Mervärden för svenskt kött

Mervärden för svenskt kött studie 2007 Rapport 2008:5 Foto: Mats Pettersson

Mervärden för svenskt kött studie 2007 Utredningsenheten 2008-03-17 Referens Håkan Loxbo, 036-15 58 69

Innehåll 1 Sammanfattning... 3 2 Inledning... 5 2.1 Bakgrund och förutsättningar... 5 2.2 Målsättning... 5 2.3 Vad är mervärden?... 5 2.4 Genomgång av andra studier och information... 7 3 Prisskillnader för kött i konsumentledet... 9 3.1 Inledning... 9 3.2 Prisskillnader för kött... 9 3.3 Scan och Svensk Fågel... 10 3.4 Statistiska Centralbyrån (SCB): Konsumentprisindex (KPI) och nationalräkenskaperna (NR)... 10 3.5 Prisskillnadsberäkningar... 11 3.5.1 Det högre alternativet... 11 3.5.2 Det lägre alternativet... 12 3.5.3 Volymberäkningarna... 12 3.6 Sammanfattning av beräkningarna... 13 3.7 Riskanalys... 13 3.7.1 Svagheter i beräkningarna... 13 4 Prisskillnader för kött i producentledet... 15 4.1 Resultat av jämförelser mellan producentpriser i olika medlemsstater... 16 5 Diskussion... 21 6 Slutsatser för kött... 25 7 Bilagor... 27 7.1 Storhushållsguiden... 27 7.2 Beräkningar av prisskillnader i konsumentledet... 27 7.2.1 Volymer, ton... 27 7.2.2 Prisskillnader, miljoner kronor... 30 1

1 Sammanfattning Kan man ta betalt för svenska mervärden på EU-marknaden? var en av frågeställningarna i en rapport från Livsmedelsekonomiska Institutet, SLI, som presenterades i december 2007. SLIs studie jämförde exportpriser för olika jordbruksvaror och konstaterade att svenska varor inte har ett mervärde på exportmarknaden. Jordbruksverket har i denna rapport i stället fokuserat på frågan om möjligheterna att få betalt för svenska mervärden på den svenska marknaden får jordbruksnäringen betalt för de svenska mervärdena? Studien har begränsats till kött av nöt, gris och fjäderfä. Både färskt kött och charkprodukter omfattas av studien. I denna studie har vi tittat på realiserade mervärden d.v.s. positiva prisskillnader i butiken p.g.a. att produkterna har svenskt ursprung respektive positiva skillnader i producentpriser p.g.a. högre svenska krav och därav högre kostnader i produktionen. Verket har gjort en jämförelse av producentpriser för kött år 2004-2007 isverige och i några andra EU-medlemsstater. Trots att svenskt kött har producerats med krav på djurskydd, djurmiljö, smittfrihet och livsmedelssäkerhet som i många fall är högre än i flertalet EUländer kunde konstateras att producentpriserna i Sverige för nötkött, gris och kyckling låg på EU-snitt eller lägre. Ingen jämförelse har gjorts mellan producentpriser i Sverige och i viktiga exportländer utanför EU. Det är dock ingen tvekan om att producentpriserna liksom kraven på produktionen i sådana länder är lägre än i Sverige. En studie har också gjorts av konsumentpriserna för kött i Sverige jämfört med priserna på importerat kött. Denna studie har utgått ifrån två olika alternativ för prisskillnader och andelar av kött som säljs till detaljhandel respektive storhushåll. Resultatet blev prisskillnader i detaljhandelsledet till förmån för svenskt kött på mellan 1 854 och 3 217 miljoner kronor beroende på vilka antaganden om prisskillnader och försäljningsandelar mellan detaljhandel och storhushåll som görs. Konsumentpriskalkylen påverkas av de antaganden som gjorts om genomsnittliga prisskillnader och marknadsandelar för olika slag av kött i butik. Att det föreligger prisskillnader till förmån för svenskt kött är nog inte så förvånande. Detta är något som de flesta med egna ögon kan se i butiken. Insamlade data och uppgifter från branschen pekar i samma riktning. Osäkerheten ligger främst i hur stora dessa skillnader är. Slutsatsen av de båda studierna blir att konsumenterna betalar för svenska mervärden men dessa betalningar går inte till producenterna. Förklaringen kan vara en kombination av bristande konkurrens i detaljhandeln och svag effektivitet i det svenska förädlingsledet. 3

2 Inledning 2.1 Bakgrund och förutsättningar Mervärden i den svenska livsmedels- och jordbruksproduktionen diskuteras ofta i pris- och konkurrenssammanhang. Jordbruksnäringen vill få betalt för de mervärden som skapas genom produktionen. Inte minst gäller det för mervärden som skapas genom hårdare svenska krav och regler, som i debatten ofta framställs som negativa ur konkurrenshänseende för den svenska jordbruksnäringen. I takt med att konkurrensen ökar på EU-marknaden och globalt till följd av liberaliseringar i WTO och bilaterala handelsavtal kommer betydelsen av att få betalt för mervärden att öka. Samma sak gäller naturligtvis även i andra EU-länder där mervärden dessutom ofta hänger samman med geografiska ursprungsbeteckningar (GU). Vi har därför i denna studie tittat närmare på hur det faktiskt ser ut får jordbruksnäringen betalt för de svenska mervärdena? Studien har begränsats till kött av tre kategorier; nöt-, gris- och fågelkött. 2.2 Målsättning Målet med denna studie är att se om mervärden i betydelsen positiva prisskillnader i butiken p.g.a. svenskt ursprung återspeglas i ersättningen till producenterna. 2.3 Vad är mervärden? Mervärden har varit föremål för en rad tidigare studier och begreppet används inom många olika former av studier och analyser. Det måste understrykas att innebörden av begreppet kan variera. Mervärden används ibland som samlingsbegrepp för producerade kollektiva nyttigheter, ibland används begreppet som ett annat ord för prisskillnader och ibland både och. I andra sammanhang används begreppet mervärden när olika verksamheters sociala effekter speglas i en vid mening, eller i varumärkesanalyser etc. Livsmedelsekonomiska institutet (SLI) skrev i rapporten Svensk livsmedelsexport (SLIs rapport 2004:1) om begreppet potentiella mervärden. Med det menade SLI egenskaper hos varor som kan ge upphov till mervärden då de säljs för ett merpris på marknaden. För att de potentiella mervärdena ska realiseras krävs att konsumenterna har betalningsvilja för de dyrare varorna. Konsumenterna måste uppleva varan som prisvärd. I Jordbruksverkets Rapport 2005:3 Merkostnader och mervärden i svenskt jordbruk har mervärden betydelsen realiserad högre betalningsvilja för svenska produkter kontra importerade eller för ekologisk produktion kontra konventionell produktion. När Jordbruksverket tidigare har använt begreppet mervärden har inte fokus legat på faktiska produktegenskaper utan mera på olika kollektiva nyttigheter som produktionen levererar. Positiva externa effekter som inte nödvändigtvis påverkar produktkvaliteten, men som ändå anses värdefulla för samhället brukar kallas för kollektiva nyttigheter. Sådana kan exempelvis vara en positiv påverkan på biologisk mångfald och ett gott djurskydd. I denna studie tittar vi på realiserade mervärden d.v.s. positiva prisskillnader i butiken p.g.a. att produkterna har svenskt ursprung respektive positiva skillnader i producentpriser p.g.a. högre svenska krav och därav högre kostnader i produktionen. 5

