Texten är fritt översatt från http://www.ocfoundation.org/what-is-ocd.html Medicinering av barn vid OCD När ska man överväga att medicinera barn med OCD? Medicinering ska bara övervägas när barnet upplever betydliga stress- och obehagskänslor orsakade av OCD. Även när kognitiv beteendeterapi( KBT) inte hjälper fullt ut. Var och en av de olika OCD-medicinerna tas upp separat men det finns några generella principer som gäller dem alla. OCD-medicin fungerar genom att påverka hjärnans serotoninnivå. Serotonin används av speciella nervceller i hjärnan för att kommunicera med andra hjärnceller. Dessa nervceller (neuronerna) utsöndrar serotonin, som sedan påverkar närliggande celler. Serotoninet tas sedan upp i cellen igen så att det senare kan återanvändas. Alla mediciner som ges vid OCD samverkar med serotoninet som redan använts en gång. Det tillåter serotoninet att stanna längre utanför cellen och kan därför påverka närliggande celler. Hur eller varför det minskar tvångstankar och tvångshandlingar är fortfarande okänt. Den mest effektiva dosen av en OCD-medicin provas ut efter varje enskild person. Man börjar med en liten dos som visar sig vara effektiv. De flesta barn omsätter medicinen snabbt och för att lindra barnets symtom är det ofta nödvändigt att använda en hög vuxendos. OCD-medicinen kontrollerar symtomen men botar inte syndromet. Det betyder att de positiva effekterna av en medicinering uppträder så länge som medicinen tas. En del symtom finns kvar men i mindre utsträckning. När barnet slutar medicinera återkommer vanligtvis symtomen, men det kan ibland vara viktigt att undersöka om OCD-sjukdomen inte längre är aktiv.. Alla OCD-medicinerna har också en antidepressiv effekt. Med Klomipramin (Anafranil) upptäckte man att enbart vissa antidepressiva mediciner kunde kontrollera OCD- symtom. Antidepressiva mediciner har en effekt på OCD utan endast om de starkt påverkar serotoninet. Kognitiv beteendeterapi (KBT) bör övervägas i kombination med medicinering. Den terapin är en säker och effektiv behandling vid OCD. Enbart medicinering är inte alltid så effektivt och inte heller är vinsten så långvarig som om man kombinerar terapi- och medicinbehandling. Det kan vara svårt att hitta en terapeut som behandlar barn med OCD, därför behandlas många enbart med mediciner. Det tar lång tid innan medicineringen börjar verka. Medicinering övervägs ofta när barnets OCD är svår. Både barn och familj är under stress. Dessa mediciner fungerar inte snabbt utan det kan ta upp till 1-3 månader innan man kan uppleva någon förbättring när det gäller OCD-symtomen. Senare studier visar att en stadig förbättring av OCD-symtomen fortsätter mellan 3 månader och upp till 1 år från det att man påbörjat medicinering. Inga barn reagerar lika på medicineringen. Något barn kanske inte reagerar på någon medicin alls. Biverkningarna varierar mycket. Det är omöjligt att i förväg välja en medicin som ska fungera bäst för ett speciellt barn. Det är viktigt att förstå att om en medicin inte fungerar ska man prova en annan. Något barn kanske behöver prova sig igenom alla tillgängliga OCD-mediciner för att hitta den som fungerar bäst. Klomipramin ger ofta besvärliga biverkningar, därför undviker läkare att skriva ut den innan alla andra utvägar prövats. Detta är dock inte en regel som alltid följs. Ibland måste kanske läkaren av olika anledningar ändå välja den i första hand. Biverkningar varierar stort från barn till barn vad gäller de olika medicinerna.
