Bosnien - Europas eget Nya Zeeland Har du någonsin drömt om att en gång få fiska i Bosniens kristallklara strömmar? Här delar Jan de la Porte med sig av sin erfarenhet om vad du behöver veta för att lyckas med ditt livs drömresa. TEXT & FOTO Jan de la Porte En vacker öring tagen i Europas eget Nya Zeeland, Bosnien. 82
De flesta Bosniska öring- och harrströmmarna är klara och kalla. Under de senaste åren har det skrivits ganska flitigt om Bosniens fina flugfiskemöjligheter. Men många gånger har artiklarna mestadels handlat om att fånga stor och svårfångad fisk men dessvärre mer sällan om hur det rent praktiskt går till att fiska i landet. Vackra bilder på stora öringar talar nämligen sällan om vad vi kommer att mötas av då vi väl kommer dit. Jag är själv en flitigt återkommande gäst till Bosnien och försöker besöka landet så ofta jag kan. Det finns flera anledningar till varför. Fisket, vacker natur och inte minst god mat och vin som tillsammans bjuder på en härlig mix av upplevelser. Därför har jag tänkt att genom den här artikeln ge dig lite tips om vad du bör tänka på inför en resa till detta förlovade flugfiskeland. En vårresa Oavsett de förväntningar man har på fisket i Bosnien så är det faktiskt sant vad de flesta fiskereportage utlovar, fisket är verkligen helt fantastiskt. De prunkande omgivningarna är ibland så storslagna att det är svårt att ta till sig, strömmarna är kristallklara och insektsrika samtidigt som flera av dem innehåller storvuxen vild fisk. Varje år fångas där öring på mer än åtta kilo och harr på över två kilo som sedan noggrant dokumentförs. De närboende är alltid gästvänliga och priset för boende och mat är oftast överkomligt. Det enda som brukar vara dyrare än i norra Europa är fiskekorten, men det jämnar å andra sidan ut sig genom att allt annat är billigt. Dessutom är det för det mesta soligt och skönt även under den bästa fiskeperioden. Och viktigast av allt, Bosnien ligger ganska centralt och går relativt fort att åka till även från norra Europa. Jag har själv kunnat åka dit på förmiddagen och bara några timmar senare stå utvadad i någon av de kristallklara öringströmmarna beväpnad med en liten torrfluga på tafsen. Utmanande fiske I de flesta artiklar om Bosnien beskrivs ofta fisket som svårt, där det krävs stort tålamod för att lyckas lura fisken. Min vän Carsten och jag smög vid ett tillfälle längs strandkanten genom tätvuxen sly vid en av strömmarna i landets norra del. Med hjälp av våra polaroidglasögon försökte vi hitta en fisk att inrikta vårt fiske efter för här är det nämligen sällan tal om något blindfiske. Trots klart vatten var det emellertid inte alls någon enkel uppgift att lyckas urskilja någon fisk mot botten. Oftast förvillades vi bort av skuggor och rörelser från de tätvuxna svajande bottenväxterna. Efter en stunds spanande lyckades vi till slut få syn på en rejäl harr som avteckna sig mot botten och dessutom aktivt jagade efter förbipasserande nymfer. Då våra ögon och hjärna lärt sig att titta rätt upptäcker vi snart ännu fler aktiva fiskar. Ett stycke nedströms står en stor öring och bara någon meter nedanför den står ytterligare en rejäl fisk, en harr, parkerad. Från att ha verkat helt död är ån nu istället fylld med stor och välmående fisk. Tänk vilka vatten vi har i Europa! Förnöjda över att vi äntligen lärt oss knepet att upptäcka fisken i vattnet fortsätter vi att röra oss nedströms. Vi har flera dagar på oss att fiska och ännu känns upptäckarglädjen starkare än fiskelusten. Snart upptäcker vi ytterligare grupper av fiskar. Somliga indi- 83
