Utveckling och klinisk prövning av en AKK modell inom Vuxenhabilitering

Handikappförvaltningen Rapport 2007 : 1 FoU Utveckling och klinisk prövning av en AKK modell inom Vuxenhabilitering Ett projekt om att möta frågeställningar om alternativ och kompletterande kommunikation Habiliteringen FyrBoDal Vuxenhabiliteringen Agneta Augustsson Eva-Marie Nylander

Utveckling och klinisk prövning av en AKK modell inom Vuxenhabilitering Ett projekt om att möta frågeställningar om alternativ och kompletterande kommunikation Vuxenhabiliteringen FyrBoDal Agneta Augustsson Leg. arbetsterapeut Eva-Marie Nylander Leg. arbetsterapeut Vuxenhabiliteringen Box 306 462 23 Vänersborg

SAMMANFATTNING Titel: Utveckling och klinisk prövning av en AKK modell inom Vuxenhabilitering. Bakgrund: Som arbetsterapeuter inom vuxenhabiliteringen ställs vi ofta inför problem som rör kommunikation. Många av de brukare vi träffar är beroende av olika personer i sin omgivning för att vardagen ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Det kan exempelvis vara föräldrar och andra anhöriga, personal på gruppbostad, personal i daglig verksamhet, lärare i skolan och personliga assistenter. Dessa personer utgör en viktig del i brukarens förutsättningar för god kommunikation. I vårt arbete har vi ofta mötts av svårigheter att nå bra resultat inom detta område, trots att insatsen kanske varit den rätta. Vi har saknat en bra metod för att samla alla de viktiga nyckelpersonerna runt brukaren, för ett gemensamt arbetssätt i ärendet. Utifrån detta har tankarna om en arbetsmodell, som samlar omgivningen och erbjuder utbildning inom AKK, växt fram. Syfte: Att utarbeta en fungerande arbetsmodell för att möta brukare med behov av AKK för att därigenom kunna förbättra förutsättningarna till kommunikation och delaktighet. Den ena frågeställning var hur denna modell kan utformas, implementeras och utvärderas. Den andra var om man genom ökad kunskap inom AKK hos nyckelpersonerna kan förbättra förmågan till kommunikation hos brukare. Metod: Arbetet har skett i två steg; först att utforma en modell och sedan att genomföra modellen två gånger. Modellen kom att bestå av en utbildningsdel i AKK för nyckelpersonerna, kartläggning av brukarnas nuvarande kommunikationsförmåga samt planering av insatser för brukarna samt fyra efterföljande nätverksträffar där arbetet med insatserna skett.åtta brukare och 37 nyckelpersoner har deltagit. Kriteriet för medverkan var att brukarna i sin habiliteringsplan uttryckt behov av stöd inom området kommunikation och att det fanns en omgivning med intresse att utveckla AKK för brukaren. Resultat: Resultatet visar att samtliga brukare har uppnått förbättringar inom sina kommunikativa funktioner. Utvärderingarna har gett ett mycket positivt utfall, vilket gör att vi ser att den modell vi prövat kan användas inom ramen för det ordinarie arbetet inom vuxenhabiliteringen. Modellen gör att vi får ett samlat grepp om kommunikationsfrågorna samt att våra insatser får en större genomslagskraft ute hos brukarna. Handledare: Boel Heister-Trygg, universitetsadjunkt, Lunds Universitet, Institutionen för logopedi, foniatri och audiologi Projekttid: Projektet har genomförts under perioden september 2005 t o m maj 2006. Projektansvariga: Agneta Augustsson, leg arbetsterapeut, Vuxenhabiliteringen, Box 306, 462 23 Vänersborg. tfn: 0521-27 52 48, fax: 0521-27 54 75 agneta.augustsson@vgregion.se, Eva-Marie Nylander, leg arbetsterapeut, Vuxenhabiliteringen, Box 306, 462 23 Vänerborg, tfn. 0521-27 52 33, fax: 0521-27 54 75, eva-marie.nylander@vgregion.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRORD 4 1. BAKGRUND 5 1.1 Inledning 5 1.2 Vad är AKK? 5 1.3 AKK-processen 7 1.4 Hinder och svårigheter 7 2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 8 3. METOD 9 3.1 Utformning av modellen 9 3.2 Deltagare 11 3.3 Utbildning 11 3.4 Kartläggning 12 3.5 Nätverksträffar 13 3.6 Utvärdering 13 4. RESULTAT 14 4.1 Resultat utifrån frågeställningarna i projektet 14 4.2 Resultat utifrån BRO-perspektivet 17 5. DISKUSSION 18 5.1 Mot gemensamma mål 18 5.2 Varför detta urval/gruppens sammansättning 18 5.3 Vem ska hålla i utbildningen? 19 5.4 Hinder och svårigheter 19 5.5 Framtid 20 REFERENSLISTA 21 BILAGOR 1. Inbjudan deltagare 22 2. Inbjudan enhetschefer 23 3. Utvärdering utbildning 25 4. Utvärdering nätverksträffar 27

FÖRORD Vi vill först och främst tacka de åtta personer, deras företrädare och personalgrupper för att de genom att tacka ja till deltagande i projektet möjliggjort det här arbetet. Vi vill också tacka enhetschefer på berörda ställen som var positiva till att ge sin personal ledigt från det ordinarie vardagsarbetet den tid som behövdes. Ett tack till Handikappförvaltningens FoU-enhet som trodde på projektet och gav ekonomiskt stöd. Vi vill också tacka vår chef Yvonne Tellskog som hela tiden ställt sig positiv och uppmuntrat oss till vårt arbete i projektet. Ett varmt tack till vår handledare Boel Heister Trygg för gott stöd och positiv respons. Vänersborg 2007-01-31 Agneta Augustsson Leg. arbetsterapeut Eva-Marie Nylander Leg. arbetsterapeut 4

