Latinamerikagruppernas rapport från projekt och program till Stiftelsen Brödet och Fiskarna 2008 valde Stiftelsen Brödet och Fiskarna att ge ett generöst stöd till folkrörelsers förändringsarbete i Central och Sydamerika genom solidaritetsorganisationen Latinamerikagrupperna. Stödet gick till flera olika projekt och program i nästan alla länder där Latinamerikagrupperna stödjer verksamhet. Latinamerikagrupperna är oerhört stolta och tacksamma över att ha fått ert förtroende. Så är även de kvinnor och män som valt att organisera sig för att föra sin kamp mot de strukturella orättvisor som råder i dagens Latinamerika. Under 2008 har ni fått möjlighet att träffa några av dessa kämpar. Vi hoppas kunna göra fler sådana möten möjliga under 2009. Med denna rapport så får ni möta några av dem som har deltagit i projekt och program som ni har varit med och gjort möjliga. Centralamerika El Salvador Under 2008 gick Latinamerikagruppernas samarbeten med landsbygdsorganisationerna UCODEVI, CCR och ADES/CODES in på sitt sista år. Stiftelsen Brödet och Fiskarna har sedan några år tillbaka gett stöd till UCODEVI, CCR och ADES/CODES projekt genom Latinamerikagrupperna. Tidigare projekt har handlat om stärkt lokal organisering, politisk påverkan, demokratiskolor och ledarutbildningar. Syftet med det sista årets samarbete var att garantera att kunskaperna och kapaciteten som byggts upp hos medlemmarna i de båda organisationerna under tidigare projekt skulle leva vidare. CCR Asociación de Comunidades para el Desarrollo en Chalatenango CCR arbetar med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Organisationen verkar för att stärka den lokala demokratin och för att människor genom att delta ska kunna påverka sin livssituation samt driver ett aktivt påverkansarbete. CCR organiserar 105 byar i regionen Chalatenango och driver verksamhet i 22 av de 33 kommunerna. 2008:års projekt Stärkande av kapaciteten att organisera och styra CCR Chalatenango var en avslutning på det långa samarbetet mellan Latinamerikagrupperna och CCR. Projektet syfte var att stärka CCR i sin organisering genom att arbeta fram en strategisk plan att ha som verktyg i det framtida arbetet. Detta gjordes genom att ordförandena i 100 byråd, som har koppling till organisationen, analyserade och definierade de politiska hoten, som exempelvis gruvdrift och privatisering av vattnet, som organisationen ställs inför samt hur man skall arbeta för att bemöta dessa.
Intervju med Blanca Mirian Ayala, 41 år, som är CCR:s nya generalsekreterare. Blanca Mirian kommer från en liten by utanför regionhuvudstaden i Chalatenango, området i El Salvador där CCR arbetar. Varför organiserade du dig? -Jag organiserade mig redan under tiden för kriget på grund av de starka behov som fanns i de återflyttade byarna, det var också ur dessa behov som CCR uppstod. När vi började saknade vi många basresurser såsom vatten, värdiga hus, elektricitet med mera. Vi var tvungna att kämpa för att få tillgång till dessa och för att våra rättigheter skulle respekteras. Flera av problemen som fanns då finns kvar än idag och våra rättigheter respekteras fortfarande inte fullt ut. Det har även tillkommit nya hot som gör att det är lika viktigt att vi fortsätter vara organiserade idag som när vi startade. Hur ser situationen ut idag? -Ett av de stora hoten är den planerade gruvdriften i norra El Salvador. Tack vare folkets motstånd har vi hindrat gruvföretagen att börja utvinna mineraler. Vi kan inte tillåta att dessa företag bryter mot både landets konstitution och våra mänskliga rättigheter genom att förorena miljön och ytterligare försämra våra möjligheter till matsuveränitet. Vilka är de stora utmaningarna i framtiden? -Det viktigaste för CCR är att samhällena fortsätter vara organiserade, att byråden fungerar och att det finns ett medborgerligt deltagande i kommunernas beslutsfattande. Detta för att se till att folkets krav förs fram samt att kommunledningen lyssnar och tar hänsyn till småbrukarnas behov. Latinamerikagrupperna har under detta år stött oss väldigt mycket på just denna punkt genom att stödja stärkandet av organiseringen i CCR. Vi har skapat en strategisk långsiktig plan baserad helt på folkets behov vilket känns väldigt bra och otroligt viktigt för vårt framtida arbete.
