Studiehandbok PÅBYGGNADSUTBILDNING I PSYKOTERAPI. (Postgraduate programme/ma in Psychotherapy) 90 högskolepoäng

Transkript

1 HT 2012-VT 2014 Studiehandbok PÅBYGGNADSUTBILDNING I PSYKOTERAPI (Postgraduate programme/ma in Psychotherapy) 90 högskolepoäng Termin 2-4 Teori och behandlingsmetod inriktad mot relationell psykoterapi, 25 hp Kurskod 748A28 Handlett klientarbete med relationell inriktning, 25 hp Kurskod 748A29 LINKÖPINGS UNIVERSITET INSTITUTIONEN FÖR BETEENDEVETENSKAP OCH LÄRANDE (IBL)

2 Studiehandboken är att se som ett arbetsredskap för den studerande där studiernas närmare syften, arbetssätt och referenser anges för de olika teman (kurser) som studierna omfattar. Notera dock att de formellt giltiga dokument som gäller för utbildningen är av fakulteten fastställd Utbildningsplan och Kursplaner. Denna studiehandbok börjar med allmän information om programmet som helhet, hämtat från utbildningsplanen, och information om egenterapin. Därefter kommer information om de två huvudkurserna på den relationella grenen, som löper över termin 2 till 4: Teori och behandlingsmetod inriktad mot relationell psykoterapi, 25 hp (kurskod 748A28) och Handlett klientarbete med relationell inriktning, 25 hp (kurskod 748A29). Programansvarig och kursansvarig för Handlett klientarbete med relationell inriktning, 25 hp: Lars Back (lars.back@liu.se) Kursansvarig för Teori och behandlingsmetod inriktad mot relationell psykoterapi, 25 hp: Björn Philips (bjorn.philips@liu.se) Kursadministratör: Ellinor Sellgren (ellinor.sellgren@liu.se) Allmänt (Notera att nedanstående avsnitt utgår från gällande utbildningsplan) Psykoterapi som metod för behandling av psykiska problem har fått en ökad betydelse inom hälsooch sjukvården under senare år. Psykoterapiforskningen har visat att olika terapiformer är genomsnittligt ungefär lika effektiva. Detta innebär emellertid inte att det skulle vara likgiltigt i det enskilda fallet vilket slags terapi som erbjuds. Olika grupper eller typer av patienter är bäst hjälpta av olika slags terapier. Slutsatsen är att olika terapiformer kompletterar varandra och därmed tillgodoser behoven i olika segment av patientpopulationen. Sådana olikheter till trots finns det grundläggande likheter mellan olika terapiformer och deras behandlingsförutsättningar som framför allt har att göra med relationen mellan terapeut och patient och hur utvecklingen av den gynnar eller försvårar själva behandlingen. Mot denna bakgrund läses Påbyggnadsutbildningen i psykoterapi, 90 hp, med 2 olika, men samverkande, inriktningar; Relationell- och Interpersonell psykoterapi alternativt Kognitiv beteendeterapi. Syfte Påbyggnadsutbildningen i psykoterapi är en specialistutbildning och leder fram till Psykoterapeutexamen, som gör det möjligt för den studerande att ansöka om psykoterapeutlegitimation hos Socialstyrelsen. Utbildningen bygger på psykoterapi som vetenskap. Ämnesstudierna har genomgående 1