Fluoxetin En vanlig dygnsdos 5-60 mg Biverkningar av Fluoxetin- De flesta barn kan ta fluoxetin utan att få några biverkningar. Det händer att barn blir oroliga i magen, får utslag, huvudvärk, rastlösahet eller sömnproblem. Fluoxetin kan förändra en del barns beteende, de blir impulsiva, dumma, olydiga eller aggressiva. Detta beror oftast på att den dos som barnet tar i kombination med barnets ålder inte stämmer. Fluvoxamin-vanlig dygnsdos: 25-250 mg Det verkar speciellt på serotonin och har väldigt begränsad effekt på övriga kemiska substanser i hjärnan. Biverkningar av Fluvoxamin - de flesta barn kan ta medicinen utan några svåra biverkningar. Trots det kan biverkningar uppstå och senare studier rapporterar trötthet, sömnlöshet, darrningar, nervositet och orolig mage. Även andra beteendeförändringar kan inträffa. Sertralin vanlig dygnsdos 50-150 mg Sertraline tillhör också SSRI-preparaten. Det verkar specifikt mot serotonin och har liten eller ingen effekt alls på övriga singnalsubstanser. Man har i speciella studier använt sertralin för att undersöka dess säkerhet och effektivitet i behandling av barn med OCD. Det har fått FDA s (USA s läkemedelsverks) godkännande att användas på barn med OCD. Biverkningar av Sertralin- de flesta upplever inga biverkningar men nervositet, orolig mage och sömnlöshet är de biverkningar som rapporterats. Beteendeförändringar liknande de som kan uppstå vid användande av Fluvoxamin och Floxetin kan även förekomma. Citalopram -vanlig dygnsdos 20-60 mg Många kliniska undersökningar, framför allt i Europa har visat att Citalopram är verkningsfullt vid flera olika psykiska tillstånd. Bl a vid depression vid olika psykiska tillstånd, OCD och panikångest. Även vid behandling av funktionsnedsättningar som social fobi och trichotillomani har Citalopram visat sig vara verkningsfullt. Klomipramin (Anafranil) Det var den första OCD- medicin som blev tillgänglig. Det är den medicin mot OCD som getts till barn som blivit mest studerad. Den var tillgänglig i Europa många år innan den togs i bruk i USA. Klomipramin påverkar hjärnans serotonin men det påverkar även andra av hjärnans signalsubstanser såsom noradrenalin, histamin, acetylkolin och dopamin. Effekten på serotoninet verkar vara det som är mest viktigt när det gäller att hjälpa personer med OCD. Klomipraminets effekt på andra kemiska substanser i hjärnan skulle kunna vara till hjälp för att reducera OCD-symtom hos vissa barn. Vilka är biverkningarna? Klomipramin har ett antal biverkningar och de flesta barn kommer att råka ut för några av dem. De vanligaste är trötthet, muntorrhet eller förstoppning. Om barn bli utpräglat trötta av klomipramanin, sänker läkaren dosen. Ofta anpassar sig barnet kropp till biverkningarna och tröttheten minskar. Muntorrhet kan uppkomma eftersom klomipramin minskar salivproduktionen. Muntorrhet är obehagligt men inte medicinskt farligt. Även den biverkningen blir mindre efter en tid. Om så inte skulle vara fallet, skulle barnet känna sig bättre om det tuggar sockerfritt tuggummi för att stimulera salivproduktionen. Muntorrheten kan bli ett problem om barnet har tandställning. Kombinationen av minskad salivproduktion och tandställning kan leda till ökade tandskador. Om man ger klomipramin till ett barn med tandställning ska tandläkaren informeras så han kan hålla speciell uppsikt och försöka förebygga tandproblem. Föräldrar kan förhindra att förstoppning blir ett problem genom att ha koll på barnets toalettvanor. Det gäller speciellt yngre barn som inte klagar förrän det gått flera dagar utan toalettbesök.. Högfibrig kost, mycket vätska och regelbunden motion bidrar till att förhindra förstoppning. Om det ändå skulle bli ett problem prata med en läkare, som kanske rekommenderar laxermedel. Klomipramin kan även orsaka oregelbunden hjärtrytm, speciellt hos barn som redan har någon form av hjärtproblem. Innan man börjar ge barnet klomipramin bör ett EKG tas för att se om hjärtat fungerar normalt. Ett EKG är en enkel och smärtfri undersökning där hjärtats elektriska aktivitet mäts. Man bör även följa upp med EKG med jämna mellanrum under den tid som barnet står på klomipraminbehandling, speciellt om barnet står på en högre dos eller haft känningar av hjärtbiverkningar.
