Kårkulla samkommun och strukturreformen inom social- och hälsovården

Kårkulla samkommun och strukturreformen inom social- och hälsovården Samkommunsdirektör Märta Marjamäki 18.6.2014/uppdaterad 30.9.2015 Behandlad i styrelsen 25.6.2014 och 29.10.2015

KÅRKULLA SAMKOMMUN OCH STRUKTURREFORMEN INOM SOCIAL- OCH HÄLSOÅRDEN Innehåll 1. UTGÅNGSLÄGET OCH UPPDRAGET 1 2. NUVARANDE LAGSTIFTNING 2 2.1 Finlands Grundlag 2 2.2 Socialvårdslagen 2 2.3 Lag om service och stödboende på grund av handikapp 4 2.4 Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda 4 2.5 Kommunallagen 5 3. SAMKOMMUNENS FÖRVALTNING 6 3.1 Grundavtal för Kårkulla samkommun 6 3.2 Kårkulla samkommunkoncern 8 3.3 Samkommunens förtrondemannaorganisation 8 3.4 Samkommunens tjänstemannaorganisation 10 4. MEDLEMSKOMMUNERNA 11 4.1 Medlemskommunernas svenskspråkiga befolkning 11 4.2 Kommunernas köp av samkommunens tjänster 12 5. KÅRKULLA SAMKOMMUNS SERVICEPRODUKTION 14 5.1 Specialomsorgen 16 5.1.1 Boendeverksamheten 18 5.1.2 Korttidsvård och internatverksamhet 20 5.1.3 Dag- och arbetsverksamhet 21 5.1.4 Rådgivande verksamhet 22 5.1.5 Familjevård 23 5.1.6 Institutionsvård 24 5.2 Arbetsverksamhet enligt socialvårdslagen och övrig rehabiliterande verksamhet 25 5.3 Arbetskliniken 25 5.4 Missbrukarvård 26 5.5 Samkommunens stödfunktioner 26 6. SAMKOMMUNENS EKONOMI OCH INVESTERINGAR 28 7. PERSONALEN I KÅRKULLA SAMKOMMUN 29 7.1 Beskrivning av personalstrukturen 29 7.2 Språkkraven för personalen 30 7.3 Rekrytering och samarbete med utbildningsenheterna 30 8. BESKRIVNING AV DET NATIONELLA LÄGET INOM SPECIALOMSORGEN 31 8.1 Den finskspråkiga specialomsorgen och samarbetet 32 8.2 Ålands Omsorgsförbund 33 8.3 Övriga serviceproducenter av svensk- och tvåspråkiga specialomsorg och samarbetet med dem 33

8.3.1 Lagen om privat socialservice 33 8.3.2 Stiftelsen Rinne hemmet 34 8.3.3 Folkhälsan 34 8.3.4 FDUV 35 8.3.5 ASPA / Stjärnhemmet 36 8.3.6 Samarbetsförbundet kring funktionshinder, SAMS 36 8.3.7 Sparvboet 37 9. SAMARBETET MED DET FINLANDSSVENSKA KOMPETENSCENTRET INOM DET SOCIALA OMRÅDET AB (FSKC) 37 10. SOCIAL OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN 39 11. ÖVRIGA LAGFÖRSLAG 42 12. DE SPRÅKLIGA RÄTTIGHETERNA ENLIGT GÄLLANDE LAGSTIFTNING 44 12.1 Grundlagen och språklagen 44 12.2 Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 44 12.3 Nationalspråksstrategin 45 12.4 Statsministern Sipiläs regeringsprogram 45 13. MÖJLIGA NYA VERKSAMHETSFORMER FÖR KÅRKULLA SAMKOMMUN 46 13.1 Utvidgad handikappservice 46 13.2 Vården av personer med utvecklingsstörning som dömts till frihetsstraff 47 13.3 Barnskyddet 47 13.4 Socialombudsmannaverksamheten 48 13.5 Demensvård 49 13.6 Arbetsklinikverksamheten 50 13.7 Missbrukarvården 51 13.8 Mentalvården 52 13.9 Slutsatser om framtida verksamhetsformer 53 14. STÄLLNINGSTAGANDEN OCH UTLÅTANDEN ANGÅENDE KÅRKULLA SAMKOMMUNS FRAMTIDA STÄLLNING 54 14.1 Styrelsens utlåtanden 54 14.2 Kommunernas utlåtanden 55 14.3 Svenska Finlands Folktings utlåtande 56 14.4 Rundabordsdiskussion i riksdagen och övrig diskussion på statsnivå 56 14.5 Övriga utlåtanden och ställningstaganden 57 15. OLIKA ORGANISATIONSMODELLER 58 15.1 Lagstadgad samkommun 58 15.2 Frivillig samkommun 58 15.3 Kommunal affärsverk 60 15.4 Affärsverkssamkommun 60 15.5 Bolag 61 16. FRÅGOR SOM KRÄVER YTTERLIGARE UTREDNING 63 17. FÖRSLAG TILL SAMKOMMUNENS FRAMTIDA STÄLLNING 64 18. FÖRSLAG TILL UTÖKAT SAMARBETE I SVENSK-FINLAND 62 RESUMÉ YHTEENVETO