1. BAKGRUND 1.1 Inledning Vuxenhabiliteringen Fyrbodals verksamhetsidé är att ge de personer, här benämnda brukare, som tillhör målgruppen habilitering utifrån individens behov och möjligheter. För att kunna leva ett aktivt liv, vara delaktig i sin vardagsmiljö, samt i samhället i stort, är möjligheten att kommunicera en av förutsättningarna för att detta ska vara möjligt. De målgrupper som kan få insatser från Vuxenhabiliteringen Fyrbodal är vuxna personer med utvecklingsstörning, medfödda rörelsehinder, personer med svårare form av DAMP, autism, autismliknande tillstånd och personer med Asperger syndrom. Det är också personer med bestående kognitiva svårigheter på grund av förvärvad hjärnskada. Funktionshindren har väldigt olika inverkan i vardagslivet för den enskilde brukaren, men för många finns det svårigheter just inom området kommunikation. Kommunikation ses som en av våra grundläggande rättigheter och insatserna riktar sig till att försöka ge de individer som har svårt, eller helt saknar möjlighet att uttrycka sig verbalt, stöd att hitta alternativa sätt att uttrycka det man vill och att bli förstådda. Många av de brukare vi träffar är beroende av olika personer i sin omgivning för att vardagen ska fungera på ett tillfredsställande sätt. Det kan vara föräldrar och andra anhöriga, personal på gruppbostad, personal i daglig verksamhet, lärare i skolan och personliga assistenter. Dessa personer utgör en viktig del i brukarens förutsättningar för god kommunikation. I rapporten benämns dessa som nyckelpersoner. Vuxenhabiliteringen har ett tvärprofessionellt arbetssätt, vilket innebär teamarbete där flera olika yrkesprofessioner ingår. Inom vuxenhabiliteringen i Fyrbodal finns arbetsterapeut, kurator, psykolog och sjukgymnast i teamen. Det finns också en logopedtjänst som har varit vakant under flera år. Inom Vuxenhabiliteringen Fyrbodal är arbetsterapeut och logoped vanligen de mest framträdande yrkesgrupperna i ärenden som berör kommunikation. Som arbetsterapeuter inom vuxenhabiliteringen träffar vi ofta brukare som har problem inom området kommunikation. Vi har många gånger i vårt arbete upplevt svårigheter att få insatserna inom kommunikation att lyckas. Trots många genomförda insatser har ofta de utprovade hjälpmedlen förblivit oanvända och de föreslagna åtgärderna oprövade. En förklaring till svårigheterna kan vara att insatser inom kommunikation ställer stora krav på omgivningen. Vi har sett att kunskapen om kommunikation ofta är otillräcklig hos omgivningen för att kunna stödja brukaren, vilket försvårar möjligheten att förankra våra insatser. Vi har saknat en bra metod för att få med oss de viktiga nyckelpersonerna runt brukaren, alltså anhöriga, personal etc för ett gemensamt arbetssätt i ärendet. Detta har legat som grund till att tankarna om en arbetsmodell växt fram. 1.2 Vad är AKK? Förkortningen AKK står för Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Det handlar om att ersätta och/eller komplettera ett bristande tal/språk i kommunikationen mellan människor. AKK används när den vanliga kommunikationsförmågan inte räcker till. Att göra det möjligt för en person att kommunicera med AKK är en lång process vilken även inkluderar alla i omgivningen. Detta kan beskrivas som begreppet BRO, som består av: 5

Brukare- personen som har funktionsnedsättning för kommunikation. Redskap kommunikationssätt och hjälpmedel för dessa. Omgivning människor, samspelspartnern och miljö. I kommunikationen är alla komponenter i BRO viktiga, ingen kan uteslutas. Samspelet mellan komponenterna är också viktigt. Indelningen i begreppet BRO kan bidra till att tydliggöra omgivningens roll och ansvar för att det ska bli en fungerande kommunikation. Synsättet utifrån BRO-perspektivet ger många fler möjligheter att påverka kommunikationen och den kommunikativa kompetensen. Vilka AKK finns? Det finns många olika former av AKK och olika AKK- sätt. Det finns inget enda AKK som kan ersätta talet i alla situationer, utan det handlar oftast om att kombinera olika sätt. AKK kan vara: -manuella / kroppsliga / hjälpmedelsoberoende, dvs brukaren och eller samtalspartnern använder den egna kroppen i kommunikationen, omedvetet eller medvetet. De kan också kallas hjälpmedelsoberoende eftersom inga särskilda, yttre föremål behövs. Exempel på dessa är naturliga reaktioner, signaler, gester, teckenkommunikation, teckenspråk m.m. -grafiska / visuella / hjälpmedelsberoende, dvs brukaren och eller samtalspartnern pekar på föremål, bilder eller symboler som har en kommunikativ mening. Dessa kräver hjälpmedel av olika slag, t ex saker, bilder, bliss, fotografier, pictogram, ord och bokstäver. För de hjälpmedelsberoende kommunikationssätten behövs kommunikationshjälpmedel, t ex kommunikationstavlor, kommunikationspärmar, samtalsapparater, kommunikationsprogram i en dator m.m. Vem använder AKK? Gruppen av personer som har svårigheter inom området kommunikation är mycket heterogen. Även om det finns gemensamma drag är individuella skillnader mycket stora. Vanligen väljer man ändå att dela in personer som har behov av någon form av AKK i tre funktionella grupper: AKK som medel att uttrycka sig Personen har en god språkförståelse, men stora svårigheter att uttrycka sig. Dessa behov är ofta bestående. De kan återfinnas hos personer med t ex laryngektomi, muskelsjukdomar, CP eller andra där inte språk eller kognitiv förmåga begränsar uttrycksförmågan. AKK som stöd för uttryck och förståelse Personer med nedsatt språkförståelse. De kan ha behov av AKK både som medel att förstå och att använda språk. Det kan ibland vara övergående behov, på väg mot tal. Denna grupp av AKK är situationsberoende och används när talet inte räcker till. Behoven återfinns hos t ex hos personer med CP, Downs syndrom och försenad språkutveckling. AKK som alternativ för uttryck och förståelse. Personer med nedsatt språkförståelse som har behov av AKK både för att förstå och för att använda språk. Dessa behov är ofta bestående. De återfinns t ex hos personer med CP, grav utvecklingsstörning och personer med autism (Heister Trygg 1998) 6

