Internationell politik 1 Föreläsning 8. Mänskliga rättigheter och humanitär intervention Jörgen Ödalen jorgen.odalen@liu.se
Mänskliga rättigheter från filosofisk idé till internationell norm På bara 60 år har MR gått från filosofisk idé till en av de centrala doktrinerna inom internationell politik. MR vilar på en idealistisk grund som under lång tid före 2:a världskriget fick stå tillbaka för realpolitiska överväganden. Idag utgör MR en internationell norm med stor politisk sprängkraft, uppbackad av internationella och nationella institutioner och internationell rätt. Alla stater i världen har ratificerat någon MRkonvention.
Mänskliga rättigheter från filosofisk idé till internationell norm De filosofiska grunderna: MR är grundläggande moraliska skydd som är allmänna alla individer har dem oavsett nationalitet eller kultur, blott i egenskap av att de är människor. Idén att människan har inneboende, oförytterliga naturliga rättigheter i egenskap av att vara människa är en gammal tanke med rötter i förkristet och kristet tänkande. Rättigheterna härleddes ut idén att människan har ett gudomligt ursprung.
Mänskliga rättigheter från filosofisk idé till internationell norm De filosofiska grunderna forts. Först i och med Upplysningen på 1700-talet fick MR en sekulär filosofisk grund och politiskt genomslag. Upplysningstänkare som I. Kant och A. Smith lade den filosofiska grunden för MR; det goda samhället som uppbyggt av fria, jämlika, rationella och självbestämmande individer. Vid samma tid; amerikanska (1776) och franska (1789) revolutionerna gjorde MR till grundvalar för samhällsbygget i Europa och Nordamerika.
Mänskliga rättigheter från filosofisk idé till internationell norm De filosofiska grunderna forts. Under Upplysningen fick även MR som filosofisk idé utstå kritik. Utilitarister som J. Bentham kallade naturrättsligt grundande MR för retoriskt nonsens - nonsens på styltor. Enda grunden för MR, enligt Bentham, är att de skyddas i lag rättspositivism ( Right is a child of law ). Vilka problem finns med den rättspositivistiska ståndpunkten?
Institutionaliseringen av MR Andra världskrigets fasor ledde till en legitimitetskris för det internationella systemet. Ett instrument för att återupprätta legitimiteten var institutionaliserandet av MR som en minimistandard för hur stater får agera mot individer. 1948: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Icke-bindande, men utgör grunden för en växande uppsättning bindande särskilda konventioner om MR.
Institutionaliseringen av MR Tre generationer mänskliga rättigheter: 1:a generationen; Politiska rättigheter (uttryckta i den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, 1966). Skyddar individers negativa friheter (åsiktsfrihet, rösträtt, föreningsfrihet). 2:a generationen; Ekonomiska och sociala rättigheter (Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, 1966). Skänker individer positiva friheter (rätt till bostad, utbildning, arbete).
Institutionaliseringen av MR Tre generationer mänskliga rättigheter forts. 3:e generationen; Grupprättigheter. Erkännande av minoritetsgrupper, kulturer, sociala grupper (Flertal konventioner om exempelvis rasdiskriminering, diskriminering av kvinnor, barns rättigheter, personer med funktionsnedsättningar). Finns potentiella konflikter mellan de olika generationerna?
De kontroversiella aspekterna av mänskliga rättigheter Den liberala universalismens politik: Den liberala tanketraditionen, med fokus på individen som bärare av rättigheter, utgör grunden för MR. MR är en normativ idé de bör tillämpas för alla individer, överallt. Ingen självklarhet; finns konkurrerande föreställningar om hur samhället bör organiseras. Är MR inte alls universella, utan kulturspecifika uttryck för en ideologisk hegemoni?
De kontroversiella aspekterna av mänskliga rättigheter Den liberala universalismens politik forts. 1948 vägrade Sovjetunionen med allierade, samt Sydafrika och Saudiarabien underteckna den allmänna deklarationen. I de kommunistiska staterna före 1989; en kollektivistisk samhällssyn där individen får stå tillbaka för det kollektivt nyttiga. Kina idag?
