UNGA ATALANTE. årgång 7 nr 1 jan 1995 pris 20:

UNGA ATALANTE årgång 7 nr 1 jan 1995 pris 20: 1

2 PRENUMERERA och få tidningen hem i brevlådan. Betala 120 kr så får du den hemsänd ett helt år. Betalar du 175 kr blir du stödprenumerant. Inbetalningar görs till»dansgruppen Rubicon, Unga Atalante«, postgironummer 439 10 47-0. Skriv»Prenumeration«på inbetalningskortet. Glöm inte namn och adress.»unga ATALANTE«är Unga Atalantes tidning. Den kommer ut med sex nummer per år. Syftet är att sprida information om ny dans, musik och annan scenkonst i Göteborg. Tidningen är också ett forum för diskussion om den moderna scenkonstens villkor och utveckling, och då i synnerhet vad gäller dans. ANSVARIG UTGIVARE Niklas Rydén RE- DAKTION N Rydén, Magnus Telander Texter N Rydén, M Telander, Gunilla Witt, Ulf Sigvardson, Pontus Hjorthén,Daniel Hjärne, Tomas Haglund GRAFISK FORM Marcus.A., N Rydén RIP&TRYCK Struves- Vikings Göteborg i januari 1995. UNGA ATALANTE är en scen för ny dans, musik, opera, teater och varieté. Den drivs sedan åtta år av dansgruppen Rubicon. Unga Atalante har blivit ett begrepp i dans- och musiksverige, ett centralt inslag i den moderna scenkonsten i Göteborg och en speloch mötesplats för mängder av artister från hela landet. DANSGRUPPEN RUBICON är en fri grupp som bildades 1978. Rubicon fungerar idag som ett produktionskollektiv som arbetar med nutida dans. Gruppen spelar också barnföreställningar. Rubicon består av koreograferna Eva Ingemarsson, Gun Lund och Gunilla Witt. PRESSTOPP för nästa nummer är 1 mars. ADRESS Övre Husargatan 1, 411 22 Göteborg. Tel 031-11 82 00. Fax 031-13 63 17. Postgiro 439 10 47-0. Omslag:»Lögnsolo«. Foto Mic Calvert. Baksida:»La Strada«. NYINSTALLERAD KVINNA PÅ SCEN I AKVARIUM BOKFÖRLÄGGARE EJEBY GÖTEBORG FRAGMENT SOM KOM I ETT BREV 8 CINEMIX PÅ FESTIVAL 4 DROGAD UTAN DROG I MIND MACHINE SPANIEN, EUROPAS VILDA VÄSTERN I NÄRBILD R YKANDE FÄRSKA NOTISER OCH SKVALLER

Ulf Sigvardson tillhör den inte helt oansenliga skara Linköpingsbor som infiltrerar Göteborgs kulturliv. Han har tidigare bl.a. verkat som frilansskribent på Östgöta-Correspondenten och skrivit om ny musik. Glädjande nog kommer han tack vare arbetsmarknadspolitiska åtgärder att vara knuten till Unga Atalante under ett halvår. Sålunda: Unga Atalantes tidning har fått en ny skribent som redan hunnit med ett reportage om Bo Ejebys förlag. Vi presenterar också tre andra nya skribenter. Pontus Hjorthén förmedlar intryck från Spanien, mättade med sydeuropeisk desillusion, korruption och nattliv. Tomas Haglund publicerar en dramatisk text som bara damp ner på redaktionens skrivbord en dag och Daniel Hjärne berättar om var man köper Mind Machines. Tidningen kommer med två nummer till i vår. Detta numret är vad vi kallar allmänt. Dans, annan kultur, resor och kulturell information. I nästa nummer kommer vi bl.a. att fråga oss vad regimskiftet i stat och kommun inneburit för kulturpolitiken. Den formmässiga variationen fortsätter med nytt format, nya typsnitt och nytt papper. Markus Andersson och Niklas Rydén står för den grafiska formgivningen. 3

N D YINSTALLATION AV KVINNAN eller EN INSTALLERADE KVINNAN 2 poesi och akvariedans 4 Koreografen Gunilla Witt i dansgruppen Rubicon i Göteborg debuterade som poet i BLM hösten 1993. Några av hennes dikter publiceras nu i det nya numret av Café Existens och hon är en av medförfattarna till en bok om kroppens bilder som kommer ut till hösten.

