Föreningen Auktoriserade Translatorers tidskrift. Fataburen

Föreningen Auktoriserade Translatorers tidskrift Fataburen Nr 1 2015 Vi möts på årsmötet... Frank-Michael Kirsch (bilden) kommer att tala efter årsmötet på lördag 28 mars i Citykonferensens lokaler i Stockholm. Han är redaktör för Språkförsvarets bok Guld i strupen, där bland andra FAT:s medlem Donald Hughes medverkar (se sidan 3 och 4). Glöm inte att anmäla deltagande och om ni är kvar på buffén (som förskottsbetalas). På dagordningen står bland annat stadgeändringar och en genomgång om vad som hänt på namnfronten. Den nyvalda styrelsen fick ju ifjol i... och/eller på diskussionslistan På nyåret startades en diskussionslista för FATmedlemmar enligt önskemål från styrelsen. I början på mars hade listan 28 deltagare. Sedan fick jag veta att många medlemmar hade missat inbjudan till listan. En påminnelse gick ut och nu är vi nästan 50. Aktiviteten var låg i början men nu har den ökat, tack vare inlägg som intresserar många. De ämnen som behandlats hittills är dels termfrågor, dels yrkesfrågor. Listan är intern, endast avsedd för FAT-medlemmar, men en viss försiktighet rekommenderas ändå allt kan ju hackas. Den som vill gå med skickar en rad till le.morin@i-mo.se och anger vilken Tidskriften Fataburen ges ut av Föreningen Auktoriserade Translatorer. Redaktionskommittén består av Katarina Lindve (redaktör och ansvarig för osignerat material), Kajsa Pehrsson, Lars Erik Morin och Bo Widegren. Ansvarig utgivare: Nadezda Chekhov. Kontakta oss via: info@aukttranslator.se. uppdrag att utreda föreningens namn. För den som har förslag på bidrag till Fataburen finns redaktionen på plats. adress listans meddelanden ska gå till, så kommer en inbjudan. Det är Yahoo som upplåter plats åt oss, och deras regler säger av någon anledning att e-postadresser som börjar med info inte kan användas. Av 32 FAT-medlemmar som fick inbjudan den 9 mars är det 11 som fortfarande inte svarat på inbjudan den 15 mars. Tyvärr finns det ingen logg hos Yahoo som visar vilka inbjudningar som faktiskt gått iväg. Om du som läser det här har anmält ditt intresse för att delta men inte fått inbjudan eller stött på andra problem, ber jag dig höra av dig till mig. L-E Morin

NYA TRANSLATORER PRESENTERAR SIG Min något ovanliga väg till svenskan och översättaryrket I Taiwan pluggade jag till kandidatexamen i engelska och brittisk litteratur (2004 2009). Under min studietid var jag utbytesstudent i Lund (2007 2008). Jag hade preliminärt börjat med svenskan redan 2006 men tappade intresset på ett väldigt konstigt sätt på plats i Lund. När utbytesperioden närmade sig slutet började jag dock inse att det kunde vara nyttigt och intressant att satsa på svenska. I Taiwan är det nämligen bara ett fåtal personer som kan något nordiskt språk ordentligt. Så jag tog upp svenskan igen på eget initiativ under sommaren 2008. Det gick till så att jag lyssnade på Sveriges Radio 6 7 timmar dagligen och gjorde diktamen. Samtidigt försökte jag öva min svenska genom språkutbyte med svenska utbytesstudenter vid mitt universitet i Taiwan. Under 2008 hade jag för avsikt att klara TISUS (Test i svenska för universitetsstudier) och börja studera översättning i Sverige. Efter min värnplikt i Taiwan (2009 2010) gjorde jag ett första TISUS-försök i Taiwan. Jag lyckades övertala Nordiska institutionen vid Stockholms universitet, som anordnar TISUS både inrikes och utrikes, att ordna en provlokal i Taiwan. Det var mycket troligt det första TISUStillfället någonsin i Taiwan och jag fick godkänt. Plugg först prov sen Sedan blev jag antagen till magisterprogrammet vid TÖI vid Stockholms universitet och började plugga översättning. Hösten 2013 gjorde jag mitt första försök i Kammarkollegiets prov, och jag trodde verkligen INTE att jag skulle klara det. Men det gick faktiskt vägen! Kanske var nyckeln att jag hela tiden försökt utveckla svenskan var jag än befunnit mig de senaste 4 5 åren genom en metod som liknar språkbad. Och sedan 2013 är jag alltså auktoriserad translator från svenska till kinesiska. Teng-Chian Kuo TÖI-AKTUELLT Vid Tolk- och översättarinstitutets styrelsemöte den 26 november 2014 meddelade institutets föreståndare och styrelseordförande, fil. dr Ingrid Almqvist, att hon avgår med verkan från och med den 1 juli 2015. Hon har varit TÖI:s föreståndare alltsedan TÖI ombildades från att ha varit en särskild inrättning vid Stockholms universitet till en del av Institutionen för svenska och flerspråkighet, som i sin tur ingår i Humanistiska fakulteten. Under hösten förra året har styrelsen sammanträtt två gånger, den 16 september och 26 november. På septembermötet behandlades bl.a. delegering från TÖI:s styrelse till föreståndaren att fatta beslut om förlängd handledartid på kandidat-, magister- och masternivå, byte av handledare på grundnivå samt ny examinator. Vidare diskuterades uppföljningen av verksamhetsplanen, halvårsbokslutet och nyrekryteringar. Styrelsemötet i november ägnades åt personalförändringar, ekonomi, pågående utbildningar, forskningsprojekt m.m. Bo Widegren 2

NYA TRANSLATORER PRESENTERAR SIG Auktorisation betyder hög standard språklig och etisk Jag växte upp i Åbo, Finland. Redan under tonårstiden började jag utveckla ett brinnande intresse för främmande språk och översättning. I början på 1996 flyttade jag till England för att fördjupa mina kunskaper i engelska. Planen var att återvända hem till Finland men ödet hade andra planer och jag hamnade i Stockholm hösten samma år. Sedan 2005 jobbar jag heltid som översättare från svenska och engelska till finska. Under åren har jag fått arbeta med intressanta och varierande uppdrag och under resans gång har jag utvecklat en äkta passion för mitt jobb. Kompetensbevis För mig fungerar auktorisationen framför allt som ett kompetensbevis och ett bevis på att jag ständigt vill utvecklas samt erbjuda och bibehålla en hög standard såväl språklig som etisk. Jag har en filosofie magisterexamen i finska från Stockholms universitet och sedan 2013 är jag av Kammarkollegiet auktoriserad translator från svenska till finska. Tiia Köping Bokrecension starka känslor kring språk Guld i strupen? En antologi från Språkförsvaret. Frank-Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom, Arne Rubensson (red.). Stockholm 2014. I Språkförsvarets antalogi återfinns kända namn, som Björn Ranelid som slår ett slag för ranelidska, och FAT:s egen Donald Hughes som berättar om sin stolhet över att erövra svenska språket... och myndigheternas oförmåga att förstå varför detta skulle göra honom till en bra svensk medborgare! Men det är kanske känslorna mer än argumenten som slår an en sträng när jag läser de olika bidragen. En översättare bosatt i Tyskland kämpar för att lära sina barn svenska och låta dem få del av den svenska kulturen, och drömmer om ett svenskt bibliotek (Mia Mårtensson: Svenska språkets betydelse för en utlandssvensk ). Verena Reichel ger i En glänta i ordens landskap, en röst åt barn som tvingas byta språk och beskriver hur de märker att man kan dölja somliga meddelanden i ett annat språk, som bara är tillgängligt för de invigda. Men som vuxen binds hennes språk samman när hon börjar översätta och hon beskriver det som om två motståndare slutar strida. Det här är en bok att sjunka djupt ner i och idissla långsamt. Visst, kvaliteten skiljer sig åt mellan bidragen men alla berättar de något och ger en skärva av kunskap om andra sätt att se på svenska språket. Extra roligt med bidrag på norska och danska! Katarina Lindve Boken kommer att finnas till försäljning i samband med årsmötet. 3

