Kayman Fury i insjövatten

Ursprunglig finsk text: Pekka Lassila Översättning: Jenna Ehn, Vaasa Kanotklubb rf http://melontakuvia.blogspot.fi/2014/10/kayman-furyjarvivesissa.html MÅNDAG 13 OKTOBER 2014 Kayman Fury i insjövatten Kayman Fury är en stilren, kraftigt bananformad kajak lämpad för paddling i vågor.krökningen framhäver det låga bakdäcket bakom sittbrunnen och den höga fören och aktern..det finns inte så mycket rocker i bottnen som man vid en första anblick skulle kunna tro. Eftersom Kayman Fury är en kajak av brittisk typ, kan jag inte låta bli att jämföra den med en äldre havskajak av brittisk typ. Som referens fungerar min sexåriga, många tusen kilometer paddlade Tahe Marine Reval, vars skrov påstås vara en kopia av den legendariska havskajaken Valley Nordkaps. Ovanför Kayman Fury 520 cm, 54 cm, max 130 kg. Nedanför Tahe Reval 550 cm, 54 cm, max. 155 kg. Fury är ungefär ett par centimeter lägre på mitten.inte lika mycket rocker som på de gamla brittiska kajakerna. Både fören och akterna bär bättre.de flesta nybörjare kantrar när de prövar min Reval Däremot är Furyn stabil. Nordkap, liksom Reval är från det föregående årtusendet och de representerar ett formgivningsideal för kajaker som passar hav och vågor, som är åtminstone en generation gammal. Kayman Fury i

sin tur representerar en nyare brittisk designlinje och påminner om bl.a. Tideraces kajaker. Av Tiderace Xplorer har jag en erfarenhet som sträcker sig över Finlands kustremsa. Tiderace Vortex är bekant från insjövatten och med Reval har jag paddlat över Finska vikens hela längd och frånsett Enare träsk, även på alla Finlands stora insjöar. Med Tahe Greenland har jag paddlat knappt tusen kilometer och jag tar den som referens för att dess bottenform är rätt nära Kayman Furys. Till vänster Reval, till höger Fury. Bägge är 54 cm breda. I tvärprofilen på kajakens bottnar är skillnaden uppenbar både på mitten och på den på bilden synliga bakdelen. Kayman Fury är liksom Tiderace Vortex, gjord för hav och lek på tidvattenvågor. Kaymans egentliga lekbåtar är Grazy och Grazhy hv. Fury är jämfört med dessa en dryg fot längre och mer passande för utfärdspaddling. Fury är som en korsning av Vortex och Xplorer. Kanske ganska nära Tideraces Xtra modell. Den V-formade bottnen är i mitten väldigt flack, nästan flat och påminner om Greenlandern eller den nästan flatbottnade Vortexen. Kajaken är stabil, jag fick den inte att välta trots att jag lutade den till sextio-sjuttio grader. Därefter skulle den ha varit lätt att välta, men den steg med högt stöd lätt upp tillbaka. Kajakens bakre däck är lågt, till sin höjd bara 18 cm bakom den bakre luckan, så även de med stel rygg lyckas luta tyngdpunkten tillräckligt mycket nedåt för en lätt eskimorulle och högt stöd.

Till vänster Reval, till höger Fury. Bärförmågan på Furyns bakdel, bakdäckets låga höjd och de goda lårstöden träder fram jämfört med den gamla brittiska stilen. Revalens sittbrunn är tio centimeter kortare, knäna får bra stöd från luckans kanter bara man sänker ned dem ett par centimeter med fyllning. Till Kayman Furys säte saknade jag inte vaddering eller fyllning. Framkanten trycker inte på låren och bakkanten trycker inte på svanskotan. Sittbrunnens formgivning och/eller ställning passar min kroppsbyggnad (184 cm) som hand i handsken. Eftersom ryggstödet, som ställs med kardborreband är nära öppningens bakdel, ryms bara en svamp, tåsandaler och en liten dricksflaska bakom sätet. Sittbrunnens volym är liten. Det är till fördel, ifall man råkar välta och behöver bli räddad. Min bakdel saknade inte någonslags extra fyllning eller inställningar i Kaymans sits. Den är enkel, och i rätt ställning. Dagluckan baktill har ett stort lock och ligger på mitten. Ur den är det lätt att plocka fram mellanmål och en liten trangia under pausen. Kayman Fury är den första havskajaken som jag paddlat där jag var tvungen att placera fotstöden så långt ifrån mig som möjligt. De som har längre ben än jag ryms inte i den här kajaken utan att flytta eller ta bort fotstöden. Om jag skulle paddla med den här längre, skulle jag byta ut Smart Track pedalerna till en fotstödsskiva eller så skulle jag förena pedalerna med ett tvärgående stöd.

