STUDIEHANDLEDNING PÅBYGGNADSUTBILDNING I PSYKOTERAPI. Termin 2-4. Egenterapi, 3 hp 748A32

STUDIEHANDLEDNING PÅBYGGNADSUTBILDNING I PSYKOTERAPI Termin 2-4 Egenterapi, 3 hp 748A32 Teori och behandlingsmetod inriktad mot relationell och interpersonell psykoterapi, 25 hp 748A28 Handlett klientarbete med relationell inriktning, 25 hp 748A29 HT2014-VT2016 Kursansvarig: Björn Philips (748A28) och Lars Back (748A29, 748A32) Administratör: Fredrik La Fleur 1

ALLMÄNT (Nedanstående avsnitt utgår från gällande utbildningsplan) Psykoterapi som metod för behandling av psykiska problem har fått en ökad betydelse inom hälsooch sjukvården under senare år. Psykoterapiforskningen har visat att olika terapiformer är genomsnittligt ungefär lika effektiva. Detta innebär emellertid inte att det skulle vara likgiltigt i det enskilda fallet vilket slags terapi som erbjuds. Olika grupper eller typer av patienter är bäst hjälpta av olika slags terapier. Slutsatsen är att olika terapiformer kompletterar varandra och därmed tillgodoser behoven i olika segment av patientpopulationen. Sådana olikheter till trots finns det grundläggande likheter mellan olika terapiformer och deras behandlingsförutsättningar som framför allt har att göra med relationen mellan terapeut och patient och hur utvecklingen av den gynnar eller försvårar själva behandlingen. Mot denna bakgrund läses Påbyggnadsutbildningen i psykoterapi, 90 hp, med 2 olika, men samverkande, inriktningar; Relationell- och Interpersonell psykoterapi alternativt Kognitiv beteendeterapi. Syfte Påbyggnadsutbildningen i psykoterapi är en specialistutbildning och leder fram till Psykoterapeutexamen, som gör det möjligt för den studerande att ansöka om psykoterapeutlegitimation hos Socialstyrelsen. Utbildningen bygger på psykoterapi som vetenskap. Ämnesstudierna har genomgående forskningsanknytning med aktualisering av psykoterapins teorier, metoder och problem. Kritiskt tänkande stimuleras, bland annat genom vetenskaps- och kunskapsteoretiska resonemang och genom ett problembaserat arbetssätt. Inriktning mot bedömning, problembearbetning, färdighetsträning och andra specifika tillämpade inslag präglar utbildningen. Stor vikt läggs vid den studerandes förmåga till professionella etiska bedömningar och bemötanden. Den vetenskapliga grunden för psykoterapeuters arbetsinsatser undergår en snabb utveckling och förändring varför det är viktigt för den studerande att utveckla sin förmåga till självständigt lärande. En sådan kompetens innebär bland annat att kunna identifiera, välja och använda olika kunskapskällor, kritiskt värdera dessa samt utvärdera sin kompetens och sitt lärande. Stor vikt läggs vid att utbildningen utformas på ett sådant sätt att den studerande stimuleras att bli aktiv, självständig kunskapssökande, problembearbetande och åtgärdsinriktad. Ett viktigt syfte är även att den studerande under utbildningstiden arbetar upp en hållbar kompetens för ajourhållning för en hållbar och utvecklad professionell identitet i framtiden. Mål Enligt högskoleförordningen (SFS 2006:1053) skall den studerande för psykoterapeutexamen visa sådan kunskap och förmåga som krävs för behörighet som psykoterapeut. Detta konkretiseras på följande sätt: Kunskap och förståelse För psykoterapeutexamen skall studenten 2

