Stockholm den 29 februari 2008 Näringsdepartementet 103 33 Stockholm Remissyttrande i fråga om Energimyndighetens rapport De Elintensiva företagens undantag från kvotplikt i elcertifikatsystemet Jernkontoret har i remiss från Näringsdepartementet ombetts att inkomma med synpunkter på rubricerade rapport senast den 29 februari 2008. Med anledning härav vill Jernkontoret framföra följande synpunkter. Sammanfattade synpunkter Jernkontoret anser: - att utgångspunkten för undantaget från kvotplikt bör vara att det skall omfatta företag som är utsatta för internationell konkurrens - att undantaget för el som används i metallurgiska processer träffar rätt kategori företag och är stabilt över tiden, men att det måste justeras för att konkurrensneutralitet skall nås - att det är bättre att relatera el till förädlingsvärde än till produktionsvärde när undantaget definieras, men att även den föreslagna definitionen är rörlig samtidigt som den motverkar minskad elförbrukning och ett ökat förädlingsvärde. - att undantag bör medges för företag som deltar i program för energieffektivisering (PFE) eftersom det skapar incitament att spara energi - att den del av förslaget som gör det möjligt att tillämpa undantaget på en del av ett företag är bra - att en flyttad kvotplikt till elleverantören för elintensiva företag med begränsad kvotpliktig elanvändning innebär en administrativ lättnad Besöksadress Telefon E-post Organisationsnr Kungsträdgårdsgatan 10 08-679 17 00 office@jernkontoret.se 802001-6237 Postadress Telefax Webbplats Box 1721, 111 87 Stockholm 08-611 20 89 www.jernkontoret.se
- att kompenserade åtgärder bör övervägas för de företag som fått sin internationella konkurrenskraft underminerad på grund av den definition som varit aktuell sedan januari 2007. Undantagets utgångspunkt Inledningsvis kan konstateras att frågan om ett undantag från kvotplikten är av stor betydelse för den del av det svenska näringslivet som är utsatt för internationell konkurrens och särskilt de internationellt konkurrensutsatta företag som dessutom är stora förbrukare av el. Detta eftersom nämnda företag avsätter sina produkter internationellt och eftersom produkterna prissätts på dessa marknader i konkurrens med andra aktörer från övriga världen. Möjligheten för de svenska företagen att i denna situation övervältra en ny kostnad i form av el-certifikat på sina kunder är följaktligen i princip obefintlig. För det fall de svenska internationellt konkurrensutsatta företagen belastas med de kostnader som följer av kvotplikten reduceras den internationella konkurrenskraften hos dessa företag i motsvarande mån krona för krona gentemot de konkurrenter som saknar denna kostnad. Utgångspunkten bör därför vara att undantaget från kvotplikten utformas på ett sätt som de facto leder till att de företag som är utsatta för internationell konkurrens omfattas. Om nämnda företag dessutom är stora förbrukare av el blir naturligtvis behovet av att undantas från kvotplikten än mer uttalat. Det är tveksamt om enbart det faktum att ett företag förbrukar mycket el i tillverkningsprocessen utan att samtidigt vara utsatt för internationell konkurrens är skäl nog att motivera ett undantag från kvotplikten. I en sådan situation uppstår inte någon konkurrensnackdel gentemot andra konkurrenter som saknar denna extra kostnad för el-certifikaten. När undantaget utformas är det vidare av stor betydelse att detta blir stabilt över tiden. Denna egenskap kan dessvärre inte tillskrivas det undantag som f.n. utgör gällande rätt. Enligt nuvarande ordning undantas de företag som använder en viss mängd el i förhållande till produktionsvärdet. När priset på de råvaror som företaget använder stiger, innebär detta att möjligheten att betraktas som elintensiv minskar. Samtidigt gäller det omvända när priset på råvarorna sjunker vid en oförändrad om elförbrukning. Detta leder till att ett företag som ena dagen betraktas som elintensiv den andra dagen inte uppfyller lagstiftningens krav, allt beroende på prisfluktuationer i råvarupriserna. Definitionen leder också till snedvridningseffekter i behandlingen av vad som i övrigt uppfattas som likartad produktion betraktat ur ett energiperspektiv. Dessa svagheter i definitionen framhålls av Energimyndigheten och den uppfattningen delas av Jernkontoret. En annan allvarlig svaghet är att undantaget inte alls prövar i vad mån de företag som 2 (6)