UCODEVI - Unión de comunidades de Victoria UCODEVIs mål är att kvinnor och män, unga som gamla, ska kunna påverka sin politiska, sociala, ekonomiska och kulturella verklighet. Deras huvudsakliga arbetsområde är folkbildning och att stärka kapaciteten och demokratin på lokal nivå. UCODEVI organiserar manliga och kvinnliga ledare för att utveckla och uppnå ett självständigt förvaltande av byarna runt om i kommunen Victoria som ligger i El Salvadors fattigaste region Cabañas. Projektet Befästande av organiseringen, för ett stärkande av den reella, effektiva och aktiva demokratin som genomförts under år 2008 var ett avslutande på samarbetet mellan UCODEVI och Latinamerikagrupperna. UCODEVI ville befästa det arbete de gör tillsammans med 18 byråd för att organisera, utbilda, bedriva påverkansarbete och vidareutbilda ledare så att dessa själva kan driva det organisatoriska arbetet vidare. Detta har resulterat i en stärkt organisation genom att ledare fått ökade kunskaper kring organisering och att både män och kvinnor deltar aktivt i påverkansarbetet. Intervju med Maria Antonia Bonilla, 55 år, ordförande för kvinnogruppen inom UCODEVI. Maria Antonia bor i Victoria i regionen Cabañas. Vad fick dig att organisera dig? -Jag organiserade mig i UCODEVI för nio år sedan för att det är viktigt att folket organiserar sig och särskilt kvinnorna. UCODEVI arbetar för att människor skall kunna påverka sin verklighet, något som är jätteviktigt, och även för jämställdhet mellan kvinnor och män vilket också är nödvändigt för samhällets utveckling. Under mina år i organisationen har jag sett många kvinnor delta och bli starkare genom att lära känna sina rättigheter och genom gemenskapen med andra kvinnor som kämpar för samma sak. Fattigdomen är mycket stor här bland oss småbrukare på landsbygden, både ekonomiskt och politiskt. De flesta måste kämpa mycket hårt för att få mat för dagen för sig och sina familjer. Våra rättigheter tillgodoses inte och det är viktigt att vi kämpar för att alla skall ha ett värdigt liv. Vilka är organisationens största utmaningar? -UCODEVI:s största utmaning är att fortsätta organisera folket. Vi motarbetas starkt av migrationen och fattigdomen som slår mycket hårt mot oss småbrukare. Det kan vara svårt att få folk att komma till aktiviteterna när organisationen ibland inte har pengar till transport och mellanmål och eftersom människorna ofta inte har de extra dollarna att betala sin resa själva. Organiseringen är central för att vi skall kunna fortsätta kämpa för våra rättigheter och mot
hoten om gruvdrift och planering av dammbyggen. Projektet vi har haft i år, med stöd från Latinamerikagrupperna, har varit viktigt för att kunna fortsätta med kampen eftersom det just bidragit till att vår organisation har stärkts. Vilka är UCODEVI:s främsta framgångar? -Att kvinnorna vågar ta plats och ställa krav är väldigt viktigt för utvecklingen här och en stor del i kampen mot fattigdomen de lever i. Det räcker inte med matpaket för att råda bot på fattigdomen utan de måste även kunna ha inflytande över sin situation och sin framtid, annars är de ju tillbaks på noll när matpaketet tar slut. Under det senaste året har kvinnogruppen till och med växt väsentligt och nu har vi hela 80 medlemmar (33 procent mer än i början av året). Intervjuerna är gjorda av Lisa Minell, Solidaritetsarbetare för Latinamerikagrupperna i El Salvador.
Nicaragua Under 2008 startade Latinamerikagrupperna ett program tillsammans med CLOC, ett nätverk för småbrukar- och lantarbetarorganisationer i Centralamerika. I olika projekt inom programmet har det genomförts regionala ungdomsutbyten och även ledarutbildningar, med syftet att stärka organisering på landsbygden, hitta lösningar på gemensamma problem och öka möjligheterna att påverka politiken genom nätverket CLOC. Stiftelsen Brödet och Fiskarna har gett stöd till vårt samarbete med ursprungsfolksrörelsen Monexico genom projektet Utbildningskampanj för ursprungsfolkens rättigheter. Monexico År 2007 inledde Latinamerikagrupperna ett samarbete med ursprungsfolkrörelsen Monexico, som betyder råd på Nahuatl. Monexico är en sammanslutning av tre regionala råd som tillsammans arbetar för att bevara ursprungliga seder och människors rätt att behålla sina traditioner och sin identitet, samt rätten till självbestämmande. Det innefattar bland annat kollektiv rätt till mark och kollektiv organisering. Fattigdom utgör ett hot mot dessa människors traditioner eftersom de tvingas flytta in till städerna för att hitta försörjning och på så sätt förlorar sin kulturella identitet. Under senare år har organiseringen bland ursprungsfolken i Latinamerika