Witt har blivit mycket uppmärksammad för sina egensinniga danssolon med annorlunda relationer mellan publik och dansare. Den senare ofta fastnaglad av publikens blickar. Som i Lögnsolo från 1992 där publiken fick sitta högt uppe under taket och se rakt ner på den liggande dansaren. Om detta stycke skrev Bodil Persson, DN:s danskritiker:»sällan har jag sett ett verk som avlyssnar och borrar så djupt i kvinnlig närvaro som Lögnsolo.«Och enligt teaterkritikern Leif Zern»vacklar man ut därifrån, drabbad av föreställningens erfarenheter«. Det senaste året har Witt arbetat med dubbel uppmärksamhet; riktad både mot kroppens språk och ordens. I våras lät hon ord och kropp mötas i föreställningen Den installerade kvinnan, som utspelades i en övergiven och förfallen tvårumslägenhet på Vallgatan i centrala Göteborg. Koreografen läste sina egna dikter i vardagsrummet och i det inre rummet låg en kvinna, dansaren Tina Andersson, i ett akvarium. På maximalt begränsad yta inuti glasmontern dansade hon ett solo om kvinnlig belägenhet. Musiken, nyskriven av Niklas Rydén, var uppbyggd enbart av glasljud.»det är stor rörelsekonst«skrev GP:s rescensent. Föreställningen»höjer kulturens tak i väst«, ansåg Margareta Sörenson i Expressen. Hon avslutade sin rescension av denna helt originella kombination av installation, dans och poesi med att säga:»en installerad kvinna kan vara rena rama navelsträngen för all scenisk konst.» 5 Med delvis nya texter prövar nu Witt andra rum att instal-

6 lera kvinnan i. Hon samarbetar som tidigare med scenograferna Mita Moberg och Tove Weigel, ljusdesignern Anna Wemmert, dansaren Tina Andersson och tonsättaren Niklas Rydén. Hemmascenen Unga Atalante byggs om för poesi och akvariedans med nya perspektiv för publiken. Det blir premiär onsdagen den 1 mars kl 20.00 och Den installerade kvinnan 2 spelas 1 mars - 15 april ons, fre, lör kl. 20.00. Precis som i våras får endast 20 personer plats per kväll. Vårens biljettintäkter på 21.00 kr skänktes till»kvinna till Kvinna«- solidaritetsaktionen för utsatta kvinnor och barn i forna Jugoslavien. Premiärkvällens intäkter går åter dit. Samtidigt förbereder Witt sitt nästa stycke för text och kropp med arbetsnamnet Perforera honom! -»en monolog och en dans för en kvinna i en härva av plastslangar, latexdukar och pumpande vätskor«. Premiär i höst. P.S. Den förfallna lägenheten på Vallgatan 23 är nu renoverad och ombyggd till affärslokal. D.S.

Foto: Mic Calvert Fler kritiker om Den installerade kvinnan i våras:»skarpsinne, blodigt allvar och drastisk humorännu ett märkligt allkonstverk«bohuslänningen»rörelsepoesi ur kvinnligt perspektivhelt enkelt befriande«svd DN»mångtydig och överraskande vital föreställning«arbetet Arbetet»Så som hon i sin koreografi låter dansaren Tina Andersson pressa handflator och fotsulor mot glaset, utforska varje yta och söka avläsa den, så låter Witt sin upproriska känsla söka sig fram över språket«expressen»niklas Rydéns musik är en kongenial komposition. Ett ljudsatt kvinnligt inre.«gp»enstaka ögonrörelser och våldsamma volter, allt utvecklar dansaren Tina Anderssonmed samma suggestiva precision. Det är stor rörelsekonst«gp 7

8 MIND MACHINE Butiken»Mind Gallery«innehas av Lena, en stockholmare. Den här dagen sköttes den dock av en tillfällig stand in: Bob. Typisk mörk technoklädsel. Butiken ger ett första intryck av att sälja technokläder och spacekonst, men en reklamskylt för»mindgym«ger en föraning om att det finns mer på lager. Bob berättar:»vårt viktigaste utbud är så kallade mindmachines och mindgym. Mindgym går ut på manipulering av hjärnans vågor med hjälp av blinkande ljus och musik i vissa frekvenser. Meningen är att man ska kunna framkalla olika sinnestillstånd efter önskemål.«sedan en tid tillbaka har en ny generation av butiker börjat dyka upp kring Köpenhamns gamla centrum. Här finns rockoch technobutiker, klädbutiker specialiserade på musikmodet. Och butiker som säljer och hyr ut mindmachines, en produkt som öppnar dörrarna till cyberspace FLIMRANDE LJUS PÅVERKADE Idén till den första sådana maskinen kom på kvällen den 21 december 1958 till en man som hette Brion Gysin, en konstnär och vän till William Bur-

