Att skriva vetenskapliga rapporter och PM på A-nivå

Karlstads universitet Avdelningen för statsvetenskap Att skriva vetenskapliga rapporter och PM på A-nivå Grunddokument för vägledning av studenter i statsvetenskap Avdelningen för statsvetenskap Karlstads universitet, Magnus Lindh (Version 2004:1)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING Innehållsförteckning... 2 Förord... 3 1. Inledning... 4 1.1 Vad är en politikvetenskaplig text?... 4 1.2 Om vetenskapliga rapporter och PM... 4 2. Struktur... 6 2.1 Försättsblad... 6 2.2 Sammandrag... 6 2.3 Innehållsförteckning... 7 2.4 Inledning... 8 2.5 Referat... 8 2.6 Analys med slutsats... 9 2.7 Referensförteckning... 10 2.8 Bilagor... 10 3. Formalia... 11 3.1 Hänvisningssystem... 11 3.1.1 Oxfordsystemet... 12 3.1.2 Harvardsystemet... 12 3.1.3 Mer om hänvisningar: f-systemet... 13 3.2 Hänvisningssystem: referensförteckning... 13 3.3 Citat... 14 3.4 Språk... 14 Bilagor... 16 Bilaga 1... 16 Bilaga 2... 17 Bilaga 3... 18 Bilaga 4... 19 Bilaga 5... 20 Bilaga 6... 21 2

FÖRORD Vad som följer är instruktioner för hur man bör skriva politikvetenskapliga texter på A-nivå på Karlstads universitet. Att kunna skriva är ett viktigt inslag i utbildningen på ämnet statsvetenskap. För att underlätta för studenter har denna instruktion arbetats fram. Den besvarar vanliga frågor av både innehållslig och formaliakaraktär. Att instruktionerna gäller för A-kurser i statsvetenskap innebär att alla grundkurser som ges av avdelningen för statsvetenskap följer denna instruktion. I takt med att kommentarer dyker upp på denna text så upparbetas innehållet. Reaktioner och synpunkter på denna handling är välkomna. 3

1. INLEDNING 1.1 Vad är en politikvetenskaplig text? Det finns en mångfald typer av dokument. En vetenskaplig rapport är ett skriftligt dokument som har till syfte att presentera en genomförd undersökning och resultatet av denna undersökning. Att det är en undersökning som ska presenteras medför att dokumentet kallas för vetenskaplig rapport. Andra typer av dokument som Du kommer i kontakt med under Din utbildning är hemtentamen, PM och uppsatser. En hemtentamen är en uppgift som besvaras med hjälp av kurslitteraturen. Det finns vid en sådan tentamen inget behov av att stänga in studenterna och kontrollera dem med hjälp av skrivvakter. Frågorna är utformade så att längre utläggningar behövs för att besvara frågan. Därför kan svaren på en hemtentamen se väldigt olika ut. Givetvis får man diskutera alternativa svar med sina kurskamrater, men den inlämnade texten ska vara skriven av den enskilde studenten. Om ett par svar liknar varandra kan det bli fråga om att anmäla studenterna för försök till vilseledande till disciplinnämnden på universitetet som har hand om sådana ärenden. Normalt anger den examinerande läraren vilka krav som gäller för att besvara frågorna, men det är inte fel att även använda dessa instruktioner som stöd för hur Du besvarar en fråga. En PM är ofta mindre i omfattning än en vetenskaplig rapport och har som syfte att ge bakgrund/information men förutsätter inte en helt genomförd undersökning. Genomförd undersökning rapporteras däremot i en uppsats, samtidigt som omfattningen är större hos en uppsats än en rapport. Till detta kommer också att en uppsats har andra krav i sin utformning än en rapport. Tanken är dock att det ska vara ett naturligt steg att gå ifrån att skriva politikvetenskapliga texter på A-nivå till att skriva en uppsats på B-nivå. Följande exempel bygger på att Du ska skriva en vetenskaplig rapport. 1.2 Om vetenskapliga rapporter och PM Syftet med en rapport är alltså att presentera en genomförd undersökning. När vi genomför en undersökning, så brukar processen innehålla fyra faser. I den första fasen (1) formulerar vi ett 4

