Familjecentralen Vårby

FoU-Södertörn Skriftserie nr 101 Familjecentralen Vårby Socialtjänstens förebyggande arbete i den mångkulturella förorten Marianne Engqvist Eva Nyberg Marcela Puga

Förord Den här rapporten försöker illustrera familjearbetet på en familjecentral som genomförs av socialtjänstens personal. På den aktuella familjecentralen utgörs socialtjänstens personal av en kurator och en familjebehandlare. Familjecentralen ligger i ett bostadsområde där de svenska familjerna är lätt räknade och socialtjänstens arbete präglas i stor utsträckning av familjeproblem som följer av ofrivillig migration. Särskilt intressant är studiens slutsatser om hur familjecentralens organisation med samlokalisering av barnmorskemottagning, barnavårdscentral, öppen förskola och socialtjänst i praktiken möjliggör ett psykosocialt stöd som faktiskt inte existerar om ett sådant samarbete saknas i vår omsorg om de minsta barnen. Initiativet till denna studie av familjearbete togs av personalgruppen vid Familjecentralen Vårby som inbjöd FoU-Södertörn till samtal om utvärdering. Samtalen rörde initialt vilka av familjernas livsområden, vilka aspekter av arbetet med familjerna och vilken personalsamverkan man önskade granska. Materialet till studien har växt fram i en dialog mellan kurator, familjebehandlare och undertecknad forskningsledare vid FoU-Södertörn. Det utgörs av en berättelse om arbetet med varje familj. Slutsatser och rapportering har vi kontinuerligt samarbetat kring, främst med kurator/familjebehandlare/forskningsledare tillsammans, men genom några möten också med de andra personalkategorierna vid familjecentralen. För mig som FoU-medarbetare har det varit väldigt stimulerande med det interaktiva samarbete som detta projekt är ett exempel på. Arbetssättet innebär ett ömsesidigt lärande. Samarbetet med personalgruppen på Familjecentralen Vårby har varit öppet och generöst, en önskesituation när man ska granska en verksamhet tillsammans. Kurator Marianne Engqvist och familjebehandlare Marcela Puga har båda mångåriga anställningar och erfarenheter från det förebyggande arbetet vid familjecentralen som inneburit ett arbetsliv i ett mycket speciellt bostadsområde. I slutet av 2011 slutar Marianne sin anställning för att bli pensionär. Det har varit mycket givande och lärorikt att samarbeta med Er kring alla dessa berättelser om familjerna, och tillsammans med Er ha fått reflektera över arbetet med dem. Förhoppningsvis kommer den här rapporten att ge en bild av det socialt förebyggande arbetet på familjecentralen till alla dem som personalgruppen önskar ett närmare samarbete med. För man har egen erfarenhet av nära samverkan på jobbet och vet vilka vinster den kan ge för barn och föräldrar. Rapporten ger en väldigt tydlig illustration av vinsterna med samverkan, tycker vi som gjort den. Vårby i september 2011 Eva Nyberg Forskningsledare FoU-Södertörn 2

Innehåll Sid. Familjecentralen Vårby socialtjänstens arbete på en familjecentral i den mångkulturella förorten 4 Familjecentralen Vårby att utvidga dokumentationen i utvärderingssyfte 6 Länkningen till socialtjänsten inom Familjecentralen Vårby... 9 Sammanställning av dokumentationen de länkade familjerna. 9 Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst 11 Den externa remitteringen finns ett specialistnätverk kring familjecentralens psykosociala stöd?.. 12 MVC och BVC utanför familjecentralen hur ser då remitteringen ut?. 15 Länkning och extern remittering från en familjecentral i jämförelse med hälsovård inom annan organisatorisk ram. 18 Familjerna som sökte hjälp själva hos familjecentralens socialtjänst - utan att länkas av samarbetspartners... 21 Vad karakteriserar de icke länkade familjerna?. 21 De icke länkade familjerna i sammanfattning... 24 Familjen som söker hjälp hos socialtjänstens personal på familjecentralen i det mångkulturella området exempel på barnfattigdomen 26 Den fattiga familjen som uppväxtvillkor... 27 Presentation av några familjer där fattigdomen står fram ur olika aspekter. 28 Sammanfattning. 31 Referenser. 35 Bilaga 1. Frågeformulär/enkät vid länkning till det psykosocialt förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby.. 36 Bilaga 2. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de länkade familjerna under perioden januari juni 2010... 37 Bilaga 3. Frågeformulär/enkät för familjer som själva söker hjälp inom det psykosocialt förebyggande arbetet inom Familjecentralen Vårby.. 39 Bilaga 4. Familjecentralen Vårby: sammanställning av material från de icke länkade familjerna under perioden januari juni 2010 40 3

Familjecentralen Vårby Socialtjänstens arbete på en familjecentral i den mångkulturella förorten Den mångkulturella förorten motsägelsefullt beskriven Familjecentralen Vårby ligger i kommundelen Vårbygård i Huddinge kommun. Den är en mångkulturell storstadsförort, det är till och med så att få personer som bor här är födda och uppvuxna i Sverige av svenska föräldrar. I ett tidsmässigt utsnitt kan förorten Vårby beskrivas: 9500 invånare, varav 900 är barn 0-5 år och 200 kvinnor är gravida. Till Vårbygård åker inte så många personer som inte bor där denna förort har inget stort köpcentrum i mitten, inte heller något annat som attraherar. Ett speciellt kännemärke för den mångkulturella förorten sammanhänger med den enda typ av invandring Sverige haft sedan 70-talet, flyktinginvandringen. Den förtätning av personliga erfarenheter av krig och förföljelse som präglar området ger det en speciell stämning. Det skapar en vi-känsla genom samhörigheten kring uppfattningen att vi är de som förlorat allt och måste börja om. Men ingen sanning utan att motsatsen är lika sann. Även känslor av vi-och-dom finns i området, dom kan vara grannar som tillhör en i hemlandet förtryckande religion, eller etnisk grupp. Den mångkulturella förorten är en plats där motsägelsen är legio. Arbetslösheten är stor, men exemplen på framgång i arbetslivet finns parallellt. De traumatiska erfarenheterna kan bli ett långvarigt handikapp, likaväl som det kan vara möjligt att leva med dem i ett vardagsliv där de inte stör för mycket. Några personer drabbas hårt av den strukturella rasismen, och hindras av oskrivna föreställningar, medan andra krånglar sig fram utan sådana hinder. En stor del av flyktingarna i Sverige bor i sådana bostadsområden åtminstone under de första åren i det nya landet. En grupp personer som ökat i antal på senare år är de långvarigt asylsökande, och de som fått avslag på sin asylansökan. Det gör förorten ytterligare till ett centrum för svåra erfarenheter när konsekvenserna av en utdragen asylprocess läggs till en tunga ryggsäck från hemlandet. Den mångkulturella förorten härbärgerar många av dem som representerar det moderna uttrycket utanförskap i samhället. På senare tid har också attityden svängt mot personer med utländskt ursprung i den bemärkelsen att intresset minskat för frågor som kulturperspektiv, traumaperspektiv, flerspråkighetsfrågan m fl migrationsrelaterade ämnen. Migration har förvandlats från ett samhälleligt internationellt fenomen, alltid förekommande, till ett problem. Det sjunkande intresset för migrationsfrågan, för flyktingskap, för etniska relationer etc. leder till mindre resurser för arbete med dessa frågor, på alla nivåer, såväl inom förvaltning som vård, omsorg och pedagogik. Migration är inte längre en kunskaps- och erfarenhetsbaserad specialitet. Att arbeta i den mångkulturella förorten än sen då? Vad händer då med personal inom social service i den mångkulturella förorten, sedd i ljuset av denna utveckling? Eftersom arbetet med migrationsinriktning gått förlorad som 4

