Utös landskapsutredning

Utös landskapsutredning Komplettering 2012/2013 Pargas stad Miljöavdelning Planläggningsenhet 1

2

UTÖS LANDSKAPSUTREDNING KOMPLETTERING 13.7.2012/26.2.2013 Heidi Saaristo-Levin Anni Räsänen Utö hembygdsförening rf har gett sina kommentarer till utredningen och de har beaktats i utredningen 3

4

1. BAKGRUNDEN TILL OCH SYFTET MED UTREDNINGEN 6 2. BEBYGGELSE- OCH BYGGNADSHISTORIA I ETT NÖTSKAL 7 3. DELOMRÅDEN I DEN BEBYGGDA MILJÖN 11 1. Byhamnen 11 2. Bystråket 12 3. De östra och västra delarna om bystråket 12 4. Läktaren 14 5. Öns mellersta del 14 6. Trädgårdar 16 7. Bönehuset kyrkan på Utö 16 8. Södra kanten av Enskär 17 9. Kasernområdet 18 4. ALLMÄNNA IAKTTAGELSER OM BYGGNADSBESTÅNDET 19 5. SÄRSKILT KÄNSLIGA OMRÅDEN MED TANKE PÅ LANDSKAPET = Områden 19 som inte lämpar sig för byggande 6. OMRÅDEN FÖR UTBYGGNAD AV BYBEBYGGELSEN 20 7. RAMVILLKOR FÖR DET KOMPLETTERANDE BYGGANDET 21 8. BILDJÄMFÖRELSER 22 KÄLLOR 25 Fotografier: Heidi Saaristo-Levin, Anni Räsänen 5

1. BAKGRUNDEN TILL OCH SYFTET MED UTREDNINGEN Utö är en byggd kulturmiljö av riksintresse (RKY 2009). Arbetet med att utarbeta en delgeneralplan för Utös huvudö pågår som bäst; planförslaget var framlagt offentligt 6.5 6.6.2011. I de utlåtanden och anmärkningar som kom in med anledning av planförslaget konstaterades det att de landskapsmässiga värdena på Utö ska kartläggas innan planen kan godkännas på en sådan nivå som betjänar en övervägd placering av ett måttfullt kompletterande byggande som planeras på ön i ett känsligt landskap i utskären och i en kulturhistoriskt betydande levande by i skärgården. I samband med delgeneralplanen har det tidigare tagits fram en utredning av naturen och miljön (Luonto- ja maisemaselvitys, Pöyry Environment Oy 2008) och en kartläggning av byggnadshistorian (Rakennushistoriallinen selvitys, Pöyry Environment Oy 2009). Den landskapsutredning som tagits fram konstaterades vara för snäv för att den skulle kunna styra planeringen av markanvändningen med tillräcklig noggrannhet. Avsikten med denna kartläggning är att kombinera och komplettera de tidigare utredningarna och komma fram till slutsatser som kan användas som ramvillkor i planering av markanvändningen samt att anvisa de områden där det är möjligt att utvidga bybebyggelsen. I denna kartläggning ligger fokus på randområdena vid byn och naturlandskapet som också i planförslaget är de områden dit de mest betydelsefulla förändringarna av markanvändningen har koncentrerats. De omfattande områdena som är värdefulla som naturmiljöer anvisas i planförslaget som områden som ska bevaras som sådana. Av den anledningen behandlas i denna kartläggning inte området på Västra Udden som enbart får användas av försvarsmakten och inte heller områdena i Österäng och Kesnäs. Området i Kattrumpan behandlas bara till den del som gränsar till den byggda miljön. I Pöyry 6 Oy:s landskapsutredning redogörs för de grundläggande dragen i landskapet. Pöyry Environment Oy 2008.

