Förslag till val av ansats för inkomstrelaterade taxor

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 1(14) Förslag till val av ansats för inkomstrelaterade taxor Enhetens för prisstatistik förslag. Enheten för prisstatistik föreslår att s.k. inkomstexogen ansats ska tillämpas vid kommande täckning i KPI av produkter med inkomstrelaterade taxor (inkomstberoende priser), såsom barnomsorg och äldreomsorg. Förslaget innebär att indexberäkningarna ska följa de priser som konsumenterna faktiskt betalar, även i den mån som de betalade priserna ändras automatiskt genom taxekonstruktionen till följd av ändrade inkomster. Reviderad version Denna pm är en reviderad version av en tidigare pm till nämnden som sammanfattade framkomna väsentligare aspekter på valet av ansats för behandling av inkomstrelaterade taxor. Denna reviderade version är utökad med dels förslag till ställningstagande i valet av ansats, dels viss ytterligare exemplifierande numerisk belysning och jämförelse med enhetsvärdeindex. Ställningstagande i valet mellan inkomstexogen och inkomstendogen ansats KPI-nämnden (2004, protokoll nr 224) har beslutat att barn- och äldreomsorg ska införas i KPI. Som närmare har utvecklats av senast Sjögren (2004a, 2004b), Ribe (2004) och KPI-nämnden (2004, protokoll nr 224-225) finns i princip två möjliga alternativa ansatser för behandling av de inkomstrelaterade taxor som tillämpas inom barn- och äldreomsorg. De två alternativa ansatserna är: o Index enligt inkomstexogen ansats, som visar utvecklingen i de priser som konsumenterna faktiskt betalar. o Index enligt inkomstendogen ansats, som visar den inkomstutveckling som behövs för bibehållen konsumtionsstandard. Enheten för prisstatistik föreslår nu att den inkomstexogena ansatsen väljs för tillämpning i KPI. Förslaget är i linje med resonemang och ställningstaganden av en majoritet av ledamöterna vid senaste sammanträdet i KPI-nämnden (2005, protokoll nr 226) Valet kan i sig knappast ses som helt givet på för-

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 2(14) hand utan måste grundas på en avvägning, då man kan finna starka principiella skäl för vardera ansatsen: o För den inkomstexogena ansatsen talar att index där följer de priser som konsumenterna faktiskt betalar, vilket stämmer med vad som tillämpas på övriga produktområden i KPI och dessutom kan anses vara en klar och lättfattlig princip. o För den inkomstendogena ansatsen talar att den svarar väl mot KPI:s huvudsyfte som kompensationsindex, och att den kan anses ha en relevansmässig fördel även genom att index där inte speglar sådan prisutveckling som är en automatisk taxeteknisk följd av realinkomstutveckling. Några ytterligare aspekter på valet är: o Båda ansatserna är praktiskt genomförbara med ungefär samma resursinsats. o För berörda delindex kan utfallen mellan ansatserna skilja sig märkbart från varandra, när en realinkomstutveckling är för handen. o Skillnaden i utfall på KPI totalt mellan de båda ansatserna begränsas dock av att vägningstalen för berörda delindex är relativt begränsade. Den inkomstexogena ansatsens begreppsmässiga enkelhet och dess överensstämmelse med övriga produkters behandling i KPI har nu totalt sett bedömts vara de viktigaste aspekterna, varför denna ansats föreslås tillämpas. Ansatsvalets beroende av vilken fråga som index ska besvara De två nämnda ansatserna, dvs. inkomstexogen och inkomstendogen ansats, svarar mot två principiellt något olika möjligheter att i KPI behandla inkomstrelaterade taxor, dvs. inkomstberoende priser. Ansatserna och problematiken har tidigare beskrivits och diskuterats av Haglund och Sjögren (1990), Klevmarken (1998), KPI-utredningen (SOU 1999:124) och Ribe (1999). KPI-nämnden har ännu inte avgjort vilkendera av de båda ansatserna som ska väljas för det beslutade kommande beaktandet av barn- och äldreomsorg i KPI. I denna pm sammanfattas kort relevanta aspekter på ansatsvalet som hittills kommit fram i nämndens behandling av frågan. Vidare ges en sammanfattande beskrivning av beräkningarna och en enkel numerisk illustration.