specialitet ställs förväntningar på att det sociala arbetet ska genomföras på samma sätt som i områden utan inslag av migrerad befolkning. Integrationspolitiken, som följde på den tidigare invandrarpolitiken med de invandrarpolitiska målen jämlikhet, valfrihet och samverkan, har snarast kommit att innebära att migrations- och traumaerfarenheter förbises som konsekvenser för det fortsatta livet i ett nytt land. Alla ska behandlas lika och normen för den behandlingen inbegriper nog inte reflektion och stöd till migrationsrelaterade problem. Det betyder att personal i de mångkulturella förorterna jobbar i uppförsbacke. Deras påpekanden att de boende i dessa områden inte får en god service ökar snarast synen på dessa personer som ett problem, som inte individuellt lever upp till kraven på en svensk samhällsmedborgare. I globaliseringens tidevarv blir det, ganska motsägelsefullt, att värna om något man kallar det svenska som styr arbetet. De här slutsatserna om den förändrade övergripande attityden mot inflyttade personer och familjer från andra länder, och dess konsekvenser för resurstilldelning för stöd till dessa grupper, kan dras utifrån den nutidshistoriska skildringen av invandringen till Sverige i Samuelsson (1999). Marginalisering av familjer med utländsk bakgrund och av personal som arbetar med dem? Minskat intresse för arbete med flyktingskap, kulturella möten, med traumatiserade barn och deras föräldrar medför en ökad acceptans för negativa attityder mot de personer som representerar dessa uppgifter. Det innebär att också personal inom hälsovård och psykosocialt arbete som arbetar med de inflyttade till Sverige får tyngre arbetsuppgifter, av två skäl. Dels för att målgruppen för arbetet får en svårare situation och blir sämre behandlad både privat och institutionellt, dels för att nya och bättre resurser uteblir då man inte satsar på denna målgrupp. Det kan leda till att också personalen upplever sig marginaliserad i samhället, i en parallell process med de invandrade familjerna. Marginaliseringen förstärks genom den segregerade bosättningen, de personer som arbetar med flyktingar är genom den ganska få inom varje yrkesgrupp. En sådan diskussion förekom under den studiedag som RKC, Röda Korsets center för tortyrskadade flyktingar, anordnade under oktober 2010 i samband med sitt 20- årsjubileum. Deltagarna i den konferensen var personal från hela landet med arbetsuppgifter inom rehabilitering med tortyr- och krigsskadade människor. Det är en allvarlig situation arbetsmässigt. Man tvingas göra ett sämre jobb med den större arbetsbelastningen och man saknar remitteringsmöjligheter på grund av kompetensbrister hos remissinstanser, som därigenom inte blir det i praktiken. Personalen blir mer isolerad i sitt jobb i den mångkulturella förorten. Familjecentralen som självklar arbetsform i texterna - men hur ser det ut i praktiken? Inom både hälsovårdsarbete och socialt arbete med de minsta barnen och deras familjer finns en modell som förespråkas i så gott som alla offentliga dokument och policyskrifter om hur ett effektivt förebyggande arbete ska bedrivas, inte minst för att identifiera och stödja de minsta barnen i sociala riskmiljöer (SOU, 2008). Det är familjecentralen. Det framkommer bla i Lundström Mattssons (2004) sammanställning av sådana texter. I samma skrift finns en analys av socialarbetarens (kuratorns) roll i familjecentralssammanhanget och drar några slutsatser om några fördelar ur familjens 5

synvinkel som präglar familjecentralens arbetssätt med dess främsta kännemärke samverkan mellan medicin-socialt arbete-pedagogik. Det medför tillgänglighet i flera avseenden med relevans när familjerna har behov av hjälp och stöd. Det handlar om tillgänglighet i tid, man får komma snabbt när man söker hjälp, om geografi, familjecentralen finns nära i det lokala bostadsområdet. Det handlar också om tillgänglighet metodmässigt, ett eklektiskt arbetssätt ger familjen hjälp med det de ber om utan att man avgränsar sitt uppdrag med konsekvens att familjen börjar att bollas runt mellan olika hjälpinstanser där var och en sätter hårda gränser för sitt uppdrag. Just detta tvärvetenskapliga arbetssätt med familjecentralen som arena har också länge särskilt förespråkats i den mångkulturella förorten där bilden av olika tillstånd av ohälsa ofta överskrider de vetenskapliga gränserna. Men trots att organisationsformen familjecentral förespråkas så flitigt och synnerligen entydigt är den inte alls någon självklarhet idag i det förebyggande arbetet med barnfamiljer. Vad som förebygger psykisk hälsa Den svenska barnpsykiatern Marianne Cederblad har gjort en del stora undersökningar av barns psykiska hälsa och vilka faktorer som kan betraktas som riskfaktorer i ett barns livsvillkor. Kanske inte lika vanligt är att försöka identifiera skydds- eller friskfaktorerna, de förhållanden som entydigt främjar ett barns hälsa och utveckling. Cederblad har dock gjort detta också, i sin bok Från barndom till vuxenliv (2003). De skyddsfaktorer utanför familjen som Cederblad identifierar presenteras nedan. Av listan framgår att för de föräldrar som riskerar att leva utanför många sociala sammanhang på grund av att de är nyanlända flyktingar eller anhöriginvandrade, kan familjecentralen främja, och under viss period kanske till och med delvis ersätta, de naturliga sociala sammanhang som man just lämnat. Skyddsfaktorer utanför familjen: Mycket uppmärksamhet under spädbarnsåret Andra vårdare förutom modern Mor/farföräldrar deltar i vården Släkt och grannar ger känslomässigt stöd Lärare och/eller präst som ger råd och stöd Värderingsgemenskap känsla av sammanhang Nära vänrelationer Medicinsk och social service samt skolgång Familjecentralen Vårby att utvidga dokumentationen i utvärderingssyfte I förorten Vårby söder om Stockholm är mödrahälsovård (mvc), barnhälsovård (bvc), öppen förskolepedagogik (öf) och förebyggande socialt arbete (kurator / familjebehandlare) samordnad och samlokaliserad i en sådan familjecentral. Precis i enlighet med alla aktuella rekommendationer. Personalen på familjecentralen finner också denna organisationsform av arbetet tillfredsställande i förhållande till de boendes behov. Deras beprövade erfarenhet stöder med andra ord denna arbetssituation som nu har 3 år på 6

