Skilsmässor - ur ett feministiskt perspektiv

SÖDERTÖRNS HÖGSKOLA B-uppsats Sociologi B 2001-06-01 Moment 5 Handledare: Eva Christenson Skilsmässor - ur ett feministiskt perspektiv Lina Darmell Gubbkärrsv. 29/1 168 40 Bromma Klara Dolk Glavagatan 17, 4 tr 123 71 Farsta

Abstract Syftet med denna studie är att undersöka vissa aspekter av skilsmässor och äktenskap ur ett feministiskt perspektiv. Under det senaste seklet har skilsmässorna ökat med hela 26 gånger och en intressant aspekt är att det oftast är kvinnan som tar initiativet till skilsmässan. Våra frågeställningar är: Finns det några skillnader mellan könen vad gäller den ekonomiska situationen efter en skilsmässa? Vilka är de tänkbara anledningarna till att kvinnor är mer benägna än män att ta initiativ till skilsmässa? Vi har ur de undersökningar vi studerat funnit att det finns skillnader mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation efter en skilsmässa och det är i regel kvinnorna som förlorar på den. Att det brister i jämställdheten i hemmen, är svar på vår andra fråga och denna brist verkar vara den största källan till missnöje bland kvinnorna. Missnöjet kommer av att hushållsarbetet är ojämnt fördelat, att det finns en diskrepans mellan jämställdhetsidealet och hur det fungerar i praktiken samt mäns våld eller hot om våld. Kvinnorna i studierna vi undersökt tenderar att uttrycka ett större missnöje i sina förhållanden än män. 2

Innehållsförteckning 1 Inledning 4 1.1 Syfte och frågeställning 4 1.2 Skilsmässor - kort historisk bakgrund 5 2 Teoretiska utgångspunkter.6 2.2 Familjen som funktionell eller förtryckande två synsätt 6 2.3 Olika dimensioner av makt 7 2.3.1 Genuskontraktet och isärhållandets logik 7 2.3.2 Den frivilliga underordningen 8 2.3.3 Relativ, normativ och fysisk makt 9 3 Genomgång av tidigare forskning.10 3.1 Ekonomiska konsekvenser av en skilsmässa 10 3.2 [O] jämställdhet i hemmet 12 3.2.1 Diskrepans mellan ideal och verklighet 12 3.2.2 Hemarbetets fördelning och konflikter 13 3.2.3 Sexualitet i parrelationen 15 3.2.4 Mäns våld i hemmet 16 3.2.5 Nöjd eller missnöjd i äktenskapet och efter skilsmässan 17 4 Diskussion...18 4.1 Ekonomiska konsekvenser av en skilsmässa 18 4.2 [O] jämställdhet i hemmet 19 5 Slutsatser.22 6 Litteraturförteckning...24 3

1 Inledning Vi har ett stort intresse för feministiska frågor, framför allt inom områden som rör familjen och kärleksrelationer mellan män och kvinnor. Vi tycker att det är viktigt att uppmärksamma de ojämlikheter som fortfarande finns mellan könen. Sverige anses av FN vara världens mest jämställda land. Trots det visar åtskilliga rapporter att kvinnor missgynnas och män gynnas på en rad olika områden i det svenska samhället. Vi har för avsikt att titta på hur situationen ser ut inom heterosexuella äktenskap och äktenskapsliknande förhållanden. Det finns idag en stor variation när det gäller hur familjen är organiserad, men det finns också en stark familjeideologi som förstärks genom statlig lagstiftning, reklam och traditionella normer. Denna traditionella familjeideologi presenterar den patriarkala kärnfamiljen som det naturliga och normala sättet att leva. Denna familjeform passar dock inte alla, vilket bland annat kan ses i ljuset av att skilsmässorna under det senaste seklet har ökat med hela 26 gånger (Gähler 1998) och en intressant aspekt är att det oftast är kvinnan som tar initiativet till skilsmässan. I detta arbete har vi därför valt att undersöka vissa aspekter av skilsmässor och äktenskap ur ett feministiskt perspektiv. För att få svar på våra forskningsfrågor använder vi oss av redan befintliga empiriska undersökningar och belyser dem i diskussionen genom olika feministiska maktteorier. 1.1 Syfte och frågeställning Vårt syfte är att se om det finns några mönster eller generella orsaker som kan förklara varför kvinnor tar initiativ till skilsmässa i större utsträckning än vad män gör. Vi vill även belysa hur den ekonomiska situationen kan se ut för framför allt kvinnor efter en skilsmässa. Vi avgränsar oss till att utifrån våra frågeställningar titta på skilsmässor och äktenskap eller äktenskapsliknande förhållanden i undersökningar som gjorts i Sverige. 4

Våra frågeställningar är: Finns det några skillnader mellan könen vad gäller den ekonomiska situationen efter en skilsmässa? Vilka är de tänkbara anledningarna till att kvinnor är mer benägna än män att ta initiativ till skilsmässa? 1.2 Skilsmässor - kort historisk bakgrund År 1915 ersattes den tidigare mycket restriktiva skilsmässoförordningen 1 med en lag som gjorde att makar nu kunde skilja sig på grund av djup och varaktig söndring (Skilsmässor och separationer 1995). När lagen trädde i kraft ledde den till en omedelbar fördubbling av skilsmässorna som sedan fortsatte att öka fram till mitten av 1970-talets höga skilsmässotal (Taussi-Sjöberg 1992). När lagen infördes 1915 var kvinnor och barn i hög utsträckning ekonomiskt beroende av män och för att i någon mån trygga deras försörjning tilläts inte den ena parten att ta ut skilsmässa utan den andra partens medgivande. Allt eftersom samhället tog över många av familjens funktioner och kvinnors förvärvsfrekvens ökade, blev lagen otidsenlig. År 1974 infördes den lag som fortfarande gäller och som innebär att inget speciellt skäl behöver anföras för att ta ut skilsmässa (Skilsmässor och separationer 1995). Lagändringen löste upp statens kontroll över äktenskapet som nu kom att betraktas som en privat angelägenhet mellan parter som förutsattes vara ekonomiskt någorlunda jämlika (Taussi-Sjöberg 1992). Under 1960-talet ökade skilsmässorna dramatiskt och nådde sin högsta topp 1974 då den årliga skilsmässofrekvensen ökade med nästan 70 procent (Gähler 1998). Förutom att lagändringen gjorde det lättare att skiljas berodde skilsmässotalen på kvinnors ökade förvärvsarbetsfrekvens, vilket minskade deras ekonomiska beroende av männen. De kvinnor som var missnöjda i sina äktenskap fick nu en ekonomisk möjlighet att skilja sig. Att ekonomin spelar in vid ett beslut om skilsmässa visar sig också genom att kvinnor med höga inkomster skiljer sig oftare än andra kvinnor (Ahrne & Roman 1997). Efter 1974 ökade antalet skilsmässor något och har sedan dess legat konstant på mellan 11 och 14 per 1000 äktenskap om året (Gähler 1998). Idag separerar eller skiljer sig cirka 50,000 svenska par årligen vilket innebär att omkring 150,000 personer (av vilka 2/3 är vuxna) har en direkt erfarenhet av skilsmässor eller 1 Skilsmässoförordningen gällde mellan 1810-1915 och tillät endast skilsmässa vid vissa speciella anledningar såsom landsförvisning, livstids straff, försåt mot andra makens liv eller verklig galenskap utan hopp om återställande för den vansinnige. Det var då Kungen som gav dispens för skilsmässan. 5