undantas är utsatta för internationell konkurrens med försämrad konkurrenskraft som följd. Undantag för metallurgiska processer Energimyndigheten har på ett förtjänstfullt sätt i stora delar av förslaget tagit fasta på de kriterier som enligt Jernkontorets uppfattning bör vara vägledande när undantaget från kvotplikten utformas. Detta gäller särskilt förslaget i 1 kap 2 p.5 b) jämfört med 4 kap. 4 p.6 i den föreslagna lagtexten. Detta är i relevanta delar samma kategori företag som enligt lagen om skatt på energi får göra avdrag för skatt på el som i huvudsak används för kemisk reduktion, framställning av energiprodukter, elektrolytiska och metallurgiska processer. Det är följaktligen fråga om en kategori företag som närmast utgör paradexempel på verksamhet som är internationellt konkurrensutsatt. Därmed är det också fråga om paradexempel på företag som uppfyller vad som borde vara det absoluta grundkriteriet för undantag från kvotplikten. Den parallell som Energimyndigheten gör med lagen om skatt på energi i detta sammanhang leder dessutom till en välkommen harmonisering av de undantag i vissa lagstiftningar som syftar till att undvika att konkurrenskraften hos de företag som är internationellt konkurrensutsatta undergrävs. Det bör dock uppmärksammas att undantaget för metallurgiska processer vilket i princip är synonymt med den svenska stålindustrin i lagen om skatt på energi inte omfattar alla produktionssteg fram till en handelsfärdig produkt 1. Detta förhållande är vare sig logiskt eller lämpligt. Syftet med undantaget är nämligen att undvika att den svenska stålindustrins konkurrenskraft undergrävs gentemot övriga konkurrenter på världsmarknaden. Detta syfte förverkligas i praktiken genom att medge befrielse från en viss merkostnad i detta fall en skatt på el - som är relaterad till produktionen. Med hänsyn härtill är det logiskt att de merkostnader som belöper på samtliga produktionssteg också omfattas av befrielsen (i detta fall från skatt). Detta av det enkla skälet att det är just den handelsfärdiga produkten som skall avsättas på den internationella marknaden och det är just denna produkt som de facto skall prissättas i konkurrens med andra stålproducenter från övriga världen. Det bör därför tydligt framgå att undantaget från kvotplikt i elcertifikatsystemet skall omfatta all den el som är nödvändig i den industriella processen och i samtliga produktionssteg fram till den handelsfärdiga stålprodukten. För att uppnå den välkomna harmoniseringseffekt som berörts ovan bör naturligtvis motsvarande definition tillämpas även i lagen om skatt på energi ifråga om avdragsrätten för el i metallurgiska processer. Detta förutsätter i vart fall ett 1 F.n omfattas endast produktionssteg som leder en halvfärdig produkt. 3 (6)
förtydligande i nämnda regelverk. Ett alternativ till utveckling/förtydligande av undantaget för metallurgiska processer är enligt Jernkontorets mening att koppla undantagsreglerna till verksamhetskoderna i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Energimyndigheten har i sin rapport fastslagit att endast industriella processer ska omfattas av undantaget och hänvisat till SNI-koder för vägledning. Ett avgränsat SNI-kollektiv är ett tydligt kriterium utan tolkningssvårigheter. Det är också stabilt över tiden och omfattar all el i samtliga produktionsteg. För stålindustrin skulle det innebära att undantag skall gälla för verksamheter med verksamhetskoderna 27.10, 27.20, 27.30, 27.31 och 27.32. Elförbrukning relativt förädlingsvärde Energimyndigheten föreslår vidare i sin rapport att de företag som har en viss elförbrukning i förhållande till förädlingsvärdet skall undantas från kvotplikten i elcertifikatsystemet. Att relatera till förädlingsvärdet istället för produktionsvärdet löser det problem som är förknippat med fluktuationer i priset på råvaror. Vid en jämförelse mellan de båda metoderna är naturligtvis metoden med att relatera till förädlingsvärdet avsevärt bättre än produktionsvärdet som f.n. tillämpas. En nackdel med förädlingsvärdemetoden är dock att denna motverkar företagens strävan att öka produkternas förädlingsvärde i syfte att bättre klara en hårdare internationell konkurrens. Dessutom är det en rörlig definition som är mindre önskvärd om man strävar efter definitioner som är stabila över tiden. Vidare uppstår tröskeleffekter som faktiskt ger incitament till att öka elförbrukningen hos de företag som ligger nära gränsen. Definitionen utgör inte heller någon garanti för att det enbart är företag som är utsatta för internationell konkurrens som kommer att omfattas. Sistnämnda problem kan dock lösas om metoden kombineras med någon annan metod som på ett bättre sätt säkerställer att endast företag som är utsatta för internationell konkurrens omfattas. Energimyndighetens förslag, om att det genomsnittliga värdet för de tre senaste åren skall ligga till grund för bedömningen av om undantaget från kvotplikt skall medges, har förvisso en stabiliserande effekt i den meningen att det ger en viss tröghet mot förändringar. Det leder dock inte till någon fullständig stabilitet i definitionen över tid. En sänkning av gränsvärdet skulle också verka i stabiliserande riktning samtidigt som det skulle finnas utrymme att öka förädlingsvärdet i produkterna utan att samtidigt falla utanför definitionen, men detta förutsätter att sänkningen av tröskelvärdet blir tillräckligt stor så att det finns en kostym att växa i. Det kan också nämnas i sammanhanget att den definition av förädlingsvärde som används i lagen om skatt på energi innehåller vissa element som avviker från den 4 (6)