FIGURER Figur 1 Kårkulla samkommuns förtroendemannaorganisation från 1.1.2013 Figur 2 Kårkulla samkommuns personalorganisation från 1.1.2013 Figur 3 Antalet svenskspråkig befolkning i Kårkulla samkommuns medlemskommuner 2009-2013 Figur 4 Förändringar i kommunernas betalningsandelar åren 2009-2013 (%) Figur 5 Betalningsandelarna regionvis åren 2009-2013 (euro) Figur 6 Regionvisa betalningsandelar per svenskspråkig invånare åren 2009 och 2013 Figur 7 Boendeplatser i Kårkulla samkommun (%) Figur 8 Boendeverksamheten regionvis år 2009 2013 (kommunala betalningsandelar) Figur 9 Utvecklingen av dag- och arbetsverksamheten regionvis år 2009 2013 (kommunala betalningsandelar) Figur 10 Utvecklingen av den rådgivande sektorn regionvis år 2009 2013 (kommunala betalningsandelar) Figur 11 Utvecklingen av institutionsvården, regionvis år 2009 2013 (kommunala betalningsandelar) TABELLER Tabell 1 Prisjämförelse 2009 2014, fakturerade priser Tabell 2 Boendeplatser i de olika regionerna 31.12.2013 BILAGOR Bilaga 1 Kårkulla samkommuns medlemskommuner och röstetal per kommun i fullmäktige 31.12.2013 Bilaga 2 Den svenskspråkiga befolkningens antal i Kårkulla samkommuns medlemskommuner åren 2009 2013 Bilaga 3 Medlemskommunernas betalningsandelar kommunvis per verksamhetsform åren 2009 2013 Bilaga 4 Betalningsandelar per svenskspråkig invånare 2009 och 2013, kommunvis och regionvis Bilaga 5 Samkommuner och specialomsorgsdistrikt inom social- och hälsovård samt specialomsorgsdistrikt i Finland Bilaga 6 Styrelsens utlåtande om förslaget till ny social- och hälsovårdslag 27.2.2015 Bilaga 7 Pressmeddelande från rundabordsdiskussion i riksdagen. 7.3.2014 Bilaga 8 Samkommunsdirektörens framställning på social- och hälsovårdsministeriets hörande 6.5.2015 Bilaga 9 Kårkulla samkommuns framförande till social- och hälsovårdsutskottet 22.1.2015 Bilaga 10 Styrelsens skrivelse till regeringen, 21.9.2015

1 1. UTGÅNGSLÄGET OCH UPPDRAGET En reform av social- pch hälsovårdens struktur intogs i regeringsprogrammet för statsminister Jyrki Katainens regering (22.6.2011). Arbetet med att förnya strukturerna fortsatte intensivt under Katainens regeringsperiod, men utmynnade inte in beslut om hur social- och hälsovårdens struktur ska reformeras. Enligt regeringsprogrammet för statsminister Juha Sipiläs regering (29.5.2015) fortsätter beredningen av social- och hälsovårdsreformen. Syftet med servicestrukturreformen inom social- och hälsovården är att minska skillnader i välfärd och hälsa mellan människor och kontrollera kostnaderna. Därför sammanförs social- och hälsovårdstjänsterna på alla nivåer. Målet är en smidig helhet av servicekedjor och en bättre fungerande basservice. Tillhandahållarnas bärkraft ska också förstärkas. Detta har en betydande effekt på hållbarhetsunderskottet inom den offentliga ekonomin. Enligt regeringsprogrammet baserar sig den nya servicestrukturen inom den offentliga sektorn på självstyrelseområden som är större än en kommun. Detta innebär att social- och hälsovårdsområdena, vars beslutsfattande ankommer på fullmäktige som utses genom val, svarar för ordnandet av alla offentliga social- och hälsovårdstjänster. Enligt regeringsprogrammet framskrider reformen stegvis. Först reformeras servicestrukturen inom social- och hälsovården så att alla tjänster utgör en sammanhängande helhet som leds av ett område. Antalet självstyrelseområden kan enligt regeringsprogrammet vara högst 19. Områdena tillhandahåller tjänsterna inom sitt område själva eller kan anlita privata tjänsteproducenter eller tjänsteproducenter från tredje sektorn. Under den första fasen utreds också alternativ för kommunala och/eller statliga finansieringsmodeller. Styrelsen för Kårkulla samkommun beslöt på sitt möte 29.4.2014, 49, att samkommunsdirektör Märta Marjamäki under tiden maj-juni 2014 gör en utredning om samkommunen och dess framtid. I utredningen ska ingå bl.a. olika organisationsmodeller, eventuella nya serviceprodukter och organiseringen av fastighetsförvaltningen. Utredningen ska vara klar 18.6.2014 för styrelsebehandling på mötet 25.6.2014. Eftersom strukturreformen inom social- och hälsovården föll under statsminister Katainens regeringsperiod, beslöt styrelsen för Kårkulla samkommun under våren 2015 att utredningen om samkommunens framtid med beaktande av den kommande strukturreformen, bör uppdateras till de delar som gäller regeringsprogrammet, lagförändringar och de riktlinjer som finns att tillgå om den planerade social- och hälsovårdsreformen.

