Underlag för utveckling och implementering av rutiner för det lokala arbetet

Underlag för utveckling och implementering av rutiner för det lokala arbetet

Inledning Sedan 2003 har regeringen tagit initiativ till omfattande insatser för att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa (Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer (Skr. 2007/08:39)). Länsstyrelsen Östergötland har haft nationella regeringsuppdrag sedan 2005 i arbetet med att förebygga och motverka hedersrelaterat våld och förtryck samt ge de redan utsatta rätten till adekvat stöd, skydd och vård. En utgångspunkt i arbetet är att ett liv fritt från våld och förtryck är en rättighetsfråga och ska gälla alla. Myndigheter och verksamheter bär ett stort ansvar för att följa gällande lagstiftning och bedriva verksamhet av god kvalité samt integrera arbetet i ordinarie verksamhet och implementera rutiner både internt och externt. Länsstyrelsen Östergötland har tagit fram detta dokument som ett stöd för att myndigheter och organisationer ska kunna utveckla det konkreta arbetet i kommunerna och på den lokala nivån. Dokumentet bygger på de erfarenheter som Länsstyrelsen Östergötland erhöll från sex pilotkommuner genom regeringsuppdraget att sprida Våga göra skillnad en vägledning för skydd, stöd och rehabilitering av unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja. I dokumentet finns också samlad dokumentation om det material som Länsstyrelsen Östergötland tagit fram sedan 2005 och som kan vara ett bra stöd och vägledning i det fortsatta utvecklings och implementeringsarbetet. En viktig slutsats som Länsstyrelsen Östergötland tagit fasta på är att det är viktigt med grundläggande kunskap och kompetensutveckling om den kontext som barn och unga lever i, synligöra de handlingar som är brott mot den svenska lagstiftningen och de mänskliga rättigheterna. Det är också viktigt att få ökad kunskap och förståelse för våldets konsekvenser, för att kunna erbjuda utsatta barn och ungas rätt stöd, skydd och vård. När vi pratar om hedersrelaterat våld och förtryck är det också viktigt att se den koppling som finns mellan oskuldnormen å ena sidan och könsstympning av flickor samt barn- och tvångsäktenskap å andra sidan. En avgörande faktor för att barn och unga ska få sina rättigheter tillgodosedda är att alla utbildningsinsatser som initieras följs upp och professionella får möjligheter att reflektera kring dessa ärenden samt får tillgång till stöd i det praktiska arbetet. Det är också viktigt att chefer och politiker är involverade i arbetet och tar sitt ansvar. Tillsammans kan vi skapa förutsättningar för att fler barn och unga ska få rätten till att må bra, vi är alla viktiga delar i denna uppgift och det finns en tydlig lagstiftning att använda sig av. Vårt ansvar är att ord ska bli till handling. Lycka till i detta viktiga arbete!

