Etniska hierarkier i boendet

Boverket Etniska hierarkier i boendet Lägesrapport om integration

Etniska hierarkier i boendet Lägesrapport om integration Boverket februari 2007

Titel: Etniska hierarkier i boendet Lägesrapport om integration. Utgivare: Boverket februari 2007 Upplaga: 1 Antal ex: 500 Tryck: Boverket internt ISBN: 978-91-7147-990-0 Sökord: Boende, boendevilkor, boendeförhållanden, synliga minoriteter, etniska hierarkier, integration, segregation, bostadsmarknaden, indikatorer, bostadspolitik. Diarienummer: 219-832/2007 Foto omslag: Jan Håkan Dahlström, Scanpix/Bildhuset Publikationen kan beställas från: Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50 eller 35 30 56 Fax: 0455-819 27 E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se Rapporten finns som pdf på Boverkets webbplats. Skriften kan på begäran beställas i alternativt format. Boverket 2007

Sammanfattning 3 Förord Målet för den svenska bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende och bebyggelsemiljön skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten. Trots detta finns fortfarande betydande skillnader i boendevillkor mellan olika sociala och etniska grupper, såsom kvarstående problem med trångboddhet och betydande skillnader i uppväxtvillkor för barn och ungdomar i olika bostadsområden. Boverket följer utvecklingen av boendeintegration och segregation i boendet, samt insatser i segregerade bostadsområden. I denna rapport lyfter vi särskilt fram kunskaper kring etniska hierarkier i boendet dvs. att synliga minoriteter (personer med ett ursprung utanför västvärlden ) har andra boendevillkor än boende med annan utländsk bakgrund, som i sin tur har andra villkor än boende med svensk bakgrund. Det finns också skillnader i boendevillkor mellan första och andra generationen invandrare. Rapporten är författad av Lina Martinson och Anna Andersson vid Boverkets analysenhet. Karlskrona februari 2007 Martin Hedenmo chef för analysenheten

4 Etniska hierarkier i boendet

Sammanfattning 5 Innehåll Sammanfattning...7 Inledning...9 Uppdrag och syfte...9 Vad är integration och segregation?...11 Integration...11 Segregation...13 Redovisning och analys av indikatorer på integration...15 Befolkningsstruktur i Sverige...15 Redovisning av indikatorerna...18 Orsaker till skillnader i boendeförhållanden...35 Hushållens socioekonomiska förutsättningar...35 Diskriminering...44 Insatser för att främja integration...49 Erfarenheter av tidigare insatser...49 Arbete för trygghet...50 Utveckling av staden...51 Att motverka diskriminering...53 Avslutande diskussion...55 Skillnaderna är stora vad kan vi göra?...55 Nya förutsättningar hjälper eller stjälper?...56 Boverkets fortsatta arbete...57 Referenser...59 Publikationer...59 Webbplatser...61 Övrigt...61

6 Etniska hierarkier i boendet Bilaga 1 Källor och metod...63 Definitioner och kategorier...63 Statistik som använts...64 Bilaga 2 Integrationspolitiska institutioner...67 Integrationsverket...67 Integrationspolitiska kommittén...67

Sammanfattning 7 Sammanfattning Etniska hierarkier innebär att människor med olika ursprung har olika möjligheter i samhället. Ju längre bort från Sverige man kommer och ju mer annorlunda utseende och kultur man har, desto svårare verkar det vara att bli inkluderad i det svenska samhället. Gruppen med utländsk bakgrund är alltså heterogen. Denna rapport visar att personer med ett ursprung utanför västvärlden (som vi kallar synliga minoriteter ) har den svåraste situationen på bostadsmarknaden. Förhållandena för övriga personer med utländsk bakgrund är mer lik förhållandena för dem som har svensk bakgrund. Stora skillnader i boendeförhållanden Ett integrerat samhälle innebär att alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter att delta i samhällslivet. Integration i boendet handlar om att alla ska ha möjlighet att bo där livschanserna är goda, där man trivs, känner sig trygg och där vardagsbehoven tillgodoses. Detta ligger väl i linje med det bostadspolitiska målet om en god bostad och trygg boendemiljö för alla. Vår studie visar dock att det finns stora skillnader mellan olika befolkningsgrupper när det gäller boendeförhållanden. De synliga minoriteterna är till exempel trångbodda i mycket högre utsträckning än andra. Det finns också annat än etniskt ursprung som har betydelse. När det gäller trygghet är skillnaderna mellan könen betydligt större än skillnaderna mellan de etniska grupperna. Men, om man jämför de olika etniska grupperna inom respektive kön visar det sig att de etniska hierarkierna ändå gör sig gällande. En anmärkningsvärd stor andel av kvinnorna som tillhör de synliga minoriteterna känner sig otrygga. Hela 35 procent av den gruppen avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. En segregerad bostadsmarknad Den svenska bostadsmarknaden är segregerad. Det betyder att olika befolkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra. Detta innebär inte per automatik att ett segregerat samhälle är ett icke-integrerat samhälle, men segregation kan vara, och är ofta, en konsekvens av att integrationen misslyckats. Bostadsmarknaden är inte bara segregerad, den är också segmenterad, vilket betyder att de olika upplåtelseformerna i hög grad är geografiskt åtskilda. Segmenteringen förstärker boendesegregationen, eftersom olika etniska grupper är representerade i olika hög grad i hyresrätt, bostadsrätt respektive egnahem. Det är särkilt tydligt att de som har utländsk bakgrund är överrepresenterade i hyresrätten medan de med svensk bakgrund är överrepresenterade i egnahem. Möjligheten att välja Man hävdar ofta att den etniska boendesegregationen kan förklaras av att människor från andra länder vill bo tillsammans med sina landsmän. Det finns dock studier som visar att denna förklaring är överskattad och att boendesegregationen snarare kan förklaras av att de som har möjlighet väljer bort eller flyttar från mindre attraktiva bostadsområden (vilka ofta

