C-UPPSATS. Patienters känslomässiga reaktioner i samband med MRT (magnetisk resonans tomografi) En litteraturstudie.

C-UPPSATS 2006:232 Patienters känslomässiga reaktioner i samband med MRT (magnetisk resonans tomografi) En litteraturstudie Vuokko Krekula Luleå tekniska universitet C-uppsats Omvårdnad Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Omvårdnad 2006:232 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--06/232--SE

Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad Patienters känslomässiga reaktioner i samband med MRT (magnetisk resonans tomografi) En litteraturstudie Patient s emotional reactions during MRT (magnetic resonance tomography) A literature study Vuokko Krekula Kurs: Examensarbete 10 p Vårterminen 2006 Sjuksköterskeprogrammet 120 p Handledare: Barbro Lindahl

1 Patienters känslomässiga reaktioner i samband med MRT (magnetisk resonans tomografi) systematisk litteraturstudie Vuokko Krekula Institutionen för hälsovetenskap Luleå tekniska universitet Abstrakt MRT är en högteknologisk undersökningsmetod som har blivit värdefull vid diagnostisering av olika patologiska förändringar, framförallt i mjukdelarna. Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva patienters känslomässiga reaktioner i samband med MRT och finna omvårdnadsinterventioner som kan reducera negativa reaktioner. Från syftet utvecklades två frågeställningar: vilka känslomässiga reaktioner kan patienter uppleva i samband med MRT och vilka omvårdnadsinterventioner kan reducera negativa känslomässiga reaktioner och hjälpa patienter att genomgå MRT? Tretton vetenskapliga studier analyserades enligt Goodmans modell. I resultatet framkom att ångest och oro var vanligt förekommande reaktioner bland patienterna som skulle genomgå MRT. Patienternas behov av information och stöd för att använda olika avslappningsmetoder var stort för att reducera ångest och oro i samband med undersökningen. Nyckelord: MRT, MRI, subjektiv, upplevelse, erfarenhet, patient, ångest, oro, information, avslappningsmetoder, stöd från personalen.

2 Teknologi är vetenskapen om teknik (Nordstedt, 1990, s.1009) och termen teknologi används brett i olika sammanhang både inom och utanför hälso- och sjukvården. Ordet används ofta som benämning på teknisk kunskap och skicklighet såsom matteknologi, medicinsk teknologi och informationsteknologi som finns i ett samhälle. Termen teknologi associeras ofta med fysiska objekt som verktyg, maskiner och material med ekonomiskt värde mer än mänskliga aktiviteter och har genom tiderna förknippats med vetenskap (Barnard, 1996). Den högteknologiska utvecklingen går framåt med stormsteg och därmed ökar även mängden av teknologisk apparatur inom hälso- och sjukvården. Det senaste decenniet har inneburit dramatiska förändringar på de radiologiska avdelningarna som står för den snabbaste utvecklingen av den avancerade teknologiska apparaturen på sjukhusen. Patienters upplevelse av en högteknologisk undersökningsmiljö är ytterst unik. Hur patienter påverkas av den högteknologiska miljön förbises ofta av personal inom hälso- och sjukvård som enligt denna studie ägnar sin mesta uppmärksamhet på de tekniska detaljerna. Detta gör att patienten som person riskerar att försvinna i den högteknologiska apparaturen och att de inte får sina behov uppmärksammade i tillräcklig utsträckning (Murphy, 2001). Från att vara en självständig person till att plötsligt bli en patient upplevs som ett hot mot den personliga integriteten. Detta ökar människans sårbarhet, både fysiskt och känslomässigt vilket leder till att personen inte orkar försvara eller skydda sig själv. När patienten får behålla sin personliga integritet ökar känslan av kontroll över situationen och därmed känslan av att vara en fullvärdig människa (Irurita 1999). Eftersom kroppen hos patienten kan upplevas som sårbar blir den också möjlig att kränka. Det finns stunder under sjukdom och efter skada då förväntan, oro och smärtfyllda upplevelser kan kännas övermäktiga för människan vilket kan lämna patienten med en känsla av vanmakt och sårbarhet. Det är viktigt att sjuksköterskan förstår hur patienten upplever sjukhusmiljö. I vården kan patienten känna att kroppen blir erövrad av främlingar och utsatt för allmänhetens granskning. Vid olika undersökningar kan patienten uppleva exponering av privata kroppsdelar vilket kan skapa känslor av genans och ilska (Morse, Bottorff & Hutchinson 1995). Irurita (1999) poängterar att om patienten får ta del av information och få vetskap om vad som skall hända hjälper det denne att behålla kontrollen vilket minskar sårbarheten. Att vara förberedd minskar osäkerhet och stress som orsakas av okunskap. Trots att det borde vara patientens självklara rättighet att få information angående sin vård eller gällande rutiner har det rapporterats att patienter har blivit bristfälligt informerade vilket i sin tur har påverkat kvaliteten på vården.

3 Magnetisk resonans tomografi (MRT) är en av de mest moderna teknologiska undersökningsmetoderna och som dominerar dagens sjukvård. MRT har blivit en värdefull undersökningsmetod, framförallt vid diagnostisering av patologiska förändringar i mjukdelar. Undersökningen har blivit avgörande när andra metoder inte har kunnat visa en säker diagnos. Under MRT - proceduren ligger patienten i ett tunnelliknande magnetfält. Metoden har visat sig vara pålitlig, är icke-invasiv och utan joniserande strålning. Trots detta är MRT förknippad med en rad olika psykologiska sidoeffekter hos patienter i samband med undersökningen (Meléndez & McCrank, 1993; Murphy, 2000). Enligt Meléndez och McCrank (1993) kan allvarliga psykologiska sidoeffekter leda till att patienten avbryter undersökningen eller rör på sig, vilket leder till sämre bildkvalitet och att undersökningen måste göras om vilket i sin tur uppehåller extra personal och apparaturtid. Dessa sidoeffekter förekommer i flera fall i samband med MRT vilka kan bero på till exempel längden på undersökningen som kan variera från en halvtimme upp till två timmar beroende på frågeställningen, oljudet som beskrivs av patienterna liknande ljudet av en tryckluftsborr, den höga temperaturen innanför apparaten som kan stiga till tjugosex grader Celsius och det trånga utrymmet som enligt patienter ger associationer till en likkista eller en grav. Det är viktigt även av effektivitetssynpunkt att patienten får rätt omhändertagande i samband med undersökningen för att få högsta möjliga diagnostiska värdet av detta samtidigt som patienten känner sig trygg mitt i den högteknologiska apparaturen. Enligt Murphy (2000) möter personalen ofta patienten under ett kritiskt skede i dennes liv varför röntgensjuksköterskan har en viktig funktion i samband med proceduren att lotsa patienten genom undersökningen. Det är viktigt att röntgensjuksköterskan har en god kännedom om hur patienter kan reagera i den tekniska och för patienten ofta skrämmande miljön för att kunna förbereda denne rent psykisk. Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva patienters känslomässiga reaktioner i samband med MRT och finna omvårdnadsinterventioner som kan reducera negativa reaktioner. Från syftet utvecklades två frågeställningar som besvarade problemet. Fråga 1: Vilka känslomässiga reaktioner kan patienter uppleva i samband med MRT? Fråga 2: Vilka omvårdnadsinterventioner kan reducera negativa känslomässiga reaktioner och hjälpa patienter att genomgå MRT?

