HYGIEN OCH SMITTSKYDD Vad säger lagen? Smittskyddslagen fastslår att var och en genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder ska medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar SFS-nr: 2004:168 I smittskyddslagen regleras preventiva åtgärder för att förhindra att människor smittas av allmänfarliga sjukdomar. 5 En behandlande läkare som misstänker eller konstaterar fall av allmänfarlig sjukdom eller annan anmälningspliktig sjukdom, skall utan dröjsmål anmäla detta till smittskyddsläkaren i det landsting där den anmälande läkaren har sin yrkesverksamhet och till Smittskyddsinstitutet. Läkaren är också skyldig att ge råd och förhållningsregler till patienten för att förhindra smittspridning samt uppmana patienter som är bärare av till exempel hepatit B (akut eller kronisk)eller HIV/Aids att informera om smittsamhet vid besök inom hälso-, sjukvård och tandvård. Smittskyddsläkaren (är en myndighet) har register över patienter med allmänfarlig sjukdom och anmälningspliktiga sjukdomar. Landstinget har ansvaret för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstinget. Ansvaret för direkta smittskyddsåtgärder vilar på smittskyddsläkarna och de behandlande läkarna. Smittskyddsläkaren har en operativ roll och inom varje landsting finns en sådan myndighet som tar hand om praktiska frågor, ger information och stöd till bl.a. hälso-och sjukvården samt tandvården. Smittskyddsinstitutet är ett statligt verk som har en övervakande roll. Frågor om lagar och förordningar besvaras bäst av dem. 7 Smittskyddsinstitutet skall som expertmyndighet följa och analysera det epidemiologiska läget nationellt och internationellt och föreslå åtgärder för att landets smittskydd skall fungera effektivt. 7 Socialstyrelsen ansvarar för samordning av smittskyddet på nationell nivå och skall ta de initiativ som krävs för att upprätthålla ett effektivt smittskydd. Socialstyrelsen skall följa och vidareutveckla smittskyddet. Socialstyrelsens anvisningar: - tandläkare och tandhygienister som misstänker hiv-infektion har enligt smittskyddslagen ingen skyldighet att remittera den misstänkt smittade till läkare, men bör enligt föreskriften göra det - patienter med misstänkt hiv-infektion samt symtomfria hiv-positiva, kan behandlas i allmäntandvård - patienter med orala symtom bör remitteras till specialklinik där det finns personal med utbildning och rutiner för att omhänderta dessa patienter - all tandvårdspersonal måste vara beredd att behandla alla patienter, oavsett känd eller misstänkt smittrisk, men om patientens hälsotillstånd kräver speciell kompetens så bör denne remitteras
- den som avvisar en patient med känd eller misstänkt smittorisk kan komma att åläggas disciplinansvar enligt disciplinföljdslagen ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------- OBS! Sammanfattningsvis kan konstateras att i Socialstyrelsens allmänna råd om hygien i tandvården anges att alla patienter och all personal kan vara bärare av smittsamma mikroorganismer och att arbetsrutinerna måste vara sådana att smitta inte sprids i samband med tandvård! En patient med blodburen smitta kräver inga extra smittskyddsrutiner under tandbehandling, under förutsättning att gällande hygienrutiner och rekommendationer följs ---------------------------------------------------------------------------------------------------------------- Smittspridningsvägar inom tandvården Patogena (sjukdomsframkallande) mikroorganismer i blod, saliv och sekret från slemhinnor eller sår kan överföras från patient till patient, från patient till tandvårdspersonal eller från tandvårdspersonal till patient. Kontaktsmitta kan vara direkt eller indirekt *Direkt kontaktsmitta: innebär att smittkällan har fysisk beröring med den mottagliga individen/mottagliga vävnaden. På detta sätt sprids bl.a. könssjukdomar. Andra exempel är smittbärande tandvårdspersonal som har sår på händerna. Från såren sprids smittämnet över till patientens mun. Ett exempel från verkligheten är att en tandhygienist har spridit sin Herpes simplex.-infektion från sår på sina fingrar till flera patienter (hon hade inga handskar vid behandlingen). *Indirekt kontaktsmitta: innebär att smittspridningen sker via olika former av mellanled. Mellanledet kan vara en kroppsdel, t.ex. personalens naglar, som lätt kan bli kontaminerade (kontaminera:smitta, överföra smitta), men även kläder, föremål, instrument, dörrhandtag kan fungera som mellanled.