visa kunskap om områdets vetenskapliga grund och insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen, visa fördjupad kunskap om och förståelse för olika psykoterapiformer, olika psykiska sjukdomstillstånd samt psykiatrisk diagnostik, och visa kunskap och förståelse för relevant samhälls- och familjeförhållanden som påverkar individer och grupper. Färdighet och förmåga För psykoterapeutexamen skall studenten visa förmåga att på ett fördjupat sätt integrera teoretisk kunskap och klinisk tillämpning, visa sådana fördjupade färdigheter som krävs för att självständigt genomföra diagnostiska bedömningar samt upprätta, genomföra och kritiskt utvärdera psykoterapeutiska behandlingsprogram inom ett av områdena relationell/interpersonell, respektive kognitiv beteendeterapi. visa förmåga att kritiskt och självständigt granska, bedöma och använda relevant information samt diskutera nya fakta, företeelser och frågeställningar med olika grupper och därmed bidra till utveckling av yrket och verksamheten, och visa förmåga att med berörda parter muntligt och skriftligt redogöra för åtgärder och behandlingsresultat samt i enlighet med relevanta författningar dokumentera dessa. Värderingsförmåga och förhållningssätt För psykoterapeutexamen skall studenten visa förmåga att fortlöpande utveckla självkännedom och empatisk förmåga, visa förmåga att med helhetssyn på människan göra åtgärdsbedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna, visa förmåga att identifiera etiska aspekter på eget forsknings- och utvecklingsarbete, visa fördjupad förmåga till ett professionellt förhållningssätt gentemot klienter och deras närstående, visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper, och visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att fortlöpande utveckla sin kompetens. 3

KURSINNEHÅLL Egenterapi, 3 hp (kurskod 748A32) Kursens innehåll Egenterapin omfattar minst 75 timmar individuellt alternativt 75 timmar i grupp. En mix av båda alternativen är också möjlig med ett minimum på 20 timmar individuellt. Dessa 75 timmar räknas utöver det som krävs för antagning till utbildningen. Egenterapin skall genomgås hos legitimerad psykoterapeut. Egenterapin arrangeras och bekostas av den studerande själv utanför utbildningens ram. Egenterapin kan genomgås hos en eller flera psykoterapeuter. Intyg ska lämnas på genomgången egenterapi. Examination sker ej av detta moment. Intyg på genomgången egenterapi insänds till kursledningen efter terapins avslutande. Lärandemål Efter avslutad egenterapi skall den studerande: ha fördjupad självkännedom särskilt rörande egna blinda fläckar och begränsningar för utövandet av psykoterapi, ha djupare insikter i hur den egna livshistorien påverkar den professionella utvecklingen och utövningen, ha skaffat sig fördjupade kunskaper om sin professionella stresstålighet och hållbarhet. Teori och behandlingsmetod inriktad mot relationell och interpersonell psykoterapi, 25 hp (kurskod 748A28) Kursens innehåll I kursen introduceras och utvecklas perspektiv sprungna ur den psykodynamiska psykoterapitraditionen med specifik inriktning på relationell psykoterapi och interpersonell psykoterapi. Vidare fokuseras kontinuerligt på relevanta forskningsfynd från psykoterapiforskningen och från den teoriutveckling som sker inom dessa teoritraditioner och från studier rörande livsproblem och psykopatologi som kan relateras till denna. Lärandemål Efter avslutad kurs skall den studerande kunna: - visa fördjupad kännedom om psykodynamiska teorier speciellt relationell psykoterapi och deras historiska och empiriska bakgrund. -visa fördjupad kännedom om interpersonell teori och dess historiska och empiriska bakgrund. 4