Flygfotografi från början av 1940-talet. Topografikåren. Bilden är från boken Utön linnake - kasarmi keskellä kylää. Flygfotografi från 2008. Pargas stad. 2. BEBYGGELSE- OCH BYGGNADSHISTORIA I ETT NÖTSKAL På 1500-talet hörde Utö till det allmänna fiskeområdet i Kökar och ägare av fiskehemman på Jurmo inledde kanske redan på 1540-talet lotsverksamheten på Utö. Utö var känt som en hamnplats redan i mitten av 1600-talet. Under århundraden har stormarna förorsakat flera skeppsbrott och vattnen kring Utö har kallats skeppskyrkogård. På 1740-talet fick Utö både permanent lotsverksamhet och bebyggelse då två lotshemman flyttades från Jurmo till Utö. Lotsarna fiskade, jagade och hade boskap. Boskapsskötseln har format landskapet på Utö från 1700-talet till slutet av 1900-talet. I den yttersta skärgården var det ont om frodiga betesmarker och bönderna var tvungna att köpa foder till boskapen utifrån. Den viktigaste betesmarken är havsstrandsängen i Österäng som utgör en frodig lund. Finlands första ljusfyr byggdes 1753 på Utö. Fyren är 31 meter hög. Samma år blev också den stenbyggda tjänstebostaden för fyrvaktarna färdig, huset är den äldsta bevarade byggnaden på Utö och inrymmer numera hembygdsmuseet. Lotshemmanen delades på 1770-talet till fyra kronolotshemman. Hemmanen Västergrannas (Vestras), Norrgrannas (Sandas), Östergrannas (Grannas) och Södergrannas (Mattas) finns än i dag. 7

Fyren på Utö och fyrkyrkan såsom de ser ut i dag Under kriget mellan Sverige och Ryssland 1808 1809 sprängdes den kägelformiga fyren på Utö, men fyren uppfördes på nytt 1814 och fick denna gång formen av en fyrkant. Det byggdes en kyrka i tredje våningen i fyren. I slutet av 1800-talet grundades den första skolan i Korpo kommun på Utö. Det nuvarande rappade skolhuset är från 1937. Bönehuset, kyrkan på Utö, byggdes 1909 eftersom man ansåg trappstegen i fyren vara för branta för de äldre. Under första världskriget ändrades bymiljön avsevärt då ryssarna rev gamla byggnader och byggde nya i stället. En del av de timmerhus som den ryska armén lät bygga har bevarats (bl.a. en kasern för soldater, en smedja, inkvarteringsbyggnader, Telegrafen, källare och lagerutrymmen). Den kullerstensbelagda vägen genom byn är från tiden under första världskriget och ända till 1960-talet fanns det en järnvägsräls längs vägen. Efter det första världskriget exproprierade finska staten områden på Utö för försvarsmaktens behov. Det finns rikligt med olika befästningsanläggningar i olika åldrar på Utö på grund av öns historia. Kasernbyggnaden av betong och radhusen i Enskär har byggts 1977 (Arkitektbyrån Heliövaara). Lotsstationen på Utö drogs in 1994 och försvarsmakten flyttade från ön 2005 och avstod samtidigt delvis från administreringen av områdena. Fastighetsbolaget Öjar Utveckling Ab som ägs av Utö hembygdsförening köpte då upp alla bostäder i byn som nu används som hyresbostäder. En hotellföretagare köpte 2007 kasernen och radhusen i kasernområdet och startade hotellverksamhet på ön. Utö lever nu i en ny tidsera. Utö hembygdsförening rf har sedan 1954 varit en drivande kraft för utvecklingen av Utö och föreningens viktigaste målsättning är att bevara traditionerna på ön. Öjar Utveckling Ab som föreningen äger har i sin tur som uppgift att skapa förutsättningar för att bibehålla en åretruntbosättning på Utö. På 1990-talet byggdes på Utö bl.a. ett vatten- och avloppssystem som går ut på att rena dricksvatten från havsvatten genom osmosbehandling. Vattenandelslaget som grundades av fastighetsägarna tar hand om vattenförsörjningen och underhållet av anläggningarna i samband med det. Utvecklingen av invånarantalet på Utö 1747 1989 2012 8 År Hushåll Personer 1747 2 n. 24 1791 5 n. 42 1840 22 n. 130 1855 112 1881 22 129 1947 115 1962 118 1970 83 1975 55 1980 55 1985 35 62 1989 60 2006 43 2012 34

Karta över gränserna för de ägor som staten exproprierade för lotsen, fyren och tullen på Utö år 1875. Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens renoverade kartor, Korpo, Utö. (A42:36/1-2). Bilden är från Arkivverkets digitala arkiv. Karta för statlig expropriation 1924. Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens renoverade kartor, Korpo, Utö. (A42:36/4-17). Bilden är från Arkivverkets digitala arkiv. 9