Årets årsmötestalare: Frank-Michael Kirsch Att försvara svenskan i Sverige en tysk forskares funderingar Frank-Michael Kirsch kommer att hålla ett föredrag i samband med årsmötet den 28 mars. Här presenterar han sig själv. Publikationer och utgivanden i urval Frank-Michael Kirsch, Per-Åke Lindblom, Arne Rubensson (red.): Guld i strupen? Rötter och relationer till svenska språket. En antologi från Språkförsvaret, Stockholm 2014 (242 s.). Per-Åke Lindblom, Frank-Michael Kirsch, Arne Rubensson (red.): Såld på engelska? Om språkval i reklam och marknadsföring. Språkförsvaret, Stockholm 2013 (180 s.). Frank-Michael Kirsch: Förnyelse efterlyses. Sverigebilder i Tyskland Tysklandsbilder i Sverige. I: Svenskt + tyskt. Tänkt och tyckt vid ett jubileum. Svensk-tyska föreningen 100 år. Stockholm 2013, s. 279-295. Jag studerade till Sprachmittler (tolk och översättare) i svenska och engelska vid Ernst-Moritz- Arndt-Universität Greifswald. Som student grundade jag en lyrikklubb, där deltagarna översatte svenska, danska, finska och norska dikter till tyska. Magisteruppsatsen skrev jag 1977 om Sven Delblancs dagboksroman Åsnebrygga (första utländska akademiska uppsats om Delblanc). Doktorsavhandlingen i ämnet svenska diskuterade konceptioner och tendenser i svensk litteraturhistorieskrivning (Greifswald 1980). Avhandlingen fick Ernst- Moritz-Arndt-priset. Jag anställdes som lektor i nordistik/ litteraturvetenskap vid Sektion Nordeuropawissenschaften, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald. 1989 facultas docendi. Habilavhandlingen om den svenska litteraturen 1957 1987 lämnades in tre månader före Berlinmurens fall och försvarades offentligt under nya samhällsförhållanden i mars 1990. Samma år utnämndes jag till docent i skandinavistik/litteraturvetenskap vid Ernst-Moritz-Arndt Universität. Under perioden 1991 1997 var jag utländsk lektor i tyska vid Institutionen för tyska och nederländska, Stockholms universitet, där jag bland annat medverkade i översättarutbildningen i ämnet Kontrastiv kulturkunskap. Tillsammans med tysklärarinnan Anita Kretz skriver jag läroboken Abenteuer Deutsch på Bonnier Utbildning, något som gav mig ovärderliga inblickar i svensk läromedelsproduktion. Under 1998 kom min doktorsavhandling i ämnet tyska om svenska läroböcker i tyska. Året därpå, 1999, blev jag docent i ämnet tyska på Stockholms universitet och under perioden 1996 2006 var jag anställd på Södertörns högskola för att bygga upp ämnet tyska. År 2003 blev jag professor. När Södertörns högskola 2006 avskaffar språkämnena franska, polska, ryska, spanska och tyska, som högskolans ledning förnedrande kallade småspråk, förlorar jag mitt arbete. Jag skrev då stridsskriften Språklöshet. Hur Frank-Michael Kirsch: Diesen Sack machen wir nicht mehr auf. Reformdummdeutsch und seine Folgen. I: Przekraczanie granic. Gränsöverskridanden. Stockholm 2006, s. 91-112. Frank-Michael Kirsch: Bilder i kontrast. Tyska och svenska läroböcker i tyska 1933-1945. I: Charlotta Brylla, Birgitta Almgren, Frank-Michael Kirsch (utg.): Bilder i kontrast. Interkulturella processer Sverige/Tyskland i skuggan av nazismen 1933-1945. Schriften des Centers für deutsch-dänischen Kulturtransfer Nr. 9, Aalborg 2005, s. 155-172. Frank-Michael Kirsch: Språk och Sverige skrotar lönsamma utbildningar. Jag har dessutom bland annat översatt Björn Ranelids bok Jag skänker dig mina vackraste ord och Sture Alléns och Kjell Espmarks Nobelpriset i litteratur till tyska. Sedan 2007 är jag verksam som fri projektforskare, företrädesvis på Mångkulturellt Centrum i Botkyrka. Boken där isen höll nyss handlar om östtyska erfarenheter före och under enhetsprocessen. Jag beskriver Treuhands historia, undersöker fenomenet Ostalgie och analyserar tre östtyska företags överlevnadsstrategier efter Berlinmurens fall. Tillsammans med företagsekonomerna prof. Erik Borg och dr. Kjell Ljungbo är jag sedan 2013 verksam i en forskargrupp som på uppdrag av en privat stiftelse undersöker Sveriges möjligheter i medicinturism. Jag är talesman för den svenska sektionen av Tysklands största språkvårdsförening Verein Deutsche Sprache (VDS), som har 35 000 medlemmar, och jag är sedan 2007 medlem i svenska Språkförsvaret. läroböcker i språk nyckel till andra kulturer. I: Pirjo Lahdenperä (red.): Interkulturell pedagogik i teori och praktik. Lund 2004, s. 119-145. Frank-Michael Kirsch: Willkommen, Herr Doktor Murke! Studien zum Deutschland- und Deutschenbild. Schriften des Zentrums für deutschdänischen Kulturtransfer an der Universität Aalborg, Aalborg 2002. Frank-Michael Kirsch: Das Land, das Hoffnung gab. Zum literarisch vermittelten Schwedenbild in der DDR. I: Frank-Michael Kirsch (Hrsg.): Bücher als Brückenschlag. Research report, Södertörns högskola, Huddinge 2002, s. 25-50. 4

Översättarcentrum en organisation i takt med sin tid En organisation som kan vara av intresse för FAT-medlemmar är Översättarcentrum. Det är en ideell organisation för översättare av skönoch facklitteratur. Om man har översatt ett skön- eller facklitterärt verk till eller från svenska på ett etablerat förlag kan man ansöka om medlemskap. Medlemsavgiften är 250 kronor om året (man betalar dessutom en inträdesavgift på 300 kronor när man ansluter sig). Som medlem ingår man i en kvalificerad uppdragsförmedling och får en egen hemsida på ÖC:s webbplats. I medlemskapet ingår också fyra nummer om året av Översättarcentrums medlemstidning, Med andra ord (MAO), Sveriges enda tidskrift om litterär översättning. MAO är en vacker tidskrift i behagligt format där man kan läsa om de mest varierade problem och reflexioner om teori och praktik i översättning. Exempelvis beskriver i det senaste numret (80:214) den italienske översättaren och forskaren Lawrence Venuti hur man kan använda litterära översättningar i undervisningen för att öka litteraturstudenternas medvetenhet om litterära strategier. Jeana Jarlsbo recenserar en fransk bok om kvinnliga översättare och John vad vi ska Swedenmark frågar sig med alla presensparticip till. MAO blev årets kulturtidskrift 2013. ÖC är en aktiv organisation som ordnar föredrag, sammankomster och seminarier i Stockholm och på andra håll i landet till vilka man som medlem får personlig inbjudan. De deltar också i Bokmässan där de bidrar med seminarier. Dessutom deltar ÖC i Skapande skola och Skolforum där de tillsammans med Centrumbildningarna har fått mässans uppdrag att iscensätta ett inspirerande område: Estetiska torget. Att ÖC är en organisation som ständigt förnyar sig framgår också av att de nyligen har infört ett intressemedlemskap för att locka till sig studenter och andra som vill etablera sig på marknaden och ett mentorsprojekt för nya medlemmar. Det finns mycket att läsa på organisationens välfyllda webb, www. oversattarcentrum.se. Birgitta Önnerfält Kul att veta: I ÖC:s länklista står FAT som nr 2! Välkomna nya medlemmar Föreningen Auktoriserade Translatorer välkomnar totalt 15 nya medlemmar: Under 2015: Shawn Thane, från svenska till engelska; Benny Arvidsson, från tyska till svenska; Gisela Weltzin Thunberg, från svenska till spanska; Tanya Henriksson, från svenska till engelska; Marianne Thormälen, från svenska till engelska och från engelska till svenska; Gudrun Samuelsson, från engelska till svenska; Tanja Smirnova, från svenska till ryska; Selma Leinenweber, från svenska till franska; Robin Blanton från svenska till engelska. Under 2014: Catrine Holmström Giornetti, från franska till svenska; Noriko Akinaga, från svenska till japanska; Carina Strömquist, från danska till svenska; Annika Brodin, från engelska till svenska; Paula Thulin, från finska till svenska; John Lightowler, från svenska till engelska. 5

