Abborren som slog kanadagåsen på näbben. Nästan lika tung som ett mjölkpaket

Transkript

1 FISKE I VILHELMINA KOMMUN Jag släppte sakta ner min mycket lättpaddlade kanadensare av tunna granribbor mot forsnacken. Lite läskig känsla när det är frågan om en väldigt liten farkost för öppna vatten, men fisken lockade. Om jag släpper ner Rapala n så nära sjöns utlopp jag törs, och sedan skyndar jag mig att paddla tänkte jag. Då skulle jag få börja dra den ända ifrån de bästa ställena. Möjligen att fisken kunde bli skrämd, men märgen var djup och det var ingen båt jag hade den här gången. Den trekrokade dök långsamt till djupet bakom mig, samtidigt som linan gick av spolen oj vad spännande! Allting var tyst och lugnt, bara droppandet från paddeln hördes. Här låg gässen jag bomsköt på mins jag, och slog igen bygeln på Shimano n. Ett näckrosbälte närmades men inget hade hänt. Det var konstigt tyckte jag, för där finns ju verkligen fisk och ofta stor sådan. Jag svängde ut i den selartade sjön och då ryckte det till i benet på mig! I min kanot är bena spöhållare vilket är effektivt på sitt sätt, för ett hugg känns omgående. Paddeln lades åt sidan och redskapet greppades med båda händerna. Shiit, vilken båge det blev av klingan! Ädelfisk hade jag inte ens brytt mig om att tänka på. Det var väl egentligen gädda jag var ute efter, men hoppades ändå på en storabborre. Kraftiga rusningar ut mot djupbranten gjorde fisken, och sedan upp igen mot alla opassande näckrosor. Dit ville jag inte ha den med tanke på linan. Ganska snabbt förstod jag att det var arten jag förväntat mig. Kanoten började i samma stund på leta sig mot forsen, och det är väl enda nackdelen med den att fiskar av större kaliber oftast bestämmer vart man ska. Tillslut i det svarta vattnet trädde den fram med sin höga och fullt utspärrade ryggfena abborren! Och den var inte speciellt liten heller, så jag blev viktigt som få. Filéer och fena är hårdvaluta. Den kämpade verkligen för att få behållas i sitt rätta element, men efter ett antal brutala kast med huvudet så fick jag grepp om gällocken. Det här var bättre än om jag hade träffat kanadagåsen med kornet och siktet på drillingen, vilken fisk! Abborren som slog kanadagåsen på näbben. Nästan lika tung som ett mjölkpaket

2 Det där var ett citat ifrån en eftermiddag för ett tag sedan. Jag kan inte påstå att det var en ren fiskedag, för nu förtiden har jag många uppdrag när jag beger mig ut i markerna. Händelsen kom ifrån vatten härrörande gädd- och abborrparadiset Nästansjön. Fisket i Vilhelmina kommun berör nästan alla i landet förekommande arter, åtminstone de som lever i norra Sverige. Orten och dess närhet är mest känt för det fjällnära fisket efter harr, öring och röding. Samt alla strömmande vattendrag som håller dessa fiskar. Hetast av alla i dagsläget är Vojmån, men det av flera anledningar. Undertecknad har på det lokala Fiske Centret; Grönlunds Jakt och Fiske sålt säkert tusentals fiskekort på denna förträffliga å genom åren. Jag törs påstå utan att fråga någon om att Vojmån är mest omtalad och definitivt har där också nötts flest strandmeter av alla fiskevatten kommunen förfogar över. Konstigt är då heller inte att jag nästan det första jag gör är att propagera för det området. Många turister har frågat mig flera gånger varför fiskekortet varje år kostar lika lite, och när vi ska inse vilket vatten innevånarna prutar bort. Är det för billigt? Har jag svarat. Själv skulle jag ha tyckt att det var positivt om jag var på fiskeresa. Extremt många kommer i tradition till detta vatten, och ändå är fisket av hög kvalité. Där vattnet är snabbt, rikligt syresatt och relativt kallt finns ädelfisken. Motstående förutsättningar hyser randiga, små munnade och såna med tänder i långa rader. Abborren är inte rikligast i Vojmåns sel, men finns där ändå. Siken drar fram i stora stim mest i kring midsommar och frossar på Rocken. Nu sista åren har utländska gäddfiskare letat sig till åns lugnflytande ställen i jakten på rekorden. Jag har engagerat mig lite för att hjälpa dessa gäster, och sett att ån är säker till det. Att storgäddorna finns där är ju på både gott och ont. En flugfiskare är nöjd om dom stannar i sjöarna, medan den andra kategorin är lycklig över förekomst av rejält stridbar strömgädda. Hur som helst så hittar du samtliga där. I Vojmån finns dom mest sökta, bland andra; gäddan, siken, harren och öringen.