Däckets tvära böjning gör att tåutrymmet på kanterna för skostorlek 42 blir minimalt. Med en fotstödsskiva kan man hålla fötterna i upprätt ställning i mitten. Å andra sidan gör stöden för benen att utrymmet i mitten blir för smalt för knäna. Vid paddling känns Furyns framdäck smalt, och böjningen som sträcker sig rejäl fram på framdäcket framhäver upplevelsen av att kajaken är smal. Hos Revalen, liksom hos många andra kajaker, börjar böjningen av framdäcket en aning framför fotstöden och vid hög paddelföring slår jag paddeln i däcket, ganska exakt 110 centimeter från ryggstödet. Med Furyn får jag inte paddeln att slå i däcket en enda gång. Böjningen sträcker sig långt fram och kajaken är ca en tum smalare än Reval och många andra kajaker jag paddlat. Böjningen på framdäcket sträcker sig ända fram till framluckan. De ordentliga böjningarna och att framdäcket är smalt möjliggör en god hög paddelföring.. Utan att paddeln konstant slår i framdäckets kant.

Kayman Fury känns på något sätt lätt att paddla, troligen tack vare dess smala fördäck, den stabilitet som ges av den flacka bottnen och dess låga bak-och sidodäck. Kontakten till vattnet och vågorna är lätt att känna, och kajaken är lätt att styra och hantera. Samma känslighet och slutstabilitet och kontakt till vattnet har jag njutit av då jag paddlat den låga Greenland T:n. Fury förlorar endast i hastighet jämfört med Greenland. Jag prövade inte maxhastigheter, men medelhastigheten under testrundan blev klart under 8 km/h, då den med Greenlanden oftast är över 8, upp till 8,5 km/h. Furyn paddlade jag i höstkylan, Greenlanden i ljumt sommarväder. Bara i simhallen har jag prövat eskimopaddel, men av någon orsak kom jag medan jag paddlade med Kayman Fury att tänka på att det med den här kajaken kunde vara ett intressant alternativ. Den 208 cm långa Bracsa Typhoon kändes med upprätt paddlingsstil på något sätt lång och aningen klumpig. Bak och fram finns ordentliga paddelfästen. Packluckorna verkar vara minst lika stora som i den smala Revalen och betydligt större än i Greenlandern. De ovala packluckorna är rejäla till storleken och man kan utan problem packa ett större tält in under däck. Under bakre däck är det relativt lågt. Jag tror ändå att all den utrustning som jag normalt packar baktill skulle rymmas där. Luckan på dagsluckan baktill och utrymmet är rejäla och locket vist nog placerat på mitten av kajaken. Jag har aldrig förstått varför luckan placeras på ena sidan. Man borde ändå aldrig öppna kajaken på vattnet då man är ensam. Jag har en gång öppnat, men gör det inte igen. Dagsluckan framtill är rätt så låg. I Luckan rymmer en pocketkamera, telefon, energistång och annat smått, som inte läggs i flytvästens fickor. En kniv av stål järn skall man inte lägga dit ifall man har en kompass på fördäck.

En tunn paddlingssko av storlek 42 under Furyns däck. Med Crocs eller med på torrdräktsstrumpor klädda större skor blir det lite trångt för fötterna. En skild fotstödsskiva eller en mellan fotstöden lagd skiva möjliggör en mer upprätt ställning för fötterna, vilket gör paddlingen effektivare och gör att fötterna inte blir så bortdomnade som i grodställning. På bilden ser man bra hur kraftigt böjt däcket är och hur den v-formade bottnen blir tvärare. Den låga luckan för dagsbruk tar inte upp väldigt mycket utrymmet under däcket. Jag paddlade några tiotals kilometer på en nyländsk insjö i byig, max tio sekundmeters vind och i Birkaland på Pyhäjärvi i sex sekundmeters vind. Kajakens skädda räcker bra till för att hålla kajaken i kurs i alla vindriktningar. Man behöver inte ens sänka skäddan direkt, riktningen håller rätt bra även utan skädda. Dock kan paddlingserfarenheten påverka detta något. För ett år sedan klarade jag inte mig med banankajak utan skädda ens på bleke. Sedan lärde jag mig använda skädda och senare tog jag bort det skramlande rodret. Den här sommaren har jag inte ens alltid kommit ihåg att använda skäddan på den kajak som jag inte i början fick att gå rakt utan rodret. Glasfiberarbetet verkar vara snyggt och välgjort. De på mitten hårda packluckorna lägger sig fint även framtill, trots att luckornas kanter ser ut att på den smala fören grimasera lite. Jag märkte att den främre luckan sväller och sänker sig inåt med temperaturväxlingen, luckan är alltså tät. Enligt försäljaren har kajaken planerats för att vara stabil i vågor, jag kan inte på basen av den här upplevelsen påstå annat.

