Produktivitetsutvecklingen i byggsektorn - Vad vet vi egentligen?

Institutionen för Fastigheter och Byggande Examensarbete nr 465 Avd för Bygg- och fastighetsekonomi Produktivitetsutvecklingen i byggsektorn - Vad vet vi egentligen? Författare: Tobias Kölborg Handledare: Hans Lind Stockholm 2009

Master of Science thesis Title: Author Department The productivity trend in Swedish construction industry - What do we actually know? Tobias Kölborg Department of Real Estate and Construction Management Division of Building and Real Estate Economics Master of Science thesis number 465 Supervisor Hans Lind Keywords Productivity, Construction Abstract The Swedish construction industry seems to have had a low or declining productivity growth under the last decades. Many studies have been made to investigate if that is the case, and if it is, why? The aim with this paper is to evaluate the productivity measurements used in past studies, and if possible summarise what we actually knows about the productivity in Swedish construction industry. A literature study and, theoretical discussions and examples are the procedure used in this paper. The literature study consists of two parts, one dealing with productivity in construction and one with productivity related to other industries. Both productivity in the branch of construction and productivity at the construction site are looked in to. The results shows that the measurements used in productivity surveys in construction industry have many problems, and the conclusions made on the basis of those measurements are indistinct and uncertain. This papers conclusion is that there are so many problems and difficulties related to construction productivity measurements that we do not know for sure that the productivity growth in Swedish construction industry for a fact is weak or declining. It is not possible to make any conclusions about the productivity trend. The best way of making any conclusions about the productivity trend may be not looking direct at productivity measurements, but instead survey the product price trend and compare it with changes with in the product. 2

Examensarbete Titel: Författare Institution Examensarbete nummer Handledare Nyckelord Produktivitetsutvecklingen i byggsektorn - Vad vet vi egentligen? Tobias Kölborg Institutionen för Fastigheter och Byggande Avd för Bygg- och Fastighetsekonomi Xxx Hans Lind Produktivitet, Byggande Sammanfattning Den svenska byggindustrin verkar ha haft en låg eller avtagande produktivitetsutveckling under de senaste decennierna. Många studier har genomförts för att undersöka om så är fallet och i så fall varför det är så. Syftet med den här rapporten är att utvärdera produktivitetsmåtten som har använts i dessa tidigare studier, och om det är möjligt försöka att summera vad vi verkligen vet om produktivitetsutvecklingen i den svenska byggindustrin. En litteraturstudie och ett teoretiskt resonemang, tillsammans med beskrivande exempel är tillvägagångssättet som används i rapporten. Litteraturstudien består av två delar, den ena behandlar produktivitet i byggbranschen och den andra produktiviteten i andra branscher, både produktivitet på bransch- och på arbetsplatsnivå studeras. Resultaten visar att måtten som har använts i produktivitetsstudierna är sammankopplade med många svårigheter, och slutsatserna som dras ut ifrån dessa mätningar är vaga och osäkra. Rapportens slutsatser är att det finns så många problem och svårigheter med produktivitets mätningar inom byggbranschen att vi inte med säkerhet kan veta om produktivitetstillväxten i svensk byggindustri verkligen är svag eller avtagande. Det är inte möjligt att dra några slutsatser om produktivitetsutvecklingen. Det bästa sättet för att dra slutsatser om produktivitetsutvecklingen är kanske att inte se direkt på produktivitetsmåtten, utan istället undersöka produktprisernas utveckling och jämföra den med förändringar i produktinnehållet. 3

Förord Detta examensarbete är skrivet under vintern 2008/2009. Uppsatsen är det avslutande momentet i min civilingenjörsutbildning på Samhällsbyggnadsprogrammet med inriktning mot bygg- och fastighetsekonomi, på Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm. Jag vill tacka min handledare professor Hans Lind, för den hjälp han har givit mig under arbetets gång och för att han väckte mitt intresse för det här ämnet och den vetenskapliga metoden. Jag vill också passa på att tacka min familj för att de under hela min utbildning har stöttat mig på bästa sätt. Stockholm 2009 Tobias Kölborg 4

Innehållsförteckning 1 INLEDNING 7 1.1 BAKGRUND 7 1.2 SYFTE 7 1.3 METOD 7 1.4 DISPOSITION 7 2 DEFINITIONER AV PRODUKTIVITET 9 3 PRODUKTIVITET EN LITTERATURSTUDIE 11 3.1 DET SENASTE DECENNIETS PRODUKTIVITETSDISKUSSION EN ÖVERBLICK 11 3.1.1 PRODUKTIVITET RÖRANDE INTRODUKTIONEN AV INFORMATIONSTEKNOLOGI 11 3.1.2 ÖVRIG PRODUKTIVITETSDISKUSSION 15 3.1.3 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 16 3.2 ARBETSPLATSPRODUKTIVITET 17 3.2.1 SJUKHUSENS PRODUKTIVITETSUTVECKLING UNDER PERIODEN 1998-2001 17 3.2.2 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 19 4 BYGGBRANSCHENS PRODUKTIVITET EN LITTERATURSTUDIE 20 4.1 PRODUKTIVITETSDEBATTEN RÖRANDE DEN SVENSKA BYGGBRANSCHEN 20 4.1.1 HUR SER BYGGBRANSCHEN PÅ PRODUKTIVITETSMÄTNINGAR? 21 4.1.2 BAKOMLIGGANDE ORSAKER TILL DEN LÅGA PRODUKTIVITETEN 23 4.1.3 ÄR STORA FÖRETAG MER PRODUKTIVA? 30 4.1.4 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 31 4.2 PRODUKTIVITET PÅ BYGGARBETSPLATSNIVÅ 33 4.2.1 PRODUKTIVITETSMÄTNINGAR PÅ BYGGARBETSPLATSER 33 4.2.2 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 37 5 ANVÄNDA PRODUKTIVITETSMÅTT 39 6 ÄR DET VERKLIGEN LÅG PRODUKTIVITET I BYGGSEKTORN? 42 6.1 MOTSÄGELSEFULL INFORMATION 42 6.2 PROBLEM MED PRODUKTIVITETSMÄTNINGAR PÅ ARBETSPLATSNIVÅ 46 6.2.1 BÄTTRE ORGANISATORISK STRUKTUR 47 6.2.2 EFFEKTIVITETSÖKNING HOS UNDERLEVERANTÖRER 48 6.2.3 FALLANDE MATERIALPRISER 49 6.2.4 ÖKAT PRIS PÅ SLUTPRODUKTEN 50 6.2.5 MASKINER ANVÄNDS I STÖRRE UTSTRÄCKNING 51 6.2.6 INDUSTRIALISERAT BYGGANDE 52 6.2.7 SAMMANFATTANDE TABELL 54 6.2.8 SLUTSATSER 54 6.3 ÖVRIGA PROBLEM 56 6.3.1 EKONOMISKA PRODUKTIVITETSMÅTT 56 6.3.2 FYSISKA PRODUKTIVITETSMÅTT 56 6.3.3 ALTERNATIVA PRODUKTIVITETSMÅTT 57 5