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 3(14) Valet mellan de två ansatserna kan ses som naturligt beroende av grundsyftet med KPI, uttryckt som vilken fråga indexet ska svara på. Som det formuleras av Sjögren (2004b) kan KPI a priori tänkas syfta till att svara på endera av två alternativa frågor, nämligen: 1. Hur har prisförändringarna påverkat konsumentens kostnader för att bibehålla oförändrad konsumtionsstandard, oavsett orsakerna till prisförändringarna? 2. Vilken inkomstkompensation behöver konsumenten för att ge denne samma standard vid jämförelseperiodens priser som hon/han åtnjöt under basperioden med dess priser? Som Sjögren (2004b) och KPI-nämnden (2004, protokoll nr 225) konstaterar kan ett index enligt inkomstexogen ansats sägas närmast svara på den första frågan, och ett index enligt inkomstendogen ansats närmast på den andra frågan. Enligt Prop. 2001/2002:1 anser regeringen i likhet med KPI-utredningen (SOU 1999:124) att KPI i första hand bör kunna användas för de vanligaste kompensationsändamålen i samhället samt för realvärdesberäkningar och som underlag för penningpolitik. Regeringens och KPI-utredningens betoning av kompensationsändamålen för KPI kan synas tala för den inkomstendogena ansatsen. Inte desto mindre finner KPI-utredningen att skälen för den inkomstendogena ansatsen inte är tillräckligt starka, då bl.a. skatteeffekter minskar dess principiella fördelar, och utredningen förordar därför den inkomstexogena ansatsen. Som Sjögren (2004b) refererar stöddes KPI-utredningens förslag på denna punkt av några remissinstanser medan flera andra var kritiska. Inkomstexogen ansats tillämpas redan i HIKP för barn- och äldreomsorg, som täcks där sedan år 2000 resp. 2001. HIKP:s primära syfte är dock helt inriktat på ECB:s penningpolitik och på konvergenskriteriet avseende inflation, och det är därmed till större del annorlunda än KPI:s. Ansats med eller utan inkomststatistik Index enligt inkomstexogen resp. inkomstendogen ansats kallas av KPI-utredningen (SOU 1999:124) för kostnadsindex resp. kompenserande index. Index enligt inkomstendogen ansats synes nämligen i princip som nämnts vara det bäst lämpade för kompensationsändamål. Index enligt inkomstexogen ansats å andra sidan anger hur prisförändringarna påverkar hushållens

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 4(14) kostnad för en oförändrad konsumtionsstandard, oavsett orsakerna till att priserna ändras. Ett sådant index lämpar sig enligt utredningen för realinkomstberäkningar och kan därför även kallas deflatorindex, en i detta sammanhang möjligen något mera särskiljande benämning än kostnadsindex. Inkomstexogen resp. inkomstendogen ansats kallar vi i vår jargong vanligen kort för exogen resp. endogen ansats. Dessa strikt sett något oegentliga beteckningar kommer sig av hur inkomsten behandlas. I den inkomstexogena ansatsen behandlas inkomsten som en exogen variabel, dvs. en inputvariabel vars värden matas in utifrån i beräkningen. I den inkomstendogena ansatsen däremot behandlas inkomsten som en endogen variabel, dvs. en variabel vars värden bestäms i modellen utifrån de övriga data om priser m.m. som matas in. Konkret beräkningsmässigt innebär detta att i den inkomstexogena ansatsen så utnyttjas statistik över inkomster som underlag, vilket däremot inte är fallet i den inkomstendogena ansatsen. Inkomstendogen ansats speglar enbart taxeändringar Man kan säga att den inkomstendogena ansatsen i fråga om barn- och äldreomsorg speglar enbart taxeändringar. Inkomstförändringar påverkar däremot inte index i denna ansats, eftersom inga inkomstuppgifter kommer in i indexberäkningen. Ändå beaktar denna ansats att priserna för barn- och äldreomsorg är beroende av inkomsten. Det vore nämligen inte lämpligt med en enklare ansats som helt bortser från barn- och äldreomsorgsavgifternas inkomstberoende. En sådan enkel ansats skulle leda till en uppenbar skevhet i index. Anta ett förenklat hypotetiskt scenario där alla priser och alla inkomster har stigit med exakt 10 procent på ett år. Anta vidare att