SEKAB - ETANOL TILL VARJE PRIS? Hur SEKABs biobränsleprojekt i Tanzania drabbar lokalbefolkningen

SEKAB - ETANOL TILL VARJE PRIS? Hur SEKABs biobränsleprojekt i Tanzania drabbar lokalbefolkningen

ActionAid är en internationell hjälporganisation som i mer än 35 år har bekämpat fattigdom och orättvisa. I alla projekt och kampanjer har vi alltid störst fokus på att stödja fattiga och utsatta eftersom vi vet att jämställdhet och rättigheter är nyckeln till framgång i kampen mot fattigdom. ActionAid arbetar alltid i nära relation till de fattiga för att tillsammans med dem hitta vägar ut ur fattigdomen. Vårt arbete når idag över 13 miljoner människor i 40 länder. I maj 2006 öppnade ActionAid ett kontor i Sverige. Fotograf: Kate Holt, Karin Wall Härdfelt, ActionAid Framtagen i oktober 2009 av Factwise på uppdrag av ActionAid

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. Sammanfattning... 4 2. Biobränslen i Tanzania... 6 Lagstiftning... 6 Jordbruket... 7 Biobränslegrödor... 7 3. Sekab... 9 4. Vad marken används till i dag?... 10 Bagamoyo... 10 Röster från lokalbefolkningen... 12 5. Hur har Sekab förhandlat till sig marken?... 14 Nyanda Katundu... 14 Kvinnor har svårt att göra sina röster hörda i förhandlingarna... 15 Förväntningar... 15 6. Arbetstillfällen...16 7. Sociala konsekvenser...17 8. Livsmedelssäkerhet...18 Kontraktsodling...18

1. SAMMANFATTNING I Tanzania sker just nu en snabb utveckling där utländska bolag knyter till sig stora mängder mark för att odla biobränslen till konsumenter i den rika delen av världen. Svenska Sekab har planer på att odla upp en yta lika stor som två tredjedelar av Gotland med sockerrör. Sockerrören ska bli till etanol för att vi ska kunna tanka våra bilar här i Sverige. Framtiden för Sekabs Tanzaniaprojekt är för tillfället lite svajig. Pengarna är slut och Sekabs huvudägare, tre norrlandskommuner, vill inte ha mer med satsningen att göra. Men Sekabs dotterbolag i Tanzania vill fortsätta verksamheten och har sökt lånegarantier från Sida. Enligt företaget ska investeringarna få fart på jordbruket i Tanzania när oanvänd mark odlas upp. Samtidigt ska etanoltillverkningen ge mängder av arbetstillfällen åt lokalbefolkningen. Den fältstudie som ActionAid har gjort visar på en helt annan verklighet. Om Sekabs planer blir av kan det att slå det hårt mot den fattiga lokalbefolkningen som bor runt plantagerna. Konsekvenserna kan bli en ännu större brist på både mat, vatten och bränslen. Hårdast slår det mot kvinnorna som ofta är fattigast men som samtidigt är de som ofta har störst ansvar för att skaffa mat och bränsle. företag som är verksamma i Tanzania och talat med dem som berörs. Studien är gjord av fyra forskare från Sokoine University of Agriculture i Monogoro i Tanzania. Kompletterande intervjuer har gjorts av ActionAids personal. Den här rapporten är en sammanställning av den del av undersökningen som rör det svenska företaget Sekabs verksamhet i Tanzania. Studien visar på en rad problem med Sekabs planer: Lagstiftningen har inte hunnit med den snabba utvecklingen och har stora brister. De riktlinjer som hopklipp av riktlinjer för andra områden. De saknar långsiktiga mål och innehåller ingen analys av regelverk som skyddar lokalbefolkningens intressen. Marken där Sekab vill anlägga sina plantager är inte alls outnyttjad, vilket företaget hävdar, utan är viktig för lokalbefolkningens försörjning. Marken används bland annat för insamling av ved och tillverkning av träkol, vilka tillsammans står för 98 procent av hushållens totala energikonsumtion. Marken används även för att valla djur, hämta byggmaterial, plocka grönsaker och medicinalväxter på. De områden Sekab förhandlar om är möjliga att odla sockerrör på, vilket även gör dem möjliga att odla matgrödor på. Erfarenheten från andra biobränsleodlingar visar att matpriserna har höjts när plantagerna är igång. I Tanzania har 60 procent av befolkningen på landsbygden svårt att få maten att räcka året runt och 36 procent lever under fattigdomsgränsen. Sekabs plantager skulle innebära att mark, vatten och arbetskraft som används eller kan användas för produktion av mat istället används för att framställa biobränslen. Bönder i byn Nyanda Katundu är upprörda över Sekabs förhandlingsmetoder. Byn har ingått ett avtal där de godkänner att Sekab anlägger en plantage i området, delvis på byns mark. Efter att ett par pojkar från byn varit på utbildning i landrättigheter ångrar byborna att de skrev på avtalet. De känner sig mutade av Sekab som gett dem pengar inför ett möte där avtalet skulle skrivas under. Nu är många oroliga för vad som ska hända med dem om Sekab kommer tillbaka. Sekab har rest runt och försökt övertala bönder att lägga om sitt jordbruk från matgrödor till sockerrör sockerrör som Sekab sen ska köpa upp och göra etanol av. Omställningen från odling av mat till biogrödor leder till att tillgången på mat minskar, priserna höjs och det blir allt svårare för människor att bli mätta. Sekabs sockerrörsodlingar kommer att behöva mycket grundvattnet. Det riskerar att leda till vattenbrist både för naturen och för människor som lever i närheten. hur vattenbristen ska drabba dem och deras odlingar.