Finns det några fördröjda biverkningar vid medicinering med OCD-medicin? Troligtvis inte, men det går ju inte att vara helt säker. Det finns ingen anledning att tro att fördröjda biverkningar ska utvecklas. De flesta av dessa preparat har inte använts under tillräckligt lång tid för att med full säkerhet kunna besvara frågan. Klomipramine är det preparat som varit med längst (omkring 30 år). Här har en fördröjd bieffekt i form av en gradvis viktökning hos vissa individer rapporterats. Fluoxetin och fluvoxamin har använts under ungefär 10 år, framför allt i Europa och Canada. Inga fördröjda bieffekter har ännu rapporterats. Inte heller med sertralin eller citalopram har rapporterats några fördröjda biverkningar och de har inte heller varit i bruk så länge. Vilken OCD-medicin bör prövas först? Varje barn reagerar olika på de olika medicinerna. En del svarar på alla medicinerna, en del svarar på endast en och andra svarar över huvudtaget inte på någon av dem. Biverkningar varierar från barn till barn, det finns ingen bästa-medicin att prova först. Vilken medicin man väljer att prova först avgörs från fall till fall. Det finns dock några riktlinjer som ligger till grund för val av medicin: Finns det någon annan familjemedlem som fungerat bra på ett speciellt preparat Förekomst av andra problem än OCD (ett barn med sömnlöshet kan få hjälp av klomipramin) Sannolikheten för biverkningar(klomipramin kan orsaka förstoppning) Läkarens tidigare erfarenhet av en speciell medicin Hänsynstagande till om barnet kan försöka suicidera genom överdosering Kostnaden och tillgängligheten av medicinen Läkemedelsverkets godkännande Vad ska man göra om den första medicinen inte hjälper? Om det sker bör man överväga flera saker: Har det gått tillräckligt lång tid? Alla preparat tar tid innan det verkar. Om barnet tagit medicinen endast 8 veckor bör man vänta tills åtminstone 12 veckor gått, förutsatt att barnet tagit en adekvat dos. Tar barnet verkligen medicinen? Ett vanligt uttryck bland läkare är hälften av patienterna tar hälften av medicinen, under halva tiden. En OCD-medicin fungerar inte om den inte tas. Det här ett problem för tonåringar som oftast har mycket på gång eller är ambivalenta till medicineringen. Är det rätt dos? Den bästa dosen varierar stort från barn till barn. Om det inte skett någon förändring och inte heller framkommit någon biverkan kan en doshöjning hjälpa. Medicindosen är densamma för barn med OCD som för vuxna med OCD. Men att börja lågt och avancera långsamt är alltid ett bra motto. Skulle en KBT-behandling kunna hjälpa? Ett fåtal barn känner sig bättre men fortsätter med sina tvångshandlingar av vana. Kognitiv beteendeterapi hjälper barnet att upptäcka att de faktiskt är bättre. Det hjälper dem att se att de inte behöver utföra dessa ritualer. Ibland efter att har beaktat allt ovanstående, hjälper ändå inte den medicin man första valt att pröva. Att då försöka med en annan är ofta ett bra val. Processen kanske behöver upprepas både en och två gånger innan man hittat rätt medicin. Kan barn under 6 år ta de här medicinerna? Det är svårt att ställa en OCD-diagnos på mycket unga och av den anledningen kommer mediciner nästan aldrig på fråga för denna grupp. OCD kan diagnostiseras på en mycket ung individ och medicin kan rekommenderas. Det finns mycket lite information i den medicinska litteraturen när det gäller medicinering av förskolebarn. Det bör endast övervägas om barnet upplever signifikant olägenhet och stress. Dessa situationer kan behöva en ytterligare medicinsk bedömning.
