Meddelandeblad. Mottagande av ensamkommande barn

Transkript

1 Meddelandeblad Mottagare: Socialnämnd eller motsvarande, individoch familjeomsorg, överförmyndarnämnder, länsstyrelser, Migrationsverket Januari 2007 Mottagande av ensamkommande barn Meddelandebladet behandlar i huvudsak genomförda ändringar i lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA. Inledning Lagändringar i syfte att förbättra mottagandet av asylsökande ensamkommande barn trädde i kraft den 1 juli Den nya regleringen innebär i korthet att boendet för ensamkommande barn ska tillhandahållas av kommuner främst sådana kommuner som träffat överenskommelser med Migrationsverket om detta. Migrationsverket behåller ett övergripande ansvar; verket ansvarar för i vilken kommun barnen placeras och har kostnadsansvar för mottagandet. Genom lagändringen renodlas ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. Vidare förtydligas vilken kommun som ska anses vara barnets vistelsekommun och därmed ha ansvaret för barnets boende och för att barnet får det stöd och den hjälp som föreskrivs i socialtjänstlagen (2001:453), SoL. Då vissa kommuner träffar överenskommelser med Migrationsverket om att ta emot asylsökande ensamkommande barn kan beredskapen och kompetensen främst koncentreras till dessa kommuner. Vidare medför det att ensamkommande barn fullt ut kan förväntas komma i åtnjutande av de stödinsatser som socialtjänsten kan erbjuda. Information: Katrin Brusquini, socialtjänstavdelningen, tel

2 Innehåll Inledning 1 Innehåll 2 Läsanvisning 3 Lagstiftning och förarbeten 3 Socialstyrelsens publikationer 3 Övrigt 4 Vilka barn omfattas av regleringen 4 Ansvarig kommun 4 Vistelsekommun innan anvisning har skett 4 Tillfälligt mottagande i avvaktan på anvisning 5 Migrationsverket ska anvisa kommun 5 Den anvisade kommunen blir vistelsekommun enligt SoL 5 Särskilda skäl att anvisa en kommun som inte ingått överenskommelse med Migrationsverket 5 Vid ändrade förhållanden 6 Ökat kommunalt ansvar för mottagande av ensamkommande barn 6 Boenden för ensamkommande barn 6 Utredning och beslut om placering enligt SoL 7 Barnets egna önskemål 7 God man för ensamkommande barn 7 Statlig ersättning 8 2

3 Läsanvisning Texten bygger i huvudsak på regeringens proposition 2005/06:46. Under rubrikerna till de texter som bygger på propositionstexten finns sidhänvisningar till denna. Vissa av de nya bestämmelserna finns återgivna inramade. Läs gärna lag- och propositionstexten i sin helhet genom att följa länkarna nedan. Prop. 2005/06:46 Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. Lagstiftning och förarbeten Lag (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl., LMA Förordning (1994:361) om mottagande av asylsökande m.fl. Förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. Socialtjänstlagen (2001:453), SoL Prop. 2005/06:46 Mottagande av ensamkommande barn Ds 2004:54 Mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn) Lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn Prop. 2004/05:136 Stärkt skydd för ensamkommande barn Socialstyrelsens publikationer Socialstyrelsens författningssamling Socialstyrelsens allmänna råd om handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga (SOSFS 2006:12). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:5). Handböcker för handläggning Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser, Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten, Meddelandeblad Stärkt skydd för ensamkommande barn, Skrivelser Förbättringar i mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn) - Redovisning av regeringsuppdrag, Migrationsverket och Socialstyrelsen,