problem eller en fråga som vi önskar att lösa eller besvara. Den formuleringen gör vi utifrån en problembild; det finns en bakgrund eller utgångspunkt för vår fråga. Ibland utgår vi från en vag bild, som vi sedan måste utveckla. Men det finns alltid en problembild som start för undersökningen. Undersökningsfrågan vilka demokratiska rättigheter har utländska medborgare i Sverige? hänger kanske ihop med en problembild som handlar om invandrares möjligheter att göra sig hörda i det politiska systemt. I den andra fasen (2) insamlar vi material som är relevant för vårt problem eller vår fråga. Detta material sammanställer vi sedan till underlag, som vi använder i den tredje fasen (3); analysen. I analysen bearbetar vi vårt underlag för att kunna säga något nytt/intressant om vårt problem eller svara på vår fråga. Utifrån analysen formulerar vi sedan, i den fjärde fasen (4), lösningen på problemet, eller svaret på frågan. Detta bildar slutsatsen eller resultatet för undersökningen. Den rapport som ska presentera undersökningen måste innehålla beskrivningar av de överväganden du gjort, de beslut du fattat under alla dessa fyra faser, och motiveringarna för besluten. Det innebär att rapporten måste följa en speciell struktur. Men utöver strukturen måste rapporten även innehålla en del formalia. Detta för att följa den praxis som finns etablerad för hur undersökningar ska redovisas. Därför följer två avsnitt i denna instruktion. Det första avsnittet behandlar vilka delar som ska ingå i rapporten (struktur), medan det andra avsnittet anger elementära regler vad beträffar formalia. 5

2. STRUKTUR 2.1 Försättsblad Rapportens första ark ska vara ett försättsblad, som har till syfte att ange rapportens identitet. Därför ska det framgå följande av försättsbladet: i. Inom vilken enhet/avdelning som rapporten är framtagen: Avdelningen för statsvetenskap Karlstads universitet ii. Datum då arbetet med rapporten är klart (vilket är detsamma som datum för den slutgiltiga utskriften): Ex: 2004-01-15 iii. Rapportens titel iv. Typ av dokument (Observera inte vetenskaplig rapport): Kursapport eller PM v. Personnummer vi. Namn vii. Kursbeteckning: STVA02 viii. Läsår: Ex. Läsåret 2004/2005 Denna uppställning kan användas också för andra typer av dokument, såsom PM, examinationsuppgifter och uppsatser. För placering av respektive uppgift och den konkreta utformningen, se bilaga 1. 2.2 Sammandrag Rapportens andra ark ska vara ett sammandrag (abstract) av rapporten,. Syftet med ett sammandrag är att det ska ge en översiktlig bild av arbetet. Den ska därför innehålla följande: i. Rapportens utgångspunkt 6

ii. iii. iv. Rapportens syfte och frågeställning/frågeställningar Metod och material Slutsats/slutsatser Viktigt att observera är att sammandraget inte får innehålla något nytt. Allt som finns i sammandraget ska finnas i rapporten. Med två undantag ska det dock inte vara samma formuleringar som i rapporten i övrigt, utan texten i sammandraget ska formuleras självständigt. De två undantagen gäller syftes- och frågeformuleringarna. Dessa ska vara identiska med formuleringen i den följande huvudtexten. Omfattningen på ett sammandrag bör inte överstiga en sida. Det är också viktigt att observera att det finns en skillnad mellan sammandrag och sammanfattning. Sammandrag (abstract) gäller hela rapporten, medan sammanfattning enbart gäller ett avsnitt eller kapitel med en översiktlig bild av avsnittet eller kapitlet. Sammanfattningar avslutar ett resunemang eller diskussion medan sammandraget är till för att snabbt kunna sätta sig in vad texten handlar om. Observera att här har olika ämnen olika praxis. För en konkret utformning av sammandrag, se bilaga 2. 2.3 Innehållsförteckning Det tredje arket i rapporten ska vara en fullständig innehållsförteckning, som ska redovisa de olika avsnitten som ingår i rapporten och dess sidplacering, vilket förutsätter att sidorna i rapporten sidnumrerats. Viktigt att observera är att försättsblad, sammandrag och innehållsförteckning inte sidnumreras samt att alla rubriker ska numreras (undantaget referensförteckningen). För ett konkret exempel på innehållsförteckning, se detta dokuments innehållsförteckning. 7