7 ANALYS 59 7.1 PRODUKTIVITETSMÄTNINGAR? 59 7.2 SKA VI ÖVERHUVUDTAGET MÄTA PRODUKTIVITET? 61 KÄLLFÖRTECKNING 62 6

1 Inledning 1.1 Bakgrund De höga byggkostnaderna och den i jämförelse med andra industrier låga produktiviteten och produktivitetsutvecklingen som påvisas i byggbranschen har under många år diskuterats och utretts. Ett flertal statliga utredningar tillsammans med annan forskning har beskrivit den svaga produktivitetsutvecklingen i den svenska byggindustrin och också försökt presentera olika orsaker till den samma. Tänkta orsaker till den låga produktiviteten visar sig vid en närmare studie ofta vara återkommande. Utredningarna visar bland annat på bristande konkurrens, höga materialpriser och bristen på industriellt byggande. Att samma problem och tänkta orsaker återkommer i studie efter studie skulle kunna tyda på ett mer grundläggande problem. 1.2 Syfte I den här rapporten försöker författaren reda ut om de produktivitetsmätningar som görs i byggbranschen idag är rättvisande och visar den verkliga produktivitetsutvecklingen. 1.3 Metod En omfattande litteraturstudie av svenska och internationella vetenskapliga artiklar, statliga utredningar och böcker ligger som grund för detta examensarbete. Researcharbete har genomförts i bibliotek- och artikeldatabaser, samt på Internet. Genom arbetets gång har också en regelbunden och tät diskussion förts med examensarbetets handledare. 1.4 Disposition Kapitel 1: Kapitel 2: Kapitel 3: Kapitel 4: Kapitel 5: Kapitel 6: Bakgrund, syfte och metod. Olika definitioner av produktivitetsbegreppet presenteras. Litteraturstudie där de senaste årens produktivitetsdebatt i icke byggrelaterad industri presenteras. Litteraturstudie där produktivitetsdiskussionen rörande den svenska byggindustrin presenteras. De produktivitetsmått som förekommer i litteraturstudien diskuteras. Författaren söker ett svar på frågan om det verkligen är låg produktivitet i byggsektorn. I kapitlet presenteras först något av den motsägelsefulla 7

informationen som ges härrörande ett visst problem av olika forskare, sedan problem rörande de mätetal som används vid produktivitetsmätningar idag, och slutligen vad som egentligen går att konstatera om de produktivitetsmätningar som görs på arbetsplatsnivå. Kapitel 7: En analysdel som söker svar på frågorna om vi ska mäta produktivitet, vad ska vi i så fall mäta? och ska vi överhuvudtaget mäta produktivitet?. 8

2 Definitioner av produktivitet Produktivitet är ett förhållande mellan output och input (Fried m.fl. 2008). Input är de produktionsfaktorer som tillförs produktionen för att kunna producera en viss vara. Till dessa produktionsfaktorer hör t.ex. personal, maskiner och material. Output är den vara, tjänst eller den inkomst varan inbringar efter försäljning. (Forsberg 2007) Pr oduktivitet = Output Input Detta innebär att det vid en produktivitetsökning kan produceras mer utan att insatsen av produktionsfaktorer ökar. Det kan också sägas att det vid en produktivitetsökning är möjligt att minska input av produktionsfaktorer som härrör input, och ändå uppnå den produktionsnivå som fanns innan produktivitetsökning ägde rum. Resurserna som då frigörs kan användas i annan produktion och därmed har ett ökat konsumtionsutrymme åstadkommits. (Marcusson 2000) Marcusson (2000) skriver att med totalfaktorproduktivitet menas det mått som relaterar produktionsvolymen hos ett företag eller en bransch till utnyttjandet av samtliga insatsfaktorer. Totalfaktorproduktivitet (TFP) mäter produktionsvolymen i jämförelse med insatsen av samtliga produktionsfaktorer. Pr oduktivitet = Output Input (av samtliga produktionsfaktorer) Det finns också andra mått på produktivitet, t.ex. arbetsproduktivitet, som är ett partiellt produktivitetsmått. Att det är ett partiellt produktivitetsmått innebär att det bara avser en typ av produktionsfaktor. Arbetsproduktivitet definieras som kvoten mellan produktionsvolym och arbetskraftsinsats. Pr oduktivitet = Output Input av en produktionsfaktor Forsberg (2007) skriver följande Liukkonen (1996) framhåller att arbetsproduktiviteten är en relation mellan antal timmar eller antal anställda i förhållande till produktionsresultatet. Vidare skriver Liukkonen (1996) att arbetsproduktiviteten kan ses som en grov uppskattning av den totala produktiviteten Fried m.fl. (2008) framhåller att förhållandet mellan input och output är väldigt enkelt att beräkna så länge en producent använder endast en produktionsfaktor som input för att producera en vara. Dessvärre är det ur en kalkyleringssynvinkel, mycket vanligare att en producent använder flera olika produktionsfaktorer för att producera flera olika varor. Det innebär att både produktionsfaktorerna i täljare och nämnare måste vägas, och på något vis sammanfogas, så att det i slutänden bara blir fråga om en kvot mellan två faktorer. Det är av ovanstående anledning mycket vanligare att beräkna partiella produktivitetsmått än totalfaktorproduktivitet, som kräver en djup studie av alla produktionsfaktorer, som i många fall är svåra att kvantifiera och vikta utan att få en allt för stor osäkerhet i måtten. 9