Mervärdet i butiken för att produkten är svensk betingas sannolikt främst av olika materiella egenskaper som köparen har en uppfattning om och preferenser för (t.ex.näringsinnehåll, kvalitet, smak, förpackning, tillsatser, restsubstanser, utseende, konsistens, färskhet, hållbarhet, smittfrihet). Det är troligt att en del av mervärdet i butik förklaras av att det finns konsumenter som även betalar för olika immateriella egenskaper inklusive vissa kollektiva nyttigheter som är förknippade med produkten (t.ex. ekologiskt, närproducerat, miljövänligt, rättvisemärkt, djurskydd, öppna landskap). Mervärdet kan påverkas av flera olika faktorer såsom produktionssätt, produktegenskaper, marknadsföring och politiska eller samhällsekonomiska faktorer. Produktionssättet påverkar till viss del produktkvaliteten och marknadsföringen kan utformas med hänsyn till produktionssätt och kvaliteten på produkten. Även vid strängare svenska produktionskrav, miljövillkor m.m. som inte påverkar produktegenskaperna, kan en del av mervärdena i butik vara en premie för sådana strängare krav från konsumenter som känner till och värdesätter dessa krav och är beredda att betala för detta via ett högre pris på produkten. Produktionssättet kan delas in i olika kategorier som alla kan påverka mervärdet i livsmedelsproduktionen såsom miljökrav 1, djurskydd 2, hygien och smittskydd, arbetsvillkor 3, förädling 4, ekologisk produktion, rättvisemärkt eller annan produktionscertifiering och övrigt (t.ex. användning av genetiskt modifierade organismer (GMO), hormonbehandling av djur, antibiotikaanvändning i foder). Något förenklat kan man säga att det främst är inom djurskydd och i viss mån inom miljöpåverkan och smittskydd som Sverige har strängare krav än övriga EU och där svensk produktion således kan sägas ge ett mervärde i produktionssättet. För att stimulera en miljövänlig produktion finns ett antal miljöersättningar inom ramen för landsbygdsprogrammet. Viss kompensation ges därigenom för de kollektiva nyttigheter eller mervärden som skapas i primärproduktionen direkt via dessa stöd. Några motsvarande stöd på djurskydds- och smittskyddssidan finns däremot inte. Produktegenskaperna eller de materiella egenskaperna kan bestå i en mängd faktorer, t.ex smak, näringsinnehåll (vitaminer, fetthalt m.m.), färskhet, mörhet, frihet från skadliga ämnen (smittämnen, bekämpningsmedelsrester, tungmetaller, mögelgifter mm). Produktkvaliteten påverkas naturligtvis av produktionssättet, men det är inte så enkelt att man kan hävda att exempelvis strängare miljö- eller djurskyddskrav per automatik ger bättre produktkvalitet. Hur mört nötköttet blir beror exempelvis till stor del på hur välhängt det är, dvs. hur köttet har hanterats efter slakt. Marknadsföringen kan påverka mervärdet genom information och reklam men även exponering och tillgänglighet i butik, servicenivå m.m. Informationen har en viktig roll när det gäller att förmedla kunskaper om svenska mervärden och att skapa en betalningsvilja för dessa. Reklam har naturligtvis också en stor roll för att kunna få betalt för svenska mervärden i butiken. Ett varumärke som konsumenten har positiva associationer till, t.ex. att det står för 1 T.ex. utsläpp av klimatgaser, växtnäringsläckage, bekämpningsmedelsrester i mark och vatten, positiv/negativ påverkan på biologisk mångfald 2 t.ex. utfodring, stallmiljö, möjlighet till naturligt beteende, behandling vid sjukdom och parasitangrepp 3 t.ex. löner, arbetsvillkor, skyddsutrustning, förbud mot barnarbete 4 t ex. sortering/rensning, bearbetning, recept, tillsatser 6

en god kvalitet, kan påverka konsumentens uppfattning om värdet. En tilltalande, praktisk, lagom stor förpackning kan också ge en produkt ett mervärde. Mervärdet kan också påverkas av olika samhällsekonomiska faktorer. Om man köper en svensk köttbit bidrar man till att stödja det svenska lantbruket. Om man köper en lokalt producerad köttbit bidrar man till landsbygdsutvecklingen i den regionen. Resonemanget kan naturligtvis användas omvänt köp av exempelvis sydamerikanskt kött bidrar till välstånd och andra externa effekter positiva såväl som negativa - i den regionen. Att väga samman alla dessa faktorer till ett beräknat mervärde för en viss produkt låter sig inte göras på ett enkelt sätt. Mervärden i form av betalningsvilja för en viss produkt kan variera både mellan olika konsumenter och för samma konsument i olika situationer och över tiden. Vissa mervärden, såsom de kollektiva nyttigheterna, kan också vara viktigare för samhället i stort än för den enskilda konsumenten. Det kan i dessa fall vara svårt att få full kompensation för mervärdet via priset på produkten. I denna studie har vi därför för enkelhetens skull utgått ifrån att om tillräckligt många konsumenter är beredda att betala ett merpris för svenskt kött jämfört med importerat så har det svenska köttet ett mervärde för konsumenterna som motsvarar prisskillnaden. 2.4 Genomgång av andra studier och information Begreppet mervärden är mycket brett och det finns många aspekter att belysa och diskutera. Studien Säljer svenska mervärden på EU-marknaden från Sveriges Livsmedelsekonomiska Institut (SLI) är ett betydelsefullt bidrag till diskussionen om mervärden. SLI har valt att jämföra exportpriser för olika jordbruksvaror från 14 olika EU-länder. Man menade att jämförelser mellan svenska priser i Sverige och import kan störas av hemmamarknadsefffekten. SLI konstaterar att svenska varor bara har ett mervärde på den svenska marknaden. Slutsatserna var därmed knappast uppmuntrande för dem som uppmanar till att lösa lönsamhetsproblemen i den svenska livsmedelsbranschen via export av svenska mervärden. Det går enligt SLI inte att ta ut högre priser på EU-marknaden för oförädlade jordbruksvaror p.g.a. svenska mervärden. I en intervjuundersökning utförd av Jordbruksverket hösten 2003 (Rapport 2004:6) var uppfattningen bland flera intervjuade företag att det är orealistiskt att basera export på svenska mervärden i form av kollektiva nyttigheter. Ökad export förutsätter starka varumärken vilket vi enligt intervjusvaren saknar samt förutsätter att vi är konkurrenskraftiga på kostnadssidan vilket vi enligt intervjusvaren inte är. Information som belyser prisskillnader mellan svenska produkter och importerade är svår att få tag på speciellt för konsumentledet. Butiksundersökningar är ett sätt att få fram sådana prisjämförelser. Marknadsundersökningsbolaget GfK 5 i Lund gjorde i oktober 2004 på uppdrag av Kött- och Charkföretagen (KCF) en studie av prisjämförelser för svenskt och importerat kött 6. Studien omfattade 110 butiker i hela Sverige. Prisskillnader konstaterades för flertalet köttprodukter mellan svenskt ursprung och import. För några köttprodukter konstaterades högre priser för importen. För ett antal undersökta produkter kunde inga slutsatser dras eftersom antalet observationer av importpriser var för litet eller noll. Det finns flera fördelar med GfK-studien. Den är vetenskapligt gjord och erkänd av branschen. Den är också relativt ambitiös och unik i sitt slag. Till nackdelarna hör att den 5 GfK-koncernen (Growth from Knowledge) är världsledande inom marknadsundersökningar med närvaro i 66 länder 6 Studien ägs av KCF men har fått utnyttjas av SJV för denna rapport. 7