vider är mer aktiva än andra och några av dem är verkligen stora men står oåtkomligt till, åtminstone för oss. Fiskelusten tar överhand och vi beslutar oss för att försöka smyga förbi en bra plats för att därefter försöka presentera våra flugor genom uppströmskast. Problemet är att överallt står det fisk och genom att oplanerat kliva ut i ån skulle vi riskera en kedjereaktion där fiskarna skrämmer varandra uppströms. Till slut börjar det hela påminna om en fars. Var vi än letar står fisk i vägen som hindrar oss från att kunna gå ut. Efter ytterligare en stunds letande måste vi, trots vårt motstånd, ta klivet ut i ån på bekostnad av några flyende fiskar. Utvadade i strömmen till knähöjd överväger vi nästa beslut. Ska vi stå still och dröja kvar tills de skrämda fiskarna vågar sig tillbaka igen, eller ska vi försiktigt röra oss uppströms för att försöka på någon av fiskarna där? Till slut kommer vi fram till att det bästa är nog att låta vattnet vila en stund. Beslutet visade sig vara klokt eftersom de fiskar vi skrämt iväg snart letat sig tillbaka till sina gamla ståndplatser igen. Därefter tog det inte någon lång stund förrän några av dem satte igång att äta, de flesta åt nymfer men några tog födan ifrån ytan. Nu var bollen i rullning, nu återstod bara att få ett par timmars trevligt fiske, trodde vi ja! Men hur vi än försökte så tittade inte fisken åt våra flugor utan åt lugnt vidare av något som vi inte kunde urskilja. Vi prövade med allt som fanns i våra askar men ingen av de flugor vi försökte med verkade övertyga öringen. Gott om insekter Över vattenytan syntes små ljust olivfärgade dagsländor svärma, samtidigt som det på ytan kom en tät ström av olika slags sländor. Där fanns det mesta, men efter en stund lade jag märke till att en liten brunfärgad spentspinner var särskilt vanlig. Jag plockade upp en av dem och synade den noggrant, för att om möjligt se om där fanns något i min ask som kunde överensstämma. De försiktiga vaken tydde på att det kunde vara något lågt liggande i ytan som tog. Med stor förväntan placerade jag min imitation över den fisk som stod närmast, följde flugans drift nedströms och just som den passerade vakplatsen gick fisken upp och tog en annan insekt bredvid min. Samma händelse upprepade sig gång efter gång, och situationen började kännas minst sagt frustrerande. Bland annat fiskade vi på en av harrarna där vi under driften kunde följa fiskens rörelse fram till att flugan drev förbi. Flera gånger inträffade samma sak, fisken lämnar botten och tar en annan insekt bara ett par centimeter intill vår egen. Små flugor Överallt vakar fisk, hundratals vakande fiskar, som helt verkar ignorera våra försök att lura dem. På samma vis fortlöper förmiddagen tills Carsten ändrar taktik och byter till en två spölängder tunn fluorocarbontafs och en liten torrfluga i storlek 22. Carsten är först ut med att få en av fiskarna att ta flugan men Ribnik är en av regionens mest produktiva strömmar. 84
Möjligheten till bra fiske ökar med små nymfer längs åarnas grundare partier. Normalharren mäter mellan 35 och 40 centimeter! 85
I flera vattendrag finns chans att fånga verkliga monsteröringar. tyvärr får aldrig den lilla kroken tillräckligt fäste. I min flugask finns några imitationer av ljusa dagsländor bundna i storlek 24. Även jag förlänger min tafs och går ner till en betydligt tunnare tafsdimension. Framför mig står en aktivt vakande harr som ska frestas med en pytteliten torrfluga. Men trots perfekta drifter så nekar harren mina idogt gjorda försök, kast efter kast. Just som jag tänkt ge upp så upptäcker jag att tafsen ser ut att röra sig på vattenytan. Kan det verkligen vara så enkelt att harren vägrat ta min fluga på grund av slarv, att tafsen helt enkelt orsakat att flugan draggat? Nästa kast gör jag helt annorlunda och sträcker tillbaka spötoppen just som flugan ska landa. Rörelsen får tafsen att studsa tillbaks och landa på vattenytan i små kurvor. På så vis kan tafsen sträckas ut av de olika strömmarna utan att ge flugan någon onaturlig rörelse. Vid nästa försök inträffar äntligen det jag väntat på under hela dagen. Då harren ser flugan, denna gång helt opåverkad av strömmen, stiger den långsamt upp mot vattenytan och suger lojt i sig flugan. Genom det klara vattnet kan jag följa hela förloppet, från hur fisken stiger uppåt långt före att flugan nått fram, tills den långsamt läppjar i sig flugan genom att knappt bryta igenom ytfilmen. Efter en oviss kamp innehållande både höga luftspång och tvära rusningar lyckas jag till slut landa harren i håven. Det är en makalös syn som bjuds, en starkt rödfärgad buksida i kombination av det stora uppspärrade ryggseglet i purpur gör den otvetydigt skäl för sitt namn, Strömmarnas dam. Innan