3 forskningsanknytning med aktualisering av psykoterapins teorier, metoder och problem. Kritiskt tänkande stimuleras, bland annat genom vetenskaps- och kunskapsteoretiska resonemang och genom ett problembaserat arbetssätt. Inriktning mot bedömning, problembearbetning, färdighetsträning och andra specifika tillämpade inslag präglar utbildningen. Stor vikt läggs vid den studerandes förmåga till professionella etiska bedömningar och bemötanden. Den vetenskapliga grunden för psykoterapeuters arbetsinsatser undergår en snabb utveckling och förändring varför det är viktigt för den studerande att utveckla sin förmåga till självständigt lärande. En sådan kompetens innebär bland annat att kunna identifiera, välja och använda olika kunskapskällor, kritiskt värdera dessa samt utvärdera sin kompetens och sitt lärande. Stor vikt läggs vid att utbildningen utformas på ett sådant sätt att den studerande stimuleras att bli aktiv, självständig kunskapssökande, problembearbetande och åtgärdsinriktad. Ett viktigt syfte är även att den studerande under utbildningstiden arbetar upp en hållbar kompetens för ajourhållning för en hållbar och utvecklad professionell identitet i framtiden. Mål Enligt högskoleförordningen (SFS 2006:1053) skall den studerande för psykoterapeutexamen visa sådan kunskap och förmåga som krävs för behörighet som psykoterapeut. Detta konkretiseras på följande sätt: Kunskap och förståelse För psykoterapeutexamen skall studenten visa kunskap om områdets vetenskapliga grund och insikt i aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete samt kunskap om sambandet mellan vetenskap och beprövad erfarenhet och sambandets betydelse för yrkesutövningen, visa fördjupad kunskap om och förståelse för olika psykoterapiformer, olika psykiska sjukdomstillstånd samt psykiatrisk diagnostik, och visa kunskap och förståelse för relevant samhälls- och familjeförhållanden som påverkar individer och grupper. Färdighet och förmåga För psykoterapeutexamen skall studenten 2

4 visa förmåga att på ett fördjupat sätt integrera teoretisk kunskap och klinisk tillämpning, visa sådana fördjupade färdigheter som krävs för att självständigt genomföra diagnostiska bedömningar samt upprätta, genomföra och kritiskt utvärdera psykoterapeutiska behandlingsprogram inom ett av områdena relationell/interpersonell, respektive kognitiv beteendeterapi. visa förmåga att kritiskt och självständigt granska, bedöma och använda relevant information samt diskutera nya fakta, företeelser och frågeställningar med olika grupper och därmed bidra till utveckling av yrket och verksamheten, och visa förmåga att med berörda parter muntligt och skriftligt redogöra för åtgärder och behandlingsresultat samt i enlighet med relevanta författningar dokumentera dessa. Värderingsförmåga och förhållningssätt För psykoterapeutexamen skall studenten visa förmåga att fortlöpande utveckla självkännedom och empatisk förmåga, visa förmåga att med helhetssyn på människan göra åtgärdsbedömningar utifrån relevanta vetenskapliga, samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna, visa förmåga att identifiera etiska aspekter på eget forsknings- och utvecklingsarbete, visa fördjupad förmåga till ett professionellt förhållningssätt gentemot klienter och deras närstående, visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper, och visa förmåga att identifiera sitt behov av ytterligare kunskap och att fortlöpande utveckla sin kompetens. Egenterapi, 3 hp Egenterapin omfattar minst 75 timmar individuellt alternativt 75 timmar i grupp. En mix av båda alternativen är också möjlig med ett minimum på 20 timmar individuellt. Dessa 75 timmar räknas utöver det som krävs för antagning till utbildningen. Egenterapin skall genomgås hos legitimerad psykoterapeut. 3

