Barnrättsbaserat arbete

Barnrättsbaserat arbete Varför ett barnrättsbaserat arbete? Alla som jobbar med eller för barn inom offentlig verksamhet har ett delegerat ansvar att utgå från barnkonventionen. Även föräldrar och vårdnadshavare har en skyldighet att både utgå från barnkonventionen och se till att barnet kan omsätta sina rättigheter i sin vardag. Det är inte tillräckligt att känna till att det finns en barnkonvention och de 54 artiklar som finns i det, utan det gäller att kunna omsätta barnets rättigheter i sin vardag och i sitt yrke. I detta dokument finner du information om grundprinciper och genomförandeprinciper som är viktiga för barnrättsarbetet: - Artikel 3: Barnets bästa - Artikel 12: Rätt att göra sin röst hörd - Artikel 2: Icke-diskriminering - Artikel 4: Prioritering och ansvar - Artikel 42 & 17: Information om barnets rättigheter och annan information - Artikel 6: Rätt till liv, överlevnad och utveckling Artiklarna presenteras och förklaras, samt reflekteras i svensk lagstiftning och den nationella strategin för att förverkliga barnets rättigheter. På så sätt blir det väldigt tydligt att det inte enbart är barnkonventionen som ålägger myndigheter att arbeta barnrättsbaserat, utan även de svenska lagarna. Det är en sak att känna till barnets rättigheter och en helt annan att förstå hur vi som vuxna ska garantera, skydda och förverkiga dem. Genom att vi själva är barnrättsbaserade i vårt arbete skapar vi en grund för förverkligandet av barnkonventionen. Det är viktigt att finna olika knep som gör att man kommer ihåg viktiga barnrättsprinciper. Genom att associera de grundläggande principerna i barnkonventionen med barnrättshanden har man alltid med sig ett verktyg som man kan använda för att påminna sig om vilka principer som är bra att ha med sig in i arbetet och mötet med barnet/ungdomen eller i beslutsprocessen. Våra associationer till olika fingrar och uttryck som kan göras med handen förstärks vårt minne och gör att det blir lättare att komma ihåg de enskilda barnrättsprinciperna och hur de hänger samman, på samma sätt som fingrarna och handflatan hålls samman i handen. Barnets bästa Symbolen till artikel 3: Barnets bästa är tummen upp. Tummen upp är en positiv symbol som tydliggör att det är barnets bästa som ska vara ledande. Genom att ge någon tummen upp så säger man att något är bra, och barnets bästa är ju just att beakta vad som blir bäst ur barnets perspektiv. Barnets bästa (artikel 3) Barnkonventionen, artikel 3: Barnets bästa ska vara vägledande och sättas i främsta rummet vid allt beslutsfattande och vid alla åtgärder som rör barn och unga. Särskild prövning ska göras utifrån vad barnkonventionen, aktuell forskning, rådande praxis, beprövad erfarenhet samt vad barn och unga själva säger. Denna artikel säger att vid alla åtgärder som rör barn ska barnets bästa komma i främsta rummet. Barnets bästa ska beaktas i alla beslut som berör alla barn, direkt eller indirekt. Rättigheten är formulerad att barnets bästa ska komma i främsta rummet, vilket betyder att barnets bästa alltid ska övervägas, men att det oftast inte är den enda faktorn som ska beaktas. 1

Den nationella strategin för att stärka barnets rättigheter lyfter fram vikten av att utgå från aktuell kunskap om barns levnadsvillkor när vi tar beslut som berör dem direkt eller indirekt. Föräldrabalken, (kap.6) avseende vård om barn, umgänge med barn och barnets boende (2a), samt kapitel 21 om verkställande av sådana beslut. SoL (1 kap. 2 ) och LVU (1 ), UtlL (1 kap. 10 ). Enligt 1 kap. 10 i skollagen ska barnets bästa vara utgångspunkten i all utbildning och annan verksamheten. HSL, patentsäkerhetslagen och tandvårdslagen syftar till att säkerställa en god och säker vård som bl.a. beaktar barnets bästa. Delaktighet Symbolen för artikel 12: barnets delaktighet är pekfingret. Pekfingret symboliserar att något är viktigt när det hålls rakt upp. Pekfingret är även något man använder för att kalla någon till sig, att locka någon att komma med och vara delaktiga. Pekfingret