1.3 AKK processen Målet med AKK i dess vidaste bemärkelse är att möjliggöra för individen att bli kommunikativt kompetent för att kunna tillfredsställa sina nuvarande kommunikativa behov och att förbereda sig inför framtiden (Beukelman, Mirenda 1998). I litteraturen beskrivs olika faktorer som samverkar under processen och hur dessa påverkar utgången. Beukelman och Mirenda(1998) diskuterar vikten av att bilda team runt personen för att nå ett positivt resultat i interventionsprocessen. Innan man startar utredningen är det viktigt att ta ställning till vilka personer som kan vara lämpliga i utredningen. Dels är frågan om vilka yrkeskategorier med kompetens i ämnet, som kan vara lämpliga i det enskilda fallet och dels vilka av de personer som finns i personens omgivning i vardagen som bör vara med. Det är mycket viktigt att inte bortse från just omgivningens närvaro i utredningen, eftersom de har en avgörande roll när det gäller att få en god förankring för att insatsen ska lyckas. Det kan förutom, om möjligt, individen själv, vara föräldrar, personal på gruppbostad och daglig verksamhet, personliga assistenter etc. En viktig del i teambildningen är att de som ingår ska kunna ge en så bred information som möjligt av personen. Man arbetar med att få en uppfattning om hur personens förutsättningar fysiskt, kognitivt, och språkligt ser ut. Teamet bör veta personens nuvarande kommunikationsförmåga, vilka miljöer han eller hon befinner sig i och hur det sociala stödet ser ut. Det är också viktigt att se på vilka framtida miljöer personen kommer att befinna sig (Beukelman, Mirenda 1998). För att kunna ha en god planering och kontinuitet i AKK-processen är det viktigt att teamet har ett genomtänkt förhållningssätt. Flera olika modeller finns beskrivna i litteraturen, däribland Heister Tryggs beskrivning av ett förhållningssätt anpassat efter svenska förhållanden (1998). Att ha en modell att arbeta efter tydliggör vad som är gjort, vilka beslut som tagits och vad som blir nästa steg. Man tydliggör också vem som är ansvarig för vad i utredningen. Zachrisson et al (2002) beskriver i sin rapport från Hjälpmedelsinstitutet en annan modell som grundar sig på Mats Granlunds problemlösningsmodell (1988) där man betonar samspelspartnerns roll för att lyckas med en utprovning av AKK. Oavsett hur de olika modellerna ser ut i detalj så poängterar de nödvändigheten av att bygga besluten på konsensus i teamet för att utredningen och insatserna ska lyckas. 1.4 Hinder och svårigheter Trots goda intentioner i AKK-processen finns det svårigheter och hinder som gör att de insatser som görs inte ger önskat resultat. Hindren kan finnas hos brukaren själv, hos redskapen eller hos omgivningen. Det kan också vara en kombination av de olika hindren. Romski och Sevcik (1997) beskriver en tankemodell som delar upp de påverkande faktorerna i två typer; den inre och de yttre. Den inre beskriver de egenskaper som finns hos brukaren och som påverkar processen. Det är bla neurologiska faktorer, brukarens kronologiska ålder och utvecklingsnivå, språkförmåga och kommunikationsförmåga. De yttre faktorerna utgörs av val av AKK-sätt, hur introduktion och inlärning av AKK går till och kommunikationspartnerns medverkan och input. 7

Beukelman och Mirenda (1998) beskriver andra faktorer som kan ha en hindrande effekt på processen. Man menar t ex att attityder, både hos omgivning och brukare kan utgöra ett hinder i processen. Även bristande förväntningar hos familj och andra i omgivningen kan innebära en begränsande faktor för brukarens möjlighet att delta och utveckla sin kommunikationsförmåga. Kunskaps- och färdighetsbegränsningar hos omgivningen kan vara andra hinder. Författarna menar också att faktorer på mer samhällelig nivå kan utgöra hinder för AKK-frågor. Här ingår den policy och praxis som råder i AKK frågor, vilka lagar och regler som finns och hur dessa tillämpas i verkligheten. Här kan möjligheten att förskrivas hjälpmedel bli ett hinder om man inte tillhör rätt målgrupp. I en studie inom ramen för kurs i AKK intervjuades arbetsterapeuter inom vuxenhabiliteringar i Västsverige angående vad som påverkar AKK processen (Nylander 2004). Resultatet bekräftar mycket av den tidigare beskrivna litteraturen; att omgivningens stöd har stor betydelse, men också att man idag saknar ett arbetssätt som knyter omgivningen till ärendet tidigt i utredningen. Arbetsterapeuterna i studien menade att de många gånger såg hur arbetet kunde fortsätta och förmedlade det till omgivningen, men omgivningen kunde inte se samma sak. Ibland saknades den specifika kunskapen hos omgivningen att se möjligheten till ett alternativt kommunikationssätt; man vet inte vad som finns och efterfrågar det inte heller. Arbetsterapeuterna såg också att personalen, vilket det oftast är fråga om, ofta är ensamma i sitt arbete med brukarens kommunikation. Det blir därför svårt för personalen att driva detta arbete på egen hand. Med stöd från ovan nämnda studie och den litteratur som finns där omgivningens betydelse betonas, ville vi utarbeta en modell som bygger på att nyckelpersonerna runt brukaren får ökad delaktighet i hela AKK-processen. Genom att erbjuda ett specifikt utbildningsprogram höjs kunskapen inom AKK och kommunikation hos nyckelpersonerna till en mer gemensam nivå. Modellen bygger också på att ta tillvara gruppens dynamik, vilket innebär att brukarnas nyckelpersoner får stöd av varandra. I litteraturen har vi inte kunnat hitta tidigare studier som belyser utveckling av liknande arbetsmodell. 2. SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Det övergripande syftet med projektet var att utarbeta en fungerande arbetsmodell för att möta brukare med behov av AKK, för att därigenom kunna förbättra förutsättningarna till kommunikation och delaktighet. Frågeställningar: Hur kan en lämplig arbetsmodell för AKK-insatser inom vuxenhabilitering utformas, implementeras och utvärderas? Kan man genom att erbjuda ökad kunskap inom AKK hos nyckelpersoner förbättra förmågan till kommunikation hos brukare? 8

3. METOD Metoden har varit att utforma en arbetsmodell för hur vuxenhabiliteringen kan arbeta med kommunikationsfrågor och sedan kliniskt pröva denna modell. 3.1 Utformning av modellen. I utformningen av modellen utgick vi från Heister-Tryggs beskrivning av AKK processen i nio steg (1998). Med utgångspunkt från behovet av utbildning i AKK och vikten av nätverk för nyckelpersonerna lades denna dimension till inledningsvis i modellen. I planeringen av hur de två utbildningstillfällena och nätverksträffarna skulle utformas fördjupade vi vår egen kunskap inom ämnet AKK, läste och införskaffade litteratur. För att pröva modellen och för att ha möjlighet att utveckla den genomfördes arbetet utifrån modellen i två omgångar. I varje omgång deltog fyra brukare och deras nyckelpersoner. Nyckelpersoner: De personer som finns närmast brukaren. Det kan exempelvis vara anhöriga, personal på gruppbostad och boende, personliga assistenter, lärare m fl. Nätverk: Varje nätverk har bestått av projektledarna och samtliga nyckelpersoner kring fyra brukare. 9