nacken. Tilläggas bör att man dessförinnan haft ett nära och strukturerat samarbete sedan 15 år tillbaka, inom projektet Vårbys barn. Familjecentralen Vårbys personalgrupp omfattar 9 personer: 2 barnmorskor vid mvc, 3 barnsjuksköterskor vid bvc, 2 förskollärare vid öppna förskolan och 2 personal inom socialtjänsten (kurator och familjebehandlare). (Barnmorskorna utgör den minsta mottagningen inom intraprenaden i Stockholms läns landsting för barnmorskor sydväst/sydöst.) Socialtjänstens råd och stöd vid familjecentralen arbetssätt för det förebyggande psykosociala arbetet Socialtjänstens personal på familjecentralen består av alltså av två personer en kurator och en familjebehandlare. Det interna arbetssättet ser ut så att mödrahälsovården i första hand länkar sina familjer till kuratorn och barnhälsovården länkar sina till familjebehandlaren. Inom samarbetet kurator - familjebehandlare träffar man ibland familjer tillsammans. Ibland länkar man också till varandra när man behöver varandras kompetens, liksom till övriga samarbetspartners inom familjecentralen. I en del ärenden förekommer också en extern remittering, vilket kommer att beskrivas nedan, som komplement eller som enda insats. Utvärdering efterfrågas av personalen Familjecentralens personalgrupp tycker att de saknar dokumentation av sitt arbete utöver den verksamhetsberättelse man producerar varje år och som främst innehåller en viss statistisk rapportering av arbetet. Man efterfrågar utvärdering utifrån två syften, dels att visa utåt fler aspekter av arbetet än vad verksamhetsberättelsen innehåller och vad det leder till för familjerna, dels att själva få mer information för att få material till det egna utvecklingsarbetet. Den här rapporten redovisar en utökad dokumentation av socialtjänstens förebyggande arbete vid familjecentralen, dvs kurator och familjebehandlare. Dokumentationen har genomförts i fyra faser tidsmässigt, då nya frågor väckts under arbetets gång och stimulerat till ny materialinsamling och ny analys. Det har överraskat oss hur mycket intressant kunskap som ligger dold i den sammanfattande reflektionen över en arbetsprocess med en familj. Nedan redovisas de områden vi valt att belysa, men i texten som helhet har de fått en sammanhållen framställning. 1/ Länkning en speciell form av samverkan I en första systematisering av familjecentralens arbete önskade arbetsgruppen illustrera samverkan. Man ville ge en bild av hur man använder sig av möjligheten att länka familjerna, beroende på deras behov och problem, mellan sig i de fyra organisatoriska sammanhang som familjecentralen innehåller. Länkning är motsvarigheten till vad man inom medicin kallar remittering, men länkning bygger mer på fortsatt samarbete kring den länkade än vid remittering (tex Andersson Holmer, 2003, Lundström Mattsson, 2004). 7

När personalen vid familjecentralen för över en familj till annan vårdgivare kallas det fortsättningsvis remittering, därför att den kan, men behöver inte, innebära ett fortsatt samarbete kring familjen. Materialet som presenteras här är en beskrivning av den del av länkningen som sker till familjecentralens kurator och familjebehandlare, de som representerar det förebyggande sociala arbetet, dvs. socialtjänstens råd och stöd. Denna länkning går alltså från mvc, bvc eller öppna förskolan till familjecentralens socialtjänst. 2/ Samverkan hälsovård socialtjänst utan familjecentralen som ram i en jämförelse Som komplement till denna beskrivning av de egna erfarenheterna har familjecentralens kurator genomfört ett antal intervjuer med hälsovårdspersonal som arbetar utan familjecentralen som organisatorisk ram, men i områden med liknande bostadsstruktur som Vårby. Man var intresserad av en jämförelse mellan familjecentralens länkning och remitteringen i andra organisationsformer när det gäller tillgängligheten på psykosocialt stöd för familjerna. 3/ Men familjerna som inte länkades då? Efter en systematiserad redovisning av länkningen till socialtjänsten väcktes frågan: Men de familjer som inte blivit länkade, utan kommer till kurator och familjebehandlare på eget initiativ, skiljer de sig på annat sätt också från de länkade familjerna? Nästa material som redovisas är därför ett antal familjer som kurator och familjebehandlare arbetat med under samma period men som kommit på eget initiativ, dvs. som inte var länkade. 4/ Den mångkulturella förorten ett drivhus för barnfattigdomen? Vid en genomgång av de familjer som sökt stöd hos socialtjänsten på familjecentralen, såväl om de länkats dit eller kommit på eget initiativ, visar sig många familjer ha mycket begränsade resurser de är fattiga. Inte minst gäller det den grupp som genomgår en mycket lång väntan på uppehållstillstånd. Inför frågan om hur livet ter sig för barnen i dessa familjer skapades ett material av personalens berättelser kring sitt arbete med några familjer som kan inordnas i denna kategori. Familjearbetet ur ett barnfattigdomsperspektiv har därför fått ett eget avsnitt sist i rapporten. 8