Forts. Indirekt kontaktsmitta kan spridas på två olika sätt inom tandvården: - den ena vägen är via personalens hud, naglar och arbetskläder. Vid arbete utan skyddshandskar kontamineras händerna. Under vårt arbete kommer också våra arbetskläder i mycket nära kontakt med patientens hud och hår. Kläderna kontamineras lätt av de mikroorganismer som finns på patientens hud och hår: framförallt stafylokocker. Dessa mikroorganismer kan sedan föras över till vår egen och andra patienters hud. - den andra vägen är främst via icke eller dåligt rengjorda instrument som använts vid tandbehandling. Våra instrument kontamineras lätt av mikroorganismer under arbetet och mikroorganismerna har också förmåga att överleva på instrumentens yta under förhållandevis lång tid så det är av yttersta vikt att använda ny-steriliserade instrument till varje patient för annars finns risk att infekterat blod på vassa orena instrument eller kanyl förs direkt in i blodbanorna eller i vävnaden under hud eller slemhinna ( en stickskada ). Vinkelstycket (=puts-och borrmaskin) kan också vara en farlig smittkälla och måste bytas mellan varje patient. Dropp-och aerosolsmitta är en form av smitta som sprids via luften till en annan individ i form av droppar eller aerosol (är mycket små droppar eller partiklar som kan sväva omkring i luften under lång tid). Vid hostning och nysning liksom vid odontologiskt arbete med högvarvig borrmaskin, vatten-och luftbläster eller ultraljudsapparat sprids små vätskedroppar. Dessa vätskedroppar kan bära patogener av olika slag, som därigenom kan överföras till annan individ. Dammsmitta är också en sorts dropp-och aerosolsmitta som innebär att luft- eller vätskeburna patogener kan falla till golvet och torka in för att sedan spridas med uppvirvlande damm.t.ex tuberkelbakterien tål uttorkning och kan samlas i damm.
Hygien och smittskydd inom tandvården Barriärer: MINIMERA SMITTKÄLLAN/SMITTÄMNET - Genom att förhindra tillväxt av smittämnen genom bl.a dammtorkning, sterilisering och desinfection FÖRHINDRA SPRIDNING En osynlig men skarp gräns skall finnas mellan rena och kontaminerade (smittade) ytor!! -under behandlingen är det viktigt att tänka på att händerna endast skall vara i munhålan och/eller vidröra instrumenten. -duka fram de instrument som skall användas under behandlingen i förväg, men tänk även på att plocka fram journalhandlingar samt röntgenbilder för att slippa onödigt bläddrande. -om kassetter med lock används så lägg gärna de orena instrumenten i locket, med skaftet mot kanten och arbetsdelen inåt, bort från operatören. -instrumentens väg från behandlingsplatsen till rengöringsrummet/steriliseringsrummet bör vara väl definierad, och likaså instrumentens väg genom steriliseringsprocessen och tillbaka till förvaringsutrymmen och behandlingsplats. Denna väg skall inte korsas någonstans utan endast vara avsedd för enkelriktad trafik. -de flesta tillbud inträffar när rutiner saknas för klinikarbetet och på grund av att osäkerhet uppstår. Händer och handskar: - i början av arbetsdagen, efter rast samt vid förekomst av synligt smuts på händerna rekommenderas handtvätt med tvål och vatten. I övrigt är handdesinfektion med 70% etanol med tillsats av återförfettningsmedel effektivast och mest skonsamt mot huden. - handskar skall användas för att skydda mot blod och salivkontakt, vid hantering av smutsiga instrument, vid sår eller skador på händerna och vid hantering av kemikalier. Överdriven och felaktig handskanvändning kan få motsatt effekt genom att framkalla hudskador och därigenom nedsatt barriärfunktion. Stänkskydd: - droppsmitta kan förekomma genom blod- och/eller salivstänk på skadad hud, munslemhinna eller ögonslemhinna. Visir alternativt skyddsglasögon och munskydd är ett fullgott stänkskydd men skyddar inte mot aerosol (små små droppar i luften). Visir alternativt skyddsglasögon skyddar även mot olika typer av splitter från t.ex. emalj eller amalgamfyllningar.
Personlig skyddsutrustning sätts på i följande ordning!!!: 1. Munskydd alternativt visir 2. Skyddsglasögon alternativt visir 3. Skyddsrock (kan också sättas på först) 4. Handskar sist! MAXIMERA MOTTAGARENS FÖRSVAR - förbättra immunförsvaret genom t.ex vaccination - förbättra allmänhälsan och välbefinnandet genom bl.a god personlig hygien, goda kostvanor och motion - öka kunskapen genom utbildning och information om förebyggandet av smittspridning REFERENSER: Zimmerman, M., m fl. Hygien och smittskydd i tandvården. Andra upplagan, Förlagshuset Gothia AB,2003. ISBN 91-7205-357-7. Känna till: Kapitel 1,2,3 Kunna: Kapitel: 5: sid 71-73, Kapitel 8,13, samt 15:178-181 ---------------------------------- Smittskyddsinstitutet i Stockholm Smittskyddslagen SFS-nr: 2004:168 Socialstyrelsen: www.sos.se