4 Övrigt Riktlinjer för handläggning av ensamkommande flyktingbarn, Stockholm Vilka barn omfattas av regleringen Prop. 2005/06:46 s , 50 och fjärde stycket LMA I 2 och 3 finns särskilda bestämmelser om mottagande av barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare (ensamkommande barn). Bestämmelserna är tillämpliga endast så länge barnet är att anse som ensamkommande. Som ensamkommande barn benämns barn under 18 år som vid ankomsten till Sverige är skilda från båda sina föräldrar eller från någon annan vuxen person som får anses ha trätt i föräldrarnas ställe, eller barn som efter ankomsten står utan sådan ställföreträdare. Bestämningen av vilka barn som anses som ensamkommande barn överensstämmer i sak med bestämmelserna i lag (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Enligt uttalanden i propositionen bör ett barn som kommer till Sverige tillsammans med en förälder inte anses som ensamkommande oavsett om föräldern har vårdnaden om barnet eller inte. Med att en vuxen person trätt i förälders ställe avses här att personen i fråga på grund av lagen eller sedvanan i den stat där barnet senast hade sin hemvist har ställning som barnets ställföreträdare. Till denna kategori hör även personer som enligt ett domstolsavgörande som erkänns här i landet är vårdnadshavare för barnet. Det centrala bör alltså vara att den vuxne av svenska myndigheter erkänns som företrädare för barnet. Om barnets förälder eller någon annan vuxen person som trätt i förälders ställe senare tar hand om barnet ska barnet inte längre anses som ensamkommande. Regleringen avser bara barn som omfattas av lagen om mottagande av asylsökande m.fl. och alltså inte barn som t.ex. är på besök här. Ansvarig kommun Vistelsekommun innan anvisning har skett En kommun har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver (2 kap. 2 SoL). Den kommun där någon mer eller mindre tillfälligt vistas när hjälpbehovet inträder kallas för vistelsekommun. Kommunens skyldighet att pröva någons behov av bistånd påverkas inte av vistelsens längd. Detta ansvar gäller även om en person vistas helt tillfälligt i en kommun. Den tid som han vistas där och under vilka förhållanden kan däremot påverka omfattningen av det bistånd som vistelsekommunen kan ha skyldighet att utge 1. 1 Nya sociallagarna, Carl Norström, Anders Thunved, Norstedts Juridik, Stockholm 2006 s

5 Tillfälligt mottagande i avvaktan på anvisning Enligt Migrationsverkets riktlinjer kallas den kommun där ett ensamkommande barn först ger sig till känna för en svensk myndighet för ankomstkommun. När barnet gett sig till känna genom att ansöka om asyl på någon av de orter där verket har en ansökningsenhet kontaktas den kommunen. I samband med lagändringarna infördes även en bestämmelse i förordningen om statlig ersättning för asylsökande (2002:1118), ersättningsförordningen, som innebär att en överenskommelse även kan avse ett tillfälligt mottagande av barn i avvaktan på att barnet kan anvisas en kommun (1 andra stycket). Om barnet uppger att barnet redan har en bostadsadress kontaktar verket den aktuella kommunen för ett ställningstagande om barnet ska få åka till den aktuella adressen eller om kommunen önskar placera barnet någon annanstans i avvaktan på att de utreder lämpligheten i detta boende. Om barnet vistas i den nu aktuella ankomstkommunen p.g.a. att det där finns en släkting eller nära anhörig ska barnet bli kvar och anvisas till den kommunen och alltså inte anvisas till en kommun med överenskommelse. 2 Migrationsverket ska anvisa kommun Prop. 2005/06:46 s och andra stycket LMA För dessa barn skall Migrationsverket anvisa en kommun som skall ordna boendet. Migrationsverket skall anvisa en kommun som har träffat överenskommelse med verket om mottagande av ensamkommande barn, om det inte finns särskilda skäl att anvisa någon annan kommun. När Migrationsverket anvisat en kommun skall barnet anses vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 kap. 2 socialtjänstlagen (2001:453). Migrationsverket ska anvisa en kommun för ensamkommande barn som är asylsökande eller som har beviljats uppehållstillstånd med eller efter tillfälligt skydd. Verket ska i dessa fall anvisa en kommun med vilken verket har träffat överenskommelse, om det inte finns särskilda skäl att anvisa en annan kommun. Den anvisade kommunen blir vistelsekommun enligt SoL När Migrationsverket anvisat en kommun ska barnet anses vistas i den kommunen i den mening som avses i 2 kap. 2 SoL (2001:453). Det innebär att den kommunen ska ansvara för barnets boende och för att barnet får det stöd och den hjälp som föreskrivs i socialtjänstlagen. Detta gäller oavsett hur kommunen väljer att ordna barnets boende. Särskilda skäl att anvisa en kommun som inte ingått överenskommelse med Migrationsverket Prop. 2005/06:46 s. 49 och 57. Särskilda skäl att anvisa en kommun utan överenskommelse med Migrationsverket kan vara att barnet har önskemål om att få komma till en viss kommun, t.ex. för att bosätta 2 Migrationsverket, Handbok i utlänningsärenden. 5