Sekab hävdar att deras investeringar kommer att leda till social utveckling då de skapar nya arbetstillfällen i området. Många av de bönder Sekabs personal har förhandlat med har nu mycket stora till att lokalbefolkningen troligtvis blir besvikna om plantagerna kommer igång. På Sekabs fröodling i Tanzania är det tunga jobb och nästan alla är anställningstrygghet och sjukförsäkring i Tanzania. Erfarenheten från andra plantager visar att det är svårt att försörja sig på de löner som betalas ut. Dessutom minimerar skördemaskiner och annan teknik som Sekab tänkt använda på plantagerna behovet av arbetskraft. I dag är det ingen brist på land i Tanzania men med klimatförändringar och höjda vattennivåer, i kombination med att utländska bolag tar över allt mer tar slut ett scenario som kan leda till svält och Biobränsleplantagerna innebär stora risker för lokalbefolkningen och i dag är regelverket för svagt för att skydda deras intressen och rätten till mat och vatten. ActionAid kräver därför att SEKAB avbryter samtliga biobränsleprojekt i Tanzania till dess att nationella regelverk för biobränsleinvesteringar i Tanzania är på plats. ActionAid kräver vidare att inga nya biobränsleprojekt påbörjas i Afrika förrän nationella regelverk är upprättade i de aktuella länderna. ActionAid kräver också att utvecklandet av nationella regelverk för biobränsleinvesteringar i Tanzania och i övriga Afrika sker i samverkan organisationer och berörda lokalsamhällen. PERSONAL FRÅN ACTIONAID I SVERIGE OCH TANZANIA PÅ FÄLTBESÖK

2. BIOBRÄNSLEN I TANZANIA SOCKERRÖR PÅ SEKABS FRÖODLING I BAGAMOYO De senaste åren har Tanzania uppmärksammats för dess stora möjligheter till odling av biobränslen. Stora utländska investerare har startat eller planerar att starta jättelika plantager av biobränslegrödorna sockerrör och jatrofa. Bränslet exporteras sedan för att säljas som drivmedel åt miljömedvetna konsumenter i den rika delen av världen. För Tanzanias del drog det hela igång 2006 efter en rapport som uppmärksammade landets potential som biobränslefält. Rapporten bekostades av det tyska biståndsorganet GTZ. FN:s livsmedelsorgan FAO gjorde därefter en grov beräkning som visar att en tredjedel av Tanzania, eller 30 miljoner hektar, kan lämpa sig för biobränsleodling. Men Östafrika är för dåligt kartlagt för att några mer exakta bedömningar om dess potential ska kunna göras. i landet och har antingen redan startat plantager eller projekterar för att komma igång. Mellan år 2006 och 2008 öronmärktes drygt 435 tusen hektar för odling av biobränslen av myndigheterna. Det är en yta som motsvarar hela Gotland och Öland tillsammans. Den tanzaniska staten, som varit positiv till utvecklingen, välkomnar utländska biobränsleföretag och hjälper dem att etablera sig i landet. Staten hoppas att detta ska öka bidra till att motverka klimatförändringarna. Lagstiftning Eftersom utvecklingen gått så fort har inte lagstiftningen hunnit med. Tanzania saknar idag långsiktiga mål med vad andra policydokument, bland annat för jordbruk, skog och energi. De har stora brister eftersom de egentligen är skrivna för att reglera andra områden och inte tar upp fattiga landsbygdsbefolkningen som är ovana att förhandla med stora företag. En ny lagstiftning som reglerar

