HALLÄNDSK POLICY OCH RIKTLINJER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD

HALLÄNDSK POLICY OCH RIKTLINJER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD

HALLÄNDSK POLICY OCH RIKTLINJER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD HALLÄNDSK POLICY OCH RIKTLINJER FÖR BARN OCH UNGDOMAR I BEHOV AV SÄRSKILT STÖD är antagen av landstingsfullmäktige och samtliga fullmäktige i de halländska kommunerna under hösten 2002 och våren 2003. Fler exemplar av policyn kan beställas via Broschyrbeställningen, tfn 035-13 48 00 eller på www.lthalland.se/broschyrer. Denna broschyr går även att få inläst på band. Ta kontakt med broschyrbeställningen.

FÖRORD För barnens bästa Barn och ungdomar som behöver särskilt stöd får det ofta från flera olika håll, både från sin kommun och landstinget. För att ge bästa möjliga stöd till barn och ungdomar och deras familjer krävs nära samverkan och samordning mellan landstingets och kommunernas verksamheter. Det innebär att verksamheterna har ett gemensamt förhållningssätt, att alla vet vilka resurser som finns inom de olika verksamheterna och framför allt att barnet och ungdomens bästa alltid står i centrum, oavsett organisationsgränser. Med denna länsövergripande policy och riktlinjer för barn och ungdomar i behov av särskilt stöd vill vi ge ett redskap till alla verksamheter i Halland som arbetar med barn och unga. Dokumentet ska ses som en ram för det fortsatta arbetet för samverkan och samordning. Utifrån policydokumentet ska verksamheterna lokalt ta fram handlingsplaner som ökar de ungas förutsättningar för god hälsa och goda livsvillkor. Det handlar om ett oerhört viktigt arbete för att stärka våra barn och ungdomar vår framtid. För N-gruppen Anne Marie Brodén ordförande Roger Larsson vice ordförande 3

INLEDNING INLEDNING N-gruppen har beslutat att ta fram en länsövergripande policy och riktlinjer för arbetet med barn och ungdomar i behov av särskilt stöd inom kommunernas och landstingets verksamheter i Halland. Bakgrunden är oron för den ökande ohälsan hos barn och ungdomar som uppmärksammats under senare år, såväl på central nivå i landet som på lokal nivå i länet. Hur barn och ungdomar mår är en viktig samhällsfråga där alla berörda måste samverka för att gemensamt medverka till barns och ungdomars bästa. Många barn och ungdomar har sammansatta problem och svårigheter och därför behov av insatser från olika verksamheter inom kommun och landsting. Samverkan och samordning mellan samtliga berörda verksamheter är en förutsättning för att enskilda barn, ungdomar och deras familjer ska få det stöd och den hjälp de behöver. Målet med dokumentet är att tillse och stödja samverkan och samordning mellan och inom verksamheterna. Samverkan måste bygga på en ömsesidig respekt för de olika verksamheternas specialkompetens och uppdrag. Alla har ansvar för att bidra till att det enskilda barnet och ungdomen får möjlighet till god hälsa och goda livsvillkor. I allt arbete med barn och ungdomar i behov av särskilt stöd ska familjens kompetens och resurser tas tillvara. När samverkan fungerar kan den generera en utveckling som innebär informationsöverföringar, engagemang och att naturliga relationer främjas. Detta kan generera kompetensutveckling och det kan därför bli naturligare att ta nästa steg till att ställa realistiska krav på varandra och uppnå ett gemensamt förhållningssätt. Den länsövergripande policyn och riktlinjerna är ett ramdokument för samverkan. Målgruppen är alla barn och ungdomar i behov av särskilt stöd oavsett problematik. Fokus i dokumentet ligger på barnens behov sedda ur ett helhets- och hälsofrämjande perspektiv. Dokumentet är avsett att användas för det konkreta arbetet och för fortsatt utveckling av samverkan och samordning på lokal nivå inom alla verksamheter, som arbetar med barn och ungdomar i behov av särskilt stöd. 4