-behärska diagnostiska system och på ett professionellt och reflekterande sätt kunna utföra bedömningar i enlighet med relationell respektive interpersonell modell - visa fördjupad förståelse för den relationella och interpersonella terapins tillämpning rörande olika diagnosgrupper - visa fördjupad förståelse för den relationella och interpersonella terapins tillämpning avseende olika former av störningar av behandlingsrelationen -förstå och kritiskt värdera psykoterapiforskning och evidensbasering av behandlingsmetoder inom de specifikt studerade områdena samt inom psykoterapiområdet i stort -praktiskt hantera och tillämpa relevanta forsknings- och utvärderingsinstrument. - använda relevanta teoretiska begrepp i resonemang rörande terapiarbete - demonstrera fördjupade kunskaper och insikter rörande behandlingsrelationens betydelse för det terapeutiska utfallet - formulera relevanta forskningsfrågor inom områdena relationell- och interpersonell psykoterapi - förstå och kritiskt värdera vetenskapliga texter inom området - redogöra för hur den relationella psykoterapin och den interpersonella psykoterapin liknar respektive skiljer sig från varandra respektive och är förenliga med andra psykoterapiinriktningar - diskutera hur de studerade terapimetoderna anpassas efter olika målgrupper som exempelvis äldre, yngre, funktionsnedsatta och personer med olika sexuella identiteter. Fokus termin 1 ht 2014 (8 hp) Grundläggande teori och behandlingsmetod i relationell psykoterapi. Grunderna i Brief Relational Therapy (BRT) respektive interpersonell psykoterapi (IPT). Centrala begrepp allians rambetingelser förhandling terapeutiskt kontrakt anknytning mentalisering narrativ/historisk sanning empati intersubjektivitet alliance rupture and repair terapeutisk metakommunikation emotionell närvaro motstånd/försvar tolkning affektintoning affektmedvetenhet 5

interpersonell dispyt rollförändring komplicerad sorg interpersonell känslighet Fokus termin 2 vt 2015 (6 hp) Relationell och interpersonell psykoterapi för depression, ångest och annan neurotisk problematik. Kliniska seminarier i BRT och IPT. Centrala begrepp konflikt brist symptombildning överföring motöverföring latent manifest behandlingsfaser metafor medvetet/omedvetet försvarsmekanismer self-disclosure samspel terapeutens subjektivitet reflekterande funktion korrigerande erfarenheter enactment interpersonell inventering sjukroll kommunikationsanalys drömmar Fokus termin 3 ht 2015 (5 hp) Relationell psykoterapi för svåra störningar (trauma, personlighetsstörningar, psykos). Fördjupande kliniska seminarier IPT. Centrala begrepp personlighetsorganisation primitiva försvar fragmentering trauma otrygg anknytning falskt själv realitetstestning integrering - differentiering mentaliseringssvikt psykisk ekvivalens pretend mode alien self 6

narcissism parallellprocess symbolisering lekområde hållande självobjekt transmuting internalization verbal/icke verbal kommunikation agerande dissociation härbärgerande Fokus termin 4 vt 2016 (6 hp) Närliggande behandlingsmetoder till relationell psykoterapi (affektfokuserad terapi, AEDP, ISTDP, mm). Fördjupade kliniska seminarier i BRT. Centrala begrepp korttidsterapi fokus psykoterapiintegration affektteori grundaffekter aktiverande affekter hämmande affekter maladaptivt undvikande affektfobi konflikttriangeln persontriangeln self-compassion dyadisk affektreglering affektiv intoning affektivt upplevande positiv affektiv interaktion transformation trial therapy ångest- och affekttolerens omedveten ångest urladdningsvägar omedveten arbetsallians graderade formatet mordiskt raseri omedveten skuld gruppterapi Undervisningsformer Undervisningen följer traditionen rörande problembaserat lärande (PBL) och baseras i studenternas aktiva deltagande i basgrupper under ledning av en basgruppshandledare. Föreläsningar och artikelseminarier följer de ämnesdelar som aktualiseras genom basgruppsarbetet. I videobaserade 7

