Spasticitet i Multipelskleros Patientinformation
1 Vad är Spasticitet? En medicinsk definition av spasticitet är den som den europeiska gruppen EUSPASM ger: en Spasticitet kan också störd sensorimotorisk kontroll definieras som ovanlig som orsakas av en övre muskelsammandragning motorneuronskada, som tar som känns som benstelhet, oroskänsla i benen, upprepade ryckningar i foten, muskelkramper i ben eller armar, ben som blir stela och sträcks ut eller som drar ihop sig sig uttryck i oregelbunden eller oavbruten ofrivillig muskelaktivitet. I lekmannatermer kan det definieras som stelhet eller rigiditet, fastän i medicindkt hänseende has dessa ord en lite annan betydelse, och läkare använder vanligen orden spasticitet och spasmer. (arbetsdefinition av spasticitet som används i NARCOMS-registret) Spasticitet drabbar vanligen endast dina lemmar (ben eller armar) och i mindre utsträckning andra muskler i kroppen. Spasticiteten i de drabbade lemmarna tenderar att följa specifika mönster, såsom böjning av armbåge eller fingrar i armarna eller av benens och fötternas förlängningar i benen, såsom även tät sammanpressning av benen längs låren (adduktion). i sällsynta fall kan den även påverka talförmågan. Spasticitet kan även drabba bålen, där den känns som andningssvårighet liknande ett spänt bälte om bålen. Spasticitetsrelaterat motstånd mot rörelse är unidirektionellt, så att om spasticiteten orsakar en böjning av armbågen har du inga svårigheter att böja den och motstånd uppträder bara då du försöker räta ut din armbåge. Dessutom blir motståndet mot rörelsen allt starkare ju snabbare du vill röra den drabbade lemmen, så att om du rör den mycket långsamt minskar motståndet och du kan undvika att den låser sig. Spasticitet kan uppträda tillsammans med plötsliga sammandragningar av de drabbade lemmarna, de så kallade spasmerna, vilka vanligen följer de ovan beskrivna mönstren. Spasmerna kan vara smärtsamma och de kan också uppträda på natten, då de kan vara väldigt störande då du försöker sova lugnt. Spasmerna kan orsakas av vissa provokativa faktorer såsom smärta eller helt enkelt genom att den drabbade lemmen berörs. Spasticitet och spasmer är en del av det övre motorneuronsyndromet, som också omfattar hyperreflexi, vilket betyder att djupa senreflexer vanligen ökar hos personer som lider av spasticitet och spasmer. Djupa senreflexer framkallas vanligen vid neurologiska undersökningar, men kan starta spontant i den så kallade vrist clonus, till exempel då tåspetsen upprepat trummar i golvet.
2 Varför uppträder Spasticitet hos Personer som Drabbats av ca? 3 Vilka är följderna av spasticitet? MS kan leda till spasticitet då den kan påverka hur nervimpulser leds i de övre motorneuronerna hela vägen längs den kortikospinala nervbanan (nervbanan som leder motorimpulser genom hjärnan och ryggraden). Skada på andra Spasticitet tenderar banor (såsom sensoriska banor att vara mera ofta i ryggraden) kan också vara förekommande och orsaken till en del av de kliniska allvarligare ju längre manifestationerna. Spasticitet i sjukdomen framskrider MS är vanligen inte relaterad till inflammation och demyelinisering vid akuta attacker, utan till neurodegenerering av denna neurontyp som ett resultat av sjukdomens utveckling. När och i vilken utsträckning? Såsom ovan just nämnts är spasticitet inte något tidigt kännetecken för MS. Den är mera ofta förekommande och också allvarligare ju längre sjukdomen fortgår. Den har rapporterats drabbas upp till 85 % av patienterna med MS, fastän i mera än 50 % av dessa fall var spasticiteten av mild intensitet. Att lida av allvarlig spasticitet är förbundet med sämre livskvalitet även om detta kan höra samman med hur allvarliga andra symtom och störningar är vilka ofta är förbundna med allvarlig spasticitet, såsom urineringsproblem eller -smärta eller försämrad mobilitet. Först av allt är det väldigt viktigt att poängtera att känslan av stelhet som beror på spasticitet uppvisar en hög grad av variation, så att du kan känna av det på olika sätt under dagen. Spasticitet och spasmer kan uppenbarligen påverka negativt din förmåga att röra dig. Det är emellertid viktigt att veta att en viss stelhet i benen kan till och med vara till hjälp i vissa situationer för att undvika att benen ger efter när du promenerar eller står upp. Spasticitet och därmed förbundna spasmer kan också utgöra ett problem för hygienen. Detta är speciellt relevant vid låradduktionsspasticitet, då rörelse av benen för att sköta hygienen kan utlösa spasmer vilka kan göra det väldigt svårt att utföra nödvändig tvättning av intima områden. Liknande svårigheter kan uppstå för att hålla en riktig sexställning. Spasticitet och spasmer kan också vara en källa till smärta. Smärta och spasticitet som till sin natur hör ihop bör beaktas då beslutet om en riktig strategi för behandlingen och regimen fattas. Emedan långvarig obehandlad spasticitet kan leda till permanenta sammandragningar är det slutligen väldigt viktigt att ha en proaktiv attityd i behandlingen av den.