Länkningen till socialtjänsten inom Familjecentralen Vårby Undersökning av länkningen inom familjecentralen Den statistik som presenteras avser de 44 familjer som socialtjänst (kurator och familjebehandlare) arbetat med under januari juni 2010, och som länkats från mödraoch barnhälsovårdens (mvc, bvc) barnmorskor och barnsjuksköterskor och från öppna förskolans (öf) förskollärare. Kurator och familjebehandlare har under samma period även arbetat med 40 familjer, som själva tagit kontakt, utan att bli länkade från annan profession inom familjecentralen. Denna rapport innehåller en kartläggning även av dessa ärenden, efter redovisningen av de länkade fallen. Nu visade det sig vid genomgången av det förebyggande sociala arbetet vid familjecentralen under det första halvåret 2010, att flertalet av de familjer som kategoriseras som icke länkade, även de vid ett tidigare tillfälle länkats till kurator/familjebehandlare från mvc/bvc/öppna förskolan. Den länkningen kan ligga ett flertal år tillbaka i tiden. Kontakten har sedan avslutats och familjen söker nu hjälp igen, direkt hos socialtjänstens personal. Hur genomfördes undersökningen av de länkade familjerna? En blankett (se bilaga 1) konstruerades i samarbete mellan familjecentralen och FoU- Södertörn, som konsulterades av familjecentralens personal inför planering och genomförande av den utökade dokumentationen i utvärderingssyfte. Blanketten fylldes i av kuratorn och familjebehandlaren, en blankett för varje familj som länkades till henne. Den är kortfattad och innehåller endast några grundläggande frågor, dem som personalen uttryckte intresse för att få mer systematiserad information om. De handlar om familjekonstellation, problembild som framträder, behov av hjälp och stöd och om kuratorn själv tar extern hjälp med familjen. Det är kvinnan/mamman som är huvudperson i blankettens uppgifter. Det beror på att det är ett samtal med mamman som givit upphov till länkningen, alltså det handlar om mammans formulering av familjeproblemen. En sammanställning av dokumentationen, fråga för fråga, finns i bil. 2. Det är den sammanställningen som använts vid formulering av slutsatserna, samt en del reflektioner över organisation och arbetssätt på familjecentralen. Sammanställning av dokumentationen de länkade familjerna Vem länkade? 44 kvinnor aktualiserades till kurator och familjebehandlare. Av dem kom 29 stycken från barnmorskorna, 13 stycken från barnsjuksköterskorna och 1 från en av pedagogerna vid öppna förskolan. Det är många kvinnor som länkats till kuratorn, speciellt från barnmorskemottagningen. Här kan det vara mycket intressant att jämföra med en mottagning som inte finns inom ramen för en familjecentral men i ett bostadsområde av samma karaktär som Vårby, den 9

mångkulturella förorten. Hur många gravida kvinnor uppmärksammas med sitt stödbehov inom det psykosociala området när man inte har den psykosociala specialkompetensen inom de egna väggarna? Att det framför allt är barnmorskemottagningen som länkar, tolkar jag som att det finns en beredskap att upptäcka familjer i behov av stöd på ett mycket tidigt stadium, vilket är i linje med diskursen om att det är till fördel för barnet/fostret med en tidig problemupptäckt. Av de 44 remitteringarna till kurator och familjebehandlare blev det 3 som aldrig kom. Kvinnan uteblev eller gav flera återbud till första besöket. Det är inte ovanligt att föräldrar ångrar sin överenskommelse om att söka hjälp inom det psykosociala området, det handlar om att prata om känsliga förhållanden som man kanske behöver en lång startsträcka för att ta steget att våga formulera för andra. Exempelvis hade en av kvinnorna önskemål om att få råd om maken som hon misstänkte höll på att ut veckla ett missbruk. En kvinna avslutade kontakten, som kuratorn menade, i förtid. Det betyder att personalen menade att hjälpbehov, som man hade kunnat bistå med, kvarstod. Sammanfattningsvis är det mycket få kvinnor som inte inleder någon kontakt när sådan föreslagits av den som står i första ledet på familjecentralen och möter alla föräldrar. Det betyder att tröskeln att söka speciell hjälp är låg, troligen kan det hänföras till kuratorns tillgänglighet i de avseende som nämnts ovan. Den svenska familjen i minoritet Några helsvenska familjer, 3 stycken, finns med i materialet. Vårby är inte bara ett mångkulturellt område utan också ett bostadsområde med ständig inflyttning av nyligen anlända flyktingar. Det fördjupar och ökar de migrationsrelaterade problemen. Oro och behov bland besökarna på familjecentralen Både under rubrik oro för familjen och behov formuleras problem som tycks listade i ordning efter vilket allvar de tillmäts ur barnets synvinkel. Nedan presenteras problemen samt i vissa fall korreleras med varandra. Existensproblem i det praktiska livet 8 familjer har problem med bostad och ekonomi. 6 familjer har problem med uppehållstillstånd och har fått avslag på sin ansökan om tillstånd från Migrationsverket. Migrationsrelaterade existentiella problem För 10 kvinnor är migrationen en källa till kris och konflikt. Problem i parrelationen 16 kvinnor berättar om svåra problem i parrelationen. Av dem uppger 4 att de är utsatta för våld av sin partner. 10

Förändrad familjestruktur är aktuell för 4 kvinnor. I två fall betyder det att ett äldre barn, som hittills bott i hemlandet, kommer till Sverige för att bo med sin mamma. I de övriga innebär det att maken funderar på och planerar att ta hit en familj han har i hemlandet. I några fall sammanfaller den förändrade familjestrukturen med en svår parrelation. Problem med ursprungsfamiljen Relationen till uppväxtfamiljen får aktualiserad betydelse, som vi vet, när unga människor blir föräldrar. Tidigare eventuella problem i ursprungsfamiljen känns åter närvarande. Ett flertal kvinnor, 9 stycken, berättar om sin ursprungsfamilj på ett sådant sätt att den bedöms som en dysfunktionell uppväxtmiljö. 1 kvinna har förlorat kontakten med sin ursprungsfamilj. En annan ser en tidig förlust av föräldrarna som ett närvarande svårt problem inför eget föräldraskap. Egen psykisk ohälsa bedöms 19 kvinnor ha. Problem med reproduktionen 9 kvinnor söker stöd i samtal på grund av problem kring reproduktiva frågor. Det handlar om svårigheter att bli gravid, svårt att acceptera graviditeten, missfall i olika perioder av graviditeten eller att ett foster dött. 6 av dem har också psykisk ohälsa. Anknytningsproblem mellan mor och barn I 11 fall bedöms föreligga anknytningsproblem mellan mor och barn. I 4 fall förekommer kvinnan också i kategorin egen psykisk ohälsa. I 3 fall finns både anknytningsproblem och problem med reproduktionen. Trauma från erfarenheter i hemlandet gör sig påmint i 1 fall trots långvarig behandling och kontakt med RKC, Röda Korsets center för torterade flyktingar. Hot från grannar är skälet till att familjen söker hjälp i 1 fall Konflikt mellan förälder och förskola utgör problemet i 1 fall. Sammanfattning av problembild hos familjer länkade till socialtjänst Sammanfattningsvis är det en mycket stor del av besökarna vid familjecentralen som blir länkade till socialtjänstens personal, kurator och familjebehandlare, inom familjecentralens ram. Synnerligen intressant är att så stor del av länkningen till kuratorn sker från Barnmorskemottagningen. Det betyder att familjerna som behöver stöd och hjälp inom det psykosociala området upptäcks mycket tidigt. Barnmorskorna har en stor kompetens på att hitta dem. Det är mycket troligt att det handlar om den ömsesidiga kännedom om varandras yrkeskompetens som växer fram ur närheten mellan olika yrkeskategorier på en familjecentral. Sammanfattningsvis är det också en tung problematik som de länkade familjerna uppvisar. 11

