Utökat mottagande av ensamkommande barn till Stockholms län Möjliga samverkansområden i länet inom områdena socialtjänst, överförmyndare och utbildning samt hälsa Förstudie och lägesbeskrivning genomförd april-juni 2010 Christina Stattin Karin Wahlgren 2010-08-23
KOMMUNFÖRBUNDET 3 (23) Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 3 Inledning 5 1. Kommunen... 6 1.1 Socialtjänst ochboende... 6 1.1.1 Samverkan... 6 1.1.2 Allmänna synpunkter... 6 1.1.3 Möjliga samverkansområden i Stockholms län... 7 1.1.4 Synpunkter på socialtjänsten från andra aktörer (skola och överförmyndare)... 7 1.1.5 Nordvästkommunernas inventering... 7 1.1.6 Boende... 8 1.2 Överförmyndare... 8 1.2.1 Samverkan... 8 1.2.2 Allmänna synpunkter från överförmyndaren... 9 1.2.3 Möjliga samverkansområden i Stockholms län... 9 1.2.4 Synpunkter på gode män från andra aktörer (socialtjänst och skola)... 10 1.3 Skola och skolhälsovård... 10 1.3.1 Samverkan... 10 1.3.2 Allmänna synpunkter från skola... 10 1.3.3 Möjliga samverkansområden i Stockholms län... 11 1.3.4 Hälsa... 12 1.3.5 Synpunkter på skolan och hälsovård från andra aktörer (socialtjänst och överförmyndare)... 12 1.4 Goda exempel... 13 1.5 Pågående relevanta projekt i kommunerna... 13 1.5.1 Huddinge kommun, Mira... 13 1.5.2 Botkyrka kommun, Individanpassad introduktion för barn och ungdomar... 13 1.6 FoU-projektet... 14 1.7 Aktörernas synpunkter på Migrationsverket (MIV)... 14 2. Nationella myndigheter... 15 2.1 Regeringskansliet... 15 2.2 Migrationsverket... 16 2.3 Socialstyrelsen... 16 2.4. Skolverket och Skolinspektionen... 16 2.5. Riksrevisionens granskning av Länsstyrelserna kring överförmyndarna... 17 3. Nationella organisationer... 17 3.1 Sveriges kommuner och landsting (SKL)... 17 3.2 Rädda Barnen... 19 3.3 Röda Korset... 19 3.4 Skyddsvärnet... 19 4. Slutsatser och nästa steg... 19 4.1 Nästa steg... 21 5. Referenser... 22
KOMMUNFÖRBUNDET 4 (23)
KOMMUNFÖRBUNDET 5 (23) Inledning Länets kommuner enade sig i början på år 2010 om att utöka antalet platser för ensamkommande barn från ca 140 till ca 340. I avsiktsförklaringen som alla länets kommuner ställt sig bakom anges dels att länets kommuner skall utökade antalet mottagande platser för ensamkommande barn och dels att man skall upprätthålla och höja kvaliteten i mottagandet. Som en följd av avsiktsförklaringen bildades en samverkansgrupp bestående av kommunrepresentanter från socialtjänsten, överförmyndare och utbildning samt representanter för Länsstyrelsen, Migrationsverket, SKL och länets FoU-enheter. Samverkansgruppen beslutade att undersöka hinder och svårigheter i detta mottagande samt förutsättningar för samverkan. Regeringen utsåg i höstas en särskilt koordinator för frågan om mottagande av ensamkommande barn. Genom koordinatorns arbete ökade mottagandeplatserna också i övriga län i landet. Samtidigt arbetar också EU med frågan och i början på maj kom meddelandet att handlingsplanen om ensamkommande barn antagits av EUkommissionen. Genom handlingsplanen tar EU-länderna ett gemensamt grepp över hur frågor kring barnen skall hanteras, som till exempel hur återvändandet kan ske på ett värdigt sätt för dem som får avslag på sin asylansökan och hur trafficking motverkas. I denna förstudie som genomförts av KSL har ett 15-tal kommuner i Stockholms län intervjuats inom tre områden, socialtjänsten och boendet, överförmyndarna och gode man samt skola och skolhälsovård. Förstudien har framförallt koncentrerat sig på frågan vilka samverkansområden och utmaningar inom länet de intervjuade kan förutse. Förstudien har också genomfört kortare intervjuer med andra aktörer, både nationella myndigheter och nationella organisationer och samarbeten har etablerats med några av dem. På den regionala nivån har såväl Stockholms läns landsting (SLL) som Länsstyrelsen i Stockholms län uppdrag kring de ensamkommande barnen. SLL har uppdrag kring hälsa och hälsoundersökningar och Länsstyrelsen har tillsammans med Migrationsverket träffat kommunerna och slutit avtal om mottagandet. Ett stort tack till alla som bidragit med kunskap och kompetens till förstudiens resultat.
KOMMUNFÖRBUNDET 6 (23) 1. Kommunen Inom kommunerna har företrädare för socialtjänst, överförmyndare och utbildning intervjuats, ca fem kommuner inom varje område. Därutöver har intervjuer gjorts med två boenden samt med landstinget kring förhållandet mellan skolhälsan och landstinget. 1.1 SOCIALTJÄNST OCH BOENDE Uppgifter till denna del av förstudien har lämnats av representanter för socialtjänsten i Lidingö, Nykvarn, Haninge, Stockholm och Österåker samt två boenden. 1.1.1 Samverkan Samverkan kring de ensamkommande barnen sker mellan kommunerna både i Nordost (Danderyd, Lidingö, Norrtälje, Täby, Vallentuna, Vaxholm och Österåker)och i Nordväst (Ekerö, Järfälla, Sollentuna, Sundbyberg, Upplands-Bro och Upplands Väsby). Nordost diskuterar gemensamma frågor och har träffar med utomstående aktörer. Nordväst har gjort en gemensam inventering som utmynnat i ett antal förslag till gemensamma åtgärder (se nedan). Stockholm samarbetar med Malmö och Göteborg till viss del. Södertörn (Botkyrka, Haninge, Huddinge, Nacka, Nynäshamn, Södertälje, Tyresö och Värmdö) har samverkan mellan kommunerna i andra frågor och området ensamkommande barn har varit uppe men man har ännu ej satt igång med samarbete. Samverkan inom kommunen är ett tydligt behov som i några kommuner lett till att samverkansgrupper bildats med företrädare från skola, socialtjänst, överförmyndare, introduktion /flyktingmottagande m.fl. Någon kommun tänkte sig också organiserat samarbete med arbetsförmedlingen och försäkringskassan och någon hade också samarbete med frivilligorganisationer, t.ex. med Rädda barnen där man söker familjehem tillsammans. I övrigt är samarbetet mer sporadiskt. 1.1.2 Allmänna synpunkter Samtliga kommuner uttrycker på olika sätt att det är av stor vikt att individualisera och att utforma mottagningen efter varje barns behov, men det är också en stor svårighet. En stor utmaning är att få det initiala mottagandet att bli rätt och att alla insatser kopplas in. Kring mottagandet av ensamkommande barn har Stockholm stad riktlinjer som reviderats 2010 vilka kan användas av länets kommuner. Kommunerna uppger att man använder utredningsinstrumentet BBIC (Barnets behov i centrum), men kanske inte hela inledningsvis. När barnet är nyanlänt vet man i många fall nästan ingenting om det, barnet berättar ingenting eller fragmentariskt och det är svårt att få till en fullständig utredning. Kontaktperson (handläggare) för barnet utses men det fungerar olika i olika kommuner. Det är av stor vikt att ha goda samarbeten mellan socialtjänst och andra aktörer såsom den gode mannen, boendet och skolan och att myndigheterna ser att det är ett gemensamt ansvar. En allmän uppfattning är att alla barn är traumatiserade, vilket måste fästas stor vikt vid och tas om hand i samtal och liknande, i annat fall kommer det förr eller senare ifatt individen. Andra frågor som hör till de stora svårigheterna kring barnet är svåra sjukdomar där det är viktigt att specialiserade hälsoundersökningar görs, avslagsbeslut och hanteringen av dessa, boende för avvisade barn samt försvinnanden.