Karta över storskiftet på Utö 1936. Lantmäteristyrelsen, Lantmäteristyrelsens renoverade kartor, Korpo, Utö. Nr 1-2, (A 42:36/18-39). Bilden är från Arkivverkets digitala arkiv. Jonas Hahns sjökort från 1747. På kartan kan man se att Enskär bildar en egen ö och att ett smalt sund skiljer de större öarna från varandra. Bilden är från Utös hembygdsmuseum. 10

3. DELOMRÅDEN I DEN BEBYGGDA MILJÖN Gamla kartor visar att bebyggelsen konsekvent har placerats i närheten av den skyddade hamnen på området där den nuvarande byn också finns. Byggnader och anläggningar i anslutning till försvaret har byggts på andra grunder. Bymiljön kan delas in i nio olika delområden som är olika till sin karaktär. Indelningen framgår av kartan på sidan 21. 1. Byhamnen Den skyddade byhamnen, Fladan, med sina talrika bryggor och båthus är det landskapsmässigt sett mest kännetecknande området på Utö. Det hästskoformade hamnområdet utgör centrum för byn och en livlig scen för olika evenemang, hamnområdet omges av själva byn och som pricken över i står den ståtliga fyren. Det karakteristiska för byhamnen är bryggor och båthus i olika åldrar och årtal som placerats en aning okontrollerat i förhållande till varandra och därmed bildar en spännande helhet. Också den stora bryggan i mitten av hamnen, Stora bron, har anpassats väl in i den småskaliga miljön kring byhamnen. Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Småskaligheten är särskild viktig, likaså det att konstruktionerna smälter väl in i varandra. Byggmaterialet ska vara trä. Färgerna på taken varierar, men då man förnyar taken ska man helst välja en mörk ton av färgen. 11

2. Bystråket Det kullerstenbelagda bystråket som fortfarande används är i sig ett minnesmärke över en historisk tidsperiod, den ryska armén har belagt stråket. Vägen kantas av en tät klunga hus i olika storlekar, som dock i huvudsak är mycket små, högst en och en halv våning höga och målade med rödmylla. Största delen av byggnaderna längs med stråket är placerade så att ingången till husen sker direkt från stråket. Typiskt för miljön är mycket tätt byggande och ett enhetligt byggnadssätt (stående brädfodring, husen är byggda i en eller i en och en halv våning, mörkt sadeltak, målade med rödmylla). Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Kullerstensbeläggningen ska finnas kvar. Den täta stämningen ska finnas kvar och det lyckas bäst genom att bevara de befintliga byggnaderna längs med stråket. Eventuellt kompletterande byggande ska anpassas särskilt noggrant till den småskaliga och täta bebyggelsen, i planeringen och byggandet ska prioriteras små byggnadsmassor samt öns traditionella byggnadssätt och byggnadsmaterial. Servicen ska helst styras till bystråket. Bystråket vid hamnen 3. De östra och västra delarna om bystråket I båda ändarna av det kullerstenbelagda bystråket finns bostadsområden. Bostadsområdet i öst har byggts mellan stranden och bergsryggen. Området i väst har byggts i sluttningen och området gränsar till lunden i Enskär i syd och till försvarsmaktens område. I båda områdena utgår byggnaderna tydligt från en placering nära bystråket. Det beaktansvärda är att det senaste kompletterande byggandet på ön skedde i huvudsak just på dessa områden. Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Nybyggen ska placeras så att de utgår från en placering så tätt intill bystråket som möjligt. Nybyggen ska inte sträckas ut öster om bergsryggen som gränsar området mot öst. I väst är det naturligt att byggandet gränsar till lunden och den lilla viken som håller på att växa igen. 12

