Vasa sjukvårdsdistrikts kommuner Slutrapport, hösten 2014 Mikko Ollikainen Vårdreformen ur ett demokratiskt perspektiv SOTE-arbetsgruppen, som består av ledande tjänstemän från Vasa sjukvårdsdistrikts kommuner och leds av Jukka Kentala, anställde via Vasa sjukvårdsdistrikt Mikko Ollikainen för att under tiden 1.8 15.12 2014 göra en kartläggning av kommunernas, befolkningens och organisationernas åsikter om vårdreformen och hur social- och hälsovården kunde se ut i Österbotten i framtiden. Syftet med kartläggningen har inte varit att ta ställning till innehållet i lagen utan att snarare blicka framåt hur vården kunde se ut i framtiden. Arbetet delades in i två faser. Den första fasen, som pågick mellan den 1 augusti och 30 september, bestod av insamling av bakgrundsmaterial och besök till de 13 kommuner och städer som hör till Vasa sjukvårdsdistrikt. Syftet med besöken var att informera förtroendevalda om reformen och höra deras tankar kring hur social- och hälsovårdens struktur kunde se ut i framtiden i Österbotten. En mellanrapport av detta sändes till kommunerna den 3 oktober. I den andra fasen, som pågick den 1.10 15.12, informerades kommuninvånarna, personal och organisationer om vårdreformen samt förverkligades en frågeenkät på internet, genom vilken medborgarna kunde föra fram sina åsikter om reformen. Sammanlagt arrangerades 7 offentliga tillställningar. Fas 2 avslutas i samband med denna slutrapport. Totalt har kring 1000 personer tagit del av presentationerna. Ollikainen har under anställningsperioden även utfört övriga av Jukka Kentalas arbetsgrupp givna arbetsuppgifter. *** Fas 1 (1.8 30.9) Besök i kommunerna En central del av besöken till kommunerna gick ut på att jämlikt informera förtroendevalda i Vasa sjukvårdsdistrikts område om vad vårdreformen går ut på. Besöken gjordes under tiden 8.9 29.9. Kartläggningen skedde således parallellt med att kommunerna gav sina utlåtanden om förslaget till ordnande av lag om social- och hälsovård till social- och hälsovårdsministeriet (deadline 14.10). Responsen nedan baserar sig på hur situationen såg ut i september och oktober 2014. Förtroendevalda inom Vasa sjukvårdsdistrikts kommuner är ytterst kritiska till förslaget till vårdreform. Kritiken har varit konstant och gäller såväl stora som små kommuner och städer. Endast ett fåtal beslutsfattare har sett fördelar med reformen och dessa har främst sett ekonomiska fördelar (inbesparingar/stävjande av kostnadsutvecklingen).
Deltagarprocenten under besöken (aftonskolor/inför fullmäktigemöten) har varit hög vilket bevisar att frågan intresserar och berör. Samma presentationer (bilaga 1 och bilaga 2) hölls i alla kommuner, vilket gör att förtroendevalda har fått en jämlik och grundläggande informationsdos av reformen. Detaljerna har tangerats i frågeställningarna. Den breda presentationen har speciellt gynnat den stora merparten förtroendevalda som inte har en naturlig koppling till vårdfrågor. Vidden av det vad vårdreformen innebär har väckt starka reaktioner efter presentationerna. Fokusen i diskussionerna har varierat beroende på tidpunkten och vilken kommun som besökts (bilaga 3). Den mest centrala frågan bland beslutsfattare i Vasa sjukvårdsdistrikts område är hur närservicen skall fungera i framtiden, dvs. var enheterna finns och hur det skall ske i praktiken. Det finns en stor och genuin oro för en ytterst centraliserad verksamhet i framtiden. Det har bland annat talats om en dränering av landsbygden och en tillbakagång till 1800-talet. I gränsområden, speciellt i den norra delen, har valfriheten att välja vård i ett annat vårdområde varit en het fråga. Övriga frågeställningar som tangerats i de flesta kommuner är den kommunala demokratin och beslutanderätten i framtiden, rättvisan kring finansieringen, den språkliga servicen, centralsjukhusets status, den förebyggande vårdens status, hur upphandlingarna kommer att ske, vilken är personalens ställning och hur blir det med rekryteringen. Det finns på sina håll en uppfattning om att reformen inte blir av eftersom ett riksdagsval är på antågande. Frågor till kommunerna I samband med kommunbesöken ställdes följande frågor: Till vilket vårdområde vill er kommun tillhöra? Vem eller vilka anser er kommun kunde handha ansvar för ordnande av produktionen i Österbotten? Vilka är de tre viktigaste sakerna för Er kommun vid en omorganisering av social- och hälsovården i Österbotten? En utförligare beskrivning av svar och övriga kommentarer under kommunbesöken finns i (bilaga 3 och bilaga 5). Kommunernas ståndpunkter baserar sig på svar som givits under diskussioner i samband med aftonskolor med undantag av Malax kommun som fattat ett officiellt beslut på kommunfullmäktigenivå. En del kommuner svarade omsorgsfullt på de frågor som ställdes, andra mera diffust. Vasa valde efter kommunrundan, i samband med behandlingen utlåtandet av lagen, att inte ta ställning till vårdområdestillhörigheten (i bilaga3 framgår Jukka Kentalas bedömningar i slutet av fas 1).