INLEDNING VERKSAMHETER SOM BERÖRS: Barnomsorg och skola inklusive elevhälsa Kultur och fritid Socialtjänst Primärvård inklusive mödra- och barnhälsovård och ungdomsmottagningar Barn- och ungdomsmedicin Barnhabilitering Barn- och ungdomspsykiatri (BUP) Vuxenpsykiatri HUR SKA DOKUMENTET ANVÄNDAS? Dokumentet omfattar fem policy med tillhörande riktlinjer. I dokumentet har vissa begrepp använts vilka läsaren kan hitta förklaringar till ett särskilt kapitel Begreppsförklaringar. Dokumentet är framåtblickande och är ett steg i en långsiktig process för att förbättra barns och ungdomars livsvillkor i Halland. Det ställer ökade krav på verksamheterna när det gäller förändrade arbetsformer, samverkan och kompetens. För att klara åtagandena enligt policydokumentet måste huvudmännen gemensamt arbeta fram lokala handlingsplaner. I detta arbete ska alla verksamheter som är berörda delta. Ansvariga för att detta kommer till stånd är verksamhetsansvariga inom kommun och landsting. För att policy och riktlinjer ska få avsedd effekt kommer dokumentet följas upp och utvärderas. En plan för detta arbetet har tagits fram. 5

POLICY OCH RIKTLINJER POLICY 1: FN:s konvention om barnets rättigheter, hälsofrämjande synsätt och barnperspektiv POLICY: Varje verksamhet ska arbeta i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter. Barnkonventionen ska vara ett ledande dokument och målen i verksamhetsplaner och andra styrdokument ska vara tydligt kopplade till konventionens artiklar. Allt arbete med barn och ungdomar ska utgå från ett hälsofrämjande synsätt där fokus ligger på de faktorer som man vet påverkar individens välbefinnande i positiv riktning. Arbetet ska följa den lokala, regionala och nationella folkhälsoplanen. Allt beslutsfattande som påverkar barn och ungdomars situation ska ha ett tydligt barnperspektiv och det ska framgå hur beslutet kommer att påverka barnet eller ungdomen som enskild person eller grupp. All personal som i sitt arbete möter barn och unga i behov av särskilt stöd ska ha den barnkompetens som fordras för att skapa bra möten. RIKTLINJER: Kommunerna och landstinget ska besluta hur FN:s konvention om barnets rättigheter ska omsättas i praktiskt arbete och följas upp. Anställda, som direkt eller indirekt arbetar med frågor som rör barn och ungdomar, ska ha kunskap om Barnkonventionen och hur den påverkar arbetet. Kontinuerlig utbildning i FN:s konvention om barnets rättigheter och dess innebörd ska erbjudas politiker och personal. För att få ett barnperspektiv på de beslut som påverkar barn och ungdomar i behov av särskilt stöd ska beslut föregås av en barnkonsekvensanalys där man i förväg prövar vilka konsekvenser, såväl positiva som negativa, ett beslut kan få för barnet eller ungdomen som enskild person eller grupp. Barnkonventionens grundprinciper ska vara vägledande i arbetet med analysen. I verksamheter som arbetar med barn och ungdomar ska man definiera vilken barnkompetens som krävs för att utföra arbetet i enlighet med FN:s konvention om barnets rättigheter, ett hälsofrämjande synsätt och för de inom verksamheten uppsatta målen. Alla som arbetar i verksamheter som riktar sig till barn och ungdomar måste för att upprätthålla och utveckla sin barnkompetens regelbundet möta barn, ungdomar och deras familjer. 6

Allt beslutsfattande som påverkar barn och ungdomars situation ska ha ett tydligt barnperspektiv och det ska framgå 7 hur beslutet kommer att påverka barnet eller ungdomen som enskild person eller grupp.

POLICY OCH RIKTLINJER POLICY 2: Samverkan och samordning POLICY: I alla situationer där ett barn är i fokus, ska varje verksamhet göra sitt yttersta för att underlätta samverkan och samordning mellan olika verksamheter och huvudmän för att barnets/ungdomens och deras familjers behov bäst ska tillgodoses. Samverkan och samordning mellan ansvariga verksamheter inom kommunen och landstinget är en förutsättning för att enskilda barn, ungdomar och deras familjer ska få den hjälp och det stöd de behöver. I Halland ska det ske en utveckling som syftar till att verksamheter från kommunerna och landstinget samordnas utifrån barnet och ungdomens bästa. RIKTLINJER: Alla verksamheter ska se över möjligheterna att samverka och samordna arbetet utifrån barnets, ungdomens och familjens bästa. I denna process är det viktigt att analysera var i verksamheten behov av samverkan och samordning finns. Det är också viktigt att inventera de resurser och den kompetens som finns inom varje verksamhet och att avgränsa kompetens- och ansvarsområden. I all samverkan mellan verksamheter ska familjens resurser och sociala nätverk tas tillvara och all samverkan ska utgå från barnets och ungdomens behov och möjligheter. Alla verksamheter har skyldighet att hålla varandra uppdaterade om de förändringar som kan påverka förutsättningarna för samverkan eller samordning. Landstingets och kommunernas verksamheter på lokal nivå ska gemensamt identifiera för vilka grupper det ska finnas regelbunden samverkan. Alla verksamheter som arbetar med barn och ungdomar har ett ansvar för att utveckla samverkansoch samordningsformer utifrån gemensamt identifierade behov, exempelvis familjecentraler, breddad ungdomsmottagning, beroendecentrum och behandlingsverksamhet som innefattar skola, socialtjänst, BUP och fritid. 8