2 2. NUVARANDE LAGSTIFTNING Kårkulla samkommuns verksamhet regleras av många olika lagar och förordningar. I det följande behandlas endast de viktigaste med tanke på verksamhetens innehåll och organisering. Servicen för personer med funktionsnedsättning ordnas i första hand enligt socialvårdslagen. Om tjänster enligt socialvårdslagen eller en annan lag inte är tillräckliga eller lämpliga, ordnas de enligt lagen och förordningen om service och stöd på grund av handikapp. I lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda föreskrivs om ordnande, styrning och övervakning av specialomsorgerna. Specialomsorger ges personer som på grund av medfödd eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom, defekt eller skada hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska funktioner. Dessutom förutsätts att personen inte kan få tillräcklig eller lämplig service i första hand på basis av socialvårdslagen eller i andra hand på basis av handikappservicelagen eller övriga speciallagar. 2.1. Finlands grundlag Förpliktelsen för det allmänna att befrämja befolkningens välfärd och hälsa baserar sig på grundlagen (731/1999). Enligt grundlagen har alla som inte förmår skaffa sig den trygghet som behövs för ett människovärdigt liv rätt till oundgänglig försörjning och omsorg. Var och en har rätt till tillräckliga social- och hälsovårdstjänster. 2.2. Socialvårdslagen Ett av målen i vårt land har de senaste åren varit att förnya helhetsstrukturen i socialvårdslagstiftningen. Det första skedet var att åstadkomma en ny socialvårdslag. Vid reformeringen av den gamla socialvårdslagen flyttades tyngdpunkten inom socialvården till förebyggande arbete och tidigt stöd. I helhetsstrukturen av socialvårdslagstiftningen riktats vid granskning av speciallagstiftningen de mest övergripande reformerna mot lagstiftning som styr familje-, handikapp- och missbrukarvården. Socialvårdslagen reformerades så, att en ny socialvårdslag fastställdes 30.12.2014. Den gamla socialvårdslagen (710/1982) är delvis i kraft till 31.12.2015. Den nya lagen trädde till vissa delar i kraft redan 1.4.2015. Alla delar av den nya lagen träder i kraft 1.1.2016. Socialvårdslagen bestämmer vilka former av socialservice kommunen ska erbjuda och på vilket sätt.

3 Socialvården omfattar främjande av social trygghet och välfärd samt de uppgifter och den service inom socialvården som föreskrivs i den allmänna lagstiftningen och speciallagstiftningen. Om en person har rätt att få socialvård med stöd av någon annan lag, ska de bestämmelser tillämpas som bäst tillgodoser klientens intressen. I reformen av socialvårdslagen har målet varit att tjänsterna för specialgrupper, såsom handikappade personer i första hand ska ordnas som en del av det allmänna servicesystemet. Om det allmänna servicesystemet inte är tillräckligt, behövs individuella särskilda tjänster. En konsekvens som den nya socialvårdslagen har är att ändra servicestrukturen så att fokus kommer att ligga på service och stöd som ges i hemmet och öppenvårdstjänster i stället för anstaltsvård. Denna princip stöds redan nu i Kårkulla samkommun, där enligt gällande boendeplan för samkommunen för åren 2012-2020 görs en aktiv avveckling av institutionsplatserna. Serviceformer som stöder öppen vård och boende i hemmet utvecklas såsom t.ex. stödboende och mobila tjänster. I lagen strävar man efter att förbättra ställningen särskilt för barn och unga, samt deras familjer. Samkommunens experter inom den rådgivande sektorn stöder familjerna både i hemmet och via omsorgsbyråbesök. Samkommunen har också sedan år 2013 satsat på att utveckla familjevården. Kårkulla samkommuns princip har sedan 1980-1990 talen varit att barn inte ska skötas på institution, utan hemma med stöd av professionella. År 1985 avskaffades den specialskola som fungerat på institutionen och barnen integrerades i vanlig skola. Allmänt kan man konstatera att strävan efter att tydliggöra socialvårdslagen som primär lag för personer med funktionsnedsättning är positiv eftersom det minskar motsättningarna som kan finnas i olika speciallagar. Servicebehovet för en del av klienterna inom specialomsorgen kan tillfredsställas med basservice, som är lagens primära målsättning. Som kommunal service ska det även enligt denna lag bl.a. sörjas för specialomsorger om utvecklingsstörda och service och stöd på grund av funktionsnedsättning. I dessa frågor hänvisas till lagen angående specialomsorger och lagen om service och stöd på grund av handikapp. Lagen upptar egenkontroll för att säkerställa kvaliteten på tjänsterna. Egenkontroll innebär att hela organisationen fortlöpande säkrar och utvecklar verksamhetens kvalitet. Enligt den föreslagna planen ska den som ansvarar för verksamhetshelheterna göra upp en plan för egenkontroll för att säkerställa verksamhetens kvalitet, säkerhet och ändamålsenlighet. Planen ska vara offentligt tillgänglig. Kårkulla samkommun har en kvalitetshandbok, som senast uppdaterats år 2009. Samkommunen har också inlett ett certifieringsarbete år 2015.