5 Egenterapin arrangeras och bekostas av den studerande själv utanför utbildningens ram. Egenterapin kan genomgås hos en eller flera psykoterapeuter. Intyg ska lämnas på genomgången egenterapi. Examination sker ej av detta moment. Intyg på genomgången egenterapi insänds till kursledningen efter terapins avslutande. Mål Efter avslutad egenterapi skall den studerande: ha fördjupad självkännedom särskilt rörande egna blinda fläckar och begränsningar för utövandet av psykoterapi, ha djupare insikter i hur den egna livshistorien påverkar den professionella utvecklingen och utövningen, ha skaffat sig fördjupade kunskaper om sin professionella stresstålighet och hållbarhet. Kursalternativ: Inriktning mot Relationell och Interpersonell Psykoterapi 50 högskolepoäng (Relational and interpersonal Psychotherapy) Temaalternativ 2 resp. 3 syftar till att den studerande skall förvärva kunskaper och färdigheter i teori och metod baserad på relationell och interpersonell teori, anpassad till varierande problemtyper och livssituationer. Tema 2: Relationell och interpersonell behandlingsmetod, 25 hp (Relational and Interpersonal Practice) Mål Kursen syftar till att den studerande skall nå kunskaper och färdigheter i diagnostik och bedömning samt i kvalificerat psykoterapiutövande grundat på den relationella och interpersonella traditionen. Innehåll Den studerande skall under detta tema: inhämta kunskaper om den relationella och interpersonella teoribildningens historia, nå fördjupad kunskap om de centrala relationella och interpersonella begreppen, fördjupa sina kunskaper om de aktuella relationella och interpersonella behandlingsmodellerna, utveckla sin förståelse om samspelet mellan den terapeutiska relationen och utvecklingen av den inre världen, kunna utföra bedömningar med hjälp av relationella och interpersonella begrepp och 4

6 modeller med en kritisk attityd lära om hur det relationella och interpersonella synsättet på behandling är förenligt med respektive skiljer sig från andra psykoterapiinriktningars synsätt, inhämta kunskaper och insikter om hur den relationella och interpersonella terapin låter sig appliceras på olika problemtyper eller klientfall, lära om den relationella och interpersonella terapins möjligheter och begränsningar som krisintervention och vid rehabilitering, fördjupa kunskaper och insikter rörande relationens och mötets betydelse för terapiprocessen och terapiutfallet samt öka förståelsen för etiska dilemman i samband med stöd- och krisinterventioner, lära om särskilda relationellt grundade metod- eller teknikinterventioner, skaffa sig fördjupad kunskap om hur den relationella terapin grundar sig i empirisk vetenskap och beprövad erfarenhet och om vilka forskningsfrågor som är särskilt aktuella inom området. Fokus termin 1 ht 2012 (8 hp) Grundläggande teori och behandlingsmetod i relationell psykoterapi. Grunderna i Brief Relational Therapy (BRT) respektive interpersonell psykoterapi (IPT). Centrala begrepp. allians motstånd/försvar tolkning rambetingelser terapeutisk kris anknytning mentalisering narrativ/historisk sanning ospecifika faktorer empati alliance rupture metakommunikation emotionell närvaro affektmedvetenhet interpersonell inventering kommunikationsanalys interpersonell dispyt rollförändring komplicerad sorg interpersonell känslighet intersubjektivitet 5

7 Fokus termin 2 vt 2013 (6 hp) Relationell psykoterapi för depression, ångest och annan neurotisk problematik. Kliniska seminarier i BRT och IPT. Centrala begrepp: konflikt brist försvarsmekanismer symptombildning signalångest överföring motöverföring drömmar self-disclosure samspel terapeutens subjektivitet latent manifest reflekterande funktion behandlingsfaser metafor korrigerande erfarenheter enactment medvetet/omedvetet Fokus termin 3 ht 2013 (5 hp) Relationell psykoterapi för svåra störningar (trauma, personlighetsstörningar, psykos). Kliniska seminarier i BRT och IPT. Centrala begrepp personlighetsorganisation primitiva försvar fragmentering trauma otrygg anknytning falskt själv basic fault realitetstestning integrering - differentiering mentaliseringsbrist narcissism perversion symbolisering lekområde hållande härbärgerande självobjekt transmuting internalization 6