KOMMUNFÖRBUNDET 7 (23) 1.1.3 Möjliga samverkansområden i Stockholms län Kommunerna tillfrågades om möjliga samverkansområden samt om utmaningar för länet med det nya uppdraget. Sammanställt redovisas svaren nedan: 1. Fungerande erfarenhetsutbyte mellan kommunerna inklusive framtagande av goda exempel. 2. Samarbete kring boende och kring boendekvalitet. 3. Skapa gemensamma fungerande informationskanaler bl.a. till Sveriges kommuner och landsting (SKL). 4. Gemensamma grundläggande riktlinjer kring handläggningen, t.ex. genom att använda Stockholms riktlinjer. 5. Samarbete kring tillgång på tolkar. 6. Samarbeta kring traumatiserade unga. 7. Samarbeta kring forskning. 8. Samarbeta kring utbildning och kompetensutveckling samt ha erfarenhetsutbyten för olika personalgrupper. 9. Gemensamma tydliga riktlinjer och ramar gentemot Migrationsverket (MIV) och Socialstyrelsen. 10. Ta fram en överenskommelse i länet kring schablonersättningen vid flyktingmottagande och hur den fördelas när det gäller ensamkommande barn. 11. Gemensamt arbete för att skapa beredskap för och arbeta med integrationen vid permanent uppehållstillstånd (PUT). 12. Riktlinjer kring familjeåterförening, juridisk ansvarsfördelning mellan MIV och kommunen. 1.1.4 Synpunkter på socialtjänsten från andra aktörer (skola och överförmyndare) Svårigheter som andra aktörer tar upp i förhållande till socialtjänsten är framförallt samarbetet. Flera aktörer önskar samarbeta men har inte lyckats få till detta, man har från socialtjänstens sida bl.a. hänvisat till sekretessen som hinder. En annan synpunkt är att handläggningstiden hos socialtjänsten drar ut på tiden när barnen får PUT och god mans uppdraget skall upphöra då en särskilt förordnad vårdnadshavare skall tillsättas. 1.1.5 Nordvästkommunernas inventering En kartläggning av möjliga samverkansområden har genomförts i sex av nordvästkommunerna (Ekerö, Järfälla, Sollentuna, Sundbyberg, Upplands-Bro och Upplands Väsby) på uppdrag av socialcheferna. Kartläggningen resulterade i framtagande av ett antal områden där samverkan mellan kommunerna skulle förbättra omhändertagandet av de ensamkommande barnen. Mest angelägna att arbeta med bedömde man följande frågor vara: 1. Boende. Kommunerna planerar att lösa boendet olika sätt. Utslussningen till eget boende uppfattas som ett problem och som en fråga att arbeta vidare med, liksom med frågan om rekrytering av familjehem och kontaktpersoner. 2. Integration och introduktion. En utvecklad och breddad introduktion anser man kan ske gemensamt i nordväst. 3. Handledning och kompetensutveckling. Samverkan kommunerna emellan när det gäller handledning och kompetensutveckling som riktas till denna grupp. Frågan bör utredas närmare.
KOMMUNFÖRBUNDET 8 (23) 4. Gemensam mottagning. Mottagningen av barnen är sårbar då få personer arbetar med frågan. Man bedömer därför att en gemensam mottagning för ensamkommande barn i nordväst skulle öka det professionella mottagandet och minska sårbarheten. Det är dock en mer långtgående samverkan som kräver en fördjupad analys och frågan ligger därför längre fram i tiden. 5. Skola. Undervisningen till de ensamkommande barnen skulle behöva ses över. Exempel på frågor som diskuterats är möjligheterna att olika skolor fokuserar på olika grupper med speciella behov. Det är dock en fråga som berör andra verksamheter och därför kräver att sakkunniga från skolverksamheterna är med i diskussionerna. Enligt en nordostkommun är nordvästdiskussionen och det framtagna resultatet också intressant för kommunerna i nordost. 1.1.6 Boende Boendefrågorna tas upp av samtliga intervjuade kommuner. Två boenden, Villa Victoria i Tyresö (privat regi) och Äppelbo i Värmdö (kommunal regi), har också intervjuats. Kommunerna menar att den stora svårigheten är att ordna bra boende för varje individ p.g.a. att det är ont om bostäder, ont om aktörer och dessutom är det ibland svårt att veta vad den unge behöver. Flera kommuner beskriver att man har ambitionen att ha ett brett utbud av både familjehem och gruppboende, både i egen regi och upphandlade platser. Ett behov av samordning mellan gruppboendena uttrycks av någon kommun. Kvalitetssäkring av boendena tas också upp. Någon kommun har eget kvalitetsarbete kring HVB (hem för vård eller boende). Aktörerna ger olika uppgifter kring frågan huruvida gruppboendet måste vara HVB eller inte, men enligt boendeaktörerna kräver kvalitetsaspekten att hemmet är HVB-klassat. Samtliga intervjuade kommuner beskriver svårigheter med utslussningsboendet vilket bör utvecklas. MIV anvisar direkt till de båda gruppboendena. 1.2 ÖVERFÖRMYNDARE Uppgifter till denna del av förstudien har lämnats av representanter för överförmyndaren i Täby, Sigtuna, Stockholm, Södertälje, Nykvarn och Värmdö. 1.2.1 Samverkan Några kommuner har gemensamma träffar mellan överförmyndare, socialtjänst, boende, skola och i vissa fall en utredare eller introduktionsenheten. Andra kommuner har mer sporadiskt samarbete. Mellan kommunerna har de 10 Södertörnskommunerna nätverksträffar för information, diskussion och framtagande av mallar och broschyrer. Två gemensamma överförmyndarnämnder är på gång att bildas, båda planerar att starta fr.o.m. 2011-01-01. I den ena med säte i Haninge ingår kommunerna Botkyrka, Haninge, Huddinge, Tyresö och Nynäshamn och i den andra med säte i Sollentuna ingår kommunerna Sigtuna, Sollentuna och Upplands Väsby. Planer på samgående finns också mellan Värmdö och Vaxholms överförmyndarnämnder. Genom Föreningen Sveriges överförmyndare (FSÖ) samt Gode mansförening sker samarbeten.
