Christina Lindberg, Jan Olov Strandell 2015-09-29 Politisk viljeinriktning för diabetesvården i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion baserad på nationella riktlinjer från 2015 och den utvärdering som Socialstyrelsen gjort med anledning av nationella riktlinjer från 2010 och 2015 Antagen av samverkansnämnden 2015-09-29
Inledning Den politiska viljeinriktningen är ett för sjukvårdsregionen förtydligande av de förbättringsområden som Socialstyrelsen identifierat efter sin utvärdering av diabetesvården med anledning av nationella riktlinjer från 2010 och 2015 och utgör Samverkansnämndens rekommendation till landstingen. Den har som syfte att bidra till en mer likvärdig vård på diabetesområdet inom sjukvårdsregionen och till att vara ytterligare stöd i styrning och ledning av hälso- och sjukvården med öppna och systematiska prioriteringar. De enskilda landstingen förväntas ta in rekommendationerna i budget- och planeringsprocesserna så att rekommendationerna når aktuella ledningsnivåer och berörda verksamheter. Den politiska viljeinriktningen beskriver också de områden inom diabetesvårdens utveckling som Samverkansnämnden bedömer lämpar sig för ett regionalt samspel. Den riktar sig därför också till berörda specialitetsråd och till det regionala programrådet för diabetes. Sammanfattning av Socialstyrelsens bedömning Svensk diabetesvård visar i de flesta fall positiva resultat och trenderna tyder på stadig förbättring, både för sjukvårdens processer och för dess resultat. Resultaten är sämre inom vissa områden där sjukvården och patienten behöver ha en mer fördjupad, frekvent och varaktig kontakt. Exempel på detta är att utvärderingen visar på bristande måluppfyllelse för HbA1cvärden och blodtryck, något som kan få långsiktiga negativa konsekvenser. Dessutom visar resultaten på otillräckliga insatser från hälso- och sjukvården för att stimulera patienterna till ökad fysisk aktivitet och rökstopp. Resultaten i rapporten pekar även på betydande skillnader mellan landstingens diabetesvård både vid medicinkliniker och i primärvården. Socialstyrelsen har i utvärderingen identifierat följande förbättringsområden för landstingen och regionerna: Minska andelen personer med diabetes som har ett HbA1c-värde över 70 mmol/mol. Minska andelen personer med diabetes som har ett blodtryck över 140/85 mm Hg. Öka andelen personer med diabetes som regelbundet och minst tre gånger per vecka är fysiskt aktiva. Minska andelen rökare bland personer med diabetes. Öka andelen personer med diabetes som årligen genomgår en fotundersökning. Öka andelen personer med diabetes som genomgår en ögonbottenundersökning. 2 (5)
Öka andelen personer med diabetes som får förebyggande åtgärder mot karies och parodontit. Öka förekomsten av kulturanpassad utbildning. Öka förekomsten av gruppbaserad utbildning till personer med typ 2-diabetes inom primärvården. Öka andelen diabetessjuksköterskor med utbildning i pedagogik vid sjukhusmottagningarna. Förbättra samverkan kring multidisciplinära fot-team för att patienter med fotproblem ska få ett kvalificerat omhändertagande. Öka stödet till fysisk aktivitet med hjälp av kvalificerade rådgivande samtal. Öka stödet till rökstopp med hjälp av kvalificerade rådgivande samtal. Sammanfattning av fastställda målnivåer Utgångspunkten för målnivåer inom diabetesvård är de indikatorer som tagits fram till remissversionen av de nationella riktlinjerna för diabetesvård 2014 [1]. Indikatorlistan omfattar totalt 21 indikatorer. Socialstyrelsens expert-grupp har utifrån dessa gjort ett urval av indikatorer som är lämpliga för mål-sättning. Därefter har en konsensusgrupp bestående av sakkunniga, patient-representanter, företrädare från specialistföreningarna och huvudmannaföreträdare diskuterat sig fram till ett gemensamt förslag till målnivåer för de aktuella indikatorerna utifrån befintliga underlag. Efter genomfört arbete har Socialstyrelsen fastställt följande målnivåer: HbA1c >70 mmol/mol typ 1-diabetes (< 20 procent) HbA1c >70 mmol/mol typ 2-diabetes (< 10 procent) Blodtryck < 140/85 mmhg typ 1-diabetes ( 90 procent) Blodtryck < 140/85 mmhg typ 2-diabetes ( 65 procent) Fotundersökning typ 1-diabetes ( 99 procent) Fotundersökning typ 2-diabetes ( 99 procent) Ögonbottenundersökning typ 1 diabetes ( 98 procent) Ögonbottenundersökning typ 2-diabetes ( 96 procent) Icke-rökare bland personer med typ 1-diabetes ( 95 procent) Icke-rökare bland personer med typ 2-diabetes ( 95 procent). Sammanfattning av Samverkansnämndens bedömning Mellan och inom landstingen/regionerna i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion finns alltför stora omotiverade variationer i vårdpraxis och resultat i förhållande till vad Socialstyrelsen rekommenderar och vad dess utvärdering visar. Det finns verksamheter som i stort sett redan helt följer rekommendationerna och verksamheter som inte alls gör det. Uppföljning av den politiska viljeinriktning som Samverkansnämnden utarbetade med anledning av riktlinjerna från 2010 pekar på ungefär samma svagheter som Socialstyrelsen nu gör och även där påpekas att de stora variationerna mellan enheter i sig är ett problem som bör adresseras. Nationella Diabetesregistret publicerar idag i realtid, öppet och på enhetsnivå utfallet i de flesta indikatorer som Socialstyrelsen rekommenderar för uppföljning. Utfallet 3 (5)