4 Metod Litteratursökning Jag gjorde en systematisk litteraturöversikt relaterad syftet med denna litteraturstudie och tillämpade Goodmans modell för att systematiskt sammanställa befintliga studier. Analysen inleddes med 4 av Goodmans 7 steg för att systematiskt söka vetenskapligt litteratur. Detta tillvägagångssätt innebar att jag formulerade och begränsade problemområdet, preciserade inklusions- och exklusionskriterierna och planerade samt genomförde litteratursökningen (Willman & Stoltz 2002, s. 51). 1. Specificeringen av fråga/problemområde Studien inleddes med att tydliggöra syftet för undersökningen. Frågeställningen formulerades så att de kunde besvaras med den tillgängliga vetenskapliga litteraturen. Två frågor formulerades och användes som utgångspunkt för en litteratursökning med syfte att identifiera relevanta forskningsbevis. Frågeställningar som skapades från syftet var; Vilka känslomässiga reaktioner kan patienter uppleva i samband med MRT? Vilka omvårdnadsinterventioner kan reducera negativa känslomässiga reaktioner och hjälpa patienter att genomgå MRT? 2. Specificering av inklusions och exklusionskriterier Studier som inkluderades i denna studie innehöll uppgifter om olika känslomässiga reaktioner som patienter upplevde i samband med MRT och där möjliga omvårdnadsinterventioner hade föreslagits för att hjälpa patienter att genomgå undersökningen. Artiklar från kvalitativa och kvantitativa studier utförda på vuxna och ungdomar från fjorton år och uppåt inkluderades. Studier på barn under fjorton år exkluderades eftersom deras förståelse och upplevelse av proceduren kan skilja sig från de vuxnas upplevelse och därför bedömdes inte vara jämförbara. 3-4. Litteratursökning Litteratursökningen börjades brett genom att författaren sökte både nationella och internationella studier på flera olika databaser där bland annat Academic Search och Medline

5 för att säkerställa att det fanns studier som kunde besvara syftet för litteraturstudien. Eftersom samma artiklar förekom i både Academic Search och Medline koncentrerade jag sökningen på databasen Medline, manuell sökning i tidsskrifter via biblioteket och referensartiklar från litteratur inom området. Enbart engelska artiklar av tillgängliga internationella artiklar inkluderades på grund av författarens språkliga begränsningar. Följande sökord användes: MRT, MRI, patients, subjective, experiences, anxiety, panic, fear, reduction, relaxation, cognitive methods och coping strategies i olika kombinationer. Samma artiklar uppkom i sökningarna med olika kombinationer av sökord varför inte alla träffar redovisas. Tabell 1. Träffar vid sökning av artiklar Sökmotor Sökord Träffar Antal lästa Antal inkluderade i fulltext Medline/Pubmed Patients subjective experiences 7 2 2 AND MRI Medline/Pubmed Cognitive methods AND 37 2 1 anxiety AND MRI Medline/Pubmed Anxiety AND MRI 463 16 9 Medline/Pubmed Medline/Pubmed Coping strategies AND patients AND MRI Relaxations AND Patients AND MRI 5 1 1 50 0 0

6 Kvalitetsbedömning När en artikel vars titel motsvarade syftet fanns gick jag vidare genom att läsa abstraktet. Om abstraktet visade att artikeln kunde vara relevant för studien skrevs denna ut eller beställdes via sociomedicinska biblioteket. Om artikeln uppfyllde inklusionskriterierna och ansågs besvara de ställda frågeställningarna godkändes denna för vidare granskning som innebar en kvalitetsbedömning av artikeln. Enligt kvalitetsbedömningen inkluderades slutligen 13 artiklar i analysen. Tidsperioden när studierna var gjorda var inte avgörande för vilka artiklar som godkändes för granskning utan relevansen av artiklarna. Artiklarna som inkluderades presenteras i Tabell 3. En poängskala användes vid kvalitetsbedömningen av de inkluderade artiklarna: hög (I), medel (II) eller låg (III) med hjälp av Stoltz, Uden och Willman (2004) modell. Varje artikel kvalitetsbedömdes enligt protokoll för kvalitetsbedömning av studier med kvalitativa respektive kvantitativa metoder. Vilken kvalitet en studie ansågs ha påverkades av bland annat följande aspekter: urvalsförfarandet, statistisk metod, resultatets tillförlitlighet och generaliserbarhet. Artiklar som inte besvarade mina frågeställningar och därmed syftet för studien gick inte vidare till kvalitetsbedömning. Kvalitetsbedömning av funna studier resulterade till sex av hög, fem av medel och två av låg kvalitet. Studierna var gjorda i England (5), Australien (3), USA (3), Skottland (1) och i Egypten (1).

7 Tabell 3. Översikt över artiklar som ingår i analysen (n =13) Författare År Land Nazemi & Dager (2003) USA Typ av studie Kvalitativ RCT Deltagare (bortfall) n= 24 Medelålder 40 år Metod Huvudfynd Kvalitet Halvstrukturerade intervjuer. Statistisk analys Patienter förväntade detaljerad information före undersökning och tät kontakt med personalen under proceduren. Kognitiva terapier såsom avslappnig. Medel (II) Noggrant redovisat metod, analys och resultat. Få deltagare. Blanchard, Bearcroft, Dixon, Lomas, Teale, Constant & Hazleman (1997) England Kvantitativ CCT n= 110 88 MRT 42 artrografi 14-84 år (Median 52) Enkät direkt före och efter undersökningen och två veckor efter undersökningen. Ökad stöd av personalen förväntades. Hög (I) Noggrant redovisat material, metod och analys. Statistisk analys (SAI, STAI) VAS MacKenzie, Sims, Owens & Dixon (1995) England Kvantitativ P n= 500 (172) 17-86 år (Median 44 år) Enkät före och efter undersökning. Statistisk analys (STAI) Patienterna önskade Informationsbrosch yr före undersökningen. Hög (I) Noggrant redovisat metod, analys och resultat. Bra redovisad urvalsförfarande. Många deltagare vilket ökar generaliserbarheten Quirk, Letendre, Ciottone & Lingley (1989b) USA Kvantitativ/ Kvalitativ RCT n= 46 (6 avbröt efter intervjun) Intervju före undersökningen med 20 deltagare och enkät före och efter undersökning med 20 andra deltagare Kvalitativ innehållsanalys, STAI. Informationsvideo med detaljerad information och rådgivning före undersökning. Avslappnings-band före undersökning. Medel (II) Noggrant redovisad metod, analys och resultat. Undermåligt redovisat patientkaräktäristiska (ålder, kön)

8 Tabell 3. (forts.) Översikt över artiklar som ingår i analysen (n =13) Författare År Land Typ av studie Deltagare (bortfall) Metod Huvudfynd Kvalitet Quirk, Letendre, Ciottone & Lingley (1989a) USA Lukins, Davan & Drummond (1997) Australia Kvantitativ RCT Kvantitativ RCT n= 60 (10) n= 171 17-76 år Medelålder 47år Enkät före och efter undersökning. Statistisk analys (ANOVA, t-test) Enkät före och efter undersökning. Statistisk analys (STAI) Konkret information om proceduren såsom det trånga utrymmet, temperaturen, oljudet mm. Avslappning. Lyssna på avslappningsband före och under proceduren. Medel (II) Noggrant redovisat metod, analys och resultat. Undermåligt redovisat patientkaräktäristika. Hög (I) Noggrant redovisat metod och resultat. Bra redovisat urvalsförfarande. Thorp, Owens, Whitehouse & Dewey (1990) England Kvalitativ/ Kvantitativ RCT n= 80 40 MRI 40 CT 17-82 år Medelålder 46 år Strukturerad intervju före och efter undersökning och frågeformulär före och efter undersökning. Ingående information om proceduren t ex i form av en videoband. Psykologiskt stöd i form av avslappning eller hypnos. Stöd från personalen. Medel (II) Bra redovisad metod och resultat. Undermåligt redovisat urvalsförfarande. Katz, Wilson & Frazer (1994) England Kvantitativ RCT n= 40 18-81 år Medelålder 50 år Frågeformulär före och efter undersökningen. Statistisk analys The Fear Survey Schedule, STAI) Information om varför de har blivit remitterade för undersökningen. Medel (II) Bra redovisat resultat. Få deltagare vilket minskar generaliserbarheten. Gray, Price & Mathews (2000) England Kvalitativ RCT n= 64 (7) Vuxna Medelålder 45 år Strukturerad intervju före och frågeformulär före och efter undersökningen. Statistisk analys (STAI) Informationsbroschyr och kognitiva metoder såsom avslappning, introduktion (besöka kontrollrummet, lyssna på skanningsljudet mm.) före undersökning. Hög (I) Noggrant redovisat metod och resultat. Noggrant redovisat urvalsförfarande

9 Tabell 3. (forts.) Översikt över artiklar som ingår i analysen (n =13) Författare År Land Typ av studie Deltagare (bortfall) Metod Huvudfynd Kvalitet Youssefzadeh, Eibenberger, Helbich, Dorffner, Dantendorfer, Breitenseher och Wolf (1997) Australia Kvantitativ RCT n= 336 Frågeformulär Statistisk analys (chi-squared contingency table analysis. Detaljerad information t ex om undersökningstiden och apparaten Svar på frågor. Låg (III) Bristfälligt redovisat patientkaräkteristiska. Harris, Robinson & Menzies (1998) Australia Kvantitativ P n= 78 Medelålder 49 år. Frågeformulär en vecka före, samma dag och en månad efter undersökningen. Statistisk analys (FSS, DASS, claustrofobia questionnaire) Olika psykologiska metoder i form av kognitiv-och beteende terapi. Låg (III) Bra redovisad metod, undermåligt redovisat resultat. Chesson, Graham, McKenzie & Mathers (2002) Scotland Kvantitativ RCT n=500 varav 50 MRT patienter 14-86 år (Medelålder 48 år) Frågeformulär före undersökning. Statistisk analys (SPSS-PC) Muntlig och skriftlig information. Hög (I) Bra redovisad material, metod och analys. Bra redovisad urvalsmetod. Selim (2001) Egypt Kvantitativ RCT n= 60 20-69 år Medelålder 45 år. Frågeformulär före och efter undersökningen. Statistisk analys (STAI) Detaljerad information om förväntade upplevelser i samband med proceduren och avslappningsövningar. Hög (I) Noggrant beskrivet material, metod och analys. Noggrant redovisad urvalsmetod. RCT=randomiserad kontrollerad studie, P=prospektiv studie, CCT= kliniskt kontrollerad studie, n = antal Analys Analysarbetet fortsatte enligt Goodmans modell innefattande följande steg (5-6) vilka innebär att forskningsbevisen tolkades utifrån mina frågeställningar och sammanfördes under resultatet (Willman & Stoltz, 2002, s.51). När jag hade samlat all tillgänglig litteratur och bestämt den vetenskapliga kvaliteten av de individuella studierna lästes de genom noggrant, analyserades och sammanfördes under gemensamma huvudfynd.

10 Resultat De analyserade vetenskapliga studierna tolkades och sammanfördes under tre olika huvudfynd; Ångest och oro blev resultatet av frågeställningen vilka känslomässiga reaktioner kan patienter uppleva i samband med MRT. Information; avslappningsmetoder och känna stöd av personalen blev svar på frågan vilka omvårdnadsinterventioner som kan reducera negativa känslomässiga reaktioner och hjälpa patienter att genomgå MRT och vilka uttryckte patienters omvårdnadsbehov i samband med MRT. Delresultat av flera studier kunde placeras under fler än ett huvudfynd men delarna är inte fristående av varandra. Detta resultat baserades både på kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga studier. Ångest och oro I flertalet studier framkom att patienter i samband med MRT upplevde olika grad av psykologiska sidoeffekter, allt ifrån lindrig oro till ångest och i de svåraste fall i form av klaustrofobi. För många patienter utlöstes dessa upplevelser av det trånga utrymmet, det hackande ljudet eller den höga temperaturen inne i undersökningsapparaten. I MacKenzie, Sims, Owens och Dixon (1995) studie framkom att 24 % av patienterna upplevde proceduren som obehaglig, 60 % upplevde undersökningen behaglig och 16 % svarade inte. Den svåraste formen av ångestrelaterade reaktioner som patienter i denna studie upplevde var jämförbara med patienter som fick genomgå en större operation. Ångestnivån var lägre i samband med undersökning av nedre extremiteter (t ex knän) än i samband med huvud och rygg vilket förklarades av forskarna att undersökningsgruppen ofta bestod av yngre personer som inte ansåg sig själva som sjuka. När undersökningsdeltagarna fick frågan hur de kände sig när de fick se apparaten uppgav 22 % att de kände sig mer nervösa än normalt och 8 procent upplevde att de fick panik eller kände rädsla. Av patienterna beskrev 22 % att de inte skulle gå med på en liknande undersökning i framtiden om det inte var absolut nödvändigt. Även Quirk, Letendre, Ciottone och Lingley (1989 b) skriver i sin studie att patienter upplevde ångest i samband med MRT. Av dessa patienter upplevde 65 % ångest som de beskrev som klaustrofobi som orsakades av det trånga utrymmet. Vidare beskrev många patienter att de försökte använda olika strategier för att inte gripas av panik som att blunda och fantisera att de befann sig på någon fin plats. Några använde sig av olika avslappningstekniker för att hålla panikkänslan borta. I studien jämförde flertalet av känslan att ligga inuti den cylinderformade apparaten med att ligga i en kista. Liknande upplevelser framkom i Thorp, Owens, Whitehouse och Dewey (1991) studie där patienter uppgav det

11 trånga utrymmet och oljudet som mest obehagligt. Det var speciellt patienter som inte tidigare hade erfarenhet av MRT eller som hade negativa erfarenheter av tidigare undersökningar som upplevde psykiskt obehag i större utsträckning. Även patienter som trodde att de hade cancer och var oroliga över diagnosen upplevde undersökningen obehaglig. Enligt Selim (2001) berodde patienters ångest dels att inte kunna se ut från tunneln, dels att inte kunna röra på sig och att vara tvungen att lyssna på det ohyggliga och hackande ljudet. Den andra aspekten var kopplad till rädslan för vad undersökningen kommer att visa, t ex diagnosen hjärntumör. Katz, Wilson och Frazer (1994) studie baserat på 40 MRT patienter visade att 37 av dem upplevde olika grader av ångest. Av patienter i denna studie hade 13 % tagit ångestdämpande medicin före undersökningen. Harris, Robinson och Menzies (1999) visade att det var rädslan för kvävning och isolering som framkallade patienternas klaustrofobi. Blanchard, Bearcroft, Dixon, Lomas, Teale, Constant och Hazleman (1997) beskrev 88 patienter som genomgick MRT av axlar, 22 % av dessa upplevde undersökningen som obehaglig eller extremt obehaglig. Trots att MRT av axlar är en icke-invasiv undersökning och trots att patienterna i denna uppgav att smärtan inte var ett problem hade fem procent av alla som gick genom undersökningen panikliknande upplevelser av olika svårighetsgrad. De patienter som upplevde MRT som en extremt obehaglig upplevelse hade blivit mest besvärade av oljudet och av vetskapen om att de var tvungna att ligga stilla. Liknande upplevelser framkom i Youssefzadeh, Eibenberger, Helbich, Dorffner, Dantendorfer, Breitenseher och Wolf (1997) studie hos patienter som skulle genomgå en bröstmagnetresonanstomografi. Information Det framkom i flertalet studier att informationen hade en betydande roll för hur patienter lyckades genomföra en MRT. Studier visade att om patienter som fick relevant information om apparaturen och hur undersökningen gick till samt vad de själva kunde göra för att bemästra situationen hade bättre förutsättningar att klara av undersökningen. Thorp et al. (1991) beskrev att apparaturen, miljön och det sociala samspelet var aspekter som påverkade patienten och som skapade ångest i samband med undersökningen. Patienter som upplevde undersökningsmiljön, och därmed även apparaturen, som ångestväckande kunde enligt denna studie bli hjälpta av en mer ingående information om själva proceduren t ex i form av en videodemostration. Nazemi och Dager (2003) har studerad patienters psykologiska

12 reaktioner och copingmekanismer i samband med MRT. Författarna fann tre faktorer som påverkade patienten i samband med MRT. Den första utgjordes av sammansättningen av apparaturen, den andra av patientens personliga egenskaper och den tredje av stöd och information från personalen. Forskarna jämförde två patientgrupper där den andra gruppen fick detaljerad information från personalen före undersökning och den andra fick bara en kort information. De patienter som fick detaljerad information rapporterade betydligt lägre ångestnivåer än de som fick kortfattad information. Samspelet mellan patient och röntgenpersonal hade enligt forskarna en stor betydelse för hur patienten klarade av undersökningen. Patientinformation före undersökningen och tät kontakt med patienten under hela proceduren minskade patientens oro och hjälpte denna att genomgå en undersökning med resultat som grund för pålitlig och säker diagnostik. Selim (2001) jämförde i sin studie två grupper där den första fick rutinmässig information och den andra fick en detaljerad information om undersökningsproceduren. Av gruppen som fick detaljerad information upplevde alla mild eller medelsvår ångest jämfört med kontrollgruppen där sextio procent upplevde svår ångest. Forskaren jämförde patienter som hade universitetsutbildning med patienter som inte hade denna men hittade inga betydande skillnader i ångestnivåer mellan dessa grupper. Enligt forskaren visade dock brist på kunskap vara en ångestskapande aspekt men om patienten hade kunskap om vad som skulle hända i samband med undersökningen minskades ångestnivån effektivt. Quirk et al. (1989a) intervjuade 26 patienter som skulle genomgå MRT. Av dessa uppgav 42 % att den enda informationen de fick var att det inte kommer att göra ont och att det är en icke-invasiv undersökning. Patienterna i denna studie saknade konkret information innan undersökningen om det trånga utrymmet, oljudet, hur lång tid proceduren skulle ta och temperaturen. Av dessa patienter tyckte 69 % att de hade behövt få mer information om det trånga utrymmet. Dessa forskare hade i sin andra studie om patienters reaktioner i samband med MRT jämfört tre olika grupper av patienter med varandra angående sambandet mellan upplevelsen och ångest och behovet av information. Den första gruppen fick se en tio minuter lång informationsvideo om undersökningen, medan den andra gruppen fick se samma video plus att de fick fem minuters rådgivning där de fick tillfälle att ställa frågor om undersökningen. Den tredje gruppen fick förutom detaljerad information även lyssna på ett tolvminuters avslappningsband sittande i en skön fåtölj före undersökningen. Resultatet visade att de patienter som enbart fick se videobandet utan tillfälle att ställa frågor upplevde

13 mer ångest jämfört med de andra grupperna. Grupp två klarade sig nästan utan ångest och grupp tre upplevde ingen ångest alls. Forskarna till denna studie kom fram att enbart en snabb genomgång av proceduren inte räcker till för att reducera patienters ångest i samband med undersökningen. Deltagarna i denna studie som fick detaljerad information och svar på sina frågor klarade MRT nästan lika bra som de som fick detaljerad information och avslappning. Att det inte alltid är själva undersökningsproceduren som skapar ångest visade Katz et al (1994) i sin forskning. Utan när forskarna frågade patienterna efter MRT vad som hade kunnat minska deras ångest i samband med undersökningen framkom det att den största rädslan utgjordes av ovissheten om varför doktorn hade remitterad dem till undersökningen och vad den skulle visa. Liknande resultat fann MacKenzie et al. (1995) i sin forskning där de frågade deltagarna varför de var remitterade till undersökningen. Av patienterna visste 9 % inte varför de var remitterade till undersökningen och 8 % lämnade frågan obesvarad. Förutom information om varför patienterna ska undersökas slår forskarna fast att det behövs mer information angående proceduren, till exempel i form av en informations broschyr i väntrummet för att förebygga patienters ångest i samband med MRT. Youssefzadeh et al. (1997) gjorde en studie om informationens betydelse för att reducera ångest för patienter som skulle genomgå en bröstmagnetresonanstomografi. Kvinnorna i denna studie delades i två grupper som fick olika information angående proceduren. Över fem procent av patienterna som fick kortfattad, rutinmässig information avbröt undersökningen på grund av ångestrelaterade reaktioner och ingen av dessa patienter var beredda att göra om undersökningen. De patienter som fick detaljerad information om bland annat undersökningstiden och apparaten och som fick diskutera aspekter som kunde orsaka obehag dom exempelvis oljudet, intravenös injektion mm. genomförde sin undersökning tillfredställande. Chesson, Graham, McKencie och Mathers (2001) har gjort en stor randomiserad kontrollerad studie om patienternas informationsbehov i samband med MRT. När forskargruppen frågade patienterna hur mycket de hade förstått om proceduren, varför de undersöktes och vad hade de velat veta om undersökningen visade det sig att över hälften av patienterna inte visste vilken typ av undersökning de skulle gå genom. Av deltagarna hade 32 % sökt information om proceduren från olika håll, bland annat från Internet och 72 % av deltagarna hade fått informationen via anhöriga och bekanta. Närmare hälften av patienterna visste inte att de skulle bli lämnade ensamma i undersökningsrummet.

14 Grey, Price och Mathews (2000) visade att ångestrelaterade reaktioner under MRT kunde reduceras med enkla medel som varken kräver extra personalresurser eller pengar. Forskarna gjorde en jämförande undersökning mellan två patientgrupper där den ena gruppen endast fick basal information och där den andra gruppen fick läsa en informationsbroschyr om proceduren och om olika kognitiva strategier som de kunde ta till för att reducera ångest i samband med undersökningen. Den andra gruppen fick även lyssna på ett band på oljudet som uppkommer under skanningen, göra ett besök i kontrollrummet, testa på larmet och pröva på hur man reglerar volymen av musiken. Grupp två fick även detaljerad information om hur lång tid varje skanningssekvens kommer att ta och de hade en väggklocka inom synhåll. Studien visade att patienter i den sist nämnda gruppen hade betydligt lägre ångestnivå under skanningen än kontrollgruppen. Resultatet var enligt forskarna så tydligt att de anser att varje patient med eller utan ångestrelaterade reaktioner borde få samma introduktion före MRT eftersom det kräver minimal extra tid och att ingen psykologisk expertis behövs. Avslappningsmetoder och känna stöd av personalen Vidare framkom i denna litteraturstudie att om patienter som skulle genomgå MRT fick instruktioner om olika avslappningstekniker eller fick lyssna på ett avslappningsband före eller under undersökningen upplevde mindre ångest i samband med undersökningen. I studier fanns patienter som på grund av känslan av isoleringen behövde mer personligt stöd och tätare kontakt med personalen i samband med undersökningen. Quirk et al. (1989 a) och Youssefzadeh et al. (1997) menar att det är viktigt att patienter har känslan av kontroll under undersökningsproceduren och att istället för lugnande medel som allt oftare används idag i samband med MRT borde personalen hjälpa patienter att använda olika psykologiska tekniker såsom avslappning, för att bekämpa ångest. Quirk et al. (1989 b) fann i sin andra studie att patienter som fick lyssna på avslappningsband före MRT klarade undersökningen utan ångestrelaterade reaktioner. Forskarnas slutsatser stöds av liknande studier som bekräftar att avslappningsövningar tillsammans med relevant information är effektivare än enbart information som bland annat Lukins, Davan och Drummond (1997) stöder med sin randomiserade kontrollerade studie om att avslappning som intervention reducerar ångest i samband med MRT. Forskarna jämförde tre olika kontrollgrupper; första kontrollgruppen fick inte någon intervention, den andra fick avslappning före undersökning och den tredje gruppen fick avslappning före och under

15 proceduren. Forskarna fann att kontrollgruppen som inte fick lyssna på avslappningsband upplevde mest ångestrelaterade reaktioner jämfört med dem som fick lyssna på avslappningsband tjugo minuter före undersökning och de som fick lyssna både före och under proceduren. Däremot fann dessa författare ingen större skillnad mellan de två sistnämnda grupperna och förklaringen enligt forskarna kunde vara att avslappningsinstruktionerna inte var så effektiva under undersökningen eftersom det på grund av oljudet bara kunde göras under korta stunder mellan de olika scanningssekvenserna. Trots avslappningsövningar rapporterade många av patienterna ångestrelaterade känslor. Detta förklarades av forskarna bero på att patienterna kunde vara oroliga över diagnosen eller att de kunde ha svårt att ligga stilla på grund av smärta eller annat obehag. När forskargruppen gjorde en ny studie några månader senare kunde de konstatera att många av patienterna som hade fått ta del av avslappningsövningar och klarade undersökningen bra inte hade ändrat sin attityd angående MRT och var fortvarande ovilliga att genomgå en ny undersökning. Thorp et al. (1991) stöder de ovan nämnda studierna genom att poängtera att patienterna ska ha möjlighet att få hjälp att genomgå MRT genom att få psykologiskt stöd till exempel i form av avslappning eller hypnos. Harris, Robinson och Menzies (1998) bekräftar att olika psykologiska metoder såsom kognitiv- och/eller beteende terapi behövs för att hjälpa patienter med klaustrofobi att genomgå en tillfredställande MRT. Även Nazemi och Dager (2003) fann att olika kognitiva metoder där ibland avslappningsövningar hjälper patienter att bemästra sin ångest i samband med MRT. Thorp et al. (1991) visade att vissa patienter behövde mer stöd från röntgenpersonalen för att genomgå en MRT. Författarna fann att särskilt patienter som tror att de har cancer behöver mer personligt stöd av och samspel med personalen. Enligt Blanchard et al. (1997) har patienter under en MRT lite kontakt med röntgenpersonalen och känner sig isolerade vilket i sin tur ger upphov till ångest. Det finns flera ångestrelaterade reaktioner i samband med MRT enligt MacKenzie et al. (1995). Författaren anser att dessa reaktioner kan bidra till att patienten har svårt att ligga still under undersökningen eftersom minsta lilla rörelse kan leda till sämre bildkvalitet eller förstöra hela undersökningen. Enligt forskarna är det den här patientgruppen som inte klarar av att genomgå en fullständig undersökning utan att de rör på sig, vilket gör att undersökningsresultatet blir svårtolkat och risken ökar att undersökningen måste göras om.

16 Forskarna menar att patientens tidigare negativa erfarenhet av MRT kan bidra till att de får mer ångest i samband med kommande undersökningar vilket i sin tur ökar risken för misslyckandet. Forskarna fann vidare att 16 % av deltagarna i studien inte fick någon specifik hjälp av röntgenpersonalen i samband med undersökningen. Bättre kommunikation mellan patient och personal under undersökningen och mellan sekvenserna efterlystes av patienterna. Diskussion Syftet med denna systematiska litteraturstudie var att beskriva patienters känslomässiga reaktioner i samband med MRT och finna omvårdnadsinterventioner som skulle reducera negativa reaktioner. Från syftet utvecklades två frågeställningar som besvarade problemet. Fråga 1: Vilka känslomässiga reaktioner kan patienter uppleva i samband med MRT? Fråga 2: Vilka omvårdnadsinterventioner kan reducera negativa känslomässiga reaktioner och hjälpa patienter att genomgå MRT? Resultatet som framkom kunde placeras under tre huvudfynd: oro och ångest; information; avslappningsmetoder och känna stöd av personalen. Resultatet visar att de negativa reaktioner var framträdande, men det är viktigt att poängtera att det inte är alla patienter som upplever sådana reaktioner. För att minska antalet patienter som på grund av dessa reaktioner inte kan genomgå en tillfredställd MRT tjänar det till att röntgensjuksköterskan lägger mer uppmärksamhet för just den här gruppen. Kan denna grupp av patienter bli hjälpta blir det en vinst - inte minst för att öka patientens tillfredställelse utan även samhällsekonomiskt. Resultatet av denna litteraturstudie visade att patienternas informationsbehov är stort gällande MRT. Ångest och oro är vanliga reaktioner i samband med nya situationer speciellt om patienten inte vet vad som kommer att hända. Om patienter får veta vad de kommer att uppleva i samband med MRT och att de får instruktioner om olika strategier till exempel avslappning kommer de att uppleva mindre oro och undersökningsresultatet blir bättre. Det framkom i flera studier även att patientens placering på undersökningsbordet hade en betydelse i graden av ångest. Patienterna som fick åka in huvudet före upplevde mer ångest än patienter som fick åka in fötterna före vilket kan vara viktigt att veta för röntgensjuksköterskan. Eftersom MRT är en unik undersökningsmetod finns det inte någon annan undersökning som kan användas som relevant bas för en jämförelse. De känslomässiga reaktioner som

17 patienterna upplevde kan dock jämföras med reaktioner från patienter som ska genomgå en operation vilket framkom i resultatet. Mitchell (1997) bekräftar att patienter som skulle genomgå ett dagkirurgiskt ingrepp upplevde liknande ångestfyllda reaktioner som MRTpatienter. I likhet med patienter som skulle genomgå MRT hade dessa patienter fått skriftlig information hem skickat några veckor före proceduren. Även i detta sammanhang framkom att den relevanta informationen hade en stor betydelse för att reducera ångest. Mitchell styrker det ovannämnda resultatet genom att visa att patienterna behöver information som innefattar detaljer om själva proceduren till exempel om vad som kommer att hända härnäst och beteendemässig information till exempel vad patienten förväntas att göra. Liknande ångestfyllda reaktioner var vanligt i samband med tandkirurgi och även där gjorda studier visade att patienterna som fick förutom den sedvanliga informationen en detaljerad information om proceduren hade lägsta ångestnivåer (Ng, Chau & Leung, 2004). Mitchell (1997) hävdar vidare att även andra metoder finns att ta till. Där bland annat kognitiva copingstrategier, det vill säga att med tankens hjälp tolerera ångestprovocerade situationer, sensorisk information vilket vill säga detaljerad information om vilka kroppsliga upplevelser patienten förväntas att ha i samband med proceduren samt olika avslappningstekniker till exempel i form av att lyssna på ett avslappningsband har prövats framgångsrikt. Musiken har varit en av de många metoder som har prövats bland kognitiva terapiformer med varierande resultat. Reilly (1999) har gjort en studie om musikens inverkan på psykologisk stress i samband med plastikkirurgiska operationer. Musiken har visat sig vara en effektiv metod för att distrahera patienten från obekanta och främmande ljud under förberedelserna i operationssalen. Enligt studien har musiken omedelbar effekt på våra känslor, men för att musiken ska ha en avslappnande effekt är det viktigt att patienten själv får välja musikstilen. Bally, Cambell, Chesnick och Tranmer (2003) har gjord en liknande studie i samband med coronar angiografi där ångest är vanlig förekommande reaktion på grund av stress bland patienter. Forskarna fann ingen signifikant skillnad på graden av ångest mellan gruppen som fick lyssna på sin favoritmusik och gruppen som inte fick lyssna någon musik alls. Trots detta bekräftade patienterna att musiken hade haft en avslappnande effekt och att det önskades också av patienter som inte fick lyssna på musik i samband med ingreppet. Murphy och Brunberg (1997) gjorde en stor kohortstudie om patienterna och deras användning av antingen oral sedation, intravenös sedation eller generell anestesi för att kunna genomgå en MRT. I denna studie framkom att över 14 % av alla deltagare fick någon form av

18 sedation. Den största andelen av patienter som fick denna var dem som skulle genomgå en undersökning av hjärnan vilket förklarades av forskarna bero på den huvudspole som fästs över patientens huvud och kan leda till känslan av isolering. Den vanligaste formen av sedation var oral vilket bedömdes riskfylld, speciellt för äldre personer som kunde bli förvirrade enligt forskarna. Sedation i form av generell anestesi är en resurskrävande och kostsam metod med nödvändig monitoring av patienten, vilket kräver mycket extra resurser i form av tid och personal. För att minska gruppen av patienter som kräver någon form av sedation stödjer forskarna i denna studie att användning av olika enkla metoder såsom detaljerad information och avslappningsmetoder kan reducera ångest och borde användas större utsträckning. I enlighet med Willman och Stoltz (2002) och Stoltz, Udén och Willman (2004) var den systematiska litteraturstudien som användes lämplig metod för att i ordnade former samla befintligt material till litteraturöversikten. Arbetet inleddes med en problemformulering som hade syftet att beskriva patienters känslomässiga reaktioner i samband med en MRT och finna omvårdnadsinterventioner som kan reducera negativa reaktioner och hjälpa patienten att genomgå en MRT. Jag formulerade två specificerade frågor som de studier som inkluderades skulle ge svar på vilket också gjorde det lättare för mig att på ett objektivt sätt hitta det relevanta i studien vilket enligt Holloway och Wheeler (2002) är viktigt för att undvika bias och bibehålla neutraliteten. Studier som inkluderades för analysen skulle innehålla uppgifter om olika känslomässiga reaktioner som patienter kunde uppleva i samband med MRT och där även möjliga omvårdnadsinterventioner hade föreslagits för att hjälpa patienter att genomgå undersökningen. Vetenskapliga artiklar med både kvalitativa och kvantitativa metoder inkluderades för att få ett så stort utbud som möjligt. Eftersom utbudet av artiklar gjorda enbart på vuxna som svarade mot syftet inte var speciellt stort inkluderades även studier gjorda med ungdomar från fjorton år och uppåt. Antalet studier som inkluderade ungdomar från fjorton år var begränsade till högst tre artiklar. Studier som var gjorda med barn under fjorton år exkluderades eftersom deras förståelse av proceduren och därmed upplevelsen av den kan skilja sig från de vuxnas upplevelse och är inte jämförbar. Medelåldern för deltagarna i alla inkluderade studier var mellan fyrtio och femtiotvå år. Flera studier som litteratursökningen resulterade handlade om utvärdering av olika mätmetoder vilka inte svarade mot syftet och därför exkluderades.

19 I sökningen av artiklar som kunde besvara syftet för denna studie användes bland annat Academic Search och Medline där det visade sig att samma artiklar uppkom i båda databaser. Medline var den databas som hade flest studier som motsvarade syftet därför koncentrerades sökningen på denna databas. Vid sökandet framkom att det fanns mycket skrivet om MRT generellt men mindre om patienternas känslomässiga reaktioner därför var en specifik sökning nödvändigt för att minska mängden av stoff. Det var tidsödande arbete att läsa genom och gallra bort allt som inte motsvarade studiens syfte för att få relevant material i analysen. När de valda artiklarnas referenslistor genomsöktes figurerade samma artiklar om och om igen vilket indikerade att sökningen var mättad. Enbart engelskspråkiga internationella artiklar kunde användas på grund av språkliga begränsningar. Kvalitetsbedömningen som gjordes enbart av författaren till denna studie granskade varje artikel utifrån samma förutsättningar vilket kan medföra risk för felbedömningar i båda riktningar eftersom resultatet av bedömningen inte har kunnat diskuteras med någon annan person. I kvalitetsbedömning som gjordes framkom två studier av låg kvalitet men som inkluderades i analysen eftersom de svarade på de ställda frågorna och därmed syftet. Detta för att få fram så många studier som möjligt som handlade om patienternas känslomässiga reaktioner i samband med MRT. Slutsatser Resultatet av denna litteraturstudie visar att det behövs utökad kunskap bland röntgenpersonalen om olika metoder som kan hjälpa patienter att genomgå en MRT. I denna studie framgår tydligt att patienter som upplever ångestrelaterade reaktioner kan få hjälp att genomgå MRT av olika kognitiva metoder. Att lyssna på ett avslappningsband före en undersökning kräver inga extra personella eller ekonomiska resurser men kan öka patientens tillfredställelse i samband med undersökningen vilket i sin tur ökar chansen för ett lyckat undersökningsresultat. Det framgår även i denna studie att de patienter som upplever ångest inför sin undersökning inte alltid är kapabla att ta emot den skriftliga informationen vilket bekräftar att förutom skriftlig information är det viktigt att patienterna får muntlig information så att de får möjlighet att få svar för sina frågor. När patienten får ta del av informationen reduceras ångest, förvirring och missförstånd och chansen om en lyckad undersökning ökar