2.4 Inledning Med det fjärde arket börjar den egentliga rapporten i den meningen att Du med avsnittet Inledning börjar presentationen av Din undersökning. Avsikten med inledningskapitlet är att Du ska presentera: i. Utgångspunkten för undersökningen, vilket ger läsaren en förståelse för varför undersökningen har genomförts och vad som är bakgrunden till att undersökningen har relevans. ii. Syftet med rapporten; vad vill Du uppnå med rapporten. iii. Frågeställningar; vilken fråga eller vilka frågor som Du önskar besvara med undersökningen. iv. Definitioner; i de flesta frågeställningar finns det begrepp som måste definieras (beskrivas) och förklaras. Om vi har frågeställningen Har partistrukturen förändrats i Japan under 1990-talet?, då är det viktigt både för oss själva och för läsaren att vi förklarar vad som avses med partistruktur. v. Material som bildar underlag för Din undersökning vi. Metod, kan variera, men för en rapport på A-nivå innebär att den metod som används vanligen är en litteraturgenomgång. Du samlar in material genom att läsa artiklar i tidningar och tidskrifter, böcker, årsböcker och annat skriftligt material (som du redovisat i punkten ovan). vii. Disposition som beskriver översiktligt hur rapporten är upplagd. 2.5 Referat Den första delen av själva rapporten är alltså inledningen. Därefter, som en andra del, ska en sammanställning av relevant material följa. Om Du har gjort en litteraturgenomgång, vilket är det vanligaste, så innehåller denna andra del referat av de olika artiklar och böcker som Du har läst. Att göra ett referat innebär att Du redogör för det valda materialet på ett självständigt sätt. Du ska inte skriva av ur texten du läst. Du får heller inte ligga för nära de sats- och styckebyggnader författaren till den lästa boken har. Ditt referat ska vara just självständigt. Med i huvudsak dina ord ska du referera det du tycker är viktigt att få med i litteraturgenomgången som del av din rapport. 8

Syftet med denna del är att det ska vara ett underlag till den kommande analysen och slutsatsen. Du ska alltså med hjälp av insamlat material skapa en bild av det Du avser att undersöka. Utifrån denna bild ska Du sedan i nästa avsnitt (Analys med slutsats) hämta relevanta delar för att besvara den frågeställning eller de frågeställningar som Du har för arbetet. Det är vanligt när man skriver rapporter att materialet och själva undersökningsobjektet inte lämpar sig att beskrivas i ett kapitel. Därför kan det i rapporten ingå flera kapitel för referat. Det viktigaste är att dessa kapitel kommer före det kapitel som kallas Analys med slutsats. Normalt kallar man inte dessa kapitel för Referat, utan väljer rubriker som mer beskriver vad referatet handlar om. Exempelvis: Partisystemet i Japan. Observera att referat inte är detsamma som recension. En recension innebär att Du sammanfattande beskriver exempelvis en bok (vad den handlar om, hur den är uppbyggd osv.) och att Du därefter bedömer dess för- och nackdelar. Detta är inte syftet med ett referat. Referatets syfte är (återigen) att du ska lyfta fram det du tycker är viktigt att ha med som (bakgrund och) underlag för den kommande analysen. Du behöver alltså varken beskriva hela materialet eller författa något omdöme om materialet. Om du känner dig osäker på citat- och referatteknik, kan du på kursens hemsida (eller kontakta administrationen) läsa en text om hur du går tillväga vid ett referat. 2.6 Analys med slutsats Det sista kapitlet i rapporten ska vara Analys med slutsats. I detta kapitel ska den frågeställning eller de frågeställningar som Du formulerade och utvecklade i inledningskapitlet besvaras. Genom att besvara dessa frågor kommer Du också att uppnå syftet med rapporten under förutsättning förstås att syftet och frågorna är sammankopplade på ett logiskt sätt. Ett förslag, som ger en klar struktur och koppling mellan det första kapitlet och det sista kapitlet, är att Du återger frågan/frågorna i inledningen av det avslutande kapitlet också. Då ser läsaren dels att det finns en koppling till det första kapitlet, dels att Du nu avser att besvara frågan/frågorna. Det hjälper också Dig att koncentrera diskussionen till just frågeställningen/frågeställningarna. 9