kliniska seminarier demonstreras och diskuteras klienters olika svårigheter och psykoterapeutiska interventioner. Basgrupp och vissa andra undervisningsmoment är obligatoriska. Utöver detta ska den studerande utöva självstudier. Examination Temat examineras genom olika examinationsformer, till exempel hemskrivningar och aktivt deltagande i de olika undervisningsformerna. Fördelningen av högskolepoäng på olika examinationsmoment under kursens fyra terminer är som följer: Första termin, ht 2014 (8hp): Aktivt deltagande i basgrupp 2 hp Aktivt deltagande i grundkurs i interpersonell psykoterapi (tre heldagar) 2 hp Hemskrivning 4 hp Andra termin, vt 2015 (6 hp): Aktivt deltagande i basgrupp 2 hp Hemskrivning 4 hp Tredje termin, ht 2015 (5 hp): Aktivt deltagande i basgrupp 2 hp Hemskrivning 3 hp Fjärde termin, vt 2016 (6 hp): Aktivt deltagande i basgrupp 2 hp Hemskrivning 4 hp Referenslitteratur Referenslitteratur med anknytning till temats mål och centrala begrepp presenteras i slutet av studiehandboken. Handlett relationellt och interpersonellt klientarbete, 25 hp (kurskod 748A29) Kursinnehåll I kursen arbetar den studerande med att utveckla sin förmåga att tillämpa relationella och interpersonella metoder på psykoterapeutiskt arbete samt skaffar sig varierad erfarenhet av tillämpning på olika sorters klientproblem. Kursen förutsätter eget psykoterapeutiskt arbete under hela kurstiden. Kursdeltagarna ska under handledningsmomentet kontinuerligt redogöra för minst 8

fyra behandlingsprocesser varav minst två bör följas över längre tid, samt i övrigt visa aktivt deltagande i handledningssituationen. Lärandemål Efter avslutad kurs skall den studerande kunna: -etablera och vidmakthålla en bärande behandlingsrelation med klienter av skilda slag - självständigt tillämpa relationellt inriktade perspektiv som underlag för ett effektivt och meningsfullt bedömnings- och terapiarbete - självständigt kunna utföra behandlingar utifrån ett interpersonellt synsätt på bedömning och psykoterapi. - visa förståelse för och beskriva sitt eget bidrag till olika behandlingsprocesser -knyta ihop teori och praktik samt kännedom om personlig stil till ett fungerande, klientanpassat psykoterapeutiskt arbete - utföra och presentera beskrivande och analyserande fallsammanfattningar Centrala begrepp handledning vs konsultation terapeutisk neutralitet överföring/motöverföring terapeutisk allians sympati vs empati behandlingsramar fallsammanfattning läroallians tolkning handledningskontrakt parallellprocess agerande konceptualiseringsförmåga disclosure motstånd negativ terapeutisk reaktion personlig/privat lekområde narrativperspektiv alliansproblem professionalisering stagnationsutveckling reflektionsförmåga Varje studerande skall under kurstiden genomföra minst två längre terapier (BRT) och minst två kortare (IPT). Terapierna handleds under fyra terminer och av två-tre handledare. Omfattningen av handledning utgörs av motsvarande 192 timmar i grupp om 4 deltagare samt 4 timmar individuell 9