det finns en barnomsorgsavgift på en viss procentsats av inkomsten, och att denna procentsats är oförändrad sedan föregående år. Eftersom inkomsterna steg med 10 procent så har då även daghemsavgifterna stigit med 10 procent, i likhet med de andra priserna. Ett korrekt totalindex bör därför visa en prishöjning på exakt 10 procent. Men anta nu att man har ett prisindex för barnomsorg som enbart anger taxeändringar, utan hänsyn till att taxan är inkomstrelaterad. Eftersom avgiftens procentsats på inkomsten är oförändrad, så visar detta index på noll i prisförändring trots att de ökade inkomsterna har dragit upp avgifterna. När detta barnomsorgsindex vägs in i totalindex, så drar det ned totalindex så att detta

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 5(14) hamnar under 10 procent i ökning för året. Detta resultat är uppenbart missvisande, då ändå alla priser, inklusive barnomsorg, har gått upp med 10 procent. Man kan också uttrycka det som att barnomsorgstaxan inte behöver höjas, när inkomstberoendet gör att avgiften ändå höjs automatiskt i takt med den allmänna inflationen. Om man vill ha ett index som i fråga om barn- och äldreomsorg speglar enbart taxeändringar, och inte inkomständringar, så är det alltså väsentligt att ändå ta hänsyn till att taxan är inkomstrelaterad. Har man det målet är det den inkomstendogena ansatsen som bör väljas. Inkomstexogen ansats speglar faktiska priser I den inkomstexogena ansatsen nyttjas statistik över inkomster i indexberäkningen. Detta görs för att index ska kunna visa utvecklingen i de priser som konsumenterna faktiskt betalar, med hänsyn till hur inkomsterna faktiskt utvecklas och påverkar de inkomstberoende priserna. Denna princip kan sägas vara konsekvent med något som gäller generellt för KPI, nämligen att spegla prisernas faktiska utveckling oavsett orsaken till prisförändringarna. Detta kan ses som en viss transparensmässig fördel för den exogena ansatsen, genom att tolkningen av index blir relativt enkel och inte hänger på så teoretiska begrepp och modellresonemang. En något paradoxal följdverkan är att inkomstexogent index kan visa prisförändringar för barn- och äldreomsorg även om taxorna är oförändrade. Detta utfall är emellertid helt korrekt efter förutsättningarna för denna ansats. I KPI-nämnden (1999, protokoll nr 202) har det dock noterats som en anomali att en reallöneökning, som uttrycker en produktivitetsökning, redovisas som en prishöjning i index. Skillnad i utfall mellan ansatserna Som KPI-utredningen (SOU 1999:124) konstaterar beror skillnaden i utfall mellan de två ansatserna väsentligen av reallöneutvecklingen. Vid oförändrad reallön, dvs. när konsumentpriser och inkomster förändras i samma takt, så ger de två ansatserna i princip samma utfall. Vid stigande reallön ger inkomstexogen ansats högre förändringstakt i index än vad den inkomstendogena gör, och vice versa. KPI-utredningen synes något tona ned skillnaden i utfall mellan ansatserna. Vid en reallöneutveckling, som varit för handen på senare år, blir dock skillnaden märkbar. Eftersom de två ansatserna ger index som svarar på två olika

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 6(14) frågor, så är idealt sett båda ansatsernas utfall ändå var för sig korrekta för sina förutsättningar. Som nämnts är det inte desto mindre väsentligt att inkomstberoendet beaktas med någon av dessa ansatser, för att index ska få en meningsfull innebörd. Indexberäkningen Som något närmare beskrivs av Ribe (2004) kan index enligt både inkomstexogen och inkomstendogen ansats operativt beräknas genom vissa approximationer. Indexformel En generell utgångspunkt för indexberäkningar för barn- och äldreomsorg, oavsett ansats för behandling av inkomstberoendet, är att beräkningarna bör svara mot indexformeln kvot av medelpriser (Dutot-index). Detta är i linje med beslut av KPI-nämnden (2003, protokoll nr 221) att välja denna formel för vissa andra kommunala taxor där egentlig konkurrens saknas. Barnomsorg Ett delindex för barnomsorg kan i båda ansatserna beräknas som en produkt av två