I analys- och slutsatskapitlet, som i en normal rapport på A-nivån omfattar en till tre sidor, ska Du utifrån en sammanställning av rapportens underlag (som Du presenterade under Referat) argumentera för ett svar (slutsats) på rapportens fråga/frågor. Tänk på att det är Din uppgift att övertyga läsaren om att Du har goda skäl att hävda Din slutsats. Läsaren ska alltså inte behöva tolka Din text för att förstå vilken slutsats som Du hävdar eller med vilka argument Du hävdar denna slutsats. 2.7 Referensförteckning Den sista obligatoriska delen i rapporten ska vara en Referensförteckning, som redovisar vilka referenser som Du har använt. Hur en referensförteckning ska utformas återkommer vi till längre fram. 2.8 Bilagor Om Du har bilaga/bilagor till Din rapport så ska denna/dessa komma efter referensförteckningen. Bilagorna ska vara numrerade och vara försedda med rubrik. Exempelvis: Bilaga 1: (exempel på försättsblad). Denna text ska skrivas ut i det högra översta hörnet på bilagans första sida. 10

3. FORMALIA 3.1 Hänvisningssystem En rapport ska innehålla ett hänvisningssystem. Syftet med ett hänvisningssystem är att läsaren ska kunna se varifrån Du hämtat Ditt underlag och vilket material som utgör underlaget för Din rapport. TIPS: FÖR EN UTFÖRLIGARE BESKRIVNING AV HUR DE FORMELLA KRAVEN PÅ ETT HÄNVISNINGSSYSTEM SER UT REKOMMENDERAS ATT LÄSA KAPITEL 6 I HANDBOKEN FÖR KANDIDAT- OCH MAGISTERFÖRFATTARE VID BIBLIOTEKSHÖGSKOLAN I BORÅS, HTTP://WWW.HB.SE/BHS/HANDBOK/. Ett hänvisningssystem består av två delar: notsystem och referensförteckning. Syftet med notsystemet är att läsaren ska få information, så att han/hon kan kontrollera eller använda den referens som Du har använt. Not ska därför användas i två situationer: vid citat vid referat Att använda not vid citat är kanske uppenbart. Vi hävdar vid citat att någon har skrivit det som vi återger ord för ord. För att läsaren ska kunna kontrollera detta anger vi varifrån vi har hämtat citatet. Att samma logik gäller även vid referat är inte lika självklart. Men när vi refererar påstår vi ju egentligen att någon annan hävdar att något är på ett visst sätt. Vi måste även då visa varifrån vi har hämtat underlaget för det påstående vi gör. Observera dock att vid påståenden som är självklara eller allmänt kända, så behöver vi inte belägga påståendet med not. Exempelvis att huvudstaden i Norge heter Oslo kan vi anta är allmänt känt. Men om vi hävdar att fiskenäringen i Norge fångar X ton val varje år, så är detta inte ett känt förhållande, utan måste beläggas med not. För att avgöra vad som kan antas vara allmänt känt, respektive inte, så avgörs detta av vilken målgrupp Du skriver för. Om rapporten seminariebehandlas är målgruppen seminariet. I vilket fall kan den normale A-studenten betraktas vara målgruppen, vilket ger den måttstock för vad som ska betraktas som allmän kunskap eller inte. 11