KOMMUNFÖRBUNDET 9 (23) 1.2.2 Allmänna synpunkter från överförmyndaren Överförmyndaren (ÖF) rekryterar och utövar tillsyn över gode mannen. Uppdraget att vara god man för ensamkommande barn skiljer sig väsentligt från andra gode mans uppdrag och innehåller mer av vårdnadshavarens uppgifter och mindre av förmynderskap. De ensamkommande barnen är inte så många i förhållande till övriga ärenden, men de tar mycket mer tid än andra ärenden. Gode mannen skall vara med i skola, vid samtal med socialtjänst, Migrationsverket m.m. Barnen är rörliga och byter kommun vilket leder till att de många gånger har en förordnad god man med sig när de kommer till kommunen. Gode mannen har vårdnadshavarens roll och skall alltid underrättas vid förändringar, varför samverkan inom kommunen och utåt är viktigt. Överförmyndaren beskriver att gode mannen har stora problem kring barnets privatekonomi både vad gäller återsökning av personliga utgifter och reglering kring barnbidrag och studiebidrag. Flera överförmyndare tar upp problem med att respekt gentemot gode mannen saknas, denne får kännedom om beslut i efterhand, förväntas göra allt, kallas sent till möten och de tillfrågas inte trots sin vårdnadshavarroll, exempelvis förflyttar MIV barnen utan att vare sig fråga eller informera gode mannen. Enligt ett par kommuner är överförmyndaren underdimensionerad, uppgifterna har mer än fördubblats bl.a. i och med ökningen av de ensamkommande barnen, men dimensioneringen är densamma. Länsstyrelsen utövar tillsyn över överförmyndaren. Tillsyn över godemän sköts av överförmyndaren. Enstaka kommentarer från överförmyndaren kring kvaliteten är att överförmyndaren granskar sig själv till viss del vilket kan vara olyckligt, att rekrytering av gode män kanske borde ligga utanför överförmyndaren, att arvodesräkningen är en viktig del i tillsynen samt att kontinuerlig kontakt med boende och skola är en del av överförmyndarens kvalitetsarbete. 1.2.3 Möjliga samverkansområden i Stockholms län Nedan följer de förslag på möjliga samarbetsområden kring överförmyndarna och gode männen som framkommit vid intervjuerna. Någon kommun menade att det vore önskvärt med bra gemensamma rutiner överhuvudtaget. Samtliga förslag är ägnade att öka kvaliteten på gode mans uppdraget. 1. Gemensam utbildning och föreläsningar för gode män. Utbildning skulle kunna genomföras centralt inne i Stockholm. Samma personer håller i utbildningen varje gång för att garantera kvaliteten, alla ÖF bidrar ekonomiskt. 2. Gemensam utbildningsuppföljning/kompletterande träffar. 3. Gemensam utbildning för överförmyndare. 4. Gemensam informationsbroschyr om asylprocessen på barnets språk, samt inläsning av dessa. 5. Gemensamma riktlinjer/checklista över gode mäns uppgifter och rollfördelning. (Nu finns von Schéele/Strandbergs bok Ensamkommande barns rätt utkommen, maj 2010). 6. Gemensamma riktlinjer kring kraven på gode män vid rekrytering. 7. Gemensam överenskommelse/riktlinjer och blankett om arvodet till gode man. 8. Gemensam bank av gode män eller en mejllista med länets gode män och uppdrag.
KOMMUNFÖRBUNDET 10 (23) 9. Samarbete kring särskilt förordnad vårdnadshavare där två problem finns; dels frånvaron av regler kring arvodet till den särskilt förordnade vårdnadshavaren och dels i förhållandet mellan socialtjänsten och överförmyndaren, där socialtjänstens handläggningstider är för lång och kontakten i övrigt inte är tillfredsställande. 10. Synlig- och tydliggöra överförmyndarens och gode mannens roller och uppgifter för andra aktörer. 11. Bättre dialog mellan alla inblandade aktörer behöver åstadkommas. 12. En person som kan vara behjälplig i länet som stöd och hjälp till gode männen. Gode män efterfrågar någonstans att vända sig för stöd, råd och information. ÖF kan inte alltid tillgodose detta behov. 1.2.4 Synpunkter på gode män från andra aktörer (socialtjänst och skola) En återkommande synpunkt från de övriga aktörerna i förstudien är att kvaliteten på godemän är mycket olika. Det finns gode män som är mycket bra och kvalificerade men det finns andra som är mindre bra. Kritiken handlar om en ojämn kvalitet och bl.a. tar man upp att en del gör för lite, medan andra gör för mycket, att godemännen är för gamla, att de har för många uppdrag, att en del av gode männen själva invandrat och därför är mindre kunniga både i det svenska språket och i det svenska samhället. Andra synpunkter är att riktlinjer kring ansvarsfördelning och roller samt kring efter vilka principer rekrytering sker skulle behövas, liksom utbildning för förbättrad kvalitet. 1.3 SKOLA OCH SKOLHÄLSOVÅRD Uppgifter till denna del av förstudien har lämnats av gymnasieskolan i Haninge, Botkyrka, Solna, Stockholm, Upplands Väsby och delvis Nykvarn samt grundskolan i Stockholm. Uppgifter om skolhälsovården har dessutom inhämtats från skolhälsovården i Stockholm. 1.3.1 Samverkan Samarbete med andra kommuner finns inte, några uttrycker ett behov av detta medan andra inte tycker att det behövs. Samverkan inom kommunen ser mycket olika ut. Några kommuner har eller har på gång ett mer organiserat sådant. En del kommuner har eller har påbörjat samarbete inom kommunen med socialtjänsten men de flesta har det inte. Man har kontakt med enstaka godemän, särskilt om det blir problem. Det är oftast gode mannen som skriver ut och in eleven och som ger en bakgrundsbild. Några kommuner tar själva kontakt med MIV. En kommun har haft samarbete med Rädda Barnen. Flera kommuner har god och kontinuerlig kommunikation med boendet, några bjuder in för informationsmöten och får information om nya barn via boendet, men riktlinjer synes saknas. 1.3.2 Allmänna synpunkter från skola Samtliga kommuner beskriver det överrumplande i att det plötsligt stod en grupp elever utanför dörren och skulle börja, skolan fick skapa en helt ny organisation och ta reda på olika aktörers ansvarsområden. Får skolan kännedom om att ett barn är på gång in i skolan sker det oftast via boendet eller gode mannen, i annat fall har barnen bara stått utanför dörren. Överblick över ankommande barn och kunskap om ebobarnen (d.v.s. barn i eget boende, t.ex. hos släktingar) saknas. Anvisningskommunen
