada sig själv eller andra med. Resultat Redovisning av tvångsåtgärder Antal tvångsåtgärder månadsvis 16 14 12 10 8 6 4 Tvångsinjektioner Avskiljning Bältesläggning Totalt 2 0 Månad 1 Månad 2 Månad 3 Månad 4 Månad 5 Månad 6 Månad Under mätperioden, 20101101-20110531, har 32 patienter tvångsvårdats enligt LPT. 44 tvångsåtgärder har genomförts fördelat på sex kvinnor och en man patienter. 5

Vi kan inte med säkerhet uttala om de genomförda åtgärderna har förbättrat begripligheten av en tvångsvårdsåtgärd utan det behövs en längre period av mätningar av detta innan några slutsatser kan dras. FAST-O skalan När det gäller målet att FAST -O skalan ska genomföras på alla patienter har vi inte lyckats uppnå detta mål. Frekvens FAST-O skattningar 45% 55% Andel gjorda FAST-O Andel ej gjorda FAST-O Det är inte än möjligt att utvärdera om skattningen med FAST-O lett till förebyggande av tvångsåtgärder. Dock har patienter som skattat högt på identifierbara tecken i skalan med risk att utveckla kraftiga orostillstånd, har erhållit särskild omvårdnad och i vissa fall särskild läkemedelsbehandling samt skattats regelbundet för att följa förloppet. Dokumentationen kring den särskilda omvårdnaden och andra åtgärder måste dock förbättras. SOAS-R 14 patienter har skattats med SOAS-R skalan. Upplevelsen av hur aggressionen började är enligt följande: 5 har angett att det är personal som provocerat patienten, 3 har nekats en förmån, 1 har provocerats av medpatient. Andra orsaker som anges är påverkan av psykotiska symtom som rösthallucinationer och vanföreställningar. Det som anges har lugnat patienten är samtal, att avledas från den aktuella situationen, fasthållning, läkemedelsbehandling, avskiljning, bältesläggning men även utan åtgärd 6

Tvångsåtgärder/erbjudna eftersamtal Eftersamtal Relationen mellan antal tvångsåtgärder och erbjudna eftersamtal 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December Månad Målet att alla patienter ska erbjudas ett eftersamtal har inte uppnåtts. Några patienter har tackat nej, för någon patient har det inte varit möjligt att genomföra. Information och bemötande Vi vill även förbättra bemötande och information till patienten vid ankomst till avdelningen. Det vi då införde var att alla patienter skulle erbjudas ett inläggningomvårdnadssamtal och en checklista utformades om vilken information och åtgärder som ska ingå när patient anländer till avdelningen samt en informationsbroschyr färdigställdes. Andelen inläggningomvårdnadssamtal har uppnåtts till 83 %. Vi är inte i mål, men upplevelsen hos patient och personal är att inskrivningssamtalen betyder mycket. 7

Andel genomförda Inskrivnings- och omvårdnadssamtal 100% 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Andel Under vecka 17 har alla inneliggande patienter intervjuats via enkätfråga om hur man upplevde omhändertagandet av vårdpersonalen när man kom till avdelningen. Se cirkeldiagram nedan. 85 % har svarat bra och mycket bra. Ingen har svarat mycket dåligt eller dåligt. Vid en tidigare patientenkätundersökning ett år innan som innefattade 26 svarande, blev medelvärdet 3,8. Nu hade vi inte lika stort urval, 12 svarande och medelvärdet blev avrundat till 4,2. Kollegiala samtal har inte genomförts under aktuell mätperiod då inga tvångsåtgärder förekom under denna period. Andelen inläggningomvårdnadssamtal har uppnåtts till 83 %. Hittills har personal och patienter upplevt genomförandet av dessa samtal som positiva. 8