roughs. Under en busstur från Marseille i solnedgången upplevde Gysin plötsligt hur han såg kaleidoskopiska mönster och fick en känsla av eufori. Han trodde att orsaken till upplevelsen var sättet som solens strålar lyste mellan träden i den allé som bussen passerade. Det blinkande ljuset som skapades av solen sedd genom trädgrenarna, påverkade hans sinnen på ett starkt sätt utan att han först var medveten om orsaken till det. Så småningom berättade han om upplevelsen för Burroughs. Tillsammans med en tekniskt begåvad vän, Ian Somerville som studerade matematik i Cambridge, började de arbetet på den första»mindmaskinen«. Maskinen var helt enkelt en roterande cylinder försedd med avlånga hål på bestämda avstånd från varandra. Genom hålen lyste ett starkt sken som blinkade med en särskild frekvens, exempelvis 10 Herz, beroende på rotationshastigheten. Maskinen tillverkades i få exemplar och alla såldes som konstobjekt. KOMMUNISTER OCH HOMOSEXUELLA Burroughs och Gysin sökte båda efter en djupare mening i tillvaron. De bodde en tid på»beat Hotel«i Paris, ett trettonde klassens hotell som uppfyllde minikraven för att få kallas ett hotell där de träffade flera av den tidens kultfigurer som ofta var kommunister, bögar och experimenterade med droger; levde helt enkelt det värsta tänkbara av liv. Många av dessa kultfigurer var negativt påverkade av tidens anda och ville göra upp med tidsålderns vanföreställningar. Tack vare mindmaskinen kunde Burroughs och Gysin försätta sig i drömliknande tillstånd, trots att de var vakna och utan att ta droger. Burroughs och Gysin skrev ner sina upplevelser i en bok. Där kan man läsa om hur de upplevde syner av brinnande kometer och djupt detaljerade mandalas (indiska geometriska mönster i form av bl.a. cirklar som den mediterande koncentrerar sin blick på; en slags självhypnos). HJÄRNA MED SAMMA FREKVENS Under de senaste åren har intresset vuxit bland företag och enskilda, samtidigt som tekniken har förfinats: t.ex. finns Nova Dreamer som används när man sover om natten. Den startar med blinkande ljus när den registrerar ögonens REM-rörelser, d.v.s. indikationer på att den naturliga sömnens drömstadium uppnåtts. Då utsänds en liten signal som får en att sova mer ytligt varpå man efter lite»träning«kan börja påverka utgången av sina drömmar. Däri- 9

10 genom kommer man bättre ihåg dem och kan bli medveten om drömmarnas betydelse. På amerikanska inrikesflyglinjer förekommer»mindmaskiner«som hjälper passagerarna i de dyrare klasserna att slappna av under flygningen. I butiken»mind Gallery«kan den som är intresserad boka tid till mindgym. Man får hörlurar, mörka glasögon med små lampor i och en bekväm fåtölj. Ur hörlurarna strömmar en ljudkuliss som består av elektromagnetiskt rymdbrus, inspelade av NASA:s Voyagersonder, med en liten skillnad i frekvensen mellan höger och vänster hörlur vilket hjärnans hörselcentrum uppfattar som en särskild dissonans eller egen ton. Så småningom påverkas hjärnans vågor att svänga med samma frekvens, vilken varierar med hur»musiken«svänger. Man konstruerar med andra ord sinnesstämningar med hjälp av ljudvågor, t.ex. avslappningsrytm eller aktivitetsrytm. RISKERNA MED MINDMACHINES Trots att Burroughs vänkrets experimenterade med kombinationen droger och mindmachine, är det ingenting som Bob på»mind Gallery«vill rekommendera.»tidigare brukade vi ta med apparaterna till olika fester i reklamsyfte, men vi blev tvungna att sluta med det eftersom flera som hade druckit alkohol innan de provade maskinerna blev illamående,«säger Bob.»Riskerna är annars små eller inga för de flesta människor. Enda biverkningen vi har sett var när en person blev åksjuk.«vad som inträffar när man tar droger är i högsta grad oförutsebart: man kan skapa sig en negativ upplevelse, så kallad bad trip, konfronteras med en oönskad undermedveten del av sig själv eller påminnas om någon tidigare händelse som ger upphov till mentala störningar. Dessutom skall man rådgöra med sin läkare innan man prövar på det här om man vet med sig att man har epilepsi. Mindmaskinerna säljs i fem modeller och kostar från 1.300 till 5.000 danska kronor, allt efter hur avancerad modell man är ute efter. Den dyraste heter»synergise«och levereras med ett PC-kretskort samt glasögon och hörlurar. För den som är intresserad av att besöka och prova på är öppettiderna måndag till torsdag 11.00-17.30, fredag 11.00-19.00 och lördag 11.00-14.00 och adressen: Studiestræde 11, 1455 København. Tel/fax: 331 333 27. Litteratur för den som vill veta mer: Burroughs, William: The Job, Grove Press, N Y, 1970 Hutchington, Michael: Mega Brain Hutchington, M.: Mega Brain Power Nuit-isis A journal of the new equinox, Vol 1 No 3, Golden Dawn Publications, Oxford, 1987 Daniel Hjärne, Köpenhamn