Samverkan och samordning mellan ansvariga verksamheter inom kommunen och landstinget är en förutsättning för att enskilda barn, ungdomar och deras familjer ska få den hjälp och det stöd de behöver. 9

POLICY OCH RIKTLINJER POLICY 3: Samordnad individuell plan POLICY: När det finns behov av samordning av stödinsatser från olika verksamheter för ett barn eller ungdom, ska en samordnad individuell plan upprättas. Planen ska göras tillsammans och i samförstånd med den unge och föräldrarna. I arbetet med planen ska barnet, ungdomens och familjens behov och kunskaper tas tillvara. I den samordnade individuella planen ska det tydligt framgå vilken verksamhet som ansvarar för de olika insatserna, vem som har det samordnande ansvaret, de gemensamma målen för insatserna och när uppföljning ska ske. En samordnad individuell plan ska också göras för barn och ungdomar som placeras för vård utanför hemmet. RIKTLINJER: Landstingets och kommunernas verksamheter på lokal nivå ska gemensamt utarbeta klara rutiner för arbetet med de samordnade individuella planerna. I rutinerna ska det finnas med en tidplan för när processen ska påbörjas och en skyldighet för de berörda verksamheterna att medverka vid de möten som bestäms. FORTS RIKTLINJER: Inför att en samordnad individuell plan ska upprättas ska samtycke inhämtas dels från vårdnadshavare dels från barnet/ungdomen när det har en sådan mognad att det förstår vad detta innebär. En samordnare ska utses inom någon av de berörda verksamheterna. Samordnaren ska vara en person som den unge och familjen känner förtroende för. Dennes uppgift är att i samråd med barnet/ungdomen och familjen samordna de insatser som kan behövas. Samordnarens uppgift är även att fortlöpande följa upp att insatserna fungerar och att de ger avsett resultat. Den samordnade individuella planen, som ska betraktas som en sekretesshandling, kan bland annat innehålla följande huvudpunkter: Hur barnet eller ungdomen ser på sin situation, målsättning och önskningar. Föräldrarnas mål för den samordnade individuella planen. Familjens sociala nätverk. Insatser och prioriterade behovsområden för barnet eller ungdomen. Ansvarsfördelningen mellan verksamheterna. Tidplan, uppföljning och utvärdering av insatserna. 10

När det finns behov av samordning av stödinsatser från olika verksamheter för ett barn eller ungdom, ska en samordnad individuell plan upprättas. 11

POLICY OCH RIKTLINJER POLICY 4: Basverksamhet och specialistverksamhet POLICY: Kommunerna och landstinget har ansvaret för verksamheter som arbetar med att stödja och upprätthålla en god hälsa hos alla barn och ungdomar. Såväl kommunerna som landstinget har en skyldighet att tidigt identifiera barn och ungdomar som avviker i sin utveckling. Basverksamheterna är ansvariga för barn och ungdomar som är i behov av särskilt stöd. Då basverksamheterna behöver stöd eller hjälp i arbetet med barnet eller ungdomen finns specialistverksamheterna inom respektive kommun eller landstinget att tillgå. Specialistverksamheterna ska sträva efter att, liksom basverksamheterna, verka där barn och ungdomar befinner sig. Grundläggande är att stödet så långt som möjligt ska ske i vardagsmiljön. Kontakten mellan verksamheterna på basnivå respektive specialistnivå kan vara i form av konsultation, utbildning, gemensamma insatser och/eller att en specialistverksamhet tar över hela eller delar av ansvaret för barnet eller ungdomen. RIKTLINJER: Alla verksamheter ska utveckla arbetsmetoder för tidiga upptäckter och åtgärder för barn och ungdomar som är i riskzonen. Alla barn och ungdomar ska vara kvar i sin uppväxtmiljö och skola så långt som det är bra och möjligt. Verksamheterna ska erbjuda barn och ungdomar insatser av god kvalité. I basverksamheterna ska det finnas yrkeskompetens för att kunna genomföra sociala, medicinska, psykologiska och/eller pedagogiska bedömningar, utredningar och insatser. När ett barn eller ungdom har sådana behov att basnivån inte kan tillgodose behovet ska ett samarbete inledas med specialistverksamheterna. En etablerad samverkan ska finnas mellan basoch specialistnivåerna för att skapa kontinuitet i barns, ungdomars och familjers kontakter med de olika verksamheterna. En sådan samverkan skapar förutsättningar för att stärka kompetensen och utveckla väl fungerande arbetsformer. 12