redan är tre år gammal. Sedan dess kan mycket ha hänt. GfK-studien omfattar endast ca 25 % av allt kött som säljs i detaljhandeln. Inga charkvaror finns med, ej heller kyckling m.m. Försäljning av kött från storkök beaktas inte heller. LRF har till seminarier, infomationsmöten m.m.sammanställt argument och information om de mervärden som svenskt jordbruk enligt LRF levererar. Materialet gör inte några värderingar eller kvantifieringar av enskilda mervärden eller av det samlade värdet av olika mervärden. En stor intervjustudie på restaurangsidan gjord på uppdrag av Min Mat visar att storköken vid sina inköp av kött ser pris som i särklass viktigast följt av kvalitet och leveranssäkerhet. Nationalitet (ursprung) hamnar långt ner på listan. Andelen svenskt kött i storköken är i intervjustudien 20 %, d.v.s. det omvända mot i detaljhandeln där andelen svenskt kött uppskattas till 80 %. Sveriges Lantbruksuniversitet bedriver forsking om mervärden med olika infallsvinklar. Doktor Tomas Nilsson forskar f.n. på tillämpningar av mervärden i Edmonton, Canada. Tomas utgångspunkt är att se om köttproducenterna kan tjäna något/mer än sina merkostnader på att producera mervärden. Slutresultatet hänger på konsumenternas betalningsvilja för mervärden samt på konkurrensförhållandena i handeln. De resultat av denna forskning som nämns här finns tillgängliga i form av uppsatser som lagts ut på internet. Stefan Edmans utredning Bilen, biffen, bostaden (SOU 2005:51) handlar inte om mervärden specifikt, mer om hållbar utveckling och om hur vi ska kunna uppnå det d.v.s. välja mat, bil, semesterresa m.m. så resurseffektivt, miljövänligt och solidariskt som möjligt. Naturvårdsverkets Import av kött export av miljöpåverkan fokuserar på miljöeffekter av handeln med kött. Jordbruksverkets studie Ekonomisk utveckling för slakteriindustrin i Sverige 1998 av Persson/Hedberg fångar upp vilka intäkter som slakteri- och köttvaruindustrin hade för sju kategorier av svenskt kött 1990 1997 samt vilka mervärden / förädlingsvärden som industrin skapade (när kostnader för råvaruinköp drogs ifrån). Beräkningarna byggde på prisuppgifter som dock inte längre finns efter att Jordbruksverket upphörde med att beräkna värdet av konsumtionen. 8

3 Prisskillnader för kött i konsumentledet 3.1 Inledning Om prisskillnader i butik mellan svenska produkter och motsvarande importerade produkter är det normala, indikerar detta att de svenska produkterna är förknippade med några slags mervärden (högre betalningsvilja). Det indikerar dock inte vilka mervärden eller om producenten får betalt för de mervärden han producerar eller inte. I detta kapitel studeras prisskillnader i konsumentledet för tre slag av kött. Liknande studier kan göras för andra varuområden. 3.2 Prisskillnader för kött Jämförelser i butiken mellan exempelvis svenskt och importerat kött avser vissa köttdetaljer medan de avräkningspriser som köttproducenten får av slakteriet avser hela djurkroppar. Jämförelser mellan importpriser och avräkningspriser går inte att göra eftersom det inte är samma prisled. Importpriserna med påslag för importörernas olika kostnader motsvaras närmast av partipriserna från slakteri till nästa prisled, för det mesta detaljhandeln 7. För en del slag av köttprodukter saknas underlag för att kunna göra relevanta jämförelser i butiken med motsvarande importprodukter. En viss del, men inte helt säkert hur stor del, av det svenska köttet säljs till livsmedelsindustrin och till storhushållssektorn. Hur köttimporten fördelar sig på olika delmarknader är också osäkert. Det ligger i sakens natur att bedömningar av prisskillnader i konsumentledet måste inbegripa alla slag av kött och alla delmarknader. Därför kan dessa bedömningar inte enbart baseras på prisjämförelser i butik. Mot bakgrund av resonemanget ovan har beräkningarna av prisskillnader för kött i konsumentledet baserats på följande öppen statistik över produktion, import och export samt uppgifter om storhushållssektorns inköp av råvaror samt prisstatistik från EU/Sverige omräkningstal mellan statistikens volymsiffror i produktions- och importledet med konsumtionssiffror information om storhushållens inköp i bl.a. Storhushållsguiden (se Bilaga 6.1) information från olika källor i livsmedelsbranschen om marknadsandelar för svenskt och import inom olika marknadssegment och prisskillnader information om observerade prisuppgifter i undersökning om prisskillnader från Lunds universitet på uppdrag av Kött- och Charkföretagen, som låtit SJV ta del undersökningen uppgifter från SCB om hur sammanvägningen av KPI går till Utifrån utgångspunkterna ovan har Jordbruksverket gjort bedömningar om prisskillnader mellan svenskproducerat och import i detaljhandeln prisskillnader mellan svenskproducerat och import i storhushåll 7 Det är omöjligt att göra helt neutrala jämförelser eftersom importen endast omfattar delar av djurkropparna. Något förenklat räcker inte den svenska produktionen till för att förse marknaden med de ädlare detaljer som efterfrågas. Alltså importerar vi sådana köttdetaljer och exporterar i gengäld mindre efterfrågade detaljer. 9