11

12 BOKFÖRLÄGGARE EJEBY Musik är en kulturyttring som nästintill varenda människa har något slags intresse eller förhållningssätt till. Trots detta är det få som intresserar sig för litteraturen om musik. Det vet förläggaren Bo Ejeby i Göteborg, som driver sitt eget musikinriktade bokförlag Bo Ejeby Förlag. Musikintresset är stort i vårt land, både vad gäller antalet utövare och lyssnare, men steget till att läsa om musik verkar vara gigantiskt, säger Bo Ejeby. Faktum är att det till och med är svårt att intressera professionella musiker för musiklitteratur. Naturligtvis finns det lysande undantag, men ser man generellt på våra musiker är de nästan skrämmande inskränkta på

gränsen till antiintellektuella! Bo Ejeby är varken arg eller uppgiven där han sitter inklämd på sitt fullproppade kontor, strax intill Landala torg, bara lite besviken. Besviken över att förlaget, som han startade för tre och ett halvt år sedan, fortfarande bara precis går runt. Visst köper folk musiklitteratur och nothäften, som förlaget också ger ut, men inte i den omfattning som Bo Ejeby hade hoppats på. Ibland funderar man på att lägga av, fortsätter han. Rent företagsekonomiskt är det idiotiskt att hålla på med den här verksamheten, men jag hoppas naturligtvis att det kommer en vändning. STRAVINSKIJ OCH EDWALL Tro nu inte att förlaget ger ut svåra musikteoretiska tegelstenar riktade till en liten, smal publik. Alls inte, Bo har visserligen främst inriktat sig på 1900- talsmusik, men från en bred, allmän synvinkel och inte från den snäva teoretiska och analytiska. Bland det tiotal böcker som hittills kommit ut finns titlar av, eller om, så skilda namn som Igor Stravinskij, Carl Nielsen, Erik Satie, Allan Edwall, Sven-Eric Johanson och ljudpoeter som Åke Hodell, Bengt Emil Johnson och Sten Hanson. Dessutom finns körhäften med bl.a. delar av repertoaren hos den populära kören Amanda, nedtecknande folksånger från Georgien, verk av Sven- Eric Johanson och ett körhäfte betitlat»körsnusk«. Mina utgivningar speglar mitt eget musikintresse, säger Bo. 1900-talsmusik är alltifrån Calle Jularbo, över Beatles till John Cage. I vår tid fungerar allting samtidigt och parallellt, därför är det ingenting konstigt med att mina utgivningar behandlar så många olika musiker och tonsättare. Att det blev kombinationen böcker och musik för Bo var knappast någon slump. Han har stark förankring i båda ämnesområdena. På 70-talet jobbade han som musiklärare på en folkhögskola i Ljungskile. För knappt 15 år sedan fick han erbjudande att bli redaktör på bokförlaget Korpen, där han fortfarande arbetar på halvtid. Sin musikaliska bana har han på senare år framför allt utövat i körsammanhang, både som sångare och ledare. BRETT KONTAKTNÄT Min lojalitet och förankring finns fortfarande hos Korpen, och min tjänst där är en förutsättning för att få mitt eget förlag att gå runt. Men en del av de böcker som jag ville ge ut passade inte riktigt in på Korpen, som främst inriktar sig på filosofi och samhällsvetenskap, så därför startade jag ett eget förlag. Min förankring och mina direktkontakter i musiksverige var en av anledningarna till att jag vågade satsa på det här. Jag vet hur man når ut och har ett brett kontaktnät, inte minst med landets körledare. För att få ut körhäftena är dessa kontakter ovärderliga, eftersom noter bara säljs på ett fåtal ställen i hela Sverige, men annars har hans utgivningar fått bra spridning. De finns ute i boklådor över hela landet och han säljer dessutom alla sina titlar via sin postorderverksamhet»ejeby Direkt«. Där distribuerar han också andra förlags böcker, med liknande inriktning som 13