4 2.3. Lag om service och stöd på grund av handikapp Enligt 2 lagen om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) ska kommunen sörja för att tjänster och stöd för handikappade ordnas så att innehållet och omfattningen motsvarar kommunens behov. Lagens tillämpning är sekundär i förhållande till andra lagar, dvs. service och stöd ordnas enligt denna lag om en handikappad inte, med stöd av någon annan lag får sådan service eller sådant stöd som är tillräckligt och lämpligt för honom eller henne (4 ). Vad gäller personer som avses i 1 lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda ska dock den service och det stöd som personens handikapp påkallar i första hand ordnas enligt denna lag, till den del som dessa åtgärder är tillräckliga och lämpliga med hänsyn till personens servicebehov, samt även i övrigt förenliga med hans eller hennes intresse. 2.4. Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) definierar i 2 vilka tjänster som räknas som till specialomsorg hörande. I lagens 6 sägs att landet för ordnandet av specialomsorg indelas i specialomsorgsdistrikt, vilkas områden bestäms av statsrådet. Distrikten ska i huvudsak följa regionförvaltningsverkens verksamhetsområden. Specialomsorgsdistriktets kommuner är medlemmar i en samkommun för specialomsorgsdistriktet, vilket ska ordna de specialomsorger som stadgats ankomna på kommunerna. I 6 4 moment stadgas följande: Tvåspråkiga och svenskspråkiga kommuner är dessutom medlemmar i ett kommunalförbund för specialomsorger, som har till uppgift att oberoende av distriktsindelningen bereda specialomsorger för den svenskspråkiga befolkningen i sina medlemskommuner. Angående kommunalförbundet för specialomsorger gäller i tillämpliga delar vad i denna lag i fråga om kommunalförbund för specialomsorgsdistrikt stadgas, likväl så, att antalet medlemmar i förbundsfullmäktige och grunderna för rösträtten bestämmes i grundstadgan. Enligt 6 5 moment kan landskapet Åland, om landskapslagen så stadgar, vara medlem av det i 4 mom nämnda kommunalförbundet eller med detta avtala om anlitande av dess anstalter.

5 Utan hinder av vad som stadgats i 6 1 och 2 mom. kan även en kommun ordna specialomsorger. Kommunal specialomsorgsmyndighet är socialnämnden, med vilken kommunalförbunden för specialomsorgsdistrikt ska samarbeta. Enligt lagen kan det även finnas privata verksamhetsenheter för specialomsorger. Privata verksamhetsenheter kan producera specialomsorgstjänster åt kommunalförbund eller kommuner eller åt andra som önskar sådana tjänster. Enligt lagens 68 kan ett kommunalförbund för ett specialomsorgsdistrikt med ett kommunalförbund för hälsovården, vars verksamhetsområde omfattar hela distriktets område, komma överens om att det förstnämnda kommunalförbundets tillgångar och skulder ska överföras till det sistnämnda. Social- och hälsovårdsministeriet har berett ett lagförslag till ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda. Enligt lagförslaget ska lagens 32 1 moment om specialomsorger mot verderbörandes egen vilja ändras så att det uppfyller kraven i FNkonventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Dessutom föreslås det att till lagen fogas bestämmelser om stärkt självbestämmanderätt och om villkor för begränsningsåtgärder inom specialomsorgen. I lagförslaget föreslås inga ändringar till 6. De ovan relaterade tilläggen i lagförslaget behandlas därför inte i denna utredning, eftersom de inte har betydelse för kommande strukturförändringar, utan fokuserar på rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. 2.5. Kommunallagen Kommunallagen från år 1995 har reviderats och en ny lag (410/2015) gäller från 1.5.2015. Vissa övergångsbestämmelser finns på grund av att det är ändamålsenligt att tillämpa en del bestämmelser först från ingången av nästa kommunalvalsperiod. I kommunallagens 10 kapitel, 76 stadgas om samarbetsformer mellan kommuner. Kommunerna kan komma överens om att anförtro en annan kommun att sköta en uppgift för en eller flera kommuners räkning eller att uppgiften skall skötas av en samkommun. Om en kommuns skyldighet att höra till en samkommun inom något verksamhetsområde eller på ett visst område stadgas särskilt. I 79 stadgas att om en kommun enligt lag ska vara medlem i en samkommun inom något verksamhetsområde och på ett visst område, kan en medlemskommun dock inte utan samtycke åläggas att delta i skötseln av nya frivilliga uppgifter och kostnader för dem.

6 För att beakta de språkliga rättigheterna stadgas i 18 att i en tvåspråkig kommun kan fullmäktige besluta att en sektion för vardera språkgruppen ska tillsättas. En samkommun bildas genom ett avtal mellan kommunerna, vilket godkänns av fullmäktige (grundavtal). För samkommuner gäller enligt 86 i tillämpliga delar vad som bestäms om kommuner. Kårkullas samkommuns första grundavtal, då benämnt grundstadga, har godkänts 6.8.1956. Den senast uppdaterade versionen har trätt i kraft 1.1.2011. 3. SAMKOMMUNENS FÖRVALTNING 3.1. Grundavtal för Kårkulla samkommun Samkommunens namn är Kårkulla samkommun och dess hemort är Pargas. Samkommunens arbetsspråk är svenska. Samkommunens verksamhet baserar sig på i kraftvarande lagar. Enligt kommunallagen 78 bildas en samkommun genom ett avtal (grundavtal) mellan kommunerna, vilket godkänns av fullmäktige. Kårkulla samkommuns medlemskommuner är Finlands samtliga svenskspråkiga och tvåspråkiga kommuner förutom kommunerna i landskapet Åland. Idag är 33 kommuner medlemmar i Kårkulla samkommun (bilaga 1). Grundavtalet behandlar samkommunen, dess uppgifter, medlemmar och samkommunens organ, samt ekonomi och granskning av förvaltning och ekonomi. Den senaste uppdateringen av samkommunens grundavtal har trätt i kraft 1.11.2013. Under de senaste åren har justeringarna i grundavtalet gällt kommunsammanslagningar och byte av kommunnamn. Den senaste ändringen i innehållet gällde samkommunen och lånefinansiering. Gällande samkommunens uppgifter nämns i 2 att samkommunens uppgift är att bereda specialomsorger för den svenskspråkiga befolkningen. Utöver specialomsorgstjänster kan samkommunen tillhandahålla annan verksamhet för medlemskommunernas invånare om kommunen eller andra intressenter beslutat köpa dessa tjänster: (1) vård för rusmedelsmissbrukare enligt gällande lagstiftning, (2) arbetsverksamhet och arbetsklinikverksamhet enligt gällande lagstiftning, (3) verksamhet enligt socialvårdslagen och barnskyddslagen och (4) övrig social verksamhet på basen av gällande lagstiftning.