Internet på din hårddisk Till senaste FAT-seminariet för kandidater till translatorsprovet gjorde jag en liten förteckning över resurser på Internet som kan laddas ned och användas när man inte har någon uppkoppling (eller bara en långsam och med begränsad datamängd, som när jag jobbar i sommarstugan). Du kan t ex ha hela Wikipedia på flera språk på hårddisken och du kan hämta EU-översättningar som minnen och termbaser till ditt CAT-program. Det är ofta stora filer, ibland flera gigabyte, men moderna datorer har gott om utrymme på hårddisken. Man får vara beredd på att nedladdningen tar lång tid. I vissa fall ska filerna dessutom konverteras, och sedan ska du lära dig hur de utnyttjas. Instruktioner (oftast på engelska) finns i de flesta fall där du hämtar nedladdningen. Om du stöter på problem kan du höra av dig med en utförlig beskrivning av vad du gjort, så löser vi det förhoppningsvis i nästa nummer av Fataburen och/eller på FAT:s diskussionslista. 1. Hela Wikipedia på källspråket och målspråket Kiwix är ett program som låter dig hämta och läsa hela Wikipedia på din hårddisk. Du hämtar Wikipedia på valfritt språk, bäst är förstås att ha både källspråk och målspråk så att man kan jämföra (i de fall samma ämne finns i båda språkversionerna). Instruktioner finns på www. kiwix.org/wiki/main_page och www.kiwix.org/wiki/content_in_ all_languages Du behöver dels programmet Kiwix http://www.kiwix.org/wiki/ Software (välj portable version, den andra gav mig virusvarning), dels innehållet från Wikipedia, som du väljer själv via Contentlänken ovan. Välj Pre-indexed och BitTorrent. Du behöver då nedladdningsprogrammet μtorrent www.utorrent.com det som du laddar ned från Content-sidan är ett slags länk som du lägger in i μtorrent (Arkiv Lägg till Torrent). Ska vara snabbare och säkrare än vanlig nedladdning. När du har installerat Kiwix och öppnar det för första gången får du en fråga om du vill ladda ner en lista över books. Svara ja, så får du mer att välja på. Men för att använda en wikipedia som du laddat ned med μtorrent klickar du på Arkiv Öppna. Filen ska ha ändelsen *.zim (i vissa fall *.zimaa). Versioner av Kiwix finns för både Windows, Mac och Linux (även Android, men i en provsituation är det ointressant eftersom vi inte får ha mobiltelefoner igång). Den engelska versionen av Wikipedia är oslagbart störst. När jag skriver det här har jag just börjat ladda ned den, och datorn säger att det kommer att ta minst 10 timmar. Men det finns också bantade versioner, bland annat en utan bilder. 2. EU:s översättningsminnen (DGT-TM) http://ipsc.jrc.ec.europa. eu/?id=197 Den som använder CATprogram som SDL Studio, memoq, Wordfast osv. kan ha nytta av översättningsminnen från EU:s översättaravdelning (även i det gamla Trados Workbench, men där kan man ju bara ha två samtidiga översättningsminnen). Filerna som laddas ned innehåller alla EU-språken, och man laddar också ned ett litet program som konverterar till ett minne med de två språk man väljer: TMXtract.jar. När du har det på din hårddisk är det bara att klicka på filnamnet så öppnas konverteringen, ingen installation behövs. Instruktioner finns i avsnitten Download the DGT Translation Memory och How to produce bilingual extractions halvvägs till slutet på sidan. Resultatet är filer i *.tmx-formatet som kan importeras till minnen du skapar i ditt CAT-program. Du kan räkna med flera hundra tusen meningar (translation units/segment). 3. EU:s terminologidatabas IATE http://iate.europa.eu/tbxpage- Download.do Den nedladdningsbara terminologidatabasen innehåller alla EU-språken och kräver en hel del fixande för att bli användbar som tvåspråkig databas. Filformatet blir *.tbx som ska fungera med SDL Studio, memoq, Wordfast osv. Henk Sanderson, en kollega i Holland, har gjort konverteringsjobbet åt oss, för alla EU-språken. Han har dessutom rensat bort det som inte har högsta tillförlitlighetssiffran och delat upp innehål- 6

let enligt regeln termer med mer än tre ord: till översättningsminne; termer med högst tre ord: till termdatabas. Han vill ha 10 euro för första språkparet, köper du fler får du lite rabatt. Hans mejladress är: henksanderson@gmail. com 4. Sök i flera lexikon samtidigt http://www.intelliwebsearch.com/ free-presentation.asp http://www.youtube.com/watc h?v=0rlph6zdoye&feature=yout u.be&t=1s Är det lockande att få svar från ett eller flera lexikon, både på nätet och på din hårddisk, med en enda sökning och direkt från ditt översättningsprogram? Titta då på Intelliwebsearch, ett gratisprogram där du en gång för alla skriver in vilka lexikon du vill söka i. Variationsmöjligheter finns, du kan ha olika lexikongrupper för olika ämnen eller för olika språk. En hake: lexikon som kräver musklick fungerar inte, det du definierar för sökningarna måste vara tangentbordskombinationer. Mer detaljerad beskrivning av vad programmet gör (och inte gör): http://www.intelliwebsearch. com/gb/help.html (finns på fler språk än engelska). 5. Kopiera hela sajter http://www.httrack.com/ Med programmet WinHTTrack (för Windows) och WebHTTrack (för Linux/Unix) kan man ladda ned en hel hemsida (och då menar jag inte det man ser direkt när man skrivit in en länk och tryckt på Enter, utan allt som syns plus innehållet i länkarna på samma sajt) förutsatt att den inte är spärrad för robotar, vilket blir allt vanligare. Den eventuella vitsen med programmet är att hämta hemsidor som finns på båda de språk man jobbar med många företag och myndigheter har ju översatt sin sajt till andra språk än hemlandets. Eller hemsidor på två språk med motsvarande innehåll jag har exempelvis laddat ned alla tyska och svenska lagar. 6. Nedladdningsbar lista Lexikonsajten dict.cc har stora nedladdningsbara ordlistor med många språkkombinationer, närmare bestämt par med engelska eller tyska och något annat språk. Kombinationer med svenska finns också, t ex 47 000 termer tyska -> svenska, 14 000 engelska -> svenska. Nederländska till tyska, för att ta ett annat exempel, har 35 000 termer, spanska -> tyska 25 000 och spanska - > engelska 11 000. De termer som förekommer är ibland mycket ovanliga, ibland alltför vanliga för att motivera sin plats i listan. Själv har jag haft stor hjälp av dict.cc. http://denl.dict.cc/dict/options. php Använd länken längst ned på sidan, Vocabulary Database och välj sedan språkpar längst ned på sidan som länken ledde till. Hos LEO har jag sökt på tyska prepositioner, som jag haft problem med, och kopierat långa listor med exempel på hur de används. Svenska finns inte, men åtta par av de stora språken. 7

http://dict.leo.org Hos Proz och TranslatorsCafé finns en del ordlistor att hämta, ofta små och väldigt specialiserade, inte alltid felfria. http://www.proz.com/ http://www.translatorscafe.com/ term/default.asp 7. Ointressant? Det går också att ladda ned ett gigantiskt översättningsminne som bygger på alla publikationer från EU. Det kallas EU-bookshop och kan laddas ned från http://opus.lingfil.uu.se/ EUbookshop.php Hoppa över den första tabellen, det är i den andra du ska söka ditt språkpar, vertikalt och horisontellt. Att ladda ned materialet går fort, men att konvertera *.tmx-filen med nederländska till svenska (1,7 milj segmentpar) till ett översättningsminne tog 29 timmar i mitt memoq. Tyvärr är källtext- och måltextsegment väldigt ofta felaktigt kombinerade, kanske så många som 50 procent. Med den gigantiska mängden segment är det förstås ändå mycket som är korrekt. Den som står ut med irriterande fel kanske har nytta av det här. Andra kan tycka att det bara är bortkastad tid. 8. Ett bra översättarforum (för det dagliga jobbet, inte translatorsprovet) Jag vill också tipsa om ett översättarforum, eller snarare en e-postlista: Norskjal. Där finns ett par hundra översättare till och från nordiska språk, många med specialkunskaper inom kemi, medicin, patent osv. Ibland kan det bli livliga diskussioner om ämnen lite utanför översättaryrket, men normalt får man mellan noll och 20 inlägg per dag. Stämningen är familjär. http://listar.ismennt.is/mailman/ listinfo/norskjal 9. Överflödig (?) reservation Den som sökt hjälp hos Wikipedia och EU på nätet vet redan att språket inte alltid är det bästa. Den som laddar ned mer eller mindre av ovanstående tvingas komplettera med sitt eget omdöme. Men det är ju bara som det brukar. Avsikten med de här tipsen är dels att du ska kunna få internethjälp direkt i ditt CAT-program, dels kunna kolla delar av internet även när du har en väldigt långsam eller ingen internetuppkoppling. Lars Erik Morin Rapport från möte med Eulita Rapport från mötet i Köpenhamn 3 oktober 2014. Copenhagen Business School, Dalgas Have 15, Frederiksberg, Köpenhamn, 2014-10-03, kl. 16.00 19.00. Närvarande: Nadja Chekhov och Giovanni Barcio från FAT, plus ett 40-tal kolleger från föreningar för auktoriserade translatorer i Danmark, Norge och Finland. Föreläsning med EULITA:s ordförande Liese Katschinka Föreläsningen handlade om genomförandet av EU-direktiv 2010/64 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden. Föreläsningen inleddes med en presentation av EULITA som grundades 2009 i Antwerpen, Belgien som en ideell förening av EU:s generaldirektorat (DG) för rättvisa, frihet och säkerhet med syfte att bli en gemensam kontaktpunkt för alla EU:s medlemsländer inom juridisk tolkning och översättning. Därefter gjorde Liese en kort genomgång av direktivets nio artiklar och lyfte särskilt fram artikel 3 Rätt till översättning av viktiga handlingar, där muntlig översättning, eller a prima vista som borde ha varit ett undantag snarare hade blivit en regel. Förutom detta problem uppmärksammades även andra problem gällande genomförandet av direktivet: kostnader, brist på engagemang från polismyndigheters sida, speciellt under häktningsfasen, ringa samarbete mellan yrkesföreningar samt begränsad användning av modern teknologi (exempelvis videokonferens till tolkning). Liese lyfte upp de positiva sidorna av direktivet: första dokument om juridisk tolkning och översättning sedan Human Right Convention (HRC), större förståelse för frågor rörande juridiska tolkar och översättare, större ansträngningar från juridiska tolkoch översättarorganisationer för att skapa en databas över juridiska tolkar och översättare. Avslutningsvis pratade Liese om QUALETRA, ett projekt som handlar om kvalitet i juridiska översättningar. Det är ett projekt mellan flera universitet och yrkesorganisationer (advokater, tolkar och översättare) inom EU med syfte att förbättra kvaliteten i juridiska översättningar genom att bland annat inrätta en fler språkig termdatabas (engelska, franska, spanska, italienska, holländska, men även flera andra språk kan komma att inkluderas), ta fram utbildningsmaterial samt genomföra utbildningsprogram med tester som leder till certifiering. FAT deltog aktivt i diskussionen och ställde en del frågor till Liese som handlade om EULITA och om genomförandet av direktivet. Ett mycket givande möte som har gett oss input att följa upp genomförandet av direktivet i Sverige genom att bland annat ta kontakt med Domstolsverket och Advokatsamfundet. Dessutom deltog vi i debatten angående förslag från den danska regeringen om av avskaffa auktorisationen av översättare och tolkar i Danmark. Som tur är för våra danska kolleger så är ingenting bestämt, än så länge. Giovanni Barcio 8