I litteraturen som behandlar produktivitet förekommer ofta ordet effektivitet som är ett närbesläktat ord till produktivitet. Fried m.fl. (2008) definierar ordet effektivitet som en jämförelse mellan observerade och optimala värden på produktionsfaktorerna i både output och input. Effektivitesmåttet fås då t.ex. genom att jämföra den observerade outputen med den potentiellt maximala outputen som kan fås från en given input. Det är också möjligt att jämföra observerad input med potentiellt minimal input för att producera en viss output. Effektivitetsmått har ofta sitt ursprung i ett produktionsmål som producenten har fastslagit. Det kan handla om en optimal kostnad, vinst eller liknande. Ekonomiska och fysiska mått När produktivitet beräknas kan som tidigare nämnts en totalfaktorproduktivitet användas, eller något partielltmått som fokuserar enbart på en insatsfaktor. Tidigare i rapporten har arbetsproduktivitet som definieras som kvoten mellan produktionsvolym och arbetskraftsinsats nämnts. Nu uppstår problemet, eller möjligheten, att det finns olika mått på de produktionsfaktorer som kan ses som input eller output i denna definition. Forsberg (2007) skriver till exempel att arbetsproduktivitet kan förklaras på två olika sätt, antingen i monetära mått (ekonomiska termer) eller i volymmått (fysiska termer). Forsberg ger sedan några exempel på olika arbetsproduktivitetsmått. Arbetsproduktivitet (Jergeas mfl 2000) = Output Arbetstimmar Arbetsproduktivitet (Liukkonen 1996) = Antal produkter Antal anställda arbetad tid Arbetsproduktivitet (Jergeas mfl 2000) = Output Arbetskraftskostnad Arbetsproduktivitet (Liukkonen 1996) = Förädlingsvärde Arbetskraftskostnad Med förädlingsvärde menas skillnaden mellan försäljningspris och kostnader för råvaror och insatsvaror. I de två första arbetsproduktivitetsmåtten mäts input och output i fysiska termer, medan de i de två senare mäts i ekonomiska termer. Beroende på vilken definition som väljs kan resultatet bli olika. 10

3 Produktivitet En litteraturstudie 3.1 Det senaste decenniets produktivitetsdiskussion en överblick För att uppnå syftet med denna rapport har en litteraturstudie genomförts. Den tar sin början i den diskussion om produktivitet som har förts bland ekonomer runt om i världen under det senaste decenniet. En mycket viktig del av denna är intåget av den teknik som kallas halvledare, som har gett människan både den moderna datorn och mobiltelefonen, och som är hela grunden för det moderna informationsteknologisamhället som vi lever i idag. Datorernas intåg i våra hem och inte minst bland företag i vitt skilda branscher runt om i världen, har ändrat hela produktionsprocesser och det sätt vi människor sköter våra liv och hur vi kommunicerar med varandra. Frågan som en del ekonomer har ställt sig är om den förändring i de sätt som vi lever våra liv och framför allt sköta våra företag har gjort att produktiviteten har ökat. 3.1.1 Produktivitet rörande introduktionen av informationsteknologi I två artiklar av den amerikanska författaren Dale W. Jorgenson behandlas just dessa frågeställningar. Den ena artikeln är Information Technology and Growth av Dale W. Jorgenson och Kevin J. Stiroh från år 1999. I den första artikeln börjar författarna med att definiera och skilja mellan de båda begreppen substitution och techniqal change där det första representerar en förflyttning längs en given produktionsfunktion, och det senare representerar ett skifte i produktionsfunktionen. Substitution inträffar om introduktionen av dataintensiv utrustning genererar positiva resultat vilka är fullt fångade av användarna av IT och deras leverantörer. Techniqal change inträffar endast om mer avkastning är producerad från samma insatsvaror som tidigare. Techniqal change kallas också för tillväxt av totalfaktorproduktivitet (TFP). Målet med artikeln är att presentera nya bevis för att informationsteknologi (IT) ersätter andra typer av kapital och arbetskraft i den amerikanska ekonomin. Författarna fokuserar på den massiva substitutionen av datorer i både företagande och hemmabruk som skett efter att datapriserna sjönk dramatiskt under 1980 och 1990 talen. Under 1990-talet växte datatjänster till företag och privatpersoner med 20 procent per år, det överstiger tillväxten i andra insatsvaror med en faktor av tio. De här resultaten utgör övertygande bevis för att företag och hushåll har svarat relativa prisförändringar genom att substituera IT utrustning i förhållande till andra varor och tjänster enligt författarna. Frågan som kvarstår är dock om den massiva substitutionen av IT utrustning framför andra insatsvaror har återföljts av en tillväxt av TFP eller inte. Författarna visar att TFP inte har ökat under åren 1990-1996 (0.23%) utan snarare minskat mot åren 1973-1990 (0.34%). Jorgenson och Stiroh påpekar att om spridningen av IT hade gett tillväxt även i andra branscher hade TFP ökat och inte minskat. 11

Artikelns slutsats är att historien om datarevolutionen består av en relativt snabb prisnedgång, enorma investeringar i IT utrustning och en snabb substitution av den utrustningen före andra insatsvaror. Förvånande så har inte den teknologiska revolutionen åtföljts av en ökning av TFP, eftersom vinsterna har fångats upp av datorproducenterna och deras kunder. I den andra artikeln av Dale W. Jorgenson som heter Information Technology and the U.S. Economy beskriver Jorgenson utvecklingen av den amerikanska ekonomin som särskilt efter 1995 har gått mycket bättre än de mest optimistiska prognoserna. Frågan är om det är en tillfällig positiv ekonomisk chock driven av informationsteknologi (IT), eller om IT faktiskt har ändrat fundamenta i den amerikanska ekonomin vilket skulle leda till en långvarig ökning av den ekonomiska tillväxten. Anledningen till att IT investeringarna har ökat kraftigt, skriver Jorgenson, är den obevekliga prisnedgången av IT utrustning som t.ex. datorer, telekommunikation etc. Produktiviteten i IT-industrin har stadigt växt och har nu spridit sig även till resten av ekonomin. Jorgenson menar att det trots vissa meningsskiljaktigheter när det kommer till metoder och datakällor har byggts en konsensus om att det anmärkningsvärda beteendet hos IT priser är nyckeln till den ökande amerikanska tillväxten. Artikeln är uppdelad i fyra olika delar i vilka författaren beskriver följande: I del ett visar Jorgenson att grunden till den amerikanska tillväxten är utvecklingen och utnyttjandet av halvledare. Halvledarna har funnit sin bredaste applikation i datorer och kommunikationsutrustning, men har också reducerat priserna hos en rad andra produkter. I del två beskrivs en struktur för att kunna analysera rollen av informationsteknologin i den amerikanskan tillväxten. Det svåra är att få till bra data som skiljer på prisutveckling och prestandautveckling. Detta sker bäst genom ett konstant kvalitets index som separerar just prisutveckling och prestandautveckling och utvärderar på det sättet bara prisutvecklingen av en given konstant prestandanivå. I del tre analyserar Jorgenson inverkan på den amerikanska ekonomiska tillväxten tillföljd av den snabbt accelererande prisnedgången av IT efter 1995. Enligt Jorgenson så visar prisnedgången av IT en snabbare produktivitetsökning i IT producerande industrier. Dessa industrier har faktiskt svarat för nästan all aggregerad produktivitetstillväxt under 1990-talet. IT producerande industrier har svarat för ungefär hälften av all produktivitetstillväxt sen 1995 men snabbare tillväxt har skett även på andra håll. I del fyra ger Jorgenson förslag på olika forskningsmöjligheter som har uppstått på grund av utvecklingen och utbredningen av IT. Informationsteknik relaterad produktivitet i Sverige Även i Sverige har en diskussion om produktivitet och dess förändring till följd av introduktionen av informations- och kommunikationsteknik förts. Bland annat publicerade TCO år 2007 en rapport med titeln Har Finland hunnit ikapp Sverige? En jämförande produktivitetsanalys över 30 år av TCO ekonomen Daniel Lind. 12