handledning. Förutom sedvanliga minnesanteckningar och journalföring, skrivs fallsammanfattningar för alla klientfall. Examination Temat examineras genom att den studerande löpande visar utvecklad konceptualiseringsförmåga och behandlingskapacitet. Vidare krävs godkända fallsammanfattningar. KURSUTVÄRDERING Utvärdering av kurser på Linköpings universitet sker via KURT. Utvärderingen skickas ut i direkt anslutning till kursavslutningen och ligger öppen i 14 dagar. Kursutvärdering sker dessutom varje termin i basgruppen på terminens sista basgruppsmöte. Vidare hålls ett programråd en gång per termin där vardera basgrupp företräds av en representant. PRAKTISK INFORMATION Kursansvariga lärare: Björn Philips, 013-285847, bjorn.philips@liu.se Lars Back, 013-282269, lars.back@liu.se Administratör: Fredrik La Fleur, 013-282104, fredrik.la.fleur@liu.se REFERENSLITTERATUR Rekommenderad litteratur termin 1 HT2014 Anderson, F. S. (Ed.). (2008). Bodies in treatment. The unspoken dimension. New York, NY: The Analytic Press. Aron, L. (2002). Meeting of minds: Mutuality in psychoanalysis. London: Taylor & Francis Ltd. Aron, L., Harris, A. (2005). Relational psychoanalysis innovation and expansion. London: Taylor& Francis Ltd. Beebe, B., Lachman, F. (2005). Infant research and adult treatment. London: Taylor & Francis Ltd. Beebe, B., Knoblauch, S., Rustin, J. & Sorter, D. (Eds.) (2005) Forms of intersubjectivity in infant research and adult treatment. New York, NY: Other Press. Benjamin, J. (1998). Shadow of the other. Intersubjectivity and gender in psychoanalysis. New York, NY: Routledge. Bowlby, J. (1994). En trygg bas: Kliniska tillämpningar av bindningsteorin. Stockholm: Natur & Kultur. 10

Broberg, A., Risholm-Mothander, P.,Granqvist, P., Ivarsson, T. (2008). Anknytning i praktiken: tillämpningar av anknytningsteorin. Stockholm: Natur & Kultur. Damasio, A. R. (2010). Self comes to mind. London, UK: Heinemann. Diamond, N & Marrone, M. (2003) Attachment and intersubjectivity. London: Whurr. Fonagy, P. (2007). Anknytningsteori och psykoanalys. Stockholm: Liber. Fonagy P. & Target, M. (2003) Psychoanalytic Theories. Perspectives from Developmental Psychopathology. London: Whurr Publishers Frank, E. & Levenson, J. C. (2011). Interpersonal Psychotherapy. Washington, DC: American Psychological Association. Holmqvist, R. (2007). Relationella perspektiv på psykoterapi. Stockholm: Liber. Holmqvist, R. (2010). Relationell psykoterapi så här gör man. Stockholm: Liber. Maroda, K. J. (2010). Psychodynamic techniques. New York: Guilford Publications. Mitchell, S. A. (1997). Influence and autonomy in psychoanalysis. Hillsdale, NJ: The Analytic Press. Mitchell, S. A. (2000). Relationality: from attachment to intersubjectivity. New York: Analytic Press. Mitchell, S. A. & Aron, L. (1999). Relational psychoanalysis. The emergence of a tradition. Hillsdale, NJ: The Analytic Press. Norcross, J. C. (2011). Psychotherapy relationships that work: Therapist contributions and responsiveness to patients. London: Oxford University Press. Philips, B., Holmqvist, R. (2008). Vad är verksamt i psykoterapi? Stockholm: Liber. Rydén, G., Wallroth, P. (2008). Mentalisering: att leka med verkligheten. Stockholm: Natur & Kultur. Safran, J.D. (2012). Psychoanalysis and psychoanalytic therapies. Washington DC: American Psychological Association. Safran, J. D. & Muran, J. C. (2000). Negotiating the therapeutic alliance. A relational treatment guide. New York: The Guildford Press. Stolorow, R. D., Brandchaft, B. & Atwood, G. E. (2014). Psychoanalytic Treatment: An Intersubjective Approach. New York: Routledge. Summers, F. (2014). Object Relations Theories and Psychopathology: A Comprehensive Text. New York: Routledge. Wachtel, P. L. (2008). Relational theory and the practice of psychotherapy. London: Guilford Publications. 11