vi returnerar den väger vi den i håvgarnet. Vågen visar modiga 1,8 kilo vilket betyder nytt personligt rekord för min del. Rika strömmar Få länder i Europa har lika många strömmande och öringförande vattendrag på samma yta som Bosnien. Det spelar inte någon roll i vilken riktning du kör eller var du kör så kommer du snart att passera ett vattendrag. Dock skiljer sig dessa åar från många av de nordskandinaviska strömmarna genom att de senare ofta innehåller kallt smältvatten från fjällen. De Bosniska strömmarna består istället av kallt grundvatten som filtrerats genom mineralrik mark innan det hittar upp i åarna. Det betyder att vattnet i dessa åar för det mesta håller en för fisken bra temperatur och att vattnet är syrerikt och klart. Man skulle nästan kunna likna dem vid Sydenglands omtalade kalkströmmar. Lika klara och lika näringsrika. Kalkströmmarna kallas så för att vattnet i dem pressas upp genom kalkrik berggrund som i sin tur gör att åarna håller ett högt ph-värde. Tack vare den gynnsamma vattenkvaliteten i kombination med ett varmt klimat är fiskesäsongen förhållandevis lång i Bosnien. Vattentemperaturen varierar mellan 6 och 8 grader medan lufttemperaturen mellan vår och höst varierar mellan -10 och 40 grader, alltså en perfekt kombination för att öring och harr ska kunna växa sig stora. Dessutom är Bosnien inte särskilt industriellt exploaterat vilket innebär mindre utsläpp i vattendragen, vilket ofta är ett stort problem på många andra platser i Europa. Stora kläckningar De extremt näringsrika strömmarna ger naturligtvis också upphov till ett rikt insektsliv. Kläckningar av olika insekter avlöser varandra under hela säsongen och då är det särskilt viktigt att ha rätt 86
fluga på tafsen för att lyckas. Jag har till och med hört talas om så stora kläckningar av bäcksländor att de upplevt som obehagliga för både människor och djur. Det har dessutom hänt mig vid några tillfällen att jag gått längs grundflak jag trott vara grus. Men vid en närmre titt har det visat sig att det inte alls har varit grus, utan stora mängder husmaskar. Det borde ge en liten föraning om vad du kan förvänta dig av Bosniens näringsrika strömmar. Strömmarna bjuder bra fiske från tidig vår fram till sen höst så därför kan du bekymmersfritt planera in din resa efter hur det passar just din kalender. Men oavsett bra fiskemöjligheter bör man vara medveten om att dessa strömmar av flera skäl ställer flugfiskaren inför svåra utmaningar. En orsak beror på att fiskens tillväxtperiod pågår under mer än åtta månader och har därför inte samma behov av att snabbt bygga på sig inför vintern så som i norra Europa. Fisken tar därför tid på sig. De vakar först när det inträffar något särskilt, som en kläckning eller äggläggning. Under övrig tid kan de vara väldigt svåra att övertyga om att stiga till en torrfluga. Vattentemperaturen i strömmarna är förhållandesvis låg, vilket betyder att fisken måste hushålla med sin energi. Inte sällan är vattentrycket dessutom ganska hårt vilket gör det mer gynnsamt för fisken att uppehålla sig nära botten, där trycket är lägre. Av den anledningen har jag ofta upplevt att nymffisket många gånger ger fler fiskar än vad torrflugefisket gör. Vid en granskning över antal fångade öringar och harrar så har det visat sig att mer än 80 procent av fisken i Bosnien tas på djupt fiskade nymfer. För att fånga de allra största fiskarna måste man kunna få ner nymfen i de allra djupaste hålorna som kan vara upp till sex meter djupa. En förutsättning för att klara det är att man förtynger tafsen med flera rejäla blyhagel. Metoden för att få ner nymfen i hålorna skulle kunna förklaras som ett slags mete som går ut på att flugan sänks ner i gropen rakt nedanför där man står. Personligen tycker jag inte att metoden går att kallas flugfiske, men det är genom det sättet som de allra största harrarna fångas. Längs de långsamflytande selen ges ibland chans till bra torrflugefiske efter storvuxen harr. 87