Hur ser ett hänvisningssystem ut? Det finns generellt två olika typer av hänvisningssystem. Du får själv välja vilket system som passar Dig bäst, men i din rapport ska hänvisningssystemet vara enhetligt. Detta innebär att Du under inga omständigheter får använda olika hänvisningssystem i en och samma rapport. 3.1.1 Oxfordsystemet Det första systemet vi ska gå igenom är Oxfordsystemet. Detta system bygger på att Du efter avslutad mening anger notnummer och att not redovisas under motsvarande notnummer nederst på sidan. I nottexten ska följande framgå: författare, rubrik, årtal och sida. I bilaga 3 illustreras Oxfordsystemet. I de flesta ordbehandlingsprogram finns det en notfunktion som automatiskt ger Oxfordsystemet. Observera att det finns två olika sätt att redovisa noter enligt Oxfordsystemet. Det första är sidnoter, vilket bilaga 3 visar. Det andra är slutnoter, vilket innebär att alla noter i rapporten samlas på en sida. Denna sida placeras då före referensförteckningen. Systemet med slutnoter är dock inte att rekommendera, eftersom det försvårar för läsaren som måste slå i sidorna för att kontrollera referensen. Om Du använder Oxfordsystemet bör Du därför använda sidnoter. 3.1.2 Harvardsystemet Det andra systemet Du kan använda för referenshänvisning är Harvardsystemet. Enligt detta system anger Du noter i själva texten men inom parentes; så här (Lindh 1997, s. 32) alternativt (Lindh 1997:32). Du kan dock använda sidnoter för att kommentera eller förklara texten. I bilaga 4 anges samma text som bilaga 3, men nu med ett notsystem enligt Harvardsystemet. Noterna redovisas i direkt anslutning till texten, med författare, årtal och sida. Om läsaren vill veta vilken referens Du avser i noten, så är det möjligt genom att se vilken referens i referensförteckningen som stämmer överens med noten. 12

3.1.3 Mer om hänvisningar: f-systemet Nu finns inslag i noterna som är intressanta att notera. För det första (1) det så kallade f- systemet. Om Du hämtar underlag från flera påföljande sidor från samma referens, så ska Du inte skriva (t ex) s.10-11. Istället skriver Du s.10f i noten. Ett f innebär att Du har hämtat underlag ifrån sidan 10 och den följande sidan. Om Du har hämtat underlag från minst tre sidor i rad (10 13 t ex) så skriver Du s.10ff. Det visar att Du har hämtat underlag från sidan 10 och de påföljande sidorna, dock högst fem sidor framåt. För att sammanfatta f-systemet: s.10 = underlag från enbart sidan 10 s.10f = underlag från sidan 10 och den påföljande sidan s.10ff = underlag från sidan 10 och högst de fem påföljande sidorna Ibland använder man uttrycket passim. Detta står för att man har hämtat underlag från olika ställen. Om man skriver till exempel (Oskarson, 1994, kap2 passim) i noten innebär det att man har hämtat information på olika ställen i det andra kapitlet. Att använda passim är accepterat, men bör användas i ytterst begränsad omfattning, eftersom hänvisningen blir vag. Det andra (2) inslaget i exemplen är förkortningen a.a., som innebär redan anfört arbete. Denna förkortning använder Du i noter när Du vill hänvisa till en referens som Du redan har angett. När Du redan en gång har hänvisat till Oskarson och skrivit ut referensen, behöver Du inte skriva ut referensen när Du hänvisar till Oskarson i fortsättningen. Det är dock viktigt att man inte sammanblandar förkortningen a.a. med förkortningen ibid. Nu finns det olika praxis för hur man använder ibid. men den praxis som bör tillämpas är att ibid. endast används när man hänvisar till samma referens och samma sida i referensen som föregående not. Om Du till exempel hänvisar till Oskarson, 1994 och sidan 10 för att sedan i nästa not också hänvisa till Oskarson, 1994 och sidan 10, så skriver Du på följande sätt: Ibid. Men observera att a.a. och ibid. endast får användas i Oxfordsystemet. Om Du använder Harvardsystemet, så får Du alltså inte använda vare sig a.a. eller ibid. 3.2 Hänvisningssystem: referensförteckning Den andra delen av hänvisningssystemet är referensförteckningen. I en referensförteckning så ska det finnas information som gör det möjligt att söka de referenser som har använts i rapporten. För detta ändamål krävs det en del information om referenser, vilken information som krävs varierar med typen av referens. I bilaga 5 presenteras en referensförteckning för Oxfordsystemet. I bilaga 6 finns motsvarigheten för Harvardsystemet. Bilagorna visar på 13