8 verbal/icke verbal kommunikation agerande Fokus termin 4 vt 2014 (6 hp) Närliggande behandlingsmetoder till relationell psykoterapi (affektfokuserad terapi, AEDP, ISTDP, mm). Fördjupade kliniska seminarier i BRT. Centrala begrepp: korttidsterapi fokus psykoterapiintegration affektteori grundaffekter aktiverande affekter hämmande affekter maladaptivt undvikande affektfobi konflikttriangeln persontriangeln exponering desensibilisering self-compassion dyadisk affektreglering affektiv intoning affektivt upplevande positiv affektiv interaktion transformation försöksterapi ångest- och affekttolerens omedveten ångest urladdningsvägar omedveten arbetsallians graderade formatet mordiskt raseri omedveten skuld Examination Temat examineras genom olika examinationsformer, till exempel hemskrivningar och kliniska seminarier som rör centrala relationella problemställningar. Under kursens första termin, ht 2012, ser examinationen ut som följer: Aktivt deltagande på föreläsningar och seminarier om relationell psykoterapi 1,5 hp Aktivt deltagande i basgrupp 1,5 hp Aktivt deltagande i grundkurs i interpersonell psykoterapi (tre heldagar) 2 hp 7

9 Hemskrivning 3 hp Referenslitteratur Referenslitteratur med anknytning till temats mål och centrala begrepp presenteras i slutet av studiehandboken. Tema 3: Handlett relationellt och interpersonellt klientarbete 25 hp (Supervised Practice in Relational and interpersonal Psychotherapy) Mål Temat syftar till att den studerande genom handlett klientarbete skall integrera teoretiska kunskaper och tidigare erfarenheter till en självständig kvalificerad, relationellt grundad, psykoterapeutisk praktik. Innehåll Den studerande skall under detta tema: visa sin förmåga att knyta ihop teori med praktik till ett fungerande etiskt, metodiskt, professionellt handlande visavi klienter av olika slag, utveckla förmagan att etablera och vidmakthålla en förtroendefull behandlingsrelation med olika typer av klienter som grund för en meningsfull behandlingsinsats, fördjupa sina kunskaper och insikter om sin egen del i behandlingsprocessen, kunna samspela i handledningssituationen så att klientarbetet kan belysas reflexivt och kontinuerligt i relation till uppsatta behandlingsmål, visa sin insikt om regler och rutiner rörande minnesanteckningar och journalföring samt tillämpa dessa i sitt klientarbete, upparbeta sin förmåga att skriva fallsammanfattningar lära om och utveckla sin personliga stil som terapeut, skaffa sig grundläggande kunskap och förståelse rörande psykoterapihandledningens möjligheter och begränsningar, samt lära om olika aspekter av psykoterapeuters kort- och långsiktiga professionsutveckling samt om hinder mot positiv professionell utveckling. 8

10 Centrala begrepp handledning vs konsultation terapeutisk neutralitet överföring/motöverföring terapeutisk allians sympati vs empati behandlingsramar fallsammanfattning läroallians tolkning handledningskontrakt parallellprocess agerande konceptualiseringsförmåga disclosure motstånd negativ terapeutisk reaktion personlig/privat lekområde narrativperspektiv alliansproblem professionalisering stagnationsutveckling reflektionsförmåga Temat examineras genom att den studerande löpande visar utvecklad konceptualiseringsförmåga och behandlingskapacitet. Vidare krävs godkända fallsammanfattningar. Varje studerande skall under kurstiden genomföra minst två längre terapier (BRT) och minst två kortare (IPT). Terapierna handleds under fyra terminer och av två-tre handledare. Omfattningen av handledning utgörs av motsvarande 192 timmar i grupp om 4 deltagare samt 4 timmar individuell handledning. Förutom sedvanliga minnesanteckningar och journalföring, skrivs fallsammanfattningar för alla klientfall. Referenslitteratur Rekommenderad litteratur termin 1 HT2012 Anderson, F. S. (Ed.). (2008). Bodies in treatment. The unspoken dimension. New York, NY: The Analytic Press. Aron, L. (2002). Meeting of minds: Mutuality in psychoanalysis. London: Taylor & Francis Ltd. Aron, L., Harris, A. (2005). Relational psychoanalysis innovation and expansion. London: Taylor& Francis Ltd. Beebe, B., Lachman, F. (2005). Infant research and adult treatment. London: Taylor & Francis Ltd. Beebe, B., Knoblauch, S., Rustin, J. & Sorter, D. (Eds.) (2005) Forms of intersubjectivity in infant research and 9