Egen psykisk ohälsa och problem i parrelationen är de vanligaste problemen och förekommer i nära hälften av familjerna. Anknytningsproblem mellan mor och barn och problem med reproduktionen är också stora problem till antalet, och inte minst naturligtvis, för den drabbade individen. De olika problemen är naturligtvis inte varandra uteslutande, ett flertal familjer i materialet uppvisar en komplex problembild som innehåller flera av dessa tunga livssituationer som problemen innebär. Det är lätt att förstå att de barn som växer upp i dessa familjer befinner sig i en riskzon för hälsa och utveckling om inte hjälp och stöd finns. Här kan man anknyta till Cederblad (2003) ovan med sin definition av faktorer i det privata och det professionella nätverket som viktiga skyddsfaktorer, eller friskfaktorer, för barnet under uppväxten. En fråga blir då om familjecentralen som professionellt nätverk förmår ersätta det privata nätverk som saknas, eller till och med är en belastning, för så många av dessa kvinnor. Vi undersöker därför nätverket kring familjecentralen, dvs de externa remitteringsmöjligheterna när det psykosociala stödet inom familjecentralen inte räcker utan hänvisning till specialister behövs. Samtidigt är det viktigt att påpeka att familjecentralens gemensamma yrkeskompetens innebär att service finns inom medicin, pedagogik och psykosocialt arbete, och att den interna länkningen innebär ett kontinuerligt samarbete kring familjerna. Den externa remitteringen finns ett specialistnätverk kring familjecentralens psykosociala stöd? Vårdcentralen en viktig samarbetspartner Det visar sig att den lokala vårdcentralen är kuratorns mest frekventa samarbetspartner. 10 kvinnor, så mycket som en fjärdedel av de familjer som länkades till kuratorn, får tid på vårdcentralen genom familjecentralens försorg. Det tycks som om vårdcentralen i Vårby fungerar som första linjens vårdgivare inom såväl medicin som psykiatri. För 3 av familjerna är remitteringen allmän till vårdcentralen, för 4 stycken rör remitteringen en läkarkontakt, i 3 ytterligare fall är det en kontakt med vårdcentralens kurator som remitteringen gäller. 4 kvinnor remitterades direkt till specialistpsykiatri, den öppna psykiatriska mottagningen. Oron för kvinnornas psykiska ohälsa i samband med graviditet och förlossning motiverade remiss till specialist-mvc (Psykosomatiska teamet vid specialistmödravården vid kvinnokliniken) i 2 fall. För 3 kvinnor åtgärdades våldsproblematiken inom familjen genom en remiss till Kvinnofridsenhet i 1 fall och i 2 fall genom kontakt med kvinnojour. I 2 familjer föranledde en överbelastad mamma intyg angående utökad tid på förskola från familjecentralens kurator. Kontakten med den egna organisationen Barnenheten inom socialtjänsten I 5 fall har kontakt tagits med Barnenheten inom den egna organisationen, den som till vardags brukar kallas myndighetsdelen, dvs där utredningar genomförs efter anmälan eller ansökan. Det har rört sig om konsultativ kontakt eller en anmälan. Med avseende 12

på den närhet som borde föreligga mellan det förebyggande och det utredande arbetet måste det ses som en begränsad kontakt. En förklaring till att remitteringen till Barnenheten är fåtalig, kan vara att arbete med gravida, dvs med ofödda barn, känns främmande. Dock fanns äldre barn i flera av familjerna också. Det måste också finnas en benägenhet att satsa på de yngsta åldrarna inom den enhet som arbetar med utredningar för att man ska kunna matcha familjecentralens tidiga upptäckt av de små barnen med psykosociala problem. De små barnens problembild ser ju helt annorlunda ut än de äldres, den är framför allt mindre högljudd. Kontakten med den egna organisationen andra enheter än Barnenheten Kuratorn har beställt ett nätverksmöte för 2 familjer i kommunen finns en central enhet som arbetar med nätverksmöten. I 3 fall har familjens existens i ekonomiska termer föranlett kontakt med enheten för försörjningsstöd. Remittering som innebär konfliktlösning Några familjer som söker hjälp befinner sig i en konfliktsituation som medför en stark känsla av utsatthet. Så initierar kuratorn i 1 fall 3-partssamtal på en förskola, där föräldrarna känner sig missförstådda, och initierar kontakt med hyresvärden i 2 fall, i ett av dem hade familjen blivit hotad till livet av en granne. Migrationsverket har kontaktats i 1 ärende. Kringkontakter per telefon För 4 familjer har behoven varit både stora och varierande och de har medfört särskilt många kontakter per telefon. Föreslagits kontakt - men tar den själv Det vanligaste är att kvinnorna gärna tar emot hjälp att nå kontakt med den myndighet eller institution som man kommer överens om bäst kan komplettera det stöd som familjecentralen ger. Personalen vet också att många hinder uppstår på vägen när familjer med språkproblem på svenska, och i utsatta positioner på andra sätt, ska skaffa sig en vårdkontakt på egen hand. Att detta ofta misslyckas har skapat en speciell term för vad som händer i dessa lägen familjer bollas runt mellan olika myndigheter och institutioner. Deras problematik verkar aldrig vara någons uppdrag (tex Andersson Holmer, 2003). Så det är bara i 3 fall som kontakt har föreslagits men kvinnan beslutat att ta kontakten själv. Det gällde för 1 familj kontakt med familjerådgivningen och för 2 familjer vårdcentralen. 13

