Yttrande. Svensk Försäkring har beretts möjlighet att lämna synpunkter på ovan angivna förslag. Svensk Försäkring har följande synpunkter.

Transkript

1 Justitiedepartementet Stockholm Ju 2011/8586/KO Yttrande Stockholm Yttrande över Europeiska kommissionens förslag till direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och till förordning om tvistlösning online vid konsumenttvister Svensk Försäkring har beretts möjlighet att lämna synpunkter på ovan angivna förslag. Svensk Försäkring har följande synpunkter. Allmänna kommentarer Mot bakgrund av den korta svarstid som givits för att lämna synpunkter fokuserar Svensk Försäkring i yttrandet på några utvalda frågeställningar. Yttrandet består förutom de allmänna kommentarerna av två delar. I del 1 lämnas synpunkter på förslaget till direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och i del 2 lämnas synpunkter på förslaget till förordning om tvistlösning online vid konsumenttvister. Svensk Försäkring ställer sig rent generellt positiv till möjligheten för konsumenter och försäkringsföretag att vid avtalstvister kunna använda alternativa tvistlösningsorgan och online-system för tvistlösning för att till nytta för bägge parter kunna uppnå en effektiv, snabb och rättssäker lösning av tvister. Svensk Försäkring anser dock att kommissionens förslag ger upphov till ett antal frågor som bör analyseras innan förslagen kan genomföras. Box 24043, Stockholm Karlavägen 108 Tel En del av Svensk Försäkring i samverkan

2 1 Alternativ tvistlösning vid konsumenttvister Alternativa tvistlösningsorgan för prövning av försäkringsrelaterade tvistemål I förslaget till direktiv om alternativ tvistlösning föreslår kommissionen att medlemsstaterna ska säkerställa att det finns alternativa tvistlösningsorgan för alla avtalstvister som kan uppkomma vid näringsidkares försäljning av varor och tillhandahållande av tjänster. Svensk Försäkring vill i detta sammanhang erinra om att det i Sverige redan idag inte minst på försäkringsområdet finns ett antal alternativa tvistlösningsorgan som är behöriga att pröva många former av tvister mellan konsumenter och försäkringsföretag. Dessa är bl.a. Allmänna reklamationsnämnden (ARN), Trafikskadenämnden, Patientskadenämnden, Personförsäkringsnämnden och Nämnden för Rättsskyddsfrågor. 1 Inom sina behörighetsområden besitter nämnderna omfattande kunskap och erfarenhet vilket leder till att nämnderna bedriver en välfungerande, effektiv och oberoende verksamhet som bidrar till att konsumenter och försäkringsföretag kan erhålla en allsidig och förhållandevis snabb prövning av tvister till låg kostnad för konsumenten. Dessa nämnder bör därför ges förutsättningar att fortsätta sina verksamheter. Inför ett eventuellt genomförande av ett kommande EU-direktiv i svensk rätt på detta område bör det göras en analys av eventuell förekomst av tvister som inte kan bli föremål för behandling inom befintliga alternativa tvistlösningsorgan. Bara om analysen visar att det finns tvister som inte kan prövas av dessa finns det behov av kompletterande alternativa tvistlösningsorgan inom försäkringsområdet. Analysen av behovet av eventuella kompletterande alternativa tvistlösningsorgan bör även omfatta vilken utformning ett sådant organ bör ges. Exempelvis bör utredas om det bör stå under huvudmannaskap av försäkringsbranschen eller om det ska vara ett (delvis) offentligträttsligt organ, gränsdragningen mellan behörigheten hos befintliga alternativa tvistlösningsorganen och eventuellt tillkommande organ samt hur det säkerställs att organet ges den kompetens och erfarenhet av försäkringsfrågor som krävs för att tvisterna ska kunna hanteras effektivt och ges en allsidig prövning. 1 För mer information om några av nämnderna och 2 (6)