MODELLEN Identifiera brukare. Bilda aktuella nätverk Utbildning i grundläggande AKK för nyckelpersonerna Träff med brukare och nyckelpersoner för en bedömning av kommunikativa behov, nuvarande kommunikations-situation, begränsningar och möjliga förändringar. Filma brukaren i en vardagssituation. Formulera mål och planerade åtgärder. Ansvarsfördelning Nätverksträff 1 Nätverksträff 2 Genomföra planerade insatser i brukarens vardagsmiljö. Stöd från Vuxenhabiliteringen vid behov. Nätverksträff 3 Nätverksträff 4 Träff med nyckelpersoner för utvärdering av insatser. Planering av fortsatt arbete med kommunikation Fortsatt arbete runt den egna brukaren med stöd från vuxenhabiliteringen 10

3.2 Deltagare Nio aktuella brukare erbjöds att delta utifrån att man i sina habiliteringsplaner framfört behov av stöd inom området kommunikation. Projektet bygger på att nyckelpersonerna kring brukaren engageras och är med i hela processen. En viktig förutsättning för att kunna delta var därför att brukaren hade personer i sin omgivning som var intresserade att vara med och utveckla AKK för brukaren. Andra förutsättningar för att kunna delta var att vi inom det aktuella nätverket fick tillstånd att prata om brukarna och att vi tilläts att filma varje brukare i en vardagssituation. Initialt tillfrågades brukarna genom sina företrädare, (god man, föräldrar) om de var intresserade av att delta i projektet. De fick också en skriftlig information om projektet (bilaga 1). För att visa filmerna inom nätverket fick vi muntligt medgivande från brukarnas företrädare. Av nio tillfrågade tackade åtta brukare ja till medverkan i projektet. När besked om deltagande var klart kontaktade vi berörda enhetschefer för att informera om projektet och förfrågan om personalens möjligheter att delta runt respektive brukare. Även enhetschefer och personal fick en skriftlig information om projektet (bilaga 1,2). Samtliga enhetschefer ställde sig mycket positiva till projektet och personalens medverkan under den tid som behövdes. Totalt deltog åtta brukare och 37 nyckelpersoner uppdelade i två nätverk. Brukarna bestod av en heterogen grupp med olika funktionshinder. Det var fyra män och fyra kvinnor i åldrarna 22-26 år. Funktionshindren var; förvärvad hjärnskada med svår afasi, lindrig till grav utvecklingsstörning med tilläggshandikapp som, CP, Down s syndrom, beteendestörningar och epilepsi. Samtliga hade också motoriska funktionshinder i olika grad. 3.3 Utbildningen Utbildningen var uppdelad på två tillfällen om vardera 3 timmar. Utbildningstillfällena genomfördes med 1 veckas mellanrum i vuxenhabiliteringens lokaler. Vi använde oss av materialet Ett utbildningspaket - Vad är AKK? Utbildningspaketet är framtaget av Södra Regionens Kommunikationscentrum (SÖK) och kan laddas ner från hjälpmedelsinstitutets hemsida.. Utbildningspaketet innehåller en föreläsning i ämnet AKK, tre videofilmer, praktiska övningar och sju affischer. Vi lade sedan lagt till och fördjupade oss i de områden som vi såg var viktiga med tanke på just våra brukare. Brukarna deltog inte i utbildning eller nätverksträffar. Däremot har några brukare varit med vid uppföljningar. I utbildningen varvades föreläsningar med filmer och praktiska övningar. Deltagarna hade genom hela utbildningen möjlighet att diskutera och ställa frågor. Utbildningen innehöll: Föreläsningar om: Vad är kommunikation? Kommunikativa avsikter och behov. Varför, hur, vad, vilket sammanhang kommunicerar man? Vad är AKK? Vem behöver AKK? Vad betyder det att ha ett talhandikapp? Vilka olika AKK-sätt finns det? Allt ifrån naturliga reaktioner till avancerade talapparater. 11

Hur väljer man AKK? Omgivningens betydelse i AKK-sammanhang Hur ser ett vanligt samtal ut? Etik vid AKK-rätten att kommunicera. AKK i relation till begåvningshandikapp, autism, rörelsehinder och förvärvad hjärnskada. Filmer Filmen Fråga ni-svara vi diskussion och reflektion från filmen. Filmen Kommunikation spelar roll diskussion/reflektioner från filmen. Filmen om Olov. Brukarfilmerna som spelades in under projektet. Pekkartan, en väg till kommunikation (finns att köpa från Ludvika Särskola). Jag vill ha blå läsk. (Finns att köpa från utbildningscenter Autism). Övrigt Praktiska övningar att lösa en ordfläta med teckenspråk, pröva att själv använda AKKhjälpmedel, samt att fylla i sin egen AKK-profil. Tipsrunda. Fika - ett måste på ett 3-timmars-pass. Utvärdering av utbildningen (bilaga 3). Fokus i utbildningen var att omgivningen ska förstå sin egen viktiga roll och se sitt eget ansvar inom AKK samt att ge brukare med behov av AKK de rätta förutsättningarna både vad gäller omgivning och redskap/hjälpmedel. Vid utbildningstillfällena kunde deltagarna ta del av aktuell litteratur om AKK och många exempel på olika AKK. Vi delade ut broschyrer om AKK. 3.4 Kartläggning För att bedöma behov av förändringar runt kommunikationen är det viktigt att först göra en grundläggande kartläggning av brukarens nuvarande kommunikativa situation. För att kunna utvärdera effekten för den enskilde brukaren är det är viktigt att definiera tydliga mätbara mål utifrån kartläggningarna. Kartläggningarna har skett dels genom intervjuer med anhöriga och nyckelpersoner och dels genom observationer och filmning i vardagsaktivitet. Intervjuerna genomfördes av båda projektledarna vid en träff med varje nyckelpersonerna kring varje brukare; anhöriga och personal. Som material användes frågeformuläret kommunikativa funktioner utformat av Maria Sporre, leg logoped. Formuläret innehåller frågor utifrån de kommunikativa funktionerna; Påverka och styra. Uppmärksamhet- kontakt och samspel. Att uttrycka känslor och visa vem man är. Söka information och ställa frågor. Förmedla information, berätta och svara på frågor. Missförstånd. Hälsa presentera sig, artighetsfraser. 12