KOMMUNFÖRBUNDET 11 (23) Solna tar upp de särskilda svårigheterna med genomgångstillvaron vilket är en skillnad i förhållande till anvisningskommunen. Men svårigheten med stor rörlighet på eleverna finns i flera kommuner och man önskar därför en snabb placering istället för nuvarande uppbrott på uppbrott. Eftersom gruppen är så rörlig krävs hela tiden omstarter av undervisningsgruppen, vilket skapar svårigheter för inlärningen. Skolans arbete med denna grupp unga är densamma som för andra nyanlända elever, man särskiljer inte på nyanlända med familj och ensamkommande barn. När barnen kommer vet skolan ingenting om dem egentligen. De tas emot och någon skola beskriver att det efter ett tag kryper fram från eleven att de inte har någon, inget boende, inga pengar och att de behöver konkret hjälp. Mottagandet i skolan ser olika ut, skolhälsan eller studie- och yrkesvägledaren (syv) tar emot alla som kommer, där man har särskilt formulär. Botkyrkas projekt (Individanpassad introduktion för barn och ungdomar - se nedan) arbetar med att få till en enhetlig mottagning med riktlinjer för nyanlända elever. Skolorna lägger upp grupperna och undervisningen olika. Någon har datatest för svenskkunskaper. Mycket individuella bedömningar och lösningar krävs, vilket samtidigt är svårt då barnen har mycket olika pedagogisk bakgrund, från barn som är analfabeter eller har mycket kort skolbakgrund till barn med fler års skolgång. Skolorna fokuserar på inlärning av svenska språket i olika grupperingar. Många olika kompetenser krävs av skolpersonalen samt rutiner och riktlinjer för mottagande i skolan. Livet efter PUT är också en stor fråga. Hur ska skolorna lägga upp undervisning så att dessa elever kan ha en chans att lyckas i samhället? 1.3.3 Möjliga samverkansområden i Stockholms län Att ett samarbete mellan kommunerna på utbildningsområdet för dessa barn och unga, skulle behövas är kommunerna överens om. Detta samarbete skulle delvis kunna ordnas som gemensamma workshops för erfarenhetsutbyten och sammanställning av goda exempel. Nedan följer övriga förslag från de intervjuade kommunerna på utmaningar möjliga för regional samverkan: 1. Gemensamt system för validering/kartläggning av tidigare införskaffade kunskaper, inklusive översättning av betyg. Kunskapstester skulle kunna utvecklas nätbaserat. Överhuvudtaget behövs bättre kunskap om elevens bakgrund. 2. Gemensamt tänk/system kring utslussning i arbete, t.ex. yrkescoacher/mentorer för att lotsa de unga mellan skola och arbete med introduktion i yrkesliv. Webbsida med praktikplatser skulle kunna vara en lösning. 3. Gemensam inventering och tydliggörande av de olika alternativ av utbildningar/inriktningar/insatser, t.ex. alfabetisering, individuella programmet med olika inriktningar, som genomförs runt om i kommunerna. Inventeringens resultat skulle kunna göras interkommunalt tillgängliga. 4. Samarbete kring tillgång och organisering av modersmålsundervisning och studiehandledning. Detta kommer förmodligen att bli ett än större problem i nya gymnasieskolan där eleverna skall ha många fler godkända ämnen med sig från grundskolan. 5. Samarbete med mottagande enheter för att få bättre kunskap om kommande barn för att underlätta planeringen. Skolan vet inte hur många barn som kommer och
KOMMUNFÖRBUNDET 12 (23) när. Gemensamt system för kontakt från mottagande skola med överföring av skolresultat mellan skolorna borde ske. 6. Gemensamma rutiner skulle kunna tas fram som t.ex. identifikation av barnen, meddela skolan när barnen slutar, kontakt med boendet o.s.v. 7. Information om boenden innan de startar behövs, särskilt om boendet ligger i annan kommun än den ansvariga kommunen. Boendet styr skolkommun. Framförhållning krävs så skolan vet i förväg när barn kan dyka upp. Problemet är att boende kan etableras var som helst. Vore bra om det fanns en geografisk spridning på boendet. 8. Nytt system för elevhälsan behöver tas fram (se nedan). 9. Samarbete kring professionell hjälp/handledning för personalen och professionell hjälp/stödsamtal för avvisade elever. 1.3.4 Hälsa Hälsofrågorna tas också upp av kommunerna. Den systematiska hälsokontrollen hanteras olika i olika kommuner. I vissa fall hänvisar boendet till hälsoundersökning. I andra fall anses det som skolans ansvar att se till att hälsoundersökning sker. För några kommuner fungerar det och i vissa fall fungerar det mindre bra. Oklarheter kring rollfördelningen mellan landsting och skolhälsovård synes råda och rutiner för överlämning till skolhälsovården saknas. En del kommuner har krav på hälsoundersökningar innan skolstart, andra inte. Hälsoaspekten finns med i socialtjänstens sexmånadersuppföljning till nämnden. För gruppboendet är hälsokontrollen rutin men vad gäller släktinghemmen är det osäkert vad som sker. I Stockholms riktlinjer är det socialtjänstens ansvar att kontrollera att hälsoundersökning gjorts. Landstinget har inrättat sex vårdcentraler som har ett särskilt ansvar för alla asylsökande individer inklusive ensamkommande barn. Flera frågor finns dock kring förhållandet mellan skolhälsovård och landstinget, såsom oklar ansvarsfördelning, varför det är bara sex vårdcentraler, varför har landstinget hälsosamtal när skolhälsan ändå måste ha dessa samtal. Resultat från hälsosamtal och provtagningar kommer inte skolhälsan till del. Utmaningar för länet är att få till samverkan, riktlinjer alternativt överenskommelser, med landstinget samt att få till rutiner för denna speciella målgrupp som är mycket tidskrävande, dels med tolkar och många kontakter och dels med omfattande undersökningar, vaccinationer m.m. Delar av detta skulle kanske kunna samordnas mellan kommuner och med landstinget. 1.3.5 Synpunkter på skolan och hälsovård från andra aktörer (socialtjänst och överförmyndare) De synpunkter från övriga aktörer som framkommit är att samarbete kring skolan behövs, särskilt kring analfabeter och kortutbildade och kring studiehandledning och studieplanering samt modersmålsundervisningen Någon kommun tog upp att sommarskola behövs för de som kommer sen vår - försommar samt att utbildningarna behöver kvalitetssäkras. En överförmyndare beskriver flera problem med skolgång, t.ex. kring väntetider m.m. vilket borde kunna samordnas regionalt. En kommun menade att det vore önskvärt om kommunerna enades om ramarna/riktlinjer för hälsokontroll.