14 de egna utgivningarna. Dessutom säljer han CD-skivor, med anknytning till bokutgivningen, företrädesvis svenska skivor med kör-, folk-, barn- och nutida seriös musik, samt jazz och visor. På senare tid har Bo gjort ett avsteg från den renodlade musikinriktningen och gett ut en samling korta texter av radioproducenten Kjell Alinge. Kommande utgivningar inkluderar en volym med fyra diktsamlingar av den norske poeten Jan-Erik Vold. VILL HA EN»HIT«Bo Ejebys framtidsplaner innefattar Bo Ejeby. Foto Lars Sundestrand

såväl förhoppningar om att ge ut någonting med jazzanknytning, som att ta ett steg utanför den rena 1900-talsmusiken. Jag kommer säkert att ge ut någonting om klassisk musik så småningom, men just nu vet jag inte vad. Det är dumt att låsa sig vid enbart 1900-talet även om det känns viktigast och roligast. Precis som en ung rockartist väntar dessutom Bo på sin första»hit«, en bok som säljer riktigt bra och som kan göra att förlaget får lite friare ekonomiska ramar. Alla små bokförläggare vet att det räcker med en enda titel som säljer bra och stadigt för att kunna göra mer och bli mer oberoende. Det vore kul att få en sådan»hit«! Kanske blir det den i England nyligen utkomna Beatlesboken»Revolution in the head«av Ian MacDonald, som Bo Ejeby har optionen för i Sverige. Den beskriver alla Beatles låtar och analyserar samtidigt medlemmarnas liv utanför gruppen, samhällsförändringarna och popvärlden i sig. Den är egentligen för dyr, men jag tycker att den hör hemma hos mig. Jag unnar ingen annan att få en framgång med den. Min generation, 40-talisterna, som växte upp med Beatles är idag köpstarka så kanske, kanske... DRÖMMER OM CAGE Han har dessutom»första-tjing«på en bok som är under arbete om den estniske tonsättaren Arvo Pärt. Den skrivs av engelsmannen Paul Hilliard, som är känd från välrenommerade The Hilliard Ensemble. Funderingar finns också på att översätta en bok med texter av mytomspunne pianisten Glenn Gould. Dessutom har jag ända sedan jag startade det här förlaget drömt om att ge ut en bok med texter av John Cage. Jag vet inte när, men det skall bli av en dag, det är jag säker på.»trägen vinner«, säger man i ordspråket. Säkerligen kommer också den dag då Bo Ejeby Förlag slår till och»börjar klättra på den svenska topplistan«. Ulf Sigvardson 15