3 Hur fastställs behörigheten för alternativt tvistlösningsorgan vid gränsöverskridande verksamhet? Svensk Försäkring vill framhålla att det särskilt bör observeras att frågan om vilket organ som är behörigt att pröva en viss tvist inte är okomplicerad, särskilt inte vid gränsöverskridande verksamhet. Skälet är att omfattningen av sådan behörighet för alternativa tvistlösningsorgan inte regleras i direktivförslaget. Istället föreslås det överlämnas till medlemsstaterna att säkerställa att det finns nationella alternativa tvistlösningssystem som är behöriga att pröva samtliga avtalstvister som kan uppkomma inom staten. Med en sådan lösning riskerar det att uppkomma situationer där behörigheten för olika alternativa tvistlösningsorgan överlappar varandra alternativt där behörighet saknas. För att hantera motsvarande problem inom det internationella privaträttsliga området har det skapats bestämmelser om bl.a. domsrätt, lagvalsregler och regler om erkännande och verkställighet av utländska domar i vissa fall. Behovet av liknande bestämmelser inom området för alternativa tvistlösningssystem bör utredas. Allmänt om informationskraven Kommissionen föreslår att näringsidkare som är etablerade inom gemenskapen ska underrätta konsumenter om de alternativa tvistlösningsorgan som näringsidkare omfattas av och som är behöriga att behandla tvister mellan näringsidkaren och konsumenter. För att alternativ tvistlösning ska vara ett effektivt sätt att hantera tvister mellan konsumenter och näringsidkare instämmer Svensk Försäkring i att det krävs att parterna känner till förekomsten av sådana behöriga alternativa tvistlösningsorgan. Men Svensk Försäkring anser att informationskravet rörande förekomsten av alternativa tvistlösningsorgan inte kan ses fristående utan måste betraktas utifrån samtliga de informationskrav som olika slags reglering ställer på försäkringsföretag. Idag föreligger enligt befintliga regelverk för försäkringsföretag omfattande informationskrav som bl.a. inkluderar skyldighet att informera om att försäkringsföretags beslut kan överklagas till nämnd och om möjlighet att få tvist prövad av ARN. Den informationsmängd som försäkringsföretag är skyldiga att lämna riskerar att sammantagen få till följd att konsumenterna inte har möjlighet att ta till sig all den information som lämnas. Den totala informationsmängden kan därför leda till att förslagets målsättning, att förbättra konsumenternas möjlighet till rättelse genom ökad kännedom om alternativa tvistlösningsorgan och hur konsumenten kommer i kontakt med dessa, inte uppnås. Mot bakgrund av detta samt att det som redovisats ovan kan uppkomma gränsdragningsproblem gällande behörighet för olika alternativa tvistlösningsorgan, både nationellt och internationellt, så anser Svensk Försäkring att det bör övervägas att 3 (6)