Wallin, D. J. (2007). Attachment in Psychotherapy. New York, London: Guilford. Wampold, B.E (2012). Psykoterapins grunder. Lund: Studentlitteratur. Weissman, M.M., Markowitz, J.C., & Klerman, G.L. (2007) Clinicians Quick Guide to Interpersonal Psychotherapy. Oxford: University press. Wennerberg, T. (2010) Vi är våra relationer - om anknytning, trauma och dissociation. Stockholm: Natur & Kultur. Rekommenderad litteratur termin 2 VT2015 Aron, L. (2009). Judaism and psychoanalysis. London: Academic Studies Press. Beck-Friis, J. (2005). När Orfeus vände sig om. En bok om depression som förlorad självaktning. Stockholm: Natur och Kultur Binder, J. L. (2004). Key Competencies in Brief Dynamic Psychotherapy. New York: The Guilford Press. Bradley, S. J. (2000). Affect regulation and the development of psychopathology. New York: Guilford Press. Broberg, A., Almqvist, K. & Tjus, T. (2003). Klinisk barnpsykologi. Utveckling på avvägar. Stockholm: Natur och Kultur. Buirsky, P. & Haglund, P. (2001): Making Sense Together. The Intersubjective Approach to Psychotherapy. New Jersey: Jason Aronson Inc. Busch, F. N., Milrod, B. L., Singer, M. B. & Aronson, A. C. (2012). Manual of Panic Focused Psychodynamic Psychotherapy Extended Range. New York: Routledge. Caligor, E., Kernberg, O., F. Clarkin, J., F.(2007). Handbook of dynamic psychotherapy. Washingotn DC: APPi. Castonguay, L. G. & E. Hill, C. E. (2012). Transformation in psychotherapy : corrective experiences across cognitive behavioral, humanistic, and psychodynamic approaches. Hoffman, I. (1998). Ritual and Spontaneity in the Psychoanalytic Process. Hillsdale, NJ Johnson, S. (2004): Mind Wide Open: Your Brain and the Neuroscience of Everyday Life. N.Y.: Scribner Jones, E. E. (2000). Therapeutic action: a guide to psychoanalytic therapy. Northvale, N.J. ; J. Aronson. Kiesler, D. J. (1996). Contemporary interpersonal theory and research: Personality, psychopathology, and psychotherapy. New York: Wiley. Lemma, A., Target, M. & Fonagy, P. (2011). Brief Dynamic Interpersonal Therapy: A Clinician s Guide. Oxford: Oxford University Press. 12

Levenson, H. (2010). Brief dynamic therapy. Washington DC: American Psychological Association. Lubbe, T. (2010). Object Relations in Depression. New York: Routledge. Markowitz, J. C., Weissman, M. (2012). Casebook of Interpersonal Psychotherapy. Oxford: Oxford University Press. Maroda, K. J. (2004). Power of countertransference. London: Taylor & Francis Ltd. Maroda, K. J. (2003). Seduction, surrender and transformation. London: Taylor & Francis Ltd. Milrod, B. m. fl. (2008). Psykodynamisk behandling vid panikstörning: Manual för behandling enligt panikfokuserad psykodynamisk psykoterapi (PFPP). Stockholm: Studentlitteratur. Modell, A. H. (2003). Imagination and the meaningful mind. Cambridge, MA: MIT Press. Pine, F. (2003). Diversity and direction in psychoanalytic technique. New York: Other Press. Solms, M. & Turnbull, O. (2002): The Brain and the Inner World. An Introduction to the Neuroscience of Subjective Experience. London: Karnac. (Sv. övers. 2005: Hjärnan och den inre världen. En introduktion till psykoanalysens neurovetenskapliga grunder. Stockholm: Natur & Kultur) Stadtler, M. (2009). Object Relations Brief Therapy: The Therapeutic Relationship in Short-Term Work. New York: Jason Aronson. Stern, D. N. (2005). Ögonblickets psykologi. Stockholm: NoK Stolorow, R. D. & Atwood, G. E. (2002). Contexts of Being: The Intersubjective Foundations of Psychological Life. Analytic Press. Stuart, S. & Robertson, M. (2003). Interpersonal Psychotherapy. A Clinician s Guide. London: Hodder Arnold. Summers, R.F., & Barber, J. P. (2010). Psychodynamic Therapy: A Guide to Evidence-Based Practice. New York: The Guilford Press. Verheugt-Pleiter, A. J. E., Zelvalkink, J., & Schmeets, M. G. J. (Eds.) (2008). Mentalizing in Child Therapy: Guidelines for Clinical Practitioners. London: Karnac Books. Weissman, M. M., Markowitz, J. C., & Klerman, G. L. (2000). Comprehensive Guide to Interpersonal Psychotherapy. New York, NY: Basic Books. Wennerberg, T. (2013). Själv och tillsammans. Om anknytning och identitet i relationer. Stockholm: Natur & Kultur. Rekommenderad litteratur termin 3 HT2015 Allen, J. G. (2005). Coping with trauma. Hope through understanding. Arlington: American Psychiatric Publishing, Inc. 13