KOMMUNFÖRBUNDET 13 (23) 1.4 GODA EXEMPEL Nedan följer några goda exempel hämtade från socialtjänst, skola och överförmyndare. Listan är ej fullständig utan tänkt att fyllas på vart efter aktörernas arbete fortsätter och kännedom om detta kommer länet till del. 1. Riktlinjer från socialtjänsten (Stockholm) 2. Samverkansgrupp i kommunen mellan överförmyndare, socialtjänst, boende och skola samt i förekommande fall också utredare och introduktionsenheten (ett par kommuner bl.a. Lidingö). 3. Socialtjänst och överförmyndaren delar på god man kostnaden vid PUT innan särskild förordnad vårdnadshavare tillsatts (Värmdö). 4. Utbildning för gode män (Sigtuna och Södertälje). 5. Utbildning för socialsekreterare om god man och överförmyndarens uppdrag/roller (Södertälje). 6. Flödesschema kring ansvarsfördelning och uppgifter mellan inblandade aktörer (Värmdö). 7. God kontakt från skolan med boendena (ett par kommuner bl.a. Haninge). 8. Studie- och yrkesvägledarens arbete med att hitta individuella studievägar (Upplands Väsby). 1.5 PÅGÅENDE RELEVANTA PROJEKT I KOMMUNERNA Två projekt kring introduktionen av nyanlända ungdomar som pågår i länet, har intervjuats för förstudien. 1.5.1 Huddinge kommun, Mira Projektets utgångspunkt är en förstudie bland unga vuxna som visade att huvudproblemet för dem var integrationen i samhället. Projektets uppgift är därför att utveckla metoder kring integration samt att sprida dessa metoder. Under projektet genomförs kursomgångar för unga nyanlända om 3 veckor vardera där första veckan ägnas åt trygghet och tillitsfrågor, andra veckan åt demokrati och mänskliga rättigheter och tredje veckan åt svenska samhället utifrån föreningsliv och fritid samt att ta fram en egen social handlingsplan. Projektet är utåtriktat med många besök av och besök till olika aktörer. Svenska volontärer från lärosäten deltar fr.o.m. vecka 2. Projektets metod är normkritisk med olika övningar, bl.a. värdeövningar och med olika möten, bl.a. kulturella. Kontaktnät byggs runt individerna. En form av mötesplats skapas som kan användas i många sammanhang. Utvärderingar genomförs kontinuerligt. Projektet startade med Huddinges invånare först, men nu har man deltagare både från Södertörn och från några kommuner i norrort. Projektet pågår med kurser till dec 10 och projektslut är feb -11. 1.5.2 Botkyrka kommun, Individanpassad introduktion för barn och ungdomar Syftet med projektet är att kartlägga och undersöka förutsättningarna för en snabbare etablering, samt skapa en fungerande och effektiv mottagningsenhet för alla nyanlända ungdomar i kommunen. Genom projektet tas modeller för introduktionen fram som därefter testas och utvärderas. En bred samverkansgrupp har bildats inom kommunen där bl.a. gymnasieskolan, vuxenutbildningen och socialtjänsten finns representerade. I den modell som hittills provats ingår inledningsvis en bred
KOMMUNFÖRBUNDET 14 (23) kartläggning inklusive hälsoundersökning och därefter en placering i en sluss för ytterligare bestämning av kunskapsnivåer m.m. innan lämplig utbildning tar vid. 1.6 FOU-PROJEKTET I Stockholms län pågår ett forskningsprojekt kring ensamkommande barn i samarbete mellan de tre FoU-enheterna i länet, FoU - Södertörn, FoU - Nordost och FoU - Nordväst. Det övergripande syftet med projektet är att skapa kunskap om hur kommunerna i Stockholms län organiserar och arbetar med mottagandet av de ensamkommande barnen samt att följa dessa barns livssituation. Ett annat syfte är att undersöka tjänstemännens möjligheter att utföra ett professionellt arbete med barnen. Kunskapen i studien förväntas kunna ligga till grund för utvecklingsarbetet i kommunerna kring mottagning och introduktion av barnen och därmed förbättra situationen för dem. Projektet undersöker organisationen av mottagandet, beskriver olika arbetssätt med de ensamkommande barnen samt identifierar de föreställningar som styr insatsernas utformning. Man intervjuar också barnen och följer deras livssituation över tid, beskriver deras behov av stöd och hjälp samt upplevelser av mottagandet. Studien är en utvärdering av socialtjänstens insatser för målgruppen och den kommer att presenteras i form av en rapport. Projektet pågår till 2011-12-31. 1.7 AKTÖRERNAS SYNPUNKTER PÅ MIGRATIONSVERKET (MIV) I princip samtliga intervjuade i kommunerna anger problem kring Migrationsverkets rutiner och handläggning. Nedan följer en punktlista över dessa svårigheter: 1. Gode mannens svårigheter med barnens fickpengar. Barnen får en mindre summa per dag och därutöver får godemannen ansöka om allt övrigt, t.ex. vinterkläder. En ansökan för varje sak. 2. Oklarhet kring vilka utgifter som kan återsökas finns hos flera aktörer. Vilka delar av skolans utgifter kan återsökas? Kan kostnader för utbildning av gode män återsökas? Kan tolkkostnader återsökas av alla aktörer, eller bara vissa? 3. Andra problem kring återsökningen är att utbetalningar hade upphört utan förklaring, verkets blanketter är svårförståeliga och inte riktade till skolan och skolorna får olika information från olika håll. 4. Kostnaderna för barnen täcks inte av dygnsersättningen, kommunerna har ytterligare kostnader för de ensamkommande barnen därutöver. 5. Informationen om asylprocessen till de olika aktörerna behöver bli bättre. Enligt en kommun är informationen till skolan antingen obefintlig, felaktig eller svårförståelig och svårhanterlig. Information efterfrågas också av gode män och socialtjänst. 6. Synpunkten att det är svårt att nå någon på verket för frågor och upplysningar framkom från flera aktörer. Ett förslag från överförmyndarna var att MIV inrättar en servicetelefon för gode män men problemet fanns från fler aktörer. 7. Synpunkter på MIV s kommunikation kring barnens ankomst och förflyttning togs också upp, exempelvis förflyttar MIV barnen utan att vare sig fråga eller informera gode mannen. MIV anvisar direkt till boende. 8. Frågetecken finns kring hur verket arbetar med kvaliteten på transitboende. 9. Önskemål från kommunerna att MIV s roll och uppgifter är likartade för alla. 10. MIV borde ge utbildning i ersättningssystem.
