Pressmeddelande 2006-03-20 Ny undersökning: Fattiga småhusägare ökar i antal Antalet familjer med småhus som lever under socialbidragsnormen är i dag 145 000. När den nya fastighetsskatten slår igenom fullt ut kommer ytterligare 5 000 småhusfamiljer att leva under socialbidragsnormen. De här familjerna löper stor risk att tvingas flytta. Därför är det viktigt att begränsa uttaget av boenderelaterade skatter. Det här är några av resultaten från en ny undersökning där Villaägarnas Riksförbund studerat hur sårbara småhusägare är inför höjningar av fastighetsskatten och andra boenderelaterade kostnader. Undersökningen, som har genomförts av Statistiska Centralbyrån (SCB) på uppdrag av Villaägarna, är baserad på fakta om 20 000 verkliga hushåll. Det här är ett större problem för familjer med småhus jämfört med andra grupper i samhället eftersom ytterst få småhusägare har möjlighet att få socialbidrag. Därmed ökar risken att man tvingas lämna sitt hem när kostnaderna för boendet ökar, säger vice förbundsdirektör Elisabeth Österman. Enligt socialbidragsnormen ska det finnas drygt 3 000 kronor kvar per vuxen och något mindre per barn efter det att boendet betalats. SCB:s siffror visar att boende i småhus lever på marginalen i betydligt större omfattning än den bild som ofta tecknas. Ofta tillkommer kostnader för underhåll och viss amortering. Utgår man från att det egentligen behövs en marginal på 1,5 gånger socialbidragsnormen för att långsiktigt klara sitt boende så hamnar 280 000 småhusfamiljer under den gränsen, avslutar Elisabeth Österman. _ För mer information kontakta vice förbundsdirektör Elisabeth Österman, tel 0709-37 01 19 eller informationschef Jens Bjöörn, tel 070-251 20 90.
Hundratusentals småhusfamiljer lever under socialbidragsnormen 145 000 hushåll i småhus har idag en disponibel inkomst under socialbidragsnormen. När den nya fastighetsskatten slagit igenom 2008 kommer ytterligare cirka 5 000 småhusfamiljer att få ekonomiska problem. Det är familjer som löper stor risk att behöva flytta. Det är några av resultaten från en omfattande undersökning där Villaägarnas Riksförbund studerat småhusägares ekonomiska sårbarhet mot höjningar av fastighetsskatt och andra boenderelaterade kostnader. Undersökningen, som har genomförts av Statistiska Centralbyrån (SCB) på uppdrag av Villaägarnas Riksförbund, grundas på simuleringar i en databas med fakta om 20 000 hushåll. Den stora frågan i den nya undersökningen är om hushållen, när de betalat sina fasta boendeutgifter, har tillräckligt med pengar kvar för att kunna konsumera i enlighet med socialbidragsnormen? Det innebär att hushållens disponibla inkomst, efter det att boendet betalats, relateras till socialbidragsnormen. Om den disponibla inkomsten understiger socialbidragsnormen betraktas detta som ett problem. Socialbidragsnormen är cirka 1,1 basbelopp per år och vuxen, något mindre för varje barn. Om hushållen inte har tillräckligt (det vill säga minst lika mycket som socialbidragsnormen) med pengar kvar när boendet betalats har de stora svårigheter att behålla sina hem. Ytterst få småhusägare har möjlighet att få socialbidrag. De måste i de allra flesta fall sälja sitt hus. De som bor i hyresrätter ges i dessa lägen extra hjälp genom socialbidrag. Här är några av de viktigaste resultaten från undersökningen: Simuleringar för år 2005 visar att 145 800 småhusfamiljer har en disponibel inkomst understigande socialbidragsnormen. Om man lägger till reparationskostnader och tvingande amorteringar ökar antalet hushåll till 161 200. Om reparationskostnaderna läggs till ökar antalet som hamnar under socialbidragsnormen till 155 800. Om även amorteringar motsvarande 1 procent av återstående lånebelopp läggs till ökar antalet hushåll med eget småhusboende som hamnar under socialbidragsnormen ytterligare, till 161 200. Dessa människor är mycket sårbara när kostnaderna stiger. Även mindre höjningar av fastighetsskatt eller energikostnader kan vara droppen som får bägaren att rinna över.