Vad är beteendebiverkningar? Dessa biverkningar kan uppträda oavsett vilken OCD- medicin som tas. Det karaktäriseras av en signifikant förändring i barnets beteende. En del föräldrar har beskrivit sitt barn som för lyckligt eller upprymd. En del har uppgivit att barnet blivit uppkäftig, oförskämd eller provokativ när det tagit OCD-medicinering. Ökad aggressivitet har beskrivits. Någon grad av beteendebiverkan uppträder troligen hos ca 50 % av barnen. För det mesta är biverkningarna milda och behöver ingen behandling. Ibland kan de dock bli allvarliga En hög medicindos i kombination med barnets ålder kan vara bidragande faktorer. Att alltid börja lågt och öka dosen långsamt är en bra väg att gå. Om en markant beteendeförändring inträffar som verkar onormal, bör man alltid vara uppmärksam. Att minska medicindosen är ett första steg vid behandling av beteendebiverkningarna om det inte hjälper kan man byta medicin. I speciella fall kan andra mediciner som t.ex. litium sättas in för att stabilisera humörsvängningar.. Det görs endast om OCD-symtomen verkligen förbättras med den medicin man tar. Måste mitt barn alltid ta de här medicinerna? Kanske är OCD ett kroniskt tillstånd och medicinerna botar kanske inte barnet utan det bara lindrar. Man kan behöva ta medicinen på obestämd tid. När medicinen sätts ut återvänder vanligtvis OCD-symtomen till samma nivå som innan man började medicinera. Många läkare menar att OCD-medicinen bör fortgå under åtminstone ett års tid. Efter ett års behandling, oftast under sommarlovet kan man sänka dosen långsamt för att se om den fortfarande gör någon nytta. Om symtomen återkommer, höjer man dosen igen. Att prova att minska dosen efter ett år gagnar barnet på många sätt: försäkrar läkare, barn och föräldrar att medicinen fortfarande behövs justerar medicindosen till den lägsta och effektivaste nivån förhindrar onödigt medicinerande (ibland försvinner OCD n) tillåter att barnet att se om KBT (utan medicinering) kan vara effektivt om OCD symtomen återkommer minimerar den tid barnets utsätts med OCD-medicinering Medicinen har endast hjälpt mitt barn lite. Vad ska vi göra nu? Kanske ingenting! De här medicinerna tar upp till 12 veckor innan de blir verksamma och att vänta är det bästa att göra. Det är också viktigt att förstå att de här medicinerna inte tar bort alla OCD-symtom. De minskar dem till en hanterlig nivå. Men dessa restsymtom kan effektivt kontrolleras genom KBT behandling. Ger SSRI- preparaten oönskad utsättningseffekt? Ja, i undantagsfall. Oönskade utsättningseffekter har rapporteras när det gäller i stort alla OCD-medicinerna. Speciellt när det tas bort abrupt. Biverkningen verkar framför allt uppträda med paroxetin, det preparat som har den kortaste halveringstiden. Symtomen består främst av yrsel eller ostadighet men även ovanliga neurologiska symtom har rapporterats vid enstaka tillfällen. Fluoxetin är det enda av preparaten som inte har satts i samband med någon utsättningseffekt. Även om preparatet tas bort abrupt, minskar blodkoncentrationen gradvis under veckor och månader. Kombinera med andra icke SSRI-mediciner. Så många som 40-60% av de som behandlas med OCD-mediciner har restsymtom. Ibland kan dessa symtom vara allvarliga, trots behandling med olika mediciner kombinerat med KBT. Medicinkombinationer prövas ibland. Dessa kombinationer är endast måttligt utforskade vid behandling av vuxna med OCD. Det finns i stort ingen forskning på dessa kombinationer när det gäller behandling av barn med OCD. Om en sådan kombination trots allt används på ett barn med OCD grundar det sig på vad man vet vid behandling av vuxna med OCD. Användandet av kombinationsmedicinering är snarare ett undantag än en regel. Det finns en del omständigheter där det kan övervägas: Otillfredsställande effekt vid behandling med olika enstaka mediciner. Närvaro av signifikanta symtom orsakade av annan funktionsnedsättning i kombination med OCD Behandling av besvärliga biverkningar från en OCD-medicin. Några av de vanligast använda kombinationerna är: Ritalin för behandling av ADHD Neuroleptika för behandling av ticssymtom, Tourettes syndrom eller psykos Litium för behandling av svår humörsinstabilitet Klomipramin i kombination med ett SSRI-preparat för att uppnå synergieffekt vid en lägre dos än normalt. Medicinkombinationer är ofta nödvändiga vid behandling av andra sjukdomar som barn utvecklar t ex eksem, influensa eller öroninfektioner.
OCD-symtom utgör ofta ett signifikant problem för barn som behandlas med OCD-medicin. Då symtomen från en annan psykiatrisk funktionsnedsättning också kan utgöra stora problem, är en kombination av mediciner oftast nödvändig vid behandling av barn med OCD. Användandet av medicinkombinationer för barn har inte blivit föremål för så mycket forskning. Det är svårt att ge specifik rekommendation när det gäller användandet av medicinkombinationer. Beslutet att använda dem bör tas från fall till fall i samarbete med läkare som är specialist på behandling av OCD i barndomen.