RIKSTEATERNS TYST TEATER PRESENTERAR SOLAPAN Om vänskap och hur vi är mo t varandra. Spelas på svenskt teckenspråk. Passar barn 5-9 år. riksteatern.se/solapan
OM LÄRARHANDLEDNINGEN Denna handledning ger olika ingångar in i ett samtal om den unga publikens upplevelser av föreställningen Solapan. Här finns en resumé av föreställningens innehåll och en text om att tillsammans närma sig de olika beståndsdelarna i en teaterföreställning. Sist finns förslag på övningar att göra i klassrummet som vi hämtat från organisationen Friends, fler finns att hämta på deras hemsida www.friends.se/vad-vi-gor/radgivning/ ovningar. Välj de delar ur handledningen som intresserar dig och som kan vara relevanta för din klass! Kloka tankar om hur teaterupplevelser kan bearbetas i skolan finns i skriften Att öppna nya världar av Karin Helander, professor i Teatervetenskap och föreståndare för Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet. Ett utdrag finns med i denna handledning. Skriften i sin helhet kan beställas på Riksteaterns hemsida: skolscenen. riksteatern.se/attoppnanyavarldar. Samtalet efter en föreställning är, precis som den kvalitativa texten och dansen, en resa ut i okänd mark där frågorna är viktigare än svaren. I samtalet öppnas möjligheter att möta tankar, känslor och sammanhang som vidgar våra referensramar och ger oss nya erfarenheter. Att samtala och diskutera är ett sätt att formulera och pröva antaganden, reflektera över erfarenheter och kritiskt granska olika påståenden och förhållanden. riksteatern.se/solapan VÄLKOMNA! 2 Regnkappan, Niklas Andersson
PRATA OM RESPEKT OCH MÄNNISKORS LIKA VÄRDEN Det här med att vara riktiga kompisar. Att kunna leka tillsammans. Att vara på lika villkor. Vem ska bestämma och vem får vara med. Att vara utanför och att känna att man inte duger. Stora frågor i ett barns värld. Solapan lyfter detta ständigt aktuella tema till en annan, mer surrealistisk värld så att barnen får reflektera på både ett distanserat och samtidigt nära sätt. Solapan och hans vänner berör med ilska, tårar och skratt. I ett samhälle som tenderar att bli allt våldsammare blir det också allt viktigare att tidigt prata om bemötande, respekt och människors olikheter. Välkomna in till Solapans värld! Här lyser den röda solen över vänskapen och ger hopp om en bättre värld på andra sidan havet väntar resten av livet. Tyst teater vill med denna föreställning skriven av Sofia Fredén och regisserad av Charlie Åström visa alla barn oavsett om de är teckenspråkiga eller inte att vänskap och försoning alltid är en väg ut. Och till alla vuxna, föräldrar och pedagoger en input till samtal om viktiga värden. Ska vi dela på ett kex? Producent Ylva Björklund RESUMÉ Solapan spelas för barn från 5 år både som skolföreställning och för hela familjen. Den spelas av döva skådespelare på teckenspråk med inspelad berättarröst för hörande publik. Solapan är son till Solen alltings mamma och till Apan, alltings pappa. Han är världens mest fantastiska apa åtminstone enligt honom själv. Solapan är kung i sin värld han äger allting där. Solapan är vän med Regnkappan. Och enligt honom är Regnkappan världens mest värdelösa varelse. Solapan äter upp alla kex själv och binder fast Regnkappan vid ett träd. Egentligen är Solapan rädd för att Regnkappan inte vill vara hans vän, att han ska ta bussen och försvinna. På olika sätt försöker Solapan få Regnkappan att stanna kvar. Så blåser La Niña, dotterdotter till Nordanvinden den hårdaste, kallaste och vildaste vinden in i handlingen. Hon frågar Regnkappan om han vill bli hennes vän. Regnkappan vågar inte, han oroar sig för vad Solapan ska tycka. La Niña bryr sig inte om vad Solapan tycker, hon struntar i att han säger att allt tillhör honom. Solapan har varit i affären och köpt en bur. Vem ska vara i den buren? Regnkappan tror att det ska vara en fågel men nej. Solapan låser in Regnkappan i buren. La Niña följer händelserna från trädet där hon gömmer sig, hon smyger ner och drar bort skynket från buren för att rädda sin nyfunna vän. Men Regnkappan vågar inte trotsa Solapans vilja och riskera deras vänskap. Envist stannar han kvar i buren. Till slut sitter både Regnkappan och La Niña i buren och är Solapans fångar. Solapan känner sig sviken av Regnkappan, nu vill han bli vän med La Niña istället, men hon vägrar. Plötsligt är La Niña borta, hon har blivit till ingenting. Regnkappan anklagar Solapan för La Niñas försvinnande. Han vill inte vara Solapans vän längre, han kan känna La Niñas närvaro