för tidiga upptäckter och åtgärder för barn och ungdomar som är i riskzonen. 13 Alla verksamheter ska utveckla arbetsmetoder

POLICY OCH RIKTLINJER POLICY 5: Gemensamt ansvar och kostnadsansvar POLICY: Ett barns eller en ungdoms intressen får aldrig åsidosättas på grund av att skilda huvudmän har olika verksamhets- och kostnadsansvar. Alla barn och ungdomar som är i behov av särskilt stöd har rätt att få sina behov tillgodosedda utan oskäligt dröjsmål. Kommunerna och landstinget har ett gemensamt ansvar för detta. Barnets och/eller ungdomens behov av utredning eller behandling ska fullföljas utan dröjsmål även om kostnadsansvaret är oklart. RIKTLINJER: Lagstiftningen anger respektive huvudmans verksamhets- och kostnadsansvar. I de fall då lagen inte ger tydlig vägledning om ansvarsgränser ska frågan lösas genom samarbete och överenskommelse mellan huvudmännen. Verksamheterna ska, i varje enskilt fall, lösa kostnadsfrågan utan oskäligt dröjsmål och utan att den enskilde och/eller dennes familj blir drabbade. Verksamhets- och kostnadsansvar ska lösas lokalt. Ett forum på länsnivå med företrädare för kommun och landsting ska utvecklas som kananlitas när det gäller särskilt svåra principfrågor. Gruppens rekommendationer ska vara vägledande för beslut hos respektive huvudman. De områden som kräver ett förtydligande av ansvar ska identifieras och särskilda riktlinjer för hur sådana frågor ska hanteras ska arbetas fram gemensamt för länet. 14

Ett barns eller en ungdoms intressen får aldrig åsidosättas på grund av att skilda huvudmän har olika verksamhets- och kostnadsansvar. 15

BEGREPPSFÖRKLARINGAR BEGREPPSFÖRKLARINGAR POLICY 1 FN:s konvention om barnets rättigheter FN:s konvention om barnets rättigheter är ett viktigt instrument i arbetet med de utsatta barnen och ungdomarna. Alla som arbetar med barn och ungdomar har ett särskilt ansvar för att känna till innehållet och den praktiska innebörden av de olika artiklarna i konventionen. Detta för att kunna ge unga kunskap om deras rättigheter på ett bra sätt och för att hänvisa till konventionen som argument vid situationer som handlar om barnens bästa. Barnkonventionen går inte in i detalj på hur den kan användas, men betonar att om barnets intressen kommer i konflikt med föräldrars intressen, så är det i barnets intresse talan ska föras. Barns rätt att komma till tals är en av fyra grundläggande principer i Barnkonventionen. De andra grundläggande principerna är att barnets bästa alltid ska komma i första rummet, barns rätt till ickediskriminering och barns rätt till liv och utveckling. Barnkonventionen har vidare slagit fast att med barn avses varje människa under 18 år. Detta hindrar dock inte att en enskild stat har olika åldersgränser så att barn med stigande ålder successivt kan föras in i vuxenlivet. Konventionen uppmuntrar att barn med stigande ålder och mognad får bestämma mer över sitt liv. I policyn och riktlinjerna har vi valt att inte ange någon övre åldersgräns utan ungdomens behov och mognad måste vara avgörande. Hälsofrämjande synsätt Trots förstärkning av barns rättigheter genom Barnkonventionen har flera rapporter, exempelvis Välfärd vid vägskäl, Det gäller livet och Barnhälsorapporten, larmat om barnen som samhällets förlorare och att den psykiska ohälsan hos barn ökar. Hälsan beror på många olika faktorer. Ett hälsofrämjande synsätt utgår från det friska och de faktorer som man vet påverkar individens välbefinnande i positiv riktning, exempelvis goda sociala nätverk, känsla av sammanhang och möjlighet att förstå och kunna påverka sin livssituation. Hälsofrämjande arbete kan beskrivas som den process som ger människor möjligheter att själva öka kontrollen över de faktorer som bestämmer hälsan. Hälsa är ett begrepp som betonar såväl sociala och personliga resurser som fysisk förmåga. Det gäller i alla sammanhang där man möter barn och ungdomar att vara medveten om vilka faktorer som påverkar hälsan och att arbeta på ett sådant sätt att hälsan förstärks hos den individ vi möter. Ett hälsofrämjande synsätt kan dels vara insatser som är mer generella och dels insatser som är speciellt riktade för att förebygga ohälsa hos barn och unga som är utsatta för risker och påfrestningar i sin dagliga livssituation. I den av kommunerna och landstinget framtagna folkhälsopolicyn för Hallands län 2002-2008 är ett av de fem målen Goda uppväxtvillkor. Åtagandet lyder: Kommunerna och landstinget ska aktivt verka för att de halländska barnen och ungdomarna ges bästa möjliga uppväxtvillkor. 16