Om hedersrelaterat våld och förtryck Det som kännetecknar hedersrelaterat våld och förtryck är föreställningar om oskuld och kyskhet. I de sammanhang som präglas av dessa föreställningar påverkar flickors och kvinnors faktiska men också påstådda beteende hela familjens och släktens anseende. Det innebär att även rykten kan skada en familjs heder. Flickors oskuld måste bevaras för att upprätthålla hedern och kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet är central, men även pojkar och män utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck. Något annat centralt är att valet av äktenskapspartner inte är individens eget val utan familjens eller ett större kollektivs angelägenhet. Individens rättigheter är underordnade det som anses vara bäst för kollektivet, det vill säga familjen och släkten. Våldet är ofta planerat och det utövas kollektivt. Utövarna kan vara föräldrarna samtidigt som släktingar kan godkänna och även driva på våldet, men det kan också vara släktingar utanför den närmaste familjen som är direkt inblandade i att utöva kontroll och/eller våld. I regeringens handlingsplan för att bekämpa bland annat hedersrelaterat våld (Skr. 2007/08:39) beskrivs hur detta våld kan ta sig uttryck: kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld. Det kan även ta sig uttryck i tvångsäktenskap och könsstympning av flickor och kvinnor. Som nämns ovan drabbar det hedersrelaterade våldet även pojkar och män. I sammanhang som präglas av ett hedersrelaterat tänkande är det otänkbart med något annat än en heterosexuell relation. Unga homosexuella, bisexuella och personer med könsöverskridande identitet och uttryck kan därför vara särskilt utsatta för att de svärtar ner familjens heder, något som Ungdomsstyrelsen (nuvarande Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) lyfter fram i rapporten Hon, hen, han en analys av hälsosituationen för homosexuella, bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner (Ungdomsstyrelsens skrifter 2010:2). Vad vet vi om omfång av utsatthet och hjälpsökande? I Ungdomsstyrelsens rapport Gift mot sin vilja gjordes en nationell enkät riktad till ca 6 000 personer mellan 16 och 25 år. Av dem som svarade på enkäten var det fem procent som upplevde att föräldrar, religion eller kultur satte gränser för dem i valet av äktenskapspartner; 6,6 procent av kvinnorna och 3,8 procent av männen. Fem procent motsvarar cirka 70000 individer i den åldersgruppen. Inskränkningarna gällde att inte få välja partner själv, att få välja partner själv men föräldrarna måste godkänna partnern samt att inte få gifta sig med någon som inte tillhör samma kultur eller religion som familjen. I Ungdomsstyrelsens rapport synliggörs att unga med ett begränsat val i förhållande till äktenskap i hög utsträckning uppger att de ser ett behov av råd och stöd, 42 procent. De har dock i väldigt liten utsträckning sökt stöd (Ungdomsstyrelsen). Frågor om ungas möjligheter att själva kunna välja vem de ska ingå äktenskap med har ställts i flera större enkätstudier. Socialstyrelsen gjorde en nationell enkätundersökning som besvarades av ca 5 200 elever i gymnasieskolans årskurs 2. I den studien angav 5,6 procent av flickorna och 4,0 procent av pojkarna att de hade begränsningar i sitt val av vem de kan ingå äktenskap med. De svarade antingen att de inte själva fick välja vem de ska gifta sig med eller att de var oroliga

för att någon förälder eller annan vuxen skulle bestämma vem de skulle gifta sig med. Stockholms universitet genomförde en enkätundersökning med fokus på att kartlägga hedersrelaterat våld och förtryck i Stockholms stad (Schlytter et. al 2009). Denna undersökning riktade sig till ca 2 800 elever i grundskolans årskurs 9 i Stockholms stad. Analysen visade att 13 procent av flickorna och 9 procent av pojkarna svarade att de förväntades följa föräldrarnas vilja i valet av vem de kunde inga äktenskap med. Socialstyrelsen uppskattar att närmare 38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan ha varit utsatta för någon typ av könsstympning, varav cirka 7 000 är flickor under 18 år (Socialstyrelsen 2015). Sedan den 13 mars 2014 förs statistik över samtal som kommer in till Länsstyrelsen Östergötlands nationella Kompetrensteams stödtelefon som vänder sig till myndigheter och andra aktörer för råd och konsultation. Fram till den 18 augusti hade telefonen tagit emot samtal i 348 ärenden som rörde 492 utsatta individer. Minst 50 procent av de utsatta är under 18 år och 86 procent är flickor/kvinnor. Ytterligare 149 personer nämns i samtalen de är barn till en utsatt kvinna eller syskon till ett utsatt barn. Minst 54 procent av dem är under 18 år. För 13 flickor rörde samtalet konsekvenser av könsstympning och för 20 flickor risk för könsstympning. Främjande och förebyggande Det är också viktigt att verksamheter på lokal nivå ser över vilka insatser och rutiner som finns för att främja och förebygga hedersrelaterat våld och förtryck. - På vilket sätt inkluderas frågor som rör barns och unga som lever i en hederskontext villkor i det generella jämställdhetsarbetet, när man pratar om rätten till kroppslig integritet och rätten att själv få forma och påverka sitt liv? Detsamma gäller i arbetet med normer kring kön, våld och maskulinitet? - Ta stöd av Länsstyrelsens material Ung och fri eller? (www.hedersfortryck.se) - Samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen Östergötland, Rädda Barnen och Folkteatern Gävleborg, se www.dinarattigheter.se, Kärleken är fri!? Vad vet vi om den lokala nivåns insatser för de som söker skydd och stöd? I Länsstyrelsen Östergötlands arbete med projektet Det handlar om kärlek/dina rättigheter/kärleken är fri så tillfrågades unga i målgruppen om vilken information som de tyckte var viktig att ha upplagd på hemsidan kopplad till projektet. De unga menade att information om vad som hände om man väl sökte skydd och stöd var det som var mest angeläget - vad kan samhället göra för att förändra min situation, vad kan ni göra för mig om jag söker hjälp och vad händer med min familj? Målgruppens behov av stöd och skydd ofta är mer komplext, resurskrävande och långtgående än vad som tidigare varit känt. De skyddade boendena och de ideella har fått ta ett stort ansvar för alla insatser till de unga i målgruppen. Vilket även bekräftas i nationell tillsyn från Socialstyrelsen och IVO (2014).