För vem kunde Kayman Fury passa? Kajaken passar för mångsidig lek i vågor och utfärder. För den som söker snabba motionsrundor finns helt andra modeller, den brittiska bananmodellen strävar efter att nå helt andra sorters användare. Den stabila och mångsidiga kajaken passar även sådana som inte paddlat så mycket. Här tar inte paddlingsegenskaperna slut ens den tredje sommaren, om någonsin. Jag skulle på basen av egenskaperna våga paddla med den här kajaken från Mariehamn till fastlandet eller från Padasjoki till Kelventele även i rejäl vind. Om och när man köper sin egen kajak, måste man alltid göra kompromisser om man inte skaffar sig tre olika kajaker förstås. Med Kayman Fury paddlar man lätt fyrtio kilometers dagsturer och å andra sidan kan man även njuta av paddlande vid en vågig strand. För en veckolång utfärd kan man behöva placera och omplacera sin utrustning lite noggrannare och föredra lättare och mindre utfärdsutrustning. Kayman Fury är en tredjedel billigare än Tidraces modeller och bara fem-sex hundra euro dyrare än en de mer kvalitativa platskajakerna (Vortex, Scorpio). Priset lockar. Med tusenlappen man sparar får man en hyfsad torrdräkt och en kolfiberpaddel. ************

Ursprunglig finsk text: Pekka Lassila Översättning: Jenna Ehn, Vaasa Kanotklubb rf http://melontakuvia.blogspot.fi/2014/11/kayman-raidervihtijarvella.html MÅNDAG 24. NOVEMBER 2014 Kayman Raider på Vihtijärvi Kayman Raider har en rak köl och dess vattenlinje är lång. En snabb kajak. Kayman Fury kändes under mina för några veckor sedan gjorda testrundor en aningen långsam. Den nästan flatbottnade Furyn har inte planerats för snabba motionsrundor utan för vågor. För snabba motionsrundor eller utfärder erbjuder Kayman den tvärt v-bottnade Raidern. Kayman Raider är 549 cm lång och 52 cm bred. Bottnens V-form är tvär, betydligt mer tvär än i min gamla jämförelsekajak Reval. Kajakernas längd är nästan densamma, Raider är två centimeter smalare. Raiderns bredaste ställe ligger vid sittbrunnens bakdel, och mot fören blir den betydligt smalare redan vid sittbrunnen. Hur smal Raidern är beskrivs bra av att underbenens framsida i Raiderns benutrymme vilar mot fotstödens regleringsskaft.

Det smala framdäcket är kraftigt böjt. Paddeln slår inte ens i misstag i framdäckets kant då man paddlar med hög paddelföring.. Jag hade feber. Jag drog ut på provrundans start, då jag var rädd att min balans skulle svikta i den v-bottnade kajaken. I onödan. Raidern kändes förvånansvärt stabil trots sin smala och tvära botten. Kanske inte en kajak för nybörjaren, men inte alls instabilare än Reval. Pga. min feber, den redan delvis frusna insjön och min egen bekvämlighet ville jag inte pröva sekundärstabiliteten. Jag gissar ändå, att man lätt gör en eskimorulle i Raidern, då kajaken inte har en stor sidovinkel, som skulle hindra lutningen. Lätt framfart i det tvågradiga vattnet. Däcket är lågt hela vägen, bara sittbrunnens framdel är högre. Sidoprofilen på Raider ser likadan ut som sidoprofilen på Point XP18, som jag provade på samma insjö några år tidigare. Pointen har en botten som är ett flackt V, medan Raiderns är tvärt. Raidern är betydligt stabilare än Pointen då man lyfter upp rodret ur vattnet och vinden tar i. Man kan paddla rakt med kajaken i alla riktningar i 3-4 meters vind utan så väl roder som skädda. Raider har så väl roder, som skädda. Rodret kunde man lämna bort, om man inte vill ha den med sig som reserv. Skäddan räcker bra till för att hålla riktningen, och kajaken svänger lätt då man kantar. Men visst är rodret bekvämt och lättskött. Under min andra testrunda var det några minusgrader och skäddans vajer frös fast. Jag använde rodret tills vajern började böja sig igen i det några plusgradiga vattnet.