Syftet med rapporten är att jämföra produktivitetsutvecklingen i Sverige med den i Finland under de senaste 30 åren och därefter försöka ge svar på ett antal frågor. Har Finland hunnit ikapp Sverige? I vilka branscher har Sverige respektive Finland ett försprång? Hur hög har den branschvisa produktivitetstillväxten varit? Hur viktig har IKT-sektorn varit? Har strukturomvandlingen gynnat produktiviteten? Författaren har på grund av bristfällig statistik vid internationella produktivitetsjämförelser valt att analyser arbetsproduktivitet istället för totalfaktorproduktivitet. I rapporten definieras arbetsproduktivitet som det reala förädlingsvärdet per arbetad timme. Lind beskriver först de båda ländernas produktivitetsnivå i mitten av 1970-talet och ger sedan en introduktion av ländernas övergripande näringsstruktur. I mitten av 70-talet var Finlands produktivitetsnivå endast 60 procent av den svenska. Efter det har dock produktivitetstillväxten i Finland överstigit utvecklingen i övriga västvärlden, och uppsteg år 2004 till 89 procent av den svenska. Under perioden 1975 till 2004 har produktiviteten i Sverige ökat med 95 procent, medan den i Finland har ökat med 190 procent. År 1975 hade Finland högre produktivitet än Sverige i sex av 39 branscher, år 2004 var det i 13 stycken. Det är ett fåtal branscher som i Finland har bidragit störst till den finländska upphämtningen, Lind nämner särskilt elektronik och teleprodukter, fastigheter, samt massa och papper. Sverige och Finland har den likheten att informations- och kommunikationsteknik (IKT) sektorn har gått starkt framåt sedan mitten av 1970-talet, och författaren menar att den sedan mitten av 1990-talet har haft en avgörande betydelse för ländernas produktivitetsutveckling. I Sverige härleds 25 procent av näringslivets produktivitetstillväxt mellan åren 1995 och 2004 till IKT, i Finland uppgår siffran till 40 procent. Det är branschen för elektronik och teleprodukter som svara för den största delen av IKT i de båda länderna. Här är den svenska produktivitetsnivån 66 procent av den finländska. Denna branschs inverkan på återhämtningen av Finlands produktivitetsnivå är så stor att författaren pratar om en Nokiaeffekt, och menar samtidigt att den svenska Ericsoneffekten inte alls på samma sätt har bidragit till en svensk uppgång. Lind skriver Utan Nokia hade den procentuella skillnaden i näringslivets produktivitetsnivå ökat sedan mitten av 1990-talet och den gynnsamma finländska positionen i termer av strukturomvandling hade så gott som eliminerats. Författaren skriver vidare att tillväxten i den finländska ekonomin har varit mer svamplik än i Sverige, och menar att tillväxten har varit koncentrerad till ett fåtal dynamiska branscher i Finland. I Sverige har däremot produktivitetstillväxten varit mer utspridd över hela näringslivet. 13

Mätproblem En annan svensk artikel som behandlar IKT- sektorn och visar på vissa problem i de beräkningar som använts för att beräkna produktiviteten är Produktivitet och priser som återfinns i rapporten Sveriges ekonomi statistiskt perspektiv fjärde kvartalet 2005 som publiceras av SCB. Författaren till artikeln börjar med att konstatera att produktiviteten inom näringslivet i Sverige har haft en bättre utveckling än i de flesta andra länder. Mycket av den positiva utvecklingen kan förklaras av IKT-industrins frammarsch. Syftet med den här artikeln är att fördjupa sig i den statistik och de metoder som används för att mäta prisförändringar på elektriska komponenter. I artikeln används uteslutande arbetsproduktivitet som ett mått på produktiviteten. Arbetsproduktivitet definieras här som förädlingsvärde i fasta priser per arbetad timme, och förädlingsvärdet i sin tur som skillnaden mellan produktionsvärde i fasta priser och värdet av dess förbrukning av köpta varor och tjänster i fasta priser. De fasta priserna får man genom att deflatera de löpande priserna med hjälpa av prisindex för produktionen och förbrukningen. Författaren skriver att kvaliteten på de prisindex som används för fastprisberäkningen är alltså av vital betydelse för tillförlitligheten i produktivitetsberäkningarna. SCB inledde en översyn av prismätningar och prisberäkningar för några olika varuområden under år 2005. Ett varuområde var elektroniska komponenter. Anledningen till att detta område togs med var att det hade framkommit ett antal forskningsresultat som pekade på brister i prisstatistiken för området, som hade haft en väsentlig bidragande orsak till den kraftiga produktivitetstillväxten i Sverige. Forskningsresultaten pekade på att indexberäkningarna för elektriska komponenter inte fullt ut visade den faktiska prisnedgången för sådana komponenter. Om så var fallet skulle det resultera i att förbrukningen i fasta priser inom produktion av teleprodukter skulle underskattas och det skulle innebära att produktivitetsutvecklingen var överskattad. Författaren beskriver olika metoder för att konstruera prisindex i producent- och importled, hur man gör för att justerar för kvalitetsförändringar, visar hur man i Sverige tillämpar de olika metoderna och gör slutligen en jämförelse med amerikanska index. Slutsatserna är att det vid kvalitetsjustering i Sverige i de flesta fall används en metod som kallas överlappning som har tydliga risker för systematiska fel när de tillämpas på elektroniska komponenter. Det är därför av högsta betydelse att ha goda kunskaper om hur produkterna i undersökningen prissätts. I jämförelsen med USA visar det sig att det inte finns några väsentliga skillnader i indexen, som i många fall följer varandra mycket väl. Författaren skriver att skillnader mellan svenska och amerikanska index för elektroniska komponenter tycks alltså inte förklara det svenska produktivitetsmiraklet inom IKT-industrin. Avslutningsvis konstateras att det finns vissa omständigheter som gör att det finns all anledning att fortsätta förbättra prisindex för elektroniska komponenter. 14