utformningen för olika typer av referenser: monografier, antologier, kapitel ur antologier, artiklar i tidningar och artiklar i tidskrifter. Det finns olika praxis vid utformandet av hänvisningssystem och referensförteckning. Viktigast är att vara konsekvent och inte blanda olika principer för utformning. 3.3 Citat I de flesta rapporter finns det alltid behov av att citera andra texter. Som framgår av tidigare instruktioner, ska citat alltid beläggas med not. Ett enkelt citat har därför följande utformning, med förutsättning att vi använder Harvardsystemet: Alfords klassröstningsindex bör dock inte ligga till grund för några långtgående slutsatser. Måttets suveräna enkelhet är samtidigt dess problem, och flera fallgropar är förknippade med det. (Oskarson 1994, s.40) Ibland är man intresserad av endast en del av en mening, då redovisar man att det inte är en fullständig mening som är citerad på följande sätt: Oskarson anser att Alfords klassröstningsindex är enkelt, men också att flera fallgropar är förknippade med det. (Oskarson 1994, s.40). Som exemplet visar använder man sig av tre punkter ( ) för att visa att meningen som citeras inte är fullständig i citatet; att det i originaltexten finns mer text som inte återges i citatet. Tänk på att om Du citerar så ska den aktuella texten återges fullständigt. Det innebär att även om stavningen är felaktigt, eller om det finns sakfel i texten, så ska dessa även framgå i citatet. Vad Du bör undvika är att använda för stora block med citat. Citat ska användas sparsamt, eftersom de ofta innebär att tempot i texten ändras. 3.4 Språk Vi har alla vår egen språkstil. Det gäller inte minst när vi skriver rapporter. Det är därför svårt att ange några riktlinjer när det gäller själva språkstilen i rapporten. Men språket ska vara 14

sakligt samtidigt som det inte får förvandlas till kanslisvenska. En bra språkstil är därför saklig, men enkel. Eftersom det är sällan som studenter har någon större erfarenhet av att skriva, så är ett gott råd att man ägnar tid åt själva språkhanteringen i texten. Det gäller inte bara formalia och stavning, utan också framställningen är viktig. Det är Din uppgift och Ditt ansvar att rapporten har en framställning som ger läsaren en förståelse för den genomförda undersökningen. En bra handledning när det gäller skrivregler är Svenska skrivregler utgivna av Svenska språknämnden. Vi förutsätter att Du utgår från de regler som anges i den skriften. 15

BILAGOR Bilaga 1 Exempel på försättsblad Karlstads universitet 2004-06-01 Avdelningen för statsvetenskap TITEL PÅ RAPPORTEN Kursrapport Personnummer Namn Kursbeteckning Läsår 16

Sammandrag Bilaga 2 Exempel på sammandrag av Det japanska partisystemet i förändring En rapport av Thomas Denk Sedan 1990 har det japanska partisystemet genomgått en betydande förändring i sin struktur. Syftet med denna rapport är att beskriva denna utveckling utifrån den modell om partistruktur som Klaus von Beyme har utvecklat. Den övergripande frågeställningen för rapporten är Hur har det japanska partisystemet utvecklats sedan 1990? Utifrån den teoretiska ramen utvecklas två forskningsfrågor för rapporten: a) Hur har polariseringen i det japanska partisystemet utvecklats sedan 1990? Och b) Hur har fragmenteringen i det japanska partisystemet utvecklats sedan 1990?. Underlaget för rapporten är resultaten från valet till parlamentet i Japan under 1990-talet och översiktlig litteratur om det politiska systemet i Japan. Genom att relatera detta underlag till den nämnda modellen om partistruktur utförs en analys, som resulterar i slutsatsen att a) polariseringen i det japanska partisystemet har delvis minskats samtidigt som b) fragmenteringen har ökat under 1990-talet. 17