faktorer enligt (1) I T J 01 = I01 I 01, T där vardera faktorn i sig är ett indextal. Första faktorn I 01 är ett indextal J för taxeändringar, och andra faktorn I 01 är ett indextal för inkomständringars inverkan på priset. De två ansatserna skiljer sig i fråga om beräkningen J av den andra faktorn I 01. J I den inkomstexogena ansatsen beräknas faktorn I 01 månatligen som en potens av ett inkomstindex, så att (1) antar formen T (2) I ( J ) D =, I 01 01 01 där J 01 är ett inkomstindex för löneinkomster i relevanta åldrar. D är ett skattat tal, normalt mellan 0 och 1, som uttrycker i vilken proportion en liten relativ inkomstförändring ger en relativ prisförändring. Talet D bör kunna antas vara relativt trögrörligt varför det bör räcka att skatta det intermittent.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 7(14) Det inkomstindex J 01 som används i beräkningsformeln (2) beräknas månatligen som (3) J i i,1 i 01 =, i a a i L L i,0 där i står för kombination av arbetsmarknadssektor och yrkesställning arbetare/tjänstemän, där a står för antalet arbetande i resp. kategori (inom i åldrarna 20-45 år), och där L i står för månadslön, eller timlön schablonmässigt omräknad till månadslön. Ett inkomstendogent barnomsorgsindex I 01 fås på liknande sätt enligt formeln T rest (4) ( ) D I = I I, 01 01 01 rest där I 01 står för prisindex för alla produkter med icke inkomstberoende priser. Ribe (2004) beskriver och motiverar ytterligare beräkningarna. Äldreomsorg För äldreomsorg kan index beräknas analogt med det för barnomsorg. Data om inkomstutvecklingen i den inkomst exogena ansatsen bör ännu väsentligen kunna utgå från prisbasbeloppet. När det nya pensionssystemet efter hand fasas in bör inkomstmåttet ändras. Taxorna har en mera komplex struktur än för barnomsorg, med bland annat s.k. förbehållsbelopp, vilket gör att det delvis kan vara mindre relevant att skilja mellan effekter av ändrad taxa och ändrad inkomst. En del av inkomstförändringens effekt kan då beaktas via första faktorn i beräkningsformeln (1). I äldreomsorgen kan i vissa fall förekomma prisförändringar genom större generella regeländringar som är svåra att beakta i den regelmässiga beräkningen av taxeändringsindex I 01 (jfr nästa avsnitt). Då kan schablonskatt- T ningar utifrån kalkylerade förändringar av samhällets kostnader behöva tillgripas.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 8(14) Skattning med Fasit-modellen insamling av taxor I både den inkomstexogena och den inkomstendogena ansatsen beräknas T indexet I 01 genom direkt applikation av SCB:s mikrosimuleringsmodell Fasit, tillämpad med taxor före resp. efter ändring av taxorna. En gång årligen görs detta numera för alla kommuner. Som uppföljning under året görs detta för ett urval på t.ex. 20 kommuner. Uppföljningen ska vara i princip månatlig, eller frekvent nog för att löpande fånga upp de taxeändringar som kan förekomma. Ett praktiskt problem hittills har varit att det ibland har varit svårt att genast få in nya taxor i Fasit. Detta bör kunna lösas genom tidigareläggning av den årliga insamlingen, åtminstone för ett urval av kommuner. Insamlingen görs för närvarande i slutet av januari, för att få med även det fåtal kommuner som sent beslutar om taxor för det kommande året. För flertalet kommuner borde dock taxor kunna samlas in tidigare, så att ändringar kan beaktas i KPI för januari. Fasit-modellen används även för skattning av exponenten D som används i beräkningsformlerna (2) och (4). Jämförelse med enhetsvärdeindex En helt annan beräkningsmetod än de nu nämnda vore att beräkna ett enhetsvärdeindex. Ett enhetsvärdeindex för barnomsorg skulle kunna beräknas i efterhand utifrån kommunernas ekonomiska redovisning, med data tillgängliga genom SCB:s Nyckeltal för kommuner. Ett sådant enhetsvärdeindex visar utvecklingen i avgiftsbelopp per heltidsbarn, beräknat som barnomsorgens totalkostnad multiplicerad med andel avgiftsfinansiering och dividerad med antalet barn. Ett indextal för hela året kan beräknas efter årets slut, då den ekonomiska redovisningen föreligger. I följande tabell visas utfallet av ett sådant enhetsvärdeindex för barnomsorg, jämfört med det delindex för barnomsorg som ingår som underlag till HIKP. Detta delindex till HIKP är beräknat enligt inkomstexogen ansats.