11 adult treatment. New York, NY: Other Press. Benjamin, J. (1998). Shadow of the other. Intersubjectivity and gender in psychoanalysis. New York, NY: Routledge. Bradley, S. J. (2000). Affect regulation and the development of psychopathology. New York: Guilford Press. Broberg, A., Risholm-Mothander, P.,Granqvist, P., Ivarsson, T. (2008). Anknytning i praktiken: tillämpningar av anknytningsteorin. Stockholm: Natur & Kultur. Castonguay, L. G. & E. Hill, C. E. (2012). Transformation in psychotherapy : corrective experiences across cognitive behavioral, humanistic, and psychodynamic approaches. Damasio, A. R. (2010). Self comes to mind. London, UK: Heinemann. Fonagy, P. (2007). Anknytningsteori och psykoanalys. Stockholm: Liber. Fonagy P. & Target, M. (2003) Psychoanalytic Theories. Perspectives from Developmental Psychopathology. London: Whurr Publishers Frank, E. & Levenson, J. C. (2011). Interpersonal Psychotherapy. Holmqvist, R. (2007). Relationella perspektiv på psykoterapi. Stockholm: Liber. Holmqvist, R. (2010). Relationell psykoterapi så här gör man. Stockholm: Liber. Markowitz, J. C., Weissman, M. (2012). Casebook of Interpersonal Psychotherapy. Oxford: Oxford University Press. Maroda, K. J. (2010). Psychodynamic techniques. New York: Guilford Publications. McWilliams, N. (2000). Psykoanalytisk diagnostik. Stockholm: W & W. Mitchell, S. A. (1997). Influence and autonomy in psychoanalysis. Hillsdale, NJ: The Analytic Press. Mitchell, S. A. (2000). Relationality: from attachment to intersubjectivity. New York: Analytic Press. Mitchell, S. A. & Aron, L. (1999). Relational psychoanalysis. The emergence of a tradition. Hillsdale, NJ: The Analytic Press. Philips, B., Holmqvist, R. (2008). Vad är verksamt i psykoterapi? Stockholm: Liber. Rydén, G., Wallroth, P. (2008). Mentalisering: att leka med verkligheten. Stockholm: Natur & Kultur. Safran, J.D. (2012). Psychoanalysis and psychoanalytic therapies. Washington DC: American Psychological Association. Safran, J. D. & Muran, J. C. (2000). Negotiating the therapeutic alliance. A relational treatment guide. New York: The Guildford Press. Stern, D. N. (2005). Ögonblickets psykologi. Stockholm: NoK Wachtel, P. L. (2008). Relational theory and the practice of psychotherapy. London: Guilford Publications. 10