8 Etniska hierarkier i boendet sammanfaller med de områden som har hög koncentration av etniska minoriteter). De som har möjlighet att välja är de som har relativt höga inkomster och de som står högt upp i den etniska hierarkin, dvs. framför allt hushåll med svensk bakgrund. Många åtgärder har genomförts med syfte att motverka boendesegregationen. Det handlar både om att utveckla de områden som idag inte är attraktiva och att öka möjligheterna till arbete, utveckling, delaktighet osv. för dem som bor i sådana områden. Boverket vill särskilt lyfta fram att bostadsföretagen har en viktig roll i det arbetet. Dessutom anser Boverket att det är viktigt att se staden i sin helhet stadsdelarna och bostadsområdena relaterar till varandra. De områden som har en stark koncentration av höginkomsttagare och personer med svensk bakgrund är också segregerade. Boendeförhållanden hänger alltså tätt samman med vilken socioekonomisk situation hushållen har. Att de synliga minoriteterna har en sämre situation på bostadsmarknaden kan till stor del förklaras av att de i lägre utsträckning har arbete och därmed lägre inkomster än övriga grupper. Detta kan i sin tur delvis förklaras av att de unga, som ännu inte hunnit etableras på arbetsmarknaden, är ovanligt stor i den gruppen. En utbredd diskriminering Men det är inte bara den socioekonomiska situationen som förklarar skillnaderna, utan även diskrimineringen som sker av vissa grupper. Forskare menar att den etniska diskrimineringen på bostadsmarknaden är utbredd. Ändå är det svårt att synliggöra och mäta den, trots att lagstiftningen förändrats och möjligheterna förstärkts för den som anmäler diskriminering att få sitt ärende prövat. Det blir alltmer aktuellt att lyfta fram diskrimineringen som problem och att arbeta för att utveckla åtgärder som på ett effektivt sätt kan motverka att människor diskrimineras på bostadsmarknaden. Att göra systemet för bostadssökande rättvist och genomskinligt är en viktig sak i det sammanhanget. Nya politiska förutsättningar Räntebidragen och investeringsstödens avveckling samt den påskyndade försäljningen av lägenheter i allmännyttans bestånd (ofta i form av omvandling till bostadsrätter) kommer att påverka integrationen i samhället och inte minst på bostadsmarknaden. Hyresrätten är ofta det första steget på den svenska bostadsmarknaden. Färre hyresrätter kan därmed å ena sidan försvåra för människor att etableras på bostadsmarknaden. Å andra sidan kan en utförsäljning av allmännyttiga hyresrätter i områden som domineras av denna upplåtelseform bidra till en mindre segmenterad och segregerad bostadsmarknad med de positiva effekter som kan följa därav. Om nu den svenska bostadsmarknaden blir mindre präglad av hyresrätter är det mycket viktigt att det utvecklas åtgärder som underlättar för människor att etableras på bostadsmarknaden genom andra upplåtelseformer.

Sammanfattning 9 Inledning Uppdrag och syfte I Boverkets regleringsbrev för år 2006 finns följande uppdrag: Boverket skall med hjälp av de indikatorer som fastslogs i budgetpropositionen för 2006 rapportera i vilken grad målen för integration i boendet har uppnåtts. Boverket skall ange orsaker till skillnader i boendeförhållanden mellan kvinnor och män med utländsk respektive svensk bakgrund. Boverket skall även bedöma vilka insatser som genomförs av olika aktörer som leder till måluppfyllelse samt lämna förslag på nya eller ändrade insatser. 1 År 2005 föreslogs följande politiska mål för rättvisa och jämlikhet i boendet: 2 Andelen personer med utländsk bakgrund som, efter sina förutsättningar och behov, bor i en bostad som de anser sig vilja bo i ska öka. Förutsatt att formella krav är uppfyllda skall möjligheten att hyra eller köpa en bostad vara lika för alla, oavsett etnisk bakgrund. Andelen personer med utländsk bakgrund som känner trygghet i sitt hem och sin boendemiljö ska öka och andelen personer med utländsk bakgrund som känner att de har inflytande över sin boendemiljö ska öka. Med hänsyn taget till regleringsbrevet och dessa mål är syftet med denna rapport att: redovisa utfallet av indikatorerna och analysera det utifrån målen för rättvisa och jämlikhet i boendet, diskutera vilka orsaker till skillnader i boendeförhållanden som finns och som hindrar möjligheten att uppnå integration, diskutera hur aktörer på bostadsmarknaden kan bidra till att insatser genomförs som främjar integration. 1 Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet 2006-12-21: Regleringsbrev för budgetåret 2007 avseende Boverket. 2 En interdepartemental arbetsgrupp tillsattes av regeringen år 2003 för att formulera och föreslå mål för integrationspolitiken i olika politikområden. Regeringskansliet (2005): Arbetsgruppen med uppgift att se över hur genomförandet och uppföljningen av integrationspolitiken kan förtydligas inom ett antal politikområden.

10 Etniska hierarkier i boendet Boverkets indikatorer på integration i boendet I rapporten Välkommen till bostadsmarknaden! föreslog Boverket ett antal indikatorer för att följa integration i boendet. Vi utgick då från den etniska dimensionen för att belysa eventuella skillnader i boendeförhållanden mellan olika befolkningsgrupper och huruvida sådana skillnader ökar eller minskar. Av de indikatorer som Boverket föreslog har sju stycken valts ut för att användas i en årligen återkommande uppföljning. De presenterades i budgetpropositionen för år 2006: 3 Indikator 1: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som bor i hyresrätt, bostadsrätt respektive äganderätt. Indikator 2: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som bor i en bostad de är nöjda med. Indikator 3: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. Indikator 4: Andel personer med svensk respektive utländsk bakgrund som är trångbodda. Indikator 5: Andel skolbarn med svensk respektive utländsk bakgrund som har tillgång till eget rum. Indikator 6: Antal anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen i kategori bostad. Indikator 7: Skillnader i bosättningsmönster mellan personer med utländsk bakgrund och befolkningen i sin helhet i kommuner med minst 75 000 invånare (mätt med ett segregationsindex). Denna indikator är Integrationsverket ansvarig myndighet för. Då den relaterar starkt till vårt verksamhetsområde har vi ändå valt att diskutera den, även om vi inte redovisar siffrorna i detalj. Vad menas med boendeförhållanden? I begreppet boendeförhållanden lägger vi bland annat bostadens storlek och standard samt bostadsområdens funktion, exempelvis tillgången till service, kommunikationer och grönområden. Möjligheten till inflytande över boendemiljön kan också ha inverkan på boendeförhållandena. Dessutom kan sysselsättningsgrad, utbildningsnivå och skolresultat påverka boendeförhållandena i ett bostadsområde. Om ett område präglas av brister i dessa hänseenden kan det påverka möjligheterna för de boende att till exempel komma in på arbetsmarknaden eller erhålla bra resultat i skolan. 3 Prop. 2005/06:01: Budgetproposition för 2006, UO 18.