16 I år är det tredje gången Unga Atalante samarbetar med Göteborg Filmfestival och arrangerar Cinemix på Atalantes scen. Som vanligt bjuds publiken på programpunkter som svävar i filmens utkanter, såna saker som en bra filmfestival måste bjuda på. Med tanke på Unga Atalantes anseende som en scen där korsbefruktningar är legio finner vi oss väl tillrätta med Cinemix och är naturligtvis stolta och glada över att få arbeta med Filmfestivalen. Årets program är mer bantat än föregående års. Vi har valt en stramare, mer konsekvent linje som vi tror är bättre för att kunna ge publiken en minnesvärd vecka. Vi fortsätter vårt samarbete med de kreativa högskolorna. Valand och Fotohögskolan får i år en hel helg var och scenografin och foajén är designad av elever från Chalmers arkitektlinje samt Scenografutbildningen i Skellefteå. Välkommen till några kongeniala kvällar på Atalante! Valands Konsthögskola Förra årets crossover-installation i Valands regi kommer med stor sannolikhet gå till historien som en av de mest bisarra. Även för Johan Sunesson själv, som stod som upphovsman/regissör. Vad ska Valand ställa till med i år? Rykten säger att vissa förfrågningar hos större frysfirmor har gjorts av delaktiga Valandselever. Vi vet inte själva men vi kan garantera ett fascinerande förlopp. Lör-sön 4-5 feb kl 13-18 Fri entré Chaplin i centrum Temakvällarna på Unga Atalante grundar sig på den aktuella Bergmans Lista. Den store regissören har till årets filmfestival valt ut tio av sina favoritfilmer från filmens första hundra år. Vi har i vår tur valt ut två regissörer från listan samt Ingmar Bergman själv, som vi ger varsin kväll på scenen. Först ut är Charlie Chaplin. Medverkande under kvällen är Teater Kolibri och filmvetaren Ole Breitenstein som kåserar kring Chaplins musikaliska ådra. Norska och svenska filmexperter drabbar samman i en filmisk På Spåret-tävling där Carl Harlén från Teater Uno visar utdrag ur Chaplins filmer. Det gäller naturligtvis att veta så mycket som möjligt om regissören. En chans till filmvetenskaplig förkovran. Allsmäktig domare: Leif Furhammar. Måndag 6 feb kl 18.00 Fokus Fellini Tisdagens Fellini-kväll är uppbyggd på samma sätt som måndagen. Kvällens teatergrupp är Atelierteatern, vinnare av 1993 års filmteatersport. Kvällens betraktare är Carl Johan de Geer som berättar om sin Fellini ackompanjerad på piano av Harald Svensson. Den nordiska envigen i filmkunskap rasar vidare med nya filmsnuttar. Tisdag 7 feb kl 18.00 Brännpunkt Bergman Kvällen om Ingmar Bergman inleds med Teater Unos tolkning av den store mästarregissören. Ett samtal om Bergman som personinstruktör

leds av Monika Tunbäck-Hansson, GP, med Gunnel Lindblom och Bibi Andersson som sakkunniga. På Spåret går in på sitt upplopp. Ska norrmännen utklasa oss på hemmaplan eller ska svenskarna få en ljuvlig revansch efter förra årets nesliga nederlag. Kvällen avslutas med dystopi-orkestern The Intellectuals och en alldeles privat hyllning till I.B. Onsdag 8 feb kl 18.00 Roy Andersson Vår tid utmärks av en rädsla för allvaret. Vi värjer oss för de sanna bilderna. Men mottagaren får aldrig underskattas. Det är tankar som Roy Andersson, vår mest kompromisslöse filmregissör, formulerar tydligare än någon annan. Roy Andersson har under senare år genom Härlig är jorden (hans bidrag till 90 minuter 90-tal), sin av Socialstyrelsen stoppade AIDS-film och genom sina oräkneliga framgångsrika reklamfilmer, ställt sig i centrum för debatten om bildetik och innehållsanalys. Hans upplysningskampanj och boken En lyckad nedfrysning av herr Moro häromåret blev en fördjupning av denna diskussion. Här visar han bilder och talar om dess grundläggande ämnen. Torsdag 9 feb kl 18.00 8mm-festival En av förra årets populäraste programpunkter var 8mm-festivalen på Atalante. Där kunde man se bisarra dokument från bisarra filmskapare. Allt presenterat av 8mmprojektorer som rasslade fram filmerna i salongens mörker. I år fortsätter naturligtvis satsningen på 8mm. Konstartens egen isprinsessa Karin Flodhammar har satt samman ett exklusivt program från när och fjärran. Animerad UFO-film, vampyrer, tomten i kris mm. Programmets high-light kan vara Ett barn blir till, en konstnärlig korsbefruktning mellan porrfilmen Big Dick III från 1971 och dokumentär äkta kärlek från cellnivå och uppåt. Deltagande filmare: Mats Gustafsson & Lars B Karlsson, Västerås, Klas Moser, Eksjö, Jenny Lindberg & Anna Gille, Bromma, Martin Reslöw & Fredrik Elg, Malmö, Christer Knutsson, Höganäs, Karin Flodhammar, Per Larsson, Ingemar Magnusson och Peter Magnusson, Göteborg. Fredag 10 feb kl 18.00 Fotohögskolan Fotohögskolan i Göteborg har deltagit under alla Cinemix-program och har visat projiceringar på hög nivå. Förra årets kändisparty gav mersmak. De visuella upplevelserna står som vanligt första ring för. Zooma in finalen på festivalen hela sista helgen. Lör-sön 11-12 feb kl 13-18 Fri entré 17