Det finns brister kring hur målgruppens behov av skydd och stöd bedöms. Det brister i samverkan mellan de myndigheter och verksamheter som utreder och bedömer de ungas behov av skydd och stöd samt inom de myndigheter och verksamheter som ansvarar för skydds- och stödinsatserna. Det saknas metoder för hur kommuner (den lokala nivån) kan möta upp målgruppens behov av stöd och skydd och rehabilitering. De effektiva arbetsmetoder man sett generellt i förhållande till våldsutsatta som att skydda och bygga en relation till den unga/unge, säkra stödbevisning, dokumentera skador, reducera hotet och få fram ett erkännande från den/de som utgör hotet används inte alltid i förhållande till de unga i målgruppen. Det långsiktiga arbetet med målgruppen vad gäller exempelvis bearbetning, rehabilitering och utslussning är sämre utvecklat och svårare att få tillgång till än det akuta skyddet. Det råder osäkerhet kring hur man ska arbeta med de ungas relation och förhållningssätt till förövare och familj, vem som ska ansvara för insatser mot våldsutövare och familjen och vad dessa ska syfta till. Den lokala nivån kan ha lite motivation att bygga upp en egen kompetens i förhållande till målgruppens behov då målgruppen bedöms som liten eller då de ofta måste placeras utanför kommunen. Ofta råder det brist på samverkan mellan aktörerna på den lokala nivån med den enskilda individens behov av skydd, stöd och rehabilitering som utgångspunkt. Eftersom målgruppen har ett sammansatt skydds- och stödbehov är samverkan en oerhört viktig faktor. Insatserna i förhållande till målgruppen är i liten grad utvärderade och det finns lite kunskap och erfarenhet av hur insatserna kan följas upp och utvärderas, både vad gäller att följa upp enskilda individer och vad gäller att följa upp de egna insatserna utifrån ett verksamhetsperspektiv. Läs mer i Våga göra skillnad, www.hedersfortryck.se I arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck är det viktigt att se alla olika former av övergrepp som det kan ta sig uttryck i. Könsstympning av flickor och kvinnor är en del. Könsstympning av flickor och kvinnor är ett brott mot de grundläggande mänskliga rättigheterna och mot barns rättigheter. Könsstympning är ett grovt övergrepp som många gånger sker med familjens heder som förklaring. Det är också en form av grov misshandel och ett allvarligt brott mot svensk lagstiftning. Läs mer i Våga se, www.hedersfortryck.se Viktigt att uppmärksamma är den nya lagen mot barn- och tvångsäktenskap som trädde i kraft den första juli 2014. Den stärker barns och ungas förutsättningar för lika villkor och rätten att själv avgöra valet av partner. Att själv bestämma om man vill leva med någon, och i så fall med vem, är en självklarhet för de flesta men inte för alla. Den nya lagen innebär att det är förbjudet att tvinga någon att gifta sig. Det är också förbjudet att påverka, pressa någon att gifta sig mot sin vilja eller på andra sätt utnyttja det överläge man har som förälder eller släkting. Det innebär även att det är förbjudet att vilseleda någon att resa till ett annat land i syfte att han eller hon ska giftas bort genom tvång eller utnyttjande. Hur kan vi omsätta kunskapen i praktiken? Länsstyrelsen Östergötland har tillsammans med de övriga länsstyrelserna under lång tid stöttat aktörer på lokal och regional nivå när det gäller att omsätta kunskapen om målgruppen i sin egen praktik. Det handlar om att tillsammans starta en process av kunskapsinhämtande, synliggörande och samverkan i syfte att bättre möta upp målgruppens behov. Denna tanke genomsyrar alla de rapporter och metodstöd som länsstyrelsen tagit som exempelvis Vägledningsuppdraget Våga göra skillnad slutrapport (2015) och Våga stå kvar (2014). Läs mer på www.hedersfortryck.se