Vad är integration och segregation? 11 Vad är integration och segregation? Integration Vi har i tidigare rapporter pekat på att integration handlar om samhällets tillstånd och hur vi som grupper och individer förhåller oss till detta samhälle. 4 Integration är, enligt Boverket, en process som leder till att samhället och alla som ingår i samhället blir en helhet. Det innebär en ömsesidig anpassning av olika institutioner och grupper inte att en del ska anpassa sig till resten. Alla grupper och individer, hur olika de än är, ska alltså ha en plats i samhället och kunna ta del av dess gemensamma resurser. Att enskilda individer eller grupper av individer inkluderas, välkomnas, in i samhället är därför en viktig grund för integrationen. Integrationspolitiken Integrationspolitiken ersatte 1997 det som tidigare gick under namnet invandrarpolitik. De nu gällande målen för integrationspolitiken sammanfattades i Budgetpropositionen för 2004: 5 lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund, en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska värderingar och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga och medansvariga för. 4 Se Boverket (2004): Integration och segregation i boendet begrepp och indikatorer samt Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden! 5 Prop. 2003/04:1: Budgetpropositionen för 2004, UO 8, sid. 12. Målsättningarna finns behandlade i prop. 1997/98:16, bet. 1997/98: SfU6 samt rskr. 1997/98:68.

12 Etniska hierarkier i boendet Integrationspolitiken har fått skarp kritik, inte minst av Riksrevisionen som i sin rapport Från invandrarpolitik till invandrarpolitik menade att regeringens mål- och resultatstyrning till stora delar har fortsatt att baseras på de utgångspunkter som den tidigare invandrarpolitiken vilade på. 6 Den tidigare regeringen tog fasta på Riksrevisionens resultat och tillsatte i september 2005 en integrationspolitisk kommitté med uppdrag att se över mål och inriktning av integrationspolitiken. 7 Även den nya regeringen är kritisk till den nuvarande integrationspolitikens effektivitet. De har beslutat att den integrationspolitiska kommittén ska upphöra, och fortsätter att på annat sätt arbeta för en förändring av integrationspolitiken. 8 Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering som just avslutat sitt arbete menar att ambitionen att gå från invandrarpolitik till integrationspolitik, dvs. att inte längre koncentrera diskussionen till invandrare kontra svenskar, har misslyckats. Istället hävdar de att integrationspolitiken har bidragit till att öka skillnaderna mellan etniska grupper, eftersom den enligt utredningen vilar på antagandet om människors inneboende olikheter. Detta, hävdar utredningen, har motverkat integrationspolitikens egentliga syfte. Utredningen menar att integration inte bör vara någon särpolitik, utan ett synsätt som måste genomsyra alla politikområden. Det handlar om ett samhällstillstånd som gäller alla delar av samhället och alla som bor i ett samhälle. Integrationens särprägel och reducering till att bara gälla de andra måste förändras. Man måste skapa lika möjligheter och möjliggöra lika utfall för alla. 9 Detta ligger i linje med Riksrevisionens rapport som uppmärksammar behovet av att det tydliggörs att säråtgärder som är riktade utifrån invandrarskap ska begränsas till individens första tid i Sverige. I annat fall finns risken att gränsdragningen mellan invandrarpolitiken och integrationspolitiken förblir diffus. 10 6 Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik. 7 Se mer om den integrationspolitiska kommittén och dess uppdrag i bilaga 2. Där finns även information om Integrationsverket som tillsattes som en direkt följd av att integrationspolitiken ersatte invandrarpolitiken. 8 Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering har lämnat sitt slutbetänkande: SOU 2006:79: Integrationens svarta bok. Agenda för jämlikhet och social sammanhållning. 9 SOU 2006:73: Den segregerande integrationen. 10 Riksrevisionen (2005): Från invandrarpolitik till invandrarpolitik. (rapport 2005:5), sid. 11.

Vad är integration och segregation? 13 Integration i boendet I det bostadspolitiska målet betonas aspekter som ligger väl i linje med integrationssträvandena. Där står bland annat att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö. Vidare ska boende- och bebyggelsemiljön bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. 11 Man talar ofta om att arbete är nyckeln till integration. Det är sant att människor lättare kan ta del av samhällsgemenskapen om de har ett jobb. Men Boverket vill framhålla att även boendet är en central del av människors vardagsliv och ett viktigt samhällsområde att diskutera i detta sammanhang. Att ha en bostad som passar ens behov och som man trivs i är avgörande för hur livet kan fungera och för hur man mår. Integration kopplat till boendet är viktigt att diskutera av åtminstone två anledningar: Integration på bostadsmarknaden som sådan: att alla har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter på bostadsmarknaden är viktigt i sig att människor över huvud taget kan etablera sig på bostadsmarknaden och sedan bo i en bostad som passar de behov man har. Integration på bostadsmarknaden bidrar till integration i samhället i vidare mening: Om människor har en bostadssituation som fungerar ökar möjligheterna att klara av andra delar av livet såsom arbete, utbildning och fritid. Om bostadssituationen inte fungerar minskar eller omöjliggörs dessa möjligheter. En särskilt viktig sak att framhålla i samband med detta är barnens uppväxtvillkor. Hur barn har det i sin inre och yttre bostadsmiljö kan vara avgörande för möjligheterna senare i livet. Segregation Boendesegregation innebär att olika grupper eller befolkningskategorier bor åtskilda från varandra. Den diskuteras ofta utifrån tre dimensioner: Demografisk: rumslig åtskillnad mellan individer som tillhör olika åldersgrupper, hushållstyper, kön etc. Socioekonomisk: rumslig åtskillnad mellan individer i olika inkomst-, yrkes- eller socialgrupper. Etnisk: rumslig åtskillnad mellan individer tillhörande olika nationalitet, religion, kultur osv. Socioekonomisk och etnisk segregation sammanfaller ofta, särskilt i storstäderna. Visserligen är segregation många gånger ett uttryck för bristande integration, men den rumsliga skillnad som segregation innebär leder inte nödvändigtvis till bristande integration i samhället. Det är inte heller säkert att en ökad samhällelig integration leder till att segregationen 11 Prop. 2002/03:1: Budgetpropositionen för 2003, UO 18.