separationer varje år. Efter skilsmässan bor barnen oftast hos mamman, även om det är vanligt med gemensam vårdnad. I ett internationellt perspektiv har Sverige relativt höga skilsmässotal, betydligt högre de flesta länder i Sydamerika och Arabvärlden samt även högre än de flesta syd- och mellaneuropeiska länder. Dock ligger skilsmässotalen på i stort sett samma nivå som i Australien, Kanada och England samt de övriga nordiska länderna. USA har dock klart högre skilsmässofrekvens (Gähler 1998). 2 Teoretiska utgångspunkter Vi börjar med att presentera två synsätt på familjen; strukturfunktionalismen som länge varit en dominerande teori på området och feminismen som uppstod i kritik mot denna. Sedan presenterar vi teorier om maktförhållanden mellan könen. 2.2 Familjen som funktionell eller förtryckande två synsätt Den moderna familjesociologin dominerades länge av en strukturfunktionalistisk ansats. En av dess främsta representanter som hade stort inflytande var Talcott Parsons. Han menade att kärnfamiljen i det moderna industrisamhället hade två huvuduppgifter: att socialisera barn och att utgöra en stabil emotionell miljö för de vuxna. Parsons ansåg att kärnfamiljens inre struktur är väl anpassad till det moderna samhällets krav. Han menade att rollfördelningen mellan könen tillgodoser familjens behov av instrumentella och expressiva ledare. Den expressiva rollen håller familjen samman och står för omvårdnaden. Den som har den instrumentella rollen sköter familjens relationer utåt och tillgodoser dess materiella behov. Skälet till att just kvinnan tilldelas den expressiva rollen, menade Parsons, är hennes funktion i den biologiska reproduktionen. Han gav därmed könsarbetsfördelningen i familjen en biologisk förklaring (Ahrne m.fl. 2000). Många feministiska sociologer lägger, till skillnad från strukturfunktionalistiska sociologer som Parsons, fokus på kvinnans position i familjen och menar att kärnfamiljen utgör det viktigaste redskapet i förtrycket av kvinnan (Abbott & Wallace 1998). Kärnfamiljen ses inte 6

som funktionell för samhället, utan som befrämjande patriarkatets intressen. Utryck som den demokratiska familjen förkastas till förmån för könsmaktsystem och patriarkat (Ahrne m.fl. 2000). Feministerna menar att det i familjen härskar en ojämlikhet där kvinnan underordnas mannen. Man menar att det finns två sammanlänkade strukturer för kvinnans underordning i familjen: kvinnans position som hustru och mor och socialisationen i familjen då barnen internaliserar manliga och kvinnliga attityder för att sedan överföra dem till sina egna barn. På så sätt vidmakthålls den manliga dominansen och kvinnans underordning under mannen (Abbott & Wallace 1998). Ett exempel på kvinnans underordning mannen i rättsavseende är våldtäkt som inom äktenskapet inte blev förbjudet förrän 1965 i Sverige (Nationalencyklopedin 1996:20) och så sent som 1990 i Storbritannien. Även om mäns makt inom äktenskapet har minskat, så är äktenskapet långt från att vara jämställt (Jackson 1997). Stevi Jackson (1997) påpekar dock att det är viktigt att inte se den feministiska kritiken av familjen som fördömande i alla aspekter av familjelivet, och inte heller som en direkt kritik mot de som lever i familjer. Även om patriarkala familjestrukturer kan vara förtryckande för kvinnor, ska man inte undervärdera de nära och stöttande relationer som familjen också utgör för många kvinnor. 2.3 Olika dimensioner av makt 2.3.1 Genuskontraktet och isärhållandets logik Yvonne Hirdman (1998) beskriver genuskontraktet som ett tyst avtal mellan kvinnor och män angående hur de förväntas agera gentemot varandra. Hon menar att processer, fenomen, föreställningar och förväntningar får våra könsroller att reproduceras i det som hon kallar genussystemet. Detta system bygger på två logiker varav den första är dikotomin, d.v.s. isärhållandet av manligt och kvinnligt och att dessa inte får blandas. Den andra logiken är hierarkin där det är mannen och det manliga som utgör normen för det normala och allmängiltiga. Arbetsdelningen mellan könen och föreställningen om det manliga och det kvinnliga är grunduttrycken i isärhållandet. Barn föds in i dessa kulturella föreställningar och socialiseras in i sitt respektive kön och med de egenskaper som hör därtill. Hirdman poängterar att i denna process är kvinnor medskapare, de är lika integrerade som män, men med undantaget att de har lägre status. Genuskontraktet finns och reproduceras på tre nivåer genom olika processer; institutionernas/arbetsdelningens nivå, individnivån där vi socialiseras 7

in att ikläda oss rollen som man respektive kvinna och den kulturella överlagringens nivå där normen finns för hur idealtypsrelationen mellan mannen och kvinnan bör se ut. I genuskontraktet finns väldigt konkreta föreställningar om hur män och kvinnor ska vara mot varandra i arbetet, i kärleken, i språket och i gestalten/den yttre formen. Genuskontrakten skapar balans både på ett samhälleligt plan och inom en parrelation, men innebär också förhandlingar. I förhandlingssituationer ser kvinnors och mäns maktstrategier väsentligen olika ut. Hirdman anser att vi bör se dessa skillnader som uttryck för genuskontraktets spelregler. Med andra ord har könen fått olika möjligheter och begränsningar vilket binder könen till varandra i olika beroenden och tvångsformer. Ju kraftigare isärhållandet mellan könen verkar, ju självklarare och mer legitim blir den manliga normens dominerande ställning (Hirdman 1988). 2.3.2 Den frivilliga underordningen Hanne Haavind (1985) har utarbetat en teori som handlar om maktförhållandet mellan könen idag. Enligt Haavind har maktförhållandet fått en alltmer osynlig karaktär och innebär en relativ underordning, det vill säga att kvinnor idag tillåts göra allt bara de gör det relativt underordnat männen. Men att underordna sig mannen på grund av hans kön anses idag inte legitimt, därför har maktförhållandet fått en mer personlighetsbaserad karaktär. Det speciella för dagens par är att kvinnan underordnar sig med hänvisning till mannens personliga egenskaper och inte med hänvisning till hans kön. Mannen uppfattar då inte det kvinnan gör för honom som ett uttryck för underordning utan att hon värdesätter hans specifika karaktärsdrag. Haavind menar att det är kvinnans uppgift att få det att framstå som hon själv valt den egna underordningen. Mannen och kvinnan har alltså ett gemensamt projekt som går ut på att få hans dominans och hennes underordning att framstå som något annat som deras personliga förhållande till varandra. De intressen som är viktiga för henne skall underordnas dem som är viktiga för honom. Följaktligen blir det hennes sak att avgöra om de latenta konfliktmöjligheterna skall aktualiseras. Det faktum att de två älskar varandra, är naturligtvis det som bäst får över- och underordningen att framstå som något annat menar Haavind. Då det ibland framställs som om varken män eller kvinnor vill handla som de gör utan att de är styrda av strukturen, menar Haavind att könsförhållanden är just något som skapas av de enskilda (Haavind 1985). 8