Ett av dessa regeringsuppdrag var att testa vägledningen Våga göra skillnad i sex pilotkommuner. Under två års tid fick kommunerna dels kompetensutveckling både vad det gällde målgruppens uppväxtvillkor såsom t.ex. (kollektivistiska strukturer, oskuldsnormer, kontroll, begränsningar, förtryck och våld) men även konsekvenser av våld, såväl fysiskt som psykiskt) Vi hade även riktade pass utifrån roll och ansvarsfördelning för skola, socialtjänst, polis och åklagare samt hälso- och sjukvård. Ytterligare ett område var att definiera behovet av samverkan utifrån målgruppens utsatthet, behov och rättigheter. En kort sammanfattning av pilotkommunernas erfarenhet är följande: Nu förstår vi att vi inte alltid förstår Våga analysera våra egna verksamheter, var brister vi? Behovet av stöd från politiker och chefer Ökad förståelse för de utsattas verklighet och kunskap om våldets konsekvenser Vi saknar rutiner Låna andras kompetens Våga se att det handlar om brottsoffer/gärningsperson/er Socialtjänstens viktiga roll, både akut men även ur ett långsiktigt perspektiv Samverkan på lokal nivå Samverkan med skyddade boenden/familjehem på den nya lokala nivån HRV strateg, med gedigen kunskap, tydliga mandat från chef och politiker vilket ger mod att stå upp för den som är utsatt

Fråga 1. Vart står vi idag? Följande områden är viktiga att belysa när ni reflekterar kring er egen verksamhet, organisation och kommun: Vilken kunskapsnivå har vi? (lagstiftning, barns behov, HRV) Har ni rutiner för den här typen av ärenden? (är de kända, aktuella och används) Finns det förståelse för den utsattas sammanhang och behov (den utsattas reaktioner, ambivalens hos den utsatta/rädslor m.m.) hos mig/i min verksamhet/i vår organisation/inom kommun/lokala nivån? Stöd från chefer/politiker Finns ekonomiska och organisatoriska resurser? Tidskrävande/komplexitet Finns det fungerande organisation och samverkansformer där frågan ska integreras? Rädslor Att titta på när ni reflekterar kring era möten med och insatser till målgruppen: Våldets konsekvenser för de utsatta Uppbrottsprocessen Barn och ungas ambivalens myndigheters ansvar Hot och riskbedömning. Det är viktigt att använda sig av och få utbildning i en beprövad metod, som t.ex. Patriark. Akut och långsiktigt stöd och skydd Familjen: Hur kan vi bli bättre på att arbeta med familjen med barnets säkerhet i fokus, när ett barn blivit placerat enligt LVU? Hur görs uppföljning? (individärende/övergripande) Handlingsplan En handlingsplan måste förankras hos chefer och politiker för att få genomslag i hela organisationen. I detta arbete är det även viktigt att, om möjligt, bygga på fungerande rutiner som redan finns i kommunen/verksamheten. Se brev till chefer/politiker som kan användas som stöd. När ni går vidare och ska möta andra myndigheter/organisationer i ett samverkansarbete bör ni ha svar på följande frågor: Vad är er myndighet/organisations uppdrag och ansvarsområde? Hur fungerar samverkan idag? (internt/externt) Vad kan ni göra för att bli bättre på att samverka med andra aktörer? Vilka behov finns av ökat samarbete med andra aktörer?