Vårdområdet: De flesta kommuner 11/13 har under besöket eller senare via utlåtandeutkast meddelat att de förespråkar Åbo vårdområde. Det finns spridda kommentarer i dessa kommuner om annan orientering. I flera kommuner har man ställt frågan varför det inte finns bara ett statligt vårdområde i stället för fem. Laihela följde Vasa stads linje i frågan, det vill säga att inte ta ställning till vårdområdestillhörigheten. I Vasa fördes en politisk diskussion om områdestillhörigheten. Produktionsområdet: Alla kommuner har inte kunnat avge tydliga svar kring produktionsområdestillhörigheten. Flera kommuner vill att vården skall fortsätta enligt nuvarande praxis. Enligt min tolkning hör bland annat Korsnäs, Kaskö och Larsmo till dessa kommuner. Närpes är inne på samma linje men kan tänka sig att K5 skulle kunna svara för produktionen av tjänsterna inom primär- och socialvården. Nykarleby och Kristinestad stöder ett österbottniskt produktionsområde som skulle vara en samkommun. Korsholm och Vörå stöder enligt min tolkning också ett österbottniskt produktionsområde, dock så att Korsholm och Vörå själva skulle få producera primär- och socialvård inom sitt eget område. Malax kommun har via ett fullmäktigebeslut den 9 oktober (bilaga 5) meddelat att de förespråkar ett produktionsområde med kommunerna som producenter för primär- och socialvård. Vasa stad har aviserat att de vill bilda ett produktionsområde som ansvarskommun. Jakobstad har även meddelat att de vill vara ett eget produktionsområde. Pedersöre vill höra grannarnas tankegångar kring frågan och vill inte utesluta olika alternativ. I Laihela finns olika synpunkter kring produktionsområdestillhörigheten. Ett alternativ som lyftes fram där, men även på andra ställen, är landstingsmodellen, dvs. att hälsovården skulle produceras regionalt och sociala sidan kommunalt. Vad prioriteras Vårdreformen är en stor helhet och det tar sin tid att smälta dess innebörd. De flesta kommuner har prioriterat närservice högst, speciellt då det gäller åldringsvården. Precis som det framgår av bilaga 3 har man ofta prioriterat sina egna vårdenheter i kommunen, t.ex. HVC och boenden. Centralsjukhusets status är viktigt för kommunerna i sjukvårdsdistriktets område. I många avseenden tas det som en självklarhet att centralsjukhuset skall finnas kvar på nuvarande nivå. I Jakobstadsområdet är samjouren högst på listan. I Syd-Österbotten finns en stor oro för att det inte kommer att finnas en enhet på hälsostationsnivå i framtiden.