gängse definitionen (bl.a. den som används av SCB) vilket skapar oönskade skillnader mellan olika företag som beror på vilket sätt verksamheten finansieras. Deltagande i PFE I Energimyndighetens rapport analyseras ytterligare en intressant metod som kan leda till undantag från kvotplikten i el-certifikatsystemet, nämligen för de företag som valt att delta i program för energieffektivisering (PFE). Motsvarande undantag återfinns när det gäller avdragsrätten för skatt på el i lagen om skatt på energi. Genom att tillämpa detta undantag även i lagen om el-certifikat erhålls en välkommen harmonisering mellan de båda regelverken. Villkoren för att delta i programmet kan dock behöva justeras något jämfört med tillämpningen i lagen om skatt på energi. Eftersom reglerna i lagen om skatt på energi är utformade för beskattningsändamål får nollskattad el inte räknas med vid prövningen enligt den s.k. 0,5-procentsregeln. Om syftet däremot enbart är att bedöma företagets energi- /elintensitet bör naturligtvis även nollskattad energi/el beaktas vid en prövning enligt 0,5-procentsregeln, vilket också föreslås av Energimyndigheten i rapporten. Av motsvarande skäl bör all energi beaktas vid prövningen enligt 3-procentsregeln, dvs. även sådan energi som enligt energiskattedirektivet betraktas som dubbel användning. Genom att medge undantag från kvotplikten för de företag som deltar i PFE ges dessutom ett incitament till en mer effektiv elanvändning. Detta måste enligt Jernkontorets mening anses vara eftersträvansvärt. Enbart de företag inom stålindustrin som deltar i PFE har redovisat åtgärder motsvarande 50 GWh. Rapporten från Energimyndigheten antyder dock en oro för att den samlade mängden el som skulle kunna undantas från kvotplikten riskerar att bli så stor att målet, dvs. att subventionera fram en förnybar produktion på 17 TWh eventuellt skulle kunna äventyras. För det fall målet att stimulera fram 17 TWh förnyelsebar el anses mer angeläget än att ge företagen incitament att effektivisera sin elanvändning finns lösningar även på detta problem. Ett enkelt sätt att i denna situation uppnå den önskvärda mängden 17 TWh är att öka andelen kvotpliktig el år från år i samma omfattning som motsvarar utvidgningen av det undantag som relaterar till PFE. På så sätt skulle alltså målet att uppnå den angivna mängden 17TWh kunna uppfyllas samtidigt som man skapar ett större incitament för företagen att effektivisera sin elanvändning. Del av företag Energimyndigheten föreslår vidare i sin rapport att även en del av ett företag som utgör en egen verksamhet eller verksamhetsgren skall kunna betraktas som en sådan elintensiv industri som kvalificerar för undantag från kvotplikt. Motsvarande definition återfinns i lagen om skatt på energi och förslaget välkomnas. 5 (6)
Flytt av kvotplikten Energimyndigheten föreslår slutligen att kvotplikten flyttas till elleverantören för elintensiva företag med en kvotpliktig elanvändning under 60 MWh per år. I vad mån gränsen på 60 MWh per är lämplig har inte analyserats ännu, förslaget synes innebära en administrativ lättnad vilket är vällovligt. Återställandet av konkurrensneutraliteten Jernkontoret vill avslutningsvis framhålla att det är mycket angeläget att snarast möjligt säkerställa att internationellt konkurrensutsatta företag undantas från kvotplikt enligt el-certifikatlagstiftningen. Energimyndigheten har utfört ett förtjänstfullt grundarbete och med de modifieringar som Jernkontoret föreslår finns ett tillräckligt underlag för en lagändring. Det skall härvid framhållas att den nu gällande undantagsregeln har fått effekter för företag i stålbranschen som inte rimligen kan ha varit avsedda. Som exempel på en sådan förmodat oavsiktlig effekt kan nämnas att ett av de största stålföretagen i Sverige på grund av den olyckligt utformade undantagsregeln har kommit att omfattas av kvotplikt sedan den 1 januari 2007. Detta är i sig ett skäl att påskynda lagstiftningsärendet. Det bör givetvis också övervägas hur de internationellt konkurrensutsatta företag som har drabbats kvotplikt under 2007 och 2008 skall kompenseras. Stockholm den 29 februari 2008 Elisabeth Nilsson Mathias Ternell 6 (6)