Diskussion När arbetet påbörjades i projektet diskuterades det om de uppsatta målen och om de var rimliga i förhållande till var vi befann oss då. Har personalgruppen kännedom om antal patienter på tvångsvård och antal tvångsåtgärder över tid. Likaså saknade vi en överblick om personalens kunskap om tvångsvård eftersom en relativt stor generationsväxling och nyanställningar skett på vårdavdelningen de senaste åren. Av denna orsak mättes alla tvångsåtgärder. Antalet tvångsåtgärder har minskat och det skulle kunna vara ett resultat av vårt förbättringsarbete. En annan orsak kan även vara att antalet patienter som vårdats på tvång var färre under den period då tvångsåtgärderna minskade. Syftet med att användandet av skattningsskalorna FAST- O och SOAS-R, var hypotesen att om förutsägbarheten om hot-och våldsituationer kunde förutsägas skulle de även kunna förebyggas med tidigt insatta åtgärder. SOAS-R skalan har identifierat olika orsaker till varför aggressionsutbrotten inträffat. Personalen har haft vissa svårigheter att skatta med SOAS-R vid vissa tillfällen, t.ex. när en aggressionssituation snabbt förebyggts via personalinsatser och inte eskalerat har det inga skattningar genomförts varför sådana omvårdnadsåtgärder inte uppmärksammas som de borde. Vad gäller FAST-O skalan återfinns den inte i rutinen att användas resultaten under ronder eller vid kontakten med jourläkare. Syftet med FAST- O var även att resultaten från skattningsskalan skulle tas med i vårdplanen, vilket vi inte heller än har lyckats uppnå. Skalornas användbarhet och rutiner vid användandet av dem kommer fortsatt att utvärderas. Målet nåddes inte att alla patienter skulle erbjudas eftersamtal. Efter att några patienter tackat nej till eftersamtal hade vi en genomgång vid ett personalmöte om hur vi samtalar med patienten, tydliggjorde motivet till eftersamtalen vilket ledde till en ökning av andelen eftersamtal. När det gäller inläggningomvårdnadssamtalen, så har återinlagda patienter efterfrågat dessa samtal. Patienten känner sig sedd och tillfrågad och delaktigheten i vården ökar samt att personalen får ökad kännedom om patientens problem och mål med vården. Det har även lett till att vi börjat skriva omvårdnadsepikriser (EPO). EPO finns då att tillgå vid nästkommande inskrivning och tidigare resultat av behandling och tidigare framkomliga strategier kan tillvaratas. Användandet av veckodagbok påbörjades fr.o.m. 4/4 för att dokumentera eventuella positiva och negativa effekter av utvecklingsarbetet. Veckodagboken har utformats i en glad färg och är väl synlig för all personal. I dagboken kan man notera att personal i tidigare skede bemöter och bekräftar en patient som börjar varva upp och blir irriterad. Detta har lett till ett förbättrat klimat på vårdavdelningen eftersom personalen upplevt en större kontroll av olika skeenden på vårdavdelningen. Sammanfattningsvis har vårdavdelningen utifrån syfte och våra mål inte hittills kunnat uppnå dessa fullt ut. Sammantaget upplevs projektarbetet lett till en generellt ökad kompetens i personalgruppen i arbetet med patienter som tvångsvårdas. Personalen är mer medveten om riktlinjer och rutiner vid tvångsvård och tvångsåtgärder. Även är upplevelsen av hotfulla situationer inte lika stressande för personalgruppen. I vissa fall har åtgärder satts in tidigt i förloppet samt att kompetensen att hantera dem har ökat. Personalen upplever också att inställningen ökat med fokus mot vad som kan göras för patienten och som lett till en ökad kännedom om patienten. Ett ökat fokus på omvårdnadssamtal har lett till att patienter upplevt en förbättrad dagsplanering och som tidigare nämnts har dessa samtal efterfrågats av patienter som återinlagts under projekttiden. En förbättrad dokumentation av olika strategier och åtgärder är sannolikt användbara vid återinläggningar. 9