Under kommunrundan har det kommit en del förslag på hur produktionen kunde ordnas i hela området och inte enbart lokalt. Exempel på det är Korsholms tankar om att omforma hybridmodellen att fungera även för landsbygden. Inom Jakobstads vårdområde har det redan gjorts en omfattande integrering av verksamheten och de ser möjligheter för att plocka ut de bästa delarna av den som sedan kunde tillämpas i andra delar av landskapet. Det finns även andra fungerande exempel i de nuvarande samarbetsområdena som väl kunde tillämpas på hela Vasa sjukvårdsdistrikts område. *** Fas 2 (1.10 15.12) Träffar med personal, organisationer och öppna tillfällen Under tiden 2.10 8.12 har allmänna presentationer om social- och hälsovårdsreformen hållits för personal inom social- och hälsovårdssektorn, organisationer, sammanslutningar samt på utannonserade allmänna tillfällen. De svenskspråkiga öppna tillfällena har hållits i Kristinestad, Närpes, Korsholm och Pedersöre samt finskspråkiga i Kristinestad, Vasa och Jakobstad. Presentationerna har varit de samma som för kommunernas förtroendevalda (bilaga 1 och bilaga 2), förutom en kort sammanfattning av mellanrapporten som presenterades under fas 2. Efter att kommunerna gav sina utlåtanden om vårdreformen den 14 oktober kunde en viss trötthet skönjas bland befolkningen vilket återspeglade sig ställvis som ett magert intresse för de publika tillfällena. Tillfällena som drog mellan 3 och 250 personer. Samtliga presentationer hölls, med undantag av en träff med pensionärer i Malax den 8 december, innan regeringen hade avgett sitt förslag om ordnande av social- och hälsovård till riksdagen. Således kan responsen på de öppna tillfällena jämbördigt jämföras med de förtroendevaldas synpunkter i fas 1. Kritiken har varit lika massiv över hela linjen. Det har talats om en tillbakagång till fattiggårdstiden och att det slår extra hårt ut på landsbygden och kvinnorna där. Om strukturen genomförs i så snabb takt som det är tänkt förväntas ett otroligt virrvarr, något som väntas leda till stor osäkerhet för alla parter (klienter, personal, förtroendevalda). Många saknar konkreta förslag om patientens/klientens roll i helheten och det har vid ett flertal tillfällen påpekats att det viktigaste är att strukturförändringen inte sker på klienternas bekostnad. I likhet med de förtroendevaldas åsikter har kommentarerna kretsat kring: oron för bevarandet av närservicen och den språkiga servicen på nuvarande nivå (läkare och tandläkare) är stor, bristen på sporrande och förebyggande element, finansieringens ojämlikhet (bättre att pengarna följer patienten),
osäkerheten kring fastighetsmassan (kommunerna och pensionärshemsföreningarna), betoningen av primär- och specialsjukvården = socialvården lämnats på sidan, privata sektorns roll (risk för att den förändrar prisbilden på större orter), risken för personalminskningar patientens valfrihet (önskvärt men stor skepticism om den förverkligas), möjligheterna för kommuner att betala extra för att bibehålla serviceform som är nedläggningshotat i kommunen kritiken mot samkommuner och röstspärren, samt bibehållandet av skolhälsovården i kommunens regi. Det finns även här förhoppningar om att riksdagens grundlagsutskott ska skrota hela förslaget, bland annat för att många tror att reformen leder till en försämring. Svenska landstingsmodellen har även fått understöd på de allmänna tillfällena. Således finns en större förståelse för att sammanbinda primär- och specialsjukvården medan sociala sidan och framförallt åldringsvården vill många, speciellt på landsbygden, att ska skötas nära invånarna i kommunernas regi. Den äldre befolkningens otrygghetskänsla har tangerats vid ett flertal tillfällen. De närstående och deras ställning har poängterats i betydligt större omfattning under de allmänna tillfällena. Det gäller bland annat respekten för och värdesättandet av närståendevårdare och problemen som närstående till missbrukare och klienter med mentala sjukdomar har. Också anhörigas resor till och från vårdplatserna, till vilka avstånden ökar och skapar större resekostnader och förlorad arbetstid, har oroat mycket. Det finns även önskemål om att besvären på det av socialmyndigheterna givna myndighetsbesluten skall riktas till Vasa förvaltningsdomstol framom Åbo förvaltningsdomstol. De mest positiva uttalandena har getts av en del läkare som ser stora fördelar med integrationen och således bättre fungerade vårdkedjor. Ingen har motsatt sig tanken om att ha samma datasystem inom hela området. En del förbättringsförslag och ändringsförslag presenteras nedan: - Lågtröskelsrehabilitering (även intervall) på vårdenheter nära hemmet (hemförlovning därifrån) - Skräddarsydd TV-kanal för åldringar med rehabiliteringsprogram osv. (öka tryggheten) - Möjlighet att ta högre avgifter av klienterna - Möjlighet att fortsätta ha stödfunktioner kommunalt besvärligt om de förflyttas till vårdområdet eftersom det idag finns kök som producerar mat för t.ex. åldringsvård och skola, fastighetsskötare osv. - Läkarna bör ha mera resultatansvar inom mentalvården - Kommunikationen mellan centralsjukhusets avdelningar borde fungera bättre. - Behandla klienten multifunktionellt, se individen som en helhet. Sköt alla åkommor på en gång, inte en åt gången. Det här förkortar vårdköerna och spara pengar.