Bilaga 3 Exempel notsystem: Oxfordsystemet I boken Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian (1994) undersöker Maria Oskarson dels om klassröstning är ett uttryck för rationalitet, dels varför klassröstningen har förändrats i Sverige. 1 Den teoretiska utgångspunkten för avhandlingen utgörs i stor utsträckning av den klassiska modell som S.M. Lipset och Stein Rokkan gemensamt utvecklade. 2 Denna modell, The Social Cleavages Model, innebär att partisystemet och väljarbeteendet förklaras utifrån sociala skiljelinjer (cleavages). 3 Vad som är utmärkande för dessa sociala skiljelinjer är enligt Stefano Bartolini och Peter Mair att tre kriterier uppfylls: a) att det finns en social förankring, b) att det finns en kollektiv identitet och c) att det förekommer partier som företräder de grupper vars kollektiva identitet har en social förankring. 4 En stor del av den senare valforskningen har testat hur väl denna teori om sociala skiljelinjer förklarar väljarbeteendet. Maria Oskarson har själv bidragit till denna diskussion genom sitt bidrag i boken Electoral Change: Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries (1992). Slutsatsen som Oskarson presenterar i sitt kapitel är att klassröstningen har minskat i Sverige och att modellen har förlorat i förklaringsgrad. 5 Men hennes slutsats är att modellen fortfarande, om än i mindre utsträckning, har relevans för att förstå väljarbeteende i Sverige. 6 1 Oskarson, M., Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian, 1994, s. 28 2 Oskarson, M., a.a., s. 10 3 Lipset, S.M. & Rokkan, S., Cleavage Structures, Party Systems, and Voter Alignment: An Introduction i Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.), Party Systems and Voter Alignments, 1967, s. 35ff 4 Bartolini, S. & Mair, P., Identity, Competition and Electoral Availability, 1990, s. 214ff 5 Förklaringsgrad är egentligen ett statistiskt mått, som anger i vilken utsträckning som de oberoende variablerna förklarar variationen i den beroende variabeln 6 Oskarson, M., Sweden, i Franklin, M., Mackie, T. & Valen, H. (eds.), Electoral Change: Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries, 1992, s. 360f 18

Bilaga 4 Exempel notsystem: Harvardsystemet I boken Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian (1994) undersöker Maria Oskarson dels om klassröstning är ett uttryck för rationalitet, dels varför klassröstningen har förändrats i Sverige (Oskarson, 1994, s. 28). Den teoretiska utgångspunkten för avhandlingen utgörs i stor utsträckning av den klassiska modell som Séymour Martin Lipset och Stein Rokkan gemensamt utvecklade (Oskarson 1994, s. 10). Denna modell, The Social Cleavages Model, innebär att partisystemet och väljarbeteendet förklaras utifrån sociala skiljelinjer (cleavages) (Lipset & Rokkan 1967, s. 35ff). Vad som är utmärkande för dessa sociala skiljelinjer är enligt Stefano Bartolini och Peter Mair att tre kriterier uppfylls: a) att det finns en social förankring, b) att det finns en kollektiv identitet och c) att det förekommer partier som företräder de grupper vars kollektiva identitet har en social förankring (Bartolini & Mair, 1990, s. 214ff). En stor del av den senare valforskningen har testat hur väl denna teori om sociala skiljelinjer förklarar väljarbeteendet. Maria Oskarson har själv bidragit till denna diskussion genom sitt bidrag i boken Electoral Change: Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries (1992). Slutsatsen som Oskarson presenterar i sitt kapitel är att klassröstningen har minskat i Sverige och att modellen har förlorat i förklaringsgrad. 1 Men hennes slutsats är att modellen fortfarande, om än i mindre utsträckning, har relevans för att förstå väljarbeteende i Sverige (Oskarson 1992, s. 360f). MÄRK: NÄR TVÅ FÖRFATTARE FINNS TILL SAMMA TEXT SAMMANBINDS DE ÅTMINSTONE I REFERENSEN MED ET-TECKNET &. SYFTET DÄRMED ÄR ATT UNDVIKA MISSFÖRSTÅNDET ATT DET DET ÄR FRÅGA OM TVÅ OLIKA REFERENSER. DET ÄR SKILLNAD MELLAN ATT (BÅDE) LIPSET OCH ROKKAN HÄVDAR NÅGOT OCH ATT LIPSET & ROKKAN GÖR DET! 1 Förklaringsgrad är egentligen ett statistiskt mått, som anger i vilken utsträckning som de oberoende variablerna förklarar variationen i den beroende variabeln 19