biobränsleinvesteringar är på väg och en arbetsgrupp har tagit fram ett förslag som nu är ute på remiss. Utländska företag får inte köpa mark i Tanzania. Istället arrenderas marken ut av staten på långa kontrakt på upp till 99 år. För att ett företag ska få arrendera mark som lokalbefolkningen har rättigheterna till, behövs både byarnas och statens godkännande. Enligt de nuvarande statliga riktlinjerna kan utländska investerare själva åka runt i byarna och få underskrifter på att lokalbefolkningen är villig att ge upp sin mark för att låta företaget etablera sig där. När byarna godkänt upplåtelsen bestämmer staten om verksamheten får tillåtelse. Marken i sig anses knappt ha något värde och arrenderas ut mycket billigt på marken i form av odlingar, byggnader och annat. I utbyte mot rätten att använda marken utlovar företagen ofta arbetstillfällen och olika investeringar i området. har laglig rätt till men ändå använder och har använt länge. På sådan mark har de inget att säga till om när det gäller rätten till användning. Export av biobränslen är skattefritt men för inhemsk konsumtion beskattas de med 20 procent. De säger att de ska beskattas som vegetabilisk olja och att alla jordbruksprodukter som exporteras från landet är skattefria. En av orsakerna till att Tanzania är så populärt bland utländska företag är just de låga skatterna. Odling av biobränsle skulle kunna minska behovet av importerad olja och därmed vara bättre för miljön i Tanzania. Men vägen dit är lång, det är fortfarande tyst om regleringar som skulle kunna öka den inhemska konsumtionen. I dagsläget är det mer troligt att allt biobränsle kommer att gå på export och att Tanzania fortsätter att importera fossila bränslen. jordbruken får lån för att effektivisera sitt jordbruk. 80 procent av landets befolkning är sysselsatta inom jordbruket. På landsbygden är i princip alla kvinnor engagerade, 89 procent av de ekonomiskt aktiva kvinnorna där försörjer sig genom jordbruk. och står för 98 procent av den energi hushållen på landsbygden använder idag. Dessa bränslen samlas och tillverkas ofta på allmänningar med obrukad mark som alla har tillgång till men inte äger. Framför allt kvinnorna på landsbygden utnyttjar de gemensamma resurser som Biobränslegrödor De växter som främst odlas i Tanzania för produktion av biobränslen är jatrofa och sockerrör. Jatrofa har sitt ursprung i Centralamerika och är ett träd, eller buske, med oljerika nötter som är lämpade att göra biodiesel av. Fördelen med jatrofan är att den klarar av att växa på torra marker där få andra grödor klarar sig men jatrofan ger högre avkastning på bördigare jordar. Under ActionAids fältstudie fann man områden där plantorna växte på bra odlingsmarker och bevattnades från en med matgrödor om vattnet. Jatrofan är smittbärare av sjukdomar som drabbar kassava, en viktig stapelföda i jatrofa ska sprida sjukdomarna till kassavaodlingar. Sockerröret, som används för att framställa etanol, är en törstig växt som kräver mycket vatten. Det gör den olämplig att odla i torra områden. Under goda förhållanden ger sockerröret däremot en stor skörd per hektar. Jordbruket Tanzania domineras idag av små jordbruk på mellan 0,9 och 3,0 hektar. Det är ett lågeffektivt jordbruk och det fortfarande jorden för hand med hacka och bara tio procent använder traktor. Bara tre procent av de mindre

SEKAB SÖKER PENGAR FRÅN SIDA FÖR ATT FORTSATTA PROEJKTET I TANZANIA

3. SEKAB Sekab bildades 1985 för att tillverka och sälja etanol i Sverige men när försäljningen av etanol i Sverige ökade sökte sig företaget utomlands. Biobränslen sågs som planer på fabriker i Östeuropa och stora egna plantager och fabriker i Afrika. Det var en ovanlig satsning för ett kommunägt bolag. Sekab ägs till 70 procent av de tre kommunerna Skellefteå, Örnsköldsvik och Umeå. Resterande 30 procent ägs av Eco Development där Sekabs förre VD, Per Carstedt, är huvudägare. I Tanzania vill Sekab anlägga stora sockerrörsplantager och bygga etanolfabriker i anslutning till dessa. Företaget vill även få bönderna runt omkring plantagerna att odla sockerrör till etanoltillverkningen. När verksamheten började talade företaget om att långsiktigt odla upp 400 000 hektar, en yta lika stor som två tredjedelar av Gotland. Det är främst två områden längst den Nu är framtiden för Sekabs Afrikaprojekt högst oviss. Moderbolaget i Sverige har beslutat att avveckla all verksamhet i Afrika och försöka sälja dotterbolaget i Tanzania. Kommunerna som är delägare har fått hård kritik för att de bedrivit affärer utanför sina kommungränser och verksamheten har kostat dem stora summor. Kommunernas förhoppning har legat i att få tillbaka så mycket som möjligt av sina investerade medel vid en vecklingen beräknas gå på ytterligare 40 miljoner, en förlust som kommunerna får betala. Hittills har Sekab inte hittat någon investerare som vill gå in med pengar och ta över dotterbolaget. Nu söker dotterbolaget i Tanzania pengar från Sida för att kunna fortsätta med projektet. I somras lämnade Sekab in en ansökan om lånegarantier till Sida och i skrivande stund behandlas ansökan fortfarande. Avvecklingen av verksamheten i Tanzania har påbörjats men går avsiktligt långsamt, eftersom det från kommunernas och företagsledningens sida hela tiden Sekabs förre vd och största privata ägare, Per Carstedt, är intresserad av att köpa loss dotterbolaget i Tanzania och fortsätta planerna. Så här sa Per Carstedt till tidningen Norran i slutet av september i år angående verksamheten i Tanzania Vi tror att när lågan slocknar blir det svårare att få liv i den igen. Vårt mål är att hålla den på sparlåga något år... Ingen har visat intresse att ta över. Enda utvägen är att ta ansvaret själv Även chefen på plats, Anders att verksamheten blir kvar med hjälp av nya investerare.