KOMMUNFÖRBUNDET 15 (23) 2. Nationella myndigheter Flera myndigheter har ansvar och uppdrag i frågan om de ensamkommande barnen. Till förstudien har korta intervjuer gjorts med Justitiedepartementet, Socialstyrelsen, Skolverket och Migrationsverket. I övrigt är texten en sammanställning av respektive myndighets dokument. 2.1 REGERINGSKANSLIET Regeringens koordinator, Björn Eriksson, för ensamkommande barn har i rapporten Hem ljuva hem, (2010-03-12) lämnat följande förslag till åtgärder: 1. Länsstyrelserna bör, under Migrationsverkets ledning, ges det förhandlingsuppdrag rörande ensamkommande barn som för närvarande åvilar verket. 2. Utgångspunkten för förhandlingsarbetet bör om möjligt vara regionala och subregionala avsiktsförklaringar. 3. Regeringen bör överväga hur man ska stödja och följa upp de pågående regionala processerna för att nå tillräcklig mottagningskapacitet. 4. Möjligheten bör införas att sluta avtal på kommunalförbundsnivå om mottagande av ensamkommande barn. 5. Regeringen bör uppdra åt Socialstyrelsen och Migrationsverket att, i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting, länsstyrelserna och andra ansvariga myndigheter, skapa ett introduktionspaket som kompletterar broschyren Ett gemensamt ansvar. 6. Inom ramen för nuvarande anslagsvolym bör en översyn genomföras av statsbidragens fördelning med särskild tonvikt på kostnaderna för överförmyndare och asylsökandes skolgång. 7. Handläggningen av återsökningar bör skyndsamt centraliseras och förenklas med målet att göra den transparent och förutsägbar. 8. Migrationsverket bör anordna ett antal nationella utbildningstillfällen om återsökningar för handläggare från kommuner och landsting. 9. Migrationsverket bör komplettera tidigare föreslagna introduktionspaket med en bilaga om möjligheterna att söka medel ur Europeiska Flyktingfonden för projekt som rör ensamkommande barn och ungdomar. 10. Migrationsverket och Socialstyrelsen bör efter samråd med Sverige Kommuner och Landsting och Boverket tillsammans med Statens Bostadsomvandling AB (SBO) verka för att väsentligt öka nyttjandet av SBO:s tjänster för att skapa boenden för ensamkommande barn och ungdomar. 11. Sveriges Kommuner och Landsting, Migrationsverket och Socialstyrelsen bör bjuda in vårdföretag och entreprenörer för att diskutera deras möjligheter att erbjuda kommunerna att snabbt skapa och driva boenden för ensamkommande barn och ungdomar. 12. Regeringen bör förtydliga länsstyrelsernas uppdrag i Föräldrabalken att med råd stödja överförmyndarna och se till att utbildningen av överförmyndarna är tillfredsställande. 13. Länsstyrelserna bör i samråd med Sveriges Kommuner och Landsting, Socialstyrelsen och Migrationsverket överlägga med Röda Korset om möjligheten
KOMMUNFÖRBUNDET 16 (23) att utvidga deras insatser i berörda regioner, t.ex. genom utbildningsprojekt för gode män och samarbete kring efterforskning av anhöriga. 14. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att se över sina allmänna råd för Hem för vård och boende med en tydligare inriktning på etablering i Sverige. 15. Länsstyrelserna och Migrationsverket bör verka för att mottagandet av ensamkommande barn och ungdomar inkluderas i de olika regionala överenskommelser som existerar för flyktingmottagande. I detta arbete bör även Skolverket, Socialstyrelsen och andra relevanta aktörer ges i uppdrag att bistå. 16. Ankomstkommunerna bör sinsemellan teckna avtal om att fördela asylsökande, ensamkommande barn på befintliga platser för att maximera effekten av att nya ankomstkommuner tillkommer. 17. Regeringen bör uppdra åt Skolverket att i samråd med berörda myndigheter utreda nationella stöd- och utvecklingsinsatser med hänsyn till kommunernas arbete med etablering. 18. Migrationsverket och Sverige Kommuner och Landsting bör i samråd med Socialstyrelsen, Skolverket, länsstyrelserna och andra ansvariga myndigheter sammanställa goda exempel på arbetet med ensamkommande barn. Det är i skrivande stund oklart om hur åtgärdsförslagen i rapporten kommer att hanteras förutom att en översyn av ersättningssystemet pågår på Sveriges kommuner och landsting. Justitiedepartementet avvaktar resultatet av denna översyn. 2.2 MIGRATIONSVERKET Migrationsverket ansvar vad gäller ensamkommande barn är bl.a. att ta emot och pröva ansökan om asyl, att göra åldersbedömningar, att efterforska barnets familjemedlemmar under asyltiden, att handlägga frågor som rör ekonomiskt bistånd till barnen, att arbeta med återvändandet för de barn som inte beviljas uppehållstillstånd, att anvisa barnet till en kommun för boende, att teckna överenskommelser med kommunerna om mottagande, att göra prognoser och planera för behovet av mottagningsplatser i kommunerna, att administrera ersättningar till kommuner samt att ha ett övergripande ansvar för beredskap och kapacitet för mottagande. För närvarande pågår arbete på MIV både kring att förenkla och förbättra rutinerna för återsökning och med att planera för en utbildning för överförmyndarna. 2.3 SOCIALSTYRELSEN Enligt Socialstyrelsen omfattas mottagandet för ensamkommande barn i de flesta fall av samma lagar och regler som gäller generellt för barn och unga i behov av skydd eller stöd enligt socialtjänstlagen. Socialstyrelsen kommer dock att ta fram ett stöd- och vägledningsdokument för att ansvarsfördelningen mellan olika aktörer, regelverk och bra vård- eller boendeformer ska bli mer tydligt för de professioner som möter ensamkommande barn. Vägledningen beräknas vara klar hösten 2011. Skolverket finns med i referensgrupp till detta arbete och delar av vägledningen kommer att ta upp såväl skola som gode män. Socialstyrelsen planerar också att se över föreskrifterna kring HVB (hem för vård eller boende) -verksamheterna. 2.4. SKOLVERKET OCH SKOLINSPEKTIONEN Skolmyndigheterna har inte hittills gjort specifika insatser för gruppen ensamkommande barn. Precis som skolorna hanterar man denna grupp tillsammans