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 9(14) År Barnomsorg: HIKPdelindex Barnomsorg: Enhetsvärdeindex 2000 100.0 100.0 2001 102.6 103.8 2002 58.3 64.1 2003 52.3 59.6 2004 58.7 63.7 Man ser att de båda indexserierna stämmer relativt väl med varandra, även om en viss skillnad kan noteras i storleken på det beräknade prisfallet vid maxtaxans införande till år 2002. Överensstämmelsen är på ett sätt naturlig, då både den exogena ansatsen och enhetsvärdeansatsen mäter de priser som faktiskt betalas. Enhetsvärdeindex brukar i regel inte riktigt anses hålla måttet kvalitetsmässigt för att kunna tjäna som prisindex. Två avgörande nackdelar kan noteras: o En tidsmässig eftersläpning och förgrovning, då resultaten fås endast årsvis i efterhand. o Avsaknad av kontroll över kvalitetsförändringar. Man kan inte utesluta att överensstämmelsen i tabellen ovan delvis kan bero på tur. Exempel: Maxtaxa för förskola Som en enkel illustration visas här hur indexberäkningen skulle slå för maxtaxa i förskola. Många kommuner tillämpar nu maxtaxan, även om enskilda kommuner kan ge rabatter av olika slag och erbjuda lägre priser än maxtaxans. Avgifterna enligt maxtaxa för förskola är enligt följande: Barn i förskola/familjedaghem: Barn 1: 3 % av inkomsten, dock högst 1 260 kronor per månad. Barn 2: 2 % av inkomsten, dock högst 840 kronor per månad. Barn 3: 1 % av inkomsten, dock högst 420 kronor per månad. Barn 4: Ingen avgift. Maxtaxan för skolbarnomsorg har liknande struktur. Maxtaxan för förskola innebär som synes att avgiften är proportionell mot inkomsten upp till 42 000 kr per månad i hushållets inkomst, och över denna gräns är avgiften fix. Avgiften som funktion av inkomsten, enligt maxtaxa för förskola, visas i följande diagram.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 10(14) Avgift efter inkomst 3 000 Avgift kr/mån 3 barn 2 000 2 barn 1 barn 1 000 0 Inkomst kr/mån 0 10 000 20 000 30 000 40 000 50 000 60 000 Betrakta ett fiktivt urval som i referensperioden består av tre hushåll: 1. Hushållsinkomst 20 000 kr/mån, 2 barn 2. Hushållsinkomst 40 000 kr/mån, 1 barn 3. Hushållsinkomst 60 000 kr/mån, 2 barn Exponenten D som används i formlerna (2) och (4) beräknas som det procenttal med vilket avgiften ökar när inkomsten ökar med 1 procent. Beräkningen av exponenten D blir då D = 20 000 1,01 (3 + 20 000 (3 + 2) /100 2) /100 + + 40 000 1,01 3 /100 + (1 260 + 840) 100 40 000 3 /100 + (1 260 + 840) 100 = 0,5116 I nämnaren beräknas summan av de tre hushållens avgifter i referensperioden. I täljaren beräknas vad motsvarande summa skulle bli vid en tänkt höjning av alla inkomster med 1 procent. I praktisk tillämpning utförs motsvarande beräkningar i mikrosimuleringssystemet Fasit.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 11(14) Exempelberäkning 1: Förskoleindex med bas dec 2003=100, för dec 2004 utan taxeändringar Indexberäkning för december 2004, med basperiod december 2003, skulle på det beskrivna urvalet bli enligt följande. Anta först att inga taxeförändringar skett under året, så att taxeförändringsindex T I 01 = 100 indexenheter. Inkomstindex J 01 enligt formel (3) har i beräkningarna för HIKP beräknats till 103,3395 för den nämnda perioden. Förskoleindex enligt inkomstexogen ansats beräknas för perioden enligt formel (2) till 0,5116 100 103,3395 I 01 = 100 = 101,69. 100 100 Här användes exponenten 0,5116 som nyss beräknades utifrån det fiktiva urvalet. För beräkning enligt inkomstexogen ansats enligt formel (4), notera att faktorn I rest 01 för perioden ges av nuvarande KPI totalindex, då detta ännu inte täcker produkter med inkomstrelaterade taxor. Detta indextal är 100,36. Förskoleindex enligt inkomstendogen ansats beräknas för perioden enligt formel (4) till 0,5116 100 100,36 I 01 = 100 = 100,18. 100 100 Kommentar. I detta exempel blir skillnaden i utfall mellan de två ansatserna ganska slående, vilket dock är helt naturligt med tanke på att inkomsterna ökade mer än priserna. Alltför stort avseende ska naturligtvis inte fästas vid utfallet ett enskilt år, då tillfälligheter kan inverka. Exempelberäkning 2: Förskoleindex med bas dec 2003=100, för dec 2004 med taxeändring Anta nu att avgiften för barn 2 har sänkts under året från 2 till 1,5 procent av hushållets inkomst, men att taxan i övrigt är oförändrad. Taxeförändringsindex I 01 beräknat på det fiktiva urvalet erhålls då T som:

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 12(14) T I 01 = 20 000 (3 + 1,5) /100 20 000 (3 + 2) /100 + + 40 000 3 /100 40 000 3 /100 + + (1 260 + 840) 100 (1 260 + 840) = 97,6744 I nämnaren och täljaren beräknas summan av de tre hushållens avgifter före resp. efter taxeändringen. I praktisk tillämpning utförs motsvarande beräkningar i mikrosimuleringssystemet Fasit. Indexberäkningen för december 2004, med basperiod december 2003, blir nu med inkomstexogen ansats 0,5116 97,6744 103,3395 I 01 = 100 = 100 100 99,33 och med inkomstendogen ansats 0,5116 97,6744 100,36 I 01 = 100 = 97,85. 100 100 Ytterligare numeriska simuleringar I tabell A1 visas några ytterligare numeriska simuleringar för barnomsorg. Liksom i föregående exempel visas indexberäkning för december 2004 med december 2003 som bas, utifrån samma tal på inkomstindex och KPI. Simuleringen avser en fiktiv population med 30 hushåll. I tabellens vänstra del visas motsvarande beräkningar som i exemplet utan taxeändring ovan. En jämförelse görs mellan den operativa approximativa beräkningen enligt formel (2) resp. (4) och en direkt beräkning utifrån de genomsnittliga avgiftsbeloppen. Avvikelsen i resultat mellan den operativa approximationen och den direkta beräkningen uppgår till endast en hundradels indexenhet. I tabellens högra del visas motsvarande indexberäkningar för en hypotetisk taxa. Den hypotetiska taxan ligger lägre än maxtaxan därigenom att taket för avgiften per barn (för varje barn) ligger på endast 400 kr i december 2003. I gengäld ändras taxan till december 2004 genom att takbeloppet per barn justeras upp. Två tänkta fall visas, som innebär att uppjusteringen överensstämmer med uppgången i inkomstindex resp. i KPI.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN Pm 13(14) Kommentar. I den hypotetiska taxan (tabellens högra del) gör det låga takbeloppet per barn att de allra flesta hushållen betalar avgift enligt takbeloppet. Endast en liten andel hushåll, de med de allra lägsta inkomsterna, betalar här inte takbeloppet utan istället avgifter som är bestämda i direkt proportion till inkomsten. Detta betyder i sin tur att index vid denna taxa påverkas avsevärt mindre av taxans inkomstberoende än av ändringar i taxan med hänsyn till det allmänna inkomst- eller prislägets utveckling. Referenser M. Haglund och I. Sjögren (1990), Angående inkomstrelaterade taxor, Bilaga 2, Nämnden för konsumentprisindex, Sammanträde nr 170. A. Klevmarken (1998), Preference-based indices with subsidized commodities and income-dependent prices, Economics Letters 59, 31-38. KPI-nämnden (1999, 2003, 2004, 2005), Nämnden för konsumentprisindex, protokoll nr 202, 221, 224, 225, 226. KPI-utredningen (SOU 1999:124), Konsumentprisindex, Betänkande från utredningen om översyn av konsumentprisindex, Statens Offentliga Utredningar. Prop. 2001/2002:1, Nya riktlinjer för konsumentprisindex, Bilaga 4 till regeringens proposition. (1999), Treatment of Income-Dependent Prices in a CPI, Proc. Measurement of Inflation Conf., in Cardiff, Cardiff University. (2004), Operativa formler för barnomsorgsindex, pm/reviderad version, 2004-12-06 [pm till Nämnden för konsumentprisindex, sammanträde nr 225]. I. Sjögren (2004a), Barn- och äldreomsorg - aktualisering av frågan om ett införande av områdena i KPI, pm, 2004-09-20 [pm till Nämnden för konsumentprisindex, sammanträde nr 225]. I. Sjögren (2004b), Barn- och äldreomsorg: vilken fråga skall indexet besvara? pm, 2004-12-06 [pm till Nämnden för konsumentprisindex, sammanträde nr 225.