Frågeformuläret gav möjlighet att hålla en god struktur under intervjun, samtidigt som det gav möjlighet att ställa följdfrågor kring specifika kommunikativa situationer runt brukaren som deltagarna beskrev. Med hjälp av frågorna definierades de kommunikativa problem som fanns i vardagen runt brukaren. För att åskådliggöra dem antecknades problemställningarna på ett blädderblock för att också kunna användas senare i det fortsatta arbetet vid nätverksträffarna. För att få ytterligare information om brukarens kommunikation filmades varje brukare i en aktivitet i vardagen. För att det skulle bli ett så naturligt tillfälle som möjligt valdes situationer som förekommer normalt i brukarens vardag. Vid Vuxenhabiliteringen Fyrbodal har det länge saknats fast resurs i form av logoped, men under projekttiden konsulterades logoped från Barnhabiliteringen i Vänersborg, som gjorde språkbedömningar och var delaktig med sina specifika kunskaper runt flera av brukarna. 3.5 Nätverksträffar Modellens utgångspunkt var nyckelpersonerna runt brukaren och bildandet av nätverk, för att genom detta möjliggöra positiva förändringar av brukarens kommunikation. Vid nätverksträffarna deltog samtliga nyckelpersoner runt brukarna tillsammans med projektledarna. Nätverksträffarna var fyra till antalet med 4-5 veckors mellanrum och ägde rum i Vuxenhabiliteringens lokaler. Under nätverksträffarna kompletterade projektledarna den tidigare utbildningsdelen med korta föreläsningar i ämnen och gemensamma frågeställningar som kommit upp kring flera brukare under kartläggningen. Några exempel; Varför är det svårt att svara ja och nej adekvat? Varför är det svårt att berätta hur man känner sig och var man har ont? Hur väljer man vokabulär för kommunikationskartor? Nätverkens deltagare täcker in brukarens hela närmiljö och vardag, vilket innebär att det är personer från många olika miljöer; dagcenter, skola, bostad, föräldrahem etc. Det är vanligt att det saknas ett naturligt forum för att träffas för att diskutera gemensamma frågor runt brukaren. Nätverksträffarna blev under projekttiden detta forum och deltagarna hade tillfälle att diskutera och arbeta vidare med problemställningarna och målformulering runt just sin egen brukare. I syfte att ge omgivningen en bredare kunskap och erfarenhet av AKK har gruppen också fått se och reflektera kring de olika filmerna om brukarna under nätverksträffarna. Mellan nätverksträffarna var vid behov projektledarna ute och träffade nyckelpersonerna för att ge pedagogiskt och praktiskt stöd kring brukarna. Behovet av stöd såg olika ut, där en del grupper själva hade egna träffar mellan nätverksträffarna och tidigt kom i gång att arbeta kreativt med de kommunikativa frågorna, medan andra behövde mera stöd för att komma igång. 3.6 Utvärdering En mycket viktig del i arbetet var att utvärdera de olika insatserna. Vi som professionella ska kunna göra en bedömning av effekten av insatsen och eventuellt behov av revidering. Utvärdering är också viktigt för att omgivningen ska bli uppmärksam på de förändringar som 13

sker. Genom att uppmärksamma deltagarna på att det arbete man lägger ner tillsammans ger resultat har detta en stärkande effekt i det fortsatta arbetet. Några månader efter sista nätverksträffen träffades projektledarna och varje brukares grupp av nyckelpersoner för att utvärdera de insatser som gjorts. Som utvärderingsmaterial valde vi att använda de tidigare formulerade problemställningarna och jämföra då-läge med hur det såg ut nu. Varje problemställning gicks igenom och nyckelpersonerna fick diskutera och reflektera över vilka insatser man gjort för att åtgärda problemen och hur det fungerade i nu. Utvärderingen tydliggjorde hur långt man kommit med de olika målen. För somliga var flera mål uppfyllda medan man för andra inte hade kommit ända fram. Ofta var man en bra bit på väg och hade tydliga planer på hur man skulle fortsätta sitt arbete. Projektledarna dokumenterade en sammanfattning av insatser under AKK-projektet kring varje brukare. I sammanfattningarna beskrevs kartläggning, problemställningar, vilka åtgärder man gjort, hur det hade gått samt tankar och förslag framåt. Det poängterades att arbetet med kommunikation aldrig blir färdigt utan det är en pågående, livslång process. Sammanfattningen skickades till brukarnas företrädare. Flera av de brukare som deltagit hade så stora personalgrupper att inte samtliga kunde delta i projektet som nyckelpersoner. Främst gällde detta brukare som bodde på gruppbostad eller vistades på korttidsboende. För att förankra processen hos dem som inte deltog informerade projektledarna övrig personal på exempelvis arbetsplatsträffar. AKK-modellen bygger på medverkan av personal och anhöriga. Den ska vara ett arbetssätt som ska passa in i den vardag som brukaren och dess omgivning lever i samt motsvara ett behov som finns. Det var därför viktigt att undersöka hur modellen uppfattades av dem. Modellen utvärderades genom enskild enkät till deltagarna efter genomförd utbildning samt enkät besvarad gruppvis av nyckelpersoner runt varje enskild brukare efter avslutat nätverk. 4. RESULTAT Vi har valt att redovisa resultatet ur flera perspektiv: dels genom att svara på de frågeställningar vi hade i vårt syfte till projektet och dels också ur ett BRO perspektiv. Vilka förändringar kan vi se hos brukaren, redskapen och omgivningen? En redovisning med detta fokus ger ytterligare en beskrivningen av hur de olika delarna i begreppet BRO samspelar, vilket är en viktigt kunskap i det fortsatta arbetet med kommunikationsfrågor. 4.1 Resultat utifrån frågeställningarna i projektet. Hur kan en lämplig arbetsmodell för AKK-insatser inom vuxenhabiliteringen utformas, implementeras och utvärderas? Resultatet från utvärderingarna visar att deltagarna i alla åtta grupperna ansåg att det varit mycket givande med arbetsformen utifrån modellen. Man hade haft stor användning för den kunskap man fått i utbildningen, det utbytet man haft med övriga nätverksdeltagare och det stöd man fått från vuxenhabiliteringen. Berörda enhetschefer har gett mycket positiv feedback. Man har givit personal den tid som behövts i projektet. 14