Bästa praxis kontrolläsning Tacka nej till luddiga uppdrag Våga vägra uppdrag där kunden ber dig läsa igenom det här. Ställ krav på att få ett specificerat uppdrag. Kontrolläsningen kan vara en svårare uppgift än själva översättningen, hävdar Daniel Lodeiro och ger tips till både beställare och kontrolläsare. En översättning är som en tavla, den är aldrig riktig färdig och den ger olika intryck beroende på vem som betraktar den. En översättning är inget matematiskt, det finns inget facit som 2 + 2 = 4. Det en bonde i El Salvador säger kan vara obegripligt för en person som kommer från Madrid. I språket finns inga generella sanningar. Vad gör vi då? Hur ska vi som översättare/kontrolläsare hantera våra verktyg så att vi kan producera gångbara texter? Som projektledare eller slutkund vill man hitta den lämpligaste översättaren för ett visst uppdrag vid en viss tidpunkt. Flera faktorer övervägs som pris, teknisk utrustning, leveranstid, modersmål, tillgänglighet - allt som på olika sätt påverkar slutproduktens kvalitet. Välj kontrolläsare noga Som översättare måste man tänka på var texten ska användas och vilken målgruppen är. Man måste också förstå texten, dess intention och budskap och försöka tolka den så bra man bara kan. Om översättningen sedan ska kontrolläsas gäller detsamma. För det första ska kontrolläsaren väljas ut minst lika noga som översättaren. Det räcker inte att han eller hon kan språket eller har det som modersmål. Kontrollen är en del av processen för att framställa en text, en färdig produkt i ett annat språk utifrån ett givet källdokument och en svårare del än själva översättningen eftersom kontrolläsaren på ett annat sätt än översättaren måste vara öppen för olika lösningar, synonymer, vändningar med mera. När man beställer en kontrolläsning är det viktigt att ange vilken kontrollnivå man vill ha. Ska kontrolläsaren bara titta på faktiska fel (grammatik, stavning) eller även ge förslag på och eventuellt göra ändringar? Beställaren ska också kräva att kontrolläsaren motiverar varje ändring eller förslag (med stöd av grammatiska regler, stavningsregler eller annat underlag). Argument som det låter inte bra, det passar inte med mera bör inte accepteras. På så vis går det att undvika ändringar som försämrar texten, och därmed spara bekymmer, tid och pengar. Om kontrolläsningen Det är lika bra att fastställa det från början, att kontrolläsa är inte att läsa en text för att hitta fel utifrån hur texten känns för kontrolläsaren. Två viktiga punkter måste leda kontrolläsarens arbete: Garantera kvaliteten. Kvaliteten beror på var och hur sluttexten ska användas. Det innebär att det inte finns ett enda och absolut kvalitetsbegrepp. Dock är behovet av överensstämmelse med källtexten gemensamt för alla översättningar. Kontrolläsarens viktigaste uppgift är därför att garantera att översättningen stämmer överens med källtexten. Gör så få ändringar som möjligt. Om du tvekar låt bli. Drunkna inte i petitesser och gör inte om översättningen. Varje gång du funderar på att göra en ändring, ställ dig då frågan om det är nödvändigt, och i så fall varför. Utgå ifrån att översättningen är gjord av en duktig person som kan sitt arbete, inte tvärtom. Om något inte ser ut som det borde, tänk efter noga, chansen är stor att det finns en mening med det. Råd till beställaren Tänk på att uttrycka dig klart. Precis som när du beställer en översättning är det ditt ansvar att ge kontrolläsaren en kravspecifikation. Försäkra dig om att den du väljer är införstådd med följande: Vet att uppgiften är att säkra kvaliteten för just den översätt- 9

ningen. Att hon eller han har förstått att arbetet består i att identifiera vad som inte är godtagbart och att göra lämpliga ändringar och förbättringar. Det är viktigt att man inte känner sig tvungen att hitta fel, utan att man kan säga att det är en bra översättning jag hittade bara några få saker, inga grova fel utan att känna att någon kan misstänka att arbetet är bristfälligt. Kontrolläsaren konkurrerar inte med översättaren i den bemärkelsen att han eller hon tror sig kunna vinna kunden genom att hitta massor av fel. Råd till kontrolläsare Oavsett om en översättning är bestyrkt eller inte ska den naturligtvis vara så bra som det är möjligt och man ska se till att allt stämmer. När det gäller bestyrkta översättningar är det förstås speciellt viktigt att person- och företagsuppgifter stämmer, att adresser och namn är rätt stavade och att belopp är rätt återgivna (OBS miljoner, biljoner, miljarder, tkr, mm) och att valutaförkortningarna är korrekta. Att tänka på innan och under kontrolläsningen Din kund måste ge dig en kravspecifikation. Ett Kan du läsa igenom det? räcker inte, du måste veta vad din kund förväntar sig. Får du inte en kravspecifikation får du be om det själv. Du ska inte kontrolläsa för att hitta fel, du ska kontrolläsa för att försäkra dig om att översättningen stämmer överens med originalet. Rent teoretiskt kan man kontrolläsa en text tills den uppfyller ställda krav men ekonomiskt sett är vissa texter inte värda att kontrolläsa. Det handlar om texter som är så dåligt översatta att det skulle bli oekonomiskt. Detta måste du i så fall meddela din kund. Kom ihåg: att kontrolläsa När det gäller bestyrkta översättningar är det förstås speciellt viktigt att person- och företagsuppgifter stämmer är inte att översätta på nytt. Om du inte förstår översättningen, utan att läsa den flera gånger eller utan att titta i källtexten, är något definitivt fel. Om du ändrar på ett ställe, fundera på ifall du måste ändra på andra ställen (syftningar, tempus, genus). Betrakta översättningen som en helhet, ett system. Om du ändrar på ett ställe påverkar du det hela, inte bara just den meningen du ändrar i. Innan du börjar kontrolläsa måste du ha en plan: Hur ska jag läsa texten? Vad vill beställaren? Vad ska jag titta på? I vilken ordning? Gör så få ändringar som möjligt. Fundera inte på ifall något kan ändras utan snarare på om det måste ändras. Fastna inte i petitesser. Om du tvekar, ändra inte. Påpeka hellre det och ge förslag. Arbeta så att du kommer så nära en förstagångsläsares sätt att se texten som möjligt. Gör inga ändringar du inte kan argumentera för (och glöm inte att det låter inte bra eller det funkar inte på det här språket inte är några godtagbara argument). Om du får ett dåligt första intryck av översättningen läs en gång till och ställ dig frågan: Vad är det jag missar? Vad är det jag inte förstår? Även om du själv skulle ha översatt på ett annat sätt och valt en annan väg - var beredd att acceptera översättarens lösningar. Ditt sätt att uttrycka något låter bäst i dina öron men det finns andra öron och framför allt andra lika bra sätt att uttrycka samma sak. Meddela din kund om du hittar ett fel du inte kan åtgärda eller om du är tveksam till uppgifter, namn eller benämningar du inte kan bekräfta. Att tänka på efter kontrolläsningen Har jag missat något? Har jag följt kravspecifikationen? Har jag gjort onödiga ändringar? Har jag tillfört texten några felaktigheter? Har jag gjort ett bra arbete, lätt överskådligt och lätt att förstå? Har jag använt korrekturtecknen på rätt sätt,? Förstår kunden/sättaren/ tryckeriet vad jag menar? Många idéer har jag tagit från Brian Mossop som jag varmt rekommenderar. Daniel Lodeiro Definitioner Kontroll- och korrekturläsning, enligt standarden för översättningstjänster, EN 15038: korrekturläsning: kontroll av korrektur före publicering fackgranska: kontrollera en måltext avseende lämplighet och respekt för konventionerna inom aktuellt fackområde samt rekommendera korrigeringsåtgärder kontrolläsa: kontrollera en översättning avseende dess lämplighet för avtalat syfte, jämföra källtext och måltext samt rekommendera korrigeringsåtgärder. Mats D Linder 10