BEGREPPSFÖRKLARINGAR Barnperspektiv För att kunna ha ett barnperspektiv ska man sätta barnet i fokus och i alla beslut som påverkar den unges livssituation noga analysera vilka följder ett beslut kan få för ett enskilt barn eller ungdom eller för barn/ungdomar som grupp. Barnets röst ska höras och barnets intresse ska komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras och det ska finnas vuxna som lyssnar och tar tillvara på det som barnen och ungdomarna säger. Barnkompetens Med barnkompetens menas, förutom formell kompetens, även att inneha förmåga att se, förstå och kunna samtala med barn/ungdomar och deras familjer. I vidare mening innehåller barnkompetens ett stort mått av förtrogenhetskunskap, som erhålls genom erfarenhet, det vill säga genom att arbeta med barn och ungdomar tillräckligt länge och ofta. De barn som är i behov av särskilt stöd behöver människor som kan upptäcka dem. Barnen behöver aktivt sökas upp och barn som far illa behöver skydd. Förutsättningarna för det är vuxna som upptäcker och vuxna som har civilkurage, det vill säga vågar se och tar konsekvenserna av vad de sett. För att få denna helhetssyn krävs att man i sitt arbete regelbundet möter barn, ungdomar och deras familjer. Barnkonsekvensanalys Barnkonventionen ställer krav på att man ska sätta barnens bästa i centrum. Ett verktyg för att på ett konkret sätt omsätta detta krav är att göra barnkonsekvensanalyser inför beslut som berör barn och ungdomar. Detta innebär att man tänker efter före i en strukturerad form samt gör en bedömning av vad som är barnets/ungdomens bästa. Inför varje beslut bör verksamheten så tidigt som möjligt i beslutsprocessen ställa sig frågan om beslutet kommer att få direkta och påtagliga konsekvenser för barn och ungdomar. Barnkonsekvensanalyser handlar i grund och botten om att ställa kritiska frågor, vilket innebär att det är svårt att utforma ett standardmässigt frågebatteri. Formen för en analys måste anpassas utifrån verksamhetens art och det aktuella förslaget eller beslutet. Målet är att den ska vara lätt att förstå för dem som berörs av beslutet. Exempel på frågor som kan ställas i en barnkonsekvensanalys är: Innebär beslutet att barns och ungdomars bästa sätts i första rummet? Innebär beslutet att barns och ungdomars sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter beaktas? Innebär beslutet att barns och ungdomars rätt till en god hälsa och utveckling beaktas? Har barn och ungdomar fått möjlighet att uttrycka sin mening? 17