6 sig hos en släkting eller någon annan närstående person, eller om det annars framkommer att barnet har släktingar eller närstående i en viss kommun. Migrationsverket kan anvisa den kommun där släktingen eller den närstående bor, även om den kommunen inte har ingått någon överenskommelse med verket. Även då verket anvisat en kommun som man inte har träffat en överenskommelse med är det socialnämnden i den anvisade kommunen som har ansvaret för att utreda barnets behov och att besluta om lämpligt boende för barnet. Boendet kan vara antingen ett särskilt boende för ensamkommande barn som drivs av en kommun som ingått överenskommelse med verket, eller någon annan form av boende som efter utredning anses som lämpligt, t.ex. ett familjehem. Vid ändrade förhållanden Den kommun som påbörjat en utredning är enligt 11 kap. 4 SoL skyldig att slutföra denna utredning även om barnet skulle lämna kommunen. Utredningskommunen behåller, sedan utredningen avslutats, ansvaret för att barnets stöd- och hjälpbehov tillgodoses, eftersom hjälpbehovet anses ha uppkommit i utredningskommunen. Enligt 16 kap 2 SoL behåller vidare en kommun ansvaret för ett barn som placeras vid t.ex. ett familjehem i en annan kommun. Möjligheter att överlåta ett ärende finns om kommunerna kan enas enligt 16 kap 1 SoL. Om det visar sig att ett hem hos en släkting där barnet har placerats inte är ett lämpligt boende för barnet ska den kommun som utrett barnets behov placera barnet i ett annat boende. Om utredningskommunen är en kommun som inte ingått överenskommelse med Migrationsverket kan denna kommun enligt propositionen ta kontakt med verket för att placera barnet i en kommun som ingått en överenskommelse. Utredningskommunen har naturligtvis också möjlighet att på sedvanligt sätt placera barnet i t.ex. familjehem inom eller utom kommunen. Placeras barnet i en kommun med överenskommelse med Migrationsverket bör denna kommun överta ansvaret för barnet enligt 16 kap. 1 SoL. Om barnet blir myndigt innan ansökan om uppehållstillstånd slutligt prövats ska barnet normalt inte längre bo kvar i ett kommunalt ungdomsboende utan flytta till ett anläggningsboende för vuxna eller till eget boende. Kommunen har inte heller rätt till ersättning av staten för boendet. Vem som bär ansvaret för den myndiges eventuella behov av insatser enligt socialtjänstlagen efter 18-årsdagen får bedömas enligt gängse regler. Om barnet får ett beslut om avvisning eller utvisning kvarstår socialtjänstens ansvar till dess att beslutet verkställts. Ökat kommunalt ansvar för mottagande av ensamkommande barn Prop. 2005/06:46 s , 57 och 58. Boenden för ensamkommande barn Kommunerna har i lag fått behörighet att ordna boenden för ensamkommande barn (2 andra stycket LMA). Då kommunerna ansvarar för boendet kommer dessa boenden, oavsett om de bedrivs i kommunal regi eller av privata underentreprenörer, att underkastas länsstyrelsernas tillsyn på samma sätt som hem för vård eller boende. 6