Men den vanligaste modellen: ingen remittering utan egen kontakt med familjen I 17 familjer förekom ingen remittering. Det är nästan hälften av de länkade familjerna som fick hjälp inom familjecentralens ram, av de två personer som representerar det förebyggande sociala arbetet, kurator och familjebehandlare. Nu framgår inte av materialet om det stora antalet familjer som får en insats inom familjecentralens ram egentligen hade behov av en remittering även i dessa fall, eller om den hjälp de fått är den mest adekvata och räcker, dvs motsvarar deras behov. Tänkbart är att en hel del familjer kan få tillräcklig hjälp inom familjecentralen eftersom den erbjuder en så bred kompetens inom tre områden: medicin, pedagogik och psykosociala insatser. Tänkvärt är likaså att den externa remitteringen faktiskt inte motsvarar behov av densamma, helt enkelt genom att det finns för få institutioner att remittera till, och de som finns ofta har en lång väntelista eller andra hinder för kontakt. Denna vetskap ingår i personalens beprövade erfarenhet och får konsekvenser för arbetssätt och rutiner. 14

MVC och BVC utanför familjecentralen hur ser då remitteringen ut? Några intervjuer med hälsovårdspersonal utan familjecentralen som organisationsform I ett försök att jämföra länkningen till psykosocial kompetens inom en familjecentral med den remittering som står till buds för hälsovårdspersonal som inte ingår i en familjecentral genomförde kuratorn vid familjecentralen några intervjuer med barnmorskor vid mödravårdscentral och sjuksköterskor vid barnavårdscentral som arbetar under sådana villkor. Hon ville undersöka tillgängligheten på psykosocialt stöd, i form av möjligheten att remittera/hänvisa familjer som behöver mer när barnmorskans eller bvc-sjuksköterskans kompetens inte räcker. Den personal som tillfrågats arbetar i bostadsområden som är jämförbara med Vårby befolkningsmässigt. Samtliga områden är grannar till Vårby i södra storstockholmsområdet. 2 övergripande slutsatser av intervjumaterialet: 1/ När familjer/kvinnor/barn remitteras försvinner de vanligen för remittenten. Inget vidare formaliserat samarbete med remissinstanserna finns, annat än i undantagsfall. Det finns helt enkelt ingen motsvarighet till samarbetet inom familjecentralsformen. 2/ Man uppger de möjligheter som finns inte i vilken utsträckning de utnyttjas. Det förefaller inte ingå i den årliga verksamhetsberättelsen att uppge antalet remitterade familjer/kvinnor/barn. 2 barnmorskemottagningar med information från de arbetsledande barnmorskorna Det handlar om 2 ganska stora barnmorskemottagningar med 6 barnmorskor, och de arbetar mot 3 barnavårdscentraler vardera. Informanten på den ena barnmorskemottagningen beskriver remitteringsmöjligheterna enligt följande lista: Familjesociala mottagningen (Huddinge sjukhus, tar emot gravida med missbruksproblem) Psykosomatiska specialistmödravården vid kvinnokliniken Öppenvårdspsykiatrimottagningen, finns i samma hus som barnmorskemottagningen Samverkansteamet för psykiskt sköra deltar mödravården i Samtalsmottagningen inom socialtjänsten, hänvisar eller följer med till Kvinnorådgivningen inom socialtjänsten, hänvisar eller följer med till Barnmorskan kommenterar samarbetet med öppenvårdspsykiatrin och samverkansteamet för sköra som bra. Något samarbete med Barn- och ungdomspsykiatrin fungerar ej. När mvc hänvisar familjer till BUP får man svaret att det är inte deras ärende. 15

I denna kommun har mödra- och barnhälsovården tidigare organiserats i familjecentralsform, vilken upphörde för några år sedan. Informanten har kommentarer till utvecklingen av samarbetet kring det psykosociala arbetet efter nedläggningen av familjecentralerna. Hon anser att det blivit en stor skillnad. Hon menar att samarbetet med socialtjänsten försämrats och blivit mer formaliserat. Så formulerar informanten vad man saknar i sitt vardagsmöte med sina patienter: Någon som har tid att reda ut vad som är problemet, sortera, hjälpa och hänvisa till rätt hjälp. Målgruppen har stora behov, stor okunskap om mycket i livet och samhället, patientmötena tar mycket tid. I den andra barnmorskemottagningen listar informanten, likaså en arbetsledande barnmorska, följande institutioner som man har möjlighet att remittera till: Samverkansteamet för psykisk sköra, i denna samverkan har mvc många ärenden att ta upp, 5-10 stycken för närvarande. Samarbetet med socialtjänsten sker genom att mvc lämnar orosanmälningar till socialtjänstens mottagningsgrupp, nyligen har tre överlämnats. Dock finns ingen särskild person knuten till mödravården som kontaktperson. Remisser kan skickas till kurator på vårdcentralen. Feedback saknas dock. Man har också upptäckt att det är möjligt att hänvisa till områdets ungdomsmottagning för gravida under 23 år. Samarbetet med psykiatrin har varit gott men har fallit det senaste halvåret på grund av omorganisation. Mvc saknar representation av socialtjänsten i mötena inom Samverkansteamet för psykiskt sköra. Det är många familjer barnmorskorna inte kan hänvisa. De bedömer att behovet av hjälp när det gäller psykosociala insatser handlar om 2-5 familjer per barnmorska. 2 barnavårdscentraler med information från vårdutvecklare och barnsjuksköterskor På den ena barnavårdscentralen listar man möjligheterna till remittering så: Kurator på vårdcentralen är möjlig att remittera till, hon finns också i huset. Samverkansteamet för psykiskt sköra under graviditet och tidigt föräldraskap deltar bvc i, men saknar att någon från socialtjänsten i området deltar. Barn- och ungdomspsykiatrin vill i första hand att familjerna söker själva, men det är möjligt att remittera. Bvc har möten med representant från socialtjänsten terminsvis och tar upp familjer. Samtidigt rapporterar informanterna om en del samarbetsproblem: Sjuksköterskorna önskar ett närmare samarbete med mödrahälsovården. 2 barnmorskor är ansvariga för överrapporteringen till bvc men möten som bokas blir inte alltid av. Vid remittering till kuratorn på vårdcentralen uppstår ofta ett problem med att få familjerna att komma. 16