4. VAD MARKEN ANVÄNDS TILL I DAG? När ActionAids fältstudie besökte platserna där Sekab tänkt starta plantager har det som företaget kallat outnyttjad eller marginell mark visat sig vara några av de bördigaste jordarna i landet. Den outnyttjade och så är den mark Sekab förhandlar om med tanzaniska mått riktigt bra mark, som både är bevuxen och har tillgång till vatten. Områdena används av de boende runt omkring bland annat för att skaffa bränsle, byggmaterial och mat. Kustområdena har bättre förutsättningar för jordbruk än det torrare inlandet och det är hit biobränsleföretagen är viktiga för att kunna exportera etanolen. Att Sekab deras kostnader men minskar samtidigt de fördelar som landet kunde få av investeringarna i form av hjälp med vägbyggen och annan infrastruktur. Sekabs miljökonsekvensbeskrivning för planerna i Bagamoyo (som krävs för att få myndigheternas tillstånd att arrendera mark) har blivit anklagad för att försköna verkligheten. Orgut, det konsultföretag som gjort miljökonsekvensbeskrivningen, har tagit avstånd från den slutversion Sekab presenterade. Orsakerna är att Sekab hade ändrat i slutsatserna och slätat över allvarliga problem som till exempel vattenbristen som kan komma att uppstå. FLORA OCH BABY LARUMBE BÄR HEM VED Bagamoyo Den enda produktion Sekab har kommit igång med i Tanzania är en fröodling som startade 2007 i Bagamoyo. De cirka 200 hektar som odlingen ligger på är den enda mark som Sekab har ett färdigt arrendeavtal för. Marken tillhör Tanzanias fängelsemyndighet, så avtalet behövde inte föregås av några förhandlingar med ortsbefolkningen. Sekab förhandlar med staten om att arrendera 20 000 hektar till i Bagamoyo från den nedlagda boskapsranchen Razaba. Om det blir av säger Sekab att enbart 6 000 hektar kommer att odlas upp. Resten ska användas till naturvård. Även den marken tillhör staten, och de boende