Checklista Vad bör specificeras? Här följer en lista med tretton punkter som du bör ha i åtanke när du beställer en kontrolläsning. Du behöver kanske inte ta med alla i din kravspecifikation, men välj dem som passar dig. 1. Överensstämmelse. Kontrolläsarens främsta uppgift är att garantera överensstämmelsen. Observera att det inte handlar om bästa möjliga överensstämmelse utan snarare om att skapa den överensstämmelse som är nödvändig i det specifika fallet. 2. Fullständighet. Inget har tillkommit, inget saknas och inget är förvrängt. 3. Meningsfullhet. Är meningar och stycken meningsfulla? Om något är nonsens: beror det på att källtexten är motsägelsefull eller på att översättaren missförstod texten? 4. Uppgifter. Är siffror och namn korrekt återgivna? 5. Flyt. Kan man läsa översättningen med samma flyt som källdokumentet? 6. Anpassning. Har översättningen bra stil och rätt nivå för målgruppen den är avsedd för? 7. Fikonspråk. Om källtexten är väldigt specialiserad (teknisk, medicinsk med mera), följer översättningen den texten? 8. Idiom och ordspråk. Förekommer idiom och ordspråk i källtexten? Är dessa korrekt översatta? 9. Grammatik, stavning och kommatering. Följs gällande regler? 10. Layout. För långa texter? För korta texter? Stämmer layouten med layouten i källdokumentet? 11. Teckensnitt, fetstil, kursivering med mera. 12. Disposition. Stämmer sidnumreringen i innehållsförteckningen och i resten av översättningen? Stämmer fotnoter? Hittar man eventuella hänvisningar? 13. Medium. Ska kontrolläsningen ske digitalt och i så fall i vilket program? Ska Word-funktionen Spåra ändringar användas? Har du försäkrat dig om att kontrolläsaren vet hur den används? Ska kontrollen ske på papper? Kan kontrolläsaren korrekturtecknen? Bör du kanske skicka med dem? Rapport från ordförandeträffen Möte mellan ordförandena i nordiska translatorsföreningar Efter Liese Katschinkas föreläsning i Köpenhamn den 3 oktober 2014 (se referatet på sidan 8), samlades ordförandena för de auktoriserade översättarorganisationerna i Sverige, Danmark och Norge för att prata om att inleda ett nordiskt samarbete som ska inkludera även våra finska och isländska kolleger. Under mötet kom vi fram till att ett mer stabilt nordiskt samarbete mellan translatorsföreningarna var en nödvändighet i det klimat som råder inom branschen. Mötesdeltagarna kom överens om att inleda samarbetet genom att länka till varandra på sina respektive webbplatser. Det diskuterades även om att anordna en gemensam nordisk översättarkonferens, troligen i Sverige, under hösten 2015. För det behövs styrelsebeslut samt att styrelserna i respektive föreningar utser representanter som ska ingå i en gemensam nordisk arbetsgrupp. På sikt kan man tänka sig en löst sammanhängande paraplyorganisation bestående av translatorsföreningarna i de nordiska länderna. Nordiska Rådet kommer att kontaktas för ev. stöd i form av bidrag. FAT ska bjuda inrättstolkarna till detta samarbete, och i Norge ska den norska tolkorganisationen bjudas in. Nadja Chekhov 11

Fataburen 1 2015 David Canter, 25 år med FAT: Goda råd och tankeställare Det kom ett brev till redaktionen som började Jag är född 1937 och jag vill gärna dela med mig av mina översättarerfarenheter innan det är för sent. Fataburen välkomnar mångårige medlemmen David Canter att dela med sig av sitt liv som översättare. Min språkinriktning är svenska till engelska, och jag arbetar med alla möjliga texttyper, men nuförtiden framförallt med ekonomiska och juridiska texter. Translatorer och andra översättare debatterar ofta och gärna prissättning så det blir även en liten prisdiskussion, som vi kanske kan fortsätta på aukttranslistan. (se sid 1) David Canter med sin partner Joan. (Privat foto) 12

Ord, ord, ord. Min franska före detta svärmor sa en gång i typiskt sardonisk stil att jag var visserligen un intellectuel, mais plutôt paysan. Förmodligen syftade hon på min utbildning och mitt yrke (lärare/översättare) kontra min praktiska skicklighet (golvläggare, fönsterkittare, el-fixare med mera). Min svärmor kom från en fattig miljö på landet, men hade gjort en mindre klassresa och börjat arbeta på ett daghem. Hon var säkert präglad av det franska klassystemet, där intellectuel i många kretsar uppfattas som något negativt, och paysan som en merit. Ordboksdefinitionen av det substantiverade adjektivet un intellectuel på franska är densamma som för svenskans en intellektuell och engelskans an intellectual. Men det stämmer dåligt. Un intellectuel på franska kan vara något positivt eller negativt, beroende på sammanhang. En intellektuell på svenska tycks betyda att man läser böcker och har en benägenhet att fundera. An intellectual på engelska, däremot, är ganska entydigt negativt ( egghead ) eller, som poeten WH Auden uttrycker det, a man who is untrue to his wife. Paysan är lika besvärligt. På franska är det tvetydigt. På svenska skulle vi kanske säga bonde och på engelska farmer. Men i stort sett ger jag min svärmor rätt: jag som så många andra är i viss mån schizofren. Att vara mångsidig är kanske till och med en fördel i översättningssammanhang. Ordboksnyttan Frågan är hur man ska översätta un intellectuel och paysan till svenska eller engelska, med alla övertoner och laddningar intakta. Jag överlåta detta huvudbry till kunniga kollegor... eller ska man bara göra det lätt för sig och följa ordboken? Det finns, förstås, fler knepiga, närliggande ord och termer i översättningssammanhang, både så kallade falska vänner och översättningar med kulturella övertoner. Jag tänker då på sådana vardagliga ord som kompetent, adekvat, kontroll, utredning, sekreterare, insats. Ta arbete som har positiva (lutherska) förtecken på svenska, som exempelvis i utvecklingsarbete, men som oftast är något negativt på engelska, som i exempelvis development process, eller bara development. Att bara följa ordboken leder ofta fel. Ett klassiskt fall gällde Sveriges ansökan om EU-medlemskap för 20 år sedan. Sverige uttryckte där en önskan att vara en adequate medlem. Man ville förmedla att Sverige skulle vara excellent, enthusiastic, eller åtminstone satisfactory, men dåvarande handelsministern ville absolut använda adequate, som motsvarar ungefär en svag tvåa på ett femgradigt skolbetyg. Ett annat exempel från min tid hos UD var då den dåvarande statsministern gärna författade sina tal på engelska, men hade en fenomenal förkärlek för att använda eager (= ivrig?) och and not least (= samt?). Vi kunde variera uttrycken på lämpligt sätt. Litet mer noga var det med ekonomiska meddelanden under dåtidens finanskris, där varje adjektiv vägdes på guldvåg för att inte sänka kronans värde ytterligare. Meningsbyggnad Oavsett vilket språk vi talar är det ofta ingen större skillnad vad gäller meningsbyggnad i vardagligt talspråk. Det är annorlunda med skriftspråket se bara på hur olika tidningar lägger upp rapporteringen om samma ämne beroende på språk. På tyska vill man gärna placera verbet sist, och långa meningar har man inget emot. På svenska är man ibland svag för adverbial i början på meningen, och långa citat med bara pratstreck, ingen klar slutpunkt, och med hänvisning till källan sist. Kanslisvenskan har många andra speciella egenskaper förstås. På engelska däremot vill man gärna börja meningen med subjekt och huvudverb, följt av detaljerna, och citat är bara intressanta när man först får veta vem talaren är. Detta är antagligen kulturella anpassningar. Engelsktalande läsare har mindre tålamod (mindre intellektuell förmåga?) än andra kanske. Rent grammatiskt går det (nästan) att köra med en svensk meningskonstruktion på engelska, men det blir snart klantig och främmande. Jag är ingen språkvetare, så mina kommentarer om ordval och meningsbyggnaden är rätt så banala. Men det är ibland beklämmande att se översättningar där källspråket bryter igenom hela tiden. Intuitiv metod En gång i tiden fick jag omdömet intuitiv översättare. Kanske stämmer det, även om jag fortfarande inte riktigt vet vad det innebär. När det gäller översättning går jag efter vad som låter riktigt i mitt huvud det vill säga på modersmålet och jag läser mellan raderna när jag läser källspråket. Det sparar mycket tid, och kan vara lyckat förhoppningsvis flyter språket bättre. Men det finns ett bäst-före-datum på intuitiv förmåga för förr eller senare påverkas översättaren av andra språk, om inte han/hon medvetet behåller kontakten med modersmålet. Som intuitiv översättare kan man jobba snabbt i första steget, men det krävs ändå åtminstone två-tre omarbetningar för att få fram ett acceptabelt resultat. Med ett intuitivt angreppssätt, börjar man direkt med första meningen och justerar i efterhand. Ett ordbehandlingsprogram är ovärderligt i sammanhanget. Hur andra översättare fungerar har alltid intresserat mig, men de flesta vill inte prata om det. En annan variant som favoriseras i läroböckerna, och som i högsta grad praktiserades av min företrädare på UD, Joachim Wesseloh, var att först läsa igenom texten noggrant och identifiera kritiska begrepp för att sedan diktera översättningen i raskt takt. Tidsmässigt är det ingen större skillnad mellan 13