År 2008 blir det värre. Då stiger antalet hushåll som inte klarar socialbidragsnormen till 150 800 stycken. Om reparationerna och amorteringarna läggs till så ökar antalet till 166 450 hushåll. Antalet nya småhusfamiljer som löper stor risk att tvingas flytta när den nya fastighetskatten slagit igenom fullt ut 2008 i förväntat konjunkturläge (KI) är cirka 5 000 stycken. Detta betyder att ytterligare cirka 15 000 personer/medborgare i småhusenheter riskerar att behöva flytta. Dagens skattepolitik förvärrar således situationen för de 161 000 hushåll som år 2005 hade marginaler understigande socialbidragsnormen och dessutom ökar gruppen med ytterligare 5 000 hushåll. Boende i småhus lever på marginalen i betydligt större utsträckning än den bild som ofta tecknas. Det framgår av beräkningar av hur många som har en disponibel inkomst som understiger 1,5 gånger socialbidragsnormen. Gruppen uppgår till 279 800 småhusfamiljer. Föregående slutsats att 166 000 småhusboende har en disponibel inkomst efter boendekostnaderna som är på eller understigande socialbidragsnivån visar tydligt att en stor andel av landets småhusägare har mycket knappa marginaler. Undersökningen utgår från socialbidragsnivån, vilket naturligtvis är ett strikt förhållningssätt. Den som lever under så knappa förhållanden kan sällan unna sig någon slags semester, middagar med vänner med mera. De har inte heller råd att ha bil. För att vidga bilden över ekonomiskt utsatta småhusboende har vi därför även gjort simuleringar för att identifiera hur många hushåll som, trots att de inte understiger socialbidragsnormen, ändå har mycket knappa levnadsförhållanden. I dessa simuleringar uppskattas att hushållens smärtgräns ligger på 1,5 gånger socialbidragsnormen, cirka 5 700 kronor per månad och vuxen person. Antalet hushåll som inte har tillräckligt med pengar för att få en acceptabel konsumtionsstandard uppgår med detta mått till hela 263 200, om man inte inkluderar reparationer och amorteringar. Om även reparationerna och underhållen av bostaden inkluderas så ökar antalet till 274 100. Om även amorteringarna ingår omfattar gruppen hushåll vars konsumtionsnivå är mycket begränsad hela 279 900. I Sverige finns drygt 2 miljoner småhus. I SCB-modellen ingår 1 900 909 hushåll som definieras som egen en- eller tvåfamiljsfastighet. I materialet framgår att andelen hushåll som ligger väldigt nära en situation som innebär att de inte längre klarar av att bo kvar är mellan 8,8 % (166 446/1 900 909) och 14,7 % (279 833/1 900 909). Såväl andelen som antalet i absoluta termer är så pass stort att detta reser frågan om rimligheten i den beskattning och de nya pålagor som drabbar Sveriges hushåll som bor i småhus. Regeringen tycks sakna en komplett bild av situationen för småhusägarna. Regeringen har tillgång till samma modell som vi låtit SCB använda i dessa beräkningar. Regeringen gör alltså löpande egna beräkningar i samma simuleringsmodell, en modell där den internationellt definierade s.k. disponibel-inkomsten är central. Det är således regeringen som bestämmer vilka antaganden som ska göras och avgör också vilka scenarier mm som ska gälla. Det har framkommit att s.k. fördelningspolitiska beräkningar i offentlig miljö (regeringskansliet, Konjunkturinstitutet m.m.) normalt inte tar hänsyn till att
boendekostnader också innefattar reparationer och underhåll. Möjligen beroende på att detta ju är något som i många fall kan skjutas i tiden. Inte heller tar man normalt med amorteringar i beräkningarna. Det kan finnas en typ av logik bakom detta för vissa beräkningar, eftersom amorteringar är sparande och i klassisk mening inte en utgift för konsumtion. Syftet med de beräkningar som görs i denna studie är att studera vilken effekt som uppstår för hushållen då den ekonomiska politiken inklusive de nya taxeringsvärdena får verka ut under 2006-2008. Det spelar utifrån ett likviditetsperspektiv ingen roll om en amortering som är tvingande (i många fall) måste betalas eller en reparation som måste göras höjer värdet på fastigheten. Det är det tvingande pengaflödet som är avgörande. I detta material visas en mer rättvisande bild av de utgifter hushållen har 2006-2008 än vad regeringen normalt ser i sina tabellverk. Det finns skäl att även ta fram dessa kompletterande uppgifter när den ekonomiska politiken dimensioneras. Om regeringen i sina beräkningar även tar med en del av såväl reparationer som amorteringar finner man enligt de beräkningar som redovisas i denna undersökning att 15 000 hushåll glöms bort. Skillnaden mellan att exkludera respektive inkludera reparationer och amorteringar (enligt ovan) leder till detta resultat. Detta betyder att regeringen genomgående under de senaste decennierna mycket sannolikt gett sig själva en alltför ljus bild av den ekonomiska verkligheten för de hushåll som bor i egen en- eller tvåfamiljsfastighet. Sammanfattningsvis kan konstateras att dagens ekonomiska politik under kommande år bidrar till ökad utsatthet för småhusboende med knappa marginaler. Ska utvecklingen brytas bör regeringen överväga ytterligare begränsningar av de boenderelaterade skatter som saknar koppling till den enskildes betalningsförmåga. ------------------------------ FAKTARUTA Så gick undersökningen till Studien har genomförts genom simuleringar i en databas bestående av cirka 20 000 svenska hushåll. Databasen, som kallas HEK, är den samma som Finansdepartementet använder sig av för att beräkna konsekvenser av olika ekonomisk politiska förändringar. Simuleringarna utgår från exakt samma ekonomiska s.k. makroantaganden som Konjunkturinstitutet använt för perioden 2005-2008. När det gäller boendekostnaderna för småhusägare har Villaägarnas Riksförbund lagt till underhållskostnader och utgifter för amortering, utgifter som förvånande nog normalt inte ingår när regeringen beräknar konsekvenser för småhusägare. Man kan naturligtvis se amorteringar som ett sparande men det är samtidigt en utgift som småhusägare faktiskt har och måste klara i sin månatliga kalkyl. Utgångspunkten i beräkningarna är de förhållanden som gällde 2005, alltså med den då gällande ekonomiska verkligheten för hushållen vad gäller privatekonomi och gamla taxeringsvärden. Det bör noteras att beräkningarna från Konjunkturinstitutet (KI) visar en uthållig högkonjunktur med historiskt sett förhållandevis stabil och hög tillväxttakt runt tre procentenheter per år. Det är viktigt att understryka att modellen innehåller samtliga kända
ekonomisk politiska lagändringar som påverkar hushållens ekonomi. Det gäller exempelvis bostadsbidragen, föräldraförsäkringen, barnbidragen etcetera. I beräkningarna har vi dels räknat på hur hushållen klarar av en ökad fastighetsskatt och ränta utan några korrigeringar, dels lagt på utgifter för reparationer (2/3 av verkliga utgifter för bostadsrätter, cirka 10 000 kronor och cirka 15 000 kronor för egen en- och tvåfamiljsfastighet, allt enligt HEK-undersökningen) och amorteringar (1 procent av återstående lånebelopp).