BAGAMOYO RUFIJI I debatten har det förekommit olika uppgifter om huruvida marken används av lokalbefolkningen eller inte. När representanter från ActionAid besökte området och intervjuade människor som bor i närheten av Razabaranchen, visade det sig tydligt att marken idag nyttjas av lokalbefolkningen (se intervjuerna här intill). Byar i närheten av andra stora biobränsleplantager i Tanzania har sett den biologiska mångfalden minska och fått ont om byggmaterial, områden att göra kol på distriktet där det holländska företaget BioShape verkar. I en genomgång av biobränsleodlingar i Östafrika som WWF gjort, säger Sekabs dåvarande vd Per Carstedt att det i området de vill arrendera i Bagamoyo uppehåller sig främst människor som bränner trä för att producera träkol, en olaglig verksamhet som dessutom bidrar till avskogning i området. Wilhelm Östberg, professor i socialantropologi som besökte området under 2007, ger i WWF:s genomgång en annan bild. Han beskriver området som väl använt. Eftersom de som nu uppehåller sig i området vistas där illegalt får de ingen kompensation och ingen ny mark att bruka när Sekab tar området i anspråk. Inte heller när SVT:s reportrar besökte området fann de oanvänd mark utan träffade både boskapsskötare och människor som samlade ved. Marken som Sekab förhandlar om i Bagamoyo angränsar till Saadani National Park, och har till stora delar samma den närliggande byn Mavuji säger att de ser minst 25 minst 34 arter av däggdjur som är hotade enligt IUCN: s rödlista. Om ett stort område skövlas för att ge plats för en sockerrörsplantage innebär det en inskränkning i dessa arters livsutrymme. Frågan om vatten är en annan tveksamhet med projektet. Sockerrörsplantagen ska leda till både vattenbrist för de boende i närheten och till förändringar i ekosystemet. Enligt Sekabs Tanzaniachef, Anders Bergfors, har företaget långt gångna diskussioner med ett antal myndigheterna har satt en gräns vid halva den ytan. delar är naturskyddade och området hyser en stor biologisk mångfald med bland annat fåglar och apor. av lokalbefolkningen som en del i försörjningen (se har rätt till den mark som Sekab planerat att starta sin verksamhet på, och de har möjlighet att säga nej till en etablering. Men lokalbefolkningen är ovana att förhandla och har dåliga kunskaper om sina rättigheter. Ett antal byar har redan avtalat med Sekab att företaget får använda byns mark. Men innan någonting är klart måste myndigheterna godkänna planerna. WWF har varnat för de miljömässiga konsekvenser Bagamoyo och konsekvenserna vid vattenbrist befaras bli värre. Sekabs sockerrörsodlingar planeras på höglänta och torra områden. Denna mark är inte uppodlad i dagsläget just för att den kräver så mycket bevattning om något ska kunna växa där och sockerrörsodlingar är vattenkrävande. Vattnet ska tas från dammar och under torrsäsongen även från grundvattnet. Det kan leda till allvarliga förändringar i vattenförsörjningen nedströms och allvarliga konsekvenser för mangroveträsken. Mangroveträsken är viktiga för hela ekosystemet och fungerar bland annat som barnkammare för många lokalbefolkningen och matproduktionen i området kommer att få ta konsekvenserna av att vattentillgången minskar.

Använder du eller din familj Razabaområdet på något sätt? Vi använder marken för att göra kol och samla ved på. Inga bybor kommer att vara tillåtna på området i som förbjuder koltillverkning. Så vi kommer att hitta en ny plats att tillverka kol och samla ved på. Det är inte så mycket längre bort än Razaba. Men en del av byn ligger nära Razaba och de som bor där kommer att behöva göra sin kol och hämta vatten, ved och grönsaker någon annanstans. Det är framför allt kvinnorna som får lida av det här eftersom det är de som samlar ved. MWANAHAVA ABDALA, JORDBRUKARE Det är framför allt kvinnorna som får lida av det här eftersom det är de som samlar ved. Om Sekab hugger ner skogen och använder marken för att odla sockerrör, hur skulle det påverka byn? Det skulle få allvarliga konsekvenser för oss. Nu är vi lika beroende av skogen som av jordbruksmarken för vår försörjning. Vi använder den för att göra kol, samla ved, jaga fågel, plocka svamp och hämta byggmaterial till våra hus och möbler. Från skogen hämtar vi även material som vi väver mattor av och säljer på marknaden. Bagamoy-distriktet. beroende av Razabaskogen. Även om Razabaområdet inte ägs av vår by så har vi stor nytta av den. Vår stora oro är vad som kommer att bli kvar till oss när Sekab startar sin verksamhet där? Även när det var olagligt så använde folk skogen till att plocka ved, medicinväxter, gräs att göra mattor av, lera att göra krukor av, byggmaterial, vilda grönsaker, frukt och svamp. Vi har låtit våra djur beta där och än viktigare, gjort träkol. All den träkolen du kan hitta runt byn och till och med i stan är från Razabaskogen.

Vad kan effekterna bli för dig om Sekab startar sin verksamhet här? Jag använder den delen av byns mark där Sekabs plantage kommer att ligga i framtiden till att samla virke, vatten, frukt och kol på. Om företaget kommer kan vi inte längre göra kol där och är hänvisade till en annan plats. Vi hoppas att vi kan odla sockerrör och sälja till dem, på så sätt skulle vi få lite pengar. Om Sekab kommer så behöver de kol och virke som vi kan göra oss en inkomst på. Men om det inte blir så då kommer vi att få problem, ingen att sälja våra varor till och vi riskerar att förlora tillgången till vatten. Vad kommer att hända med tillgången på mat? Om Sekab kommer så ökar trycket på livsmedel eftersom deras odlingar ligger nära våra och de använder samma vatten som vi gör. Deras skördar ökar och våra minskar. SOPHIA MOSHI PÅ VÄG HEM FRÅN MARKNADEN MED EN SÄCK TRÄKOL