hur stor del av den svenska produktionen som säljs till storhushåll respektive till detaljhandeln Beräkningarna har gjorts utifrån några olika alternativ för prisskillnader mellan svenskt kött och import i detaljhandeln respektive i storhushållen samt antaganden om marknadsandelar för svenskt kött i charkvaror. Till grund för de bedömningarsom gjorts ligger underlag från köttbranschen, konsumentprisindex, Storhushållsguiden och en butiksundersökning gjord av marknadsundersökningsföretaget Gfk. Beräkningsmodellen resulterar i aggregerade prisskillnader för nötkött, griskött respektive kycklingkött som kan anges i intervallform. Hur beräkningarna steg för steg har utförts av prisskillnader i konsumentledet visas i tabellform i 6.3. 3.3 Scan och Svensk Fågel Enligt Scan (samtal i mars 2007 med Martin Hansson, Martin Lundell, Hampe Mobärg) är tumregeln att 80 % av all svensk produktion säljs som kött i butik och att 70 % får samma pris som importen. Detta gäller priset till leverantör, t.ex. grossister eller slakterier. På storkökssidan är prisskillnader till det svenska köttets fördel ovanliga. På fläskfilé finns det de facto en prisskillnad men handlarna styr själva över denna prisskillnad. Det är svårt att hitta fastställda prisnivåer. Svensk fläskfilé säljs sällan till extrapris i butik till skillnad från t.ex. dansk fläskfilé som ofta är en s.k. kampanjvara. Man får ut ett visst merpris för charkvaror av griskött till industrin. För köttfärs kan det skilja tio kronor mellan import och svenskt i butik (t.ex. 39 kr/kg respektive 49 kr/kg). Enligt svensk Fågel (samtal med Maria Donis i mars 2007) går generellt det mesta av den svenska fågelköttsproduktionen till detaljhandeln. Man har de senaste åren tappat marknadsandelar på storköksmarknaden till importen. Andelen svenskt fågelkött till storhushåll är mycket lägre än den andel som nötköttsproduktionen har. Det mesta av den svenska varan säljs i detaljhandeln. Av konsumtionen utgörs ungefär 58 % av svensk vara. Importframgångarna kan förklaras av de låga priserna på thailändsk och brasiliansk kyckling. 3.4 Statistiska Centralbyrån (SCB): Konsumentprisindex (KPI) och nationalräkenskaperna (NR) Enligt SCB mäts KPI för kött genom besök/observationer i butik för ett hundratal olika produkter, noteringar som sedan vägs ihop till en gemensam notering för nötkött, en för griskött etc ett tiotal olika sådana aggregat som sedan vägs ihop till en gemensam notering för allt kött. Jordbruksverket har fått uppgifter från SCB om hur sammanvägningen av KPI går till. Kött som säljs i restauranger, storkök, offentlig konsumtion finns inte med i KPI för kött. Sådan köttförsäljning hamnar i stället i KPI för restaurangbesök och offentlig konsumtion, eventuellt ytterligare poster. SCB lämnar dock inte ut uppgift om hur de enskilda noteringarna i varje aggregat vägs ihop till en gemensam notering med hänvisning till att det är känslig information. Nationalräkenskaperna (NR) redovisar hushållens totala konsumtion, varav restaurangutgifter är en del. Någon exakt siffra på restaurangutgifter publiceras inte. Konsumtion i skolmatsalar, sjukvård m.m. redovisas i KPI som offentlig konsumtion. 10

3.5 Prisskillnadsberäkningar I samtliga fall har beräkningarna gjorts med ett högre och ett lägre alternativ för marknadsandelarna och prisskillnaderna. Osäkerheten i beräkningarna av prisskillnaderna i konsumentledet är hög. Ingen vet vilka de korrekta marknadsandelarna är eller vilka de korrekta genomsnittliga prisskillnaderna är mellan svenskt kött och import. Felkällorna är också många. Om både marknadsandelar och prisskillnader i det högre alternativet råkar överskattas påverkas beräkningarna kraftigt. För att dämpa denna risk har Jordbruksverket genomfört beräkningar som är försiktigare såväl för marknadsandelar som för prisskillnader jämfört med det högre alternativet. Större delen av försäljningen går till butik för det är där som det är lättast att få ut ett mervärde för det svenska köttet. Hur konsumtionen av svenskt kött fördelar sig på butik respektive på storkök - antingen i form av färskt kött eller bearbetat kött via livsmedelsindustrin - har skattats främst utifrån uppgifter från branschen och SCB. Någon marknadsandel för försäljningen till livsmedelsindustrin har inte använts eftersom dessa produkter i slutändan säljs i form av beredda köttprodukter (charkvaror) antingen i butik eller i storkök. 3.5.1 Det högre alternativet Underlag enligt ovan från bl.a. köttbranschen och SCB leder fram till bedömningar om marknadsandelar i det högre alternativet. Det högre alternativet baseras på bedömningen att 80 % av det svenska nötköttet och grisköttet säljs i butik och 20 % till storkök (den tumregel som man ofta hör talas om från köttbranschens sida). Vidare har utgångspunkten varit att 60 % av det svenska nötköttet i butik säljs som färskt/obearbetat kött och 40 % säljs som chark/bearbetat kött. För griskött har motsvarande marknadsandelar bedömts vara 40 resp 60 %. För fjäderfäkött baseras det högre alternativet på att 90 % av det svenska köttet säljs i butik och 10 % till storkök. Vidare har utgångspunkten varit att 70 % av det svenska fjäderfäköttet i butik säljs som färskt/obearbetat kött och 30 % säljs som chark/bearbetat kött. Prisskillnaden är störst för det kött som säljs i obearbetad form i butik. Bedömningarna om genomsnittliga prisskillnader i det högre alternativet baseras på uppgifter enligt ovan från branschen samt på uppmätta prisskillnader i Gfks undersökning. En sammanvägning till genomsnittspriser för allt kött har skett med utgångspunkt från både branschuppgifter och vägningstal i KPI från SCB för olika grupperingar av obearbetat kött och bearbetat kött/chark i detaljhandeln. Prisskillnaden i det högsta alternativet är störst för det kött som säljs i obearbetad form i butik. Här har prisskillnaden antagits vara 25 kr/kg för nötkött och 15 kr/kg för griskött. För kött som säljs i bearbetad form (t.ex. korv, bacon, köttbullar etc) har prisskillnaderna i butik bedömts vara lägre 5 kr/kg för nötkött och 4 kr/kg för griskött. Samma prisskillnad har i det högre alternativet använts för svenskt nötkött och griskött som säljs till storkök. För fjäderfäkött har prisskillnaden bedömts vara 20 kr/kg för färskt/obearbetat fjäderfäkött. För fjäderfäkött som säljs i bearbetad form (t.ex, grillat eller färdiga maträtter) har prisskillnaderna i butik bedömts vara 8 kr/kg. Halva denna prisskillnad (4 kr/kg) har i det högre alternativet använts för svenskt fjäderfäkött som säljs till storkök. 11