2.3.3 Relativ, normativ och fysisk makt Christine Roman skriver angående maktaspekten att makt innebär i korthet att någon part i en relation har större möjlighet att få igenom sin vilja på grund av tillgång till mer maktresurser. Det kan ofta vara något som sker ganska automatiskt i en relation. Parterna anpassar sig efter vad de vet och tror att de skulle få för reaktion om den andra parten inte skulle få sin vilja igenom. Roman är i sin teori om makt inspirerad av Blood & Wolfes resursteori för äktenskaplig makt. En hypotes i resursteorin är att utbildning, inkomst och status, d.v.s. makarnas relativa resurser, inverkar på hur fördelningen av hushållsarbetet ser ut. Hypotesen utgår från att det oftast är mannen som förfogar över flest maktresurser och därmed också han som har störst inflytande över arbetsdelningen. Om kvinnors relativa resurser ökar så ökar även jämställdheten vilket skulle innebära att männen tar större del i hushållsarbetet. Blood & Wolfe har fått kritik för att deras teori endast rymmer en dimension av makten, öppna konflikter. Kritikerna hävdar att det även är viktigt att visa på icke-frågor och icke-beslut som de menar också är tecken på makt (Ahrne & Roman 1997). Roman anför efter Udehns teori att förutom relativa resurser så påverkar även normativa och fysiska resurser hur utfallet i en förhandling (outtalad eller uttalad) blir. I den normativa makten ingår hur män och kvinnor förväntas bete sig enligt sina könsroller. Den bygger på rådande kollektiva normer och kan användas i en konflikt genom att någon av makarna hänvisar till hur man bör göra med stöd i gängse värderingar. Fysisk maktutövning är i huvudsak ett manligt maktmedel. Vid kvinnomisshandel eller hot om sådan kommer kvinnan förmodligen att uppleva ett latent hot vid alla typer av förhandlingar (ibid. 1997). Ett sätt att se på skilsmässa är att den finns som en möjlig utväg ända från den dag ett par flyttar ihop eller gifter sig. Detta är en resurs kvinnan har som kan begränsa manlig maktutövning, eftersom risken för att kvinnan kan upplösa äktenskapet alltid finns där. På så sätt stärker skilsmässoalternativet kvinnors förhandlingsposition i familjen och kan bidra till mer jämlika förhållanden mellan män och kvinnor i äktenskapet (ibid. 1997). 9

3 Genomgång av tidigare forskning Vi väljer att kort presentera de undersökningar ur vilka vi huvudsakligen hämtat det empiriska materialet som vi tematiserat efter våra frågeställningar. Detta för att läsaren ska få en föreställning om hur undersökningarna gjorts och på så sätt ha en möjlighet att kritiskt förhålla sig till våra källor. Göran Ahrne & Christine Romans stora undersökning Hemmet, barnen och makten från 1997 gjordes som ett bidrag till kvinnomaktutredningen. Materialet innefattar totalt 1896 samboende eller gifta kvinnor och män mellan 25-60 år i hela Sverige. I studien gjordes telefonintervjuer, personliga intervjuer och en surveyundersökning. Lena Nilsson Schönnessons studie Hennes och hans äktenskap? från 1985 bygger på Jessie Bernards klassiker The future of marriage från 1972. Nilsson Schönnesson gör en kvalitativ studie där hon intervjuar 28 par med barn. Marie Wadsby & Carl Göran Svedin har skrivit skilsmässostudien Skilsmässa bakgrund, orsaker och följder från 1993 som är en del av ett större forskningsprojekt om barn och skilsmässor. De intervjuade 157 personer (88 kvinnor och 69 män) och varje person intervjuades två gånger. Den första intervjun ägde rum två månader efter skilsmässan och den andra två år efter den. I Life after divorce från 1998 undersöker Michael Gähler bland annat de ekonomiska konsekvenserna av en skilsmässa. Sin analys bygger han på statistik från Levnadsnivåundersökningarna från 1981 och 1991 där cirka 5,500 personer medverkade i respektive studie. 3.1 Ekonomiska konsekvenser av en skilsmässa Studier från många olika länder visar att kvinnors ekonomiska standard ofta sjunker efter en skilsmässa, medan mäns ofta är oförändrad eller till och med bättre. Svenska kvinnor förvärvsarbetar i högre utsträckning än sina systrar i de flesta andra länder och är därför bättre förberedda ekonomiskt på en skilsmässa eller separation. Men trots detta är det oftast kvinnan som är skilsmässans ekonomiska förlorare (Gähler 1998). Gähler refererar i sin undersökning till Srensen som har summerat de tre huvudsakliga anledningarna till att det förhåller sig på 10