3.1.2 Övrig produktivitetsdiskussion Även om senare års diskussion rörande produktivitet har handlat mycket om IT och IKT så finns det andra exempel. I artikel med namnet Productivity Differences Across Employers: The Roles of Employer Size, Age, and Human Capital av John C. Haltiwanger, Julia I. Lane, och James R. Spletzer beskriver författarna att forskning har visat på en stor heterogenitet i företag och bland individer när det kommer till tillväxttakt av inputs, outputs och produktivitet. Den största delen av litteraturen på området föreslår att de anställdas resultat beror av egenskaper hos företaget som de jobbar åt. Sådana karaktärsdrag kan vara t.ex. löneeffekter kopplade till storleken på företaget och kompenserade löneskillnader. Författarna skriver att det finns väldigt lite fakta om motsatsen; att företagens resultat beror på karaktärsdragen hos dess anställda. Frågorna som författarna ställer sig är om företagare väljer olika modes of production vilket resulterar i kunskaps segregation, eller om alla företag i en given industri väljer ungefär samma sammansättning av anställda. Vidare, hur ändrar företagarna sin samansättning av anställda när de antingen vill tillmötesgå efterfrågechocker eller experimentera med olika modes of production. Vilken är kopplingen mellan dessa olika beslut rörande sammansättningen av de anställda och observerbara resultat från företagen som överlevnad, tillväxt och produktivitet? I den korta artikeln fokuserar författarna på att ge en initial utredning om kopplingarna mellan företagsprestation, arbetskraftsprestation, och sammansättningen av de anställda och deras karaktärsdrag. Författarna har sedan utfört empiriska analyser för att få svar på sina frågor. Resultaten är som följer: Författarna finner en avsevärd variation i sammansättningen av anställda mellan olika företag om de undersöker variablerna ålder, utbildning, kön och antal utlandsfödda. Mätningarna av arbetskraftsproduktivitet varierar stort mellan företag. Analyserna visar ganska tydligt att både samansättningen av anställda och arbetskraftsproduktiviteten är rätt så heterogen mellan företag och ganska konstant inom ett företag. Företagen i författarnas data har högre värden på arbetskraftsproduktiviteten om de har en arbetskraft med en lägre andel utlandsfödda och kvinnor, en högre andel av unga och medelålders anställda, och en högre andel av högre utbildad personal. Alla dessa karaktärsdrag rörande de anställda är statistiskt signifikanta, och magnituden av dess effekter är stora. Det kanske mest slående resultatet menar författarna är att företag som anställer arbetskraft med högre utbildning är mer produktiva. Resultaten visar klart att högproduktiva arbetsplatser också är högre utbildade arbetsplatser. 15

Slutsatserna i artikeln är att företagare väljer väldigt olika typer av anställda, även inom närbesläktade industrier. Och att skillnader i mixen av anställda i företag är signifikant relaterade till skillnader i produktivitet i företag, men det är bara en liten märkbar relation mellan ändringar av produktivitet och ändringar av sammansättning av de anställda. I en annan artikel som bär namnet Workers Are More Productive in Large Firms av Todd L. Idson och Walter Y. Oi konstaterar författarna att löner är positivt relaterade till företagsstorlek. De menar att lönepremien förknippad med att jobba på ett stortföretag är allmänt utbredd men dess storleksklass varierar mellan länder och över tid. På ett stort företag är arbetsplatsen säkrare och extraförmånerna högre, detta gör att ingen av dessa båda faktorer kan vara källan till den positiva lönepremien. Författarna menar att det måste vara någonting annat som ligger bakom, t.ex. arbetsansträngning. Walter och Oi undersöker teorin att anställda på större företag är mer produktiva och därför kräver en högre lön på den konkurrensutsatta arbetsmarknaden. Utformningen av relationen mellan storlek och lön beror av teknik, arbetarpreferenser, och arbetssituation utöver storlek. Författarna presenterar en rad bevis som stödjer teorin. Bland annat att personalen i stora butiker har mindre tid overksamma på grund av det stora kundunderlaget, att stora företag har tillgång till nyare och effektivare utrustning, att stora företag betalar lägre priser för sina insatsvaror och kan låna pengar till lägre räntor. Avslutningsvis konstaterar författarna att teorin och bevisen är övertygande och stödjer slutsatsen att företag som når en stor storlek skapar jobb som måste matchas med mer produktiva individer. 3.1.3 Sammanfattning och slutsatser Ovan har ett urval av de senaste årens diskussion om produktivitet presenterats för att belysa vad som har ansetts vara viktigt och vilka problem som kan finnas. Slutsatserna är att det förts en omfattande diskussion runt om i världen så väl som i Sverige om de eventuella produktivitetsförbättringar som härrör från introduktionen av IT och det stora steg som både hushåll och företag har tagit för att anamma denna teknik. Det tycks finnas en konsensus om att IT och IKT haft en avgörande betydelse för produktivitetsutvecklingen. Denna produktivitetsutveckling verkar dock ha störst betydelse inom IT och IKT företagen, spridningen av IT till andra branscher tycks inte har bidragit till en produktivitetsförbättring hos dessa företag. Vidare har diskussionen behandlat företagsstorlek och vikten av personalens sammansättning på arbetsplatserna. Enligt ovan presenterade artiklar, är företagsstorlek positivt korrelerad med produktivitets ökningar och personalens utbildningsnivå har även den en avgörande betydelse för hög produktivitet. 16

3.2 Arbetsplatsproduktivitet Här presenteras två rapporter om produktivitetsmätningar och det arbete som har gjorts rörande dessa på fem stycken sjukhus i Västra Götalandsregionen. Rapporterna bär titlarna Sjukhusens produktivitetsutveckling under perioden 1998-2001 och Fördjupad analys av produktivitetsutvecklingen vid regionens sjukhus och är skrivna för Västra Götalandsregionen på uppdrag av regionfullmäktige. Målet med de båda rapporterna är att utveckla metoder och beskriva produktivitetsutvecklingen inom Regionens verksamheter på ett enhetligt sätt. För att åstadkomma detta genomförs en studie över hur prestationer, kostnader och personal utvecklats vid Västra Götalandsregions sjukhusgrupper under perioden 1998-2001. Arbetet skedde av en arbetsgrupp tillsatt av regionfullmäktige. 3.2.1 Sjukhusens produktivitetsutveckling under perioden 1998-2001 Syftet med den första rapporten är att visa utvecklingen för respektive sjukhus, beskriva metoder för att mäta produktivitet och visa de beräkningar som gjorts av sjukhusens utveckling sedan 1998. I rapporten definieras produktivitet som kostnad per prestation. En prestation definieras i sin tur som ett vårdtillfälle i slutenvården samt olika åtgärder i öppenvård, som är underlag för ersättning till sjukhusen. Antalet vårdtillfällen har minskat med 7.9 procent under perioden 1998-2001. Enligt författarna finns det dock problem med denna statistik, eftersom den inte tar hänsyn till om vårdtyngden ökar eller om den medicinska utvecklingen har gjort att det krävs ökade resurser för en viss diagnos. I den slutna vården finns det en möjlighet att kompensera för detta genom att använda ett DRG-system. DRG betyder Diagnos Relaterade Grupper och innebär att det blir möjligt att vikta måtten efter hur mycket resurser vårdtillfällena förbrukat. Används metoden med DRG-viktning så är minskningen av vårdtillfällen 2.2 procent. I rapporten används en sammanvägd prestation som mått på sjukhusens produktion, och sjukhusets totala kostnad, som har inhämtats från sjukhusens årsredovisningar, som kostnad. Under den studerade tidsperioden har antalet årsarbetare ökat med 6.2 procent. Det förklarar en stor del av kostnadsökning på 8 procent som sjukhuset haft under perioden. Produktivitetsutvecklingen för de fem sjukhusen som ingår i studien redovisas i diagrammet nedan. 17