3.5.2 Det lägre alternativet Marknadsandelarna mellan försäljning till butik och till storkök förskjuts i det lägre alternativet i riktning mot lägre andel försäljning i butik och högre andel med mindre lönsam försäljning till storkök. I det lägre alternativet görs en försiktigare bedömning att 75 % av det svenska nötköttet och grisköttet säljs i butik och 25 % till storkök. För fjäderfäkött bedöms i det lägre alternativet att 80 % säljs i butik och 20 % till storkök Precis som i det högre alternativet används samma marknadsandelar i butik mellan obearbetat kött och bearbetat kött. Prisskillnaden i det lägsta alternativet är fortfarande störst för det kött som säljs i obearbetad form i butik. Här har prisskillnaden satts till 15 kr/kg för nötkött och 10 kr/kg för griskött. För kött som säljs i bearbetad form (t.ex. korv, bacon, köttbullar etc) har prisskillnaderna i butik satts till 3 kr/kg för nötkött och 2 kr/kg för griskött, alltså lägre jämfört med det högre alternativet. Samma prisskillnad har i det lägre alternativet använts för svenskt nötkött och griskött som säljs till storkök. För fjäderfäkött har prisskillnaden i det lägre alternativet satts till 15 kr/kg för färskt/obearbetat fjäderfäkött. För fjäderfäkött som säljs i bearbetad form (t.ex, grillat eller färdiga maträtter) har prisskillnaderna i butik satts till 4 kr/kg. Halva denna prisskillnad (2 kr/kg) har i det lägre alternativet använts för svenskt fjäderfäkött som säljs till storkök. 3.5.3 Volymberäkningarna Volymberäkningarna utgår från officiell statistik över produktion och handel för nötkött, griskött och fjäderfäkött 2006. Konsumtionen totalt beräknas som summan av inhemsk produktion och import minus exporten. Importsiffrorna påverkar inte beräkningen av konsumtionen av svenskt kött som har beräknats som skillnaden mellan produktion och export. Omräkning från vara med ben till produktvikt. För att få jämförbarhet mellan produktions-, konsumtions- och handelsvolymerna måste en omräkning ske som beaktar att produktionssiffrorna är uttryckta som vara med ben (hela slaktkroppar, hela kycklingar) medan konsumtionen (försäljningen i butik av svenskt kött samt försäljningen av svenskt kött till storkök) till övervägande delen utgörs av benfritt kött, nedan kallat produktvikt 8. För nötkött har faktorn 1,4 använts för att räkna om vara med ben till produktvikt. Produktionssiffran divideras med 1,4. På motsvarande sätt har produktionssiffran för griskött räknats om till produktvikt genom att multiplicera med 0,81. För fjäderfäkött har produktionssiffran räknats om till produktvikt genom att dividera med 1,45. Omräkningstalen är alltså olika för olika slag av kött vilket beror på anatomiska skillnader mellan olika djurslag. 8 De omräkningstal som används här är de som används av Jordbruksverket i andra sammanhang t.ex. när produktion och import ska jämföras eller konsumtionssiffror ska beräknas 12

3.6 Sammanfattning av beräkningarna En sammanfattning av resultaten redovisas nedan. Beräkningarna redovisas mer i detalj i 6.2. Tabell 3.1 Sammanfattning av prisskillnader 2006 i butik och storkök mellan svensk vara och import för nötkött, griskött och fjäderfäkött utifrån två alternativa antaganden om prisskillnader för olika produktgrupper, miljoner kronor Köttslag Prisskillnad, milj kr Alternativ lägre prisskillnader Prisskillnad, milj kr Alternativ högre prisskillnader Nöt- och kalvkött 759 1 366 Griskött 829 1 417 Fjäderfäkött 446 693 Summa prisskillnader 2 034 3 476 - varav storkök 180 259 - varav detaljhandel 1 854 3 217 Kommentar: Prisskillnaderna i butik inkluderar 12 % moms. Prisskillnaderna till storkök avser dock tidigare prisled utan moms. Detta måste man ha i minne vid eventuella jämförelser med producentpriser, importpriser m.fl. priser. Omsättningen av livsmedel i detaljhandeln var 2006 enligt SCB 185 miljarder varav kött svarade för 29 miljarder. Prisskillnaderna för kött enligt tabellen (exklusive storkök som inte ingår i detaljhandelssiffrorna) motsvarar i det lägre alternativet 6 % och i det högre alternativet 11 % av omsättningssiffrorna för kött. 3.7 Riskanalys Om underlaget inte går att inhämta via öppna informationskällor är frågor till initierade i branschen den enda vägen att gå. Det kan dock finnas risk för att det underlag som erhålls från branschen har en bias åt något håll. Företagen är sannolikt försiktiga med att lämna uppgifter som kan ha ett inslag av affärshemligheter o.d. Det kan finnas risk för att resultaten har alltför stor felmarginal åt något håll. Mycket hänger på den modell som används för att räkna upp indata i modellen till riksnivå. Om felmöjligheterna i modellen är många blir felmarginalen stor vilket därmed kan begränsa värdet av undersökningen. 3.7.1 Svagheter i beräkningarna Det finns flera exempel på svagheter i beräkningarna av prisskillnader mellan svenska och importerade köttprodukter. Dagsaktuella prisskillnadsmätningar för griskött och nötkött saknas, inga mätningar av prisskillnader i butik har gjorts i Gfks undersökning för fjäderfäkött eller för charkvaror, inga konkreta uppgifter finns om prisskillnader vid försäljning till industrin eller vid försäljning till storkök. Antagligen spelar inte felaktiga värden för industri och storkök så stor roll för slutresultatet. Volymerna svenskt kött som säljs till industri och storkök är relativt små och prisskillnaderna/kg relativt små likaså. Kalkylen påverkas desto 13

mer av de antaganden som gjorts om genomsnittliga prisskillnader och marknadsandelar för olika slag av kött i butik. Att det föreligger prisskillnader till förmån för svenskt kött är nog inte så förvånande. Detta är något som de flesta med egna ögon kan se i butiken. Trots olika reservationer måste ändå understrykas att insamlade data och uppgifter från branschen pekar i samma riktning. Det finns prisskillnader till förmån för svenskt kött. Osäkerheten ligger främst i hur stora dessa skillnader är. Nya beräkningar skulle kunna göras baserade på dagsaktuell och mer heltäckande information om prisskillnader via butiksundersökningar, enkäter till/intervjuer med butiksägare, köttföretag etc. Det kan påpekas att den här typen av butiksundersökningar innebär mycket höga kostnader. 14