det sättet. För det första beror det på att kvinnor som regel har lägre inkomst än män 2 och att de därför ofta tjänar ekonomiskt på att vara gifta, under förutsättning att makarna har gemensam ekonomi. För det andra beror det på att det krävs en ökning av den totala inkomsten i varje hushåll efter en skilsmässa för att kunna ha kvar samma ekonomiska standard som innan. Detta slår särskilt hårt mot kvinnor då de ofta har större behov av en inkomstökning än män, eftersom eventuella barn oftare bor kvar hos mamman. För det tredje så bidrar män i mindre utsträckning med att betala för barnen än de gjorde då paret fortfarande levde ihop. Statliga bidrag kan minska denna förlust, men bara till en viss del (ibid. 1998). Gähler (1998) använder sig av inkomstmåttet adjusted income för att kunna göra en realistisk uppskattning av inkomstförändringarna under tidsperioden 1980 och 1990. Adjusted income tar bland annat hänsyn till hushållets storlek och sammansättning. Av resultatet går bland annat att utläsa följande: Av alla familjetyper var frånskilda kvinnor de klart fattigaste. De ökade generellt 3 sin medianinkomst med 9 procent under tidsperioden medan frånskilda män ökade sin medianinkomst med 33 procent och intakta par med 28 procent. För att mäta konsekvensen av att ta hand om barnen efter skilsmässan så presenterar Gähler två typiska fall som majoriteten av de frånskilda i studien passade in på: kvinna med barn 1980 som sedan skilt sig och fortfarande har vårdnaden om barnen 1990, samt man med barn 1980 som sedan skilt sig och inte har vårdnaden om barnen 1990. Skilda kvinnor med barn ökade sin medianinkomst med 4 procent under tidsperioden medan skilda män utan vårdnaden om barnen ökade sin medianinkomst med 47 procent. Som en jämförelse ökade medianinkomsten med 24 procent bland intakta par med barn och 55 procent bland intakta par där barnen flyttat ut. Gähler drar slutsatsen att skilsmässa, eller snarare förlust av en andra inkomst, har en starkt negativ effekt på kvinnors ekonomiska situation. Intressant i detta sammanhang är dock resultaten från Wadsby & Svedins (1993) studie där det framkommer att trots att de flesta kvinnor erfar en inkomstförsämring efter skilsmässan upplever många ändå att deras ekonomiska situation förbättras. Förklaringarna till detta är att de själva får kontroll över pengarna samt att de oftare än männen erhåller någon form av 2 Att kvinnor tjänar mindre än män beror på en rad olika saker så som könsdiskriminering, vertikal och horisontell segregering på arbetsmarknaden, att kvinnor tar ut största delen av föräldraledigheten, att de oftare arbetar deltid därför att de tar störst ansvar för hem och barn etc. 3 En fjärdedel av de frånskilda kvinnorna hade dock ingen ökning utan en inkomstminskning med 13 procent eller mer under tidsperioden. 11

försörjningsstöd. Framför allt bland de kvinnor (var femte i studien) som uppger mannens missbruksproblem som en orsak till skilsmässan framhåller många en förbättring av ekonomin, då en stor del av hushållskassan tidigare gick till att försörja missbruket. Även i intervjustudien av Ahrne & Roman (1997) betonar flera kvinnor värdet av att själv få bestämma över pengarna. Ett belysande citat är: Det är nog det bästa jag gjort. Att kasta ut honom rent ut sagt, därför att jag har aldrig haft det så bra som nu. Jag kan planera min ekonomi. Även om det är jättekärvt så vet jag precis vart varenda öre tar vägen. (Ahrne & Roman 1997:162) 3.2 [O] jämställdhet i hemmet 3.2.1 Diskrepans mellan ideal och verklighet Ett intressant fenomen i diskussionen om jämställdhet är glappet mellan ideal och verklighet i de svenska hemmen. Samtidigt som allt fler kvinnor och män är för jämställdhet på ett ideologiskt plan, är det inte i lika stor utsträckning detta avspeglas i praktiken. De kvinnor och män som medverkar i Ahrne & Romans (1997) undersökning ger alla i högre eller lägre grad uttryck för en jämställdhetsideologi. Även de som lever i patriarkala förhållanden med en väldigt tydlig könsarbetsdelning menar att uppdelningen av uppgifter inte har med könsroller, funktioner eller biologi att göra. I den kvantitativa delen av undersökningen framgår att 86 procent av kvinnorna och 77 procent av männen anser att ansvaret för hemarbetet bör vila på båda makarna. Att organisera sin vardag enligt jämställdhetsidealet som förespråkas efterlevs sällan i verkligheten. Det är i praktiken nästan uteslutande kvinnor som arbetar deltid av familjeskäl. Och på frågan varför de själva inte är mer jämställda förklarar nästan samtliga intervjuade att den ojämlika uppdelningen av hushållsuppgifter har med personliga omständigheter att göra, exempelvis kvinnans arbetslöshet, studier, deltidsarbete eller föräldraledighet. Lars Jalmert har med anledning av detta beskrivit den svenska mannen som en i-princip-man. Denna man är i princip för jämställdhet men anser samtidigt att det, på grund av privata omständigheter, inte kan efterlevas i just hans familj (ibid. 1997). Ett uttalande från en intervjuad man angående föräldraledighet visar på detta problem: 12

Jag är gärna hemma. Jag skulle inte ha något emot att vara hemma ett halvår, så länge det fungerar med jobbet. Men det fungerar inte med jobbet. / / Och den gränsen den märker jag ju själv. Och man vill ju inte bli ersatt med någon annan. (ibid. 1997:71) 3.2.2 Hushållsarbetets fördelning och konflikter Det kan utläsas av undersökningar att fördelningen av hushållsarbetet är en central faktor till konflikt i de svenska hemmen. I Levnadsnivåundersökningarna 1974 och 1991 framkommer att den tid som kvinnor ägnar åt hushållsarbete varje vecka minskade från cirka 32 timmar 1974 till cirka 19 timmar 1991 4. Under samma tid ökade män sin tid av hushållsarbetet från drygt två timmar till nästan fem timmar 1991, vilket motsvarar ungefär en femtedel av det totala hushållsarbetet. Arbetsfördelningen varierar kraftigt beroende på vilken typ av sysslor det är frågan om. Männens bidrag gäller framför allt disk, handling och städning. I tre fjärdedelar av hushållen är det kvinnan som alltid eller oftast står för matlagningen. En uppdelning som återkommer i många av de intervjuade familjerna är att kvinnan lagar vardagsmaten i veckorna och männen lagar en lite festligare måltid på helgen. Tvätten sköter de allra flesta kvinnor själva (Ahrne & Roman 1997). Vad gäller vård av egna barn så står kvinnor för 70 procent och män för 30 procent (Nyberg 1997). Ahrne & Roman (1997) har i sin undersökning urskilt fyra hushållstyper utifrån hur makarna fördelade det mest tidskrävande hushållsarbetet: tvätt, städning och matlagning. I cirka var tionde hushåll gjorde makarna dessa uppgifter lika ofta. I ungefär vart fjärde hushåll delade de lika på två av de tre sysslorna, medan kvinnan alltid eller oftast utförde den tredje sysslan. I drygt en tredjedel av hushållen utförde kvinnan oftast eller alltid två av de tre sysslorna, och i drygt en fjärdedel av hushållen skötte hon så gott som allting själv. De fyra typerna fick beteckningarna: jämställda, semijämställda, konventionella och patriarkala. Följande fyra stycken är baserade på denna undersökning. Familjerna fick frågan om de anser sig ha en rättvis arbetsfördelning. En majoritet av både männen och kvinnorna svarar att den helt eller delvis är rättvis. Skillnaderna är dock stora beroende på vilken familjetyp man tillhör. I jämställda familjer anser nio av tio både män och kvinnor att fördelningen är rättvis. I patriarkala familjer håller knappt hälften av kvinnorna 4 Detta är genomsnittssiffror och variationen mellan olika kvinnor är stor beroende på familjesituation. Inte heller ingår arbetet med att sköta om barn i dessa siffror. 13