ökat. I Nicaragua är ursprungsfolken på Stillahavskusten näst intill osynliga, deras rättigheter tas inte i beaktande. Monexico vill utvidga sitt nätverk och tillsammans med andra ursprungsgrupper föra kampen vidare för att utkräva sina rättigheter. Under 2007-2009 genomför Monexico och Latinamerikagrupperna ett projekt där målet är att stärka ursprungsfolkens autonomi. Detta sker bland annat genom en utbildningskampanj där man informerar om ursprungsbefolkningens rättigheter, genom fortbildning i organisationsutveckling och erfarenhetsutbyten mellan olika ursprungsfolk i Centralamerika. Syftet med projektet är att regeringen ska ratificera Artikel 169, utformad av Internationella Arbetsorganisationen (ILO), FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, som handlar om ursprungsfolkens rättigheter. Intervju med Dominga Pérez Videa, lokal ledare inom Monexico och deltagare på en konferens som var en del av Monexicos projekt. - Det finns en okunskap hos regeringen om de juridiska rättigheterna till ursprungsfolkens mark som har inneburit att våra rättigheter kränks. Det leder till att vi blir sårbara och fattiga, säger Dominga Pérez Videa. Dominga deltog den första september i en konferens mellan olika grupper av ursprungsfolk från norra och centrala Nicaragua samt från Stillahavskusten. Teman för den två dagar långa
konferensen var markägande och självbestämmande och resultatet blev en deklaration till regeringen som samtliga deltagare skrev under. - Regeringen tillåter oss inte att utvecklas på vårt eget alternativa sätt. Vi måste slåss mot den kultur som andra försöker påföra oss och som gör att vi är på väg att förlora vår egen kulturella identitet. Ungdomarna idag vet ingenting om naturen eller om jorden, men det är kunskap som de behöver för att inte förstöra vår natur. Alla byar som deltog i mötet skrev tillsammans på en deklaration som ska skickas till regeringen. Genom deklarationen vill deltagarna att folk ska få kunskap om hur ursprungsfolkens rättigheter kränks och de hinder som de stöter på från nationella och internationella krafter och företag som har etablerat sig i byarna. - Vi hoppas med den här deklarationen att de ska sluta med den rasistiska diskrimineringen som vi utsätts för. Vi hoppas också på ökat stöd från andra organisationer och att regeringen blir medvetna om vår situation och ratificerar ILO-konventionen 169 om ursprungsfolkens rättigheter. På konferensen deltog även ett flertal byar deltog som ännu inte är medlemmar i Monexico samt flera internationella organisationer. Dominga Pérez Videa tycker att det är viktigt att andra organisationer deltar i kampen. - De svårigheter vi ställs inför är bland annat brist på resurser och brist på politiskt utrymme. Ju fler som blir medvetna och ju fler som integreras i kampen desto enklare blir det. Om vi är få vet vi att kampen kommer att ta längre tid. - Det finns många hinder men vi måste fortsätta kämpa. Vår förhoppning är att vi ska bli erkända som ursprungsfolk av resten av världen. Vi har varit marginaliserade länge nog. Intervju med Maria de los Angeles Loaisiga Obando, kommunikationsanvarig i Monexico och tidigare ordförande, från byn Salinas de Nahualapa. -Monexico är väldigt skeptiska till associeringsavtalen som EU nu förhandlar om med Centralamerika. Jag ser ingen skillnad mellan associeringsavtalen som EU försöker förhandla fram och frihandelsavtalet CAFTA med USA. De som förlorar mest på avtalen är ursprungsfolken.
Vad innebär frihandelsavtalen för ursprungsbefolkningen? - Frihandelsavtalen innebär ett försök att utrota vår kultur. Ett exempel på detta är att det nu är tillåtet för vem som helst att ta patent på växter. Det handlar om växter som vi ursprungsfolk i flera århundraden använt som mediciner. Patenten är något som går helt emot våra principer, alla har rätt att ta del av det som finns i naturen. Maria de los Angeles förklarar hon att hon ser avtalen som en ny typ av kolonisering. - Tack vare den tidigare koloniseringen har vi lämnats i den situation som vi befinner oss i just nu. En situation som vi försöker att komma ifrån genom att återskapa det som vi en gång hade, vår eget utrymme som ursprungsfolk, med vårt eget levnadssätt och vår kultur. De nya frihandelsavtalen innebär döden för ursprungsfolken. För vår kulturs existens. - Vi ser ingen solidaritet med ursprungsfolken i associeringsavtalen, vi ser ett försök att integrera den globala ekonomin. Därför vill vi inte ha en integration uppifrån. Vi vill ha en integration som kommer underifrån. Intervjuerna är gjorda av Karin Henningsson, Solidaritetsarbetare för Latinamerikagrupperna i Nicaragua.