12 Wennerberg, T. (2010) Vi är våra relationer - om anknytning, trauma och dissociation. Stockholm: Natur & Kultur. Weissman, M. M., Markowitz, J. C., & Klerman, G. L. (2000). Comprehensive Guide to Interpersonal Psychotherapy. New York, NY: Basic Books. Rekommenderad litteratur termin 2 VT2013 Bash, M. F. (1995): Doing Brief Psychotherapy. N.Y: Basic Books. Binder, J. L. (2004). Key Competencies in Brief Dynamic Psychotherapy. New York: The Guilford Press. Bollas, C. (1995). En människas väsen. Stockholm: NoK. Britton, R. (1998). Belief and Imagination. London. Routledge. Buirsky, P. & Haglund, P. (2001): Making Sense Together. The Intersubjective Approach to Psychotherapy. New Jersey: Jason Aronson Inc. Caligor, E., Kernberg, O., F. Clarkin, J., F.(2007). Handbook of dynamic psychotherapy. Washingotn DC: APPi. Hoffman, I. (1998). Ritual and Spontaneity in the Psychoanalytic Process. Hillsdale, NJ Johnson, S. (2004): Mind Wide Open: Your Brain and the Neuroscience of Everyday Life. N.Y.: Scribner Jones, E. E. (2000). Therapeutic action: a guide to psychoanalytic therapy. Northvale, N.J. ; J. Aronson. Joseph, B. (1989). Psychic Equilibrium and Psychic Change. London: Routledge. Kiesler, D. J. (1996). Contemporary interpersonal theory and research: Personality, psychopathology, and psychotherapy. Levenson, H. (2010). Brief dynamic therapy. Washington DC: American Psychological Association. Maroda, K. J. (2004). Power of countertransference. London: Taylor & Francis Ltd. Maroda, K. J. (2003). Seduction, surrender and transformation. London: Taylor & Francis Ltd. Milrod, B. m. fl. (2008). Psykodynamisk behandling vid panikstörning: Manual för behandling enligt panikfokuserad psykodynamisk psykoterapi (PFPP). Stockholm: Studentlitteratur. Modell, A. H. (2003). Imagination and the meaningful mind. Cambridge, MA: MIT Press. Pine, F. (1990). Drive, ego, object and self. A synthesis for clinical work. NewYork: Basic Books Pine, F. (2003). Diversity and direction in psychoanalytic technique. New York: Other Press. Schafer, R. (1992). Retelling a Life. NY: Basic Books. Spence, D. P. (1982). Narrative Truth and Historical Truth. New York: W. W. Norton. Spence, D. P. (1987). The Freudian Metaphor. Toward Paradigm Change in Psychoanalysis. New York: W. W. Norton. 11

13 Rekommenderad litteratur termin 3 HT2013 Allen, J.G., Fonagy, P., Bateman, A. (2008). Mentalizing in clinical practice. Washington DC: APPI. Allen, J.G., Fonagy, P.(2006) Handbook of mentalization-based treatment. New York: John Wiley and sons Ltd. Bateman, A. & Fonagy, P. (2004). Psychotherapy for borderline personality disorder: Mentalization-based treatment. Oxford: Oxford University Press. Bateman, A. & Fonagy, P. (2006). Mentalization-based treatment for borderline personality disorder: A practical guideline. Oxford: Oxford University Press. Bateman, A. & Fonagy, P. (Eds.) (2012). Handbook of mentalizing in mental health practice. Washington DC: American Psychiatric Publishing. Benjamin, L. S. (2003). Interpersonal reconstructive therapy: Promoting change in nonresponders. New York, Guilford Press. Clarkin, J., F., Yeomans, F., E., Kernberg, O., F.(2006). Psychotherapy for borderline personality. Washington DC: APPi. Fonagy, P., Gergely, G., Jurist, E., L.(2005) Affect regulation, mentalization and the development of the self. New York: Other Press. Karterud, S. & Bateman, A. (2011). Mentaliseringsbaserad terapi manual och bedömningsskala. Stockholm: Liber. Kernberg, O. (1976). Object Relations Theory and Clinical Psychoanalysis. New York: Jason Aronson. Kernberg, O. (1980). Internal World and External Reality. New York: Jason Aronson. Kernberg, O. (1984). Severe Personality Disorders. New Haven: Yale University Press. Kernberg, O., F. (2004) Aggressivity, Narcissim and self-destructiveness in the psychotherapeutic relationship. Yale University Press. Kohut, H. (1984). How Does Analysis Cure? Chicago: University of Chicago Press. Ogden, T. H. (1982). Projective Identification and Psychotherapeutic Technique. New York: Jason Aronson. Ogden, T. H. (1994). Subjects of Analysis. London: Karnac Phillips, A.(1988). Winnicott. London: Fontana Press Sandler, J. (1987). Projection, Identification, Projective Identification. Madison, CT: International Universities Press. Steiner, J. (1993). Psychic Retreats. London: Routledge. Stern, D. B. (1997). Unformulated experience: From dissociation to imagination in psychoanalysis. Hillsdale, NJ: The Analytic Press. 12