7 Samkommunen kan fungera som huvudman även för annan svenskspråkig verksamhet om någon medlemskommun köper denna service. Samkommunen kan sälja ovan nämnda tjänster till kommuner som inte är medlemmar i samkommunen. En del av samkommunens medlemskommuner köper, förutom specialomsorgstjänster, också missbrukarvårdstjänster och/eller arbetsverksamhet enligt socialvårdslagen. Dessa benämns i grundavtalet som partiella medlemmar. Samkommunens beslutanderätt utövas av fullmäktige. Till samkommunens fullmäktige väljer medlemskommunerna fullmäktigeledamöter enligt följande: Kommunernas svenskspråkiga invånare Antal fullmäktigeledamöter Högst 8 000 1 8 001-25 000 2 25 001 eller flera 3 För varje ledamot väljs en personlig ersättare. Mandatperioden är fyra år. Enligt 5 i grundavtalet har varje medlemskommun en röst för varje begynnande tusental svenskspråkiga invånare. Röstetalet för en kommuns representanter bestäms utgående från kommunens invånarantal vid ingången av året före finansåret. Fördelningen av röstetalet per kommun för specialomsorgen, missbrukarvården och arbetsverksamhet enligt socialvårdslagen finns i bilaga 1. Fullmäktige utser en styrelse som består av 7 11 ledamöter jämte personliga ersättare. I valet ska hänsyn tas till medlemskommunernas politiska styrkeförhållanden, samt de krav som jämställdhetslagen ställer. Fullmäktige tillsätter tre regionala nämnder, en för Nyland, en för Åboland och en för Österbotten. Vidare tillsätter fullmäktige också en revisionsnämnd. I kapitel 3 beskrivs samkommunens ekonomi. Grundkapitalet utgörs av medlemskommunernas kapitalplaceringar. Samkommunen för register över medlemskommunernas andelar i grundkapitalet. Grundavtalet kan, enligt 79 kommunallagen, ändras om minst två tredjedelar av medlemskommunerna understöder en ändring och deras invånarantal är minst hälften av det sammanräknade invånarantalet i samtliga medlemskommuner. För Kårkulla samkommuns del betyder det idag att 22 kommuner (33 medlemskommuner per 31.12.2013) och en befolk-

8 ningsmängd om 869 468 invånare (1 738 936 invånare per 31.12.2013) bör godkänna en ändring i nuvarande grundavtal. I grundavtalets 22 regleras om ställningen för kommuner som utträder ur samkommunens och för kommuner som fortsätter verksamheten. Om en medlemskommun utträder ur samkommunen eller minskar sin andel i grundkapitalet, betalas till kommunen dess andel eller en del därav, enligt samkommunens fullmäktiges beslut. Om de andra kommunerna inte löser in den utträdande medlemskommunens andel sänks grundkapitalet. Ersättningen för grundkapitalandelen betalas i jämnstora poster under 10 år, räknat från den dag då utträdet trädde i kraft. Upplösning och likvidation av samkommunen sker enligt 24 så att medlemskommunernas fullmäktige beslutar om upplösning av samkommunen. Om samkommunen upplöses ansvarar samkommunens styrelse för likvidationen, om inte medlemskommunerna enas om något annat arrangemang. 3.2. Kårkulla samkommunkoncern Till Kårkulla samkommunkoncern hör förutom Kårkulla samkommun som moderbolag Kårkulla samkommuns dotterbolag Kårkulla Fastighets Ab. Bolaget är till hundra procent ägt av Kårkulla samkommun. Bolagets verksamhet är att uppföra, äga och besitta fastigheter, köpa, arrendera och försälja områden, bebygga dessa samt uthyra lägenheter och fastigheter. På fastighetsbolaget tillämpas Aktiebolagslagen (624/2006). Bolaget är registrerat 22.4.1987. En ny registrering gjordes 1.1.2013 i och med att samkommunens tidigare dotterbolag, Fastighets Ab Kårkulla Aravabostäder fusionerades med bolaget Kårkulla Fastighets Ab. I Kårkulla samkommun finns ett av fullmäktige 15.6.2000 godkänt koncerndirektiv i vilket ingår närmare bestämmelser. 3.3. Samkommunens förtroendemannaorganisation Kårkulla samkommun förtroendemannaorganisation regleras utom av den gällande lagstiftningen av samkommunens reglementen: grundavtalet, fullmäktiges arbetsordning, revisionsstadgan och förvaltningsstadgan. I grundavtalet bestäms om samkommunens organ.