Den modell vi arbetat fram och prövat inom ramen för projektet bygger, som tidigare redovisats, på ett tidigt engagemang från omgivningen genom utbildning och nätverksträffar. Det positiva utfall som upplägget och strukturen i modellen gett, gör att den efter projekttiden kan användas inom ramen för det ordinarie arbetet inom vuxenhabiliteringen. Modellen gör att vi på vuxenhabiliteringen får ett samlat grepp om just kommunikationsfrågorna och den innebär ett mer fruktbart arbetssätt än tidigare. Vi menar att den modell vi prövat gör att våra insatser får större genomslagskraft ute hos brukaren. Fler personal har deltagit än vid vårt tidigare arbetssätt, då vi oftast bara träffat den som varit i tjänst just då. När en större del av personalgruppen är med måste man inte förklara sig på sin egen arbetsplats, utan man kan bara sätta igång och arbeta. Många personer hör samma sak vid samma tillfälle och är med i diskussionerna. Arbetet går lättare när alla är med på samma tåg. Vi har sett att omgivningens egen drivkraft har ökat och den finns kvar även efter avslutade nätverksträffar. Modellen har gjort att processen kring kommunikation har hållits vid liv och man har återkommit till vuxenhabiliteringen för att få hjälp att fortsätta utveckla kommunikationen. I utvärderingarna har också nyckelpersonerna uttryckt att det varit betydelsefullt för dem att möta andra i samma situation. Personal på olika gruppbostäder har kunnat berätta för varandra hur man löst liknande problem. De har sett att andra som arbetar under samma förutsättningar har lyckats genomföra olika åtgärder. Det har ibland ett större värde än när de professionella säger samma sak. Kan man genom att erbjuda ökad kunskap inom AKK hos nyckelpersoner förbättra förmågan till kommunikation hos brukare? Utifrån de utvärderingar som gjorts kan man se att brukarna har uppnått många förbättringar inom sina kommunikativa funktioner. Förbättringarna hos brukarna redovisas indelade i teman utifrån frågeformulären från kartläggningen. Påverka/styra Med funktionen påverka/styra avser vi förmåga att kunna välja mellan olika aktiviteter, föremål eller personer. Att kunna be om något man saknar, att be någon annan utföra något. För att kunna vara delaktig i sin vardag är möjligheten att kunna påverka och styra en viktig förutsättning. Hos samtliga brukare som deltog i projektet identifierades inledningsvis problem inom området påverka och styra. Det var framför allt svårt för omgivningen att veta vad brukaren ville säga eller ville göra. Under projektet har alla brukarna i olika grad ökat sin förmåga att påverka och styra. Brukarna har fått ökat inflytande och delaktighet i sin vardag, i sitt liv. De kan och får bestämma mer. Det rör sig om att nu kunna välja vilken mat man vill äta, att bestämma vad man vill göra, vem man vill träffa, att välja samtalsämne och att planera framåt. Uppmärksamhet-kontakt-samspel, Med funktionen avser vi förmåga att be om uppmärksamhet, att skapa och upprätthålla kontakt, att ge återkoppling i samtal. Problem som kom fram inom området vid kartläggningen handlade om oförmåga att driva samtal vidare och att inte kunna ta kontakt med vänner. 15

Hos flera av brukarna kunde man se förändringar inom området. Det rörde sig om att brukaren talade mera, tog mer kontakt med sin omgivning, blev tilltalad oftare, samspelade bättre och ökade antalet sociala kontakter. Söka information, ställa frågor Med funktionen avser vi förmåga att kunna ställa frågor och att be om information. Genom att få information som man förstår ökar den egna kontrollen på vad som ska hända. Man kan då lättare vara med och påverka och göra egna val. Att inte veta vad som ska hända eller att inte ha något sätt att få information om detta, skapar otrygghet och oro hos många av våra brukare. Brukaren kan känna sig helt utlämnad till sin omgivning Vid projektets start saknade flera av brukarna möjlighet att ställa frågor i sin vardag, till exempel vad man skulle få till lunch, vad man skulle göra imorgon eller vilken personal som skulle jobba. Genom att information finns tillgänglig via t ex schema, foton, bilder och almanackor använder sig nu flera av brukarna av dessa för att ställa frågor och få information. Hos alla brukarna pågår arbete med planering och förutsägbarhet på olika sätt. Förmedla information, berätta och svara på frågor Med funktionen avser vi förmåga att kunna svara på de frågor man får från omgivningen, att kommentera och anknyta till det man ser och hör och att kunna berätta för andra. Att berätta och dela med sig av sina upplevelser och vad man gjort är viktigt för de flesta människor. Det skapar mening och sammanhang i tillvaron. Inom detta område hade samtliga brukare identifierade problem vid projektets start; det var framförallt svårt för brukarna att berätta för omgivningen vad man gjort. Samtliga brukare har uppnått förbättringar inom området, de samtalar mera och bättre genom att de fått tillgång till AKK-redskap som bilder, kommunikationskartor och dagböcker. Det handlar om allt ifrån att kunna fokusera bättre i samtalet till att kunna uttrycka det mesta av vad man vill säga och göra. Uttrycka känslor, förstå och bli förstådd Med funktionen avser vi förmåga att uttrycka grundläggande behov, känslor och tillstånd, samt förmåga att förstå andra och att bli förstådd. Att förstå och bli förstådd är en av grunderna till en fungerande kommunikation. Vid kartläggningen framkom att samtliga brukare hade problem inom området. Det kunde handla om att omgivningen inte kunde avgöra om brukaren hade ont eller hur brukaren mådde. Det kunde även handla om att omgivningen inte förklarade olika saker på ett sätt som brukaren förstod, att brukaren inte visade sina primära behov, att omgivningen inte förstod det som brukaren uttryckte och att brukaren använde oacceptabla uttryckssätt som t ex aggressivitet. Alla brukarna har uppnått förbättringar inom området. Man kan se att förståelsen hos brukaren har ökat genom att omgivningen anpassar sin egen kommunikation till brukaren och att omgivningen har blivit mer medvetna om de uttryckssätt som redan finns hos brukaren i form av naturliga reaktioner, signaler och kroppsspråk. Utifrån detta kan omgivningen sedan bättre anpassa krav och bemötande. 16