Frågeenkät Under tiden 3-20.11.2014 hade invånarna inom Vasa sjukvårdsdistrikts område möjlighet att säga sin åsikt om social- och hälsovårdens framtid genom att svara på en frågeenkät som publicerades på Vasa centralsjukhus hemsida. Enkäten bestod av flervalsfrågor men respondenterna hade även möjlighet att fritt skriva sina åsikter i textform, vilket ungefär 40 procent av respondenterna också gjorde. Frågorna var allmänt ställda för att även sådana personer som inte har så bred erfarenhet av social- och hälsovården hade möjlighet att besvara frågorna. I och med ovissheten om vad som ingår i lagen och framförallt hur finansieringen ska ordnas bidrog till man inte kunde ställa några mera detaljerade frågor. Frågeenkäten hade delvis ett informativt syfte för att ge alternativ hur man bättre kunde värna om sin egen hälsa. En sammanställning av svaren finns i bilaga 4. Sammanlagt gavs 693 svar av vilka 389 var på svenska och 304 på finska. Den stora merparten, kring 70 procent, var kvinnor. De flesta respondenterna var i åldern 25-74 år, dock så att 45 54 och 55 64-åringarna svarade aktivast. De österbottniska medierna förmedlade länken till frågeenkäten via sina nyhetsplatser och det märktes tydligt i svarsaktiviteten då länkarna hade publicerats på mediernas sidor. Proportionellt till invånarantalet svarade Korsnäs-, Malax-, Korsholm-, Vörå- och Vasaborna aktivast på enkäten. En bidragande orsak till detta kan vara att enkäten publicerades på Vasa sjukvårdsdistrikts hemsida och invånarna i de kommunerna använder centralsjukhusets tjänster mest. Proportionellt var Larsmo-, Jakobstads-, Kristinestads- och Pedersöreborna minst aktiva. Speciellt finskspråkiga i Jakobstad och Kristinestad har procentuellt sätt svarat mera sällan på enkäten än de svenskspråkiga. Svaren (bilaga 4) tangerar långt det som förts fram av förtroendevalda och invånare i kommunerna samt tidigare förfrågningar inom området, vilket speciellt bekräftas i fråga 16 där man frågar vad vårdreformen leder till. En utförligare analys av svaren i frågeenkäten kommer att göras i en prograduavhandling. Allmänt kan det konstateras att hälsovårdscentraler, företagshälsovården, båda sjukhusen (Vasa centralsjukhus och Jakobstads sjukhus) och privatmottagningar är de platser där klienterna mest använder sig av de tjänster som tillhandahålls inom social- och hälsovården. Majoriteten av respondenterna ser närservice som högst 20 km hemifrån. Svararna har prioriterat en bred närservice högt. Endast krävande specialsjukvård, missbrukarvård och rehabilitering ser man som minst viktigt med tanke på närservicen. Hälften av respondenterna kan tänka sig att röntgen inte behövs som närservice. I fråga om vård för äldre prioriteras vårdkvalitet, personalens kunskap och kompetens, patientsäkerhet och service på eget modersmål högst medan placeringen inte är lika viktig om än det prioriteras högt.