5. HUR HAR SEKAB FÖRHANDLAT TILL SIG MARKEN? ActionAids fältstudieteam har träffat boende både i de byar som direkt har förhandlat med Sekab och de byar som på annat sätt berörs av planerna. Många känner sig lurade eller oroliga för vad de egentligen har gått med på. Okunnigheten om vad avtalen innebär är stor och efter Sekabs besök har många bybor väldigt höga förväntningar som Sekab inte vill ta ansvar för. Nyanda Katundu En av byarna som Sekab besökte är Nyanda Katundu där byborna i efterhand ångrar att de gick med på att låta Sekab ta över delar av byns mark. Invånarna upplever att de har blivit mutade med pengar och lurade av företaget om vad en etablering skulle innebära (se intervjun här Sekab betalade invånarna för att komma till bymötet de arrangerat för att rösta om företagets etablering i området. Totalt sett betalade Sekab 8000 shilling (cirka 45 kr) per person under det korta besök företaget gjorde i byn. Sverige. uppfattade det först som att byborna såg oss som ett hot mot de arbetstillfällen som Sekabs projekt skulle kunna medföra. Snart insåg jag att situationen var precis den omvända. Byborna hade ingått ett muntligt avtal med Sekab och nu ångrade de sig. De hade förberett sig för att den dag Sekab kom tillbaka göra allt för att backa ur avtalet. Sekab hade sagt att de skulle komma tillbaka i maj. Nu var det september och byn hade fortfarande inte Om vi hade fått utbildning i vilka rättigheter vi har till vår egen mark hade vi säkert agerat annorlunda hört något från företaget. Därför var det helt naturligt att stämningen blev nervös och avvaktande när vi nu kom och började ställa frågor om Sekab. Det var tydligt att alla i byn var av samma uppfattning, både när det gäller hur diskussionerna med Sekab gått till och att de ville behålla sin mark Första gången Sekab kom var 2007, de talade om att de var intresserade av vår mark för sockerrörsodling. De bjöd var (cirka 6 svenska kronor). De berättade att projektet skulle skapa nya arbetstillfällen för oss och att det skulle gynna oss på andra sätt, som att vi skulle få låna deras traktorer till vårt eget jordbruk. Marken de var intresserade av är på totalt cirka 35 000 hektar och överenskommelsen var att vi skulle bli kompenserade för jordbruksmarken men inte för skogen. Skogen skulle huggas ner av Sekab och ersättas av sockerrörsodlingar. Efter en diskussion Sekab lovade att de skulle vara tillbaka i maj 2009. Om vi hade fått utbildning i vilka rättigheter vi har till vår egen mark eller fått information om vilka regler som gäller och hur det går till hade vi säkert agerat annorlunda och vi hade haft ett annat avtal med Sekab i dag. Sedan Sekabs besök har två pojkar härifrån byn varit på ett seminarium om landrättigheter som arrangerades av Haki Ardhi (en ideell organisation som arbetar med frågor kring markrättigheter). När pojkarna kom tillbaka berättade de om villkoren för att skaffa mark i Tanzania. Vi insåg att vi inte har förstått om vi har gått med på att sälja vår mark eller på att arrendera ut den på 50 eller 99 år. Vad är det som gömmer sig bakom de 6000 shilling egentligen? Om vi inte blir anställda, hur ska vi då kunna försörja oss? Utan land kan vi inte odla mat och våra barn kommer inte att ha någonstans att ta vägen. Jag har hört historier om andra byar som har arrenderat ut sin mark. Nu får byborna inte ens passera marken och om de plockar upp ved så säger någon från företaget till dem att lägga tillbaka pinnarna.