KOMMUNFÖRBUNDET 17 (23) med nyanlända elever överhuvudtaget. I inledningen till Skolverkets Allmänna råd för utbildning av nyanlända elever anges gruppen ensamkommande barn explicit som ingående i gruppen nyanlända. De allmänna råden handlar om introduktionen och mottagningen, om den individuella planeringen och undervisningen samt om uppföljning och kompetensutveckling. Skolinspektionen har i en särskild kvalitetsgranskning Utbildning för nyanlända elever rätten till en god utbildning i trygg miljö (Rapport 2009:3) funnit problem med skolornas hantering av elevgruppen. Fokus i granskningen har varit de nyanlända elevernas rätt till en god utbildning i en trygg och stimulerande miljö. Skolinspektionen menar bl.a. att eleverna inte får den utbildning de har rätt till. Skolverket står, tillsammans med Vetenskapsrådet, bakom en forskningsöversikt om nyanlända elever i den svenska skolan benämnd Nyanlända och lärande (Rapport 6:2010). Forskningsöversikten innehåller en genomgång av den aktuella forskningen på området i Sverige kompletterat med en internationell utblick. 2.5. RIKSREVISIONENS GRANSKNING AV LÄNSSTYRELSERNA KRING ÖVERFÖRMYNDARNA Riksrevisionen har granskat Länsstyrelsernas tillsyn av överförmyndare (RiR 2009:31) i en uppföljning av översynen som gjordes 2006 (RiR 2006:5) och som visade på stora brister både i länsstyrelsernas tillsyn och i överförmyndarnas verksamhet. Sedan 2006 har regeringen tagit flera initiativ för att stärka länsstyrelsernas tillsyn och tillfört mer resurser. Riksrevisionen konstaterar emellertid att genomförda insatser inte varit tillräckliga. Granskningen visar också på stora påfrestningar i överförmyndarnas verksamhet då de svåra fallen ökar och systemet utmanas. Riksrevisionen har p.g.a. detta föreslagit riksdagen att ge regeringen i uppdrag att vidta ytterligare åtgärder. Riksdagen sa i april 2010 nej till framställningen p.g.a. att det redan pågår arbete för att ytterligare stärka länsstyrelsernas tillsyn samt överförmyndarnas verksamhet. 3. Nationella organisationer De nationella organisationer som förstudien intervjuat är Sveriges kommuner och landsting (SKL), Röda Korset, Rädda Barnen och Skyddsvärnet, flera personer med olika ansvar har kontaktats på SKL och på Röda Korset. I övrigt bygger förstudien på skriftligt material från organisationerna. 3.1 SVERIGES KOMMUNER OCH LANDSTING (SKL) Under 2009 genomförde SKL tillsammans med Migrationsverket en kartläggning av svårigheterna kring ensamkommande barn under namnet Ensamkommande barn och ungdomar ett gemensamt ansvar. Utredningens fann en rad svårigheter och problem som man också föreslog lösningar på enligt följande: 1. Lagstiftning behöver förtydligas på operativ nivå vad gäller uppgifter och ansvarsfördelning. 2. Introduktionsutbildning för nya kommuner samt handböcker och riktlinjer behöver tas fram.
KOMMUNFÖRBUNDET 18 (23) 3. Kring boende behövs mer kunskap om målgrupperna, nationella riktlinjer /handböcker behöver tas fram liksom stöd till släktingfamiljen för barn i eget boende. 4. Bättre kunskap och redskap samt resurser till kommunerna för metodutveckling kring utredningarna för socialtjänstens nyckelroll i arbetet. Förhållandena kring barn i eget boende behöver förändras omedelbart. 5. Kring efterforskning av anhöriga behöver uppgifter och ansvarsfördelning tydliggöras. 6. Ett strukturerat samarbetssystem där innehåll, roller och ansvar är tydligt behöver skapas liksom möjligheter för erfarenhetsutbyten i olika former. 7. Kring gode männen behöver flera åtgärder vidtas; utbildning och information, rekrytering och tillsyn behöver utvecklas, nationella riktlinjer och handbok, snabbare överlämnande mellan kommuner, utveckla samarbetet inom kommunen. 8. Mätmetoder för åldersbedömning behöver utvecklas och bedömningen bör göras innan placering i kommun. 9. Skriftliga rutiner behöver utarbetas kring hanteringen när barn försvinner, samarbetet kring detta behöver systematiseras. SKL arbetar tillsammans med Migrationsverket vidare med denna utredning i ett projekt som har till uppgifter att: tydliggöra uppgifts- och ansvarsfördelning inom den nationella mottagningsstrukturen genom en förstudie skapa ett beslutsunderlag för det fortsatta förbättringsarbetet ta fram en nationell handlingsplan för att förbättra mottagandet kompetensutveckling och kunskapsspridning till kommuner som har barn genom överenskommelse eller i eget boende erfarenhetsutbyte med andra länder och andra pågående ERF-projekt med inriktning på ensamkommande barn och ungdomar. I juni 2010 publicerade SKL rapporten Nyanlända elevers utbildning: goda exempel från tio kommuner. SKL har besökt kommuner där nyanlända elever nått relativt goda resultat under 2008, från Stockholms län representerade av Haninge och Norrtälje. Genom att lyfta fram goda exempel vill man uppmuntra till erfarenhetsutbyte. Med stöd av vad SKL funnit i kartläggningen riktar man dessutom krav till staten. Staten måste ge kommunerna rätt förutsättningar bl.a. större möjligheter till flexibla lösningar, så att de lättare kan möta elevernas specifika behov och förutsättningar. SKL kräver också att staten ser till att det finns utbildade modersmålslärare, utan bra lärare kan kommunerna varken erbjuda tillräcklig undervisning i eller ge studiehandledning på modersmålet. Staten måste också höja ersättningen till kommunerna, så att de på bästa sätt kan genomföra de uppdrag som ålagts dem. Ersättningarna för asylsökande elever och elever med uppehållstillstånd är ofta för låga eller obefintliga.