14 Etniska hierarkier i boendet upphör eller minskar. Boverket menar därför att segregation och integration är starkt relaterade till varandra, men bör inte ses som varandras motsats. 12 Den fysiska åtskillnaden som segregation innebär behöver alltså inte i sig innebära problem inte så länge människor, var de än bor, har tillgång till samhällets gemensamma resurser och kan leva ett bra och värdigt vardagsliv. Men, i praktiken får segregationen ofta negativa konsekvenser som förhindrar detta. Olika bostadsområden och boendemiljöer erbjuder väldigt olika boendevillkor, vilket leder till sämre boendeförhållanden för dem som bor i vissa områden. Dessutom finns en risk att människor med olika erfarenheter och bakgrund aldrig möts och därför inte lär sig respektera och uppskatta varandras olikheter. Dessa konsekvenser gör att boendesegregationen betraktas som ett stort samhälleligt problem, vilket har klargjorts inte minst genom storstadspolitikens målsättningar att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen. 13 Många kommuner har också tydliga egna mål att boendesegregationen ska brytas eller motverkas. Segregationens allvarligaste konsekvens En av de allvarligaste konsekvenserna av boendesegregationen är social utestängning (social exclusion), vilket innebär att människor upplever sig marginaliserade på flera plan samtidigt, t.ex. socialt, politiskt och ekonomiskt. Detta kan även få en rumslig dimension i vissa bostadsområden. För att förhindra marginaliseringsprocesser som leder till social utestängning, och istället arbeta för att ge människor tillgång till de samhällsfunktioner man har rätt till, behöver vi arbeta inom många samhällsområden parallellt. Boendesegregation är en av de saker man behöver motverka. Segregerade områden en missvisande term I den allmänna diskussionen används ofta termen segregerade områden om de områden som har en stor andel boende med svaga socioekonomiska resurser och en stark koncentration av etniska minoritetsgrupper. Man använder alltså termen för att beskriva endast de områden som har svårt att hävda sig gentemot andra delar av staden. Det finns en risk att detta sätt att använda termen leder till förvirring, eftersom segregerade områden (att olika befolkningsgrupper bor fysiskt åtskilda från varandra) minst lika mycket är de områden som har de motsatta förhållandena alltså en stor andel svenskfödda och höginkomsttagare. En lämpligare term skulle därför kunna vara utanförskapsområden. En sådan term är inte bara mer rättvisande, den synliggör dessutom vad som faktiskt är problemet. Utsatta områden är en vanligt förekommande benämning som syftar på samma typ av områden. Den tidigare nämnda utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering använder istället begreppet marginaliserade områden. 12 Integration har till skillnad från segregation inte någon rumslig koppling. Därför ser vi inte dessa begrepp som varandras motsatser. Motsatsen till segregation är snarare att människor bor blandat. 13 Prop. 1997/98:165: Utveckling och rättvisa en politik för storstaden på 2000-talet.

Redovisning och analys av indikatorer på integration 15 Redovisning och analys av indikatorer på integration I detta kapitel presenteras och diskuteras utfallet av indikatorerna på integration i boendet. Som utgångspunkt vill vi först presentera hur befolkningen är fördelad med hänsyn till etnisk bakgrund, kön och ålder. 14 Befolkningsstruktur i Sverige Etnisk bakgrund 15 I Sverige bor drygt nio miljoner individer. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) undersökning Hushållens Ekonomi (HEK 2004) har 85 procent svensk bakgrund (född i Sverige med minst en förälder som är född i Sverige) och 15 procent har utländsk bakgrund (födda utomlands vanligen kallade första generationens invandrare samt födda i Sverige med två föräldrar födda utomlands andra generationens invandrare). Figur 1. Andel individer efter etnisk bakgrund. År 2004. Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket). 14 I bilaga 1 finns en beskrivning av de begrepp och kategorier som vi använder i redovisningen av indikatorer. 15 I regleringsbrevet står att Boverket ska redovisa skillnader mellan personer med svensk respektive utländsk bakgrund. Vi använder etnisk bakgrund som en samlande term för dessa grupper.

Etniska hierarkier i boendet Inom gruppen utländsk bakgrund är 60 procent (9 procent av hela befolkningen) så kallade synliga minoriteter, dvs. har ett ursprung utanför västvärlden (Norden, EU 1516, USA, Kanada, Australien eller Nya Zeeland).17Av de individer som har utländsk bakgrund är 74 procent födda utomlands och 26 procent är födda i Sverige av två utrikes födda föräldrar. Andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund har ökat något mellan 1997 och 2002. År 1997 hade 87 procent svensk bakgrund och 13 procent utländsk bakgrund (10 procent födda utomlands och 3 procent födda i Sverige). År 2002 hade andelen med utländsk bakgrund ökat till 15 procent (11 procent födda utomlands och 4 procent födda i Sverige). Andelen synliga minoriteter hade också ökat något, från 8 till 9 procent. Mellan 2002 och 2004 har de andelarna varit oförändrade. Karta 1. Skåne län. Andel av befolkningen som har utländsk bakgrund. År 2005, SAMSområden. Utländsk bakgrund -4 0-4 46 5-1 00 36 41-3 5-3 0 26 31-2 5-2 0 16 21 0 5-1 11-1 0-5 Andel av totalbefolkning, SAMS-område 6 16 Källa: SCB (bearbetat av Boverket). 16 17 EU 15 inkluderar Belgien, Danmark, Finland Frankrike, Grekland, Luxemburg, Nederländerna, Irland, Italien, Portugal, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike. Kategorin synliga minoriteter använder vi för att relatera till de etniska grupper som generellt utgör måltavlan för rasism och diskriminering och som av majoriteten inte betraktas som vita. Se mer utförlig beskrivning i bilaga 1. Termen används också av bland annat Socialstyrelsen. Vilka nationaliteter som i just detta fall bör ingå i kategorin har Boverket diskuterat fram tillsammans med Integrationsverket och SCB.

Redovisning och analys av indikatorer på integration 17 Kartan över Skåne län visar andelen av befolkningen som har utländsk bakgrund i olika SAMS-områden (Small Areas for Market Statistics). 18 Generellt är koncentrationen av personer med utländsk bakgrund större i tätorterna, men kartan visar också att det finns stora skillnader inom orterna. Vi kommer tillbaka till detta när vi diskuterar boendesegregation. Fördelning efter kön Enligt HEK-undersökningen finns det något fler kvinnor än män i Sverige. Kvinnorna utgör en större andel i nästan alla etniska grupper. Tabell 1. Antal män och kvinnor efter etnisk bakgrund. År 2004. 19 Män Kvinnor Svensk bakgrund 3 548 375 3 559 659 Utländsk bakgrund 597 052 676 230 födda utomlands 428 570 518 241 födda i Sverige 168 482 157 989 synliga minoriteter 372 116 422 756 Totalt 4 145 427 4 235 890 Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket). Åldersfördelning Vi har också gjort en grov åldersfördelning i tre grupper: 0 29 år, 30 64 år och 65 år och äldre. 0 29-åringarna utgör 36 procent av befolkningen, 30 64-åringarna 47 procent och de som tillhör gruppen 65 år och äldre utgör 17 procent. Observera att gruppen 0 29 år omfattar både barn som fortfarande bor hemma och unga vuxna som flyttat hemifrån och bildat ett eget hushåll. Statistiken döljer skillnaderna mellan dessa två kategorier. 18 SAMS-indelningen bygger på kommunernas egna delområden i de större städerna och på valdistrikt i de mindre. Det finns ca 9 200 SAMS-områden i Sverige. 19 Att befolkningen inte summerar till drygt 9 miljoner beror på att endast individer som ingår i helårshushåll, dvs. hushållsmedlemmarna fanns både i början och slutet av året ingår i HEK-undersökningen (barn födda under året ingår). Personer som bor i särskilt boende eller på institution ingår inte. Inte heller de hushåll som har 0 i inkomst är borttagna (information genom e-postkontakt med Agneta Sandqvist, SCB 2006-11-01).