Vi ångrar djupt att vi gick med på att låta Sekab verka på vår mark. Nu tror vi att jobben och löftena om att få låna deras traktorer bara var en strategi för att vi skulle gå med på att arrendera ut marken. Men om ett annat företag skulle komma i morgon och erbjuda oss pengar för att upplåta vår mark är det inte omöjligt att vi skulle gå med på samma sak en gång till. Det är så fattigdom fungerar. i förhandlingarna Även om byarna enligt lag måste ge sitt godkännande så är det inte en garanti för att alla kommer till tals. framförallt många kvinnor som säger sig inte ha varit med på mötena med Sekab och att de har dålig insyn i vad som händer. Det är ett vanligt problem i förhandlingarna med byarna att informationen och besluten fastnar i byrådet och att många invånare aldrig blir informerade eller tillfrågade. Kvinnor hamnar ofta utanför besluten. De som saknar juridisk på den mark Sekab försöker arrendera i Bagamoyo, blir heller aldrig tillfrågade. Samtidigt är dessa grupper de som drabbas hårdast av plantagernas negativa konsekvenser. företaget BioShape har en biobränsleplantage, driver Kommer du ihåg när BioShape först kom hit? Jag vet inte om det var några allmänna möten om det var det så var jag inte där. Oftast hör vi bara från andra att byrådet har gett ett företag land. Jag hör det bara från andra, inte via några möten. Blev ni tillfrågade om ni ville att BioShape skulle komma hit? Det blev vi inte. Jag tror att det var byrådet som bestämde. Kanske bjöd de in några till från byn och sen bestämde de att ge företaget mark. Förväntningar Sekab har lyckats bygga upp höga förväntningar hos lokalbefolkningen om vad företaget ska ge dem i form av arbeten, inkomstkällor, skolor, vatten, el och infrastruktur. Så höga förväntningar att Sekabs förre VD Per Carstedt Utan land kan vi inte odla mat och våra barn kommer inte att ha någonstans att ta vägen. dem. Vi har aldrig målat upp förväntningar att det är vi som bygger de här sakerna, utan det blir förhoppningsvis en konsekvens av att vi får den här ekonomiska utvecklingen i de här regionerna. I ActionAids fältstudier ingick även plantager som har startats av andra utländska investerare. Vid dessa besök mötte ActionAids team besvikna människor som blivit lovade stora positiva förändringar när biobränsleodlingarna skulle komma. Hur tror du att ditt liv kommer att förändras om Sekab kommer hit till byn? Jag tror att de kommer att anställa mig. Jag tror också blir bättre här i byn. De lovade också att bygga en skola här. Men kommande generationer får kanske lida om företaget tar så mycket land att det blir brist. Om det bor hysa mina barn.

6. ARBETSTILLFÄLLEN Ett av de viktigaste skälen för byar att släppa sin mark, och för den tanzaniska staten att försöka få dit biobränsleföretagen, är att investeringarna skulle kunna skapa många arbetstillfällen. Av de personer som intervjuats under ActionAids fältundersökning är det många som förväntar sig att automatiskt bli anställda samtidigt som de släpper sin mark, något som företaget inte kan garantera. Sekab beräknar att en första plantage och fabrik i Bagamoyo skulle kunna sysselsätta 900 de kunna sysselsätta 1 500 till 2 000 personer. Då Sekabs projekt ligger i projekteringsfasen och den enda verksamhet de har igång är en fröodling, är det omöjligt att säga hur väl de boendes förväntningar kan infrias. Erfarenheter från andra europeiska företags odlingar och fabriker tyder på att många kommer att bli besvikna. Det har visat sig att etablerade biobränsleodlingar främst tar in arbetare för dagsverken och säsongsjobb. trygghet än fasta anställningar och arbetarna saknar sjukförsäkring och sociala trygghetssystem. På Sekabs fröodling i Bagamoyo har man anställt cirka trettio personer lokalt, men i vissa perioder är det tre till fyra hundra säsongsarbetare på plats. Det är lokalbefolkningen. Ofta rekryteras personal för mer Lokalbefolkningen får ofta de enkla och osäkra jobben. Det sker en snabb teknisk utveckling bland odlingarna i det tanzaniska kustområdet. När maskiner som skördar sockerrör kommer på plats kan en enda maskin ersätta uppemot 80 arbetare. När tekniken tar över minskar behovet av arbetskraft och framförallt av outbildad arbetskraft. De jobb som skapas nu ser ut att bli färre och färre med tiden. De bönder som ger upp sin mark för ett lönejobb, gör det för 99 år framåt. till fem gånger mer per kilo jatrofafrön jämfört med de bönder som sitter fast i ett kontrakt. I samtal med olika aktörer inom biobränsleproduktionen i Tanzania framkom att de små företagen är bättre för lokalbefolkningen. Mindre inhemska biobränsleföretag etablerar sig i än vad de stora utländska investeringarna gör. Miss Fatuma Omari har tidigare arbetat hos biobränsleföretaget BioShape men har slutat och odlar Hur har BioShape förändrat jordbruket här i byn? egna gården och tillfälliga jobb på plantagen. Det gör att många får mindre skördar och byn producerar mindre mat nu än tidigare. Jag är väldigt glad över att jag har slutat på plantagen för nu kan jag arbeta på min egen gård hela dagen. Jag som är ensam behöver vara där varje dag. Först trodde vi att det skulle bli bättre när BioShape kom, men nu har priserna i affären gått upp. Mitt liv är ungefär som förut eller till och med sämre. Vi kvinnor jobbar för BioShape. Det blir ett hårt jobb för oss och det männen tjänar räcker inte för att betala för mat eller bostad. Förut jobbade vi tillsammans på fälten, män och kvinnor, men nu är vi nästan bara kvinnor som får göra allt arbete. ActionAids fältstudie visar också att de bönder som är bundna av kontrakt till de stora företagen får ett sämre pris för sina biobränslegrödor än de som är fria att sälja till vem de vill. De obundna bönderna kan få ut upp