9 Figur 1. Grundavtalet och fullmäktiges arbetsordning reglerar samkommunens fullmäktige, som är samkommunens högsta beslutande organ. Fullmäktige har per 31.12.2013 sammanlagt 46 ledamöter, vilka sammankommer två gånger i året, i juni och oktober. Fullmäktige utser för sin mandatperiod en ordförande och två viceordföranden, vilka tillsammans bildar fullmäktiges presidium. Fullmäktige tillsätter för sin mandatperiod en revisionsnämnd. Revisionsnämnden regleras av grundavtalet och revisionsstadgan. Revisionsnämnden och revisorn ansvarar för den externa övervakningen i enlighet med bestämmelserna i kommunallagen. Revisionsnämnden har en av fullmäktige utsedd ordförande och en av fullmäktige utsedd vice ordförande samt tre ledamöter. Varje ledamot har en personlig ersättare. Ordförande, vice ordförande och minst en ledamot ska vara ledamöter i fullmäktige. Fullmäktige utser för sin mandtaperiod en styrelse för samkommunen, samt personliga ersättare. Styrelsen regleras av grundavtalet, revisionsstadgan och förvaltningsstadgan. Fullmäktige utser ordförande och viceordförande för styrelsen. Styrelsen leder samkommunen, bevakar samkommunens intressen och företräder samkommunen, samt handhar i förvaltningsstadgan föreskrivna uppgifter. Styrelsen har 11 ledamöter per 31.12.2013. Styrelsen sammankommer i regel 10 12 gånger per år. Fullmäktige tillsätter tre regionala nämnder: en för Nyland, en för Åboland och en för Österbotten. Nämnderna regleras av grundavtalet och förvaltningsstadgan. De regionala nämnderna har till uppgift att underlydande styrelsen leda och övervaka verksamheterna i sin region, vilka inte hör direkt under styrelsen. Nämnderna har sju ledamöter med personliga ersättare. Bland dessa utser fullmäktige ordförande och vice ordförande. Nämndens ordförande ska vara ledamot i samkommunens styrelse.

10 Enligt styrelsens beslut 2012 indelas Kårkulla samkommun i sju regioner: Östra Nyland, Mellersta Nyland, Västra Nyland, Åboland, Södra Österbotten, Mellersta Österbotten och Norra Österbotten. 3.4. Samkommunens tjänstemannaorganisation Samkommunens tjänstemannaledning regleras utom av gällande lagstiftning av förvaltningsstadgan och övriga av förtroendemannaorganen givna direktiv. Figur 2 Samkommunens tjänstemannaorganisation 1.9.2015 Ekonomidirektör Samkommunsdirektör Personalchef Förvaltningssekreterare Chef för expert- och utvecklingscentret Samarbetsorgan för substans- och kvalitetsfrågor Regionchefer Utvecklingsteam Expertteam Kliniskt team Enhetschefer Samkommunsdirektören är samkommunens högsta ledande tjänsteman och lyder direkt under styrelsen. Tjänstemannaorganisationen är en matrisorganisation. Personalorganisationen är uppdelad i centralförvaltningen, regional förvaltningen samt expert- och utvecklingscentret. Centralförvaltningen finns i Pargas. Till centralförvaltningen hör verksamheter som gäller allmän förvaltning, ekonomi- och personalförvaltning, fastighetsärenden, samt informations- och kommunikationsteknik, samt marknadsföring. Till expert- och utvecklingscentret (EUC) hör utveckling och forskning, samt klinisk expertfunktion och rådgivningsverksamhet. Serviceenheterna och omsorgsbyråerna lyder under den regionala förvaltningen. Kårkulla samkommun har per 31.12.2014 sammanlagt 823 inrättade tjänster och befattningar omräknade i heltid. Antalet anställa personer utgjorde 905. Därtill kommer vikarier och tillfälligt anställda. Antalet personer regionvis, utan vikarier och tillfälliga, var 31.12.2014:

11 Nyland 303 EUC 51 Åboland 192 Centralförvaltning 22 Österbotten 330 Fastighetsservice 7 Uppskattningsvis arbetar ca 1 000 personer i samkommunen, inberäknat vikarier och tillfälligt anställda. 4. MEDLEMSKOMMUNERNA 4.1. Medlemskommunernas svenskspråkiga befolkning Kårkulla samkommun har 33 medlemskommuner per 31.12.2013, vilkas totala befolkningsunderlag 31.12.2013 var 1 738 936 personer. Den svenskspråkiga befolkningens andel var 250 537 personer eller 14,4 % av medlemskommunernas totala befolkning. Jämfört med år 2009 har den svenskspråkiga befolkningen i Kårkulla samkommuns medlemskommuner minskat med endast 514 personer eller med 0,2 %. I bilaga 2 finns en översikt över de enskilda medlemskommunernas svenskspråkiga befolkning år 2009 och 2013. I nio av de 33 medlemskommunerna har antalet svenskspråkiga invånare ökat i antal. Dessa kommuner är: Grankulla, Helsingfors, Kyrkslätt, Korsholm, Larsmo, Lojo, Pedersöre, Vasa och Åbo. I alla andra medlemskommuner har den svenskspråkiga befolkningen minskat under nämnda fem år. Av samkommunens regioner har den svenskspråkiga befolkningen ökat i två av sju regioner, vilka är Mellersta Nyland och Åboland. I de övriga har det skett en minskning av antalet svenskspråkig befolkning från år 2009 till år 2013. Nedan presenteras en figur över hur den svenskspråkiga befolkningens andel har utvecklats under de fem senaste åren i samkommunens regioner.

