Svar 1 Garantibelopp och garantikapital (4p) Garantibelopp Enligt 2 kap. 10 FRL skall ett försäkringsföretag (oavsett associationsform), ha en kapitalbas när rörelsen påbörjas som minst uppgår till det så kallade garantibeloppet. Detta belopp varierar med den verksamhet företaget har tillstånd att bedriva verksamhet. Garantibeloppet får aldrig underskridas. Garantikapital Ett ömsesidigt försäkringsbolag får enligt 12 kap. 9 och 10 FRL inte bildas utan ett garantikapital. Detta kapital ska återbetalas när det inte längre behövs och det är förenligt med kapitalbasens sammansättning och storlek. Garantikapitalet tillskjuts av garanter och kan vara föremål för vinstutdelning till garanterna. Svar 2 Genomlysningsprincipen (4p) Innebörd Försäkringsrörelselagen ger uttryck för en genomlysningsprincip, som tar sikte på den informationsproblematik som delvis motiverar den näringsrättsliga regleringen på försäkringsområdet. I 4 kap. 2 första stycket FRL anges att information, som lämnas till liv- och skadeförsäkringstagare och dem som erbjuds att teckna en sådan försäkring, skall vara anpassad efter försäkringens art och tydligt visa försäkringens villkor och värdeutveckling. Vidare anges att också andra ersättningsberättigade på grund av livoch skadeförsäkringar skall ges den information de behöver. Funktion Ett av de skäl som motiverar särregleringen på försäkringsområdet är den obalans i fråga om information som ofta föreligger mellan försäkringsgivare och försäkringstagare. Det betyder att en kund kan ha svårt att avgöra innebörden av en viss försäkring.
Principen betonar informationens kvalitet. I förarbetena anges särskilt att det är viktigt att informationen är enkel, lättillgänglig och tydlig med tonvikt på väsentliga förhållanden. Det är ett uttalat syfte att principen skall främja en god information till försäkringstagarna om kostnader och förmåner. Om möjligt bör informationen för likartade produkter vara jämförbar mellan olika företag. På så vis kan kostnader och förmåner för olika försäkringslösningar jämföras på ett meningsfullt sätt. Svar 3 Det finansiella systemets effektivitet (5p) Det finansiella systemet har bland annat till uppgift att se till att befintliga resurser används till rätt ändamål och att nya resurser skapas. Målet kan sägas vara att de ekonomiska resurserna i samhället används till rätt ändamål. Tack vare att enskilda personer och företag genom att teckna försäkringar endast behöver använda en mindre del av sina resurser för att bekosta eventuella skador, kan en större del av resurserna användas till exempelvis investeringar eller produktion. Försäkringsväsendet främjar på detta sätt en effektiv resursanvändning i samhället den som tecknar en försäkring kan ordna sitt skydd till en jämförelsevis låg kostnad samtidigt som försäkringsbolagen kan placera mottagna premier på exempelvis kapitalmarknaden. Till en effektiv resursanvändning bidrar också bolagens skadeförebyggande verksamhet. Genom förebyggande åtgärder hålls kostnaderna för försäkring nere till fromma för såväl försäkringskunderna som bolagen. Svar 4 Socialförsäkring (5p) På socialförsäkringsområdet administreras försäkringarna av myndigheter och ansvaret för försäkringarna kan ytterst härledas till svenska staten och tryggas på så sätt genom beskattning.