Guatemala I ett för Latinamerikagrupperna nytt land inleddes ett samarbete med mayanätverket Waqib Kej under 2008 genom projektet Stärkt mayanätverk för påverkan kring ursprungsfolks rättigheter. Stiftelsen Brödet och Fiskarna har gett stöd till projektet under 2008. Under kommande två år kommer Latinamerikagrupperna att samarbeta med Waqib Kej i programmet Från motstånd till makt. I projektet har det bland annat tagits fram en utbildning för politiska ledare och en handlingsplan för aktiviteter i framtiden. Stöd går till finansiering av lokaler, utbildningsmaterial och transport till olika möten. Waqib Kej påpekar vikten av ha regelbundna möten, både inom det styrande rådet och med hela församlingen för att se till att demokratin i organisationen fungerar. Waqib Kej är också medlem i flera internationella nätverk och Latinamerikagrupperna bidrar därför också med finansiering av resor för att representanter ska kunna delta på internationell nivå. Waqib Kej Waqib Kej är ett nätverk som samlar 20-30 olika ursprungsfolksorganisationer i Guatemala och har funnits sedan 2003. Genom Waqib Kej kan de olika organisationerna arbeta för politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga rättigheter, baserat på Mayas kosmovision. Kosmovisionen innebär ett kollektivt tänkande kring organiseringen av samhället, och att allt och alla är lika viktiga. Solnedgången är lika viktig som soluppgången, säger Magdalena Serat Pacheco medlem i Waqib Kej. Vi människor kan inte leva utan varken jord, vatten, luft eller grönska och det är därför viktigt att vi lever i harmoni med naturen, inte mot den, och också med varandra. Medlemsorganisationerna har alla sina egna inriktningar och arbetsområden. Som exempel kan nämnas Comité de Unidad Campesina (CUC) som arbetar med jord- och rättvisefrågor, Conavigua som startades av änkor till offren under kriget och nu arbetar med mänskliga rättigheter, Uk'u'x B'e som arbetar med att stärka Mayas kosmovision och identitet samt Mojomayas, en ungdomsorganisation som arbetar med identitetsfrågor och mot rasism. Den breda organisationsbasen ses som en tillgång och tillsammans arbetar man för att stärka ursprungsfolkens inflytande. Intervju med Domingo Hernandez Ixcoy, projektkoordinatör för Uk'u'x B'e, en av Waqib Kejs medlemsorganisationer som arbetar med att stärka Mayaidentiteten och mayafolkets kosmovision. Medlem i Aj Patan Samaj, Waqib Kejs styrande råd. -Vi, Waqib Kej, är en stark och respekterad organisation som skapar politisk opinion nationellt. Vi har en stark gemensam ståndpunkt vad gäller rätten till jord, ursprungsfolkens rättigheter, protester mot gruvor, mot frihandelsavtalen. Vi har också en klar inriktning mot fattigdom, rasism och diskriminering. Vi försvarar vårt folks rätt till liv. Vi som arbetar med Waqib Kej, till exempel i styrelsen, får inte betalt utan gör det för att vi tror på det.
Vilka är svårigheterna för Waqib Kej? -Dels har Waqib Kej, precis som alla andra organisationer, problem med att fattigdomen tvingar folk att emigrera. Speciellt ungdomar, och det är ett hot mot framtiden. I och med att vi består av flera olika organisationer med olika syn i vissa frågor så får vi också jobba hårt för att enas ibland. Speciellt vid valen var 4:e år, då vissa medlemsorganisationer stödjer olika partier, kan det uppstå konflikter. Magdalena Serát Pacheco, 28 år. Kassör och medlem i ledningen för Conavigua, en av Waqib Kejs medlemsorganisationer, bildat av änkor och barn till offer i inbördeskriget, som arbetar med bland annat med mänskliga rättigheter. Magdalena är medlem i Aj Patan Samaj, Waqib Kejs styrande råd. -Conavigua var en av grundarna till Waqib Kej. Vi tycker att det är viktigt att det finns en gemensam agenda för ursprungsfolken. Genom Waqib Kej kan vi uttrycka oss och genomföra olika aktiviteter tillsammans. Genom Waqib Kej hörs och syns vi mer. Vad är Waqib Kejs styrka? -En av Waqib Kejs största styrkor är den solidaritet som finns mellan organisationerna. Vi har också en tydlig politisk agenda gentemot alla delar av staten, dvs. att vi har en klar övertygelse om att statens struktur måste förändras för att kunna inkludera alla. Demokratin inom Waqib Kej är också en av våra styrkor, att förslag diskuteras i de olika medlemsorganisationerna och att beslut tas i konsensus mellan organisationerna. Vad är utmaningarna inför framtiden? -Vi måste fortfarande arbeta på att bättre utnyttja varje medlemsorganisations speciella styrkor och därmed göra det till Waqib Kejs styrka. Om vi kan lära oss det så blir det också lättare att arbeta tillsammans och undvika att varje medlemsorganisation inte agerar individuellt. Men det är också viktigt att vi inte glömmer bort dem som inte är med i Waqib Kej, vi kämpar lika mycket för deras skull. Vad tror du om framtiden? -Vi har fortfarande väldigt mycket att kämpa mot. Det finns fortfarande väldigt mycket diskriminering i Guatemala och de transnationella företagen har försvårat fattigdomen och exploateringen av oss. Den nya regeringen verkar, precis som tidigare regeringar, inte vilja ta tag i de strukturella problemen bakom exploateringen och rasismen. En av den sociala mayarörelsens framgångar är dock att folk är mer organiserade nu och därför har en större medvetenhet om sin situation.