BEGREPPSFÖRKLARINGAR POLICY 2 Samverkan och samordning Det absolut viktigaste när ett barn eller ungdom behöver någon form av stöd är att hans eller hennes behov sätts i centrum och att alla inblandade har en helhetssyn på barnet och dess behov. Samverkan behövs för att alla gemensamma resurser ska utnyttjas på bästa sätt för att undvika dubbelarbete och att man i samarbete löser tvister kring gränsdragningsfrågor och kompetens. Alla verksamheter som är involverade måste hitta former för att överbrygga att det finns särskilda ansvarsområden och kompetensområden. För att uppnå en helhetssyn på barnet så kan grupper eller nätverk inom och mellan verksamheter bildas exempelvis för barn och ungdomar med funktionshinder, neuropsykiatrisk problematik eller missbruk, för barn och ungdomar till psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, missbrukande föräldrar eller familjer där det förekommer våld. Samverkan underlättas också om samarbetet avser samverkan mellan alla nivåer inom varje verksamhet. Att samverka innebär ett lagarbete där företrädare för alla berörda verksamheter deltar och att det finns något konkret att samarbeta kring. När samverkan fungerar kan den generera en utveckling som innebär informationsöverföringar, engagemang och att naturliga relationer främjas. Detta kan generera kompetensutveckling och att det blir naturligare att ta nästa steg att ställa realistiska krav på varandra och uppnå ett gemensamt förhållningssätt. Att samordna verksamheter genom sammanslagning och gemensamma funktioner i syfte att skapa ett gemensamt ansvar för barnets bästa kan ibland vara en bra lösning för att stödja barn, ungdomar och deras familjer. Om detta fungerar kan det ge de bästa förutsättningarna för att utforma en sammansatt och snabb hjälp till barnen och ungdomarna som är i behov av särskilt stöd. För att det ska fungera behöver man precisera vilka behov och problem som kräver samordning. Det är också viktigt att klargöra var i verksamhetsfältet dessa behov finns, att inventera den kompetens som finns inom varje verksamhet och att avgränsa kompetens- och ansvarsområden. Det bör dessutom finnas en tydlig idé om en samordnad politisk/administrativ ledning och finansiering. POLICY 3 Samordnad individuell plan Bristfällig samverkan kan leda till stora konsekvenser för den enskilde individen, särskilt när det gäller långvariga och svåra problemsituationer. Det kan för den enskilde innebära att ett hjälpbehov inte upptäcks och att positiva effekter av stöd- eller behandlingsinsatser inte uppnås. Detta kan leda till frustration och kostnader både för den enskilde och för samhället. Alla verksamheter måste ta ett tydligt och gemensamt ansvar för barnets eller ungdomens väg genom vårdkedjan. Ett sätt kan vara att utnyttja de 18

BEGREPPSFÖRKLARINGAR stödfunktioner som finns i lagstiftningen, men också att samla samhällets resurser runt individen i syfte att öka hälsa, livskvalitet och egenförsörjning. Insatserna ska anpassas efter den aktuella situationen. Därigenom tas hänsyn till ändrade behov, barnet/ungdomens och familjens resurser tillvaratas och behov och önskningar tillgodoses. En samordnad individuell plan ska upprättas när mer än en verksamhet eller huvudman är involverad i åtgärder runt ett barn eller ungdom. Den samordnade individuella planen ersätter inte andra lagreglerade planer exempelvis inom LSS, socialtjänsten eller skolan m fl. Både arbetsprocessen och den färdiga planen innebär ökade möjligheter till framförhållning, långsiktighet, uppföljning samt att barnet, ungdomen och familjen vet vem som ansvarar för vad och när insatser och åtgärder ska vara utförda. Att upprätta en samordnad individuell plan innebär en möjlighet för individen att själv ta makt över sitt liv och att verksamheterna stödjer individen i denna utveckling. POLICY 4 Resurserna och kompetensen ska finnas där de bäst behövs och gör mest nytta i det förebyggande och stödjande arbetet bland barn och ungdomar. Så hög kompetens som möjligt, så nära barnen och ungdomarna som möjligt och en bra samverkan på och mellan basnivå/specialistnivå innebär stora positiva effekter för alla barns hälsa. Basnivå Basverksamheter är de verksamheter som når de flesta barn och ungdomar. Exempel på basverksamheter är barnomsorg och skola inklusive elevhälsa, kultur och fritid, socialtjänstens förebyggande insatser, mödra- och barnhälsovård, ungdomsmottagningar och annan primärvård. Specialistnivå Specialistverksamheter är de verksamheter som är riktade till en enskild individ eller grupp. Exempel på specialistverksamheter är socialtjänstens individ och familjeomsorg (IFO), socialtjänstens handikappomsorg, socialtjänstens hem för vård och boende, landstingets barn- och ungdomsmedicin, habiliteringen, barn- och ungdomspsykiatri (BUP), vuxenpsykiatri för äldre ungdomar och statens institutioner för barn och ungdomar (SIS).

Grafisk form: Ordagrant i Laholm Bilder: Digital Vision Tryck: Bulls Tryckeri, feb 2003