Något som flera brukare hade svårigheter med var att svara adekvat på ja och nej-frågor. I och med att man får frågorna presenterade på ett sätt som man förstår, kan man också svara mera adekvat. 4.2 Resultat utifrån BRO-perspektivet. För att få ytterligare en dimension på resultatet har vi valt att analysera på vilken nivå förändringarna i kommunikativa funktioner ligger utifrån BRO-perspektivet. Brukarnivå Brukarna har blivit tydligare i sin kommunikation med omgivningen. Brukarna har fått flera redskap och en omgivning som också använder redskapen. Redskap Användandet av redskap (hjälpmedel) har ökat hos samtliga brukare och dess omgivning. Det är en stor övervikt till manuella och lågteknologiska redskap. Tidigare såg vi att omgivningen ofta hade förväntningar på att ett enda redskap skulle täcka brukarens alla kommunikativa behov. Genom projektet har brukarna fått tillgång till många olika slags redskap. Det blivit tydligt för omgivningen att brukarna har behov av olika redskap beroende på i vilken situation de ska användas. De redskap vi arbetat med i projektet är både manuella och hjälpmedelsberoende. Det har handlat om naturliga reaktioner, signaler, kroppsspråk, gester, tecken och ljud. Det har också handlat om individuellt utformade lågteknologiska hjälpmedel som kommunikationspärmar, dagböcker, almanackor, pratpärmar, situationskartor, väljakartor, dagsscheman, kommunikationspass och veckoplaneringar. Dessa redskap har innehållit bilder, foton, urklipp, programblad, etc. Saker som redan finns i omgivningen så som föremål, dagstidningar, TV-tablåer, kartor, receptböcker etc har också visat sig fungera bra som AKK Endast ett fåtal högteknologiska redskap har använts. Det har varit planeringstavlan Sigvart, samtalsapparaten Bigmac och digitalkamera. Omgivningsnivå Ökad kunskap hos personal och anhöriga har gjort att de blivit mera medveten om vilken viktig roll de själva har. Tidigare har omgivningen ofta fokuserat på problemen hos brukaren och man har efterfrågat fungerande hjälpmedel. Omgivningen har då utgått ifrån att det är brukaren själv som ska ansvara för att använda sina hjälpmedel. I projektet har vi sett att omgivningen nu blivit bättre på att använda redskapen/hjälpmedlen tillsammans med brukaren för att vara tydliga i sin egen kommunikation till brukaren. Genom att omgivningen också använder redskapen fungerar de som modell för brukaren. Det är omgivningen som ansvarar för att redskapen finns tillgängliga för brukaren. När inte brukaren själv har förmågan, är det omgivningen som skriver, sätter in bilder i dagböcker, fotograferar och ger information genom t ex schema. Det har blivit tydligt för alla att redskapen endast fungerar tillsammans med omgivningen. Många gånger har vi sett att omgivningen överskattar brukarens förståelse för verbalt språk. Det gör att brukaren ställs inför orimliga krav som leder till frustration och oro. Genom sin ökade kunskap har omgivningen blivit mera medveten om detta. Kommunikationen anpassas 17

nu bättre till brukarens egna förutsättningar. Det kan till exempel handla om att prata med kortare meningar. Det kan även handla om att förstärka de betydelsebärande orden med föremål, bild eller tecken. Tecken och bilder används i betydligt större utsträckning nu än tidigare. Omgivningen har genom projektet blivit bättre på att tolka och använda de naturliga reaktioner, signaler och det kroppsspråk som brukaren redan har. Denna kunskap används nu mer systematiskt. Genom detta kan omgivningen bättre anpassa sina krav och sitt förhållningssätt. Det blir mindre missförstånd mellan brukare och omgivning. 5 DISKUSSION 5.1 Mot gemensamma mål Resultatet visar att den modell som vi provat i projektet gör att våra insatser får större genomslagskraft ute hos brukaren. Personalen har varit mer engagerad och delaktig i hela processen. Det är fantastiskt att se vilken kraft en grupp människor får när de jobbar åt samma håll! Under arbetet i nätverken har det varit viktigt att tänka på att inte gå in och styra utan invänta gruppens egna tankar och förslag om vad som varit viktigast att starta med. Genom att invänta, har de beslut om åtgärder som tagits varit förankrade i gruppen och inneburit att alla varit engagerade och motiverade. Mycket av idén i modellen bygger på att börja där gruppen befinner sig, vilket inte alltid är så lätt för oss professionella! Vi ser ofta tydligt vad som kan vara bra att börja med, men det är inte alltid det som omgivningen tycker. Här handlar det om att avvakta och hålla händerna på ryggen och ge stöd där det är lämpligt och inte komma med färdiga lösningar. Kommunikation är viktigt och det finns ett intresse hos omgivningen att lära mer!! Det talar alla de positiva kommentarer för, som vi redan från början fick när vi gick ut och informerade om vårt kommande projekt; äntligen, detta har vi väntat på! Anhöriga, personal och enhetschefer ställde sig redan från början mycket positiva till att delta. Enhetschefernas inställning är på något sätt förutsättningen för att genomföra en sådant här arbetssätt, eftersom den personal som deltar måste ersättas i sin verksamhet. Sedan handlar det om att nyckelpersonerna ges möjlighet att fortsätta att träffas även efter avslutade nätverksträffar. Det kommer ju en vardag också! Hittills har vi sett att detta fungerar bra ute i de grupper som deltagit. Genom att kunskapsnivån har höjts hos omgivningen ser vi att detta har kommit även andra brukare till godo. Personalen som deltagit reflekterar även över andra brukares kommunikation och efterfrågar stöd hos oss i att pröva alternativa kommunikationssätt. Det har blivit en ökad medvetenhet om kommunikationen och dess betydelse. 5.2 Varför detta urval -gruppens sammansättning. Inledningsvis i projektet funderade vi över urval och gruppsammansättning. Skulle vi ha diagnosorienterade grupper eller inte? En fördel vi såg med diagnosorienterade grupper var att man kan rikta utbildningen mer specifikt och att nyckelpersonerna kan få mer idéer av varandra om liknande problematik och tänkbara åtgärder. En begränsning med den här indelningen var risken att inte tillräckligt många inom samma diagnos efterfrågar stöd inom kommunikation samtidigt. De här funderingarna gjorde att vi medvetet valde brukare med 18