3 Om, vattennivån är den rätta är Stor- och Lillstensforsarna mycket säkra kort. Ån är ganska känslig för skillnader i flöden, eller i alla fall fisken visar hänsyn och byter snabbt ståndplatser efter denna onaturligt snabba händelse. Döm inte vattnet bara för att flödet är för mycket, fisken är bara en aning svårare att komma åt. Tyvärr kan man aldrig säga säkert att juni är bäst, eller till exempel augusti. Som alla andra reglerade vatten är denna faktor av största påverkan på fiskeresultatet. När fiskeresan ska bokas så försök genom fiskeinformationer att få grepp om vattenståndet först. Högre upp mot Vojmsjödammen börjar fisket på nytt att bli givande. När en mindre art av nattsländor kläcker går harren gärna och ofta upp till ytan, just för att ta insekter som kommer torrt driftande på ytan. Öringen fångas säkrast med haspelspö och spinnare, eller för klunsarna så knyts ett tackel fast med en betesfisk på. Siken gillar små insekter, tyvärr oftast plankton som fiskaren inte ens kan imitera. Men knottlarver går utmärkt att härma med typen Black Gnat eller Zulu. Hyr en kanot och bege dig ut på ett större sel och ankra fast med en åttafotare i näven. Låt ytan återta den stilla sega spegeln och se siken visa rygg! Arten tål lätt att man behåller dom största individerna. Lämna dom sedan till ett lokalt rökeri, semestermaten är garanterat rodd i land. Vojmåns bottenskikt är i mycket god form och producerar stora mängder nätspinnande nattsländelarver. Det är som sagt en art tillhörande nattsländorna som bygger ett hus likt en flexibel och silkesaktig strumpa. Bodelen är vänd emot strömmen och fångar effektivt upp med sin trattöppning alla mikroskopiska partiklar som utgör näring för larven. Det är värmande för en att få veta att vattenkvalitén är så bra att dessa finns i stor utsträckning! Genomgående under sommaren är nätspinnarna en stapelföda. Jag har studerat och dokumenterat födointag i procentsatser ända sedan jag var liten, vad det beträffar i första hand flugfiskad fisk. Det ter sig därför naturligt att om fisket är trögt binda en sådan på linan. Detta var en utsvävning, men att ta i beaktning för en lyckad fisketur. Kolla insektslivet och agera därefter. Ibland äter siken riktiga insekter. Morrhår av mink, Fly-Rite och orrhönevingar