Bilaga 5 Exempel på referensförteckning för Oxfordsystemet REFERENSFÖRTECKNING Litteratur Conradt, D.P., The German Polity, Longman, London, fjärde upplagan, (1980), 1989 Franklin, M., Mackie, T., Valen, H. (eds.), Electoral Change: Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries, Cambridge University Press, Cambridge, 1992 Lipset, S.M. & Rokkan, S., Cleavage Structures, Party Systems and Voter Alignments: An Introduction, i Lipset, S.M. och Rokkan, S. (eds.), Party Systems and Voter Alignments, The Free Press, New York, 1967 Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.), Party Systems and Voter Alignments, The Free Press, New York, 1967 Oskarson, M., Sweden, i Franklin, M., Mackie, T., Valen, H. (eds.), Electoral Change: Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries, Cambridge University Press, Cambridge, 1992 Oskarson, M., Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian, Nerenius & Santérus Förlag, Stockholm, 1994 MÄRK: FÖRFATTARE I BOKSTAVSORDNING OCH DÄREFTER I KRONOLOGISK ORDNING, MARKERA KÄLLA OCH ANGE FÖRLAGSORT (INTE TRYCKORT). Tidskriftsartiklar Hopman, J., Klassröstningen är död!, Val och väljare, årgång 8, nr 3, 1991, s.100-123 Ni, K., Att studera väljare, Politik och samhälle, årgång 10, nr 2, 1990, s.123-190 MÄRK: KÄLLA ÄR INTE ARTIKELNS RUBRIK UTAN TIDSKRIFTEN, SOM DÄRFÖR MARKERAS. Tidningsartiklar Tadotter, N., Ta bort mansgrisarna nu!, Hallands Dagblad, 1994-01-01 20

Bilaga 6 Exempel på referensförteckning för Harvardsystemet REFERENSFÖRTECKNING Monografi, en författare: Conradt, D.P. (1989) The German Polity. Fjärde upplagan. London: Longman Oskarson, M. (1994) Klassröstning i Sverige: rationalitet, lojalitet eller bara slentrian. Stockholm: Nerenius & Santérus förlag Antologi (med redaktörer): Franklin, M.N., Mackie, T.T & Valen, H. (eds.) (1992) Electoral change: Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries. Cambridge: Cambridge University Press Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.) (1967) Party Systems and Voter Alignments. New York: The Free Press Kapitel i antologi: Lipset, S.M. & Rokkan, S. (1967) Cleavage Structures, Party Systems and Voter Alignments: An Introduction, i Lipset, S.M. & Rokkan, S. (eds.) Party Systems and Voter Alignments. New York: The Free Press Oskarson, M. (1992) Sweden, i Franklin, M.N., Mackie, T.T. & Valen, H. (red.) Electoral change : Responses to Evolving Social and Attitudinal Structures in Western Countries. Cambridge: Cambridge University Press Tidskriftsartikel Hopman, J. (1991) Klassröstningen är död, Val och väljare, årg. 8:3 s. 100 123 Ni, K (1990) Att studera väljare, Politik och samhälle, årg. 10:2 s. 123-190 Tidningsartikel Tadotter, N. (1994) Ta bort mansgrisarna nu!, Hallands Dagblad 1994-01-01 MÄRK: I DIN EGEN REFERENSFÖRTECKNING SKA DU INTE DELA UPP DINA REFERENSER PÅ DET SÄTT SOM GJORTS OVAN. I REFERENSFÖRTECKNINGEN SKA REFERENSERNA I STÄLLET ANGES I BOKSTAVSORDNING EFTER FÖRFATTARNAMN. 21