med om detta medan sju av tio män gör det. En rättvis fördelning definieras av informanterna som när båda makar arbetar lika mycket och har lika mycket ledig tid till sitt förfogande. Ett exempel är om kvinnan deltidsarbetar, då ses det som rättvist att hon ska göra merparten av hushållsarbetet. En undersökning av Nordenmark om hushållsarbetets fördelning hos par där en eller båda är arbetslösa, visar att ett omvänt förhållande inte är lika självklart. Det vill säga att om kvinnan förvärvsarbetar heltid och hennes make deltid gör han ändå inte mer hushållsarbete än henne. Inte ens när mannen är arbetslös och kvinnan heltidsarbetar gör mannen mer, då tenderar de att dela lika på hushållsarbetet. Om kvinnan däremot är arbetslös och mannen heltidsarbetande gör hon betydligt mer hemarbete än honom. Var tredje kvinna i studien är missnöjd med arbetsfördelningen i hemmet och majoriteten, två tredjedelar, önskar att deras män ska ta ett större ansvar. Detta överensstämmer med männens svar där nästan tre fjärdedelar tror att deras sambo eller hustru vill att de ska ta större del av hushållsarbetet. I drygt var fjärde familj är hushållsarbetet jämt fördelat mellan kvinnan och mannen. I lika stor del råder en traditionell könsrollsuppdelning, d.v.s. att kvinnan står för i stort sett allt hushållsarbete. En förklaring som kommer fram bland de intervjuade är att uppdelningen av hushållsarbetet beror på hur mycket parterna förvärvsarbetar. Detta samband stämmer dock inte vid närmare granskning. Liksom Nordenmarks studie visar Ahrne & Romans undersökning att deltidsarbetande kvinnor gör mer hushållsarbete än sina arbetslösa män. Dessutom framkommer att ungefär hälften av kvinnorna i patriarkala och konventionella familjer heltidsarbetar. Männens insatser i hushållsarbetet tycks alltså vara ganska okänsliga för variationer i kvinnornas förvärvsarbetstider. Spelar kvinnans relativa resurser roll för hur fördelningen av hushållsarbetet ser ut? Resultaten från undersökningen visar att män som lever med högavlönade kvinnor utför mer hushållsarbete än män som lever med kvinnor vars inkomster är små. I familjer där kvinnan tjänar under 9 000 kronor i månaden gör hon i var tredje familj nästan allt tungt hushållsarbete. I familjer där kvinnan tjänar mer än 17 000 kronor i månaden är motsvarande siffra en femtedel. Ett mönster är också att kvinnor i patriarkala och konventionella familjer tjänar mindre än kvinnor i semijämställda och jämställda familjer. Om man kategoriserar makarna efter deras relativa löner framkommer det att den största delen patriarkala familjer finns i den kategori där mannen tjänar betydligt mer än kvinnan. I den kategorin där kvinnans och mannens lön ligger närmast varandra finner man också de mest jämställda paren. Det framgår 14

av studien att männens deltagande i hushålls- och omsorgsarbetet är större ju högre relativ inkomst och yrkesposition kvinnan har. Kvinnors och mäns insatser i hemmet värderas på olika sätt, även i jämställdhetsorienterade familjer. Till exempel uppger alla småbarnsmammorna i de jämställda familjerna att de är lyckligt lottade och att deras män är jätteduktiga och ovanligt goda makar som utför hälften av hushållssysslorna. Däremot är det ingen man som säger om sin hustru eller sambo att hon är ovanligt duktig eller liknande för att hon utför de sysslor som han får sådant erkännande för. Kvinnornas insatser ses som självklara. I Familjelivets organisering skriver Roman (1999) om att sätta agendan i en familj. Det finns öppna och dolda konflikter i förhållanden mellan kvinna och man. Alla konflikter manifesteras inte i öppet missnöje eller gräl. Den som har mest makt kanske kan se till att potentiellt kontroversiella frågor aldrig kommer upp till diskussion. Detta bekräftas i Ahrne & Romans studie från 1997 där många av de deltagande kvinnorna uppger att de ibland avstår från att ta upp fördelningen av arbetsuppgifter till diskussion just därför att de förutspår sina mäns negativa reaktioner. Liksom öppna konflikter är dolda vanligast i patriarkala familjer, där kvinnan gör nästan allt hushållsarbete. Nära två tredjedelar av kvinnorna uppger att de inte orkar tjata på sina män att göra sin del av hushållsarbetet och ungefär hälften håller tyst för husfridens skull. Vanligast är den sistnämnda anledningen om paret har hemmavarande barn. 3.2.3 Sexualitet i parrelationen En viktig aspekt av äktenskapet/förhållandet är hur den sexuella relationen fungerar. I undersökningen av Ahrne & Roman (1997) framkommer att makarna ofta upplever den sexuella relationen olika. Uppfattningarna tenderar att skilja sig mest mellan kvinnan och mannen då de lever i jämställda respektive patriarkala förhållanden. En viktig faktor som påverkar sexlusten för kvinnor är hur uppdelningen av hemarbetet är organiserad. I de patriarkala familjerna där kvinnan står för nästan allt hemarbete, är det också kvinnorna som känner sig mest missnöjda med den sexuella relationen. Drygt en tredjedel (37 procent) av kvinnorna i de patriarkala familjerna uppger att de är missnöjda med sexlivet, medan knappt en fjärdedel (23 procent) av männen i dessa familjer gör det samma. I de jämställda familjerna där man i huvudsak delar på hemarbetet, råder ett motsatt förhållande. Här är knappt en fjärdedel (23 procent) av kvinnorna missnöjda medan drygt en tredjedel (35 procent) av männen är det. Mannen är mer missnöjd med sexlivet än kvinnan i alla former av familjer 15