4 Vilken årstid som du väljer att gästa kommunen spelar ingen större roll, i alla fall för upplevelsen som sådan. Det är klart ibland ligger isen och vissa gånger grönskar gräset, det är väl differensen. Vintertid är fjällvärlden dragningskraften och rödingen! Det finns massor med goda vatten för ädelfisk, stora som små eller strömmande som stilla. Bland upplåtna vatten är det realistiska alternativet Ransaren. En stor och djup sjö är det med ett väldigt bra bestånd av röding. Tillgängligt är det också med väg ända fram och stor vändplan. Skoterburna turister når sjöns alla delar och om det är tomt i ett av rummen så kan man övernatta i Ljusliden huset, i sjöns norra ände. En högst lämplig bostad som Länsstyrelsen förvaltar. Det är i första hand alla grundområden som bevakas ovan vinterisen. Sjön är extra duglig för att kikmeta på. Stora sandområden som sträcker sig ut som uddar och går in i form av vikar längs stränderna. Fisken letas på upp till ett par meters djup, men mest charmigt och pulsgivande är det att blicka ner i vattnet där avståndet bara är halvmetern mellan isen och botten. Stora silverfärgade blänken med ganska lång tafs är att rekommendera. Jag brukar ha en insektsimitation under skeden, eller som upphängare. En del dagar fungerar bara små balansare eller mormyskor. Kroken måste vara av rejält slag och rysstillverkade smycken kan lika gärna bli kvar i affären. Sådana har inget på Ransaren att göra eftersom det ibland kan komma in en fisk som med ett lokalt uttryck fyller upp pimpelhålet. Totalt sett över året är det faktiskt en hel del storröding som lämnar sjön. Bitar på ett par tre kilo är aldrig omöjlighet. På sommaren är båten nästan ett obligatorium, så till vida att du inte väljer att ta genvägen direkt upp till Ransarens vattengivare Ransarån. I ån är det ett fantastiskt fiske med fluga. Med båtens hjälp kommer du ut på större vatten och kan fiska av långt flera ställen. Det är alltså frågan om trolling, med antingen långedrag eller wobbler. Ett släp med flerfärgade skedar kan stundtals vara riktigt fångande. Då ska givetvis mycket daggmask användas. Ransaren har mest röding och lake, men ibland följer det också med en prickig upp! Men det är inte så vanligt att fiske medvetet skulle riktas till denne. En sen och stilla natt över dalen vid Ljusliden. Privilegierade människa.

5 Det finns många mindre åar inom några mil ifrån tätorten. Marsån och Matskanån är namn som klingar bekant för många fiskare runt Sveriges land. Den först nämnda omgärdas av en sagolik natur, med stora stenhällar, klippblock, forsar och fall, samt rejäla vresiga furor och jättelika granar. Fisket där kan vara ganska nyckfullt periodvis. Ån är faktiskt inte reglerad och är därför med säkerhet bäst i början på säsongen och närmast lektiden. En torr sommar kan den drabbas av stor algblomning nästan överallt, men det gäller väl i och för sig då hela kommunen. Passar du in rätt tid kan ett mete av medelstor öring vara helt okej! Många gånger är det frågan om bäcköring, men det är ju faktiskt också fisk. Är tålamodet med på fiskedagen så väntas skymningen in och dom stora vaken letas över blankstryken. Det är då, som bekant för de flesta insatta att större fisk vågar sig in och närmare land. Verkligt fet och väl fläckad öring kan fångas när man knappt ser vad man gör. Hörseln kan också ibland vara viktigare än synen. Det är oerhört spännande att lägga ut en buskig torrfluga i en ström på någon av dessa två omtalade vatten! Öringen är flera till antalen, och det kanske bidrar till det. Däremot när det vill sig väl kan en större klassens harr bita över flugan, och då är det ofta en över kilosstrecket! Åarna är inte speciellt breda så ett kortare flugspö räcker eller ett riktigt långt metspö och andra sidan. På det sättet kommer man åt nästan överallt. Ett par tre mindre olika imitationer av nattsländepuppor i brunt, grått och spräckligt är ett måste. Själv binder jag dom gärna på Caddiskrokar. En annan variant på dagsländenymfer är en gjord på Long Curved krok. Flugan binds helt och hållet av orrtuppens fjädrar, där thorax är dun som drar åt sig vatten och övriga delar är fibrer ifrån utvalda fjädrar. Den nymfen går hem i många flera samanhang och liknar både dagslände- och bäcksländenymfer. Satsån och Saxån är fjällnära strömmar som är hur klassiska i sig som helst. Där ändrar landet karaktär och blir kargare, men bitvis fiskrikare! Huvudsjöbäcken och Ängesbäcken är låglands vatten av mindre snitt som lämpar sig för smygaren med kort metspö, mycket mask och ett effektivt myggmedel. Ett ultralätt spö med tillhörande rulle och tunn nylonlina förstärker känslan av många fiskmöten. Dessutom är äldre fiskar känsligare mot mera normala don och redskap, som ofta är större. Ett fång mindre fiskar av båda sorter, och där det gamla originalet Meps varit navet.