18 Europas Vilda Västern Spanien är Europas vilda västern! Ett samhälle å ena sidan dominerat av konservatism och ett politiskt maskineri med bly i kängorna, men å andra av en slående liberalism och promiskuitet. Den som färdats i Barcelonas nattlandskap, dansat sig vanvettig på Ibiza eller ätit tapas en baskisk sommareftermiddag vet. Att det är ett land, eller ett folk, som speglar en bild av frihet. Och i många avseenden är det ett fritt och i ordets goda bemärkelse, liberalt samhälle. Traditioner finns från seklets början då Spanien var ett politiskt radikalt land med tidig kvinnlig rösträtt och fri abort. Detta i kombination med den mycket starka fackföreningsrörelsen under den republikanska perioden 1934-36, innan inbördeskriget radikalt svängde om det spanska samhället in»under de feta kardinalernas rappande piska«

BILDER AV SPANIEN Spansk filmindustri har alltsedan censurens uppluckring i början av sjuttiotalet ägnat sig åt att tolka och förklara ett av världens mest absurda samhällens historia och uppkomst. Filmen har varit spegeln som»in exellentia«givit bilden av Spanien och hjälpt oss skratta åt eländet. Men även många andra starka kulturyttringar har nått fram: dock utan samma stöd från kulturministeriet som filmen har haft under åttiotalet. Här ritas och skrivs många av Europas allra bästa serier. Vuxengenren är vitt utbredd och gränsen mellan serier, barn och vuxenvärld, respektive litteratur och serier är mycket vag. Några av det nya Spaniens allra främsta uttolkare är serietecknare. Här görs mycket bra musik, nattlivet är i sina bästa stunder kreativt och mycket originellt. Katalonien hyser stolt en av Europas kanske mest spännande dans/performance-grupper:»la fura dels baus«. Men, trots allt detta. Någonting saknas. 19 TOMHET Någonting fundamentalt. Det är svårt att peka på vad, men kanske är det just det du kan känna i de spanska storstäderna: stressen, ytligheten, tomheten. Avsaknaden av äkthet. Barcelona är världens näst mest befolkningstäta stad, endast brädad av Calcutta. Här står jag till slut bara ut med de nedslitna hamnkvarteren och de trånga gränderna där urinstanken svider och stiletterna blinkar i mörkret, där 13- åriga zigenarkillar skär upp haschkakorna i tusenpesetasbitar och där invalider från inbördeskriget spatserar omkring i

20 tofflor och med käpp, med en fet puro i munnen. En billig cigarr som de suger och tuggar på en hel dag, tänder och släcker... Där aktiverar faran sinnena och adrenalinet. Man sugs upp av något avlägset. Stressen, den hysteriska trafiken och jakten på framgång, skönhet och det bästa tvättmedlet. Barcelonas gamla kineskvarter vilar på den romerska staden Barcinos ruiner. Det luktar humbug och synd ur varje port. Här har charlataner och fixare överlevt i snart 2.000 år. Mycket längre än katalanska separatister, korrumperade socialister och knarksmugglande paramilitära civilgardister. Den ruttnande samhällsstrukturen överlever dock än tack vare de starka fackföreningarna och arbetarrörelsen, den hårda och gängse moralen och de katolska värderingar som finns kvar och hålls levande av de konservativa fyrtiotalisterna som formats under Francos benhårda arbeta-eller-dö-styre. Men den är svag i sömmarna efter år av skandaler och extrem korruption. Förtroendet för politiker är lika med noll och intresset skrämmande lågt i ett land där demokratin är så pass ny. I detta landet lever man för att njuta, annars står man inte ut. NO FUTURE»NASA skulle kolonisera Mars, fattar du? De hade allt färdigplanerat. Hur de skulle förorena atmosfären, transformera om planetens egenskaper, och de visste precis hur de skulle göra en kopia av jorden. På åttiotalet, under Reagan och Bush var de helt galna jänkarna. De ville kunna spränga en bomb och sedan bekvämt förflytta sig själva, och vem de ville ta med till en ny jord och fortsätta där. Fattar du?«(daniel, min 16-åriga svåger i Barcelona) Symptomen för Generation X är slående uppenbara här i Spanien. Här lever de som om apokalypsen verkligen vore helt nära. Här talas det ofta vitt och brett om Nostradamus och hur hans profetior faktiskt slår in, en efter en precis som i en dålig skräckfilm. Pesten som skulle drabba världen identifieras i dessa dagar som den indiska lungpesten. Vidare kommunismens och murens fall, AIDS-psykosen och islams allt vildare fundamentalism. Det reflekteras inte mycket över att profetior ofta är självuppfyllande.»med lite god vilja«. No Future, Vaya con Dios... Kanske är det en naturlig konsekvens av att leva med sådant som de groteska skogsbränderna som härjat Spanien och framför allt Katalonien. Bränderna har utplånat den mediterrana skogen. Hela medelhavskusten är i princip död och färdig för att bli en del av den öken som sträcker sig från Andalusien och över spaghettivästernlandet Murcia och Almeira och alltså snart upp till franska gränsen. I en av Spaniens bättre tidningar läser jag om»generation Y«Får se... Eftersom Y kommer efter X är de då den näst sista generationen, för Z är sist. Lagom till Nostradamus ödesår 1999, naturligtvis. Som tur är får vi tre generationers respit i Norden. Stackars generationerna Å, Ä och Ö. Vilken tråkig värld. ETT PILLER TILL»Nästa generation kan bli den sista