KOMMUNFÖRBUNDET 19 (23) 3.2 RÄDDA BARNEN Rädda barnen bedriver en kampanj benämnd Landa tryggt som handlar om att skapa ett bättre mottagande för ensamkommande flyktingbarn. Man vill att de politiska partierna skall ställa sig bakom två principer; 1) att ge alla ensamkommande flyktingbarn en god man inom 24 timmar efter ankomst till Sverige och 2) låt inget barn stanna mer än 7 dagar i transitboende. Rädda Barnen har också tagit fram en Checklista för ett bra mottagande i avvaktan på att staten tar fram stödmaterial och riktlinjer till kommunerna. 3.3 RÖDA KORSET Röda Korset arbetar med att ge stöd till ensamkommande barn på olika sätt. De menar att det är uppenbart att dessa barn redan från början är i en utsatt situation och ofta hamnar i kläm. Röda Korset arbetar också opinionsbildande för dessa barn och de är starkt kritiska mot att Sverige, trots möjligheten att göra undantag från Dublinförordningen fortsätter att skicka iväg och tillbaka ensamkommande barn. Röda korset kan hjälpa till med bl.a. efterforskning av anhöriga, återförening av familjer och rådgivning kring asyl. Röda Korset har genomfört två projekt riktade till målgruppen ensamkommande barn. I samarbete med andra aktörer har man tagit fram en utbildning för gode män. Utbildningen har genomförts i några kommuner i landet och just nu avvaktar man en utvärdering och en eventuell fortsättning på projektet. Ett annat projekt kring ensamkommande barn i Stockholm, Malmö och Göteborg har tagit fram olika insatser som beskrivs i en folder, Verktygslådan. Insatserna skall fungera som stöd och hjälp i det fortsatta arbetet, framförallt för lokalföreningar. 3.4 SKYDDSVÄRNET Skyddsvärnet är en förening som bedriver verksamhet för människor i behov av stöd för att komma vidare livet. Skyddsvärnet har familjehem, boendestöd och träningsläger. Man driver två projekt, Etniska Familjehem och Jalla för alla, som helt eller delvis riktar sig till de ensamkommande barnen. Projektet Familjehem har som mål att finna och behålla familjehem för ungdomar med etnisk minoritetsbakgrund så att ungdomarna kan behålla och utveckla sitt kulturarv. Projektet skall även förbättra stödet till familjehem så att de i sin tur ska kunna genomföra ett bra arbete och förbättra situationen för de placerade unga. Projektet Jalla för alla vänder sig särskilt till de ensamkommande barnen och syftar till att dessa ska ha rätt till att uttrycka sig fritt, utveckla färdigheter och ta ställning i viktiga frågor i det svenska samhället. Inom projektet ska det skapas forum för åsikter, livskunskap, känslor och reflekterande som möjliggör att ungdomarna aktivt arbetar för en oberoende framtid i deras nya land. Projektet skall utmynna i ett utbildningsmaterial som tagits fram av de unga. 4. Slutsatser och nästa steg De slutsatser som kan dras av denna förstudie är flera. Inledningsvis är den akuta svårigheten att få till bra boende för barnen. Med tanke på den ökning av ensamkommande barn som sker finns förmodligen inte tillräckligt med platser vare sig i gruppboende eller i familjehem. Tillskapande av platser och rekrytering av
KOMMUNFÖRBUNDET 20 (23) familjehem måste därför ske snabbt samtidigt som kvalitetskraven inte får eftersättas. En annan viktig fråga kring boendet är att skapa bra utslussningsboende där individen får ta ökat ansvar samtidigt som stöd skall finnas. Nästa stora fråga är lika akut men pågående utöver inledningsskedet. Denna svårighet handlar om att frågan om ensamkommande barn rör många politikområden, flera aktörer samt adresseras i en mängd olika regleringar som inte alltid är samstämda. De olika politikområdena är framförallt socialtjänsten, utbildning och överförmyndare men också andra områden har betydelse såsom integration och hälsovård. Detta leder till att många olika aktörer är involverade, dels inom kommunen där minst tre olika förvaltningar har uppgifter inom området och dels externa aktörer där Migrationsverket och landstinget är stora och viktiga aktörer. Författningsregleringen kring barnen återfinns likaså på olika ställen och är synnerligen svåröverskådlig och oklar, särskilt vad gäller gränsområden. Här finns lagstiftning kring socialtjänsten, kring utbildning, kring förmynderskap och vårdnadshavande, kring ersättningssystem o.s.v. Ett exempel på svårigheter är bestämmande vem som har ansvaret i olika, för barnet viktiga, frågor där olika regler använder olika bestämningar, ibland styrs en regel av överenskommelse med staten, ibland utifrån var barnet är bosatt, ibland var barnet vistas o.s.v. Denna röra av aktörer och regler behöver stramas upp på något sätt. Vissa frågor handlar om en tydligare reglering av bestämmelserna medan andra frågor rör samarbete, kunskap om varandras roller och uppgifter samt dialog. De ensamkommande barnen är synnerligen rörliga, så kan ett barn vara mottagen i en kommun, bo i en annan och gå i skola i en tredje. Därutöver flyttas de också från ankomst- till anvisningskommun, ibland till ytterligare anvisningskommun. Till detta kommer de s.k. ebo-barnen (eget boende) som bor hos släktingfamiljer och ibland bara dyker upp i en kommun. Kring boendet finns också problemet med att boenden kan inrättas var som helst och att den kommun där det nya boendet startar inte alltid underrättas. En mycket svår del i arbetet med ensamkommande barn är den som kan sammanfattas under beteckningen humana frågor, såsom t.ex. traumatiserade barn, försvinnanden, trafficking, avvisningsbeslut och svåra sjukdomar. Att upptäcka och att ha handlingsberedskap för dessa olika frågor är av synnerlig vikt. Socialtjänsten har det övergripande ansvaret för barnen och har i sitt uppdrag att se till den unges hela livssituation. Med tanke på de många olika aktörerna med olika fokus är det av vikt att ha gemensamma riktlinjer där också överförmyndarens och skolans uppdrag och avgränsningar får plats. Rutiner för hur boendet underrättas och hur boendet meddelar kommunen om nyetablering behövs också. Överförmyndarens ansvar för gode männen har i frågan om ensamkommande barn vuxit till en stor och komplicerad fråga, som skiljer sig mycket från vanliga gode mansuppdrag. Den gode mannen har en utomordentligt viktig roll för barnen, en roll som andra aktörer inte alltid är medveten om. För skolans del rör svårigheterna två huvudområden, dels planering och organisering av undervisningen och dels kravet på individualisering utifrån varje individs behov och förutsättningar. I båda fallen saknas grundläggande kunskap, dels om att barn kommer och var de tar vägen vad gäller planeringen och dels om individens bakgrund vad gäller olika utbildningslösningar.
KOMMUNFÖRBUNDET 21 (23) Hälsa och systematisk hälsokontroll ligger, vad gäller kommunen, under skolhälsovården men landstinget har också ett ansvar. Problemen handlar om en ansvarsfördelning mellan dessa aktörer samt om en bristande kommunikation mellan dem. Så gör t.ex. både vårdcentralen och skolhälsovården hälsosamtal utan att meddela varandra resultaten i sämsta fall. Staten har ett ansvar att se över författningsregleringen, inte minst vad gäller ersättningssystemen, så att den blir enklare, mer samstämd och i överensstämmelse med kostnaderna. Staten har också ett ansvar att se till att de aktuella nationella myndigheterna verkar i samverkan. Det är mycket svårt för kommunen att överbrygga mellan politikområdena om inte samstämmigheten finns nationellt. Skolmyndigheterna har tagit fram anvisningar, Socialstyrelsen är på gång att ta fram en vägledning men Migrationsverket synes inte ha sådana planer. Migrationsverkets information, tillgänglighet samt hantering av ärendena är också ifrågasatt. 4.1 NÄSTA STEG Förstudiens resultat kommer att användas i ett gemensamt länsövergripande genomförandeprojekt. Projektet bildar arbetsgrupper kring de tre temaområden som förstudien pekat ut; socialtjänst och boende, skola och hälsovård samt överförmyndare och gode män. Projektet arbetar vidare med de frågor som framkommit i förstudien och vad som ytterligare kan framkomma från kommunerna. Projektägare blir Haninge kommun och projektledningen utförs av KSL. En styrgrupp och en referensgrupp skapas, tanken är att förvaltningschefer från de tre områdena socialtjänst, överförmyndare och skola ingår samt representanter för externa aktörer. Projektet är ettårigt till en början med möjlighet till förlängning. Planerad start under hösten 2010.