14 Winnicott, D. W. (1958). Collected Papers: Through Paediatrics to Psycho-Analysis. London: Tavistock. Winnicott, D. W. (1965). The maturational processes and the facilitating environment. London: Hogarth Press. Winnicott, D. W. (1971). Playing and Reality. London: Tavistock. Winnicott, D.W(1993). Den skapande impulsen. Stockholm: Natur och Kultur. Rekommenderad litteratur termin 4 VT2014 Altman, N., Briggs, R., Frankel, J., & Gensler, D. (Eds.) (2002): Relational Child Psychotherapy. New York: Other Press Aron, L. (2009). Judaism and psychoanalysis. London: Academic Studies Press. Broberg, A., Almqvist, K. & Tjus, T. (2003). Klinisk barnpsykologi. Utveckling på avvägar. Stockholm: Natur och Kultur. Castonguay, L. & Beutler, L. (Eds.) (2006). Principles of therapeutic change that work. New York: Oxford University Press. Charman, D. (ed) (2003). Core Processes in Brief Psychodynamic Psychotherapy: Advancing effective practise. Lawrence Erlbaum. Coughlin Della Selva, P. (2004). Intensive short-term dynamic psychotherapy. London: Karnac. Fosha, D. (2000). The transforming power of affect. A model for accelerated change. New York: Basic Books. Fosha, D., Siegel, D.J. & Solomon, M. F. (Eds.) (2009). The healing power of emotion. Affective neuroscience, development & clinical practice. New York; Norton. Geissmann,C&P (1998) A History of Child Psychoanalysis. New Library of Psychoanalysis (30) London: Routledge Gilbert, P. (ed) (2005). Compassion. Conceptualisations, Research and Use in psychotherapy. Routledge. Gilbert, P. (2010). Compassion Focused Therapy. Routledge. Greenberg, L. (2002). Emotion-focused Therapy. Coaching Clients to Work Through Their Feelings. American Psychological Association. Greenberg, L. S. & Paivio, S. C. (1997). Working with emotions in psychotherapy. New York: Guilford Press. Levy, R. A. & Ablon, R.S. (Eds.)(2008). Handbook of Evidence-Based Psychodynamic Psychotherapy: Bridging the gap between science and practice. Totowa, N.J.: Humana. Malan, D. & Coughlin Della Selva, P. (2007). Lives Transformed. A revolutionary method of dynamic psychotherapy. Karnac Books. McCullough, L. (1997). Changing Character. Short-term anxiety-regulating psychotherapy for restructuring defenses, affects and attachment. Basic Books. McCullough, L., Kuhn, N., Andrews, S., Kaplan, A. (2002). Treating affect phobia. UK. Guilford 13

15 Publications. Norcross, J. C. (2011). Psychotherapy relationships that work: Therapist contributions and responsiveness to patients. London: Oxford University Press. Norcross, J. C. & Goldfried, M R. (1992), Handbook of psychotherapy integration. Solms, M. & Turnbull, O. (2002): The Brain and the Inner World. An Introduction to the Neuroscience of Subjective Experience. London: Karnac. (Sv. övers. 2005: Hjärnan och den inre världen. En introduktion till psykoanalysens neurovetenskapliga grunder. Stockholm: Natur & Kultur) Summers, R.F., & Barber, J. P. (2010). Psychodynamic Therapy: A Guide to Evidence-Based Practice. New York: The Guilford Press. Tomkins, S. S. (1962). Affect, imagery, and consciousness: Vol. I. The positive affects. New York: Springer. Tomkins, S. S. (1962). Affect, imagery, and consciousness: Vol. II. The negative affects. New York: Springer. Verheugt-Pleiter, A. J. E., Zelvalkink, J., & Schmeets, M. G. J. (Eds.) (2008). Mentalizing in Child Therapy: Guidelines for Clinical Practitioners. London: Karnac Books. Fler referenser på rekommenderad litteratur tillkommer senare, exempelvis artiklar. 14