metoderna. Alain Rousseau, min franska kollega på UD, som var ännu snabbare, avslöjade aldrig sin metod. Det finns säkert många fler arbetssätt. Oberoende av vilken metod man använder i själva översättningen är noggrann redigering (granskning) nyckeln till framgång. Med redigering menar jag en ganska radikal språklig bearbetning, inte bara stavningskontroll och grammatisk genomgång. Dels självredigering (jag är min egen vassaste kritiker), men även rutinmässig redigering av en kollega (färska ögon). Självredigering fungerar bäst dagen efter. Sådana redigeringsrutiner var praxis hos UD, och även hos Bugli, en senare arbetsgivare. Många översättare hatar sådan efterkontroll, men jag tycker att det finns flera fördelar, åtminstone om översättaren får godkänna eller förkasta redigeringsförslagen. Personligen räknar jag med att minst 20 50 procent av min arbetstid som översättare bör ägnas åt sådan radikal redigering. Författare som Graham Greene skulle tycka att det vore en grov underskattning! Men hur mycket egengranskning står man ut med, och hur omfattande kollegial granskning kan motiveras rent ekonomiskt? Under senare år, som frilansare, har jag saknat en sådan rutinmässig kollegial granskning, och även daglig kontakt med kollegor. Det kan kompenseras med ett informellt nätverk som, i mån av tid, kan anlitas för att göra en kritisk granskning. Varför översätter man? Men vad är målsättningen med en översättning? Att hjälpa människor, eller att bara göra textförfattaren, uppdragsgivaren/kunden, läsarkretsen, eller sig själv belåten? Jag lutar mig mest åt att det handlar om läsarna, men det är ofta svårt att veta vem läsaren är och hur jag ska anpassa översättningen efter läsarens behov. En del översättare gör det lätt för sig och presterar en mer eller mindre direkt översättning av källspråket. Det är kanske en fungerande taktik ett tag, men sen börjar läsarna att klaga så det är knappast en hållbar metod i längden. Gör om-metoden Min första mentor och arbetsgivare, docent Hans Karlgren på företaget Skriptor på 1970-talet (FAT medlem), hade som ordspråk: Om inte översättningen är bättre än originalet, gör om! Kanske svårt om man ska översätta Shakespeare eller Strindberg, med fullt möjligt med de flesta facktexter. Korta ned litet, justera ordföljden, betona och behåll kärnan, utan att skippa något. Hur långt man kan gå beror förstås på texttypen. När det svenska fackspråket är bristfälligt, avslöjar översättning en hel del svagheter. I det flesta uppdrag måste man givetvis även vara noga så att man inte tappar bort något av innehållet i källspråket. Uttydningens gåva Bland mina översättningsidoler återfinns bland andra den anonyma översättaren av ett viktigt tal av Jacques Delors på 1980-talet, som upplevs som om det var skrivet på engelska, trots att originalet var på franska. En annan stjärna vid ungefär samma tidpunkt var Viktor Kayfetz, en amerikan som gjorde svenska sociallagstiftning Ett slags CV Jag började arbeta mot betalning redan i 6 7 årsåldern, med potatisplockning. Det var en patriotisk plikt på 40-talet, och familjen behövde pengarna. Sedan blev det arbete igen under skol- och universitetsloven. De mest lärorika jobben för en blivande översättare var försäkringstjänsteman och metallarbetare. Under universitetstiden jobbade jag varje sommar på olika industriföretag och på så sätt sparade jag ihop pengar till en resa till USA, där jag arbetade på ett elektronikföretag och fick en hel del insikter i amerikansk kultur. Sedan var det dags för vapenfri militärtjänst i nästan tre år, med uppdrag i England, Österrike och Iran. Här ingick bland annat byggarbete, lastbilskörning, tekniska rapporter, sammanfattningar och en hel del journalistik. Det visade sig att jag hade lätt för att snappa upp enkla språk som tyska, franska och farsi (senare även svenska). Jag hade förlovat mig med en sympatisk och vacker svensk tjej. Jag jobbade då hos ett stort brittiskt företag som marknadsanalytiker/statistiker med rationaliseringsutredningar. Ett lärorikt jobb, men svårt att kombinera med en svensk fästmö som hade fått anställning på Dagens Nyheter, så vi flyttade till Sverige 1964 där första jobbet var som gymnasielärare. Min företrädare hade fått nervsammanbrott, mitt under terminen. Men arbetet som lärare var då, som nu, osäkert för den utan lärarexamen, så jag valde jag att läsa mer matnyttiga ekonomiska ämnen på universitet för att komplettera min engelska examen i ekonomisk historia. Samtidigt arbetade jag, paradoxalt nog, som universitetslärare för där krävdes ingen lärarutbildning. Sedan blev det Handelshögskolan i 15 år. Då, när jag var 51 år, fick jag erbjudande att börja på UD som översättare. En lärorik erfarenhet, men jag kom inte riktigt överens med statsbyråkratin. Så jag flyttade över till Bugli AB, en prestationsinriktad men tolerantare arbetsplats. Under årens lopp har jag kanske haft ett 40-tal olika arbetsgivare och jag har trivts med de flesta jobb, som dessutom har gett en hel del nyttiga erfarenheter. 14

begriplig, och Roger Tanner (FAT) som utförde samma prestation för skattebetalare i Sverige ( garantibelopp! ). Det finns många fler exempel! Ett annat angreppssätt är förstås GIGO Garbage In, Garbage Out som skämtsamt (?) förespråkades av FAT-medlemmen Robert Crofts. Min erfarenhet är att det kan löna sig att hålla en ganska hög ambitionsnivå. Dels för att det ger större tillfredställelse för översättaren, dels för att kunden så småningom lägger märke till den språkliga kvaliteten. Och den lilla extratid som krävs kan, inom rimliga gränser, kompenseras i arvodet. I stort sett har jag varit heltidsanställd under hela mitt yrkesliv. Jag blev frilansöversättare först efter pensioneringen, när mina grundläggande ekonomiska behov redan var täckta. Men jag är en paysan, inte en entreprenör, och inte benägen att ta risker eller lägga stress på familjelivet, även om jag har sett att duktiga frilanskollegor kan tjäna miljonbelopp. Som anställd slutade jag på en månadslön på cirka 40 000 kronor år 2002, motsvarar kanske 50 000 i dag. Som pensionär tjänade jag, till min stora förvåning, ännu bättre under de första fem åren, men nu har min kundkrets minskat något. Helt OK! Jag har väl passerat mitt bäst-före-datum. Men jag klarar mig ändå, har fortfarande kul med översättning (en lärorik sysselsättning, ungefär som att lösa korsord men mer lönsam). Nu har jag mer tid för hobbies, familjen och läsning. Och ekonomin funkar bra. Men om jag var 40 50 år yngre och beroende av dagens ordtaxa skulle jag inte vara så glad. Timtaxan FAT har länge förespråkat betalning per timma för översättningsuppdrag. Som gammal industriarbetare, tycker jag det är rimligt. En komplicerad juridisk eller teknisk text för att inte tala om en reservdelslista tar längre tid än motsvarande adoptionsutredning, och betalningen borde vara därefter. Men uppdragsgivaren (framförallt byråer) vill komma överens om en ordtaxa i förväg, för att kunna ha en standardtaxa gentemot slutkunden. Jag tycker att FAT ska försöka hålla fast vid timpriset. Advokater, revisorer, rörmokare och hantverkare kör alltid med timpris. Som frilansare (nuförtiden) vill jag alltid se texten innan jag ger ett fast pris. Ibland uppger jag timpris och ordtaxa, och låter kunden välja: timpriset brukar då vara billigast. Men mycket beror på förtroendet mellan kunden och uppdragstagaren. Timpriset är mer professionellt. Ordtaxan tar inte hänsyn till textens svårighetsgrad. En fråga om pris För tio år sedan hade FAT en taxerekommendation. Denna rekommendation dömdes ut av konkurrensverket, av principiella och ideologiska skäl. Men icke desto mindre finns det i dag halvhemliga, datoriserade prislistor hos samverkande översättningsbyråer precis som i många hantverksbranscher. I översättningsbranschen har uppdragsgivaren (byråer) prislistor för översättningar, men de flesta uppdragstagare (översättare) är helt vilse och saknar riktlinjer för vad de ska debitera för sina översättningar. Sådan är kapitalismen förstås riktiga karteller överlever alltid. Min kollega David Kendalls förslag, om att publicera vår prissättning internt i form av enkätsvar från medlemmar skulle kunna vara ett vettigt motdrag. Styrelsen, varför inte ta kontakt med David? Under min tid på Handelshögskolan på 1970 80 talet brukade jag predika behovet av att kunna andra språk (franska, tyska) och inte bara engelska. Samma sak gällde senare på UD. Men det är annorlunda i dag på gott och ont. Tyskarna vill helst göra affärer på engelska och den franska tidskriften Charlie Hebdo trycks just nu i miljonupplaga på engelska. Tendensen märktes redan under min tid hos UD då det var Fataburen 1 2015 hårt tryck på översättare till engelska, men allt mindre efterfrågan på tyska, franska och spanska. Enligt min åsikt är engelska inte alltid det bästa språket, men hur ska man motverka en global trend? Västerlänningar har svårt med kinesiska och japanska. Vad blir det i framtiden en återgång till pidginengelska eller enbart EU-språk? Byråer Som bekant har byråernas betydelse ökat i vår bransch under senare år. Några är bra och betalar rimliga arvoden och marknadsför våra tjänster. Jag jobbar åt ett par sådana byråer ibland. Men det finns andra byråer som är helt skrupelfria. Deras kontorspersonal brukar säga upp sig ganska snart, men de har fina annonser och kan ibland vinna lågprisupphandlingar innan det så småningom visar sig att de inte kan leverera. Sådana byråer har ganska höga vinstmarginaler. Det har föreslagits, före min tid, att FAT skulle kunna etablera en egen byrå i medlemmars intresse. Men då var situationen mindre akut och förslaget spolades. Nu är situationen mer kritisk särskilt för yngre, mindre erfarna översättare. Jag tycker att styrelsen bör titta på den här frågan igen. Det finns säkert en del kollegor som kunde driva en sådan verksamhet. Jag är övertygad att det finns pengar i ett sådant koncept. Kunderna vill tydligen ha en enkel one-stop -lösning för flera språk samtidigt. Slutligen... det enda som jag egentligen ångrar är att jag varken hade tid eller tillfälle att lära mig SKRIFTLIG svenska ordentligt, eller riktigt lärde mig att sova ut innan jag hann bli pensionär. Vid brasan på kontoret David Canter 15