Allen, J.G., Fonagy, P., Bateman, A. (2008). Mentalizing in clinical practice. Washington DC: APPI. Allen, J.G., Fonagy, P.(2006) Handbook of mentalization-based treatment. New York: John Wiley and sons Ltd. Bateman, A. & Fonagy, P. (2004). Psychotherapy for borderline personality disorder: Mentalization-based treatment. Oxford: Oxford University Press. Bateman, A. & Fonagy, P. (2006). Mentalization-based treatment for borderline personality disorder: A practical guideline. Oxford: Oxford University Press. Bateman, A. & Fonagy, P. (Eds.) (2012). Handbook of mentalizing in mental health practice. Washington DC: American Psychiatric Publishing. Belin, S. (2007). Relation före metod: Att hålla ut i arbete med tyngre psykisk problematik. Ludvika: Dualis. Benjamin, L. S. (2003). Interpersonal reconstructive therapy: Promoting change in nonresponders. New York, Guilford Press. Bromberg, P M., (1998). Standing in the Spaces: Essays on clinical process, trauma and dissociation. Hillsdale, NJ: Analytic Press. Bromberg, PM.,(2006). Awakening the dreamer: Clinical Journeys. Mahwah, NJ: Analytic Press. Buirski, P. & Kottler, A. (2007). New Developments in Self Psychology Practice. New York: Jason Aronson. Clarkin, J., F., Yeomans, F., E., Kernberg, O., F.(2006). Psychotherapy for borderline personality. Washington DC: APPi. Cullberg, J. (2000). Psykoser: Ett humanistiskt och biologiskt perspektiv. Stockholm: Natur & Kultur. Dimaggio, G. & Lysaker, P. H. (2010). Metacognition and Severe Adult Mental Disorders: From Research to Treatment. London: Routledge. Dyregrov, A. (2010). Barn och trauma. Lund: Studentlitteratur. Fonagy, P., Gergely, G., Jurist, E., L.(2005) Affect regulation, mentalization and the development of the self. New York: Other Press. Gerge, A. (red.) (2010) Psykoterapi vid dissociativa störningar. Stockholm: Insidan. Gumley, A., m. fl. (2013). Psychosis and Emotion: The role of emotions in understanding psychosis, therapy and recovery. London: Routledge. Howell, E. F. (2005) The dissociative mind. New York: Routledge Howell, E. F. (2011). Understanding and Treating Dissociative Identity Disorder: A Relational Approach. New York: Routledge. 14