18 Etniska hierarkier i boendet Figur 2. Andel individer per åldersgrupp och etnisk bakgrund. Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket). Det finns några avgörande skillnader mellan åldersfördelningen i de etniska grupperna, men de visar sig framför allt när man delar upp gruppen med utländsk bakgrund i första och andra generationens invandrare. Det mest anmärkningsvärda är att åldersgruppen 0 29 år bland andra generationens invandrare utgör nästan 70 procent av sin grupp. Redovisning av indikatorerna Indikatorer används för att påvisa något. Istället för att försöka mäta och beskriva utvecklingen i hela dess komplexitet, väljer man ut några mätbara fenomen som får tjäna som representanter för den utveckling man vill beskriva. När vi arbetar med förutbestämda indikatorer står vi inför några problem: 20 Finns det statistik att tillgå som klarar av att mäta det man är ute efter att mäta? Det gäller att inte styras av den statistik som finns tillgänglig. Statistiken är många gånger otillräcklig för att göra de nedbrytningar som skulle vara nödvändiga. Indikatorerna som sådana kan inte fånga upp komplexiteten i integrationsfrågan. Många gånger krävs kompletterande studier av kvalitativ karaktär för att analysen ska bli trovärdig. 20 För en utförligare diskussion om problem och möjligheter med indikatorer, se Boverket (2004): Integration och segregation i boendet begrepp och indikatorer samt Boverket (2005): Välkommen till bostadsmarknaden!

Redovisning och analys av indikatorer på integration 19 Detta innebär att indikatorerna som redovisas nedan inte ger en hel bild av verkligheten, men vi tror ändå att de kan vara en pusselbit i det fortsatta arbetet med att belysa utvecklingen av integration i boendet. Indikator 1: Upplåtelseformer Den svenska bostadsmarknaden består av tre huvudsakliga upplåtelseformer: hyresrätt, bostadsrätt och egnahem/äganderätt. Figur 3. Fördelning av bostadsbeståndet. Andel upplåtelseformer. Kalkylerat bestånd 2005-12-31. Källa: SCB. Egnahem utgörs enbart av småhus, medan den allra största delen av hyresrätten och bostadsrätten återfinns i flerbostadshus. Det förekommer dock att småhus tillhör dessa upplåtelseformer (15 procent av hyresrätten och 12 procent av bostadsrätten är småhus). Hyresrätten är framför allt uppdelad i kommunal hyresrätt (allmännytta) och privat hyresrätt. Dessa två ägarformer har ungefär halva hyresbeståndet vardera. För att vara exakt har den kommunala hyresrätten 45 procent och den privata 46 procent. Återstående 9 procent består av hyresrätter ägda av stat, landsting, kommun samt kooperativa företag och benämns här som övriga hyresrätter. 21 Den svenska bostadsmarknaden är tydligt segmenterad respektive segment (upplåtelseform) är geografiskt koncentrerat. Det finns alltså stora områden som bara upplåts med hyresrätt eller till och med bara kommunal hyresrätt samtidigt som det på andra håll finns stora områden med egnahem. Det behöver inte alltid vara långa avstånd mellan dessa olika områden, men gränserna är ofta tydliga och skillnaderna upplevs därför som stora. Det har visat sig att de mest homogena områdena företrädesvis är villaområden, medan endast en minoritet av dem som bor i privat eller allmännyttig hyresrätt eller bostadsrätt bor i områden som är helt präglade av en enda upplåtelseform. 22 21 Statistiska centralbyråns kalkylerade bestånd 2005-12-31. 22 Regionplane- och trafikkontoret (2007): Planering för minskad segregation. Studien är gjord i Stockholm, men man kan anta att mönstret gäller även i andra orter.

20 Etniska hierarkier i boendet Förutom att bostadsmarknaden är segmenterad är den också segregerad olika socioekonomiska grupper och olika etniska grupper bor geografiskt åtskilda. Däremot kan vi inte se någon segregation när det gäller kön. Figur 4. Individer efter upplåtelseform och bakgrund. År 2004. Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket). Drygt 50 procent av individer med svensk bakgrund bor i egnahem medan 27 procent av dem som har utländsk bakgrund gör det och endast 20 procent av de synliga minoriteterna. Situationen är motsatt när det gäller hyresrätt där bor 67 procent av de synliga minoriteterna, den största delen i allmännyttan. I hyresrätt bor 56 procent av den totala gruppen med utländsk bakgrund, men bara 33 procent av dem med svensk bakgrund. Gruppen med utländsk bakgrund, särskilt de synliga minoriteterna, är således starkt överrepresenterade i kommunal hyresrätt och underrepresenterade i egnahem. Gruppen med utländsk bakgrund exklusive de synliga minoriteterna har ett boendemönster som i högre grad liknar gruppen med svensk bakgrund. Bostadsrätt är den upplåtelseform som har den jämnaste fördelningen av etniska grupper ca 16-17 procent bor i den upplåtelseformen, både av dem med svensk och av dem med utländsk bakgrund. Av de synliga minoriteterna bor 13 procent i bostadsrätt. Av gruppen med utländsk bakgrund är ungefär tre av fyra födda utomlands (första generationens invandrare) medan en fjärdedel är födda i Sverige med utrikes födda föräldrar (andra generationens invandrare). Andelarna återspeglas inom alla upplåtelseformer. Det finns ungefär lika många kvinnor som män i samtliga upplåtelseformer.