4 se över samtliga informationsregler för försäkringsföretag, inklusive att bedöma hur olika regler förhåller sig till varandra. En sådan översyn skulle syfta till att säkerställa att konsumenterna får och förstår den försäkringsinformation som är relevant, däribland information om vilket alternativt tvistlösningsorgan som är behörigt att pröva eventuell tvist. Information om näringsidkare åtar sig att använda alternativa tvistlösningsorgan Kommissionen föreslår även att det ska vara ett krav på näringsidkaren att denne ska informera konsumenterna om näringsidkaren åtar sig att gentemot konsumenter använda de alternativa tvistlösningsorgan som är behöriga att behandla eventuella tvister. Enligt kommissionen ska den föreslagna bestämmelsen utgöra ett incitament för att förmå näringsidkare att använda alternativa tvistlösningsmetoder i större utsträckning. Men i förslaget uppställs inget krav på att näringsidkare är skyldig att använda alternativa tvistlösningsmetoder. För att inte ytterligare försvåra för konsumenterna att ta till sig relevanta uppgifter i den informationsmängd som konsumenterna erhåller är det viktigt att endast information som är relevant för konsumenten lämnas. Svensk Försäkring anser därför att försäkringsföretag inte bör vara skyldiga att informera om samtliga alternativa tvistlösningsorgan som hypotetiskt kan vara behöriga att pröva en tvist mellan konsument och försäkringsföretag. I linje med detta bör försäkringsföretag inte heller informera om att företaget åtar sig att använda ett alternativt tvistlösningsorgan. Istället bör försäkringsföretag endas lämna uppgift om de alternativa tvistlösningsorgan som företaget kan komma att använda och de organ som i övrigt kan bli behöriga för att lösa en eventuell tvist med konsument. Tidsgräns inom vilken en tvist ska vara löst Svensk Försäkring vill framhålla att vid fastställande av en tidsgräns inom vilken en konsumenttvist ska vara löst så bör det beaktas att den normale konsumenten inte är en professionell aktör inom det område tvisten rör och att konsumenterna därför kan ha ett stort behov av att komplettera ett ärende, även om det är av okomplicerat slag, efter det att klagomålet lämnats till ett alternativt tvistlösningsorgan. Tidsgränsen bör därför räknas från den tidpunkt då det alternativa tvistlösningsorganet fått in de uppgifter från parterna som behövs för att tvisten ska kunna avgöras. 4 (6)

5 Kostnader för att driva tvistemål I likhet med kommissionen gör Svensk Försäkring bedömningen att alternativa tvistlösningsorgan bidrar till att tvister kan behandlas på ett snabbt, billigt och effektivt sätt och att fler konsumenter därför kan komma att välja att få en tvist prövad jämfört med om den skulle prövas av domstol. En aspekt av detta som Svensk Försäkring anser bör övervägas ytterligare är om ett ökat antal prövade tvister kan leda vilka ökade kostnader, exempelvis i form av ombudskostnader, för konsumenterna och näringsidkare. Därvid bör även analyseras om rättskyddsförsäkringar kan komma att påverkas. En viktig aspekt att klargöra är om ett ökat antal prövade tvister riskerar att leda till ökade kostnader för rättskyddsförsäkringarna och om det i sin tur riskerar att leda till att färre antal konsumenter tecknar sådana försäkringar. 2 Tvistlösning online vid konsumenttvister Inrättandet av en onlineplattform Förslaget syftar enligt kommissionen till att förbättra konsumenternas möjligheter till rättelse i samband med gränsöverskridande e-handel genom att en onlinehantering kommer att medföra tidsbesparing och förenkla kommunikationen mellan parterna. Även vid e-handel förekommer det försäljning varor och tillhandahållande av tjänster som är komplicerade. Det kan därför även vid e-handel uppstå tvister rörande komplicerade förhållanden. Vid sådana tvister ställs det ofta stora krav på kunskap och kompetens för att en part ska kunna få gehör för sina krav. Det kan gälla kunskap om och förståelse för de regler som gäller för prövning av tvisten och insikt i vad det krävs för underlag för att en korrekt och för parten framgångsrik prövning av tvisten ska kunna göras. För en konsument som inte är en professionell aktör inom området kan det vara svårt att uppnå detta. Dessutom är det, oavsett kunskap och kompetens, i många fall tidskrävande att i komplicerade tvister presentera den dokumentation som krävs samt bemöta motpartens argumentation. Mot bakgrund av detta anser Svensk Försäkring att det bör övervägas om det ska införas en reglering som ger behörigt tvistlösningsorgan rätt att avgöra om tvisten ska prövas genom onlineplattformen eller i annan ordning. Om plattformen ändå skulle omfatta alla former av tvister vid e-handel anser Svensk Försäkring att det bör analyseras närmare vilka uppgifter som ska lämnas i det elektroniska klagomålsformuläret, bl.a. för att säkerställa att ramen för vad som ska prövas i tvisteärendet klart kommer att framgå. Dessutom bör det, som 5 (6)

6