Under 2008 har Waqib Kejs medlemmar deltagit i och arrangerat ett antal aktiveter inom ramen för projektet Stärkt mayanätverk för påverkan kring ursprungsfolks rättigheter. Målen med projektet är att bland annat stärka organisationen, öka kunskapen om situationen för ursprungsfolk, öka samarbetet med andra organisationer, utveckla kommunikationsarbetet samt att utarbeta en läroplan för politisk skolning. Ett axplock av sakerna man har gjort 2008 är: Deltagit i Folkets Möte i Lima, Peru, som del av koordineringen inför 4:e toppmötet för Ursprungsfolken av Abya Yala.. Genomfört analyser angående situationen för ursprungsfolken i Guateamala och de ickeuppfyllda Konveniet 169 och Fredsavtalen i samband med den Internationella dagen för ursprungsfolk. En presskonferens hölls där projektets styrgrupp (6 pers) och Waqib Kejs styrande råd (15 pers) deltog. Waqib Kejs medlemmar deltog även i demonstrationer över hela landet. Utvecklat kommunikationsstrategi Arrangerat sju regionmöten för stärkandet av Waqib Kejs nationella bas. Arrangerat ett seminarium på temat FN:s deklaration om ursprungsfolkens rättigheter. De omkring 110 personer som deltog var sedan observatörer under folkomröstningar mot gruvprojekt i Huehuetenango för att få kunskap om hur dessa går till och föra det vidare till sina organisationer. Arrangerat det första kontinentala barn- och ungdomsmötet för ursprungsfolk från Abya Yala (Amerika), med två föreberedande regionala och nationella ungdomsmöten där ca 25 ungdomar deltog på varje möte. En presskonferens hölls efter det kontinentala mötet där deltagare tillkännagav resultaten från mötet. Intervju med Efraín Vicente Sajbin, deltagare i den politiska skolan, ledare för ungdomsorganisationen Mojomayas, en av Waqib Kejs medlemsorganisationer, och även medlem i Aj Patan Samaj, Waqib Kejs styrande råd. -I Guatemala finns det många lokala ledare men alla har inte genomgått den process av politisk utbildning som är nödvändig. Vi har lärt oss på gatan och i byarna att vi måste samla oss, men vi har aldrig innan satt oss ner för att analysera och förstå vår verklighet och våra möjligheter.
-Waqib Kej ser ett stort behov av att starta en skola där ledare utbildas. Makten är alltid starkare, därför måste vi skapa ledare som är förberedda och som svarar mot folkens behov. Utbildning har ingen gräns. Vi kan inte säga att om ett år så vet vi allt. Den utbildning som vi får här måste vi sedan ta med ut i byarna, till gräsrötterna. Det tjänar inget till att bara några få har kunskaper, vi måste skapa ledare i våra egna byar. Mitt mål och mina drömmar är att alla ungdomar får möjlighet att lära känna sin egen verklighet. Många är bara intresserade av sin egen ekonomi, att tjäna pengar, men inte av politik. Att få dem att se att systemet är i händerna på oligarkin är en ständigt pågående process. Intervjuerna är gjorda av Malin Stråle, Solidaritetsarbetare för Latinamerikagrupperna i Guatemala.
Sydamerika Chile I Chile samarbetar Latinamerikagrupperna med den kvinnliga småbrukar- och lantarbetarorganisationen ANAMURI genom stöd till arrangerandet av deras första nationella kongress och efterarbetet med denna. Stiftelsen Brödet och Fiskarna har under 2008 gett stöd till ANAMURI. Under 2008 har ANAMURI drivit nationella kampanjer med teman som exempelvis rätten till utsäde och mot genmanipulering för att väcka medvetenheten hos allmänheten och politiker om landsbygdsutveckling och den politik ANAMURI och dess medlemmar driver. Organisationen arbetade även med att förankra resultaten från kongressen bland medlemmarna på gräsrotsnivå. Exempelvis har utbildningar av medlemmar genomförts på teman som matsuveränitet och jämställdhet. ANAMURI har även fokuserat på att få nya medlemsorganisationer, nya regionala ledare och en stärkt ungdomsavdelning. De har även arbetat med att landsbygds- och ursprungsfolkskvinnors krav framförs och att organiserade kvinnor deltar i formuleringen av lagförslag. Intervju med Marcela Breve Cayupe, 71 år och aktiv i Hueichafe Domo, en av ANAMURIS gräsrotsorgansaitioner. Hueichafe Domo är ett ord på mapudungun (mapuchespråket) och betyder kämpande och företagsamma kvinnor. Marcela tillhör ursprungsfolket mapuche och är småbrukare från byn Carahue, Región de la Araucanía, i södra Chile. Marcela deltog på ANAMURIs första nationella kongress på marknadsavdelningen och sålde egentillverkad ost och mjöl. Marcela har även deltagit i en utbildning om socioekonomiska villkor i ANAMURIs regi. Hur har deltagandet i ANAMURI påverkat dig? -Det har stärkt mig på alla plan. Förut var jag betydligt mycket blygare och mer introvert än vad jag är idag. Genom medlemskap i ANAMURI har jag fått kunskap och kraft att våga göra min röst hörd och försvara mig, något jag inte kunde på samma sätt tidigare. Jag har bara gått åtta år i skolan men genom ANAMURIs seminarier om politik, klasskillnader och kvinnofrågor känns det som om jag hade universitetsutbildning, säger Marcela.