Silverstänk när SFÖ jubilerar Flera FAT-medlemmar är också medlemmar i Sveriges Facköversättarförening (SFÖ), men inte alla, så därför kommer här en liten presentation av SFÖ med anledning av föreningens 25-årsjubileum som firas lite extra i samband med årskonferensen 8 10 maj 2015 i Eskilstuna. Själv har jag, Bo Widegren, varit medlem i SFÖ från dess start. Sara Lövestam har gjort succé med boken Grejen med verb. Under årets konferens får SFÖ:arna lyssna på vad som är så fantastiskt med denna ordklass. Då hade jag i 21 år arbetat för tre olika arbetsgivare som anställd översättare. Det var just inom en grupp anställda översättare som man i slutet av 1980-talet började framföra tanken på en intresseförening för icke-skönlitterära översättare. I den gruppen fanns det bara en auktoriserad translator. Varken FAT eller Författarförbundets översättarsektion stod öppen för icke-skönlitterära översättare. Det fanns också en tredje organisation, Översättarcentrum (grundad 1979), som bestod av skön- och facklitterära översättare, alltså översättare av böcker. I juni 1989 träffades en större grupp intresserade i Göteborg, på inbjudan av Volvos översättare, där en arbetsgrupp utsågs med uppgift att förbereda bildandet. Exakt ett år senare, den 15 juni 1990, bildades SFÖ i en föreläsningssal på Stockholms universitet ute i Frescati. Mötesordförande vid det tillfället var förresten FAT:s dåvarande ordförande, Leif Östling. Både FAT och SFÖ har enligt sina respektive stadgar som syfte bl.a. att tillvarata sina medlemmars gemensamma intressen (SFÖ-stadgan preciserar: juridiska och ekonomiska intressen ). Denna likhet mellan föreningarna är förvisso viktig, men är i stort sett den enda. För att bli medlem i FAT måste man vara auktoriserad translator, och det innebär att rekryteringsbasen begränsas till de cirka 440 nuvarande auktoriserade translatorerna (sffrorna för 2015 ej med i beräkningen). SFÖ har inte mindre än sex olika medlemskategorier, varav de två största är de s.k. fullvärdiga medlemmarna och de associerade medlemmarna. För att antas som fullvärdig eller associerad medlem ska man kunna styrka att man under minst fem respektive tre år har helt eller huvudsakligen försörjt sig på översättning av facktexter. Samma krav för FAT Även auktoriserade translatorer, som ansöker om medlemskap i SFÖ, måste på samma sätt styrka sin status som yrkesverksamma facköversättare. SFÖ har naturligtvis en mycket större rekryteringsbas: antalet fysiska personer bland medlemmarna är i dag cirka 1 100. Vidare finns det studerandemedlemmar, intressemedlemmar, hedersmedlemmar samt företagsmedlemmar. Den sistnämnda kategorin består av översättningsbyråer (eller språkföretag, som de numera föredrar att kalla sig). Redan från SFÖ:s start var denna medlemskategori ifrågasatt, då den i synnerhet av de mer erfarna översättarna uppfattades som frilansöversättarnas motpart på marknaden. Under SFÖ:s första tid upplevdes detta dock inte som särskilt kontroversiellt av de flesta översättarna i föreningen, eftersom alla översättningsbyråerna, med två undantag, var grundade, led- 16

Författaren Mikael Niemi lovar att åhörarna på årets SFÖ-konferens ska gå från föreläsningen med insikten om att Sverige är ett mycket stort land. Dessutom lovar han att berätta om översättningen av titeln Populärmusik från Vittula. da och ägda av översättare, alltså kolleger. Företagsmedlemmarnas medlemsavgifter var förmodligen också ett värdefullt tillskott för en nybildad förening. En översättningsbyrå hjälpte dessutom SFÖ med ett räntefritt lån på 30 000 kr, som på den tiden var en icke föraktlig summa. FAT har däremot alltid avböjt alla former av sponsring för att vara helt självständigt och oberoende av eventuella lojaliteter när det gäller att hävda sina medlemmars intressen. Företagsmedlemsfrågan Som bekant domineras marknaden numera av några stora koncerner, de flesta med institutionella ägare och chefer utan egen översättarerfarenhet. Jag har själv två gånger motionerat om ändring av SFÖ:s stadga, så att enbart fysiska personer skulle accepteras som medlemmar. Dock avslogs motionen båda gångerna med knapp majoritet. Inom SFÖ finns dock en stark opinion mot kategorin företagsmedlemmar; framtiden får utvisa om den också kommer att få konkreta konsekvenser. SFÖ och FAT arbetar alltså inom ramen för vitt skilda förutsättningar och har utvecklat olika stilar eller kulturer, om man så vill. Det som jag mest uppskattar hos SFÖ är de årliga konferenserna i anslutning till årsmötet. Att programmen nästan alltid är av hög klass är en åsikt jag inte är ensam om. Dessutom får yngre människor chansen att genom medlemskapet i SFÖ få en mer realistisk bild av facköversättarens vardag och även dess mindre ljusa sidor. Det kan ju FAT inte erbjuda med tanke på att de flesta av oss hade nått en tämligen mogen ålder innan vi hade förvärvat de kunskaper, färdigheter, stilkänsla och omdöme för att inte säga livserfarenhet som krävs för att man ska ha en chans att klara Kammarkollegiets translatorsprov. Och enbart auktoriserade translatorer kan som sagt bli medlemmar i FAT. Gott samarbete Dessa omständigheter hindrar dock inte ett samarbete mellan Sveriges äldsta och yngsta översättarorganisation. Vi har exempelvis flera gånger firat Hieronymusdagen tillsammans, ibland även med Översättarcentrum. FAT har på några SFÖ-konferenser informerat om auktorisation och vad man ska göra för att bäst förbereda sig för provet. Under det gångna verksamhetsåret har FAT fått låna SFÖ:s kansli för ett styrelsemöte. I SFÖ:s styrelse sitter en FAT-medlem, i dess valberedning på fyra personer är tre FAT-medlemmar. Och i FAT:s nuvarande styrelse är mer än hälften av ledamöterna även SFÖmedlemmar. Några vattentäta skott finns inte! Bo Widegren Vi möts på banketten! Två av höjdpunkterna under konferensen finns på bild här, Sara Lövestam och Mikael Niemi. Hela programmet finns på SFÖ:s webbplats under fliken Konferens2015. På lördagens bankett brukar FAT försöka ordna ett eller flera egna bord. Säg till så får du trevligt bordssällskap. Att det blir magisk show och garanterat större portioner än i Jönköping är ju inte heller helt fel Kammarkollegiet håller en verkstad under konferensen. Några punkter att se fram emot: Lars Melins fördrag om ekonomiska ord, Karin Nilsdotters rymdvisioner och chansen att få hjälp med vad man ska äta, hur man ska jobba och nätverka och sortera mejlen. För att inte tala om att få chansen att mötas IRL. Katarina Lindve 17

Roliga sidan Den svenska milen När jag åker bil i Sverige, eller genom Europa, ser jag sällan några liftare eller - som man säger på engelska hitchhikers, men det var annorlunda på 70- och 80-talet. Då var det, ibland, köer av liftare, som väntade vid en motorvägspåfart. För dagens ungdom låter det säkert konstigt, men det fanns inte några interrailkort eller andra resepaket för ungdomar på den tiden. Säkert kunde ungdomar i England eller Tyskland få pengar av sina föräldrar till en tågresa, men för mig, en studerande från Polen, fanns det bara ett sätt att ta mig fram i Europa, på min tumme. Året är 1976: Jag lyckades efter 6 veckors väntan få ett pass gällande för en resa utomlands. Jag fick alla nödvändiga visa, och var redo att upptäcka Europa på egen hand. Jag kunde köpa tågbiljett genom Polen och DDR med polsk valuta, men sedan var det stopp. Det vill säga jag hade helt enkelt inte råd att betala för biljetten i västtyska mark. Gömda besparingar Jag hade 100 dollar på mig gömda i mitt bälte, vilka jag hade sparat ihop genom privatundervisning i engelska, men det var allt. Jag var alltså fattig, väldigt fattig, men mycket rik på vilja att se Europa med egna ögon. Mitt mål var ett internationellt studentläger i Essex, England, där jag skulle plocka jordgubbar. Utsikterna var alltså fantastiska. Det gällde bara att ta sig fram. Jag minns min första bil, såsom man minns sin första kärlek. Helmstedt var den lilla gränsstaden i Väst-Tyskland. DDR och hela Östblocket var bakom mig. Sjungande en egen påhittad melodi med texten West here I come! steg jag av tåget, bärande på en tung ryggsäck med presenter till alla mina brevvänner, som jag skulle hälsa på. I varje hand bar jag en väska innehållande massor med konservburkar (maten var mycket billigare i Polen). Nu gällde det att hitta motorvägen, gränsövergången DDR Väst-Tyskland. Gränslift Alla bilar måste stanna vid gränsen, så det borde vara lätt att få en vänlig förare där, tänkte jag. Och det var sant. Efter en kvart satt jag i en Citroen DS, på den tiden en lyxbil. Föraren var en belgisk schackspelare som var på väg hem efter en internationell schacktävling i Polen, närmare bestämt i Sopot vid Östersjökusten. På kvällen var vi i Bryssel. Listig teknik Men att lifta var inte alltid så lätt. Ibland fick jag vänta länge, men efter några dagar hittade jag på en bra teknik. Det gällde att se det hela ur förarens perspektiv. Även om han eller hon (det hade, faktiskt, hänt ibland!) var en trevlig person som ville hjälpa en liftare, kunde man inte göra mycket, om det inte fanns en plats, där man kunde stanna bilen utan att störa trafiken, så min teknik gick ut på att först hitta rätt plats för bilen. Sedan gick jag tillbaka 100 m, och där brukade jag lämna min ryggsäck, på vilken jag hade fäst en kartong med texten POLISH STUDENT i stora tjocka bokstäver. 18