QuickTime och en -dekomprimerare krävs för att kunna se bilden. (SU Sahlgrenska Universitetssjukhuset, NU NU-sjukvården, SÄS Södra Älvsborgs sjukhus, SkaS Skaraborgs sjukhus, KS Kungälvs sjukhus) Studien visar att sjukhusens produktivitet har sjunkit med drygt 10 procent under den studerade tiden. Anledningen är de ökade kostnaderna och att prestationerna minskat. Fördjupad analys av produktivitetsutvecklingen vid regionens sjukhus Denna rapport är precis som titeln meddelar en fördjupad analys av produktivitetsutvecklingen som presenterades i rapporten Sjukhusens produktivitetsutveckling under perioden 1998-2001. Syftet med den här rapporten är att beskriva de bakomliggande faktorer som påverkar produktiviteten i de mätningar och beräkningar som gjordes i den tidigare studien. Författarna skriver att produktivitet mäter förhållandet mellan prestationer och insatta resurser och menar att det är viktigt att kunna mäta hur produktiviteten utvecklas för att kunna tolka hur de resurser som tilldelas vården används. Författarna skriver vidare att de skillnader i produktivitet som den tidigare studien konstaterar visar att det kan finnas väsentliga skillnader i hur de medel som sjukhusen använder kommer patienten till del. Att göra produktivitetsmätningar i sjukvården är komplext och beror till stor del på kunskaper om uppbyggnaden av sjukvårdens uppföljningssystem och vilka förändringar som har gjorts i dessa system under den period som mätningarna genomförs. I de mätningar som utfördes i föregående studie gjordes en del förenklingar. I den här rapporten beskrivs några av dessa förenklingar och den inverkan som dessa har på mätningarna. 18

De förenklingar som diskuteras är följande: Prestationer inom psykiatrin Vårdtyngdsförskjutning inom öppen vård Olika typer av viktning Individ- kontra prestationsmått Personal, definitioner Slutsatsen av rapporten är att den mätning av produktivitetsutvecklingen som gjordes i föregående studie gjordes på ett rimligt säkert sätt och lyckas besvara frågan hur produktivitetsutvecklingen har varit mellan 1998 och 2001. Författarna skriver också som ett påpekande att en negativ produktivitetsutveckling inte alltid är en icke önskvärd utveckling utan en ökad kostnad för en prestation kan bero på att ett mervärde tillförs på olika sätt. Produktivitet får inte sammanblandas med effektivitet. 3.2.2 Sammanfattning och slutsatser I den första rapporten om sjukhusen i Västra Götalandsregionen är slutsatsen att produktiviteten har minskat med tio procent under den studerade perioden. Orsakerna är de ökade kostnaderna och att prestationerna minskat. Antalet vårdtillfällen minskade med 7.9 procent under perioden 1998-2001. Enligt författarna finns det dock problem med denna statistik, eftersom den inte tar hänsyn till om vårdtyngden ökar eller om den medicinska utvecklingen har gjort att det krävs ökade resurser för en viss diagnos. I den slutna vården finns det en möjlighet att kompensera för detta med ett system som kallas DRG-viktning. Används metoden med DRG-viktning så är minskningen av vårdtillfällen 2.2 procent. Produktivitetsminskningen på tio procent är beräknad med denna siffra. Författarna till rapporterna om sjukhusen menar att det är komplext att göra produktivitetsmätningar i sjukvården. Resultaten beror till stor del på kunskaper om uppbyggnaden av sjukvårdens uppföljningssystem och vilka förändringar som har gjorts i dessa system under den period som mätningarna genomförs. 19

4 Byggbranschens produktivitet En litteraturstudie 4.1 Produktivitetsdebatten rörande den svenska byggbranschen I Sverige har det sedan länge förts en diskussion om produktiviteten i byggsektorn. I mätning efter mätning tycks den vara låg, och uppnår alltid sämre värden än de som redovisas för tillverkningsindustrin. En av alla dessa rapporter där produktivitetsmätningar för byggsektorn har jämförts med mätningar för tillverkningsindustrin återfinns som ett kapitel i en statligutredning från år 2000. Utredningen fick titeln Från byggsekt till byggsektor och kapitlet Produktivitet inom byggindustrin 1965-1996 en jämförelse med tillverkningsindustrin. Kapitlet är skrivet av Mats Marcusson. Syftet med studien är enligt Marcusson att analysera produktivitetsutvecklingen inom byggindustrin och jämföra den med motsvarande utveckling för tillverkningsindustrin mellan åren 1965-1996. Samt analysera orsaker till förändringar i produktiviteten över tiden och skillnader i produktivitet mellan de olika branscherna. Marcusson skriver att produktiviteten uttrycker hur stor produktionen är vid en given insats av produktionsfaktorerna arbetskraft, kapital, energi och insatsvaror m.m. Vid en produktivitetsökning kan vi producera mer utan att insatsen av produktionsfaktorer ökar. Omvänt är det, vid en produktivitetsökning, möjligt att minska insatsen av produktionsfaktorer och ändå uppnå samma produktionsnivå. Därigenom kan resurser frigöras vilka kan användas i annan produktion. Därmed åstadkoms ett ökat konsumtionsutrymme. I kapitel två definierar författaren produktivitet och beskriver olika metoder för produktivitetsmätning. Marcusson skriver att med totalfaktorproduktivitet menas det mått som relaterar produktionsvolymen hos ett företag eller en bransch till utnyttjandet av samtliga insatsfaktorer. Totalfaktorproduktiviteten (TFP) mäter hur mycket produktionsvolymen förändras i jämförelse med insatsen av samtliga produktionsfaktorer. Det finns också andra mått på produktivitet, t.ex. arbetsproduktivitet, som är ett partiellt produktivitetsmått. Arbetsproduktivitet definieras som kvoten mellan produktionsvolym och arbetskraftsinsats. Marcusson finner att produktiviteten inom tillverkningsindustrin är högre än den i byggindustrin. Mellan åren 1965 och 1996 ökade TFP inom byggindustrin med igenomsnitt 1.7 procent per år vilket kan jämföras med 2.9 procent för tillverkningsindustrin. Samma resultat ses när författaren ser på arbetsproduktiviteten, tillverkningsindustrin ökar då med igenomsnitt 3.9 procent i jämförelse med byggindustrins 2.6 procent. Stora delar av variationerna i produktivitetsmåtten kan förklaras av kortsiktiga fluktuationer i konjunkturen. Under en så lång tidsperiod som undersökningen sträcker sig över så är betydelsen av detta underordnat då konjunktursvängningarna över tid i stort tar ut varandra. Viktigare är det att se på den inverkan som den tekniska utvecklingen i branschen har på produktivitetsmåtten. Ökningar i teknisk utveckling ger ökad produktionsförmåga vilket på sikt resulterar i ökat konsumtionsutrymme för ekonomin. Författaren konstaterar att ökningen av den tekniska utvecklingen är svagare för byggindustrin än i tillverkningsindustrin. Siffrorna är 2.7 procent per år för tillverkningsindustrin och 1.8 procent för byggindustrin när 20