Varför valde du att gå med just i ANAMURI? - Jag hade arbetat med andra organisationer tidigare men ANAMURI tilltalde mig på ett djupare plan, då det är en organisation som arbetar parallellt med både kvinno-, småbrukar och ursprungsfolksfrågor. Fram för allt var det viktigt för mig att få fördjupad kännedom om min identitet som mapuche, och vad som finns att göra för att stärka vår situation i det chilenska samhället. Vidare vill jag arbeta för att göra landsbygdskvinnornas röster hörda. Diktaturen tystade ner oss alla men kvinnorna har i många fall, p.g.a. machistiska samhällsstrukturer ännu inte återhämtat sig. Vi behöver fortfarande mycket stöd med att våga resa oss och breda ut våra vingar. I denna kamp är ANAMURI ett bra och viktigt verktyg, och genom aktivt deltagande gör jag vad jag kan för att bidra. Intervjun är gjord av Katarina Hudin, praktikantsamordnare för Latinamerikagrupperna i Chile.
Ecuador Tillsammans med småbrukar-, lantarbetar- och ursprungsfolksorganisationerna CNC-EA, Fenacle och Fenocin startade Latinamerikagrupperna programmet Matusveränitet, rättigheter och jämställdhet. Alla tre organisationerna ingår i småbrukarnätverket Mesa Agraria. Under året har de olika samarbetspartnerna genomfört projekt lokalt och nationellt som alla bidragit till programmets mål att öka landets småbrukares, lantarbetares och ursprungsfolks inflytande över jordbrukspolitiken och över sina rättigheter. Stiftelsen Brödet och Fiskarna har gett stöd till hela programmet i Ecuador men även till enskilda projekt med bland annat FENOCIN och ECUARUNARI. Nätverket Mesa Agrarias mötesplats i staden Alfaro i Ecuador där arbetet med landets nya grundlag invigdes och där lagförslag diskuterades mellan medlemmar i Mesa Agraria. Småbrukar- och ursprungsfolksnätverket Mesa Agraria Medlemsorganisationerna i nätverket Mesa Agraria drev under 2008 ett projekt med fokus på att stärka nätverket och det gemensamma påverkansarbetet för att förbättra småbrukares och ursprungsfolks situation på landsbygden. En stor del av arbetet inom Mesa Agrarias projekt handlade om aktioner för politisk påverkan på lokal och nationell nivå främst gentemot den konstituerande församlingen som ledde arbetet med att skriva om Ecuadors grundlag. Genom projektet lyckades Mesa Agraria i sitt påverkansarbete bland annat få teman som matsuveränitet, rätten till naturresurser, rätten till vatten och plurinationalitet och interkulturalitet inkluderade i landets nya grundlag. Det genomfördes workshops med fortbildning, analyser och diskussioner av lagförslag, regionala forum samt produktion och distribution av en broschyr med Mesa Agrarias förslag från det nationella forumet för matsuveränitet till den konstituerande församlingen. Cirka 1000 personer har indirekt och direkt deltagit i projektet.