Bostäder i västra ändan av bystråket Bostäder i östra ändan av bystråket 13

4. Läktaren Byggnaderna söder om bystråket och ovanför den kedjelika byggnationen vid stranden bildar ett slags läktare medan hamnen och bystråket bildar den egentliga parketten. Terrängen är brant och svårframkomlig, men trots det har man på ett lyckat sätt byggt hus i området under olika årtionden. Byggnadsbeståndet i området är mångsidigt tack vare olika tidsperioder under vilka husen har byggts, men kännetecknande för husen är likväl det att husen har byggts i en våning, trä har använts som byggmaterial, husen är målade med rödmylla och de har sadeltak. Det går stigar genom området. Från läktaren har man en vy över byhamnen och området ger den mest kännetecknande bilden över Utö sett från hamnen. Det finns gott om olika befästningsanläggningar i området som utgör minnesmärken över en historisk tidsperiod. Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Eftersom området är på en synlig plats sett från byhamnen bör man fästa särskild uppmärksamhet vid valet av byggnadssätt i området. Företrädesvis ska de hus som byggs i området vara byggda i en våning, ha brädfodring och sadeltak och vara målade med rödmylla. Befästningsanläggningarna i området får inte röras. 5. Öns mellersta del Området ovanför bystråket Timmerhus som den ryska armén har byggt bildar en egen helhet. Bybebyggelsen kring dem är betydligt glesare. Utseendet och strukturen av området har förändrats under tidens lopp eftersom diket tvärs över området har sinat ut i och med landhöjningen och terrängen har blivit jämnare och det har försvunnit flera byggnader i olika storlekar från området. Numera finns det en fotbollsplan och öppna hedartiga gräsområden i området. Huvudbyggnader som omger det öppna området är smala till byggnadskroppen, våningshöjden är 1 ½ och största delen av dem har en ljus färgton. Den naturliga stenvallen som bildar en tydlig gräns för öns mellersta del mot syd utgör en del av den tredje Salpausselkä-randmoränen. I området närmast stenvallen finns flera byggnader som är byggda under den ryska tiden och som numera används som hyresbostäder. 14 Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Det finns en ansenlig mängd värdefulla hus i området som ska bevaras. Den glest byggda omgivningen ger möjligheter till ett måttfullt kompletterande byggande, men vid byggandet ska man beakta det typiska byggnadssättet (trä som material, våningshöjd 1 1 ½, sadeltak, smalt byggnadsdjup).

Öns mellersta del mot norr Öns mellersta del mot syd i närheten av stenvallen 15

6. Trädgårdar Bakom byggnationen längs med bystråket finns ett område där trädgårdarna är skyddade för vindar och blickar. Området gränsar till en äng som omges av bergväggar. Längs med bergväggarna finns det befästningsanläggningar. Byggnadsbeståndet är i huvudsak gammalt, men nära stranden finns det några nybyggen. Öns äldsta byggnad, Hembygdsmuseet, ligger närmast bystråket. Det finns också en gammal ladugård i området som är en raritet på Utön. Bredvid ladugården mot ängen finns grunden till ett hus som rivits ned. Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Det finns en del värdefulla hus i området som ska bevaras. Efter Utös måttstock är terrängen ovanligt jämn och skyddad och lämpar sig därmed för ett måttfullt kompletterande byggande, men då ska det typiska byggnadssättet för området beaktas (som material trä, sadeltak, våningshöjd 1 1 ½). Ljusa oljefärger utgör ett naturligt val för husfasaderna i området. 7. Bönehuset - kyrkan på Utö Bostäder vid ängen Bönehuset, kyrkan på Utö, finns i östra delen av byn. Miljön kring kyrkan är öppen och lugn. Från kyrkan öppnar sig en vy över byn och i öst över strandängen i naturtillstånd. Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Miljön kring kyrkan ska bevaras obebyggd och det ska inte heller styras något byggande öster om kyrkan. 16

Bönehuset 8. Södra kanten av Enskär Bebyggelsen på södra kanten av Enskär ligger i en sluttning som vetter mot syd och gränsar till havet och en frodig lund. På det ställe där lunden är nu fanns ännu för en tid sedan vatten, men området har torkats ut i och med landhöjningen. Området användes som betesmark innan lunden bildades. Byggnadsbeståndet i området består av byggnader i flera olika åldrar och vägen tvärs över området delar området i en östlig och en västlig del. Byggnaderna ligger enbart i sluttningen och sträcker sig inte ut på det öppna bergsområdet i Enskär. Skolan och hembygdsgården finns i området. Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Nybygget ska anpassas till den sluttande terrängen särskilt noggrant och bebyggelsen ska inte utvidgas mot den öppna bergsryggen eller den låglänta lunden. I byggandet ska det traditionella byggnadssättet beaktas, trä som material, sadeltak och våningshöjden 1 1 ½. Bosättning i södra kanten av Enskär och skolhuset 17