Sammanlagt 271 respondenter har skrivit kommentarer, 18 sidor text i bilaga 4. En del bättringsförslag finns med även om de flesta framför sin oro om servicen i framtiden. Det här gäller till exempel all typ av service såsom närservice (vårdenheter i egen kommun), språklig service, centralsjukhuset ställning inklusive specialiteter (hjärtkirurgi och mentalvården), läkarnas arbetsförhållanden, alltför stor tyngdpunkt på hälsovården i lagen, fokuseringen i lagen på struktur och ekonomi framom patienten och hens behov (varmt välkomnade till den offentliga sektorn), rättvisare finansieringssystem (pengarna följer patienten), effektiv användning av befintliga utrymmen och kostnaderna för anhöriga då de ska ta sig längre bort för vård för att nämna några. Nedan plock av kommentarer. Dessa är direkt lånade på det språk som de skrivits på enkäten; Ei säästetä itseämme hengiltä. Terveyspalvelut pitäisi olla viimeinen linnake, jossa ei säästetä hätiköidysti. Muutamat ja samat asiakkaat ruuhkauttavat puhelimet ja vastaanotot. Joku voisi yhteensovittaa eri toimintoja, jotta ihmiset saisivat nopeasti oikean avun. Språken är mycket viktiga, det måste finnas läkare som pratar båda inhemska språken! Det viktigaste är att uppehålla en god närservice med hälsocentraler som kan ge service med lab. och röntgen, där man kan sköta olycksfall, infektionssjukdomar, hälsokontroller och våra vanliga folkhälsosjukdomar. Det är väl nog dags att inse att stora enheter inte klarar av att ta mot patientmängden vid en centralisering, de har ju redan nu stora problem att klara vårdgarantin. Förbättra mentalvården Privatisera hälsovården så att vi fritt kan välja kompetenta läkare. Inför ett försäkringssystem som betalar läkaren. Ta exempel av British Columbia i Canada. Där fungerar vården utmärkt och alla är nöjda! Vill lyfta fram åldrings- och handikappvården som i nuläget är en katastrof. Hemvården/hemservice som syftar till att vårda åldringar och andra i det egna hemmet har visat sig vara ett helt ohållbart koncept. Det är inget annat än organiserad vanvård. Jobbade tidigare i hemservicen men valde att sluta eftersom jag inte stod ut med det oetiska arbetssättet och eftersom jag upplevde att jag varje dag var tvungen att gå emot mina egna moraliska principer om respekten för människovärdet. Jag är rädd att det försvinner vårdenheter på landsbygden. Varför kan man inte tänka att forskning i medicin kunde handla om just den situation som finns på en mindre enhet. Utlokalisera forskning så att VCS kan bli kvar som enhet för t.ex. rutinmässiga kirurgiska åtgärder i hjärtat. Tycker det är fel att läkare kan jobba både inom privata och offentliga vården samtidigt!! Blir definitivt intressekonflikt! Det är kostnadseffektivare att satsa på hälsofostran än på dyr specialsjukvård Mera familjevård både inom barnskyddet och äldreomsorgen Specialister kunde ambulera och vara 1-4 dagar i andra kommuner och på så vis korta köerna på sjukhuset. Onödiga remisser till specialist kunde undvikas och patienterna slussas till rätt vård i ett tidigt skede. Jag tycker att man nu tänker alldeles för mycket på pengar, och glömmer dem det verkligen gäller. Patienterna/klienterna! Med denna reform ökar
riskerna för att den som inte kan eller orkar stå på sej inte får den vård hen behöver. Kehittäisin hoitokulttuuria. Lähtökohta pitäisi olla se että potilas on tervetullut hoitoon. Tällä hetkellä tuntuu että potilas on välttämätön paha joka mahdollistaa hoito-organisaation, mutta vastaanotoilta hänen pitäisi pysyä poissa. Yksityisen ja julkisen sektorin palvelut voidaan saada potilaan kannalta tasavertaiseen asemaan joko ruotsalaisen ja yleiseurooppalaisen. Raha seuraa potilasta -mallin tai palvelusetelin avulla. Alla diskuterar sjukvården (primär och special) men ingen pratar om vår socialvård. Jag är mycket oroad över hur det ska gå med vår socialvård i form av socialcentraler som tar hand om de