utom i den patriarkala, där han känner sig mer nöjd än kvinnan. Ett citat som belyser att missnöjet med arbetsdelningen i hemmet kan få konsekvenser för kvinnors sexuella lust är: Han kunde inte förstå mig och jag kunde inte förstå honom. Han menade att man kan väl bråka och sen hoppa i säng, men så funkar inte jag. Det andra måste fungera någorlunda. (Ahrne & Roman 1997:138) I Nilsson Schönnessons (1985) studie framkommer att det inte finns några skillnader mellan hur nöjda respektive missnöjda kvinnor och män är med sitt sexliv. Men medan kvinnorna tror att partnern är missnöjd, är männens uppfattning att hustrun är nöjd med den sexuella samvaron. 3.2.4 Mäns våld i hemmet Mäns våld mot kvinnor kan ses som en extrem form av maktutövning. Det är dock inte en sällsynt företeelse. Hemmet är en av de platser där det sker flest våldbrott (Ahrne m.fl. 2000) och det är också där det grövsta våldet utförs. Våldet mot kvinnor leder till fler läkar- och tandläkarbesök samt fler sjukskrivningar än annat våld. Enligt Statistiska centralbyråns uppgifter från 1991 sker 78 procent av all kvinnomisshandel av en för kvinnan bekant förövare, oftast inomhus. Det betyder att cirka 30 kvinnor om dagen, eller en kvinna per timme blir misshandlad av en man hon känner (Holmberg 1993). Dock ska man komma ihåg att det finns ett mycket stort mörkertal, de flesta kvinnor anmäler inte våldsbrott som begåtts av någon hon känner (Ahrne & Roman 1997). I Ahrne & Romans (1997) kvantitativa undersökning uppger sju procent av alla kvinnor att de känt sig fysiskt hotade av sin nuvarande make eller sambo. Av småbarnsmödrarna uppger tio procent det samma. I den kvalitativa studien av frånskilda kvinnor berättar flera att de blivit misshandlade av sina män. Att misshandelssituationen även påverkar hemarbetet framgår också av dessa intervjuer. Dessa kvinnor uppger att de inte vågade be sina män att hjälpa till, då de kände sig hotade av deras våld eller hot om våld. I Wadsby & Svedins (1993) studie av frånskilda kvinnor och män uppgav så många som 16 procent, d.v.s. cirka var sjätte frånskild kvinna att fysiskt våld var en av orsakerna till skilsmässan. 16

3.2.5 Nöjd eller missnöjd i äktenskapet och efter skilsmässan I sin studie Självmordet från 1897 påvisade Emile Durkheim att det fanns skillnader i självmordsfrekvens mellan ogifta och gifta, och att dessa skillnader gick i motsatt riktning för män och kvinnor. Ogifta män tenderade att ha en högre självmordsfrekvens än gifta män, medan gifta kvinnor tenderade att begå självmord i högre utsträckning än ogifta kvinnor. Durkheim drog slutsatsen att äktenskapet som institution passade mannen bättre än kvinnan (Ahrne m.fl. 2000). Ahrne & Romans (1997) undersökning visar att det finns skillnader i hur missnöjda män och kvinnor är i sina förhållanden, och att dessa skillnader varierar med olika familjetyper. I de jämställda familjerna var endast drygt var tionde kvinna missnöjd, att jämföra med var femte man. I de patriarkala familjerna rådde ett omvänt förhållande; där kände sig var tredje kvinna missnöjd medan endast var tionde man uppgav det samma. I studien av Wadsby & Svedin (1993) framkommer att kvinnan varit missnöjd med äktenskapet en signifikant längre tid än mannen innan skilsmässan. Detta visar sig även genom att det var kvinnorna som tog initiativet till skilsmässan i 60 procent av fallen medan motsvarande siffra för männen var 20 procent. I de resterande fallen fattades beslutet om skilsmässa av båda makarna. Internationella undersökningar visar på liknande resultat. En undersökning i Frankrike visar att kvinnorna tar initiativet i 75 procent av fallen (Skilsmässor och separationer 1995), medan 82 procent av kvinnorna gjorde det samma i Storbritannien 1989 (Stahlman 1998). Det psykiska välbefinnandet förändras kraftigt både för män och kvinnor efter skilsmässan. Det föreligger dock stora skillnader mellan könen. Medan 72 procent av kvinnorna mår bättre efter skilsmässan uppger endast 28 procent av männen det samma. Liknande tendenser uppvisas vad gäller självförtroende och fysisk hälsa. Medan en överväldigande majoritet av kvinnorna (84 procent) uppger att deras självförtroende förbättrats uppger endast drygt var tredje man (37 procent) det samma. Även den fysiska hälsan upplevs av de flesta kvinnor ha förbättrats medan en majoritet av männen uppger en försämring. Wadsby & Svedin kommer fram till att kvinnorna var vinnarna och männen förlorarna i flertalet skilsmässor (Wadsby & Svedin 1993). 17

Ahrne & Romans intervjuundersökning visar på liknande resultat. I princip alla frånskilda kvinnor uppger att skilsmässan inneburit någonting positivt. Framförallt betonar de en ökad självständighet och autonomi. Att få, som en kvinna uttrycker det; säga vad jag vill, tycka vad jag vill, tänka vad jag vill. Att vara mig själv. (Ahrne & Roman 1997:163) 4 Diskussion 4.1 Ekonomiska konsekvenser av en skilsmässa Att kvinnor oftare än män förlorar ekonomiskt på en skilsmässa kan delvis förklaras på en strukturell nivå. Yvonne Hirdmans teori om genussystemet bygger på två logiker: Isärhållandet mellan manligt och kvinnligt och hierarkin där emellan. Arbetsdelningen mellan könen är grunduttrycket i isärhållandet. I arbetslivet tycker vi detta visar sig bland annat genom att yrken som anses traditionellt kvinnliga har lägre betalt än traditionellt manliga yrken. I hemmet påverkas arbetsuppdelningen av föreställningen om manligt och kvinnligt och förstärks av samhällets struktur, som till exempel löneskillnader mellan män och kvinnor. En skilsmässa slår särskilt hårt ekonomiskt mot kvinnor med en traditionell arbetsuppdelning i familjen. Som framkommer i Gählers studie kan det faktum att eventuella barn oftast bor kvar hos mamman förstärka den orättvisa ekonomiska situationen efter skilsmässan. Det känns rimligt att anta att dessa ekonomiska försämringar skulle kunna ha en hämmande effekt på kvinnors vilja att ta ut skilsmässa. Det bekräftas till viss del av att kvinnor med hög inkomst skiljer sig oftare än andra kvinnor. Som vi dock sett så upplever många kvinnor att deras ekonomiska situation har förbättrats trots en lägre inkomst. Detta kan tyda på att kvinnan tidigare upplevt att mannen haft störst kontroll över ekonomin och beslut som rör därom. I och med att kvinnan själv får kontroll över sin ekonomi upplevs detta som en förbättring. Sett ur den synvinkeln skulle alltså en önskan att ha kontroll över sina pengar kunna inverka på kvinnans beslut att vilja skilja sig. 18

4.2 [O] jämställdhet i hemmet I avsnittet Diskrepans mellan ideal och verklighet framkommer att det finns ett stort glapp mellan hur familjerna talar om jämställdhet och hur de i praktiken handlar. Under intervjuerna ger både män och kvinnor uttryck för en jämställdhetsideologi, medan de i verkligheten har en mer eller mindre traditionell arbetsfördelning i hemmet. Haavind skriver att det inte längre är legitimt för kvinnan att underordna sig mannen på grund av hans kön men att maktstrukturen ändå finns kvar och förklaras med personliga egenskaper. Detta visas bland paren i undersökningarna genom att de hävdar att deras ojämlika uppdelning inte alls har med könsroller, biologi etc. att göra. De förklarar istället varför just de inte har en jämlik uppdelning av hushållsarbetet med personliga omständigheter så som kvinnans barnledighet och deltidsarbete. Diskrepansen mellan ideal och verklighet skulle kunna fungera som en normativ maktresurs för kvinnor tror vi, då de explicit kan hänvisa till den kollektiva normen om jämställdhet vid en konflikt eller förhandlingssituation. Ett annat sätt att se på diskrepansen mellan ideal och verklighet är att den kan ge upphov till missnöje från kvinnornas sida. Med tanke på hur många kvinnor som ger uttryck för en jämställdhetsideologi är det troligt att en del kvinnor anser sig ha rätt till att leva i ett jämställt förhållande. Om detta inte uppfylls kanske de väljer att lämna äktenskapet. Som Blood & Wolfe formulerat i resursteorin för äktenskaplig makt spelar kvinnans relativa resurser så som utbildning, inkomst och status roll för i vilken grad männen tar del av ansvaret för hemarbetet. En del av deras hypotes är att mannens del i hushållsarbetet ökar om kvinnans relativa resurser ökar. Detta visar sig i undersökningarna genom att män som lever med högavlönade kvinnor gör mer i hemmet än män som lever med lågavlönade kvinnor. I de patriarkala familjerna hittar man ofta de par där mannen tjänar betydligt mer än kvinnan. I de jämställda familjerna har ofta mannen och kvinnan en lön som ligger ganska nära varandra. De resurser som påverkar hur stort ansvar mannen tar för hemmet är traditionellt manliga som status, hög inkomst etc. Däremot verkar det inte finnas något samband mellan hur mycket kvinnan förvärvsarbetar och hur mycket han gör hemma då det i studierna framkom att mannens insatser var tämligen okänsliga för variationer i kvinnans förvärvsarbetstider. Att det är den manliga normen som fungerar som en maktresurs vid förhandlingen om hushållsarbetet, kan förklaras av genussystemets två logiker isärhållandet och hierarkin. 19

Mannen och det manliga blir normen för det normala och allmängiltiga och överordnas kvinnan och det kvinnliga. För att kvinnan ska få sin vilja igenom måste hon anpassa sig till den rådande normen. För att han skall lyssna på henne och dela ansvaret måste hon inneha de maktresurser som han anser vara giltiga i en förhandling. Normen i samhället är att kvinnan ska ha det yttersta ansvaret för hushållarbetet och hemmet, speciellt när det kommer till vem som ska vara hemma med barnen när de är små. Kvinnors och mäns insatser i hemmet värderas olika utefter normen om manligt och kvinnligt. Det som förväntas av kvinnan av ren självklarhet blir beundransvärda handlingar för männen. Vår uppfattning är att det är accepterat att kvinnan är karriärinriktad så länge det inte går ut över hemmet och barnen. Normen för män ser annorlunda ut, de får positivt gensvar för att de är karriärinriktade, men får inte negativt gensvar trots att de inte tar del i hushållsarbetet. Initiativet och det slutgiltiga ansvaret för städning och andra hushållsuppgifter ligger alltjämt hos kvinnorna Problemet med att så många som två tredjedelar av kvinnorna vill att deras män ska hjälpa till mer i hemarbetet och att många män vet om detta missnöje utan att göra något åt det, tycker vi talar för att Haavinds tes att kvinnors intressen blir underordnade mäns stämmer. Det blir mannens vilja att inte hjälpa till som blir överordnad kvinnans önskan om hans ökade delaktighet. Kvinnor blir medskapare i denna struktur då de accepterar hans beslut som det slutgiltiga. Både öppna och dolda konflikter är vanligast i patriarkala familjer. Knappt hälften av kvinnorna anser att fördelningen av hushållsarbetet är rättvist fördelad medan sju av tio män anser det samma. I dessa familjer ger kvinnorna uttryck för viss uppgivenhet då två tredjedelar uppger att de inte orkar tjata på sina män att göra mer hemma. Hirdman menar att ju kraftigare isärhållandet mellan könen är, desto självklarare och mer legitim blir den manliga normens dominerande ställning. I patriarkala familjer är isärhållandet mellan manligt och kvinnligt starkt och här blir det extra tydligt att den utslagsgivande rösten är mannens. Två tredjedelar av dessa kvinnor menar att det i många fall inte tjänar någonting till att tjata på sin man att han ska ta ett större ansvar för hushållsarbetet. Hälften kvinnorna uppger att de istället håller tyst för husfridens skull. Det faktum att drygt hälften av dessa kvinnor faktiskt anser att hushållsarbetet är rättvist fördelat tror vi bland annat kan ha sin grund i att hon blir positivt bekräftad i sin traditionella könsroll då hon sköter det mesta 20

hemarbetet i familjen. Sammanfattningsvis kan sägas att den skeva arbetsfördelningen mellan makarna tycks påverka kvinnans vilja att stanna i äktenskapet. Den ojämlika arbetsfördelningen i hemmet verkar även ge utslag på hur kvinnan uppfattar den sexuella relationen. Tendenserna är att ju mer ojämställt det är hemma desto mer missnöjda är kvinnorna med sitt sexliv. Männen var tvärtom mest nöjda med sitt sexliv i patriarkala familjer. Vi anser det rimligt att även andra maktmekanismer än de som gäller vid fördelning av hushållsuppgifter kan inverka på kvinnornas bristande sexlust i de patriarkala familjerna. Fysisk maktutövning, som i huvudsak är ett manligt maktmedel, visar sig dels genom fysiskt våld och dels genom hot om våld. Så många som sju procent av kvinnorna i Ahrne & Romans studie uppgav att de känt sig hotade av sin nuvarande make eller sambo. Av småbarnsmödrarna uppgav en av tio samma sak. I Wadsby & Svedins studie uppgav var sjätte kvinna att fysiskt våld var en av anledningarna till skilsmässan. Vi tror att våldet i sig kan vara en tillräcklig anledning för att kvinnan ska initiera skilsmässa. Men som vi sett i undersökningarna får våldet även andra konsekvenser för vardagslivet. I dessa familjer finns våldet som ett latent hot i alla förhandlingssituationer. Även om det inte från början var diskussionen om hushållsarbetet som utlöste våldet så känner sig många kvinnor rädda för att be sin make eller sambo att hjälpa till med hemarbetet. Det känns rimligt att anta att våldet i detta hänseende kan medverka till en ännu skevare uppdelning av hushållsarbetet och som vi tidigare sett så tycks även missnöjet med hushållsarbetet inverka på kvinnans vilja att stanna i äktenskapet. Vi tror att de faktorer som vi hittills presenterat alla inverkar på hur makarna upplever sitt äktenskap eller äktenskapsliknande förhållande i helhet. För kvinnors del innebär dessa faktorer ofta källor till missnöje. Detta visar sig även genom att var tredje kvinna i patriarkala familjer uppger att hon är missnöjd med äktenskapet medan bara var tionde man i samma familjekategori är det. I jämställda familjer är kvinnan mer nöjd i äktenskapet än mannen. Om man sammanfattar hur de före detta makarna upplever sitt liv efter skilsmässan finns stora skillnader mellan män och kvinnor. Männen tenderar att vara de som mår sämst, de uppger att både fysisk och psykisk hälsa samt självförtroende har försämrats. Vi tror att en anledning till detta kan vara att mäns sociala liv blir beskuret efter en skilsmässa då det vanligen är kvinnan som sköter om familjens sociala kontakter. Män mister oftare än kvinnor den dagliga kontakten med sina barn eftersom barnen vanligtvis bor hos mamman. Vi kan spekulera i att 21

det även handlar om att män, speciellt de som levt i patriarkala eller konventionella familjer, saknar den markservice som deras hustrur stått för. Vad gäller kvinnans situation efter skilsmässan så uppger en överväldigande majoritet att självförtroendet blivit bättre samt att både den fysiska och psykiska hälsan förbättrats. Ur intervjuerna framkommer även att i princip alla kvinnor sade att skilsmässan inneburit något positivt och det som framhålls som den största vinsten är ökad självständighet och ökat självbestämmande. Att kvinnorna poängterar dessa faktorer som den huvudsakliga vinsten tycker vi tyder på att kvinnorna upplever att männen tidigare har haft större bestämmanderätt än de och att deras ord vägt tyngre vid förhandlingar, explicita och implicita. Från det material vi arbetat med i den här uppsatsen och från de områden missnöjet kommer rör, instämmer vi delvis i Wadsby & Svedins slutsats att kvinnan är vinnaren vid en skilsmässa och mannen förloraren. Dock känns det viktigt att poängtera att många kvinnor får en försämrad ekonomisk situation och att de i detta avseende inte är vinnare. Parsons sätt att se på familjen som funktionell döljer att det skulle finnas en maktrelation mellan makarna där mannens röst ofta betyder mer än kvinnans. I det här arbetet har vi belyst att det strukturfunktionalistiska sättet att tala om familjen är, vad vi har erfarit, både otillräckligt och onyanserat. Detta traditionella synsätt får våra könsroller att befästas ytterligare. Det finns många aspekter av familjelivet som kan vara förtryckande för kvinnan, våld är den mest extrema formen. Dock tycker vi att det är viktigt att, liksom Stevi Jackson, påpeka att familjen inte är förtryckande för alla kvinnor utan att den även utgör nära och stöttande relationer. 5 Slutsatser Våra frågeställningar är: Finns det några skillnader mellan könen vad gäller den ekonomiska situationen efter en skilsmässa? Vilka är de tänkbara anledningarna till att kvinnor är mer benägna än män att ta initiativ till skilsmässa? Som svar på vår första frågeställning kan vi sammanfattningsvis säga att det finns skillnader mellan kvinnors och mäns ekonomiska situation efter en skilsmässa. Kvinnor förlorar i regel ekonomiskt på att skilja sig vilket i huvudsak beror på tre faktorer. För det första har kvinnor 22

generellt sett lägre inkomst än män, det blir svårare för dem att leva på endast en lön. En andra anledning är att det vid en skilsmässa krävs en ökning av den totala inkomsten för att ha kvar samma levnadsstandard som innan och detta slår särskilt hårt mot kvinnor då de oftare än männen har hand om barnen. Den tredje anledningen är att männen bidrar i mindre utsträckning med att betala för barnen än då paret fortfarande levde ihop. Vi har dessutom kunnat se att det finns stora skillnader mellan män och kvinnor vad gäller inkomstökning efter skilsmässan. Denna skillnad blir särskilt stor om kvinnan har vårdnaden om barnen. Vi har utifrån de undersökningar vi läst funnit några tänkbara anledningar som vi tror kan ligga till grund för att kvinnor i större utsträckning än män tar initiativet till skilsmässa. Att det brister i jämställdheten i hemmen verkar vara den största källan till missnöje bland kvinnorna. Missnöjet kommer av att hushållsarbetet är ojämnt fördelat, att det finns en diskrepans mellan jämställdhetsidealet och hur det fungerar i praktiken samt mäns våld eller hot om våld. Kvinnorna i studierna vi undersökt tenderar att uttrycka ett större missnöje i sina förhållanden än män. Som en konsekvens av kvinnans missnöje med arbetsfördelningen i hemmet kan även den sexuella relationen mellan mannen och kvinnan komma att påverkas negativt. 23

6 Litteraturförteckning Abbott Pamela & Wallace Claire, Introduktion till sociologi: feministiska perspektiv, Lund: Studentlitteratur, 1998. Ahrne Göran, Roman Christine & Franzén Mats, Det sociala landskapet, Göteborg: Korpen, 2000. Ahrne Göran & Roman Christine, Hemmet, barnen och makten, SOU 1997:139, Stockholm: Fritzes. Gähler Michael, Life After Divorce. Economic, social and psychological well-being among Swedish adults and children following family dissolution, Stockholm: Swedish Institute for Social Research, 1998. Haavind Hanne, Förändringar i förhållandet mellan kvinnor och män, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3, ss 17-27, 1985. Hirdman Yvonne, Genussystemet - reflektioner kring kvinnors sociala underordning, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 3, ss 49-63, 1988. Holmberg Carin, Det kallas manshat En bok om feminism, Göteborg: Anamma, 1993. Jackson Stevi, Woman, Marriage and Family Relationships, i Robinson Victoria & Richardson Diane (red.): Introducing Women s Studies, New York: New York University Press, ss 323-348, 1993, 1997. Nationalencyklopedin, band 20, Höganäs: Bra Böcker AB, 1996. Nilsson Schönnesson Lena, Hennes och hans äktenskap?, Stockholm: JÄMFO, 1985. Nyberg Anita, Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende, SOU 1997:87, Stockholm: Fritzes. Roman Christine, Familjelivets organisering ekonomiska resurser, kön och manlig dominans, Kvinnovetenskaplig tidskrift, nr 1, ss 3-20, 1999. Skilsmässor och separationer bakgrund och utveckling, Demografiska rapporter 1995:1, Statistiska centralbyrån. Stahlman Bengt, Könsrollernas maskerad, Lund: Studentlitteratur, 1998. Taussi Sjöberg Marja, Giftas och skiljas. Kvinnan, mannen och äktenskapet, i: Kvinnohistoria, Stockholm: Utbildningsradion, ss 55-70, 1992. Wadsby Marie & Svedin Carl Göran, Skilsmässa bakgrund, orsaker och följder, i Agell A. m.fl. (red.) Modernt familjeliv och familjeseparationer, Stockholm: Socialdepartementet, 1993. 24