är det finger man knyter ett band runt för att komma ihåg något viktigt, och barnets deltagande är något viktigt som ofta glöms bort. Pekfingret får inte användas för att uppmanande peka på någon, all delaktighet är en rättighet och inte en skyldighet, det ska ske på barnets villkor. Pekfingret får inte användas på ett hyttande eller varnande sätt, utan ska ses som en inbjudande och vänlig symbol. Barnets delaktighet (artikel 12) Barnkonventionen, artikel 12: Staten (och därigenom landsting och kommuner) skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Barnet ska särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom företrädare eller annat lämpligt organ, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet. Barnets rätt att bli hörd och statens motsvarande skyldighet att lyssna på barn gäller alla domstols- eller administrativa förfaranden som rör ett barn. Artikel 12 ger inte barn rätt till självbestämmande, utan rätt att delta i besluten genom att berätta sina åsikter och att deras åsikter ska tillmättas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Det innebär att om vi ska ta beslut som berör barn så har vi ett ansvar att förse barnet med tillräcklig och lämplig information så att barnet utifrån sin ålder och mognad kan vara delaktiga i beslutet. Alla barn ges rätt att fritt uttrycka sina åsikter och få dem beaktade. Det innebär att det måste finnas information anpassat för barnet, samt möjlighet att använda tolkar. Barnets rätt till delaktighet i beslut som berör dem är en rättighet och ingen skyldighet, barnet har inget ansvar att vara delaktiga i beslutsprocessen. Barnets rätt att höras kan utövas antingen direkt eller indirekt genom vårdnadshavare, andra företrädare eller lämpligt organ. Det är inte nödvändigt enligt barnkonventionen att barnet själv ska uttrycka sina synpunkter inför beslutsfattaren. Skyldigheten åligger den som representerar barnet att se till att barnets åsikter har uttryckts och presenterats på ett fritt och informerat sätt. Den nationella strategin för att stärka barnets rättigheter (2010) lyfter särskilt fram barns rätt till delaktighet i alla ärenden som rör barnet, vilket inkluderar alla kommuners och landstings beslutsprocesser kring frågor som direkt eller indirekt berör barn. I Föräldrabalken står det att i beslut om vårdnad, boende och umgänge ska hänsyn till barnets vilja med beaktande av ålder och mognad (4 kap. 6 kap. 2 a om verkställighet). Barnet har rätt att säga sin mening vid samarbetssamtal mellan föräldrarna samt när socialnämnden godkänner avtal mellan föräldrarna (6 kap.) Föräldrabalken och 3 kap. SoL). Lagen om vård av unga ska hänsyn tas till den unges ålder och mognad (1 kap. 11 samt 1 6:e stycket). HSL, patentsäkerhetslagen och tandvårdslagen syftar till att säkerställa en god och säker vård som så långt möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienterna. I kommunallagen finns regler om rätten att väcka ärenden i fullmäktige, s.k. medborgarförslag (5 kap. 23, 33 och 64 ). I propositionen Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) bör barn få väcka medborgarförslag. I förskolans läroplan finns mål för barnets inflytande. Barnets medbestämmande i skolan regleras i den nya skollagen. Barnets inställning ska så långt det är möjligt klarläggas. Barn ska ha möjlighet att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör honom/henne. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Skollagen innehåller även regler om att barn och elever ska ges inflytande över utbildningen (4 kap. 9-11 och 13-14 ). Vid tillsyn av de hem för vård och boende som riktas mot barn och unga ska samtal föras med barn och unga. Om ett barn berörs av ett beslut i ett ärende om tillstånd ska barnet höras, där hänsyn tas till det barnet har sagt som barnets ålder och mognad motiverar (1 kap. 11 UtlL). I 3 lagen om god man för ensamkommande barn finns bestämmelser om att överförmyndaren ska ge barnet tillfälle att yttra sig i ett ärende om förordnade av god man. I 7 ska barnet även ges tillfälle att yttra sig kring upphörande av godmanskap eller entledigande av god man. Andra lagdokument som lyfter fram barnets rätt till deltagande inkluderar Europakonventionen (lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, art. 10), Kommunallagen (1991:900) 5 kap. 23, 33 och 64 ), Lagen(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS 8 ), Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL), Namnlagen (45 ), Prop. 1994/95:224 Barns rätt att komma till tals, Regeringsformen (1 kap. 1-2, 2 kap 1-2 ), samt Rättegångsbalken. M.fl. 2