allra svagaste i samhället och möter människor med många och komplicerade problem. Vad händer med vårt barnskydd, familjearbete, handikappservice och vuxet socialarbete??? Man kan inte centrera socialvården den ska finnas nära människor som behöver den, annars blir tröskeln hög att ta kontakt. Läkarna borde se människan mera som en helhet, inte truga på mediciner i första hand. Borde finnas mera tid att lyssna på patienten. Nu har jag den känslan av att snabbt in snabbt ut och nästa patient. Satsa på utveckling, inte avveckling! Gäller speciellt att bevara hjärtkirurgin i Vasa! Ser absolut ingen nytta av denna centraliseringsiver av all vård till storenheter. Utnyttja i stället redan befintliga lokala vårdenheter, fastigheter, lokalkännedom och vårdkunskap. Offentliga sektorn måste få samarbeta med den privata sektorn för att trygga vårdtillgången - speciellt på orter med en hel f.d. kretssjukhusfastighet att tillgå! Det tilltänkta centralsjukhusmonopolsystemet fråntar kommunernas bestämmanderätt och kostnadskontroll. BEHÅLL KVÄLLS- & VECKOSLUTSJOUREN I KSTAD. Lähipalvelujen turvaaminen on äärettömän tärkeätä. Ei yksinelävä autoton tai vanhus voi lähteä johonkin kauas jonottamaan tuntikausiksi, varsinkaan sairaana. Ja usein ei matkoihin ole edes varaa, jo paikallisbussin maksut tekevät vähävaraiselle tiukkaa. Jag har bott utomlands i Norge och då fått uppleva hur det är att tvingas resa 500km enkel väg för att få specialsjukvård. De samhälleliga kostnaderna blir skyhöga när man som patient är i behov av att använda helikopter/flyg för att snabbt få livsviktig vård Reseptien uusimiset ym. rutiinitoiminnot hoitajille. Terveyskeskusmaksuja olisi syytä nostaa noin 2 -kertaisiksi, jotta se karsisi hiukan turhia käyntejä. Lääkärit tekemään lääkärin työtä. Toimisto työ ja muut työt muille ihmisille. Ja tietotekniikkaa enempi käyttöön. Mera resurser till skolhälsovården (skolhälsovårdare, psykologer, kuratorer). Barnskyddet borde få kompetent och tillräcklig personal. Läkaren borde behärska finska och svenska - idag är situationen annan. Palveluja kansalaisten ehdoilla. Riittävän lähellä olevat palvelut. Hoidon laatu ja osaaminen ovat avainasemassa. Sydänkirurgia voidaan lakkauttaa ja satsata VKS muihin aloihin, joissa kärsitään sydänkirurgian vetkutuksen takia. Kotisairaalapalveluja tulisi lisätä kattamaan suurempia alueita.laadukkaan saattohoidon järjestäminen. Lämna socialvården utanför integreringen i nuläget. Bygg upp ett sote distrikt med grund enligt VVS område innehållande primär- och specialsjukvård.
Slutsatser Det finns ett genuint och konsekvent motstånd i kommunerna till att vårdreformen genomförs. Det här gäller såväl invånarna som förtroendevalda som tagit del av presentationen och delgett sina åsikter. Väldigt få ser att reformen medför någon förbättring av social- och hälsovården i de österbottniska kommunerna. Frågan har enat stad och landsbygd, dock till stora delar av olika orsaker. Oviljan till reformen har påverkat förmågan att tänka vidare på nästa steg hur vi skall gå vidare med social- och hälsovården i Österbotten i framtiden. Förutom stor kritik mot finansieringssystemet har behovet av att trygga närservicen lyfts upp. I klartext handlar det om att det i varje kommun skall finnas hälsovårdscentraler och vårdenheter för äldre även i fortsättningen. Det finns en stor rädsla för att servicen försämras då makten förflyttas från kommunerna till vårdområdets samkommun, vilket i sin tur medför att man inte någonsin får tillbaka servicen även om behov skulle finnas. Under turnén framgick det en stor vilja för att kommunerna skall kunna sköta primär- och socialvården också i framtiden. Det här gäller i allra högsta grad åldringsvården. Svenska landstingsmodellen har vunnit understöd, speciellt på landsbygden. De få positiva kommentarerna om reformen har tagit fasta på bättre fungerande vårdkedjor, speciellt mellan primär- och