Så här involverade vi patienter och deras närstående Representant från RSMH i Umeå deltar i teamträffar och lämnar synpunkter och förslag på förbättringsåtgärder. Han är vald via Brukarrådet i Umeå att representera dem i projektet. Representanten har fått tillgång till P-place och kan ta del av andra teams utvecklingsarbete. Representanten träffar sina medlemmar efter våra träffar och informerar dem samt tar med sig synpunkter till oss. Ett förslag som lämnats är om hur medpatienter kan få stöd och begriplighet i vad som händer när en medpatient får en tvångsåtgärd. Vi tänkte göra en PDSA-cykel på detta förslag men beslutade att införa det i våra rutiner kring omhändertagande vid tvångsåtgärder, att det även ingår att medpatienter får stöd i syftet att möta deras rädsla och oro. Man påminner oss även om de yttre omständigheter som påverkar vårdavdelningens klimat och arbetssätt. Det rör bl. a överbeläggningar, när det brister i kontinuitet på läkare, vårdtyngden, alltför många olika kontakter som en patient har och riskerar att det kan bli många oklarheter för patient och personal. Man har också upplevt att personal som sitter och läser, att det kan upplevas som oengagerat när personal vistas ute på avd. Det är viktigt att personal inte kommer med färdiga svar utan lyssnar och ger möjlighet till reflektion. En anhörigbroschyr har utformats som vänder sig till anhöriga. Anhörigförening informeras i Brukarrådet om projektet. Sammanfattning av projekt tiden så här långt Vi har en hög delaktighet i vårdlagen och vi har fått ett bra engagemang i förbättringsarbetet. Inte minst medarbetarenkäten visar på detta. Vi har tillägnat oss genombrottsmetodiken som gör att vi lättare kan fortsätta utvecklingsarbetet utifrån ett sådant arbetssätt och som vi kan använda oss av även när projektet är avslutat. 10

Patientintervjuer Bil nr 1 Bakgrund Inför lärandeseminarium 1 ingick i förarbetet att göra två patientintervjuer med utgångspunkt i positiva och negativa upplevelser innan, under och efter en tvångsåtgärd samt patientens generella upplevelse av tvångsvård. De två patienter som hade intervjuats gav vid intervjutillfällena mycket information och hade också många åsikter och erfarenheter gällande tvångsvård generellt. I teamet diskuterade vi och beslutade oss för att fortsätta intervjua patienter som vårdats enligt LPT, detta som en testcykel för att se om vi kunde få med mer kvalitativa aspekter och på det sättet också få mer information om patienternas upplevelse av vården. I förlängningen kan det kanske ha betydelse och påverka det långsiktiga målet, det vill säga en förbättrad vård och minskade tvångsåtgärder. Patientintervjuerna har gjorts av psykolog i öppenvårdsteamet som ingår i samma block organisatoriskt som vårdavdelningen. De patienter som vårdats enligt LPT alternativt varit föremål för tvångsåtgärder har på avdelningen tillfrågats om de vill delta i en intervju. De som accepterat har sedan kontaktats i samband med utskrivning från avdelningen. Intervjuerna har skett på sjukhuset eller per telefon. Fram till dags dato har tio personer intervjuats. De ursprungliga frågorna har kompletterats med frågor kopplade till områden som teamet tyckt varit angelägna för dem. Patientintervjun innehöll följande frågor: Hur kom du till sjukhuset när du lades in? Vem tog emot dig, var någonstans? Hur kom du till vårdavdelningen? Hade du ett inskrivningssamtal? Vad fick du för information? Positivt/negativt innan vårdtillfället? Positivt/negativt under vårdtillfället? Positivt/negativt efter vårdtillfället? Generell upplevelse av tvångsvård/tvångsåtgärder? Fanns det något som personalen kunde ha gjort annorlunda under vårdtiden/vid tvångsåtgärder? Fanns det något du kunde ha gjort annorlunda under vårdtiden/vid tvångsåtgärder? Har du fyllt i slutenvårdsenkäten? I intervjuerna har vissa frågor/teman varit återkommande och framstått som centrala och gemensamma för övervägande delen av de intervjuade personerna. Dessa teman har kategoriserats av intervjuaren och illustrerats genom citat från de intervjuade personerna. Centrala teman: Bemötande Information till patienten Miljön på vårdavdelningen Aktiviteter/Vårdinnehåll Helhetsperspektiv Intervjuerna har sammanfattats kort och avdelningspersonal har fått ta del av den sammanfattningen. Denna kommer att kompletteras när intervjuerna avslutats. 11