9. Kasernområdet Kasernområdet i Enskär skiljer sig totalt från den övriga bebyggelsen på Utö och bildar en intressant kontrast till den småskaliga bymiljön där husen är målade med rödmylla. I den nästan trädlösa bergsterrängen byggdes det på 1970-talet flera byggnader, vars brutala utseende i det karga skärgårdslandskapet är överraskande och säregen. I området verkar ett hotell. Vattentäkten på Utö finns i Enskär. Det går en allmän väg genom området som leder till hamnen i norra spetsen av udden. Vid planering av byggåtgärder och vid byggande ska följande observeras: Området ska utvecklas utgående från en omfattande helhetsplanering (stranddetaljplan). Betongbyggnaderna som ritats av arkitektbyrån Heliövaara ska bevaras. 18 Kasernområdet

4. ALLMÄNNA IAKTTAGELSER OM BYGGNADSBESTÅNDET Med undantag av några enstaka offentliga eller till sin karaktär offentliga byggnader och kasernområdet är husen på Utö försedda med brädfodring. Taken på husen är sadeltak, endast en byggnad har ett s.k. mansardtak. Materialen och färgerna på taken varierar, men modefenomen såsom tegelimitationer eller andra profilerade plåttak är sällsynta och hör inte heller hemma i den värdefulla miljön. Byggnaderna har i huvudsak byggts utan några terrasser eller balkonger; sittgrupperna har placerats fritt på gräsmattan eller pation. Husen är en eller högst en och en halv våning höga och i den långa fasaden finns det högst långsmala vindsfönster ovanför fönstren i första våningen. Byggnadsdjupet är smalt. 5. SÄRSKILT KÄNSLIGA OMRÅDEN MED TANKE PÅ LANDSKAPET = Områden som inte lämpar sig för byggande Landskapsstrukturen på Utö är klar och markanvändningen har anpassats logiskt efter den. Byn bildar en mycket tät helhet kring den skyddade hamnen. Fyren och kyrkan ligger en aning avskilt från den täta bybebyggelsen. De otaliga specialanläggningarna i anslutning till Utös historia som en befästningsort finns placerade både inne i byn och avskilt från den. Områden som inte lämpar sig för byggande är stenvallen vid Salpausselkä-randmoränen (1), strandängen i Österäng (1) och hedmarken i Kesnäs. Också den svårt framkomliga bergsterrängen i Kattrumpan (3) och de ståtliga rundhällarna (2) söder om fyren är värda att bevaras. Lunden söder om Enskär (4) är ett specialfall, eventuellt skulle man kunna komplettera byggandet på ön i området mot den sydliga gränsen men på grund av den låglänta terrängen skulle det vara svårt. Det mest ändamålsenliga är att koncentrera det kompletterande byggandet på Utö i första hand längs med bystråket. 1 2 2 3 4 Områden som inte lämpar sig för byggande med tanke på naturen och landskapet 19

6. OMRÅDEN FÖR UTBYGGNAD AV BYBEBYGGELSEN Utö är en unik ö och därför ska eventuella nybyggen anpassas särskilt väl till miljön. Att anpassa en byggnad till miljön betyder att man beaktar det befintliga byggnadsbeståndet, terrängförhållandena och den dominerande effekt som nybygget har på landskapet vid placering av byggnaden och i dess arkitektur. Eftersom det finns klara gränser i landskapet som på ett naturligt sätt avgränsar bybebyggelsen, är det naturligt att också eventuella nybyggen byggs inom dessa gränser. Det finns bara några få ställen på ön där det kompletterande byggandet inte har en allt för dominerande effekt på landskapet och där det nya kulturskiktet kan anpassas till miljön på ett ändamålsenligt och på ett för Utö kännetecknande sätt. Dessa områden är följande: A. Östra gränsen av Västra udden där terrängen är jämn B. Den rymliga mellersta delen och den sydliga kanten av ön C. Den jämna och skyddade ängen öster om fyren D. Kasernområdet i Enskär Vid nybyggen bör man efterfölja det täta och slingrande byggnadssättet som är kännetecknande för Utö med små gårdar och stigar som korsar varandra bland husen och gårdsområdena. A A B B C D Områden som lämpar sig för utbyggnad av bybebyggelsen 20