specialsjukvården, och delvis tydligare finansiering i budgeteringsfasen. Alla är eniga om att datasystemen skall vara samma i hela området, helst i hela Finland. Det här gör alla steg smidigare för klienten, personalen och dessutom mera kostnadseffektivt. Följande saker bör på basen av det som sagts under hösten få stor uppmärksamhet i det fortsatta beredningsarbetet av organiseringen utav social- och hälsovården i Vasa sjukvårdsdistrikts område: - Tydligt och klart budskap över hur och på vilken nivå närservicen kommer att fungera i framtiden i varje kommun, speciellt på landsbygden. Här ingår även den språkliga servicen. - Fundera genom den demokratiska aspekten i de nya samkommunerna (vård- och produktionsområdesnivå) - Tydliga spelregler för valfriheten att välja vårdplats även utanför gränserna - Säkerställande av Vasa centralsjukhus ställning - Effektivt utnyttjande av befintliga utrymmen/fastigheter på Vasa sjukvårdsdistrikts område - Möjligheten att köpa tjänster av företag och organisationer/föreningar - Tydligare budskap om hur sociala sektorn berörs (äldrevården, barnskyddet, handikappvården, missbrukarvården, mentalvården, vuxnas socialarbete osv.) - Gemensamma förebyggande åtgärder över hela området som effektiverar vården, finns goda exempel inom området.
- Skapa ett datasystem för hela området oberoende om vårdreformen genomförs eller inte. Effektivare kommunikation mellan vårdinrättningar, också mellan avdelningar på enheterna, t.ex. centralsjukhuset. - De närståendes ställning (närståendevårdare, närstående till missbrukare och mentalvårdpatienter, kostnader/logistik). - Inverkan på övriga sektorer inom kommunala verksamheten (elevhälsovård, fastighetsskötsel, kost) Förmågan att gå vidare och tala ihop sig kring social- och hälsovården är fortsättningsvis bättre nu än i början av året. Regeringens inkonsekvens och oförmåga att komma till skott kring vårdreformen under den här regeringsperioden (sedan 2011) har dock medfört att de förtroendevalda i kommunerna men även invånare inte till alla delar tror att vårdreformen kommer att ros i hamn. I viss mån funderar man över vad som blir nästa steg kring reformen. Förutom detta har osäkerheten kring propositionens grundlagsenlighet och finansieringsstruktur gjort att arbetet med att fundera ut nästa steg inte fortskridit under hösten efter att kommunerna gav sina utlåtanden. Andra orsaker är att de större städerna i regionen har haft en stark vilja att fungera som värdkommuner, vilket slutgiltigt gick i stöpet i och med regeringens och den parlamentariska arbetsgruppens förslag gavs till riksdagen den 4 december. Att smälta förslaget och finansieringsmodellen inklusive kommunvisa siffror kräver tid. Den absolut största nyttan med projektet har varit att ge samtliga förtroendevalda på fullmäktigenivå, invånarna, personalen och organisationerna jämbördig information om vårdreformen och att de givits en möjlighet att säga sin åsikt på tillställningarna och via enkäten. Att de österbottniska medierna aktivt följt med processen har gett ett tilläggsvärde för människors medvetenhet om vad reformen innebär. Motsvarande turnéer har inte gjorts i övriga delar av landet. En kortare informationsrunda kan rekommenderas då de första skisserna av produktionsområdets struktur börjar ta form. Tack vare turnén och mediebevakningen borde österbottningarna i gemene, genom god kunskap vad reformen går ut på, vara bättre förberedda att gå in i det fortsatta beredningsarbetet. Bilagor: Bilaga 1: Grundpresentation av vårdreformen i Österbotten Bilaga 2: Sammanfattningspresentation av NHG:s scenariomodeller Bilaga 3: Diskussionsprotokoll från träffar med förtroendevalda, personal, organisationer, sammanslutningar och på offentliga tillställningar Bilaga 4: Sammanställning av svar från frågeenkät Bilaga 5: Malax kommuns svar kring kommunfrågorna Bilaga 6: Övriga dokument som tillsänts under projekttiden.