12 Figur 3. Antalet svenskspråkig befolkning i Kårkulla samkommuns medlemskommuner åren 2009 2013 regionvis Eftersom minskningen åren 2009 2013 är liten i medlemskommunernas totala andel svenskspråkig befolkning, kan man utgå från antagandet, att minskningen av antalet svenskspråkiga personer med utvecklingsstörning under ifrågavarande tid har varit marginell. Om minskningen fortsätter i ungefär samma takt, kommer behovet av svenskspråkig service för personer med utvecklingsstörning inte nämnvärt att minska de närmaste åren utgående från befolkningsstatistiken. 4.2. Kommunernas köp av samkommunens tjänster Alla svenskspråkiga och tvåspråkiga kommuner i Finland, förutom kommunerna på Åland, skulle enligt den s.k. ramlagen (KSSR lagen) höra till Kårkulla samkommun. Lagen om specialomsorger för utvecklingsstörda föreskriver samma. Detta innebär emellertid inte att kommunerna skulle vara tvungna att köpa servicen från Kårkulla. I regel har de flesta kommuner dock köpt sin specialomsorg från samkommunen och ordnar i liten utsträckning själva någon service för svenskspråkiga personer med utvecklingsstörning. En sammanställning av hur medlemskommunernas köp (betalningsandelar) kommun- och regionvis, samt enligt verksamhetsform har utvecklats under de senaste fem åren (2009 2013) finns som bilaga 3. Om man jämför de totala köpen år 2009 med situationen 2013 kan man konstatera, att endast fem kommuner köper volymmässigt mindre tjänster år 2013 än år 2009. Dessa är Grankulla, Ingå, Kristinestad, Malax och Pyttis. Pyttis har inte köpt tjänster av Kårkulla samkommun sedan år 2009.

13 Figur 4. Förändringar i kommunernas betalningsandelar åren 2009 2013 (%). Om man gör samma jämförelse regionvis visar resultatet, att köp av tjänster har ökat i alla regioner volymmässigt från år 2009 till 2013. En minskad volym kan bero på flera faktorer: färre antal klienter, klienternas behov har minskat, kommunen har producerat egna tjänster eller köpt tjänster av andra serviceproducenter eller kommunen har gjort inbesparingar. Figur 5. Betalningsandelarna regionvis åren 2009 2013 ( euro)

14 Kommunernas betalningsandelar per svenskspråkig invånare år 2009 och 2013 presenteras kommunvis och regionvis i bilaga 4 och nedan visas den regionvisa fördelningen i grafik i figur 6. Figur 6. Regionvisa betalningsandelar per svenskspråkig invånare åren 2009 och 2013 (euro) Kårkulla har också sålt service till icke medlemskommuner. År 2013 utgjorde volymen 1,83 % av de totala betalningsandelarna och år 2009 samma 1,83 %. Icke medlemskommuner köper service då kommunen har någon svenskspråkig klient. Samkommunen säljer inom specialomsorgen institutionsvård, boendeservice, dag- och arbetsverksamhet och rådgivande service, samt missbrukarvård. Exempel på icke medlemskommuner som år 2013 köpte samkommunens service är: St. Karins, Hyvinge, Tavastehus, Kouvola, Vichtis och Ålands omsorgsförbund. De åländska kommunerna köper också missbrukarvård. Ålands andel av de totala betalningsandelarna var år 2013 sammanlagt 0,44 % och år 2009 sammanlagt 0,54 %. 5. KÅRKULLA SAMKOMMUNS SERVICEPRODUKTION Kårkulla samkommuns huvuduppgift är att producera svenskspråkig specialomsorg för personer med utvecklingsstörning enligt lagen om specialomsorger. Samkommunens verksamhetsformer inom specialomsorgen är: rådgivning och handledning, boendeverksamhet, familjevård, korttidsvård, dag- och arbetsverksamhet och institutionsvård samt expert- och utvecklingstjänster. Utöver dessa specialomsorgstjänster erbjuder samkommunen missbrukarvård och arbetsverksamhet enligt socialvårdslagen, samt arbetsklinikverksamhet. Samkommunens målsättning är att erbjuda service enligt brukarnas behov och kommunernas

15 önskemål. Grunderna för samkommunens service och beslut baserar sig på gällande lagstiftning. De främsta lagarna är bl.a.: - Lag angående specialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) - Lag om service och stöd på grund av handikapp (380/1987) - Socialvårdslag (1301/2014) - Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) - Lag om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) - Familjevårdslagen (263/2015) - Barnskyddslagen (417/2007) - Lag om missbrukarvård (41/1986) Volymerna mellan de olika verksamheterna har under senaste fem åren hållits rätt konstanta. Volymerna för verksamhetsformerna räknat enligt prestationerna: År 2013 År 2009 Specialomsorgen 96,1 % 95,6 % Arbetsverksamhet enl socialvårdslagen 2,6 % 3,1 % Arbetsklinikverksamhet 0,7 % 0,5 % Missbrukarvård 0,6 % 0,8 % Samkommunens utveckling av prestationerna har åren 2009 2013 varit följande: År 2009 + 0,9 % 2010 + 2,5 % 2011 + 0,8 % 2012-0,5 % 2013 + 0,1 % Verksamhetens volymökning under åren 2009 2013 har varit sammanlagt + 3,0 %. Volymökningen har efter år 2011 planat ut och verkar ha stabiliserats. Detta kan tolkas såsom att samkommunens nuvarande volym motsvarar dagens behov. Utgående från befolkningsstatistiken torde behovet förbli ungefär på samma nivå de tio kommande åren. Kommunernas köp av tjänster är emellertid beroende av många andra faktorer. Nedan presenteras en prisjämförelse av de produkter som samkommunen fakturerat åren 2009 2014.