i sina händer och i öronen. Solapan får ont i magen, blir yr, sjuk och känner sig värdelös. La Niña kommer tillbaka och befriar Regnkappan från buren. Tillsammans ser de Solapan plågas han har samlat upp kvarglömda saker från sina vänner i plastpåsar och bönfaller dem att komma tillbaka. Solapan ångrar sig djupt. Det gör ont i hans hjärta, men när vännerna kommer tillbaka blåser La Niña bort det onda och svarta i hjärtat och gör det varmt och helt igen. Allt var ett missförstånd. De kan visst dela kexen lika och turas om att bestämma. Tillsammans påbörjar vännerna en resa till Regnkappans bröder i Kalifornien, där ska de äta hummer och njuta av värmen. Vännerna ser nu varandra på ett nytt sätt och en väg har öppnats upp till vänskap och förståelse. 3
OM SAMTAL Att samtala, diskutera och filosofera är ett sätt att formulera och pröva antaganden, reflektera över erfarenheter och kritiskt granska olika påståenden och förhållanden. Här presenterar vi några olika samtalsmetoder som kan användas efter föreställningen. En väv av tecken ett sätt att samtala om en föreställning Om att gemensamt söka olika tecken i föreställningen och se deras betydelse Vi kommer ihåg olika saker efter en föreställning och vi berörs på olika sätt av olika skeenden på scenen. Att tillsammans försöka beskriva och reflektera över vad som hände under en föreställning kan vara ett sätt att komma åt olika delar i pjäsen. 4 Att föra samtalet från en beskrivande nivå över en associativ nivå till en mer personlig nivå kan vara ett sätt att komma förbi mer svävande omdömen som bra eller dåligt. Nedan beskrivs hur ett samtal kan läggas upp. Minnesrunda I den första beskrivande fasen är tanken att eleverna i sina beskrivningar ska hålla sig nära det som hände på scenen. Låt så många elever som möjligt bidra med olika delar fram till att hela pjäsen återberättas i klassen. En gemensam beskrivande minnesrunda blir på detta sätt en överenskommelse om vad som faktiskt hände på scenen. Pröva frågor som: Minns du hur det började? Hur många var de på scenen? Hur såg de olika karaktärerna ut? Hur rörde de sig? Solapan, Joakim Hagelin Adeby Var de ensamma, var för sig, eller var de tillsammans? Hur slutade föreställningen? Beskrivningen bidrar till att påminna varandra om händelser som först kanske inte förefallit så viktiga men som kan visa sig ha haft stor betydelse för hur eleverna uppfattade och upplevde pjäsen. Reflektionsrunda En beskrivande del kan följas av frågor om hur eleverna associerar kring olika händelser i pjäsen. En första reflektionsrunda rör sig oftast om de associationer vi har gemensamt. Denna diskussion kan också handla om de delar man inte finner trovärdiga. Pröva frågor som: Vad tänker du på i den scen du beskrev? Hur tänker de andra i gruppen om samma scen? Personliga reflektioner I den tredje nivån lyfter man fram mer personliga associationer, sådana eleverna kan vara ensamma om att ha. Pröva frågor som: Kände du igen något av det som hände? Vad påminde de olika scenerna dig om?
ATT LEDA ÖVNINGAR Övningar och lekar är bra redskap när man vill arbeta mer aktivt och praktiskt kring vänskap och mobbningsfrågor. När man arbetar med övningar är det viktigt att vara väl förberedd, ge tydliga instruktioner och att skapa ett positivt klimat. Ibland kan det dessutom vara bra att förklara för klassen innan varför man gör övningen. Efter övningen är det ofta viktigt och givande att prata med eleverna om vad som hände, hur de tyckte att det gick, vad som var bra/ mindre bra osv. För att få en bra sammanhållning i gruppen är det viktigt att alla är med och är aktiva. Detta gäller däremot inte diskussionerna där man ska ha rätt att avstå. I diskussioner efter aktiva och värderande övningar bör man som ledare vara både uppmuntrande, provocerande och lyhörd. Försök att inte lägga in dina egna värderingar utan var objektiv. Alla har rätt att tycka som de vill. Det betyder också att det inte finns rätt och fel. Var däremot noga med att alla måste visa hänsyn till andras åsikter och inte kommentera varandras svar. Regnkappan, Niklas Andersson och Solapan, Joakim Hagelin Adeby 5