författaren ser till den tekniska utvecklingens bidrag till TFP, och 3.5 procent per år respektive 2.4 procent om han istället ser till arbetsproduktiviteten. 4.1.1 Hur ser byggbranschen på produktivitetsmätningar? Produktivitetsmätningar har i syftet att mäta företagets effektivitet för att ge företaget möjlighet att arbeta med ett förbättringsarbete. Mätetalen möjliggör i många fall en jämförelse med andra företag i samma bransch. Sådana mätningar kan vara bra för att man ska kunna bli bättre än sina konkurrenter. Frågan är om det sker regelbundna produktivitetsmätningar i byggbranschen och vad dessa i så fall används till. I en licentiatavhandling skriven av Azam Forsberg år 2007 studeras just sådana frågor. Rapporten har namnet Produktivitetsmätningar som förbättringsverktyg En kartläggning av arbetsproduktivitetsmätningar på svenska byggarbetsplatser, och har till syfte att undersöka former för produktivitetsarbete som kan effektivisera byggprocessen hos de svenska byggföretagen. Vidare undersöks också hur andra branscher bedriver produktivitetsarbete för att kunna ge svenska entreprenadföretag ökad insikt i hur produktivitetsmätningar kan användas i ett förbättringsarbete. Forsberg söker svaret på tre forskningsfrågor för att uppnå detta syfte. Frågorna är: Utförs mätningar och i så fall vilka mätetal används? Hur används mätresultaten? Vad driver företagen att arbeta för förbättringar av produktivitet? För att få svaren på dessa frågor har författaren gjort en litteraturstudie av ämnet, en fallstudie, och vidare en enkätstudie samt en intervjustudie. Forsberg definierar byggsektorn, och skriver att det är alla aktörer som bidrar med resurser till att ett byggprojekt färdigställs som tillsammans skapar byggsektorn. Det kan handla om byggmaterialindustrin, hantverkare, grossister och transportföretag med flera. Författaren ger sedan en rad exempel på forskning som visar att byggbranschens kostnadsutveckling har ökat under senare år och att branschen dras med allt lägre produktivitet. Forsberg skriver vidare att det är markkostnaden och byggkostnaden som är produktionskostnaden för ett byggprojekt, men noterar att detta inte är den verkliga kostnaden. Den verkliga kostnaden visas inte i den officiella statistiken, istället är det snarare en summa av de priser som aktörerna tar ut för sina varor och tjänster som syns där. Forsberg redovisar forskning som visar att produktionskostnaderna har ökat på grund av att effektiviteten är dålig, det är en för liten del av byggproduktionen som har industrialiserats, det förekommer slöseri i byggprocessen; vilket gäller både material, arbetstid och kvaliteten. Vidare är lönekostnaderna en stor del av den totala produktionskostnaden. Enligt den forskning författaren presenterar är arbetsproduktiviteten hos byggarbetarna mycket låg. I nästa del av rapporten diskuteras begreppet produktivitet, produktivitetsutveckling, och arbetsproduktivitet inom byggsektorn. 21

Forsberg ger exempel på att det finns många olika definitioner av produktivitet, och det faktum att produktivitet som begrepp inte upplevs på samma sätt av alla individer. Vissa ser begreppet som arbetskraftsutnyttjande, andra som kostnadsrelaterat. En forskare menar att produktiviteten är ett mätinstrument som mäter hur en organisation, en individ, en industri eller ett land omvandlar resurser till varor eller tjänster. En annan att produktivitet är ett företagsekonomiskt rationalitetsmått som mäter resursanvändningen i produktionen. Produktivitet mäts som output dividerat med input. Produktivitetsutvecklingen inom den svenska byggsektorn har ökat mindre de senaste 30 åren än vad produktiviteten inom tillverkningsindustrin har gjort. Forsberg skriver att det kan vara bristen på konkurrens i byggbranschen som har bidragit till den dåliga utvecklingen. Arbetsproduktivitet är en relation mellan antal timmar eller antal anställda i förhållande till produktionsresultatet. Det kan under vissa förutsättningar vara en grov uppskattning av den totala produktionen. Arbetsproduktivitetsutvecklingen i byggbranschen, har i likhet med produktivitetsutvecklingen, haft en svagare tillväxt än den i tillverkningsindustrin. Forsberg skriver att arbetsproduktiviteten i byggbranschen har ökat med 2.6 procent per år mellan åren 1965 och 1996, medan den i tillverkningsindustrin har ökat med 3.9 procent. Forsberg gör sedan en genomgång av forskning som pekar på bakomliggande faktorer till den ogynnsamma utvecklingen. Dessa faktorer kan till exempel vara att byggsektorn har en omodern arbetsorganisation, brist på långsiktiga projektmål, stundtals ogynnsamt väder, otillräckligt med material, maskinhaveri, dåligt arbetskraftsutnyttjande med mera. Vidare i rapporten följer en redovisning av benchmarkingstudien, enkätundersökningen och intervjustudien. Slutsatserna i rapporten visar att 67 procent av deltagarna i enkätundersökningen svarar att de mäter arbetsproduktiviteten på byggarbetsplatsnivå. Forsberg skriver att det inte finns något samband mellan mätningsarbetet och personens utbildningsbakgrund, befattningsgrad eller erfarenhet. De mått på arbetsproduktivitet som används i störst utsträckning i byggföretagen är kubikmeter per timme eller kvadratmeter per timme. Några av byggföretagen använder också andra mått som till exempel kvoten mellan förbrukad tid och planerad tid, arbetskostnad per timme, och produktionskostnader per produkt. På företagsnivå är det mätetal som är vanligast lönsamhet. Författaren påpekar att de två vanligaste mätetalen (m 3 /h och m 2 /h) endast kan användas som nyckeltal för arbetsåtgången på respektive projekt, inte som mätetal för mätning av arbetsproduktiviteten i förbättringssyfte. Anledningen till det är de stora variationer i projektform som förekommer i byggbranschen. Byggprojekten varierar i storlek, vald projektform och i vilket geografiskt område byggnaden uppförs i, för att nämna några exempel. Från projekt till projekt varierar också ställda kvalitetskrav och val av material. I benchmarkingstudien framkommer att företagen utanför byggbranschen använder anpassade mätetal som passar verksamhetens behov. Mätetalen kan till exempel vara antal bilar per 22