6 Antingen så fiskar jag mest på den nya isen eller på den gamla. Mitt i vintern är det möjligen bara laken som lockar. Sjön Bielite har flera grunda ställen där laken kommer in för att leka. Ortsborna vet knappt hur man gör för att meta en lake i stjärnklart och månljus. Av den anledningen får en besökare vara nästan helt och hållet ensam i mörkret på februariisen. Tänd några marschaller och gör upp en eld på ett galler. Invänta sedan det tunga suget i spöet och se den ormliknande närma sig hålet i pannlampans sken! Fisket kräver ringa utrustning såsom; ett kraftigt spö med grov lina, blänke som blänker och gärna lever om på botten, samt agn på den större kroken i utförande av sikfiléer. Förutom denna parantes är vinterfisket mest vilande på högvintern, för min del. Höstens is ger gädda med angeldon eller kanske till och med en inplanterad fettfenad fisk i antingen Sandsjön, Djupsjön eller Gottissjön. Det kanske inte lockar så värst eftersom det redan finns i stort utbud i landet. Men, möjligheten är där och familjen som inte kommer på annat den sista dagen kan borra några hål på småtjärnarna. När isen lägger lock på strömmarnas bredare ställen kan harr och sik beskådas uppifrån. Ljuset skiljer före och efter årsskiftet åt. Att titta på en harr som kommer till upphängaren ovanför mormyskan på nyisen är något helt annat kontra våren. I Volgsjöns nordvästra del är det vikar med varierat djup som drar in mest jättelika sikar, men där stenarna bildar fält och grund kommer också harren in. Varenda bäck som rinner in i Malgomajsjön har börjat skapa bra platser för dom senare nämnda fjällklädda fiskarna och öringen. På våren ökar flödena som i sin tur drar med sig landlevande småkryp, givetvis till gagn för fisken. När solen tinar fram myrstackarna och bäcksländorna börjar krypa omkring i öppna hål på isarna, då ska man våga sig ut till kanten på vaken! Att vara försiktig känns som överflöd att tala om, och självklart är det bättre att lägga sig på liggunderlaget vid ett utlopp än tvärtom. Fördelaktigt är att fara med forsen än under isen med forsen. Men det där gör sig självt. Sista åren har jag väldigt sällan fiskat utan en husmask som upphängare under kikmetet. Där avståndet mellan isen och botten har varit litet har den stundtals hängt en bit in i pimpelhålet. Trots detta kommer harr ibland som skjuten ur en bössa och rakt upp i hålkanten för att ta denna läckerbit! Seglet som aldrig fångar vinden Lägg gärna märke till storleken relaterat fingrarna.

7 Detta är ett ytterst blygsamt berättande om fisket i Vilhelmina kommun. Det finns så mycket mera att se, uppleva och ge sig an! Skribenten själv anser att han under sitt liv inte skulle hinna med allt, eller utforska varenda kvadratmeter skog och sjö. Tjärn, sjö, älv, å eller bäck, det är bara att välja själv. Jag törs garantera att det alltid finns något för dig och din fiskeresa i Vilhelmina. Som jaktkommun är det Sverigekänt sedan decennier, och nu är fisket av sådan rang att det alls inte är långa steg efter! Ta gärna kontakt med några av våra fiskecenter eller turistbyrån för ytterligare information: FISKECENTER: Vilhelmina Grönlunds Jakt och Fiske AB Vojmådalen Kittelfjäll Kultsjödalen Saxnäsgården Vilhelmina Turistbyrå Text och foto: Christian Trappern Nilsson Vilhelmina

8