Icke-diskriminering Symbolen för artikel 2: Icke-diskriminering är långfingret. Långfingret associeras ofta med fuck you och något negativt. Genom att använda långfingret som symbol får vi en liten varningsklocka att se till så att vi inte diskriminerar något barn, på någon grund. Det negativa blir alltså en påminnelse kring det vi vill ta avstånd till för att garantera att alla barn respekteras och växa upp under likvärdiga villkor. Icke-diskriminering av barnet (artikel 2) Barnkonventionen, artikel 2: Barn har rätt att växa upp under likvärdiga villkor. Alla barn har rätt till alla rättigheter i barnkonventionen utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt. Barnet ska skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro. Grundtanken i barnkonventionen är att alla barn har fullt och lika människovärde. Alla barn har lika värde och har samma rätt till alla rättigheter i barnkonventionen. Detta inkluderar jämställdhet mellan pojkar och flickor och ställer krav på att barn har rätt att växa upp under likvärdiga villkor. Omvänt gäller att inget barn får diskrimineras på någon grund. Diskrimineringsgrunderna i artikel 2 ska inte ses som en komplett lista utan som en illustration, och stater måste se över vilka andra grunder för diskriminering som kan vara aktuella. Icke-diskrimineringsprincipen utesluter inte positiv särbehandling. Det är snarare vanligt att man måste göra kompletterande åtgärder för att minska eller eliminera orsaker som bidrar till att cementera diskriminering. Diskrimineringslagen ska motverka diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning samt ålder. Skollagen (6 kap.) definierar barnets rätt att inte diskrimineras i skolan. Prioritering och ansvar Artikel 4: Prioriteringar och ansvar symboliseras av ringfingret. Ringfingret är det finger vi sätter förlovnings- och vigselringen på, och symboliserar ett åtagande, ett ansvar och ett löfte. Vi har ett ansvar att utgå från barnkonventionen i allt vårt arbete. Det är vårt löfte till barnen att vi tar vårt ansvar för att respektera och möjliggöra deras rättigheter. Det är även symboliskt att ringfingret ofta är det finger som svårast kan hållas upp på egen hand; ansvar och prioriteringar är svåra och kräver övningar innan det känns naturligt. Prioritering och ansvar (artikel 4) Barnkonventionen, artikel 4: Staten (och därigenom landsting och kommuner m.fl.) skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra de rättigheter som erkänns i denna konvention. Detta kräver en politisk vilja, att barn prioriteras resursmässigt, att barnkonsekvenser genomförs, samt att ärenden som rör barn och unga tas i enlighet med barnkonventionen. Genomförandet är den process då man vidtar åtgärder för att säkerställa att alla rättigheter i konventionen förverkligas för alla barn. Även om det formella ansvaret ligger på staten så är ansvaret även delegerat till regioner, län, landsting och kommuner. Det åligger staten att se till att de myndigheter som får det delegerade ansvaret för barnkonventionen även får ekonomiska, personella och andra resurser som krävs för genomförandet av barnkonventionen. Staten kan inte avsäga sig ansvaret för den delegerade administrationen utan är ansvarig för att följa upp att de lokala myndigheterna arbetar helt i överensstämmelse med barnkonventionen. Artikel 4 ställer krav på att det finns en politisk vilja på alla nivåer som vill säkerställa barnets rättigheter, och som i sin resursfördelning prioriterar