Samarbetet inom Samverkansteamet för psykiskt sköra under graviditet och tidigt föräldraskap : här saknar man representation från socialtjänsten, som över huvud taget är mycket otillgänglig. I mötet med socialtjänsten en gång per termin uppstår problem då det inte är personalen som deltar i mötet som familjerna får träffa om man remitterar. Bvc har försökt få igång ett samarbete med förskolorna och försöker bjuda in till möten, men intresset verkar lågt. På den andra barnavårdscentralen har man under det första halvåret 2010 hänvisat 4 barn till socialtjänsten för hjälp. Ingen annan remittering har förekommit. Vid behov får familjer extra tid hos läkaren på bvc. Möjlighet att hänvisa till Barn- och ungdomspsykiatrin finns, men informanten menar att många föräldrar tackar nej till annan hänvisning än till sjukvårdspersonal. Sammanfattning av rapportering om remittering vid mvc och bvc utanför familjecentralens ram Mödra- och barnhälsovården är traditionellt effektiva arenor för preventiva och uppsökande insatser i kraft av att man når så hög procent av alla familjer. Det blir tydligt att detta förhållande inte utnyttjas i de områden som rapporterats ovan och som inte ingår i ett familjecentralsammanhang. Så blir också remitteringen slumpvis, låg till antalet och sker inte i ett uppföljande samarbete. Sammanfattningsvis har inte några erfarenheter tagits till vara som gjorts om nödvändigheten av ett tvärvetenskapligt perspektiv. 17

Länkning och extern remittering från en familjecentral i jämförelse med hälsovård inom annan organisatorisk ram Organisation och arbetssätt av hälsovården för små barn i enlighet med forskning och beprövad erfarenhet Familjecentralen i Vårby är en fullskalig familjecentral. Samlokaliseringen av de i familjecentralen ingående verksamheterna och en aktiv länkning, dvs. en nära samverkan, dem emellan karakteriserar den. Det är denna typ av förebyggande verksamhet som förordas i de flesta policytexter om prevention av psykisk hälsa tidigt i livet. I en jämförelse med några barnmorskemottagningar och barnavårdscentraler i närområdet presenterar dessa en traditionell problembild av samverkan. Där gör personalen sitt bästa för att hitta samverkanspartners inom det psykosociala fältet som motsvarar behoven hos deras familjer. Det stöter ofta på patrull, inte ens barn- och ungdomspsykiatrin verkar numera definiera de yngsta barnens psykiska hälsa som sitt uppdrag. Intressant är att det faktiskt ser ut som om den hälsovård som står utanför en familjecentral till och med har en till omfattningen mindre extern remittering än Familjecentralen Vårby, där man har en egen psykosocial resurs inom de egna väggarna. Det är svårt att förstå hur en situation accepteras som innebär avsevärda svårigheter för föräldrar att få hjälp i situationer som innebär risk för barnets psykiska hälsa, när man faktiskt sitter på kunskap om lämpliga förändringar. Kuratorns reaktion på en av kollegornas berättelser om sina svårigheter att skaffa adekvat hjälp till familjer inom det psykosociala området var också: Att prata med denna bvc-sjuksköterska känns om att gå tillbaka till tiden, när vi började jobba ihop med bvc. I uppsatsen Det spökar i barnkammaren (Asker & Gessler Doberhof, 2005), en beskrivning av arbetssätt och organisation på familjecentralen i Vårby, citeras också en av personalen: Vi är stolta över vår familjecentral. Vi är jättestolta över att det samarbete vi har fungerar så bra, att vi utvecklas. Men personalens motivation för denna utveckling behöver nog understöd i de egna organisationernas erkännande att hälsovårdsarbetet med de små barnen i Vårby faktiskt har stöd i forskning och beprövad erfarenhet. och med stöd hos brukarna Få kvinnor tycks utebli när de länkas från den medicinska personalen till socialtjänstens råd och stöd på familjecentralen. De kommer till besöket hos kuratorn. Länkningen till psykosociala insatser tycks enkel när personerna finns samlokaliserade med dem som länkar. Även här kan jämföras med de barnmorskemottagningar och barnavårdscentraler utanför familjecentralens ram, som fått komma till tals. Ofta uteblir familjerna från besök de remitteras till, alternativt man vet inte om familjen har kommit fram eftersom man saknar en gemensam uppföljning. Det tycks som om även ett tredje ben i den evidensbaserade praktiken kan vara uppfyllt på familjecentralen arbetsformen har stöd i brukarnas erfarenhet. 18

Familjerna som länkades i sammanfattning Några slutsatser om de familjer som länkades till socialtjänstens råd och stöd från medicinsk och pedagogisk personal under första halvåret 2010 inom Familjecentralen Vårby är särskilt intressanta. De flesta kvinnorna kommer från barnmorskorna, vilket kan tolkas som att en stor kompetens utvecklats i att hitta kvinnor med behov på det psykosociala området annars skulle de hinna gå längre på familjecentralen för att bli aktualiserade för länkning. Det handlar om en kompetens som utvecklas i ett nära samarbete som ger stor ömsesidig vetskap om varandras arbetssätt. Kvinnorna har en tung problematik, med inriktning mot existentiella frågor. Psykisk ohälsa, svårigheter i parrelationen, erfarenheter av svår uppväxt, problem med reproduktion och anknytning till sitt nyfödda barn, samt migrationsrelaterad problematik finns hos dem i olika blandningar. Problembilden kräver en specialkompetens som, överraskande nog, snarast blivit obefintlig i utbildningssammanhangen för olika människovårdande yrken på senare tid. Trots att en mycket hög procent av befolkningen så småningom kommer att ha en bakgrund med ovanstående ingredienser i sin livserfarenhet, själva eller i tidigare generation. Den externa remitteringen Kurator och familjebehandlare arbetar själva med de flesta familjer som länkats till dem men en hel del remitteras också externt. Här visar sig den lokala vårdcentralen vara en tillgång. Det är få remitteringar externt över huvud taget. Få möjligheter nämligen att få familjen någon annanstans, kanske främst på vuxensidan. Det säger dock materialet inget om utan är en synpunkt från personalen. På barnområdet kunde man förvänta ett tätt samarbete med Barnenheten inom kommunen, i kraft av att man tillhör samma organisation. Här förefaller dock traditionella svårigheter i samarbetet föreligga, främst svårigheter att sammanjämka olika arbetssätt så att det blir till gagn för familjerna. Inga specialkrav på ingång till att få hjälp, ansökan om hjälp och anmälan är olika rutiner för en familj att komma i kontakt med socionomer inom socialtjänsten. Familjerna kan nog anpassa sig till olika rutiner. Men de socionomer som arbetar utifrån olika utgångspunkter har svårt att samarbeta med varandra och kunna använda varandra som en resurs. Det är ett utvecklingsområde. Några personalreflektioner från familjecentralen över undersökningen av länkningen Kuratorn skriver: Efter vårt möte (om resultatet av undersökningen) har vi (personal på familjecentralen) pratat vidare och lyft fram länkningen inom familjecentralen. Det blir tydligare för oss hur mycket vi länkar hela tiden i det vardagliga arbetet och hur användbart det begreppet är, som ju innefattar samarbete. Vi ser att vi har avgränsat undersökningen till en viss del av all länkning inom familjcentralen under första delen av 2010. 19