Statens betalningsförmåga kan i princip inte ifrågasättas. Det betyder att det soliditetsproblem som delvis motiverar reglering av verksamheten i försäkringsbolag som tillhandahåller privat försäkring i princip inte föreligger på socialförsäkringsområdet. De senaste årens händelser i exempelvis Grekland visar dock att relevansen av detta resonemang kan diskuteras. Förutsättningarna för de försäkringar som ingår i socialförsäkringen kan emellertid ändras. Detta kan ske genom att premien för försäkringarna, det vill säga skatten höjs, eller att nivåerna för ersättning inom vissa försäkringar förändras. Svar 5 Bullerförsäkring (6p) Försäkringsrörelse får enligt 2 kap. 1 FRL bara drivas efter tillstånd. Tillstånd får ges ett aktiebolag, ett ömsesidigt försäkringsbolag eller en försäkringsförening Vad som avses med försäkringsrörelse anges emellertid inte i lagen. Benämningen Skyddet av försäkringskunder vilar på föreställningen att det bakom varje befintlig försäkring och varje erbjudande om försäkring skall stå ett rättssubjekt som omfattas av försäkringsnäringsrättslig reglering och tillsyn. Eftersom det innebär kostnader, till exempel i fråga om kapitalstyrka och administration, för ett bolag att svara mot de krav regelverket ställer upp, kan det ligga i dess intresse att tillhandahålla skydd under annan benämning än försäkring för att på så sätt undgå reglering. Det bör därför inte spela någon roll om den som erbjuder skyddet går under beteckningen försäkringsbolag eller ej. Det erbjudna skyddets benämning spelar någon roll för frågan om tillståndsplikt föreligger. Annan produkt saluförs som försäkring Om en företeelse som inte är försäkring lanseras under denna benämning, är det inte fråga om ett brott mot tillståndsplikten, utan närmast fråga om vilseledande marknadsföring.
Ett bindande åtagande För att tillståndspliktig försäkringsrörelse skall anses vara för handen måste ett löfte om ersättning eller prestation vid en särskild oviss händelse vara bindande till förmån för försäkringstagaren. Att så är fallet måste anses vara en självklarhet. Utan ett sådant krav skulle nämligen försäkringen förlora sin mening de försäkrade skulle inte komma i åtnjutande av den eftersträvade tryggheten. Om ett erbjudet skydd endast gäller så länge den som utlovat ersättningen har tillräckliga medel för att kunna infria de ersättningsanspråk som kan uppkomma, är det en indikation på omständighet som talar för att löftet inte kan anses bindande i sådan mening att verksamheten bör omfattas av tillståndsplikt. En förutsättning för en sådan bedömning är naturligtvis att det klart framgår för kunden att en eventuell ersättning är beroende av att medel finns tillgängliga. I det aktuella fallet framgår klart av villkoren att ersättning endast utgår så länge fondens medel räcker till. Att ett sådant villkor innebär att åtagandet inte medför skydd på samma sätt som en försäkring bör framstå som klart för en eventuell deltagare. Svar 6 Försäkringsförmedling (6p) a) Tillståndspliktig försäkringsförmedling I 1 kap. 1 lagen om försäkringsförmedling (LFF) anges att med försäkringsförmedling avses yrkesmässig verksamhet som består i att 1. lägga fram eller föreslå försäkringsavtal eller utföra annat förberedande arbete innan försäkringsavtal ingås, 2. för någon annans räkning ingå försäkringsavtal, eller 3. bistå vid förvaltning och fullgörande av försäkringsavtal. Av detta kan man sluta sig till att Johan ägnar sig åt en tillståndspliktig verksamhet enligt 2 kap. 1 LFF.
b) God försäkringsförmedlingssed Lenas agerande är felaktigt i flera avseenden och torde därför knappast vara förenligt med kravet på god försäkringsförmedlingssed (se 5 kap. 4 LFF). För det första kan man inte säga att Lena agerat med omsorg om Evas intressen. För det andra kan man inte säga att den information/rådgivning hon givit Eva är anpassad efter hennes behov (Eva kan ju ingenting). För det tredje kan diskuteras om Lena utgivit sig för att vara en oberoende försäkringsförmedlare (hennes informationsskyldighet i detta avseende framgår av 6 kap. 2-3 LFF. Om så är fallet, skulle hon ha varit skyldig att lämna Eva flera olika alternativa försäkringslösningar. Möjligen kan man även diskutera om Lena kan anses ha rekommenderat en lösning som är lämplig för kunden Är det möjligt att rekommendera en lämplig lösning utan att ta reda på vilka behov kunden har? Det kan dessutom vara på det sättet att Lena faktiskt hade en avrådningsplikt, men det kan man bara spekulera kring eftersom vi inte vet något om Eva behov eller ekonomiska förhållanden. c) Dokumentationsplikt Av 6 kap. 6 LFF framgår att försäkringsförmedlaren skall dokumentera vad som har förekommit vid förmedlingstillfället och lämna dokumentationen till kunden. Det är tveksamt om Lenas påstående om fullgjord dokumentationsplikt är riktigt.