och synliggör barn. Åtagandet under denna artikel kräver att verksamheten är barnrättsbaserad, från planering, beslut till verkställande och uppföljning, t.ex. genom att använda en barnrättsbaserad beslutprocess, göra barnkonsekvensanalyser samt barnbokslut. Enligt den nationella strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige (2010) ska all lagstiftning som rör barn utformas i överensstämmelse med barnkonventionen. Beslutsfattare och relevanta yrkesgrupper ska ha kunskap om barnets rättigheter och omsätta denna kunskap i berörda verksamheter. Beslut och åtgärder som rör barn ska följas upp och utvärderas utifrån ett barnrättsperspektiv. Se även Handslaget, en överenskommelse mellan regeringen och SKL om att stärka kommuners och landstings barnrättsarbete. Andra lagdokument som berör statens åtagande och ansvar för barnets rättigheter är Brottsbalken (BrB), Europakonventionen, Förordningen (1989:177) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden, Föräldrabalken, Lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m., Lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m., Lagen om vård av unga, Passlagen, Socialtjänstlagen, Utlänningslagstiftningen och Verkställighetslagen. 3

Information om barnets rättigheter Artikel 14: Information och kunskap symboliseras av lillfingret. På teckenspråket betyder lillfingret bokstaven i, vilket är en bokstav som förknippas med information Den påminner oss att alla barn (och vuxna) måste få information och kunskap om barnets rättigheter kommunicerat på ett sätt som är anpassat till deras ålder och mognad. Information till barnet (artikel 42 och 17) Barnkonventionen, artikel 42 och 17: Genom lämpliga och aktiva åtgärder ska staten (och därigenom landsting och kommuner m.fl.) göra barnkonventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl barn som vuxna. Barnet har rätt till tillgång till information, särskilt sådan som rör barnets välfärd och fysiska och psykiska hälsa. Artikel 42 lyfter fram att barn och vuxna har rätt att få information om kunskap om barnkonventionen och vilka rättigheter barn har. Sverige har åtagit sig att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra barnkonventionen känd. Detta ska inkludera information till alla instanser myndighetsinstanser såväl som oberoende instanser. Det kan t.ex. röra sig om domare, advokater, poliser, personal inom rättsväsendet, migrationsverkets personal, militärer, lärare, socialarbetare, personal för psykologiskt stöd för barn och familjer, personal som arbetar med och för barn, personal som arbetar på institutioner, doktorer, hälso- och sjukvårdspersonal, socialtjänstpersonal, statsanställda, politiska beslutsfattare och personal som ansvarar för datainsamling inför uppföljningen av barnkonventionen med flera som relevanta för kompetensutveckling kring barnets rättigheter. Alla som arbetar med och för barn måste få lära sig om barnkonventionen både i formell utbildning och i verksamhetsanpassad tillämpning. Även barn behöver kunskap om sina rättigheter och skolplanen måste inkorporerar utbildning om barnets rättigheter. Alla utbildningsinsatser kring barnets rättigheter ska vara praktiska, systematiska och integrerade i den reguljära utbildningen av olika professioner för att maximera effekten och den bestående effekten. Man bör använda en deltagande metod och se till att de som arbetar med och för barn får färdigheter och attityder som möjliggör för dem att interagera med barn och unga på ett sätt som respekterar deras rättigheter, värdighet och självrespekt. Den nationella strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige (2010) lyfter fram kommer och landstings ansvar att systematiskt informera om samt aktivt implementera barnkonventionen. Man lyfter särskilt fram behovet av att öka kunskapen om barnkonventionen bland barn, föräldrar och beslutsfattare. Europakonventionen (art. 10) gäller som svensk lag kring rätt till yttrandefrihet. Yttrandefriheten och informationsfriheten är grundlagsskyddat i Regeringsförordningen och Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen. Barn och ungas rätt till information i kontakten med socialtjänsten har förtydligats i SoL (3 kap. 5 ). Barnet ska ha rätt till adekvat information om vilka insatser som ges och planeras och också själv få berätta om sin situation (11 kap. SoL). Barnrättsperspektivet ska tillgodoses i tillsynen inom hälso- och sjukvården, vilket bl.a. innebär att barn och unga ska få information om sina rättigheter och vart de kan vända sig om de har kritik på den vård som de får. Enligt 2 b HSL ska patienter ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns. Hälso- och sjukvården ska särskilt beakta barns behov av information, råd och stöd om föräldrar eller annan vuxen som barnet bor tillsammans med har missbruksproblem, psykiska problem, allvarlig psykisk störning eller oväntat avlider (2 g HSL). 4

Rätt till liv, överlevnad och utveckling av barnets fulla potential Symbolen till artikel 6: rätt till liv, överlevnad och utveckling är handflatan. Man kan symboliskt sätta hela barnet och vända och vrida på handen för att se barnet från olika håll, få nya perspektiv. Att se hela barnet är också en del i att ställa sig frågan om man klarar av allt på egen hand, eller om man bör samverka med någon. Rätt till liv, överlevnad och utveckling av barnets fulla potential (artikel 6) Barnkonventionen, artikel 6: Staten (och därigenom landsting och kommuner m.fl.) ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad. Det inkluderar barnets andliga, moraliska, fysiska, psykiska och sociala utveckling till sin fulla potential. Barnet ska tillåtas att utvecklas i sin egen takt och utifrån sina egna förutsättningar. Vi måste se till hela barnet och dess situation. Samarbete över organisations-, förvaltnings- och verksamhetsgränser. Den grundläggande rättigheten till liv garanteras under artikel 6, liksom rätten till överlevnad och utveckling i största möjliga utsträckning. Konceptet kring överlevnad och utveckling i största möjliga utsträckning är viktig för implementeringen av hela barnkonventionen. Detta eftersom utveckling är ett holistiskt begrepp som inkluderar många artiklar som tillsammans bidrar till den personliga utvecklingen. Kortfattat kan man säga att staten har en skyldighet att avstå från avsiktliga handlingar som tar barns liv och se till att det finns åtgärder som skyddar liv. Artikel 6 går bortom den grundläggande rättigheten till liv och förespråkar överlevnad och utveckling till det yttersta av sin förmåga. Begreppet utveckling handlar inte enbart om att förbereda barnet för att utvecklas till att bli vuxen. Det handlar om att erbjuda barnet bästa möjliga förutsättningar för barndomen, för nuet. Barnets utveckling är ett holistiskt koncept som inkluderar hela konventionen. Staten är skyldig att skapa en miljö som möjliggör överlevnad och maximal utveckling av barnets fulla potential, och inkluderar fysisk, mental, spirituell, moralisk, psykologisk och social utveckling, på ett sätt som respekterar den mänskliga värdigheten och förbereder barnet för ett individuellt liv i ett fritt samhälle. Enligt den nationella strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige (2010) ska barnets fysiska och psykiska integritet respekteras i alla sammanhang. Socialtjänstlagen och Lagen om vård av unga specificerar lagkrav på att skydda barn som far illa. Samverkan för att stärka barnets rättigheter är ett annat mål i den nationella strategin. Enligt 5 kap. 1 SoL ska socialnämnden verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdomar som visat tecken till en ogynnsam utveckling och sörja för att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnar våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp (5 kap. 11 SoL). Den som misstänker att ett barn misshandlas eller på annat sätt far illa bör anmäla detta även om han eller hon har tystnadsplikt. Anmälningsskyldigheten väger tyngre än tystnadsplikten. Den som arbetar med barn är enligt SoL skyldig att anmäla sina misstankar. M.fl. 5