Redovisning och analys av indikatorer på integration 21 Då individerna är kopplade till hushåll är det viktigt att även se till hushållsstrukturen. Andelen hushåll är något större i hyresrätt, särskilt bland de hushåll som har svensk bakgrund, jämfört med andelen individer. En något mindre andel återfinns i egnahem. Det beror på att det finns fler små hushåll i hyresrätt medan de större hushållen i högre utsträckning bor i egnahem. Indikator 2: Trivsel i boendet Om man trivs och känner sig nöjd med sitt boende eller inte beror på en mängd olika faktorer. I nedanstående diagram redovisas en fråga ur Undersökningen om levnadsförhållanden (ULF) om trivseln i bostaden. Figur 5. Andel individer som trivs ganska eller mycket bra i sin bostad. År 1999. Källa: SCB, ULF 1999 (bearbetat av Boverket). Andelen som svarat att de trivs ganska bra eller mycket bra är mycket hög överlag. Boende i hyresrätt trivs dock inte i samma utsträckning som boende i bostadsrätt och egnahem. Framför allt är det färre av dem som bor i hyresrätt som trivs mycket bra medan det är fler som trivs ganska bra. Den upplåtelseform som har den i särklass största andelen boende som trivs mycket bra är egnahem. Räknar man samman trivs ganska bra och trivs mycket bra summerar det till nästan hundra procent av individerna både i egnahem och bostadsrätt. Förutom skillnaderna mellan upplåtelseformerna finns en tydlig skillnad mellan de boendes bakgrund då individer med svensk bakgrund i högre grad trivs mycket bra, medan individerna med utländsk bakgrund trivs ganska bra.

22 Etniska hierarkier i boendet En titt på siffrorna utifrån kön visar att det inte finns några stora skillnader mellan män och kvinnor. Mellan åren 1990 och 1999 har skillnaderna mellan de med utländsk bakgrund och de med svensk bakgrund minskat. Minskningen utgörs av att de med utländsk bakgrund trivs i högre utsträckning. Andelen som trivs ganska bra eller mycket bra i den gruppen har ökat från 92 till 95 procent medan 98 procent av dem som har svensk bakgrund trivdes ganska bra eller mycket bra både 1990 och 1999. Indikator 3: Trygghet i bostadsområdet Att känna sig trygg i sitt bostadsområde är en av de faktorer som är viktiga för trivseln och det allmänna välmåendet. Känner man sig otrygg påverkas hela livssituationen och det finns en risk att ens rörelsemönster begränsas. I undersökningar om vad de boende prioriterar högst hamnar trygghet ofta överst på listan. 23 Även när det gäller trygghet har vi använt ULF-undersökningen. Frågan som ligger till grund lyder: Har du avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld? Figur 6. Andel individer som avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld efter kön och etnisk bakgrund. År 1990 2005. Källa: SCB, ULF 1990; 2002; 2003; 2004; 2005 (bearbetat av Boverket). 23 Se till exempel Lind, Jan-Erik och Bergenstråhle, Sven (2004): Boendets betydelser och boendes värderingar.

Redovisning och analys av indikatorer på integration 23 Det är främst kvinnor som känner sig otrygga. Drygt 25 procent av samtliga kvinnor avstår från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatta för våld. Det är alltså mer än en fjärdedel av den kvinnliga befolkningen, vilket är anmärkningsvärt. Det är viktigt att skilja på upplevd trygghet och brottsstatistik eftersom upplevelsen av otrygghet inte alltid överensstämmer med den faktiska utsattheten. Att kvinnor känner sig mest otrygga betyder därmed inte att de är mest utsatta för brott. Otryggheten bland kvinnor totalt sett har ökat något mellan 1990 och 2005, och det är bland kvinnorna som tillhör de synliga minoriteterna som ökningen är störst. De känner sig också allra mest otrygga över 35 procent i den gruppen avstod år 2005 från att gå ut av rädsla för att bli utsatt för våld. Även den totala gruppen kvinnor med utländsk bakgrund känner stor otrygghet, men troligen kan det förklaras av att de synliga minoriteterna utgör en stor del av denna grupp. Män med svensk bakgrund är den grupp som känner sig mest trygga. Mellan 1990 och 2005 har 5-6 procent av den gruppen avstått från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld. Det är fler män med utländsk bakgrund som är otrygga särskilt bland de synliga minoriteterna (ca 12 procent). De som bor i hyresrätt känner sig mest otrygga. I genomsnitt avstår över 20 procent från att gå ut på kvällen av rädsla för att bli utsatt för våld av de boende i hyresrätt medan siffran är 13 procent i egnahem. Detta korrelerar väl med statistiken över trivsel i boendet. 24 Indikator 4: Trångboddhet En annan aspekt som i väldigt hög grad påverkar människors välmående och vardagsliv är möjligheten att gå undan och kunna få vara ifred i sin bostad. Boverket har nyligen publicerat en rapport om trångboddhet och effekterna av trångboddhet, särskilt ur ett barnperspektiv. Det har visat sig att trångboddhet ger konsekvenser för individerna i hushållet, men även för samhället i stort. 25 I Sverige har vi haft tre olika trångboddhetsnormer. Sedan 1982 har norm 3 varit vägledande och det är den vi använder i denna redovisning. 26 Norm 3 säger att ett hushåll är trångbott om det är fler än en boende per rum, kök och ett rum oräknat. Dock kan sammanboende par dela rum. 24 En faktor som kan orsaka otrygghet i boendet är oro för inbrott i det egna hemmet. Enligt Brottsförebyggande rådets rapport Brottsutvecklingen i Sverige 2001-2003 var drygt en femtedel av Sveriges befolkning (16-84 år) oroliga för inbrott i bostaden. Mest oroliga var personer mellan 55 och 64 år och kvinnor var mer oroliga än män. Boende i Stockholm var dessutom mer oroliga än boende i glesbygd i norra Sverige. Nio procent av Sveriges befolkning upplever dessutom att bostadsinbrott är ett stort problem i det egna bostadsområdet. 25 Boverket (2006): Var finns rum för våra barn? 26 Norm 1 kom år 1945 och innebar att ett hushåll ansågs trångbott om det var fler än två boende per rum, köket oräknat. År 1965 ersattes detta av den något mer generösa norm 2, som sa att ett hushåll är trångbott om det fanns mer än två boende per rum, kök och ytterligare ett rum oräknat.

24 Etniska hierarkier i boendet Viktigt att notera är att enligt denna norm räknas alla hushåll som bor i ett rum och kök som trångbodda även ensamhushåll. De negativa effekterna av att klassas som trångbodd enligt denna norm blir inte tillnärmelsevis lika stora för en ensamstående som för en familj. Hela sex av tio trångbodda hushåll är ensamhushåll. 27 Enligt SCB:s undersökning om hushållens ekonomi (HEK) är 17 procent av befolkningen, eller drygt 1,4 miljoner individer, trångbodda om man ser till trångboddhetsnorm 3. Figur 7. Trångbodda individer efter etnisk bakgrund (den stora cirkeln) samt den totala befolkningen efter etnisk bakgrund (den lilla cirkeln). År 2004. Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket). Figur 7 visar att de med svensk bakgrund visserligen utgör den största delen av det totala antalet individer som är trångbodda. Men om vi jämför med fördelningen mellan de etniska grupperna i den totala befolkningen ser vi att de med utländsk bakgrund är överrepresenterade bland de trångbodda. En stor majoritet av de trångbodda med utländsk bakgrund är synliga minoriteter. De utgör 9 procent av samtliga individer, men av de trångbodda individerna utgör de hela 24 procent. Gruppen med utländsk bakgrund, exklusive de synliga minoriteterna, har däremot en likvärdig andel som i den totala befolkningen. 27 Boverket (2006): Var finns rum för våra barn?