7 Det innebär även att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2003:20) om hur dessa hem bör bedrivas och om vilka krav som i övrigt ställs på dem blir tilllämpliga på dessa hem. Utredning och beslut om placering enligt SoL Kommunen ansvarar för att utreda barnets behov och att besluta om lämpligt boende för barnet. I propositionen om mottagande av ensamkommande barn hänvisar regeringen till normaliseringsprincipen, dvs. att samma regler bör gälla samtliga barn som vistas i Sverige. Det innebär att alla barn som vistas i Sverige ska omfattas av samma sociala omvårdnadssystem så långt det är möjligt. Till vägledning för handläggningen se vidare Socialstyrelsens handbok samt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten (SOSFS 2006:5), Barn och unga i socialtjänsten. Utreda, planera och följa upp beslutade insatser, Socialstyrelsen 2006, och allmänna råd om handläggning och dokumentation av ärenden som rör barn och unga (SOSFS 2006:12). Dessa publikationer tar dock inte specifikt upp den särskilda situation som ensamkommande barn kan befinna sig i. Inte heller berörs de omständigheter som kan vara av särskild vikt att beakta vid utredningar om medgivande enligt 6 kap. 6 SoL, t.ex. då anhöriga eller närstående till barnen själva är nyanlända till Sverige och vill bli familjehem. Som exempel på en kommun som beslutat om riktlinjer för handläggning av ensamkommande barn kan nämnas Stockholms kommun 3. Barnets egna önskemål Regeringen erinrade i propositionen om att socialtjänstlagen föreskriver att socialnämndens insatser för den enskilde normalt ska genomföras tillsammans med denne. Om åtgärden gäller ett barn ska barnets inställning så långt det är möjligt klarläggas och hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. God man för ensamkommande barn En ny lag (2005:49) om god man för ensamkommande barn trädde i kraft den 1 juli Den nya lagen innebär att den gode mannens befogenheter har utökats. I de frånvarande föräldrarnas ställe ska den gode mannen kunna agera som både förmyndare och vårdnadshavare för barnet. Barnet får därigenom en företrädare som på ett heltäckande sätt kan ta tillvara dess intressen i Sverige och verka för barnets bästa. Den dagliga omvårdnaden och tillsynen ligger dock utanför den gode mannens uppdrag. Den gode mannen ska t.ex. ha kontakt med socialnämnden i den kommun där barnet är placerat och vid sådana kontakter lämna uppgifter om barnet och dess behov. Om barnet har särskilda behov t.ex. på grund av sjukdom eller funktionshinder är det den gode mannen som för barnets räkning ansöker om stöd- och hjälpinsatser. 3 Riktlinjer för handläggning av ensamkommande flyktingbarn, Stockholm Riktlinjerna utgår från en metodhandbok som utarbetats vid Rinkeby stadsdelsförvaltning Att särskilt beakta är att riktlinjerna togs fram innan de här beskrivna lagändringarna genomfördes. 7

8 Den gode mannen ska ha ett avgörande inflytande över barnets boende. Det innebär bl.a. att den gode mannen, i barnets intresse, kan förbjuda barnet att lämna en viss plats, t.ex. ett familjehem eller ett av Migrationsverkets anläggningsboenden (numera kommunens boenden). Se vidare Socialstyrelsens meddelandeblad Stärkt skydd för ensamkommande barn, Statlig ersättning Prop. 2005/06:46 s. 54 och 55. Kommuner och landsting har rätt till statlig ersättning för vissa kostnader för asylsökande och vissa andra utlänningar. Den statliga ersättningen regleras i förordning (2002:1118) om statlig ersättning för asylsökande m.fl. Enligt förordningen ersätts en kommun som har träffat överenskommelse med Migrationsverket med en fast ersättning, oavsett antalet barn, som är avsedd att underlätta planering för mottagande av barnen samt öka kvaliteten på mottagandet. Därutöver ersätts kommunerna för boenden för ensamkommande barn. Ersättningen är avsedd att täcka kostnader för personal, kost, logi samt omvårdnad. En kommun som anvisats ett barn av Migrationsverket har även rätt till ersättning enligt schablon för en utredning enligt 11 kap. 1 och 2 SoL vid placering i familjehem, hem för vård eller boende för ensamkommande barn. Vidare ersätts en kommun för kostnader för vård av barn i ett annat hem än barnets eget. Ersättning lämnas för vård som ges med stöd av SoL och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Ensamkommande barn har därtill även fortsättningsvis rätt till dagersättning och särskilt bidrag enligt 17 och 18 LMA. 8

9 Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är ett Meddelandeblad. Det innebär att den innehåller information om lagar och förordningar, avgifter, beslut vid andra myndigheter, rättsfall och JO-uttalanden av principiell betydelse samt uppgifter om att projektmedel kan sökas. Denna information (art nr ) kan laddas ner och beställas från Socialstyrelsens webbplats: Den kan även beställas från Socialstyrelsens kundtjänst, Stockholm, fax Publicerad: