Barn och ungdomar placerade i familjehem eller vid institution Cirka 380 personer från socialtjänsten, skolan och barn- och ungdomspsykiatrin samlades den 21 april 2009 på Restaurang Rondo i Göteborg för att lyssna på föreläsningar och diskutera situationen för barn och ungdomar placerade i familjehem eller vid institution. Det var styrgruppen för Västbus som hade bjudit in till konferensen och representanter för styrgruppen höll i dagen: Elisabeth Söderberg, IFO Bergsjön, Sven Ernstsson, barnpsykiatrin Borås samt Lisbeth Göthberg, skolan Tidaholm. Bo Vinnerljung om barn som haft samhället som föräldrar Dagens huvudföreläsare var professor Bo Vinnerljung från IMS och Epidemiologiskt centrum vid Socialstyrelsen. Tillsammans med forskare från flera andra discipliner har han gjort en rad registerstudier om placerade barn. Bo Vinnerljung betonade utbildningens betydelse. - Bra skolresultat och bra utbildning är den starkast skyddande faktorn för utsatta barns långsiktiga utveckling som vi känner till, konstaterade han. Men för många fosterbarn brister det i fråga om skola och utbildning och Bo Vinnerljung pekade bland mycket annat på att fosterbarn löper större risk att gå ut skolan utan fullständiga betyg och de har sämre utsikter att senare i livet få en högskoleutbildning. - Fosterbarnen är underpresterande i skolan och många är lågutbildade. Slutsatsen blir att svenska fosterhem inte är bra på att ge fosterbarn en hygglig utbildning, sa han. Vid sidan om skola/utbildning pekade Bo Vinnerljung på hälsa som en nyckelfaktor för att förstå placerade barns situation. - Hälsa har varit underdiskuterat när det gäller fosterbarn. Vi vet väldigt lite om deras somatiska hälsoproblem, vi vet lite mer om deras psykiska hälsa och självmordsproblematik. Det finns bland annat höga överrisker för psykisk ohälsa eller tidig död i ung vuxen ålder, sa han. Bo Vinnerljung pekade bland annat på att 30 procent av pojkar i åldern 20-24 år, som placerats på grund av beteendeproblem, någon gång fått sjukhusvård på grund av psykisk sjukdom, alkohol, narkotika eller självmordsförsök. Även inom andra områden utmärker sig fosterbarn. Det finns enligt Bo Vinnerljung höga överrisker för självförsörjningsproblem, för att bli tonårsförälder, för allvarlig kriminalitet och missbruk i ung vuxen ålder. Och extrema överrisker för att minst en förälder är död när fosterbarnen blir vuxna. - Mer än var tredje pojke som vi tagit hand om under större delen av hans liv är straffad för brott i ung vuxen ålder, konstaterade Bo Vinnerljung. På samma sätt pekade han på att hela 27 procent av alla flickor som placerats på grund av beteendeproblem blivit mammor i tonåren.
Vägar till förbättring Går det då att göra något åt situationen? Bo Vinnerljung var mycket tydlig på en punkt: Det blir inte bättre med mer av samma sak. Han framhöll istället exempel där nya sätt att arbeta gett resultat och refererade till en studie om Casey Family Program (Kessler, Pecora m fl, 2008). Där satsar man på hälsa, vård och skola i kombination med höga krav på fosterföräldrarna. I studien jämförs Casey Family Program med vanlig fosterhemsvård och Casey-gruppen uppvisar i ung vuxen ålder avsevärt mindre psykisk och somatisk ohälsa. Han framhöll också SkolFam-projektet i Helsingborg, som presenterades senare under konferensen. Bo Vinnerljung förespråkar skolpsykologisk och pedagogisk utredning av alla barn vid placering och systematiskt stöd till alla placerade barns skolarbete. Regelbundna hälsoundersökningar både i fråga om somatisk och psykisk hälsa är en annan sak. För att minska antalet tonårsföräldrar i den här gruppen unga är forskningens budskap att man ska satsa på preventivmedel och rådgivning och använda ungdomsmottagningarna mer systematiskt. Bo Vinnerljung anser också att samhället bör ge bättre stöd till unga som skrivs ut i de sena tonåren. Ungdomarna behöver rent materiellt stöd om de riskerar att få svagt eller inget stöd från sin familj efter utskrivning. Ett försvagat familjenätverk - bland annat på grund av att många har minst en död förälder - gör att det är viktigt att ge stöd och uppmuntra kontakt med syskon och släkt under placeringstiden. Bo Vinnerljung berättade att en av de två saker som fosterbarn över hela världen brukar beklaga är att de förlorat kontakten med sina syskon. (Den andra saken är att de undrar varför de inte fick någon utbildning.) På en fråga från publiken om att placera barn hos släktingar, hänvisade Bo Vinnerljung till en ny systematisk kunskapsöversikt från Campell Collaboration. Den indikerar - med vissa reservationer - att placering hos släktingar är ett alternativ som kan göra att barnen i vissa avseenden klarar sig bättre än barn i traditionella fosterhem, se http://www.campbellcollaboration.org/. Projekt SkolFam i Helsingborg Anna Aldenius Isaksson, Karin Norman och Kristin Hintze presenterade projekt SkolFam i Helsingborg, ett forskarstött samverkansarbete mellan skol- och fritidsnämnden och socialnämnden i Helsingborg. - Hälsa och skola är starka skyddsfaktorer och basen i vårt arbete, fastslog psykolog Kristin Hintze. SkolFam pågick i projektform under 2005-2008 och omfattade då 25 placerade barn. I SkolFam arbetar ett team bestående av psykolog, specialpedagog och socialsekreterare. Arbetet inleds med besök i familjehemmet och på skolan, där teamet berättar om SkolFam. Därefter görs en första kartläggning (pedagogiska och psykologiska tester samt observationer). De flesta av de 25 barnen underpresterade i skolan i förhållande till sin potentiella utvecklingskapacitet. - Men det som lärarna uttryckte om elevernas skolkompetenser stämde inte alltid. I ett fall tyckte läraren att barnet förstod i princip allt, men eleven var egentligen sämst i klassen.
Barnet var normalbegåvat men med stora kunskapsluckor, säger socialpedagog Anna Aldenius Isaksson. När den första kartläggningen är gjord upprättas en utbildningsplan. Vad det är man går vidare med i utbildningsplanen varierar mellan barnen. Det kan röra sig om att förbättra samspelet med andra barn, förbättra motoriken och bättre samordna rörelser eller om olika metoder för att få upp läsflytet. Ett bra verktyg i det sammanhanget är enligt Anna Aldenius Isaksson det så kallade MG-programmet, se www.mglos.se. Erfarenheten från projektet är att de insatser som sattes in snabbt ledde till markanta förändringar för många enskilda barn. När en andra pedagogisk och psykologisk kartläggning gjordes, visade det sig att insatserna gjort stor skillnad i fråga om barnens prestationer. Anna Aldenius Isaksson, Karin Norman och Kristin Hintze pekar på en rad framgångsfaktorer som lett till de goda resultaten: Kartläggningarna och den systematiska uppföljningen som visar på förutsättningar och behov och gör det möjligt att anpassa insatser efter elevens behov, att problemen lyfts från barnet till omgivningsfaktorer som miljö, samspel och organisation, förbättrat samarbete mellan skola, familjehem och socialsekreterare med mera. SkolFam är nu en permanent verksamhet, som fått en avläggare i form av UTSIKTER (Utbildning, Samverkan, Insatser, Kunskap, Tillämpning, Ekonomi, Resultat), som riktar sig till nya målgrupper; barn i familjer med långvarigt ekonomiskt försörjningsstöd och barn som är nyanlända i Sverige. I UTSIKTER har man även kopplat in hälsoperspektivet. Läs mer på www.helsingborg.se/skolfam. Är kommuner i Västra Götaland intresserade av projekt som går vidare i Helsingborgs riktning? Stiftelsen Allmänna Barnhuset och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) bjöd under konferensen in kommuner som är intresserade av att gå vidare i Helsingborgs riktning. - Vi har följt Helsingborgsprojektet och vi vill gärna sprida det. De kommuner som vill gå vidare nu kommer att följas upp men inte utvärderas. Vi vet redan nu att det är framgångsrikt på olika sätt, sa Bodil Långberg från Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Man har replikerat - identiskt överfört SkolFam-projektet i Helsingborg till Norrköping. Men nu bjuds alltså fler kommuner in. Ett krav är att skola, socialtjänst och en regional FoU-enhet alla är representerade. Vidare krävs av deltagande kommuner att arbetet är väl förankrat i den politiska ledningen. Man får kalkylera med kostnader för bland annat socialpedagog och psykolog. Små kommuner får gärna samarbeta över kommungränserna. Den 9 juni arrangeras en dialogdag i Stockholm. Vill du veta mer? Kontakta: Elisabeth Melin, SKL Elisabeth Beijer, FoU i Väst/GR elisabeth.melin@skl.se elisabeth.beijer@grkom.se Telefon: 08-452 76 04 Telefon: 031-335 51 94
YIPPEE - vägar till utbildning för ungdomar som varit placerade i familjehem eller på institution Ingrid Höjer från Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet gav information om en pågående studie med det tilltalande namnet YIPPEE (Young People from a Public Care Background). Förutom Ingrid är det Helena Johansson och Rachel Hadudu som arbetar med undersökningen och det sker i ett samarbete mellan fem länder. Enhetschefer från Västra Götaland har blivit intervjuade och fallstudier görs i flera av kommunerna. Studien handlar om att få mer kunskap om betydelsen av studier efter grundskola och förhoppningen är studien ska kunna bidra till att fler ungdomar som varit placerade ska gå vidare med utbildning. - Vi skulle gärna vilja få kontakt med fler ungdomar för att få tillfälle att intervjua dem. Ungdomarna ska vara mellan 18 och 21 år, ha varit placerade i minst 1 år, varit i placerad i vård vid 16 års ålder samt klarat av grundskolan på ett sätt som gör det möjligt att söka till gymnasiet, sa Ingrid. Resultaten från studien kommer att presenteras vid seminarier framöver. Vill du veta mer? Har du kontakt med ungdomar som skulle kunna bli tillfrågade om att bli intervjuade? Kontakta Ingrid Höjer, Institutionen för socialt arbete, Göteborgs universitet ingrid.hojer@socwork.gu.se Telefon: 031-786 15 68 Det finns också en webbsida där resultat och rapporter presenteras: http://tcru.ioe.ac.uk/yippee/ Gruppdiskussion under förmiddagen Vad fungerar? Vad kan vi göra mer av? Vi har Västbus - gör vi vad vi kan och ska? Hur tar vi tillvara på de förslag som Bo listade i sin föreläsning? - Vad ni ska göra för att komma tillrätta Tänk hellre i termer av förbättringar, till exempel hälsoundersökningar vid placeringar. Den kommun som inför det har verkligen blivit bättre, säger Bo Vinnerljung. - Vikten av skolan har vi pratat om. Och att vara uppmärksam på hur det går för barnen på familjehemmen. Och utslussningen är viktig, som Bo nämnde, och att titta mer på de som inte har det nätverk som barn i normalpopulationen har, säger en representant från Bergsjön. - Hälsoundersökning vid placering finns med i BBiC, så det tappar vi inte. Men den psykiatriska delen vet vi inte hur vi ska klara. - Alla barn, oavsett om de vistas på HVB-hem eller familjehem, är inskrivna på en skola. Vi har idag här vid bordet bestämt att alla de barnen ska till skolläkaren minst en gång om året. Uppmärksammar man då något så kan man lätt remittera till BUP, säger en representant från skolhälsovården i Askim. - Alla erkänner att det är rimligt att göra hälsoundersökningar på fosterhemsbarn men det är lätt att hamna i tröstlösa diskussioner om vem som ska göra vad. Ett sätt att lösa det är att göra som i
Sollentuna. Politikerna sa att detta handlar om kaffepengar, så man hyrde in en konsultläkare och löste detta. Politikerna i Sollentuna sover rätt gott nu, säger Bo Vinnerljung. - Hela uppbyggnaden i BBiC är en hjälp till utbildning, hälsa, ja allt som är viktigt här. Det vi saknar är skolan, de är till exempel inte så representerade här idag. Vi jobbar enligt en systemteoretisk modell, som man skulle kunna föra in. Man trycker på utbildning, det är A och O. Vi tycker att det finns förutsättningar och modeller, och då kommer med automatik resultaten att bli bättre. Men vi kommer aldrig att komma ifrån placeringar helt och hållet, säger en representant från Frölunda. - BBiC löser inte era problem. Detta är solklart från Helsingborg. Man kan inte bara fråga barn och fosterföräldrar. Hela svaret på Helsingborgsbarnen kunskapsluckor det upptäcker ni inte med BBiC, säger Bo Vinnerljung. - Nej, men det ger en fördjupad bild. Och så har vi Västbusarbetet. BBiC är en hjälp när det gäller vilka barns behov är, säger en representant från Frölunda. - Vi ställer stora krav på adoptivföräldrar, det bör vi göra även på fosterhem. Samarbetet mellan skola och IFO måste bli bättre. Skolan har inte koll på vilka barn som är fosterhemsplacerade. - Det som bekymrar är att vi är få från skolan på den här konferensen idag. Slutdiskussion på eftermiddagen 1. Vad gör vi redan för att stärka de placerade barnens situation? 2. Vad kan vi göra ytterligare? 3. Vilken roll kan Västbus spela? - Den starkaste skyddsfaktorn för utsatta barns utveckling är utbildning. Det har vi fått höra flera gånger idag. Det är fantastiskt att vara i en verksamhet som arbetar med utbildning och det är samtidigt ansvarsfyllt. Men verkligheten och budgeten styr oss. Vi måste kunna visa för politiker att det vi gör ger resultat över tid, att det leder till besparingar. Vi behöver formulera en kravspec för föräldrar som vill bli familjehem och vi behöver utbilda familjehemmen. Vi ska nå samma resultat som för adoptivbarn, säger en rektor från Tidaholm. - Utbildningen till barnen är viktig att prata om. Vi har hört från Helsingborg att det inte alltid varit populärt att ta emot barn som är placerade. Hur ska vi få till det så att barnen känner sig välkomna i skolan? Kan en särskild skolpeng följa med för de placerade barnen? Det skulle kunna vara ett verktyg. Då kommer kommunerna att börja titta på vad man gör på hemmaplan. Vi har inte råd att skicka iväg barnen till andra kommuner. - Nätverket runt barnet är viktigt att utveckla, det har vi också hört. - Från Helsingborg har vi också fått veta att det finns bra metoder i att hjälpa barnen att stärka sina svenskakunskaper, det vet vi, det finns flera bra metoder. Men för att stärka mattekunskaperna är det svårare. Vi ber Västbus om råd när det gäller matte, om det finns kommuner som har goda exempel så vill vi att det når ut! - Jag slås av den väldigt dystra bilden av barn som utan egen förskyllan ges en dålig framtid. Mycket handlar om skolan. Det är glädjande att strukturerade insatser ger resultat. Vi behöver bli bättre på att träna barnet, flytta den unge från minus till plus. Detta var väldigt positiva signaler. Detta ska vi ta vara på i Västbus-samarbetet, säger en person från barnpsykiatrin i Göteborg.
- Det viktiga är att göra verkstad av forskning. Det finns bättre förutsättningar idag än då när Västbus kom till. Vi har tre fyra års erfarenhet nu. När vi tog del av Tore Andréasens forskning om institutionsvård bidrog det till förändring, och vi utvecklade institutionsvården tillsammans med Gryning i ett bra samarbete. Nu behöver vi kanske se över familjehemsvården på samma sätt, säger socialchef Lena Säljö i Biskopsgården. - Jag tackar för de fina orden. Ja det känns väldigt ansvarsfullt. Det är två saker jag vill säga. Bo gav en bild av dåliga resultat från tillsynen av HVB-hemmen. Så var det dock inte i Västra Götaland, här var det 4 av 70 hem som uppvisade brister. Kanske var också underlagen när det gäller skolgång och hälsa för svaga, det skulle nog behövts kompletterande testning för att veta hur det är. En annan sak är att jag vill ställa frågan om Gryning kan vara ett sådant stöd som Helsingborgsteamet? Vi skulle kunna nå ett stort antal ungdomar. Är det en bra idé? säger Marianne Forslund, direktör Gryning. - Jag vill svara rektorn från Tidaholm. Det finns en prisbelönad matteutvecklare i regionen. Han och hans fru är samtidigt familjehem. Han heter Bengt Edvinsson och arbetar vid Fredriksbergsskolan (lite osäker på skolans namn), säger en familjehemssekreterare från Lärjedalen. - Jag vill lyfta upp frågan om fritidens betydelse. Det har inte varit belyst idag. Det är en viktig