Slutligen gick jag ytterligare 100 m tillbaka, och stod där med en skylt med den stadens namn, dit jag ville ta mig. Det fungerade jättebra. En förare ser mig och tänker: OK, jag åker också till Brighton. Varför inte hjälpa honom?. Polen som metkrok När han hade hunnit tänka det, har han redan åkt 100 m, och då ser han min ryggsäck med information om att jag är en studerande från Polen, vilket för vissa människor på den tiden var det ett intressant men okänt land. OK, jag skulle kunna ta honom, men var ska jag stanna? tänkte föraren, och då, såsom en uppenbarelse, ser han, på kanske 50 meters avstånd, ett ställe, där han kan parkera bilen. Tro mig, denna teknik fungerade mycket bra! I England var jag tvungen att glömma kilometer, och i stället för dem tänka i mil (1609 meter). Det gick rätt så bra, och efter en tid glömde jag nästan att det fanns kilometer. Efter en mycket fantastisk sommar i England var mitt nästa mål Sverige. Det gick faktiskt rätt så bra att på två dagar ta sig genom Holland och Tyskland, och en höstmorgon anlände jag med färjan till Trelleborg. Svensk räls Nu, såsom en erfaren liftare, hittade jag, redan på färjan, en lastbil, och föraren lovade mig att köra mig till utkanten av Malmö, där motorvägen till Göteborg började. Allt gick som på räls, och redan vid niotiden befann jag mig, under en septembermorgon, med min ryggsäck och mina skyltar, vid påfarten till motorväg E4. Det var ett perfekt ställe, med parkeringsmöjligheter precis innan bilar skulle åka ut på motorvägen. Jag ställde min ryggsäck halvvägs mellan det presumtiva parkeringsstället samt platsen, där jag skulle vifta mot förarna. Jag hade inga väskor längre, då alla konservburkarna var uppätna, och ryggsäcken var inte så tung heller. Jag kunde inte svenska, men jag hoppades att det skulle gå bra med engelskan, som jag nu hade använt i över två månader. Jag såg på min karta att jag hade motorväg nästan hela vägen, och till Göteborg var det ca 260 kilometer. Jag måste få en bil för minst halva vägen, tänkte jag. Jag kan absolut inte ta en bil som släpper av mig någonstans på motorvägen, eller kör av från vägen till en stad i närheten. Då blir jag fast. Jag hade, några gånger, råkat på vänliga människor, som ville hjälpa, men sedan lämnade mig mitt på vägen, eftersom de lämnade motorvägen för att åka in i någon stad. Det hade, ibland, tagit mig en halv dag innan jag hade kommit tillbaka till motorvägen på rätt sida av staden. Kort lift - nej tack! Några bilar passerade, en stannade, men han skulle bara till Halmstad. Nix! Thank you, very much. I prefer to wait. Sedan kom det en annan bil. Föraren stannade, gick ur bilen, och vinkade vänligt mot mig. Jag sprang till honom med min ryggsäck. Vi började prata med varandra. I see, that you want to get to Gothenburg. I am not going that far but I could give you a lift for about twenty miles. Jag behövde inte titta på kartan längre, då jag redan hade memorerat de största städerna. No thank you very much. Twenty miles is not enough. It will not help me much. Ingen by tack Jag kom ihåg att det var 16 kilometer till Lund, alltså 10 mil, och om jag åkte ytterligare 10 mil, skulle jag troligen hamna i en liten stad eller by, som föraren säkert åkte till, eller rent av på motorvägen. Nej, det var, definitivt, inte min bil! But twenty miles is quite far. You will get almost to Gothenburg and I will drop you on the right spot. Come on, I can give you a lift. Det verkade ännu konstigare. Varför insisterar han? undrade jag. Inget konstigt alls Under mina resor hade jag, två gånger, råkat på män, som kom med lite ovanliga erbjudanden, men han var definitivt inte en sådan typ. Det var något som inte stämde. Jag tog fram min karta, och visade den för honom. Sir! Look here, please. Here is Malmö and here is Lund, which is about ten miles from Malmö. Another ten miles will be right here on the motorway, only sixteen kilometres from Lund. And Gothenburg is about 160 miles from here. Mannen började skratta hjärtligt. Ha, ha, ha! I see that we do not understand each other. I said miles but I meant Swedish miles. We always say miles in Sweden but we mean Swedish miles. And one Swedish mile is 10 kilometres. So I can give you a lift to Varberg and leave you right on the entrance to motorway going to Gothenburg. Han visade mig Varberg på kartan. På några sekunder var både jag och min ryggsäck inne i hans bil. Det var något nytt: DEN SVENSKA MILEN. Under resan skrattade vi en bra stund åt vårt missförstånd. Marian Jozef Waszkiewicz RED:s anmärkning: Har du också något att berätta? När translatorer samlas brukar alltid många roliga språkhistorier utbytas. Välkommen att skicka in ditt bidrag till Fataburen så fler får dra på smilbanden. Att som Marian väva in lite historik är också tillåtet. Både korta och längre bidrag mottages med tacksamhet. 19

Fataburen 1 2015 Styrelsen informerar Det har gått nästan ett år nu sedan den nya styrelsen tillträdde. Det har varit ett rätt så intensivt år då vi har fokuserat en hel del på strategi, kommunikation och information. I anslutning till styrelsemötet i november 2014 ägnades en halv dag åt strategidiskussioner. Vi kom fram till att fokus behöver läggas på föreningens integrerade identitet/ kommunikation. För att stärka identiteten behövs en tydlig och enhetlig profil för webbplatsen, Fataburen, trycksaker m.m. Därför har styrelsen beslutat att ny logotyp och ny grafisk profil ska tas fram under våren. Offertförfrågan skickades ut till sammanlagt fem grafiska formgivare som fick lämna offerter och presentera ett urval av sina tidigare arbeten. Processen med att välja formgivare tog sin tid, det var många aspekter som skulle vägas in, inte minst pris. Valet föll på Eva-Lotta Cederström på Cederström Design AB i Vaxholm. Arbetet med den nya profilen kommer att påbörjas i april med en workshop med styrelsen för att komma fram till vilka värden den nya profilen ska ge uttryck åt. Nästa steg blir att göra webbplatsen till ett mer levande forum och med fler funktioner än i dag. Bl.a. ska det finnas ett kalendarium för kommande händelser inom och utanför föreningen som Styrelsen bjöds på middag hemma hos ordförande Nadja Chekhov i samband med senaste styrelsemötet. Från vänster: Marian Jozef Waszkiewicz, Birgitta Önnerfält, Lena Evstropova Blom, Donald Hughes och Nadja Chekhov. kan vara av intresse för translatorerna, information om medlemsförmåner, försäkringar, arkiv för Fataburen, m.m. Styrelsens ambition är också att mer målinriktat arbeta med medlemsrekrytering, både av nyblivna translatorer och av translatorer som inte är medlemmar. Rekryteringsbrev har tagits fram och skickas numera till nyblivna translatorer tillsammans med föreningens stadgar, en lista över medlemsförmåner samt Fataburen. De som ansöker om medlemskap och väljs in i föreningen får ett välkomstbrev. I oktober deltog ordförande Nadja Chekhov och styrelseledamoten Giovanni Barcio i ett möte i Köpenhamn med företrä- dare för translatorsföreningarna i Danmark, Norge och Finland. Vid det tillfället beslutades det att ett närmare nordiskt samarbete skulle inledas i syfte att stärka de auktoriserade translatorernas ställning i Norden. Bl.a. finns det planer på att skapa en gemensam nordisk portal samt anordna en nordisk översättarkonferens, förmodligen i Sverige 2016. Även Islands translatorsförening är inbjuden till samarbetet, liksom Rättstolkarna i Sverige. Nadja Chekhov planerar att anordna ett möte med de nordiska ordförandena i anslutning till SFÖ:s jubileumskonferens i Eskilstuna i maj. Det är styrelsens förhoppning att så många som möjligt kommer till årsmötet den 28 mars kl. 14-17 på Citykonferensen i Stockholm. Vi inleder kl. 14 med kaffe, därefter blir det årsmöte följt av ett föredrag av professor Frank-Mikael Kirsch om boken Guld i strupen rötter och relationer till det svenska språket. För dem som vill avslutas kvällen med buffé och trevlig samvaro med kollegor. Styrelsen Dagens styrelsemöte hålls på The Bugli Company i Stockholm. 20