anställd och år för bilindustrin, antal läkarbesök per arbetad tid för läkare eller handläggningstid per kund för resebranschen. Dessa mätetal ger ett bra underlag för ett förbättringsarbete av arbetsproduktiviteten. Av deltagarna i undersökning är det en sjundedel som uppger att de använder mätresultaten för att förbättra arbetsproduktiviteten. I de företag som undersöks i benchmarkingstudien används resultaten just till förbättringsarbete, som att minska produktionskostnader och bli mer konkurrenskraftiga. I byggföretagen används mätresultaten istället främst som underlag för löneutbetalningar, ackordstämningar, samt till framtida anbudsarbete. Lönsamhet, som var det vanligaste mätetalet på företagsnivå är ett arbetsproduktivitetsmått som företagen försöker förbättra. Forsberg drar slutsatsen att dessa byggföretag strävar efter kortsiktig lönsamhet. Den sista forskningsfrågan som Forsberg försöker besvara är vad som driver svenska byggföretag att förbättra produktiviteten. Forsberg konstaterar att det inte verkar finnas några tydliga drivkrafter. I studien har framkommit att majoriteten av de undersökta företagen prioriterar förbättring av lönsamheten framför förbättringar av arbetsproduktiviteten, vilket kan göras utan att förbättra arbetsproduktiviteten. Byggföretagen är medvetna om sin oförändrade eller låga produktivitet men prioriterar den ändå inte. Det trots att företagsledarna strävar efter att bli mer produktiva. Det verkar inte som om att företagsledningens strävan når den operativa nivån. Anledningen till att frågan är så lågt prioriterad hos linjecheferna, och att det därför inte sker något utvecklingsarbete av arbetsproduktiviteten på projektnivå, kan vara för att det inte finns några reserverade pengar för utvecklingsarbete i budgeten för respektive projekt. 4.1.2 Bakomliggande orsaker till den låga produktiviteten I flera rapporter, ofta samma rapporter som har visat på den låga produktiviteten i byggbranschen, har orsaker till den samma diskuterats och analyserats. Även Forsberg gör en kort genomgång av några av de tilltänkta orsakerna till detta, och beskriver bland annat byggsektorns omoderna arbetsorganisation, bristen på långsiktiga projektmål och konkurrens på den svenska byggmarknaden, och det stundtals ogynnsamt vädret som drabbar byggsektorn på ett helt annat sätt än i tillverkningsindustrin. I den litteraturgenomgång som har gjorts i anslutning till detta examensarbete har författaren funnit att den faktor som har analyserats mest och flest gånger under de senaste femtio åren är de höga och ständigt ökande byggkostnaderna. Hans Lind har som en del i kapitlet Bygg och boendekostnader i ett historiskt perspektiv gjort en genomgång av inte mindre än nio stycken rapporter och statliga utredningar som har återkommit till just de höga byggkostnaderna. Någon som har forskat mycket på området är Rune Wigren som bland annat har skrivit en rapport med namnet Byggkostnaderna i Norden En analys av kostnaderna för att bygga flerfamiljshus i de nordiska länderna tillsammans med Lars Engebeck. Rapporten består av två fristående delar. Syftet med den första delen som har fått namnet Byggkostnader i Norden och Västeuropa är att studera nivån på Nordens byggkostnader i ett internationellt perspektiv och sedan förklara de skillnader som finns mellan de nordiska 23

länderna och ett antal andra västländer. Syftet med den andra delen, kallad Byggkostnadernas utveckling i Norden är att studera byggkostnadernas utveckling i de nordiska länderna och dela upp dessa i tre huvudkomponenter. Komponenterna är kostnadsförskjutningar som uppstår på grund av ändrad utformning på produkten, faktorprisernas utveckling samt effektivitetens (totalproduktivitetens) upp eller nedgångar. En vanlig föreställning är att byggkostnaderna i Norden är mycket höga i jämförelse med andra länder. Författaren menar att det kanske också förhåller sig på det viset, speciellt om byggkostnaderna identifieras med produktionskostnaderna, vilket innebär att till exempel tomtkostnader och alla skatter inkluderads. Det är svårt att göra jämförelser mellan olika länder, dels är det olika valutor i de olika länderna, dels finns det skillnader i produktens utformning. I rapporten har författaren tagit hjälp av experter i de nordiska länderna för att uppskatta kostnaderna för byggherrarna att uppföra en bostad av landets normala standard i ett flerfamiljshus år 1990. Kostnaderna redovisas exklusive mervärdesskatt, och andra förutsättningar är att det är en privat aktör som uppför huset i landets huvudstad. Elektriska installationer ingår i priserna, men inte till exempel möbler, marken och konsulthjälp. Resultaten av byggkostnaderna redovisas i figur 1 nedan. Byggkostnader per m^2 i olika länder 1990/1991 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 Turkiet Cypern USA Portugal Spanien Malta Frankrike Grekland Irland Grekland Belgien Italien Sverige Norge Österrike Tyskland (väst) Luxemburg Schweiz Danmark Finland Land Figur 1 Danmark och Finland hade de högsta byggkostnaderna. Sverige hamnar på en 13e plats och Norge en 14e. Författaren påpekar att produktionskostnaderna i Sverige och Finland var på några av de högsta nivåerna någonsin under 1990/1991. Dessutom var den finska, svenska och norska valutan övervärderad gentemot ECU under den aktuella perioden. Intressant att notera är USA:s låga siffror som Wigren förmodar beror på en starkare konkurrens än i Europa, ett annat produktinnehåll, samt ett annat sätt att bygga. 24