Delområdena 1 9 i den byggda miljön samt områden som lämpar sig för kompletterande byggande A D 7. RAMVILLKOR FÖR DET KOMPLETTERANDE BYGGANDET Utö utgör ett synnerligen värdefullt område tack vare sin levande kulturmiljö, historia, landskap och natur. Alla ändringar som vidtas i området ska anpassas särskilt noggrant till den värdefulla miljön. I det följande några allmänna anvisningar om god byggnadssed: Huvudbyggnaderna ska byggas så att de är måttfulla till höjden och enkla till modellen. Byggande av burspråk och torn ska undvikas. Ekonomibyggnaderna ska byggas i en våning. Som byggnadsmaterial ska helst användas trä och byggnadskroppen ska byggas så smal som möjligt. Färgen på huvudbyggnaden: rödmylla eller ljusa oljefärger beroende på det omgivande byggnadsbeståndet. Ekonomibyggnader: rödmylla. Taket på husen: sadeltak (lutningen ca 1:1,5 1:2,5). Material: tegel, filttak med trekantsribbor eller plåt (dock inte profilerad plåt). Utskjutande eller indragna balkonger eller terrasser ska inte tillåtas i byggnaderna. Sittgrupperna ska placeras på gräsmatta eller på en särskild patio som anpassas i terrängen. I utskären bör man beakta växternas möjligheter att överleva och försöka bevara den befintliga grönskan som skydd för gårdsområdena. Det befintliga trädbeståndet på Utö ska bevaras i mån av möjlighet och träd ska fällas enbart efter noggrant övervägande. Det tål att tänka på att införa ett krav om tillstånd för miljöåtgärder i delgeneralplanen för sådana åtgärder som förändrar landskapet (trädfällning, terrängbearbetning, övriga åtgärder som förändrar landskapet, MBL 128 ). 21

8. BILDJÄMFÖRELSER Byn Utö sett från öst mot väst Före 1916 Bilden är från boken Utö - Samhället längst ute I början av 1920- talet Bilden är från boken Utön linnake - kasarmi keskellä kylää På 1980- talet Bilden är från Utös hembygdsmuseum 2012 22

Hamnen på Utö På 1890-talet. Bilden är från Utös hembygdsmuseum På 1910-talet. Bilden är från Utös hembygdsmuseum I början av 1920-talet. Forum Marinums bild från boken Utön linnake - kasarmi keskellä kylää På 1980-talet. Bilden är från Utös hembygdsmuseum 2012 2012 Kring Bönehuset På 1960-talet. Bilden är från Utös hembygdsmuseum 2012 23

Bystråket På 1960-talet. Bilden är från Utös hembygdsmuseum 2012 Utö från fågelperspektiv Kring sekelskiftena 1800/1900 och 1900/2000. Bilderna är från Utös hembygdsmuseum År 1930. Flygvapnets fotografi är från boken Utön linnake - kasarmi keskellä kylää 24

KÄLLOR Kovanen, Hanna (2012). Opastus Utön saarella. Lantmäteristyrelsen. Lantmäteristyrelsens renoverade kartor, Korpo, Utö. Kartor från lantmäteriförrättningar. Arkivverket, det digitala arkivet. http://digi.narc.fi/digi. 2013. Nordquist, Jussi (2007). Turunmaan ulkosaariston kyliä koskeva asutusselvitys. Turunmaan seutu ry, Parainen. Pakola, Johanna (2009). Utön linnake - kasarmi keskellä kylää. Turun Rannikkotykistörykmentin Perinneyhdistys ry / Turun Sanomat. TS-Yhtymä, Turku. Pöyry Environment Oy (2008). Utön osayleiskaava. Luonto- ja maisemaselvitys. Utö (2012). http://www.uto.fi. Öhman Martin (1993). Utö - Samhället längst ute. Forststyrelsen, Skärgårdshavets parkrevir. Finnreklama Oy, Sulkava. 25