innan Harmageddon«(Ronald Reagan, People Magazine) 93% av spansk ungdom lever hemma hos sina föräldrar fram till de sent omsider gifter sig och abrupt träder in i vuxenrollen, allt på en gång. Eget hem med komplett möblemang som bröllopsgåva, inga kompromisser. Fram till dess handlar deras bekymmer mest om att skaffa ett jobb och tjäna stålar för att kunna roa sig så kungligt som möjligt under helgen. Som i sig är ett sanktum här. Och festandet är gränslöst och utan slut. Sedan ett par år tillbaka har förlängningen av»la movida«, kultur- och nattlivet som då gick hand i hand, förvandlats till den spanska varianten av ravekulturen, och»la ruta del bacalao«. Ett sätt att festa som varar upp till tre dygn, under vilka man förflyttar sig enorma avstånd för att hitta de rätta lokalerna, med den rätta technomusiken. En helg kan börja i Barcelona, fortsätta i en ort på kusten under natten, framåt morgonen i Valencia, för att av- MED ÖPPNA SÅR»Man levde bättre på Francos tid. Man kunde känna sig säker på gatorna, det fanns arbete åt alla och det var ordning. Du måste förstå Spanien ur en annan synvinkel. Spanien är annorlunda.«(paco, 52 år) Men än är det inte slut och politikerna drar desperat i trådarna. Nu är det Europa som gäller. Och Spaniens president Felipe Gonzalez klär sig inte längre i rutiga skjortor som i början av sin karriär, utan i Armanikostym och solbränna. Ministrar har fallit som lerduvor de sista fem åren, och en enorm ekonomisk korruption är idag allmänt vedertagen. Europas nya maffia, ekonomiskt helt överlägsen den ryska, italienska eller jugoslaviska, har vuxit fram i Galicien, Spaniens västra hörn. Här till Atlantkusten skeppas det europeiska kokainet in från Sydamerika och tas om hand av den galiciska maffian för vidarebefordran. De har djupgående relationer med polismakten framför andra i Spanien, Guardia Civil, och agerar förvånande öppet och brutalt. Den förre chefen för gardet, Luis Róldan, är en av världens mest efslutas på söndag natt i Toulouse, Frankrike, där enligt utsago de vildaste»trance«-festerna hålls. Uppslutningen är stor och folk färdas i fulla bilar fram och tillbaka i ändlösa extasy-rus. Discjockeysarna mytifieras och är de stora»profeterna«som styr folks känslor i enorma industridiskotek där folk dansar tolv timmar i sträck utan att gå ut eftersom dagern bryter sinnesstämningen. Cirka en gång i timmen uppmanar discjockeyn folk att svälja ännu ett halvt piller och kollektivt hänge sig åt trancen. Natten är en annan dimension, som ett annat land för många, och baksmällan blir en stiliserad och introvert vampyrfeber. Som i sin tur skapar tomhet och villrådighet. Neuroser och psykoser och den stress som är allas arvedel och kors.»flykt och desperation är vårt nyckelord«. Sälja det sämsta och konsumera det bästa. Kunna måla tånaglarna i kaos, äta sin egen ångest till frukost. Ta nästa medicin för att dämpa biverkningarna av den förra. Vad spelar det för roll när det är så lite kvar av filmen.»slutet av andra halvlek«, game, set och... 21