20 vilket i sin tur ökar patientens tillfredställelse och minskar onödigt lidande i form av upprepade undersökningar. Denna studie visar vidare att patienter som är ångestfyllda eller oroliga inför en MRT behöver extra stöd från röntgenpersonalen. Patienter som upplever ångest på grund av isoleringen behöver tätare kontakt med röntgenpersonalen i samband med undersökningen. Röntgenpersonalen bör sätta sig in i patientens situation, ge detaljerad information om undersökningsproceduren och hjälpa patienten att använda olika avslappningstekniker för reduceringen av ångest i samband med MRT. Om man skulle lyckas att tillgodose dessa ovannämnda behov kunde det leda till att undersökningarna löpte smidigare, patienter slapp göra om undersökningen vilket skulle bli en tidsbesparing och effektivisering av verksamheten. På lång sikt skulle detta även bli en ekonomisk vinst för både patienten och landstinget.

21 Referenser Artiklar märkta med * ingår i analysen Bally, K., Cambell, D., Chesnick, K., & Tranmer, J.E. (2003). Effects of patient-controlled music therapy during coronary angiography. On procedural pain and anxiety distress syndrome. Critical Care Nurse, 23(2), 50-58. Barnard, A. (1999). Technology and nursing: an anatomy of definition. International Journal of Nursing Studies, 33(4), 433-441. *Blanchard, T.K., Bearcroft, PW., Dixon, A.K., Lomas, D.J., Teale, A., Constant, C.R., & Hazleman, B.L. (1997). Magnetic resonance imaging or arthrography of the shoulder: which do patients prefer? The British Journal of Radiology, 70(836), 786-790. *Chesson, R.A., McKenzie, G.A., & Mathers, S.A. (2002). What do patients know about ultrasound, CT and MRI? Clinical Radiology, 57(6), 477-482. *Gray, S.J., Price, G., & Mathews, A. (2000). Reduction of anxiety during MR imaging: a controlled trial. Magnetic Resonance Imaging. 18(3), 351-355. *Harris, L. M., Robinson, J., & Menzies, R.G. (1999). Evidence for fear of restriction and fear of suffocation as components of claustrophobia. Behaviour Research and Therapy, 37(2), 155-159. Holloway, I., & Wheeler, S. (2002). Qualitative Recearch in Nursing. Oxford: Blackwell Sciences. Irurita, V.F. (1999). Factors affecting the quality of nursing care: The patient s perspective. International Journal of Nursing Practise, 5, 86-94. *Katz, R.C., Wilson, L., & Frazer, N. (1994). Anxiety and its determinants in patients undergoing magnetic resonance imaging. Journal of Behavior Therapy and Experimental psychiatry, 25(2), 131-134. *Lukins, R., Davan, I.G., & Drummond, P.D. (1997). A cognitive behavioural approach to preventing anxiety during magnetic resonance imaging. Journal of Behavior Therapy and Experimental psychiatry, 28(2), 97-104. *MacKenzie, R., Sims, C., Owens, R.G., & Dixon, A.K. (1995). Patients perceptions of magnetic resonance imaging. Clinical Radiology, 50(3), 137-143. Melendez, J.C., & McCrank E. (1993). Anxiety related reactions associated with magnetic resonance imaging exminations. JAMA: Journal of the American Medical Association, 270 (6), 745-747. Mitchell, M. (1997). Patients perceptions of pre-operative preparation for day surgery. Journal of Advanced Nursing, 26, 356-363. Morse, J. Bottorff, J., & Hutchinson, S. (1995). The paradox of comfort. Nursing Research, 44, 14-19.

22 Murphy, F. (2001). Understanding the humanistic interaction with medical imaging technology. Radiography, 7, 193-201. Murphy, K.J., & Brunberg, J.A. (1997). Adult claustrophobia, anxiety and sedation in MRI. Magnetic Resonance Imaging, 15(1), 51-54. Ng, S.K.S., Chau, A.W.L., & Leung, W.K. (2004). The effect of pre-operative information in relieving anxiety in oral surgery patients. Community Dentistry and Oral Epidemiology 32, 227-235. *Nasemi, H., & Dager, S.R. (2003). Coping strategies of panic and control subjects undergoing lactate infusion during magnetic resonance imaging confinement. Comprehensive Psychiatry, 44(3), 190-197. Norstedts svenska ordbok (1990). Stockholm: Norstedts förlag. *Quirk, ME., Letendre, A. J., Ciottone, R. A., & Lingley, J.F. (1989 a). Evaluation of three psychologic interventions to reduce anxiety during MR imaging. Radiology, 173(3), 759-762. *Quirk, M.E., Letendre, A.J., Ciottone, R.A., & Lingley, J.F. (1989 b). Anxiety in patients undergoing MR imaging. Radiology, 170, 463-466. Reilly, M. (1999). Incorporating music into the surgical environment. Plastic Surgical Nursing, 19(1), 35-38. *Selim, M.A. (2001). Effect of pre-instruction on anxiety levels of patients undergoing magnetic resonance imaging examination. Eastern Mediterranean Health Journal, 7(3), 519-525. Stolz, P., Uden, G., & Willman, A. (2004). Support for family carers who care for an elderly person at home - a systematic literature review. Scandinavian Journal of Caring Sciences 18, 111-119. *Thorp, D., Owens, R.G., Whitehouse, G., & Dewey, M.E. (1990). Subjective experiences of magnetic resonance imaging. Clinical Radiology, 41 (4), 276-278. Willman, A., & Stoltz, P. (2002). Evidensbaserad omvårdnad. Lund: Studentlitteratur. *Youssefzadeh, S., Eibenberger, K., Helbich, T., Dorffner, R., Dantendorfer, K., Breitenseher, M., & Wolf, G. (1997). Reduction of adverse events in MTI of breast by personal patient care. Clinical Radiology, 52 (11), 862-864.