4 Prisskillnader för kött i producentledet Jordbruksverket har under 2007 jämfört köttpriserna i EU, Sverige och i några andra medlemsstater för nötkött, griskött och kycklingkött. Med utgångspunkt från att svenskt kött har producerats med högre krav på djurskydd och djurmiljö samt med högre krav på smittfrihet och livsmedelssäkerhet än i resten av EU var frågeställningen om dessa svenska mervärden avspeglas i producentpriserna? Någon heltäckande jämförelse har inte gjorts mellan kostnaderna i Sverige och kostnaderna i andra EU-länder för mervärden som är kopplade till köttproduktion såsom djurskydd, djurmiljö, säkra livsmedel m.m. Jordbruksverket har behandlat ämnet i bl.a. Rapport 2005:3 Merkostnader och mervärden i svenskt jordbruk. LRF har tagit fram en lista med exempel på svenska djurskyddsregler som är dyrare än i övriga EU. Svensk Fågel har också en lista med sådana exempel. Exempel på nationella svenska regler som är strängare och innebär högre kostnader än i många andra EU-länder är vilka mått som är tillåtna i djurstallar och burar liksom regler för hur djurmiljön ska vara beskaffad för att djuren ska kunna leva så naturligt som möjligt. Dessa regler kan översättas i termer av en kostnadsnackdel för svenska producenter. De svenska beteskraven och den strikta svenska foderlagstiftningen som lyckas hålla salmonellan i schack och svenska smittskyddsåtgärder för att förebygga salmonellautbrott och vid utbrott i djurbesättningar är andra exempel på åtgärder som innebär högre kostnader i Sverige. Ingen jämförelse har gjorts mellan producentpriser i Sverige och i viktiga exportländer utanför EU. Sådana jämförelser skulle med tanke på en relativt omfattande import till EU och Sverige vara av intresse för Brasilien (nötkött) och för Thailand (fjäderfäkött). För griskött skulle sådana jämförelser vara av mindre intresse eftersom EUs import av griskött är mycket begränsad. Prisnoteringar för länder utanför EU är inte på samma sätt jämförbara sinsemellan eller med noteringar i andra EU-länder. Det är dock ingen tvekan om att producentpriserna i nämnda länder utanför EU är lägre än i Sverige och EU. Även kraven som är kopplade till djurskydd och djurhälsa i nämnda länder utanför EU är svåra att jämföra med EUs respektive Sveriges krav. Sammantaget är det sannolikt att svenska mervärden avspeglas i högre svenska producentpriser jämfört med producentländer utanför EU. Prisjämförelserna sammanfattas i det följande. Det prismaterial som jämförelserna baseras på redovisas i tabell 4.1-4.4 nedan. 15

4.1 Resultat av jämförelser mellan producentpriser i olika medlemsstater Nötkött: Inga klara mervärden avspeglas i de svenska producentpriserna. Tvärtom. De svenska avräkningspriserna för nötkött låg under 2004-2007 oftast under EU-snittet och även under producentpriser i Danmark, Irland och Tyskland. Priserna för ungtjurar 9, låg i mars 2004-2007 på 82-95 % av EU-snittet, för stutar 10 84-93 %, för kor 11 93-111 % och 83-88 % för kvigor 12. De svenska priserna låg 2007 i vecka 14 på 91,6 % av EU-snittet för alla prisklasser. Tabell 4.1 Priser för ungtjurar, A R3, genomsnitt för mars 2004-2007, /100 kg 2004 2005 2006 2007 EU 272,4 298,2 330,2 311,1 Sverige 237,1 258,9 269,7 284,9 Danmark 245,0 254,6 317,3 312,8 Tyskland 257,0 317,6 337,2 306,7 Irland 258,4 283,3 287,2 284,5 Sverige/ EU i % 94,8 86,8 81,7 91,6 Källa: EU-Kommissionen De svenska priserna på stutar och kvigor låg likaså en bit under EU-snittet medan priserna på kor låg nära EU-snittet och noteringarna i andra medlemsstater. Griskött: Några klara mervärden avspeglas inte heller i producentpriserna för griskött jämfört med många konkurrentländer i EU. De svenska priserna låg dock över de danska. Den låga svenska andelen i kvalitetsklass S jämfört med Danmark kan motverka helhetsbilden av svenska mervärden visavi Danmark. De svenska priserna låg nära EU-snittet och innebar således ingen extrabetalning till producenterna för skillnader i smittfrihet eller djurskydd. Den prisrapportering som finns i EU gäller slaktsvin, klass E som innebär att köttinnehållet är 55 % eller mer. De svenska priserna (se tabell 4.2) låg under EU-snittet i fem fall av sju 9 A R3, ungtjurar 10 C R3, stutar: Här låg Sverige mycket under EU-snittet varierande mellan 84 och 93 %. Sverige låg också stabilt under Irland under hela perioden 11 D O3, kor: Sverige låg 2005-2006 under EU-snittet och bl a Irland men högre såväl 2004 som 2007, högst 2007. 12 E R3, kvigor: Här var priserna i Sverige lägre än EU-snittet och lägst jämfört med de andra medlemsstaterna (Danmark, Tyskland, Irland,). Danmark låg högre eller mycket högre, Irland också högre. Tyskland låg närmast Sverige men också högre. 16

varierande från 91 till 108 % av EU-snittet. Jämfört med Danmark låg de svenska priserna högst i samtliga fall varierande från 102 till 117 %. Endast 42 % av de danska priserna avser dock klass E medan hela 54 % ligger i den högsta kvalitetsklassen S jämfört med 65 % respektive 24 % för Sveriges del. Detta urholkar eventuella svenska mervärden och torde negativt påverka konkurrenskraften i senare prisled mot dansk import. De finska priserna låg relativt nära de svenska men även här har utvecklingen mot den högsta kvalitetsklassen S kommit längre. De svenska priserna låg mestadels högre än motsvarande polska priser. I Polen ligger dock merparten av slakten fortfarande i de fetare kvalitetsklasserna. Endast 2 % låg i klass S och 29 % i klass E. Tabell 4.2 Avräkningspriser för slaktsvin klass E, /100 kg 2 kv 2004 4 kv 2004 2 kv 2005 4 kv 2005 2 kv 2006 4 kv 2006 2 kv 2007 Sverige 132,5 141,6 130,9 136,4 132,2 148,6 139,1 Danmark 119,3 125,3 118,8 122,9 129,6 127,2 119,5 Italien 141,6 170,9 132,9 146,7 150,0 157,9 146 Finland 125,1 136 139,4 134,6 131,4 135,4 136 Estland 136,8 147,4 135,4 136,4 137,6 143,3 136,4 Polen 129,1 149,1 122,8 132,9 122,9 125,3 118,7 Tyskland 139,4 152,2 143,8 147,4 156,2 145,1 136 UK 162,1 140,1 150,9 145,8 144,2 156,3 155,9 Frankrike 129,5 135,8 131,9 133,4 139,9 132,5 124 EU 135,9 142,1 135,6 137,6 145,5 137,8 138,8 Sverige/EU (%) 97,5 99,7 96,5 99,1 90,9 107,8 100,2 Sverige/Danmark (%) 111,1 113 110,1 111 102 116,8 116,4 Sverige/Finland (%) 96,9 104,1 93,9 101,3 100,6 109,7 102 Sverige/Polen (%) 102,6 95 106,6 102,6 107,5 118,6 117,2 Källa: EU-kommissionen Prisnoteringarna från olika medlemsstater (MS) i klass E är inte helt jämförbara i flera fall. Prisuppgifterna från vissa MS avser grisar med 55-59 % köttinnehåll medan uppgifterna från andra MS avser alla grisar med mer än 55 % köttinnehåll vilket även inbegriper grisar som hamnar i den högsta kvalitetsklassen S där en stor del av slakten hamnar i många MS. De svenska prisuppgifterna i klass S är dock jämförbara med Danmark och Finland, däremot inte med exempelvis Polen, Frankrike, Italien och Tyskland. Uppgifterna om hur enskilda MS gör bygger på frivillig information till Kommissionen. 17