4 Hur skall Spasticitet Skötas? Spasticitet behöver inte alltid behandlas. För att uppnå bästa möjliga skötsel av din spasticitet måste läkaren beakta din egen syn på sjukdomen. Det är av största betydelse att spasticitetens Stöttepelare för skötsel av spasticitet inverkan på ditt dagliga liv beaktas före beslutet mellan de olika 1. Bedöm de positiva effekterna möjligheterna att sköta den fattas. Såsom vi har nämnt ovan kan vissa 2. Bedöm vilka är utlösarna personer till och med dra nytta av 3. Fysisk terapi en viss grad av spasticitet. Det är 4. Oralt administrerad inte ovanligt att en viss benstelhet medicinering kan hjälpa till att bibehålla din 5. Intramuskulärt injicerad förmåga att promenera, och att medicinering den svaghet som kan vara en vanlig 6. Intratekal medicinering biverkning av spasticitetslindrande (en gångs eller med hjälp av apparater medicinering kan leda till att du får för fortgående det svårare att gå. administration) Skötseln av spasticitet bör alltid omfatta en multidisciplinär strategi för skötseln som omfattar fysisk terapi lika väl som oral medicinering, som vanligen ordineras mot allmän spasticitet. De orala läkemedlen som används mest för att farmakologiskt sköta spasticitet är baclofen, tizanidin, benzodiazepiner, dantrolen och gabapentin. I vissa fall, speciellt då spasticiteten är fokalt begränsad till vissa muskler i en viss lem eller lemmar, kan intramuskulärt injicerade läkemedel hjälpa till att lindra symtomen. I extrema fall, då symtomen inte har lindrats med användning av de ovan nämnda strategierna, bör eventuellt andra terapeutiska åtgärder övervägas, såsom kirurgiska ingrepp på ben och senor samt administration av giftiga ämnen som oåterkalleligt skadar nerverna. Men implantation av medicinska apparater som kallas intratekala pumpar, vilka administrerar fortgående antispastiska ämnen i cerebrospinalvätskan, kan i mycket specifika situationer hjälpa. Vid något tillfälle kan någon slags ortos, såsom skenor eller stöd, som ordinerats av en arbetsterapeut eller av en fysioterapeut, vara till hjälp vid bekämpandet av spasticitet och spasmer. 5 Referenser och nyttiga engelska länkar Sedan spasticitet har konstaterats föreligga och innan ett beslut om behovet av terapi tas är det viktigt att utesluta och försöka dämpa eventuellt förekommande utlösningsfaktorer såsom tillstötande urinvägsinfektioner eller andra mindre hälsoproblem, såsom förstoppning, lindrigt förhöjd kroppstemperatur, en inåtvuxen tånagel eller andra hudirritationer (även liggsår). Här finns det åter en väldigt stor skillnad mellan olika individer och en sänkt kroppstemperatur, till exempel, hos en del personer kan öka spasticitetsnivåerna. Rizzo MA, Hadjimichael OC, Preiningerova J, Vollmer TL. Prevalence and treatment of spasticity reported by multiple sclerosis patients. Mult Scler 2004; 10: 589-95. Stevenson VL. Rehabilitation in practice: Spasticity management. Clin Rehabil. 2010 Apr;24(4):293-304. MS-föreningen i Storbritanniens webbsida website (www.mssociety.org.uk/) National MS Society website (www.nationalmssociety.org) Den europeiska MS-plattformen (European Multiple Sclerosis Platform) (http://www.ms-in-europe.org) MS-föreningen i Irland (http://www.ms-society.ie)
Författare: Jaume Sastre Garriga. Unitat de Neuroimmunologia Clínica, Centre d Esclerosi Múltiple de Catalunya (CEM-Cat), Hospital Universitari Vall d Hebron (HUVH), Barcelona, Spain. Granskad av Den europeiska MS-plattformen, å patientföreningarnas vägnar. Med understöd av ett bidrag utan begränsningar från Almirall S.A.