I Raiderns sittbrunn är saker i sin ordning. Sätet känns bra utan extra fyllning, stöden för benen är på bra höjd och man sammankopplas till kajaken på ett stadigt sätt. Här kunde man sitta dygnet runt. I den här kajaken sitter inte knäna väldigt brett även om låren ligger under benstöden. Knäna ryms även hyfsat in mellan stöden för benen. Den låga dagsluckan stör inte då man sätter sig. Sittbrunnen i Raider känns likadan som i Fury och den passar mig. Till det här sätet och till stöden för benen saknar jag inte extra fyllning. Även däckets formgivning verkar vara den samma fram till packluckorna. Den smala framluckans sneddning ligger på rätt ställe och i rätt vinkel, så att fötterna ryms bra in under luckan och så att paddeln inte stöter till luckans kanter. Knäna ryms just och just in mellan stöden för benen, så att det är möjligt att paddla med knäna ihop. Men knäna ligger inte väldigt brett ens då de är placerade in under stöden för benen. I den här kajaken ryms man inte att sitta i allt för bred grodställning. Framtill finns en liten daglucka. Baktill är den mindre luckans lock rejält och ligger på mitten och inte vid sidan som den vanligen gör. Packluckornas halvhårda lock är ovala och tillräckligt stora. På däck finns rejält med remmar och framtill finns ett paddelfäste. Bakom sätet finns inget störande paddelfäste som blivit vanligt i många kajaker.

Vinkeln i den V-formade bottnen och hur smal fören är syns bra framför pedalerna och vid mellanväggen framtill. Jag tror att Kayman Raider är en snabb kajak. Under min första korta provrunda var medelhastigheten för de två första kilometerrana 9,1 km/h enligt SportTracker. Eftersom jag hade feber, det var minusgrader och att jag prövade kajaken i olika vindriktningar, var den egentliga testrundan en km/h långsammare. Nog är det ändå en bra medelhastighet i vinterförhållanden med tanke på torrdräkten och tjock utrustning. SportTracker meddelande att den maximala hastigheten under den andra provfärden var 16,1 km/h, då den under den första var 13,1 km/h. Läsaren får bedöma, ifall man kan lita på SprotsTrackers tillfälliga hastighetsmätningar. Motsvarande topphastighet med Fury var 9,7 km/h, men medelhastigheten stannade på dryga sju. Årets hundra kilometers insjöpaddling blev ogjord. Kayman Raider verkar som en kajak som lämpar sig för en hundrakilometersrunda. Jag planerade redan att paddla sträckan i ljuset av min pannlampa, men stigande förkylning, feber och minusgrader minskade intresset. Jag nöjde mig med korta testrundor. För vem passer Kayman Raider? Kayman Raider är en elegant kajak, som en muskelbåt med sin massiva för. Eftersom bottnens v-vinkel är så tvär flyter inte kajaken väldigt högt då man paddlar. Jag tror, att vinden inte tar störande i den. Den massiva fören lockar kanske i utfärdsförhållanden att packa den lite för tung. Jag skulle köpa Raider för motionsrundor och snabba utfärder i insjö- och kustvatten. Jag hade inte möjlighet att pröva Raider i

sjögång, men det kan hända att en erfaren paddlare skulle klara sig bra med Raider där också. Enligt mig passar en kajak av klassisk brittisk typ bättre som allroundkajak än en med rak köllinje, men valet är en fråga om smak och vana. Innan köpbeslutet löns det även att prova Tiderace Pace -modellen, Wahoo, Point XP18 och andra liknande kajaker med lång vattenlinje. På det slutliga beslutet verkar allra mest hur kajakens ergonomi passar den egna kroppen och hur priset passar plånboken. Raider, som produceras i Polen, tullar mindre på plånboken än många andra kajaker. ************