stödjer slutsatsen att alla landsting i sjukvårdsregionen behöver arbeta för att minska den alltför stora variationen i utfall mellan enheter främst inom primärvård och att det bör vara en prioriterad ledningsfråga. De av Socialstyrelsen rekommenderade målnivåerna för 10 av indikatorerna borde vara hjälp i det arbetet. Behovet av förbättrade samverkansformer mellan specialist-, primär- och hemsjukvård är stort. Till exempel är det tydligt att det finns ett gap vad gäller rekommendationen om förebyggande insatser vid ohälsosamma levnadsvanor till personer med ökad risk att utveckla diabetes typ-2. Samverkan mellan kommunerna, primärvården och specialistvården i det förebyggande arbetet måste struktureras och samordnas och det gäller inte minst behovet av en särskild satsning på kulturanpassad diabetesvård. Struktur på nationell, regional och lokal nivå för kunskapsstyrning inom diabetesområdet Diabetesområdet har gått före när det gäller att bygga upp en för landet gemensam struktur för kunskapsstyrning. 2012 etablerades ett nationellt programråd med uppgift att identifiera variationer i praxis och ta fram förslag till åtgärder, exempelvis gemensamma kunskapsunderlag och nationella vårdprogram. På sjukvårdsregional nivå finns sedan 2014 ett regionalt programråd som genom samverkan mellan de sju landstingen och med den nationella nivån ska arbeta för en jämlik och kunskapsbaserad hälso- och sjukvård inom diabetesområdet. Rådet har bland annat i uppdrag att följa upp kvalitetsdata för samtliga landsting och identifiera oönskade och omotiverade variationer mellan och inom landstingen i sjukvårdsregionen. Resultaten från uppföljningar och utvärderingar ska återkopplas och förslag till förbättringsåtgärder ska lämnas. Diabetesråd finns i alla landsting i sjukvårdsregionen och det regionala programrådet bemannas av ordförandena från respektive landstings diabetesråd, vilka har motsvarande uppgifter som det regionala rådet men på landstingsnivå. Här finns en färdig struktur som har goda förutsättningar att vara ett verktyg och det stöd som ledning och verksamheter kan använda för att få ökad tillämpning av bästa tillgängliga kunskap inom området och som kan reducera/eliminera den omotiverade variationen i praxis och utfall i indikatorer. Nyckelfaktorerna till framgång finns beskrivna av det nationella programrådet för diabetes och är: 1. Diabetesteamet har fokus på att varje patient snabbt ska uppnå relevanta målvärden 2. Vårdenheten har tydlig strategi med riktade insatser för patienter med sämre värden 3. Vårdenhetens utfall för diabetes-indikatorer är ständigt på personalens och ledningens agenda 4 (5)
4. Huvudmannen omsätter snabbt och effektivt ny kunskap till primärvården och kommunicerar tydligt förväntan på mätbara resultat 5. Huvudmannen följer uppmärksamt utfall och återkopplar till verksamheterna 6. Huvudmannen prioriterar diabetes i flerårigt förbättringsarbete 7. Tvärs över organisationen finns kultur av ägarskap för utfall samt fokus på sekundär-prevention Samverkansnämndens rekommendationer till landstingen De brister som riktlinjernas rekommendationer adresserar och de ojämlika resultat utvärderingarna pekar på kan till stor del hänföras till brister i implementering och styrning och ledning. Det finns idag en gemensam struktur för kunskapsstyrning och därmed ett forum för spridning av arbetssätt som man vet är effektiva och därmed nödvändiga att tillämpa för att nå bättre resultat och för att minska den omotiverade variationen. Mot den bakgrunden anger Samverkansnämnden inte några specifika mål och rekommendationer utan pekar istället på vikten av att den struktur för kunskapsstyrning som byggts upp får det stöd och de resurser som behövs för att dess uppdrag ska kunna utföras. Samverkansnämnden rekommenderar landstingen att ge stöd och resurser till den struktur för kunskapsstyrning som är under uppbyggnad fastställa och använda de av Socialstyrelsen rekommenderade målnivåerna som utgångspunkt i arbetet i uppföljningen 5 (5)