7. SOCIALA KONSEKVENSER invandring till området. Det ger lokalbefolkningen en inkomstmöjlighet genom att till exempel stå för mat och logi. Men trycket på naturresurserna och den sociala leder till sociala spänningar och att HIV/AIDS eskalerar när det kommer ensamma arbetare från andra delar av landet. området, men risken är att konkurrensen om den odlingsbara marken ökar när biobränsleodlingar breder ut sig. I kustområden där plantagerna etablerar sig kommer troligtvis konkurrensen om den odlingsbara jorden att hårdna ändå, i och med klimatförändringarna. När havsnivån höjs är de som bor vid kusterna länder. När människor tvingas lämna sina hem och söka sig någon annanstans för att leta nya jordar ökar risken ETABLERADE BIOBRÄNSLEODLINGAR TAR FRÄMST IN ARBETARE FÖR DAGSVERKEN OCH SÄSONGSJOBB

8. LIVSMEDELSSÄKERHET Bristen på mat är ett stort problem i Tanzania, 60 procent av befolkningen på landsbygden får inte maten att räcka hela året. 36 procent av människorna i landet lever under fattigdomsgränsen och påverkas hårt när matpriserna stiger och tillgången på livsmedel försämras. Situationen ser ut att hårdna i år. Matpriserna har stigit med 25 regioner har redan varnat för att maten inte kommer att räcka till. Det drabbar de fattiga kvinnorna, som ofta har ansvaret för familjens matförsörjning, hårdast. Många experter och tunga institutioner säger att biobränsleodling har en direkt negativ inverkan på livsmedelstillgången och är en av orsakerna till att matproduktion istället för biobränsleproduktion skulle det kunna förse hela huvudstaden Dar es Salaam människor. Störst är prisökningen på sådana grödor som både används för att tillverka biobränslen och som livsmedel, till exempel palmolja och sockerrör. Kontraktsodling Ett direkt hot mot livsmedelsförsörjningen lokalt är kontraktsodling av biobränslen. När bönderna går över från att odla mat till biogrödor minskar livsmedelstillgången. I Bagamoyo har Sekabs personal varit i de byar som ligger i närheten av den planerade plantagen, för att få bönderna att börja förbereda sockerrörsodling på sina åkrar. Att använda kontraktsodlare är vanligt bland de stora biobränsleföretagen när de inte fått arrendera så mycket mark som de önskat. I Bagamoyo har Sekab lovat att stå för utsädesplantorna och att plöja åkrarna med sina traktorer. Sekabs produktion tar över även den produktiva mark som byarna runt omkring äger och idag använder för att odla mat. Mrs Zauda Saidi Mbalapi, lantbrukare i Nyanda- Har Sekab varit här i byn? Sekab har varit här och tittat på området. De har pratat med byborna och besökt marken. De förklarade också lite av vad de har tänkt göra. Några av byborna gick med på att låta företaget ta delar av vår mark. Andra bybor höll inte med. Företaget har betalat bybor först 1000 shilling (cirka 6 svenska kronor) och sen mer för att de ska ge sin mark till företaget. (Det framkom vid ytterligare intervjuer att byborna fått 8000 shilling per person från Sekab.) Personligen så tror jag inte att det kommer att bli så bra för mig. Jag tror inte vi har tillräckligt med land. På radion så hörde jag om att bönder på andra platser förlorar sin mark på grund av stora investeringar och jag är rädd att det kommer att hända mig. Det är inte min sak att bestämma om Sekab ska komma hit. Det bestäms av byrådet. Därför kan jag inte påverka det beslutet. Hur de ska fördela nyttan av investeringarna är ett problem då de [Sekab och byrådet] inte har pratat med oss alla. Har du tillräckligt med mat för att mätta din familj? Nej, jag har inte tillräckligt med mat för att försörja familjen hela året. Om vi får möjlighet att jobba hos Sekab så kan jag odla mat och min man kan arbeta så att vi kan köpa mer mat. Då skulle vi vara i ett bättre läge. När tillgången på livsmedel minskar drabbar det främst kvinnorna, och de fattigaste som behöver köpa sin mat är hårdast utsatta. Men även lönerna från plantagerna och inkomsterna från försäljning av sockerrör har svårt att räcka till för att köpa livsmedel när priserna går upp. När försörjningen hänger på ett mindre antal grödor ökar risken för att skörden slår fel på grund av väder, sjukdomar eller problem med utsädet.

MÅNGA EXPERTER SÄGER ATT BIOBRÄNSLEODLING HAR EN DIREKT NEGATIV INVERKAN PÅ LIVSMEDELSTILLGÅNGEN.

www.actionaid.se