Den högre kvalitetsklassen S innebär att köttinnehållet är över 60 % (60+). År 2006 hamnade 65 % av den svenska slakten i klass E och 24 % i klass S. Trenden i Sverige har de senaste 20 åren varit att S har ökat kraftigt, E har varit relativt konstant och de fetare kvalitetsklasserna har minskat i motsvarande grad. Samma tendens kan noteras i flertalet MS nämligen att grisarna får ett allt högre köttinnehåll, d.v.s. ökande andelar i de högsta klasserna E och S. Flera MS har kommit avsevärt längre i denna utveckling än Sverige medan andra MS ligger avsevärt lägre än Sverige. Därför finns ännu ingen gemensam prisrapportering i EU för klass S. Variationen mellan olika kvalitetsklasser i åtta andra MS redovisas i tabell 4.3. Tabell 4.3 Slaktsvin - andelar i de tre högsta kvalitetsklasserna i Sverige (2006) och åtta andra medlemsstater (2003) Prisrapportering Klass S, klass E 60+ Klass E 55-59 Klass I/U 50-55 Andel, % Andel, % Andel, % Sverige 55-59 23,7 65,2 10,6 Danmark 55-59 53,6 42 4,2 Italien 55+ 13 12,9 36,5 Finland 55-59 40,6 54,6 4,6 Polen 55+ 2,2 28,7 35,3 Tyskland 55+ 14 66,9 27,8 UK 55-59 34,2 56,3 8,6 Frankrike 55+ 70,1 26,2 3,4 Källa: EU-kommissionen Kyckling: Inga särskilt höga mervärden avspeglas i de svenska producentpriserna jämfört med EU-snittet. Priserna ligger under de finska. Priserna ligger över de danska men prisskillnaden till Danmark har minskat kraftigt trots fortsatta skillnader i djurskydd och smittfrihet. Producentpriserna i Frankrike och Tyskland ligger normalt högre. I samband med sjukdomsutbrott (aviär influensa m.m.) kan dock priserna på kontinenten pressas ner kraftigt men relativt kortvarigt. Den gemensamma prisrapporteringen avser prisledet efter producentpris, d.v.s. kycklingslakteriernas försäljningspris. Prisnoteringen heter Hel kyckling A, 65 % vilket förutsätts innebära icke förädlad kycklingkropp utan huvud, fötter och inkråm (hjärta, lever). Det måste understrykas att det bland medlemsstaterna förekommer olika varianter i prisrapporteringen. I en del fall är 13 Del av 12,9 %, okänt hur mycket. Italiens sammanlagda andel i de tre lägsta kvalitetsklasserna var 50,6 % år 2003. 14 Del av 66,9, okänt hur mycket. Tysklands sammanlagda andel i de tre lägsta kvalitetsklasserna var 5,3 % år 2003. 18

kycklingen förberedd för grillning genom att kroppen fixerats och marinerats och/eller kryddats, dock ej beredd genom något slags värmebehandling. Utvecklingen går alltmer åt att de oberedda kycklingkropparna förädlas på detta sätt. I en del fall finns inkråmet med i priset. Se tabell 4.4. Tabell 4.4 Kyckling A 65 %, /100 kg juni 2004 dec 2004 juni 2005 dec 2005 juni 2006 dec 2006 juni 2007 Sverige 182 184,83 176,51 176,36 166,82 169,36 180,38 Danmark 147,62 142,13 164,57 163,66 150,22 150,45 198,11 Italien 154,58 144,03 161,82 111,65 187,47 197,22 203,92 Finland 198,54 197,6 197,93 195,83 191,02 191,98 193,61 Estland 120,49 120,9 148,09 166,75 142,81 164,49 170,51 Polen 126,48 114,96 128,69 98,2 104,04 96 150,08 Tyskland 158,5 157,1 169 175 173,17 186,5 227,5 UK 138,42 136,11 151,28 130,13 139,21 142,69 147,88 Frankrike 186,97 150,29 191,8 125,13 198,27 185 200 EU 151,45 148,16 161,34 137,84 159,61 160,68 183,58 Sverige/EU (%) 120,2 124,8 109,4 127,9 104,5 105,4 98,3 Sverige /Danmark (%) 123,3 130 107,3 107,8 111,1 112,6 92 Sverige /Frankrike (%) 97,3 123 92 140,9 84,1 91,5 90,2 Sverige /Finland (%) 97,7 99,5 89,2 90,1 87,3 88,2 93,2 Sverige /Tyskland (%) 114,8 117,7 104,4 100,8 96,3 90,8 79,3 Källa: EU-kommissionen Exakt vad de svenska prisuppgifterna avser har hittills varierat från företag till företag. I en del fall har inkråm och/eller kryddade/marinerade kycklingar ingått i prisuppgifterna, i en del fall inte. Fr.o.m. 2007-01-01 ingår inte inkråm eller kryddade/marinerade kycklingar i de svenska prisuppgifterna. Samma problematik finns i andra medlemsstater. Kvaliteten i de gemensamma priserna är alltså osäker. Prisuppgifter från olika medlemsstater kan innebära olika förädlingsnivåer och därmed problem med jämförbarheten. 19