Redovisning och analys av indikatorer på integration 25 Figur 8. Andel trångbodda individer (norm 3) efter upplåtelseform och etnisk bakgrund. År 2004. Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket). En uppdelning på upplåtelseform visar att en hög andel av de boende i hyresrätt är trångbodda. Eftersom hyresrätten utgör en stor andel av det totala bostadsbeståndet innebär detta att det största antalet trångbodda individer återfinns i denna upplåtelseform. Vi måste dock komma ihåg att ensamhushållen till stor del bor i hyresrätt, vilket kan påverka de höga siffrorna. De som bor i egnahem är inte trångbodda i samma utsträckning som de som bor i flerbostadshus, vilket kan förklaras av att bostäderna generellt sett är större i den upplåtelseformen. Figur 8 visar hur överrepresenterade de synliga minoriteterna är när det gäller trångboddhet 43 procent av individerna i den gruppen är trångbodda, vilket kan jämföras med 14 procent av dem som har svensk bakgrund. I hyresrätten är siffrorna högre 55 procent av de synliga minoriteterna som bor i hyresrätt är trångbodda enligt norm 3. Andra generationens invandrare är anmärkningsvärt trångbodda jämfört med första generationens invandrare (41 procent respektive 28 procent). Tabell 2. Andel trångbodda män respektive kvinnor i olika upplåtelseformer efter etnisk bakgrund. Kvinnor Män Hyresrätt 29 % 33 % Svensk bakgrund 25 % 27 % Utländsk bakgrund 43 % 51 % Synliga minoriteter 51 % 59 % Bostadsrätt 14 % 20 % Svensk bakgrund 13 % 19 % Utländsk bakgrund 21 % 23 % Synliga minoriteter 31 % 31 % Egnahem 6 % 6 % Svensk bakgrund 6 % 6 % Utländsk bakgrund 7 % 5 % Synliga minoriteter 11 % 8 % Totalt 16 % 18 % Svensk bakgrund 13 % 15 % Utländsk bakgrund 30 % 34 % Synliga minoriteter 41 % 45 % Källa: SCB, HEK 2004 (bearbetat av Boverket).

26 Etniska hierarkier i boendet Tabell 2 visar andelen trångbodda män och kvinnor i olika upplåtelseformer. Bland dem som bor i egnahem finns inga synliga skillnader, men bland dem som bor i hyresrätt och dessutom har utländsk bakgrund är skillnaderna mellan könen påtagliga (8 procentenheter). Hela 59 procent av männen som tillhör de synliga minoriteterna är trångbodda. Av kvinnorna i samma etniska grupp är 51 procent trångbodda. Detta ska jämföras med dem med svensk bakgrund där 27 procent av männen och 25 procent av kvinnorna med svensk bakgrund är trångbodda. Enligt HEK-undersökningen finns det knappt 670 000 trångbodda hushåll i Sverige. Jämfört med de trångbodda individerna utgör de trångbodda hushållen med svensk bakgrund en något större andel (76 procent istället för 71). Det innebär att hushållen i genomsnitt är mindre bland dem som har svensk bakgrund än bland dem som har utländsk bakgrund. Synliga minoriteter utgör den största delen av gruppen med utländsk bakgrund även när man tittar på hushåll. Dock är den mindre i jämförelse med andelen individer (71 procent istället för 84 procent), vilket innebär att de stora hushållen är överrepresenterade bland de synliga minoriteterna. Figur 9. Andel trångbodda hushåll (norm 3) efter etnisk bakgrund. År 1997 2004. Källa: SCB, HEK 1997; 2002; 2003; 2004 (bearbetat av Boverket). Antalet trångbodda hushåll har sedan 1997 hållit sig relativt stabilt, men andelen med utländsk bakgrund har ökat. Det är framför allt de synliga minoriteterna som står för ökningen. 1997 utgjorde de 13 procent av de trångbodda hushållen, men från år 2002 och framåt utgör de 17 procent, vilket kan ställas i relation till att denna grupp endast utgör 8 procent av det totala antalet hushåll. Hela gruppen med utländsk bakgrund har ökat från 20 till 24 procent medan de med svensk bakgrund har minskat i motsvarande grad från 80 till 76 procent.

Redovisning och analys av indikatorer på integration 27 Indikator 5: Skolbarn med eget rum Det är även intressant att studera trångboddhet med barnen i fokus. Ett sätt att göra det är att ta reda på hur många barn som har eget rum. Det är en av frågorna som ställs i levnadsundersökningen för barn, Barn-ULF, som redovisas i tabellen nedan. Tabell 3. Andel barn med eget rum 28 2002-2003 2004-2005 Pojke Flicka Samtliga Pojke Flicka Samtliga Samtliga 10-18 år 91 % 92 % 92 % 93 % 92 % 92 % Fadern är född utomlands 81 % 74 % 78 % 78 % 67 % 73 % född i Sverige 94 % 95 % 95 % 94 % 95 % 94 % Modern är född utomlands 77 % 76 % 76 % 78 % 75 % 77 % född i Sverige 93 % 94 % 93 % 96 % 96 % 96 % Källa: SCB, Barn-ULF 2002-2003 och 2004-2005 (bearbetat av Boverket). Enligt denna studie har andelen barn med eget rum ökat något de senaste åren det rör sig dock om försumbara förändringar som mycket väl kan bero på urvalsstorleken. Det är vanligare att pojkar har eget rum än att flickor har det särskilt bland de barn som har föräldrar som är födda utomlands. Andelen barn som har eget rum ökar med åldern. Barn till föräldrar som är födda utomlands har i betydligt lägre grad eget rum än barn till föräldrar födda i Sverige det skiljer ca 20 procentenheter. Skillnaderna är mycket stora i vissa fall. I den senaste mätningen hade bara 67 procent av flickor med fadern född utomlands eget rum, medan siffran för flickor med fadern född i Sverige var 95 procent nästan 30 procentenheters skillnad. Indikator 6: Diskriminering på bostadsmarknaden Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) får årligen in runt 60 anmälningar i kategorin boende. I förhållande till det totala antalet anmälningar per år utgör boendet ett av de områden inom vilka DO mottar flest anmälningar. 29 De fall som anmäls har olika karaktär, men en majoritet rör förhållanden på hyresmarknaden och riktar sig mot hyresvärdar. Ungefär hälften av de anmälningar som rör hyresvärdar handlar om personer som nekats hyra en bostad. Eftersom det ofta rör sig om personer som inte når upp till de krav som hyresvärden ställer när det gäller inkomst, fast anställning eller betalningsanmärkningar är det svårt att påvisa etnisk diskriminering. 28 Barn-ULF redovisar inte sina siffror efter barnens ursprungsland, utan efter föräldrarnas. Vi kan därför inte presentera dessa siffror på samma sätt som för den övriga statistiken. Vi har heller inte möjlighet att titta specifikt på hur de synliga minoriteterna har det och vi vet inte hur stor andel av barnen som är första respektive andra generationens invandrare. 29 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01. År 2005 gjordes totalt 768 anmälningar till DO. Arbetsliv är den enskilt största kategorin med drygt 300 anmälningar (www.do.se 2007-01-22).