CNC Eloy Alfaro (Coordinadora Nacional Campesina). CNC EA är ett förbund på nationell nivå av lokala organisationer som arbetar för småbrukares intressen. Visionen är att småbrukare ska ha möjlighet att försörja sig på familjejordbruk, det vill säga matsuveränitet. För att uppnå detta krävs tillgång främst till jord, vatten och fröer. CNC samarbetar med nätverken Mesa Agraria, CLOC och Via Campesina och genom dessa samarbetar man även med andra organisationer i kampanjer mot frihandelsavtal och för matsuveränitet. CNC utbildar kontinuerligt lokala ledare i aktuella samhällsfrågor, ekonomisk teori och rättighetsfrågor. Genom projektet Stärkt jämställdhet och demokrati har CNC arbetat med att stärka intern jämställdhet och demokrati. Under 2008 har CNC bland annat drivit skolor på gräsrotsnivå för politiskt deltagande och medvetandegörande, och arbetat med att stärka organisationen genom att öka kvinnor och ungdomars deltagande vilket de lyckts med. Teman på ämnen som det medlemmar har fortbildats inom är identitet, naturresurser, ekonomi, rättigheter, organisering och lokal utveckling. Totalt har det genomförts sex fortbildande workshops, tre nationella planerings-, uppföljning och utvärderingsmöten, sju workshops och möten för kvinnor, åtta möten och workshops med ungdomar, en antologi över ungdomars situation på landsbygden. 203 personer har direkt deltagit i projektet. Intervju med Olga Borja, 50 år och ledare för kvinnoorganisationen Nuestra señora del Carmen de Naranjito deltagare i en politisk skola i byn Mira, i provinsen Carchi som drivs av COPOCCAR, en paraplyorganisation för lokala småbrukarorganisationer, som är medlem i CNC EA. -Här har vi fått lära oss hur man är en bra ledare, om ansvarstagande, identitet och jämställdhet. Dessutom får vi möjlighet att utbyta erfarenheter med andra byar. Efter mötena på CNCs politiska skolor, som den i byn Mira i provinsen Carchi, tar deltagarna med sig sina nya kunskaper hem till sina respektive byar och på det sättet når kunskapen en större krets av människor. De flesta av invånarna i provinsen Carchi är småbrukare och hårt drabbade den nationella jordbrukspolitiken som missgynnat de små jordbrukarna till förmån för de stora producenterna. COPOCCAR är medlem i den nationella organisationen CNC-EA (Coordinadora Nacional Campesina Eloy Alfaro) som är en av Latinamerikagruppernas samarbetspartner inom Ecuador-programmet. Liknande skolor som den i Mira drivs även på tre andra platser i landet. De teman som behandlas i undervisningen varierar mellan de olika
skolorna eftersom organisationerna själva utvecklar ämnena utifrån sina lokala behov. Målet är dock det samma för alla skolorna att stärka de lokala organisationerna som formar CNC- EA för att de i framtiden ska ha ett ökat inflytande över den nationella politiken. Olger Tobar, 19 år och ungdomsledare i COPOCCAR, en paraplyorganisation för lokala småbrukarorganisationer, som är medlem i CNC EA. -Jag deltar i den politiska skolan för att jag är intresserad av att lära mig mer om de här frågorna, men också för att jag vill föra vidare mina erfarenheter och mina kunskaper till de andra invånarna i min by. För att vara med och påverka den framtida politiken krävs det att människor har kunskap om sina rättigheter. -Vi måste utbilda oss så att vi själva kan lösa våra problem och försvara våra rättigheter. Därför är det viktigt med den typ av utbildning som vi får genom CNC:s politiska skola ECUARUNARI- Confederación de los Pueblos de Nacionalidad Kichwa del Ecuador Latinamerikagruppernas samarbetspartner ECUARUNARI är en ursprungsfolksrörelse vars medlemmar tillhör kichwa, ett av Ecuadors ursprungsfolk. Sedan 2007 har ECUARUNARI drivit ett kommunikationsprojekt. Ursprungsfolksrörelsen har i dagsläget en begränsad tillgång till kommunikationskanaler och ett mycket begränsat utrymme i ecuadoriansk media. Kommunikationsarbetet ses som en viktig del i ursprungsfolksrörelsens kamp för sina rättigheter. ECUARUNARI har arbetat med att stärka såväl sin interna kommunikation mellan central nivå och gräsrotsorganisationerna runtom i landet, som sin externa kommunikation för att bedriva påverkansarbete. I projektet har ECUARUNARI genomfört fortbildande workshops och utvärderingar tillsammans med representanter från gräsrotsorganisationer i olika provinser. Kommunikationsmaterial som medlemstidningar har producerats och även radiointervjuer i lokal och nationell radio har genomförts. Det har även genomförts möten för diskussion och analys tillsammans med ledamöter från ursprungsfolken i den konstituerande församlingen Totalt har cirka 40 direkt deltagit i projektet och ungefär 2 000 personer har deltagit indirekt. -Slutrapporter ifrån tre projekt som genomförts i Ecuador under 2008 inväntas ifrån FENOCIN och FENACLE. Intervjuerna är gjorda av Christine Johansson, Solidaritetsarbetare för Latinamerikagrupperna i Ecuador.