5 Diskussion Studien visar att det finns en högre betalningsvilja för svenskt kött än för importerat kött i konsumentledet men att denna prisskillnad inte kan observeras i producentledet. Producentpriset för svenskt kött enligt Eurostat ligger i paritet med eller något under den genomsnittliga producentprisnivån i EU. Producenterna får således inte någon ersättning för de kostnader som skapandet av mervärden innebär trots att konsumenterna visar sig villiga att betala för dessa. Varför är det så? Nedan följer en tänkbar teoretisk förklaring. Efterfrågan på svenskt kött beror på konsumenternas preferenser och betalningsvilja. Att konsumenterna är villiga att betala mer för svenskt kött än importerat kött indikerar att konsumenterna inte betraktar de båda varorna som perfekta substitut, utan upplever att svenskt kött innehåller vissa attribut, vilka ger konsumenten högre nytta än vad importerat kött ger. Hur mycket man är beredd att betala för denna högre nytta beror på den marginella substitutionsgraden mellan svenskt och importerat kött, d.v.s. i vilken utsträckning konsumenten väljer bort svenskt kött till fördel för importerat kött då den relativa prisskillnaden ökar mellan svenskt kött och importkött. Utbudet av svenskt kött styrs av marknadspriset i producentledet samt av produktionskostnaderna. De mervärden som konsumenterna återfinner i svenskt kött innebär oftast högre kostnader för producenten än om köttet producerats utan dessa mervärden. Svenska köttproducenter kan emellertid inte välja om de vill producera kött innehållande svenska mervärden eller ej, eftersom dessa mervärden skapas genom lagstadgade produktionsmetoder. Kött av svenskt ursprung är således en relativt homogen vara eftersom allt kött som produceras i Sverige innehåller åtminstone dessa mervärden. Det finns produktionsformer som innebär produktion till krav som är högre än de lagstadgade t.ex. naturbeteskött och ekologisk produktion. Eftersom den enskilde lantbrukaren producerar samma vara som sina konkurrenter (d.v.s. kött med svenska mervärden) har denne inte något marknadsinflytande och är pristagare på marknaden för slaktdjur. Eftersom inte svenska köttproducenter kan avstå från att producera svenska mervärden när djuren föds upp i Sverige kan lantbrukaren endast välja om han/hon ska producera kött över huvudtaget samt till vilken marknad köttet ska säljas. Lantbrukaren kan välja mellan att sälja sina slaktdjur till de inhemska slakterierna eller att sälja dem till utländska slakterier. Här kan man dock utgå ifrån att transportkostnaderna och regelverket för djurtransporter begränsar handeln med levande slaktdjur och att de flesta slaktdjursuppfödare därför i praktiken inte har något alternativ till att sälja till svenska slakterier. Förädlingsföretagen (slakt, styckning) kan också välja mellan att slakta och stycka svenskuppfödda djur eller importera livdjur/slaktdjur från andra länder, men också för slakteriledet innebär transportkostnaden för levande slaktdjur en begränsning. De höga styckningskostnaderna i Sverige innebär att import av slaktdjur eller djurkroppar för styckning inte förekommer i praktiken. Däremot förekommer i ökande utsträckning att styckningen läggs ut i andra länder. Förädlingsföretagen kan välja mellan att sälja till den svenska marknaden eller till exportmarknaden. Det pris som förädlingsföretaget får är antingen det pris på svenskt kött som detaljhandeln i Sverige är villig att betala eller det pris som kan erhållas på exportmarknaden. Flera studier visar att det inte finns någon högre 21

betalningsvilja för svenskt kött i jämförelse med kött med annat ursprung på den internationella marknaden varför man kan anta att det pris som förädlingsföretaget möter på exportmarknaden är i nivå med inköpspriset på importerat kött i Sverige 15. Förädlingsledet kan sägas ha monopol på att bjuda ut svenskt kött på den svenska marknaden 16, men om det finns många aktörer i i detta prisled uppstår ändå en konkurrensbetingad marknad där aktörerna pressar varandras priser tills dess att inga övervinster tas ut, d.v.s. inköpspriset i detaljhandeln motsvarar den genomsnittliga produktionskostnaden per kilo kött i förädlingsledet. Så länge som det inhemska priset i förädlingsledet är högre än priset på exportmarknaden kommer förädlingsföretaget att föredra att sälja på den svenska marknaden. För att detaljhandeln ska kunna tillgodose konsumenternas efterfrågan på svenskt kött krävs att detaljhandeln är villiga att betala ett inköpspris som stimulerar till en viss inhemsk produktionsmängd. För att stimulera inhemsk produktion krävs ett producentpris till lantbrukarna som gör produktionen lönsam. För att säkerställa att köttet bjuds ut på den inhemska marknaden krävs ett pris till förädlingsföretagen som gör att dessa inte väljer att sälja köttet på export. Detta innebär att även förädlingsföretagen är pristagare och att priset de möter på den inhemska marknaden måste vara minst lika bra som det pris de möter på exportmarknaden. Till skillnad mot marknadssituationen i förädlingsledet, där svenskt kött oftast betraktas som en homogen vara av köparen, är det svenska köttet differentierat från importerat kött i konsumentledet eftersom man här kan observera olika betalningsvilja för kött med olika ursprung. Eftersom vissa kunder väljer svenskt kött medan andra väljer importerat kött fungerar de båda slagen av kött som komplement till varandra snarare än substitut i detaljhandeln och således säljs de sida vid sida i samma butik. Det vinstmaximerande detaljhandelsföretaget väljer den produktmix som ger störst vinst, givet en viss insats av arbete och kapital. Om det råder fri konkurrens på detaljhandelns marknad maximeras detaljhandelsföretagets vinst vid den produktmix i utbudet där alla produkter i sortimentet ger lika stor marginalvinst. Detta är ett jämviktsförhållande eftersom företagen i annat fall skulle kunna öka sina vinster genom att förändra sin produktmix (d.v.s. bjuda ut mer av den varutyp som ger högre marginalvinst och mindre av den varutyp som ger lägre marginalvinst). Vid jämvikt är således marginalvinsten för detaljhandlaren lika stor för inhemskt och importerat kött. Om arbets- och kapitalinsatsen är lika stor för att sälja ett kilo kött oavsett ursprung, gäller att detaljhandelns täckningsbidrag per kilo sålt kött är lika stort för svenskt kött som för importkött. Om konsumentens betalningsvilja vid fri konkurrens är större för svenskt kött än för importerat kött förs denna högre betalningsvilja vidare till förädlingsledet. Om det råder imperfekt konkurrens i detaljhandeln har det fåtaliga antal företag som dominerar marknaden möjlighet att styra över det relativa utbudet av svenskt kött i förhållande till utbudet av importerat kött och därmed göra monopolvinster. Genom att hålla 15 Detta resonemang bygger på att det inte finns några handelshinder som diskriminerar kött av något ursprung och är därför mest tillämpligt på intra-eu-handel. 16 Det går emellertid inte att utesluta förekomsten av parallellimport om de inhemska aktörerna prisdiskriminerar den inhemska marknaden. 22