De kontroversiella aspekterna av mänskliga rättigheter Den liberala universalismens politik forts. Under 1990-talet; debatt om asiatiska värderingar. Politiska ledare i sydostasiatiska länder (bl a Kina, Japan, Singapore) hävdade att västerländska MR inte tar hänsyn till kulturella kontexter, och att de inte passade kulturen i deras länder. Hävdade även en rätt att utvecklas ekonomiskt innan hänsyn kan tas till politiska och medborgerliga rättigheter. Kritik; denna idé lanserades av en politisk elit i syfte att bevara status quo och legitimera åsiktsförtryck.
Fördjupning Humanitär intervention och R2P MR har potentialen att underminera en stats suveränitet över sina medborgare. Två suveräniteter (Kofi Annan, 1999) individens och statens där MR ger prioritet åt individen. HI utgör användandet av tvångsåtgärder för att stötta återuppbyggnad i fallerade stater och/eller för att stoppa människorättsbrott, utan medgivande av den politiska auktoriteten på territoriet där interventionen genomförs.
Fördjupning Humanitär intervention och R2P HI sätter normerna om suveränitet och ickeintervention på spel. Hur kan humanitär intervention vara tillåtet? Finns inget stöd i FN-stadgan, utan vilar på sedvanerätt och här drar praxis åt olika håll. Under kalla kriget skedde endast fyra interventioner Indien i Östpakistan 1971, Tanzania i Uganda 1978, Vietnam i Kampuchea 1978, Frankrike i Centralafrika 1979. Dessa interventioner karaktäriserades av en ovilja hos de intervenerande staterna att hänvisa till humanitär intervention istället hänvisades till självförsvar.
Fördjupning Humanitär intervention och R2P Sedan 1990 (efter Kalla krigets slut) har detta förändrats och även om humanitär intervention inte alltid ses som laglig, så ses den allt oftare som legitim i en rad enskilda fall (Irak 1991, Bosnien, Somalia, Liberia, Kosovo, Östtimor ). Säkerhetsrådet motiverar ofta interventioner genom att definiera humanitära katastrofer som hot mot internationell fred och säkerhet.
Fördjupning Humanitär intervention och R2P Ett problem med legitimiteten för HI har varit kopplingen till kolonialism; under kolonialtiden motiverade Europeiska stater sitt våldsanvändande med humanitär retorik. Med Responsibility to Protect (R2P) har FN sedan 2001 försökt omformulera diskursen kring humanitär intervention.
Fördjupning Humanitär intervention och R2P R2P utgör ett kraftigt skutt framåt vad gäller HI. R2P omdefinierar suveränitet till att vara inte en rätt utan ett ansvar som stater har att skydda sina medborgare. Om en stat inte kan uppfylla detta ansvar så är det det internationella samfundet som måste träda in för att ta detta ansvar, om nödvändigt med våldsaktioner, för att skydda civilbefolkningar.
Fördjupning Humanitär intervention och R2P R2P omfattar tre specifika ansvar: Resp. to prevent. Undanröja orsakerna till hot (t ex kärnvapen). Resp. to react (att reagera vid situationer av mänsklig nöd). Resp. to rebuild (att bistå med återuppbyggnad, särskilt efter en militär intervention).
Fördjupning Humanitär intervention och R2P R2P har aktualiserat den tidigare diskussionen kring MR som ett imperialistiskt instrument, som ett uttryck för en liberal ideologisk hegemoni. Denna position finner vi dock endast hos ett fåtal stater Kuba, Nicaragua, Sudan, Venezuela. Övriga stater accepterar R2P-principerna. Vid ett möte med FN:s Generalförsamling i NY 2005 fick de stöd av 150 stater, och även om ingen resolution har tagits har denna nästankonsensus bekräftats vid senare GF-möten 2009, 2010, 2011.