Det pågår ju en hel del andra länkningar inom familjecentralen: Mvc till bvc, mvc och bvc till öf, öf till mvc och bvc. Föräldragruppsarbetet samplanerar vi, och arbetar över yrkesgränserna i alla grupper för att komplettera våra kompetenser som service till familjerna, men det är väl inte direkt länkning? Kan man i denna rapport få med något om barnmorskornas och sjuksköterskornas förändrade yrkesroll, att länkning/samarbete tar tid? Vi pratade om det när vi planerade undersökningen att de skulle registrera alla sina diffus oros-länkningar. Detta föll ju under våren på grund av överbelastning av personalen. Det är ett fåtal länkningar från öf. Vi tror att mycket problem fångas upp av mvc-bvc tidigt och att öf huvudsakligen blir ett komplement som resurs för att åtgärda och avhjälpa problem. Därmed kan man också tänka att länkningen sker mellan nivåerna inom preventionsbegreppet, från förebyggande uppsökande avhjälpande förebyggande. Familjecentralens arbete genomförs helt enkelt på flera preventionsnivåer. 20

Familjerna som sökte hjälp själva hos familjecentralens socialtjänst - utan att länkas av samarbetspartners Rapporten hittills har ägnats den del av det förebyggande familjearbetet som aktualiseras hos socialtjänstens personal genom länkning från övriga samarbetspartners inom familjecentralen. Men en hel del familjer söker hjälp direkt hos socialtjänstens personal. Under motsvarande tidsperiod som för de länkade familjerna (januari juni 2010) redovisas nedan de som kom på eget initiativ direkt till kurator eller familjebehandlare. De som kom på eget initiativ var nästan lika många som de som länkades 40 familjer. Kurator och familjebehandlare har i jämförelsesyfte gjort en övergripande granskning av dessa 40 familjer. Ovan nämndes att det faktiskt rörde sig om få nya bekantskaper majoriteten hade tidigare förekommit i kontakt med socialtjänstens personal vid familjecentralen då länkade från mvc, bvc eller öf. 40 familjer sökte hjälp direkt hos socialtjänstens personal Av de 40 familjer som sökte hjälp hos kurator eller hos familjebehandlare: var 11 familjer helt nya för personalen ingen kontakt tidigare med dem 15 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från mödravårdscentralen 4 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från barnavårdscentralen 3 familjer hade vid ett tidigare tillfälle länkats från öppna förskolan 7 familjer får kategoriseras som bortfall när det gäller information. Det rör sig om enstaka besök, information, bostadsfrågor etc. och personalen har svårt att minnas tillräckligt från deras besök för att de ska bli relevant beskrivna. En förkortad metod för denna kartläggning För granskningen av materialet från de familjer som sökte socialtjänsten på eget initiativ användes en liknande blankett som för de länkade familjerna, men något förkortad. Den finns i bilaga 3. En sammanställning av dokumentationen i blankettform av dessa familjer finns i bilaga 4. Vad karakteriserar de icke länkade familjerna? Den svenska familjen i stark minoritet även bland de icke länkade I materialet är två familjer helsvenska, dvs både mor och far har svenskt ursprung, i tre familjer är den ena föräldern svensk. Migrationsrelaterade problem Som i materialet med länkade familjer förekommer migrationsrelaterade problem i ett stort antal av de familjer som söker hjälp på egen hand, nämligen i 24 av de 40 familjerna. Det rör sig bla om att den ena föräldrar tar hit barn från hemlandet som fötts i tidigare äktenskap, 21

tvingas vänta på uppehållstillstånd i åratal, få svårt med samlevnaden när de kulturella olikheterna mellan makarna är stora, få svårt att se barnens behov när man inte är van vid ett fokus på barn i ursprungssamhället, en mycket pressad livssituation sammanhänger med våld i familjen, mannen eller kvinnan känner sig fångad i isolering då han / hon anländer till Sverige för att gifta sig De tidigare länkade familjerna i jämförelse med de som kommer för första gången, på eget initiativ Av de familjer som står för den mest långvariga kontakten med socialtjänstens representanter på familjecentralen, är de som länkades redan av barnmorska. Ett flertal av dem är stora familjer med svåra och långvariga både vuxen- och barnproblem. Hälften,15, av de tidigare länkade ärendena kan kategoriseras som långvariga med svåra problem, och de återkommer också då och då under flera år. De som söker själva utan att ha någon tidigare länkning, dvs. är helt nya ärenden, har mer avgränsade problem. Dessa familjer är också mindre, dvs barnaskaran. De långvariga fallen med tung problematik Bland de tidigare länkade familjerna är det 7 av 40 familjer som har fler än tre barn, alltså minst fyra. Ett flertal föräldrar, särskilt bland dem som länkats från mvc, har också varit gifta tidigare, och en del av barnen är födda i tidigare äktenskap. Några exempel på familjer som återkommit med hjälpbehov Isra har i tidigare äktenskap två pojkar som är 10 och 7 år gamla. Med sin nuvarande make, som kommer från ett annat land i västra Asien än hon själv, har hon två pojkar som är 1 år respektive några månader gammal. Under första graviditeten år 2000 länkade mvc modern till kurator på familjecentralen på grund av oro för mammans hälsa och relationsproblem med dåvarande maken, som mamman beskrev som våldsam. Kontakten varade i 7 år innan den avslutades. 2009 länkade öppna förskolan mamman till kurator igen då de ansåg att en av pojkarna var i behov av BUP-kontakt. Mamman talar mer om den nyfödda babyn som gråter mycket, hon vill sluta amma då hon är gravid igen uttrycker farhågor om hur hon skall orka med barnen framöver. Under sin nästa graviditet, 2010, separerar mor och far. Kontakten med kurator på familjecentralen kan ses som kontinuerlig igen från 2009 men avslutas 2010 i och med Isras flyttning till annat bostadsområde i kommunen. Isra aktualiseras på familjecentralen i sitt nya bostadsområde. Anna och Tommy är en av de mycket få svenska familjer som aktualiseras för socialtjänstens personal på familjecentralen Vårby. De har tillsammans 4 barn mellan 1,5 och 7 år. Familjen länkades från mvc 2008, då föräldrarna hade svåra relationsproblem. Kontakten kring samlevnadsfrågor och parrelation pågick en tid och föräldrarna remitterades till familjerådgivning. Familjen avslutades. När de nu återkommer 22