Tabell A1. Simuleringar för barnomsorgsindex Ordinarie maxtaxa Hypotetisk lägre taxa Tak för avgift per barn: i dec 03, kr: 400 i dec 04: indexuppräknat Hush. Inkomst kr Ant. Avgift kr Inkomständr. % Avgift kr Kostn.ändr. % Avgift kr Avgift kr dec 04 nr dec-03 barn dec-03 dec 03 - dec 04 dec-04 Endogen dec-03 Takuppräkning med: inkomstindex KPI 1 11 101 1 333 3.74 344 0.36 333 333 333 2 11 801 2 472 3.86 488 0.36 472 472 472 3 12 077 1 362 2.90 374 0.36 362 362 362 4 13 878 2 555 3.64 574 0.36 555 555 555 5 15 425 2 617 3.99 638 0.36 617 617 617 6 17 213 1 516 3.45 534 0.36 400 413 401 7 18 568 1 557 2.84 576 0.36 400 413 401 8 19 012 2 760 4.01 786 0.36 760 760 760 9 19 092 1 573 3.36 592 0.36 400 413 401 10 20 452 2 818 3.73 845 0.36 800 818 803 11 21 089 1 633 3.22 654 0.36 400 413 401 12 28 069 3 1 403 3.47 1 450 0.36 1 200 1 240 1 204 13 29 217 2 1 169 2.57 1 208 0.36 800 827 803 14 33 373 2 1 335 3.91 1 379 0.36 800 827 803 15 34 262 1 1 028 3.70 1 062 0.36 400 413 401 16 36 816 1 1 104 3.19 1 141 0.36 400 413 401 17 36 854 1 1 106 3.06 1 143 0.36 400 413 401 18 38 254 2 1 530 3.80 1 581 0.36 800 827 803 19 38 993 1 1 170 2.59 1 209 0.36 400 413 401 20 43 166 2 1 680 3.08 1 680 0 800 827 803 21 43 504 2 1 680 4.05 1 680 0 800 827 803 22 44 270 1 1 260 2.35 1 260 0 400 413 401 23 47 385 2 1 680 2.85 1 680 0 800 827 803 24 49 585 1 1 260 3.96 1 260 0 400 413 401 25 51 334 3 2 100 2.67 2 100 0 1 200 1 240 1 204 26 57 380 2 1 680 4.24 1 680 0 800 827 803 27 59 791 1 1 260 2.59 1 260 0 400 413 401 28 63 159 3 2 100 3.86 2 100 0 1 200 1 240 1 204 29 63 548 2 1 680 2.88 1 680 0 800 827 803 30 64 435 2 1 680 3.03 1 680 0 800 827 803 Medelvärde: 1 136.7 3.35 1 154.6 0.15722 Medelvärde 636.7 654.2 638.6 Exponent D: 0.4704 vägt Exponent D: 0.1623 Index för dec 04 (bas dec 03) Index för dec 04 (bas dec 03) Exogent Endogent Takuppräkning med: Direkt beräkning (från kolumnmedelvärden) 101.57 100.16 Ingen inkomstindex KPI Enligt formel (2) resp. (4) 101.56 100.17 Enbart taxeändr. 100.00 102.75 100.30 Exogent 100.53 103.30 100.84 Endogent 100.06 102.81 100.36