Lokal nymffiskemetod Då föredrar jag hellre den metod som lokala fiskare har utvecklat och som går ut på att fiska med en lång tunn tafs och några mikronymfer. Metoden är i första hand utvecklad för att användas över åns grundare partier, inte sällan helt nära land. Visserligen nås inte samma snittstorlek då man fiskar på de grundare partierna som vid djuphålornas flugmete, men i mitt tycke är det betydligt trevligare. Ibland fångas också stor regnbåge och öring genom en nedströmsfiskad streamer i kombination med en sinktiplina. Bland annat hade en grupp svenska flugfiskare stor framgång med små laxflugor fiskade på detta sätt. Sammantaget vill jag understryka att fisket i Bosnien i första hand är baserat på nymffiske, något att tänka på för oss som annars gillar torrflugefiske. Självkart inträffar det ibland att någon envis torrflugefiskare lyckas lura upp en öring till en blindfiskad torrfluga, men det är långt ifrån enkelt. Olika fiskeområden Tänk på att samma å kan vara indelad i flera olika fiskevårdsområden som var och en kräver ett eget fiskekort. Somliga sträckor är så kallade öppna vatten och ägs av staten. Här är det oftast enkelt att få fiskekort för en rimlig kostnad. Till skillnad från många andra platser i Europa kan du röra dig relativt fritt i Bosnien, nästan som en slags allemansrätt. Det betyder att du exempelvis kan gena över en hage för att ta dig till ån. Extra stort fokus på flugfiske sätts i Bosniens nordvästra delar i strömmarna Unac/Una, Klokot, Ribnik, Sanica och Pliva. Bra boende erbjuds i städerna Kljuc, Sanski Most, Kulen Vakuf och Ribnik. I dessa städer är det ofta enkelt att finna allt du behöver, från familjära hotell med stor charm till riktigt bra restauranger. Priset för boende och mat är i jämförelse med övriga Europa mycket överkomligt. Enklast flyger du till Sarajevo, Zagreb eller Split där det också går att hyra en bil. Det går naturligtvis även att köra till Bosnien med bil, men har om du har ont om tid är flyget det klart smidigaste alternativet. Dessvärre är ofta språket bland de lokala begränsat till modersmålet. Därför kan det ibland vara stor fördel i att ha någon med sig som känner till fisket och området. Då flugfisket i första hand beskrivs från fyra till fem populära strömmar i landets nordvästra delar så finns det givetvis mycket mer att utforska än så. Jag vet ett flertal spännande strömmar i helt andra delar av landet, men dem tänker jag behålla för mig själv ett tag till. Torrflugefiskaren bör vara utrustad med verkligt små torrflugor, ända ner till storlek 24. 88
Från den lilla lodgen intill Ribnik kan de boende se när fisket börjar. 89
Men som sagt, det är snarare ett förhållningssätt än en lagstadgad rättighet, klart bäst är att alltid fråga markägaren först. På privatsträckorna är fisket oftast betydligt dyrare och ett dagskort kostar mellan 15 och 35 euro. Det är astronomiska summor för lokalbefolkningen vilket betyder att det oftast bara är turister som fiskar där. Fisket på dessa sträckor är i regel bra. De tas om hand och de flesta fiskar som fångas släpps tillbaka. Till skillnad från de privata sträckorna är de öppna sträckorna oftast överfiskade och sämre skötta. Här fiskas det med allt som fångar fisk, från mask till stora spinnare. Självklart finns det även öppna sträckor med fint fiske, men för att hitta dessa krävs ofta mycket förberedande arbete och en och annan vänligt sinnad lokal fiskare som kan ge tips. Regnbåge Ett i mitt tycke ökande problem längs många privata sträckor är utsättningen av stor regnbåge. Dessa är betydligt enklare att fånga och antagligen sätts de ut för att alla ska ha chans att fånga en fisk. Men efter ett tag lyckas även dessa regnbågar att acklimatisera sig i ån och ger då omvänd inverkan på vad som först vad tänkt. Regnbågen blir extremt svårfångad och uppträder som vilken vild fisk som helst. Privatsträckorna hålls under sträng uppsikt för att undvika tjuvfiskare eller andra obehöriga intill ån. Fisket vid de flesta privatsträckor är som tidigare nämnts, helt baserat på catch & release vilket i sin tur gör att dessa sträckor alltid hyser gott om fin fisk. Carsten bevisade det genom att under sista dagen av vår senaste resa fånga en vildöring på 2,5 kilo på en liten torrfluga i storlek 22! I de näringsrika strömmarna växer sig fisken ofta rejält grov. 90