olika diagnoser för att prova hur detta skulle fungera, eftersom detta också representerar den vardag som arbetet sedan ska fortsätta i. Under projekttiden har vi sett att det är bristerna inom kommunikation och inte diagnosen som är den gemensamma nämnaren. I projektet har det fungerat bra att ha en grupp bestående av brukare med olika diagnoser. I varje utbildning och nätverksomgång har vi arbetat med nyckelpersonerna kring fyra brukare. Det har inneburit en grupp på 20-25 personer. Gruppens storlek gjorde att det var lätt för deltagarna att komma till tals och att ställa frågor. Att få följa övriga tre brukare och deras nyckelpersoner gjorde att man fick kunskap om AKK i ett större perspektiv. 5.3 Vem ska hålla i utbildningen? Vår ursprungliga tanke var att alla arbetsterapeuter på vuxenhabiliteringen ska kunna hålla i nätverk och utbildningar. Vi har under arbetets gång mer och mer sett att det är ett stort och tidskrävande arbete att hålla i utbildningar, hålla sig à jour med ny forskning och ny litteratur. Utbildning och nätverksträffar behöver ständigt uppdateras. Vi anser därför att några få inom varje verksamhetsområde bör specialisera sig på detta. Inom vuxenhabilitering finns det flera tänkbara yrkeskategorier som har goda kunskaper inom området kommunikation, t ex arbetsterapeuter eller logopeder. Det här kan säkert se annorlunda ut inom andra verksamhetsområden. Det kanske är teamsammansättning, tillgång och intresse som får styra här. Det dock viktigt att det finns en ansvarig arbetsterapeut/logoped från aktuellt team som deltar och ansvarar för det direkta arbetet med insatserna runt brukaren och tillsammans med nyckelpersonerna i nätverksgrupperna. 5.4 Hinder och svårigheter En svårighet vi har stött på ute i verksamheterna under projektet är den omsättning av personal som finns, främst bland personliga assistenter och som drabbar brukaren. Några av brukarna har under projekttiden fått hela sin personalgrupp utbytt och här ser man verkligen vilken viktigt roll omgivningen har. Hur förs kunskap vidare från en personal till en annan? Området kommunikation är väldigt sårbart vid personalbyten och här behövs en ordentlig dokumentation över hur brukaren kommunicerar, kanske i form av ett kommunikationspassmen även att ny personal också får möjlighet att få ta del av utbildningen i AKK. Det är viktigt att i framtiden tänka på vilket ansvar vi har som habilitering när personal som deltagit i utbildning och kartläggning sedan slutar och ny personal kommer till nätverksträffarna utan att vara insatt i vad som pågår. En intressant iakttagelse är att trots att personalen byttes ut fortskred processen kring kommunikation, dock i en långsammare takt. För att brukaren ska kunna utveckla sitt AKK-användande krävs en ständig uppdatering av redskapen. Det är nödvändigt att det byggs upp praktiska möjligheter ute i de kommunala verksamheterna att ta fram bilder, skriva ut foton, laminera, ja att ha den tekniska utrustning och det material som krävs lättillgängligt, nära brukaren. Vuxenhabiliteringen kan inte ensam ansvara för detta. För att omgivningen ska kunna vara en så viktig del i arbetet runt brukaren krävs det också tid. Tid från oss på habiliteringen att fortsätta ge stöd till omgivningen i deras arbete, men också tid för nyckelpersonerna i sina verksamheter att kunna sitta ner och planera och driva arbetet vidare. I dessa frågor har enhetscheferna inom verksamheterna ett stort ansvar. Nätverksträffarna som låg med 4-5 veckors mellanrum har ibland upplevts som för täta både av nätverken och projektledarna. Det var inte alltid man hunnit genomföra de åtgärder vi kommit fram till vid nätverksträffar. Vi tror att 6-8 veckor mellan träffarna hade varit bättre. 19

5.5 Framtid Vi har tidigare saknat ett verkningsfullt arbetssätt att ta oss an frågor som rör kommunikation. Genom att vi fått möjlighet att med projektmedel pröva vår idé om en modell tycker vi nu att vi har hittat ett bra sätt att möta frågor om kommunikation i framtiden. För verksamheten i Fyrbodal innebär det att vi planerar att ha två nätverksgrupper per år utifrån AKKmodellen. Modellen är så generell att den enkelt kan överföras till andra habiliteringar och liknande verksamheter. Vi tror också att modellen kan vara verkningsfull även inom andra funktionsområden t ex området kognition/begåvningsstöd där vi ser att man kan dra många paralleller med behov av ökad kunskap och engagemang från omgivningen. 20

REFERENSLISTA Andersson, I, Heister Trygg, B, Sigurd, Pilesjö, M (1999) AKK i praktiken: ett studiematerial: deltagarhäfte och lärarhandledning, Vällingby, Hjälpmedelsinstitutet. Beukelman, D & Mirenda, P!1998). Augmentative and communication-management of severe communication disorders in children and adults. Baltimore. Paul H Brookes Publishing Co. Calculator, S. AAC and individuals with severe to profound disabilities. In: Glennen, S & Decoste, D (1997). Handbook of Augmentative and Alternative Communication. San Diego, London: Singular Publishing Group Inc. Granlund, M., Olsson, C. 1988. Kommunicera Mera. Stockholm: Stiftelsen ALA. Heister Trygg, B, Andersson I, Sigurd Pilesjö, M (1998). Alternativ och kompletterande kommunikation i teori och praktik. Stockholm: Handikappinstitutet. Nylander, E.(2004). Arbetsterapeuter reflekterar kring AKK-processen. Projektrapport vid Kurs i alternativ och kompletterande kommunikation, Institutionen för foniatri och logopedi, Lunds Universitet. Patel, R., Davidsson B. (1994) Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur. Romski, M., Sevcik, R. & Adamson, L.: Framework for studying how children with developmental disabilities develop language through augmented means. Augmentative and Alternative Communication, vol 13, September 1997. Zachrisson, G.,Rydeman, B., Björck-Åkesson, E. (2002). Gemensam problemlösning vid Alternativ och Kompletterande Kommunikation (AKK). Hjälpmedelsinstitutet. ÖVRIG LITTERATUR OCH MATERIAL www.hi.se/kommunicera/akkpaket 21

Bilaga 1 Du är välkommen som deltagare i vuxenhabiliteringens AKK-projekt AKK Alternativ Kompletterande Kommunikation Vänersborg 050912 Projektets syfte är att förbättra förutsättningarna till kommunikation och delaktighet för brukare med behov av AKK. I projektet kommer nyckelpersoner kring 4 olika brukare att deltaga. Utbildning i kommunikation och AKK 2 halvdagar på vuxenhabiliteringen för brukarnas nyckelpersoner. Under v 41-43 genomförs kartläggning, mål och åtgärdsplanering individuellt för varje brukare. Detta arbetar vi med gemensamt; brukaren, nyckelpersonerna och projektledarna i närmiljön i vardagsarbetet. V 44-03 träffas vi 4 x 2 tim gemensamt i nätverksträffar på vuxenhabiliteringen. De gemensamma nätverksträffarna bygger på teman utifrån brukarnas kartlagda AKK-behov. Individuella konsultativa insatser kring AKK, i samverkan med nyckelpersonerna, kommer att ges i brukarens vardagsmiljö mellan nätverksträffarna, om behov av detta finns. Schema: Onsdag 28/9 9:00-12:00 utbildning Torsdag 6/10 9:00-12:00 utbildning Onsdag 2/11 13:00-15:00 nätverksträff Torsdag 1/12 13:00-15:00 nätverksträff Måndag 19/12 13:00-15:00 nätverksträff Onsdag 18/1 13:00-15:00 nätverksträff De schemalagda träffarna är på vuxenhabiliteringen Vänersborg. Ditt deltagande är viktigt! Har du frågor eller är förhindrad att deltaga i någon träff, kontakta någon av oss projektledare! Eva-Marie Nylander Agneta Augustsson Leg. arbetsterapeut leg. arbetsterapeut 0521 27 52 33 0521 27 52 48 22