ÖVNINGAR Positiva tunneln, år f-2 Syfte: Att träna sig på att säga snälla saker till varandra. Uppmärksamma alla. Lära sig ta emot en komplimang genom att säga tack. Sitt i en ring. Fråga gruppen om de är bra på att säga positiva saker till varandra. Gruppen svarar Ja! och ni svarar: Vad bra, då gör vi så här att vi vänder oss åt höger och säger en bra sak till den som sitter där. Har de svårt för detta så kolla med dem vad man kan säga för bra saker. Be barnen därefter att säga en bra sak till den som sitter på andra sidan också. Därefter ställs gruppen på två jämna led och ombeds att stå med händerna mot varandra och bilda en tunnel. Stå vid början av tunneln och låt sedan en elev i taget gå igenom tunneln och instruera övriga att säga positiva saker till den personen som går där. Ett annat alternativ är att alla säger samma sak exempelvis Du är bra för att lägga fokus på hur man säger och tar emot en komplimang. Kändes det bra att få höra något snällt? Brukar ni säga snälla ord till varandra? Var det svårt, i så fall varför? Uppmana dem att fortsätta med de positiva orden på rasten! Det här är min kompis Syfte: I denna övning tränar man vi-känsla, trygghet och samarbete. Bra att göra under samling eller liknande. Alla sitter i en ring. Ett av barnen börjar och presenterar den som sitter till vänster genom att lyfta kamratens hand i luften och säger t ex: Det här är min kompis Pelle. Alla fortsätter på samma sätt tills alla har presenterat varandra. Till slut är alla händerna i luften och alla håller varandra i handen. För äldre barn: utöver namnen säger barnen något om kamraten t ex: Det här är min kompis Nadja. Hon har en hund och hon tycker om att rita och måla. Blomman, år f 2 Syfte: Att träna sig att säga mjuka ord och förstå att det bygger upp en annan individ. På samma sätt behöver man en vän som lyssnar och säger snälla ord, annars slokar man och vissnar likt en blomma. Berätta följande för barnen innan du gör övningen: En eftermiddag när namnet på ett gosedjur ni har på skolan och jag skulle vattna blommorna i vårt fönster så såg vi en blomma som hängde så här (visa hur den hängde, låt huvud och armar hänga neråt). Vi hämtade vattenkannan och gav den vatten. Nästa dag så hade blomman rest sig och såg stark och fin ut igen (visa med kroppen hur den sakta reste sig). Några dagar senare spelade jag fotboll på rasten, jag var målvakt. Det gick inte så bra, för jag släppte in flera mål. Då sa några barn till mig: Usch, vad du är dålig, du får inte vara med längre. När jag kom hem den dagen så kände jag mig så ledsen, (du hänger neråt med huvudet och kroppen). Namnet på ett gosedjur ni har på skolan frågade mig, vad är det som har hänt, du ser ju ut som vår vissna blomma som vi vattnade! Jag berättade allt och namnet på ett gosedjur ni har på skolan lyssnade på mig, sedan sa han/hon: Men du är ju bra på andra saker. Till exempel på att spela kula, du är snäll, du är rolig och så har du fin tröja på dig. Tycker du det namnet på ett gosedjur ni har på skolan, sa jag. (Under tiden reser du dig sakta för varje snäll sak namnet på ett gosedjur ni har på skolan sa, och ser till slut glad ut). Efter det känns det mycket bättre. Precis som den vissna blomman behövde vatten för att växa och bli stark, så behöver vi människor höra snälla ord ibland. Tror ni att xxx (förslagsvis en annan lärare första rundan) skulle vilja höra några snälla ord? Be xxx komma fram och ställa sig som den slokande blomman, låt övriga säga snälla saker tills xxx har rest sig och ser glad ut. Fråga om något barn vill prova. Fler övningar finns på www.friends.se La Niña, Rebecca Drammeh, Solapan, Joakim Hagelin Adeby och Regnkappan, Niklas Andersson 6
SOLAPAN I ROLLERNA Solapan Joakim Hagelin Adeby Regnkappan Niklas Andersson La Niña Rebecca Drammeh PRODUKTION Manus Sofia Fredén Regi, scenografi och ljusdesign Charlie Åström Kostymdesign Moa Möller Mask och peruk Anna Olofson Ljus- och ljudtekniker Peter Stockhaus Kostym- och rekvisitatekniker Tuva Danhard Scenmästare, TS och TL Svanhildur Kjartansdottir Chaufför Robert Ferrara Speakerröst Frida Beckman Regiassistent Mette Marqvardsen Tolksamordnare Mimmi Ahlén Producent Ylva Björklund Projektledare kommunikation Ann-Charlotte Kron Teknisk projektledare Ola Brink Regnkappan, Niklas Andersson och La Niña, Rebecca Drammeh 7
RIKSTEATERN Scenkonst som sätter tankar och känslor i rörelse, för alla överallt. Över 40.000 medlemmar skapar möjligheternas scen och öppnar mötesplatser i hela Sverige. Med mer än 30 års erfarenhet är Riksteaterns Tyst Teater ett center för scenkonst på svenskt teckenspråk. Här finns inspiration och gränslösa nätverk för döva och hörande i alla åldrar. Riksteatern / 145 83 Norsborg Tel: 08-531 991 00 / Fax: 08-531 830 12 info@riksteatern.se / riksteatern.se riksteatern.se/solapan Riksteatern / Foto: Urban Jörén / Grafisk form: hemma.com / Våren 2015