Brasilien I Brasilien har Latinamerikagrupperna samarbetat med MST, de jordlösas rörelse, sedan en längre tid. Stiftelsen Brödet och Fiskarna har sedan flera år tillbaka gett stöd till MSTs arbete genom Latinamerikagrupperna. Under 2008 har Stiftelsen Brödet och Fiskarna gett stöd till ett medie- och kommunikationsprojekt som MST Nacional driver med bas på deras nationella skola ENFF- Escola Nacional Florestan Fernandez utanför Sao Paulo. Syftet med projektet är att skapa opinion och sprida information om den lagstadgade jordreformen, hinder mot dess genomförande och möjligheter för att den sker i en snabbare takt. Under 2008 har MST-aktivister hunnit producera inte mindre än 11 olika filmer (sex kortare och fyra längre) att jämföra med ursprungliga målet som var fyra produktioner. Teman på filmerna har bland annat varit övergrepp på aktivister, genmodifierade grödor, landets höga elpriser och lag som reglerar detta. Projektet har involverat fler personer än det var tänkt och genomfört fler aktiviteter; möten, seminarier, kurser, workshops, än vad som fanns i planeringen. Totalt beräknas cirka 255 personer direkt ha nått av projektet genom deltagande i seminarium, fortbildande workshops och möten. Indirekt har cirka 15 000 personer nåtts av projektet genom filmer som producerats och spridits via Internet, visats på filmfestivaler, forum och möten och spridits bland såväl nationella som internationella sociala rörelser. Intervju med Felipe Canova Gonçalves, 29 år, deltagare i MST Nacionals medie och kommunikations projekt. Ansvarig för klippning och redigering av filmer inom projektet. -Jag valde att engagera mig i MST, de jordlösas rörelse, för det gav mig möjligheten att bidra i kampen för jord och för social rättvisa i mitt land. Jordlösas och småbrukares situation i Brasilien är en situation av utnyttjande och orättvisa gentemot arbetarklassen. Även med all mobilisering som sker idag har situationen på landsbygden förblivit nästan oförändrad de senaste åren, på grund av brist på politisk vilja och på grund av det utländska företags påtryckningar. Vad har din medverkan i MST och medie- och kommunikationsprojektet betytt för dig? Vad har du fått lära dig?- Projektet var ett initiativ som gjorde det möjligt för MST som rörelse att skapa debatt och en intern produktion av ljud och bildmaterial, samtidigt som det gav oss kompetens att själva producera sådant material utan att behöva hyra tekniker och producenter utanför vår organisation. Kunskapen som projektet gett har varit ett utbyte av såväl personliga som tekniska erfarenheter.
Vad har ni lyckats med genom projektet, ge några exempel? -En stor framgång var att vi kunde skapa en brigad inom småbrukar- och lantarbetarnätverket Via Campesina, bestående av MST, MAB (Movimento de Atingidos por Barragens) en rörelse för drabbade av dammbyggen och CPT (Comissão Pastoral da Terra) som likt MST arbetar med att jordreformen uppfylls. Tillsammans har vi producerat olika filmer, som exempelvis "Lutar sempre" och "A fome da cana" (Sockerrörens hunger) som var en av produktionerna som gjordes under 2008. Resultatet av filmen blev inte så bra som vi hade hoppats men å andra sidan var det en lärorik process för oss aktivister i brigaden. "Nem um minuto de silencio" (Inte en minut av tystnad) - en film om vad som skedde i Paranà i fallet Syngenta har också producerats 1. Båda filmerna har vistats på alternativa filmfestivaler och en av dem har fått ta emot ett pris på en brasiliansk filmfestival. Sammanfattningsvis har vi lyckats med att uppnå ett tekniskt kunnande och en politisk debatt inom studier av kommunikation. Vi har lyckats genom ett envist, gemensamt arbete och undersökande arbete genomfört av flera aktivister i gruppen. Vilka var svårigheterna? Och var vad anledningen till dem? -Vår största svårighet är att bygga ett internt nätverk av aktivister som kan vara med i ljudoch bildproduktion i städerna, där brist på utrustning och resurser är en realitet. Hur ser du på framtiden? Vilka är dina drömmar och förhoppningar? - En framtid full av kamp för bättre möjligheter och genomgripande sociala förändringar i Brasilien. Ana Chã, deltagare och koordinatör av MST Nacionals medie och kommunikations projekt. -De flesta av våra filmer har hittills handlat om att påkalla uppmärksamhet när mänskliga rättigheter kränkts men vi kommer i framtiden att även arbeta med mer konstruktiva förslag, med alternativ till Brasiliens utveckling. -Inom MST och i projektgruppen, så befinner vi oss just nu i en bra arbetsperiod. Det finns tilltro och goda samarbeten inom brigaden inom nätverket Via Campesina. Vi får förfrågningar att bidra med material till olika brasilianska medier, vilket är en stor framgång för det har aldrig hänt tidigare. Intervjuerna är gjorda av Maria Karlsson, temavolontär för Latinamerikagrupperna i Brasilien. 1 En säkerhetsvakt hos det multinationella företaget Syngenta sköt ihjäl en MST-aktivist som demonstrerade mot genmodifierade grödor.