friskfaktor, säger en förtroendevald politiker. - Intressant, men det Bo Vinnerljung presenterade var lite svårt att förstå för oss politiker. Han hade ett otroligt tempo och det var nog mer riktat till tjänstemän. För oss politiker är det viktigt att ta med oss dagens information hem och diskutera det för den egna kommunen, säger en annan förtroendevald. - Vi talade om ekonomi. Det kan väl inte vara svårt att beräkna vad vinsten blir med en sådan satsning som i Helsingborg. Det kan nästan vem som helst göra, säger en representant för Kommunförbundet Sjuhärad. Vad tar du med dig från den här dagen? Några röster från deltagarna Bengt Höglander, socialchef i Tidaholm: - Bo Vinnerljungs studie med resultat av uppföljningar med barn som varit placerade i familjehemsvård/institution under 1970- och 1980-talen. Viktigt att reflektera över vad huvudaktörerna runt målgruppen gjorde då kontra vad vi gör idag. De senaste tio åren har förhoppningsvis kunskaperna och insatserna runt barnen förändrats. Malin Lundgren, socionomstuderande Umeå Universitet och nu praktikant på SIS Björkbacken: - Hur professionerna ständigt behöver utveckla sitt samarbete som krav utifrån hur behoven förändras! Lisa Sandström, BUP Frölunda, VGR: - Resultatet av Bo Vinnerljungs studie; Hur viktigt det är med utbildning för de familjemsplacerade barnen och fortsatt uppföljning av de här barnen/ungdomarna när de har fyllt 18 år! - Det är inte svårt att åstadkomma ett SKOLFAM hos oss! Göran Parkrud, psykolog på Stödenheten i Vänersborg:
- Inför konferensen hade jag inga förväntningar, utan funderade mer på vad skolan kommer in i under den här dagen som skulle handla om familjhemsplacerade barn. Det blev en AHA-upplevelse hur viktigt det är med utbildning för de här barnen för att de totalt skall ha bra förutsättningar i livet! - Intressant att konkret få beskrivet hur SKOLFAM arbetar, psykologens och specialpedagogens utredning och insatser, deras samarbete med pedagogisk personal, och hur det sammantaget leder till stor skillnad för barnet! Kai Bengtsson, förtroendevald Individnämnden i Lerum: - Bo Vinnerljungs rapport hur utnyttjar vi resultatet?! Jag som lekman tyckte det gick lite för fort under hans föreläsning, och skulle gärna lyssna på det igen i ett mindre sammanhang. - Som förtroendevald politiker har man uppdraget att fördela resurserna; SKOLFAMs beskrivning av sitt arbete är intressant hur kan vi vidareutveckla det hos oss och omsätta det i praktiken?! Barbro Maksinen, specialpedagog på Kompetens Centrum i Borås: - Tar med mig föreläsningar och diskussioner som förts under dagen tillbaka till mitt arbete; ett samverkansprojekt för barn som far illa eller riskerar att fara illa. - Jag uppfattar att det hänt något POSITIVT - mellan Västbus Dialogdag 2005 i Skövde och dagens Dialogdag! Avslutning - Vi i Boråsområdet har hört forskaren Anna-Karin Andershed tala om forskning om normbrytande beteende. Den kunskapen samt dagens föreläsningar stärker mig i hur viktigt det är med skola och utbildning så att människor kan få möjlighet till alternativ i livet, säger Sven Ernstsson. - Det har varit en fantastisk dag. Jag har fått aha-upplevelser. Samtidigt har det varit en ganska tung information. Men om vi använder den på rätt sätt kan den stärka vårt samarbete och skolan är en viktig aktör i detta, säger Lisbeth Göthberg. - Viktigast/tråkigast med det vi fått höra idag är att det går så dåligt för de barn som samhället tar hand om. Här finns överrisker. Men det finns hopp, det går att påverka. Den starkaste skyddsfaktorn är att ge en bra utbildning och vi har fått goda exempel idag som vi ska ta vara på och använda för vårt lokala utvecklingsarbete. Bo talade om förbättringar. Västbus är vår styrka och det är viktigt att vi tillämpar de riktlinjer vi har! Vi är inte framme än. Implementering av ny kunskap handlar om att kunskapen blir väl känd och väl använd. Men vi kommer inte att släppa taget och ledningen har en avgörande betydelse, säger Elisabeth Söderberg.