28 Etniska hierarkier i boendet Anmälningarna kan också röra trakasserier av varierande slag från grannar, hyresvärd eller bostadsrättsförening. En del anmälningar avser personer som nekats att byta lägenhet, hotas av vräkning eller personer som nekats medlemskap i bostadsrättsförening. Några anmälningar avser fastighetsmäklare. Dessa knappt 60 årliga anmälningar speglar långt ifrån all diskriminering som sker i samhället. Enligt DO finns det signaler om att de som utsätts för diskriminering på bostadsmarknaden inte vågar göra anmälningar på grund av rädsla för att inte få hyra någon lägenhet av hyresvärden. Tabell 4. Antalet anmälningar av män respektive kvinnor till DO år 2000-2005. 2000 2001 2002 2003 2004 2005 Totalt 30 41 43 57 58 54 Män 17 24 28 33 32 36 Kvinnor 13 17 14 15 24 17 Uppgift saknas 9 2 1 Källa: Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: För år 2000-2002 manuell sökning i akter, för år 2003-2005 uppgifter från diariet. Tabell 4 visar att antalet anmälningar ökat sedan år 2000. Den största ökningen skedde mellan år 2002 och 2003. Detta ska dock inte tolkas som att diskrimineringen ökade särskilt mycket den perioden, utan förklaras snarare av att det skedde en lagändring som påverkade benägenheten att anmäla diskriminering. Av de 54 ärenden som inkom år 2005 är ca 70 procent gjorda av män. Enligt en tjänsteman på DO är det främst män i medelåldern som bott i Sverige en lång tid som anmäler diskrimineringsärenden. DO kan dock inte se att det finns anledning att anta att män är mer utsatta för diskriminering än kvinnor. Att statistiken ser ut som den gör kan bero på att kvinnor i lägre utsträckning än män känner till sina rättigheter eller att de upplever sig ha mindre makt att påverka sin situation och därför låter diskrimineringen fortgå. Majoriteten av ärendena avslutas med att DO bedömer att det inte rör sig om etnisk diskriminering. I några fall har situationen lösts när DO tagit kontakt med den som anmälts. Hittills har tre stämningar gjorts till domstol i kategorin bostad. 30 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering: PM 2006-01-01.

Redovisning och analys av indikatorer på integration 29 Indikator 7: Boendesegregation Genom ett så kallat segregeringsindex kan man mäta hur segregerad en kommun är. 31 Detta index visar på uppdelningen av befolkningskategorier i olika områden. Ett index på 0 betyder att fördelningen av befolkningskategorierna i varje delområde exakt motsvarar fördelningen i kommunen som helhet. Boverket har av Integrationsverkets fått ta del segregeringsindex 1997 och 2005 för de kommuner som har minst 75 000 invånare. Områdesindelningen är gjord på SAMS-områden och man har mätt både fördelningen av utrikes respektive inrikes födda och fördelningen mellan utländsk respektive svensk bakgrund. Utfallet skiljer sig åt beroende på vilken variabel man mäter. Segregationen har ökat i fler kommuner mellan 1997 och 2005 när man mäter utländsk respektive svensk bakgrund jämfört med när man mäter utrikes respektive inrikes födda. Segregationen i Malmö har minskat mellan 1997 och 2005, enligt segregeringsindex som mäter fördelningen mellan utrikes och inrikes födda. Mäter man istället segregationen mellan de med utländsk och de med svensk bakgrund har segregationen ökat under samma period. Att dessa två mått på segregationen visar olika resultat kan förklaras av att tillskottet av inrikes födda i de mest svenskglesa områdena består av barn till utrikes födda (eftersom barnen till de utrikes födda andra generationens invandrare finns med i gruppen med utländsk bakgrund). Det skulle också kunna förklaras av att de utrikes födda som flyttat till Malmö bosatt sig med en jämnare fördelning över staden eller att spridningen ökat genom omflyttning mellan stadsdelar. 32 Samtidigt finns det exempel på det motsatta. I Umeå, till exempel, har segregeringsindex som visar fördelningen mellan utländsk respektive svensk bakgrund inte ökat nämnvärt. Däremot har det ökat avsevärt om man mäter indexet för utrikes respektive inrikes födda. Det finns alltså inget givet samband mellan förändringens styrka och inriktning och vad man mäter med segregeringsindex. Förändringarna behöver därför studeras lokalt. Boendesegregationen varierar mellan orter. Enligt Socialstyrelsen är skillnaderna i koncentrationen av olika etniska grupper mellan bostadsområden i storstäderna störst i Malmö och minst i Stockholm. Mellan 1990 och 2002 har personer som tillhör de synliga minoriteterna i sin vardag fått mycket färre tillfällen att möta infödda svenskar och personer med utländsk bakgrund som inte tillhör de synliga minoriteterna samt människor med egen försörjning. Eftersom vår vardagliga omgivning påverkar vår uppfattning om vad som är normalt, medför detta att de olika gruppernas verklighetsuppfattning riskerar att hamna allt längre ifrån varandra. 33 31 Genom segregeringsindex kan man följa utvecklingen i en ort eller kommun över tid. Det är dock inte lämpligt att jämföra kommuner med varandra, eftersom områdena som mäts kan vara olika stora i de olika kommunerna. 32 Integrationsverket (2006): Rapport Integration 2005. 33 Socialstyrelsen (2006): Social Rapport 2006, sid. 217.