Jurist, E., Slade, A. & Bergner, S. (Eds.) (2008). Mind to Mind: Infant Research, Neuroscience, and Psychoanalysis. New York: Other Press. Karterud, S. & Bateman, A. (2011). Mentaliseringsbaserad terapi manual och bedömningsskala. Stockholm: Liber. Kernberg, O., F. (2004) Aggressivity, Narcissim and self-destructiveness in the psychotherapeutic relationship. Yale University Press. Levander, S. (2007). Om psykoser och psykosbehandling. Stockholm: Mareld. Moskowitz, A., Schäfer, I., Dorahy, M. J. (Eds) (2008). Psychosis, Trauma and Dissociation. New York: Wiley-Blackwell. Read, J. & Gumley, R. (Eds.) (2010). Telling Stories: attachment-based approaches to the treatment of psychosis. London: Karnac Books. Romme, M. & Escher, S. (Eds) (2012). Psychosis as a personal crisis: An experience-based approach. New York: Routledge/ Taylor & Francis Group. Rydén, E. & Rydén, G. (2012). Komplexa fall inom psykiatrin: diagnoser, berättelser och tankemodeller Stockholm: Natur & Kultur. Skårderud, F., Haugsgjerd, S., Stänicke, E. (2010). Psykiatri: Själ, kropp och samhälle. Stockholm: Liber. Stern, D. B. (1997). Unformulated experience: From dissociation to imagination in psychoanalysis. Hillsdale, NJ: The Analytic Press. Stolorow, R. D. (2011). Trauma and Human Existence: Autobiographical, Psychoanalytic, and Philosophical Reflections. Tayor & Francis. Topor, A. (2001). Återhämtning från svåra psykiska störningar. Stockholm: Natur & Kultur. Van der Hart, O., Nijenhuis, E. R. S., & Steele, K. (2006). The haunted self: Structural dissociation and the treatment of chronic traumatization. New York/ London: Norton. Rekommenderad litteratur termin 4 VT2016 Altman, N., Briggs, R., Frankel, J., & Gensler, D. (Eds.) (2002): Relational Child Psychotherapy. New York: Other Press Andersson, C. & Viotti, S. (2013). Compassionfokuserad terapi. Stockholm: Natur & Kultur. Bergsten, K., Lilliengren, P., Pettersson, K. & Hellquist, L. (2014). Affektfokuserad psykodynamisk terapi. Stockholm: Natur och Kultur. Castonguay, L. & Beutler, L. (Eds.) (2006). Principles of therapeutic change that work. New York: Oxford University Press. Charman, D. (ed) (2003). Core Processes in Brief Psychodynamic Psychotherapy: Advancing effective practise. Lawrence Erlbaum. 15

Coughlin Della Selva, P. (2004). Intensive short-term dynamic psychotherapy. London: Karnac. Fosha, D. (2000). The transforming power of affect. A model for accelerated change. New York: Basic Books. Fosha, D., Siegel, D.J. & Solomon, M. F. (Eds.) (2009). The healing power of emotion. Affective neuroscience, development & clinical practice. New York; Norton. Frederickson, J. (2013). Co-creating Change: Effective Dynamic Therapy Techniques. Seven Leaves Press. Gilbert, P. (ed) (2005). Compassion. Conceptualisations, Research and Use in psychotherapy. Routledge. Gilbert, P. (2010). Compassion Focused Therapy. Routledge. Greenberg, L. (2002). Emotion-focused Therapy. Coaching Clients to Work Through Their Feelings. American Psychological Association. Greenberg, L. S. & Paivio, S. C. (1997). Working with emotions in psychotherapy. New York: Guilford Press. Levy, R. A. & Ablon, R.S. (Eds.)(2008). Handbook of Evidence-Based Psychodynamic Psychotherapy: Bridging the gap between science and practice. Totowa, N.J.: Humana. Malan, D. & Coughlin Della Selva, P. (2007). Lives Transformed. A revolutionary method of dynamic psychotherapy. Karnac Books. McCullough, L. (1997). Changing Character. Short-term anxiety-regulating psychotherapy for restructuring defenses, affects and attachment. Basic Books. McCullough, L., Kuhn, N., Andrews, S., Kaplan, A. (2002). Treating affect phobia. UK. Guilford Publications. Norcross, J. C. & Goldfried, M R. (Eds.) (2005). Handbook of psychotherapy integration, 2nd Ed. Oxford: Oxford University Press. Fler referenser på rekommenderad litteratur tillkommer senare, exempelvis artiklar. 16