Eurydike Kortrapport Modernisering av högre utbildning i Europa Education and Training
Modernisering av högre utbildning i Europa: Breddad tillgänglighet, minskade avhopp och ökad anställningsbarhet 2014 Informationen i den här kortversionen kommer från Eurydikerapporten Modernisering av högre utbildning i Europa 2014: Breddad tillgänglighet, minskade avhopp och ökad anställningsbarhet. Det är den andra rapporten i en serie som granskar hur Europeiska kommissionens moderniseringsagenda för högre utbildning i Europa utvecklas. Informationen har samlats in från 36 utbildningssystem (alla EU:s medlemsstater, utom Luxemburg och Nederländerna, plus Island, Liechtenstein, Montenegro, Norge och Turkiet). Författare EACEA: David Crosier Anna Horvath Viera Kerpanova Daniela Kocanova Jari Riihelainen Layout och grafik: Patrice Brel Kontakter: Wim Vansteenkiste, Kommunikation och publikationer: Tel. +32 2 299 50 58
ISBN 978-92-9201-653-1 (tryckt version) ISBN 978-92-9201-652-4 (PDF) doi:10.2797/61276 (tryckt version) doi:10.2797/60697 (PDF) Education, Audiovisual and Culture Executive Agency, 2015.
Viktigt att bredda tillgängligheten, minska avhoppen och öka anställningsbarheten Moderniseringsagendan (Europeiska kommissionen 2011) stödjer de högre utbildningssystemen i Europa genom att ta hänsyn till våra alltmer kunskapsbaserade behov i såväl ekonomin som i samhället i stort. För att utöka kunskapsbasen och främja utvecklingen, behöver alltfler europeiska medborgare uppnå en hög kunskapsoch kompetensnivå. Att stödja uppbyggnaden av högre utbildningssystem, med bred rekrytering och av god kvalitet, står därför högt på den politiska agendan på såväl nationell som europeisk nivå. Lika möjligheter till högre utbildning är ett måste för samhället När de sociala och ekonomiska förhållandena ställer allt större krav på att man genom akademiska studier skaffar kunskaper och kompetenser och även håller dessa aktuella (Europeiska kommissionen, 2010), är det absolut nödvändigt att samhället ökar och så mycket som möjligt breddar möjligheterna att skaffa sig sådan högre utbildning ( 1 ). Som figur 1 visar, är politik, strategier, åtgärder och uppföljning tätt förbundna i uppbyggnaden av en bred högre utbildningsagenda som syftar till social integrering. Figur 1: Tillgänglighet, avhopp och anställningsbarhet: politik och genomförande Integreringspolitik för högre utbildning Strategier för genomförandet Åtgärder för att bredda tillgängligheten Åtgärder för att minska avhoppen Åtgärder för att öka anställningsbarheten Uppföljning ( 1 ) EU-rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om den sociala dimensionen i utbildning, OJ C 135, 26.05.2010, s. 2. 3
Vilka är de största utmaningarna för tillgänglighet och utökat deltagande? Definition av begreppet tillgänglighet: Att utöka deltagandet i högre utbildning genom att garantera lika möjligheter för alla samhällsgrupper, oberoende av socioekonomisk bakgrund och andra faktorer som kan medföra utbildningsmässiga nackdelar. När det gäller Europa, fokuserar både moderniseringsagendan och Europa 2020- strategin på ökat deltagande i högre utbildning. Målet att 40 % av alla i åldern 30-34 år ska ha skaffat sig högre utbildning eller motsvarande kvalifikation till år 2020, är också ett av de fem överordnade målen. Men tillgänglighet är inte bara fråga om större antal, utan det är också en viktig faktor för den högre utbildningens sociala dimension, och bidrar alltså till hur akademikernas sociala sammansättning ser ut. 1) Sätta upp tydliga riktlinjer Figur 2: Nationell politisk strategi för utökat deltagande, 2012/13 Målsättning för särskilda grupper Allmän målsättning/ allmänna politiska mål De europeiska länderna har åtagit sig att utveckla strategier och definiera mål för den sociala dimensionen På senare tid har frågor som rör den sociala dimensionen i högre utbildning uppmärksammats alltmer i europeisk politik, och länderna har gjort olika åtaganden i Bolognaprocessen, moderniseringsagendan och Europa 2020-strategin för att utveckla strategier och definiera mätbara mål. Ett av de fem överordnade målen i Europa 2020- strategin är att till år 2020 ha uppnått nivån 40 % akademiker, och det övergripande politiska ramverket omfattar en bred satsning i samhället för att utöka deltagandet. 4
Men hur långt man har kommit med att tillämpa politiken som ska bredda tillgängligheten varierar stort från land till land. Några länder har medvetet valt enbart generella politiska strategier, och föredrar att inte ha särskilda riktade åtgärder för vissa grupper. Figur 2 visar att endast ett fåtal länder faktiskt har definierat mål för specificerade gruppers deltagande och genomströmning. Allmänna mål är därför absolut vanligast. Fallstudie: Irland Irland har den mest omfattande uppsättningen mål som rör underrepresenterade grupper. Den nationella planen har fem målsättningar: Gemensamma tillgänglighetsstrategier på lärosätesnivå Förbättrad tillgänglighet genom livslångt lärande Satsning på breddad rekrytering Modernisering av stödet till studenterna Breddad rekrytering av studerande med funktionsnedsättning Kvantitativa mål rör antagning till, deltagande i och fullföljande av högre utbildning, och de fastställs för särskilda studentgrupper studerande som har en funktionsnedsättning, arbetslösa, vuxna/äldre studerande, studerande med yrkesutbildning, resande (irländska resandefolket), studerande från socioekonomiskt missgynnad bakgrund. Målet är att till år 2020 uppnå en nivå där 72 % av alla 30 34-åringar har deltagit i högre utbildning och 60 % fullföljt sådan utbildning, samt att alla socioekonomiska grupper ska ha en antagningsnivå på minst 54 procent till år 2020. Systematisk uppföljning görs för alla kategorier. Alla lärosäten måste i studentregistret föra in uppgifter om studerande som nyss påbörjat sina studier, de som fortsätter sin utbildning och de som fullföljer den. Där ingår uppgifter om de nyinskrivnas socioekonomiska och etniska tillhörighet, liksom eventuell funktionsnedsättning. Länderna sätter upp mål för olika underrepresenterade grupper Ett intressant iakttagande är att de länder som har satt upp mål inriktar sig på olika grupper. I Belgien (Flamländska gemenskapen) är målet (60 % till 2020) satt för barn vars föräldrar inte har en akademisk examen. Finland inriktar sig på utökat manligt deltagande, med ambitionen att genusskillnader i de yngre årsgrupperna ska ha halverats till år 2025. Litauen tar sig också an genusfrågor, med fokus på ökat kvinnligt deltagande inom matematik och naturvetenskap. Maltas målsättning är att 4 % av alla vuxna ska delta i kurser i livslångt lärande. Frankrike inriktar sig på program som rör antalet studerande från socioekonomiskt missgynnade grupper, medan Storbritannien (Skottland) prioriterar ökat deltagande bland studerande från offentligt finansierade skolor, studerande som efter sin yrkesutbildning påbörjar högre 5
utbildning, och äldre studerande från utsatta miljöer. 2) Följa upp politikens påverkan Figur 3: Granskning av studenternas sociala profiler Funktionsnedsättning Arbetsmarknadsstatus innan den akademiska utbildningen påbörjades Arbetsmarknadsstatus under studietiden Utbildningstyp och nivå som uppnåtts innan den akademiska utbildningen påbörjades Socioekonomisk bakgrund Etnisk, kulturell eller språklig minoritetsstatus Invandrarstatus Vänster Kartlagt då studierna påbörjades Höger Kartlagt under studietiden UK (1) = UK-ENG/WLS/NIR Den sociala dimensionens aspekter följs inte upp systematiskt Det är fortfarande långt kvar innan det är möjligt att uppnå en samstämmig bild i Europa av hur det ökande deltagandet utvecklas. Många högre utbildningssystem har ännu inte infört systematisk uppföljning av vad som kännetecknar den sociala dimensionen. Det finns stora variationer i vilka uppgifter om studentunderlaget som granskas, liksom i vilket stadium av studierna de tas fram, och frågor som rör de nyinskrivnas invandrarstatus, etnicitet eller arbetsmarknadsstatus förbigås ofta. Men det finns flera länder Ungern, Finland, Irland och Storbritannien som granskar alla, eller i stort sett alla, de viktigaste aspekterna av den sociala dimensionen. 6
3) Fatta politiska beslut som bygger på insamlad information Figur 4: Förändringar i sammansättningen av studentunderlaget, 2002/03-2012/13 Ökad mångfald bland studenterna Liten eller ingen förändring i mångfalden Ingen information om förändringar som rör mångfalden I många europeiska länder vet man inte om mångfalden ökar bland studenterna Den insamlade informationen kanske inte alltid används vid uppföljningen av hur studentunderlaget förändras Trots brister i uppföljningssystemen torde de flesta länder ändå ha tillgång till omfattande information och sifferuppgifter som rör förändringar i studentunderlaget. Däremot använder man sig kanske inte alltid av den informationen. I själva verket är det 19 system som inte kan rapportera om vilka förändringar som skett i sammansättningen av studenterna under en tioårsperiod. Där information finns att tillgå, är det åter igen Irland som visar upp de mest positiva resultaten. Landet rapporterar att antalet studenter med funktionsnedsättning har tredubblats (från 2 % till 6 % av de högskolestuderande) mellan 2004 and 2012, och att antalet äldre studenter (23 år eller äldre vid tillträdet) har ökat från 9 % till 13 % av de nyinskrivna. Deltidsstuderande har också ökat till antalet, och utgör nu 16 % av studenterna, jämfört med 7 % år 2006. Andra exempel är Storbritannien (Skottland) som har upplevt en ökning i andelen högskolestuderande från utsatta miljöer (från 14,2 % år 2003 till 15,1 % år 2011) och från etniska minoriteter (från 6,2 % år 2002 till 11,3 % år 2012). Sverige rapporterar en ökning från 14 % år 2001 till 18 % år 2011 av studenter med utländsk bakgrund. För ett antal andra länder är det däremot oklart varför bristen på information är så stor på nationell nivå trots befintliga system för datainsamling. I vissa fall kan det bero på att dessa nyligen har utvecklats, och att det därför inte är möjligt att göra jämförelser över en tioårsperiod. Men det verkar också troligt att i några länder analyseras inte den insamlade informationen, eller också publiceras inte resultaten. 7
4) Ge lärosätena styrmedel Med tanke på hur ofta man talar om vikten av ökat deltagande, skulle man kunna förvänta sig att regeringarna belönade lärosäten som lyckas med att rekrytera och behålla studenter från underrepresenterade grupper. Men det är bara två länder, Irland och Storbritannien, som har infört ett system där man medvetet använder anslag för att undanröja ett av hindren för lärosäten att öka deltagandet. För myndigheterna i de här två länderna speglar metoden med anslag i själva verket att man har insett faktum: kostnaderna ökar om man ska rekrytera och stödja studenter från underrepresenterade grupper. Det är anledningen till att lärosäten som har fler sådana studerande också får större anslag. 5) Skapa fler alternativa tillträdesvägar Figur 5: Tillträdesvägar till högre utbildning och uppföljning av studenter, 2012/13 Fler än en tillträdesväg, och officiell uppföljning Fler än en tillträdesväg, men ingen officiell uppföljning av studenterna Bara en tillträdesväg I många länder samlas ingen information in om vilka studenter eller hur många som söker via alternativa tillträdesvägar I åtta länder finns bara en tillträdesväg till högre utbildning en faktor som i sig själv kan vara ett stort hinder för presumtiva studenter. I länder som har alternativa tillträdesvägar, saknas ofta officiell uppföljning av antalet studenter som kommer in via de olika vägar som står till buds. Som sagts tidigare, har flera länder ingen klar bild av hur effektivt deras system är för att skapa möjligheter för underrepresenterade grupper att få tillgång till högre utbildning. 8
6) Bygga upp erkännandet av reell kompetens Figur 6: Erkännande av reell kompetens för tillträde till högre utbildning, 2012/13 Reell kompetens kan ge tillträde till alla lärosäten/utbildningsprogram Reell kompetens kan ge tillträde till vissa lärosäten/utbildningsprogram Reell kompetens ger inte tillträde Utöver olika tillträdesvägar till högre utbildning är erkännandet av reell kompetens också ett sätt att underlätta antagning till akademiska studier. Sådan praxis kan stort bidra till öppningar för medborgare som av någon anledning inte har lyckats skaffa sig den gymnasiekompetens som ger direkt tillträde till högre utbildning. Men det finns en stor geografisk klyfta mellan å ena sidan merparten västeuropeiska länder, där reell kompetens godkänns vid antagning till ett visst antal högre utbildningsprogram, och å andra sidan länderna i östra och sydöstra Europa, där den möjligheten inte finns. Bara i ett fåtal länder har studenterna laglig rätt att kunna tillgodoräkna sig sin reella kompetens I de flesta europeiska länder kan studenterna få sin icke-formella och informella kompetens erkänd och validerad, och på så sätt bli behöriga till högre studier. Men även om det är juridiskt möjligt att få kompetensen erkänd, kan det vara svårt att tillämpa i praktiken. I de flesta länder har lärosätena rätt att själva fatta beslut om eventuellt införande av utvärderingssystem där studenterna kan få sin icke-formella och informella kompetens erkänd. Det är bara i Flamländska gemenskapen i Belgien, liksom i Danmark, Estland, Frankrike och Lettland, som studenterna har laglig rätt till relevanta utvärderingssystem, och lärosätena måste garantera att sådana finns på plats. 9
Figur 7: Erkännande av reell kompetens för fortsatta högre studier, 2012/13 Reell kompetens kan tillgodoräknas för fortsatta studier på ett akademiskt studieprogram och är en lagstadgad rättighet kan inte tillgodoräknas för fortsatta studier på ett akademiskt studieprogram I de flesta länder finns inte uppgifter tillgängliga om antalet studenter som drar nytta av förfarandet med antagning på reell kompetens Centrala myndigheter följer vanligtvis inte upp i vilken grad lärosätena erkänner ickeformellt och informellt lärande. De flesta länder kan därför inte göra en uppskattning av andelen lärosäten som har tillämpat relevanta procedurer. I de länder där officiell statistik eller uppskattning finns att tillgå, är situationen olika: i Ungern och Norge är det under 5 % av lärosätena som erbjuder sådant förfarande för antagning, medan det i Storbritannien (England, Wales och Nordirland) rör sig om mellan 75 % och 95 % av lärosätena. Uppgifter saknas också ofta om dem som dragit nytta av erkännandet av reell kompetens. Det är bara de tre Baltstaterna, Flamländska gemenskapen i Belgien samt Frankrike som tillhandahåller den sortens information. Estland gör uppskattningen att omkring 15 % av alla studerande använde sig av den möjligheten år 2012, medan siffran för Lettland och Litauen är mindre än 1 % (omkring 50 respektive 120 studerande). I Flamländska gemenskapen i Belgien är andelen under 5 %. I Frankrike är den under 1 %, även om antalet studerande är betydligt större, då cirka 4 000 sökanden blev antagna via det förfarandet år 2011. 10
7) Bygga ut möjligheterna till deltidsstudier Figur 8: Formellt erkännande av deltidsstuderandes och/eller deltidsprograms status i de europeiska länderna, 2012/13 Ett enda formellt erkänt studiesätt Formellt erkänd status för deltidsstuderande och/eller deltidsprogram Uppfattningen om vad som menas med deltidsstudier skiljer sig åt från land till land och ibland även inom landet En av de vanligaste metoderna att bättre anpassa utbildningen till studenter som inte kan studera på vanlig heltid, är att erbjuda dem möjlighet till ett annat studiesätt. Men vad som menas med termer som studier på heltid eller deltid har man olika uppfattning om i olika länder. I de flesta europeiska länder har studenterna möjlighet att lägga upp sina studier på ett mer flexibelt sätt än vad som är fallet med det traditionella upplägget för heltidsstudier. I några länder (t.ex. Spanien, Italien och Slovenien) nämns deltidsstudier i styrdokumenten, men själva definitionen överlåts till lärosätena. En liknande situation kan man se i Norge, där studenterna kan välja att skriva in sig på deltid eller heltid, men vad som krävs för respektive studietakt definieras separat och fastställs i en egen utbildningsplan. Fallstudie: Flamländska gemenskapen i Belgien I den Flamländska gemenskapen i Belgien ses inte alternativa studiesätt som heltid eller deltid, utan studenterna kan välja mellan tre formella studerandestatus eller kontrakt : ett betygs-/examenskontrakt för studier som leder till en fullständig högskoleexamen, ett studiepoängskontrakt för studier som leder till ett visst antal studiepoäng, och ett tentamenskontrakt för studier där studenterna inte läser hela kurser utan bara deltar i tentamina som ger ett visst antal studiepoäng. 11
Figur 9: Hur den formella studentstatusen påverkar de ekonomiska förutsättningarna för högre utbildning, 2012/13 a) Påverkar avgifterna b) Påverkar det ekonomiska stödet Studenter med annan status än heltidsstuderande: behöver inte stå för större egna ekonomiska insatser måste oftare stå för större egna ekonomiska insatser Inga formellt erkända deltidsstuderande och/eller deltidsprogram Studenter med annan status än heltidsstuderande: är berättigade till samma belopp i ekonomiskt stöd är berättigade till ett lägre belopp i ekonomiskt stöd Inga formellt erkända deltidsstuderande och/eller deltidsprogram Även om deltidsstudier ger studenterna större flexibilitet, blir ofta de egna ekonomiska insatserna större När analyser visar på deltidsstudier som en möjlighet att öka deltagandet bland nya målgrupper, är en av de centrala frågorna ifall och i vilken grad de påverkar studiernas ekonomiska aspekter avgifternas storlek och rättigheter till ekonomiskt stöd. I ungefär hälften av länderna innebär deltidsstudier större egna ekonomiska insatser jämfört med heltidsstudier. I de flesta länder där deltidsstuderande betalar högre avgifter, eller oftare måste göra det, är rättigheterna till ekonomiskt stöd också begränsade. 8) Bygga upp vägledningstjänster för blivande studerande Det normala över hela Europa är att alla skolelever och studerande i högre utbildning har tillgång till kostnadsfri rådgivning inför valet av utbildningsprogram. I ett samhälle där kravet på högre utbildning hela tiden ökar, och där många nya studenter på grund av sin familjebakgrund saknar stöd i form av kulturella referenspunkter när de ska planera sin akademiska bana, är det utan tvekan nödvändigt att bistå med rådgivning under utbildningstiden. Rådgivning kan vara avgörande då det gäller att hjälpa studenterna att anpassa sig till en ny miljö, klargöra vilka förväntningarna är och tolka erfarenheterna som görs under utbildningen. Att ge blivande studenter vägledning kan också bidra till att minska avhopp som orsakas av orealistiska förväntningar det första studieåret. 12
Vilka är de största utmaningarna för att behålla studenterna? Definition av begreppet behålla studenterna: I vilken grad studenterna stannar kvar på ett lärosäte och fullföljer studieprogrammet inom en bestämd tidsram. Att behålla studenterna är en tydlig signal på hur högre utbildningssystem lyckas, och även en fråga om social rättvisa, en garanti för att de som blivit högskolestuderande på grund av agendan för ökat deltagande också får det stöd som krävs för att minska risken för oavslutade studier. Oron över avhoppsfrekvensen har ökat i många länder, och medianen i det europeiska området för högre utbildning visar på att nästan var tredje student inte fullföljer det program den började på. I EU-kommissionens meddelande från år 2011 om moderniseringsagendan för Europas högre utbildningssystem poängteras att: För att kunna höja utbildningsnivån krävs fokus både på breddad tillgänglighet och ökat deltagande inom högre utbildning (fler människor i systemet) och på högre genomströmningsgrad (att så få studenter som möjligt hoppar av studierna). För att behålla studenterna är det viktigt att lärosätena identifierar särskilda studentgruppers behov och ger dem nödvändigt stöd. Forskningen visar på att speciellt förstaårsstudenterna och deras kunskapsutveckling måste uppmärksammas. Att erbjuda information, rådgivning och vägledning är en av de viktigaste insatserna för att få studenterna att stanna kvar och lyckas med sina studier. 1) Utarbeta nationella politiska riktlinjer, målsättningar och handlingsplaner Målen för hur man behåller studenterna riktar sällan in sig på dem som mest riskerar att hoppa av Även om länderna oroar sig för slöseriet med såväl mänskliga som ekonomiska resurser som oavslutade studier innebär, är det få länder som har utarbetat politiska riktlinjer för att ta itu med frågan rent konkret. Målsättningarna har sällan fastställts med inriktning på de studentgrupper som är mest i riskzonen för avhopp. Tendensen är snarast att definiera allmänna mål som ska öka genomströmningsgraden. Framsteg kan däremot märkas när det gäller att få studenterna att fullfölja studieprogrammen inom normal studietid. Att begränsa den tid det tar att bli färdig med sin examen uppfattas vanligen som en viktig punkt på agendan för ett mer effektivt utnyttjande av offentliga medel. Både avgifter och bidrag används ofta som ett sätt att få studenterna att fullfölja sina studier inom en viss tid. Ett exempel är att i 26 länder kan studenterna bli tvungna att betala ytterligare avgifter om de överskrider den normala studielängden. Ett annat exempel är principen i 18 länder som bara ger studenterna rätt till fortsatta stipendier om de fullföljer kraven varje år, eller inom den tid som är fastställd i 13
styrdokument. 2) Tillhandahålla styrmedel som ska få lärosätena att förbättra resultaten Figur 10: Hur lärosätenas anslag påverkas av genomströmningsgraden, 2012/13 Anslagsmodell Prestationsbaserade system Anslag för särskilda syften Ingen påverkan Inga uppgifter tillgängliga I omkring hälften av de europeiska länderna skulle en ökning av genomströmningen inte påverka anslagen till lärosätena I några länder försöker man politiskt motivera lärosätena att ingripa för att minska avhoppen. Som exempel kan nämnas Belgien (Flamländska gemenskapen) som särskilt betonar prestationsfinansiering, för att på så sätt ge lärosätena ekonomiska styrmedel som ska inrikta sig på hur man behåller studenterna. Österrike tar också upp hur man via överenskommelser med universiteten om prestationskrav ska tackla problemen med avhoppen. Det är intressant att se att en ökning av genomströmningen eller en minskning av avhoppen däremot inte skulle påverka lärosätenas anslag i hälften av de europeiska högre utbildningssystemen. Det finns inte heller några exempel på länder som gör en uppföljning av studerande som har hoppat av högre studier. 14
Vilka är de största utmaningarna för anställningsbarhet och inträde på arbetsmarknaden? Definition av begreppet anställningsbarhet: En kombination av kunskaper, kompetenser och personliga egenskaper som gör att de nyexaminerade med större sannolikhet får anställning och utvecklas i karriären. Europa har satt upp ett riktmärke för anställningsbarhet hos de nyexaminerade Anställningsbarhet spelar en stor roll i EU-kommissionens reformstrategi för högre utbildning, och är även en av grundstenarna för de båda strategierna Europa 2020 (EU-kommissionen, 2010) och Utbildning 2020 (ET 2020) ( 2 ). I sin strategi Utbildning 2020, antog Europeiska unionens råd 2012 ( 3 ) ett riktmärke för anställningsbarhet hos de nyexaminerade. Enligt riktmärket ska år 2020 andelen anställda nyexaminerade (20 34 år) vara minst 82 % ( 4 ) av alla som senast tre år före referensåret var färdiga med sin utbildning. Då termen nyexaminerade i det här sammanhanget inte bara syftar på högskoleutbildade utan även på dem som har gått ut gymnasieskolan, eller har eftergymnasial yrkesutbildning, har både myndigheter och lärosäten en framträdande roll när det gäller att uppnå det målet. Politiska frågor som hör ihop med anställningsbarhet har två sidor. I första hand är det viktigt att stärka alla studenters anställningsbarhet, vilket har fastställts som en central fråga för alla offentliga myndigheter såväl som för EU 2020-agendan. Det är också nödvändigt att betrakta anställningsbarhet som en integrerad del av agendan för ökat deltagande i högre utbildning. Ökat deltagande innebär inte bara att skapa inträdesmöjligheter för underrepresenterade grupper, utan det måste också omfatta åtgärder som säkerställer att de studenterna fullföljer sina studier och kommer in på arbetsmarknaden. ( 2 ) Rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020), OJ 2009/C 119/02, 28.5.2009. ( 3 ) Rådets slutsatser av den 11 maj 2012 om utexaminerades anställbarhet, OJ 2012/C 169/04, 15.6.2012. ( 4 ) Ibid., s. 10. 15
1) Involvera arbetsgivare Figur 11a: Arbetsgivare är delaktiga i utformningen av kursplanerna, 2012/13 Figur 11b: Arbetsgivare är delaktiga i undervisningen, 2012/13 Figur 11c: Arbetsgivare är delaktiga i planering och ledning i beslutsfattande eller rådgivande organ, 2012/13 Delaktighet krävs Traditionell delaktighet Liten eller ingen delaktighet Regional självbestämmanderätt 16
Det finns olika sätt att involvera arbetsgivare och ge arbetsmarknadsinformation i högre utbildning För att försäkra sig om att den högre utbildningen är relevant för arbetsmarknaden är det av vikt att konsultera och involvera arbetsgivare, arbetsgivarorganisationer och representanter för näringslivet i de olika utvecklings- och utvärderingsskedena i de akademiska utbildningsprogrammen. Som kartorna visar, är det vanligare att arbetsgivare sitter med i beslutsfattande och rådgivande organ än att de är delaktiga i utformningen av kursplaner och undervisningen. I de flesta länderna följer man inte upp studenternas deltagande i praktisk undervisning och arbetsplatspraktik 2) Utöka den praktiska undervisningen och arbetsplatspraktiken Praktisk utbildning och arbetsplatspraktik är nyckelfaktorer om man ska stärka de nyexaminerades anställningsbarhet, vilket bekräftas av att studerande som gjort praktik under studietiden har lättare att få jobb än de som saknar relevant arbetslivserfarenhet. Men i de allra flesta länderna finns inga uppgifter tillgängliga om hur stor andel studenter som deltar i praktisk undervisning och arbetsplatspraktik. Bland de länder där underlag finns, är deltagandet i Finland ett av de högsta. Där omfattar alla polytekniska kurser på grundnivå en praktikperiod på minst tre månader, och för vissa akademiska examina är praktisk undervisning obligatorisk. Deltagandet är också relativt högt i Litauen och Lettland. I många länder finns ekonomiska styrmedel, gentemot lärosäten såväl som arbetsgivare, för att öka tillgången på praktikplatser. Men riktade insatser med fokus på studenter från missgynnade grupper finns bara i Storbritannien (England). 17
3) Garantera hög kvalitet på yrkesrådgivningen Figur 12: Tillgång på yrkesrådgivning under hela studietiden, 2012/13 BE fr BE de BE nl BG CZ DK DE EE IE EL ES FR HR IT CY LV LT Lärosätena : Extern : HU MT AT PL PT RO SI SK FI SE UK IS LI ME NO TR Lärosätena Extern Yrkesrådgivningen inriktar sig sällan på missgynnade studentgrupper Alla studenter Vissa studenter Yrkesvägledning eller handledning är ett annat beprövat sätt att stärka de nyexaminerades anställningsbarhet, och det anses vara särskilt viktigt för icketraditionella studerande. Men de enda länder som redogör för riktad vägledning är Grekland och Storbritannien (England, Wales och Nordirland). Liaison Offices i Grekland, med ansvar för yrkesrådgivning och vägledning, tillhandahåller särskilda tjänster för studenter och nyexaminerade från utsatta socialgrupper i syfte att utveckla deras fackkunskaper och stödja integreringen i arbetslivet. I Storbritannien (England, Wales och Nordirland) riktar sig stödet särskilt till studenter med funktionsnedsättning, för att garantera att de ska få samma förutsättningar som andra studerande. Fallstudie: Grekland: Athens University of Economics and Business (AUEB) AUEB har tydligt visat hur en negativ ekonomisk, politisk och social miljö kan stimulera till positiv förändring. Utmaningen för universitetet bestod i att främja studenternas anställningsbarhet när verkligheten var att landets arbetsmarknad hade kollapsat 2008. Studenterna har blivit tvungna att radikalt ställa om sina förväntningar på arbetsmarknaden. Eftersom de har ytterst små förhoppningar om att få anställning i den offentliga sektorn, eller att få ett vanligt akademikerjobb i den privata sektorn, har de blivit mer och mer intresserade av att skapa nya anställningsformer för sig själva, och även av att hjälpa varandra med att bygga upp relevant kompetens. En markant förändring har därför ägt rum på universitetet och stödet har kanaliserats till en dynamisk mix av tjänster som inriktar sig på anställningsbarhet och entreprenörskap. Den här utvecklingen har letts av erfarna universitetslärare, vilket garanterar en fast koppling till undervisningen och forskningsarbetet på universitetet. 18
4) Följa upp de nyexaminerades inträde på arbetsmarknaden Figur 13: Uppföljningsenkäter bland nyexaminerade, 2012/13 Regelbundna enkäter inom utbildningssystemet Ad hoc-enkäter inom utbildningssystemet Lärosätesenkäter Ingen uppföljning bland nyexaminerade Länderna skulle bättre kunna utnyttja uppföljningsenkäter bland nyexaminerade Sådana enkäter som bygger på de nyexaminerades egen analys är för närvarande det mest tillförlitliga verktyg som finns för att utvärdera anställningsbarhet. Enkäter för uppföljning av karriärutvecklingen (eller spårningsanalys) är inte bara ett sätt att mäta andelen nyexaminerade som får anställning efter avslutad utbildning, utan de ger också möjlighet att få information om hur jobben är beskaffade, hur lång jobbsökarperioden är, hur nöjda de nyexaminerade är med jobbet, och hur väl deras kunskaper matchar de krav som ställs på jobbet. De kan också användas till att upptäcka hur utsikterna att komma in på arbetsmarknaden skiljer sig åt för traditionella och icke-traditionella studerande. Regelbundna enkäter bland nyexaminerade finns på nationell/regional nivå i 14 utbildningssystem, och nationella/regionala ad hoc-enkäter görs i sex system. Men det förekommer bara i några få utbildningssystem att utbildningsmyndigheterna systematiskt använder sig av informationen som samlats in via ovannämnda enkäter. För det mesta används enkäterna i samband med kvalitetssäkring eller andra utvärderingsprocesser inom akademiska studieprogram (t.ex. i Estland, Spanien, Frankrike, Italien, Polen, Slovakien, Storbritannien, Island och Norge). 19
5) Utvärdera resultaten Figur 14: Kriterier för anställningsbarhet, i kvalitetssäkringsprocessen 2012/13 Obligatoriskt kriterium Valfritt kriterium Har inte tagits i beaktande I de allra flesta länderna tar man i kvalitetssäkringsprocessen hänsyn till anställningsbarheten Kvalitetssäkring är ett viktigt redskap när utbildningsmyndigheterna ska uppmuntra lärosätena att förbättra anställningsbarheten bland de nyexaminerade. I de allra flesta länderna måste lärosätena förse kvalitetssäkringsinstanserna med information om anställningsbarhet innan programmen godkänns, eller vid den kontinuerliga utvärderingen av lärosäten och/eller program. Informationen kan också komma från enkäter bland nyexaminerade. Kvalitetskrav som hör ihop med anställningsbarhet kan vara inriktade på ett antal olika frågor. Vanliga krav på lärosätena kan vara att: De ska visa att deras studieprogram är relevanta för arbetsmarknaden och svarar mot ett existerande behov; De ska kunna belägga att de involverar arbetsgivare eller inkluderar arbetsgivarperspektiv när man utvecklar programmen; De ska regelbundet lämna uppgifter om de nyexaminerades anställning, eller dokumentera att de har ett system för uppföljning eller spårning. 20
Figur 15: Arbetsgivares delaktighet i extern kvalitetssäkring, 2012/13 Delaktighet krävs Traditionell delaktighet Liten eller ingen delaktighet Inga uppgifter tillgängliga I omkring hälften av länderna deltar arbetsgivarna i externa kvalitetssäkringsprocesser Ett annat sätt att försäkra sig om att utvärderingsprocessen tar hänsyn till kriterierna för anställningsbarhet, är att involvera arbetsgivarna i den externa kvalitetssäkringen. I omkring hälften av utbildningssystemen deltar arbetsgivarna i externa kvalitetssäkringsprocesser. Avslutande kommentarer Den fullständiga Eurydikerapporten som den här kortrapporten baseras på granskar frågor som rör tillgänglighet, minskade avhopp och anställningsbarhet ur ett studentperspektiv, där alla delarna är kopplade till samma tema. Även om utvecklingen på många områden är positiv, visar resultaten också på flera utmaningar. Följande är särskilt värda att framhållas: Även om många länder bekräftar att det finns ett antal utmaningar som rör de mest utsatta studentgrupperna, har få länder utvecklat konkreta politiska prioriteringar, strategier, mål och åtgärder. De iakttagelser som gjorts om uppföljning tyder på att det fortfarande återstår mycket att göra, då det för närvarande är omöjligt att få fram en evidensbaserad bild av situationen i Europa. 21
Som stöd för alla studenter, särskilt för de missgynnade grupperna, skulle många länder kunna tänka sig att utveckla system som ska garantera erkännandet av reell kompetens. Trots att avhoppsfrekvensen inom högre utbildning är oacceptabelt hög i många länder, finns det få exempel på länder som utvecklar tydliga strategier med mätbara mål för att ta itu med frågan. Mer flexibla former för akademiska studier blir tillgängliga i allt högre grad. Men även om detta kan bidra till att öka deltagandet, behöver länderna väga in vilken effekt det kommer att ha på anslag och bidrag, och hur det påverkar studenterna som utnyttjar dessa möjligheter. Anställningsbarhet är en politiskt prioriterad fråga, men än en gång visar det sig att det skiljer sig från land till land vilka åtaganden man gör för att förbättra situationen, och särskilt enkäter bland nyexaminerade är ett område som bättre skulle kunna utnyttjas. Oberoende av inställning till och åtgärder för anställningsbarhet, tenderar länderna att bortse från vilken påverkan den kan ha på studenter från utsatta miljöer. Regeringar och lärosäten har ännu inte genomfört agendan för breddat deltagande som sammanhängande politisk strategi med hänsyn tagen till tillgänglighet, minskade avhopp och anställningsbarhet. 22 Referenslitteratur European Commission, 2010. Communication from the Commission on 'Europe 2020: A strategy for smart, sustainable and inclusive growth'. COM(2010) 2020 final. European Commission, 2011. Communication from the Commission to the European Parliament, the Council, the European Economic and Social Committee and the Committee of the Regions on 'Supporting growth and jobs an agenda for the modernisation of Europe's higher education systems'. COM(2011) 567 final. European Commission/EACEA/Eurydice, Eurostat & Eurostudent, 2012. The European Higher Education Area in 2012: Bologna Process Implementation Report. Luxembourg: Publications Office of the European Union. Thomas, L. and Jones, R., 2007. Embedding employability in the context of widening participation. ESECT Learning and Employability Series 2, York: Higher Education Academy. Yorke, M., 2006. Employability in higher education: what it is what it is not. ESECT Learning and Employability Series 1, York: Higher Education Academy.
23