Fråga 2. Hur tänker vi gå vidare? Vilken kompetens har vi och vad saknas? Hur synliggör vi målgruppen, inom kommunen? Via t.ex. skolenkäter se Dina rättigheter och Våga stå kvar, och inventering av befintliga ärenden se SOSFS 2014:4, synliggörande i elevhälsa och skola se Våga se. Hur vet vi vad vi hur många utsatta vi har, vad vi gör och hur det går? (statistik) Vad har vi för erfarenheter av att arbeta förebyggande och främjande med barn och föräldrar, se Dina rättigheter och Ung och fri eller Hur fungerar bemötandet och hjälpen till den utsatta utifrån era olika positioner/funktioner? (Strukturella hinder? Problem? Möjligheter?) Finns det befintliga rutiner, samverkansgruppen som man kan använda eller vidareutveckla även för hantering av denna problematik? Hur kan er organisation kvalitetssäkra verksamheten? Finns det en handlingsplan? Är den aktuell och gäller den även för arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck Vad krävs för att förstärka samarbetet med andra aktörer på ett konstruktivt sätt? Behövs det en samverkansplan i kommunen/länet? Hur följs arbetet upp? Vem tar ansvaret för arbetet? Läs mer: Våga göra skillnad, Metodstöd för samverkan, Våga stå kvar, Våga se - Länsstyrelsen Östergötland Material som finns att tillgå från Länsstyrelsen Östergötland, se infoskrift, i det fortsatta arbetet för struktur och kompetensutveckling: Vägledningar, handledningar, filmer, föreläsningar Våga göra skillnad en vägledning för skydd, stöd och rehabilitering av unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja. Våld i hederns namn handbok för skola och socialtjänst om skyldigheten att se och hjälpa utsatta. Metodstöd för samverkan - hur kan myndigheter och organisationer stödja varandra för att möta individer utsatta för hedersrelaterat våld? Du är född till att göra skillnad - ett självstärkande material, som även riktar sig till yrkesverksamma för att få en djupare förståelse. Våga stå kvar! - en mindre kommuns erfarenheter av ett framgångsrikt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck. Ung och fri eller? Ett studiematerial för unga om rätten att själv välja sitt liv. Att utveckla en handlingsplan i skolan - ett metodstöd för arbete mot hedersrelaterat våld. De stympade barnen - en bilaga som bygger på Norrköpings Tidningars artikelserien De stympade barnen.

Våga se - en vägledning för stöd, vård och skydd av flickor och kvinnor som är eller riskerar att bli könsstympade. (Finns på PDF att ladda ner) Man vill ju finnas - en handbok för barn och unga som lever med skyddade personuppgifter. Mognad & livsutrymme - ett stödmaterial för hur grundskolan, som når alla barn, kan arbeta främjande och förebyggande för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck och främja jämställdhet. Informationsfilmer om lagstiftningen mot barn- och tvångsäktenskap. Informationsfilmer om lagstiftningen mot könsstympning av flickor och kvinnor. Affischer, kampanjmaterial till skola. Allt material går att beställa kostnadsfritt på vår webbplats: www.hedersfortryck.se Andra myndigheters publikationer: Länsstyrelserna http://www.lansstyrelsen.se/sv/pages/default.aspx MUCF http://www.mucf.se/publikationer/gift-mot-sin-vilja NCK http://www.nck.uu.se/kunskapscentrum/kunskapsbanken/amnen/hedersrelaterat_vald_och_f ortryck/ Polismyndigheten https://polisen.se/lagar-och-regler/om-olika-brott/brott-i-nara-relationer/fakta-omhedersrelaterade-brott/ Skolverket http://www.skolverket.se/skolutveckling/vardegrund/hedersrelaterad-problematik Socialstyrelsen http://www.socialstyrelsen.se/valds-ochbrottsrelateradefragor/valdinararelationer Åklagarmyndigheten http://www.aklagare.se/dokumentsamling/handbocker/

Rådgivning vid ärendehantering Länsstyrelsen Östergötlands nationella Kompetensteam för råd och konsultation Är du yrkesverksam eller arbetar ideellt och behöver råd och konsultation i situationer där ett barn eller ungdom är utsatt, eller som du misstänker riskerar att utsättas för hedersrelaterat förtryck, våld, barnäktenskap, tvångsäktenskap och könsstympning? Ring tfn: 010-223 57 60 Telefonen är bemannad helgfria vardagar, måndag till fredag, kl. 09:00-16:00. Det har vid några tillfällen hänt att det inte gått att nå stödtelefonen på grund av tekniska problem. Om detta skulle hända, ring Emma Westin på tfn: 010-223 52 84. Vid övriga frågor, stöd vid implementering av arbetet kontakta: Emma Westin, e-post: emma.westin@lansstyrelsen.se