16 Tabell 1. Prisjämförelse 2009-2014, fakturerade priser Pris, euro %-ökn/ 2009 2014 minskn Boende, billigaste kategorin 71,25 26,22-63,2 Boende, dyraste kategorin 310,00 305,55-1,4 Vägt medelpris 114,63 128,34 12,0 Årskostnad/brukare billigaste kat 26 006 9 570-63,2 Årskostnad/brukare dyraste kat 113 150 111 526-1,4 Dagverksamhet, billigaste kat. 44,90 26,80-40,3 Dagverksamhet, dyraste kat. 83,78 139,36 66,3 Vägt medelpris 64,40 74,41 15,5 Årskostnad/brukare billigaste kat 10 327 6 164-40,3 Årskostnad/brukare dyraste kat 19 269 32 053 66,3 BO+DAGV, årskostnad Årskostnad/brukare billigaste kat 36 333 15 734 Årskostnad/brukare dyraste kat 132 419 143 579 Institutionsvård 222,80 269,67 21,0 Institutionsvård, årskostn/klient 81 322 98 430 21,0 Vägt pris, alla verksamhetsformer 104,48 118,45 13,4 Obs! ökad vårdtyngd Konsumentprisindex 108,3 119,8 10,6 Förtjänstnivåindex, kommunala 115,1 131,7 14,4 Det är ytterst svårt att jämföra priserna mellan de olika specialomsorgsdistrikten på grund av att det saknas gemensamma definitioner på distriktens produkter. Vid en jämförelse bör man alltid beakta innehållet i produkterna som varierar kraftigt mellan de olika producenterna. 5.1. Specialomsorgen För varje person som får service enligt lagen angående specialomsorger för utvecklingsstörda fastställs ett omsorgsprogram, vilket definierar brukarens service. Omsorgsprogrammet uppgörs i samarbete med brukaren eller hans/hennes företrädare, hemkommunens social-

17 vårdsmyndigheter och samkommunen. Samkommunens ledargrupp fastställer enligt lagen omsorgsprogrammet. Ansvaret för en individuell serviceplan som ska uppgöras för alla brukare som får socialvård ligger hos hemkommunen. Kårkulla samkommun har därtill valt att ytterligare göra en individuell plan för internt bruk (en s.k. IP-plan). Enligt 2 lagen angående specialomsorger för utvecklingsstörda finns medtaget vilka tjänster som hör till specialomsorgerna. Dessa är: undersökning omfattande medicinska, psykologiska och sociala utredningar och lämplighetsprov; hälsovård; behövlig handledning, rehabilitering och funktionell träning; arbetsterapi och bostäder som motsvarande verksamhet som främjar anspassning inom samhället; ordnandet av hjälpmedel och hjälpmaterial; inviduell vård och annan omvårdnad; handledning och rådgivning för personens make, föräldrar och övriga familjemedlemmar, annan vårdnadshavare eller honom eljest närstående person; information om specialomsorgstjänster; förebyggande av utvecklingsskador, samt annan motsvarande för förverkligandet av specialomsorgerna nödig verksamhet. Samkommunen utvecklar kontinuerligt sin serviceproduktion. Produktkatalogen, som uppgjordes enligt livscykelmodellen godkändes av styrelsen 22.5.2014. Målsättningen är att i den presentera samkommunens produkter på ett transparent och tydligt sätt. Den senaste versionen Serviceutbud 2016 följer samma linjer. Utgångspunkten för samkommunens människosyn och all serviceproduktion är delaktighet. Delaktighet bygger på att brukaren själv, eller med nödvändigt stöd, definierar sina behov och att verksamheten tillfredsställer dessa genom individuella lösningar. Varje år utförs i samkommunen kvalitetsmätningar ur brukarperspektiv, vilka presenteras i det årliga kvalitetsbokslutet. Antalet klienter inom samkommunen har i någon mån ökat åren 2009 2013. År 2009 hade 1 146 klienter omsorgsprogram, år 2013 gav samkommunen service åt 1 271 klienter år 2014 åt 1 289 klienter. Antalet är inte helt jämförbart på grund av att i de två senare talen ingår också klienter vilka inte har av samkommunen uppgjorda omsorgsprogram. Det är dock fråga om en reell ökning, eftersom man samtidigt bör notera att en del klienter avlidit. Man räknar med att utvecklingsstörning förekommer i samhället med en frekvens på 0,7 %. Det förekommer regionala skillnader, så också inom Kårkulla samkommun. Medelåldern bland de klienter som fick service av Kårkulla samkommun år 2013 var under 40 år.

18 Antalet klienter inom specialomsorgen per region enligt hemkommun år 2014 och 2013 var följande: 2014 2013 Norra Österbotten 325 300 Mellersta Österbotten 196 190 Södra Österbotten 71 66 Åboland 120 120 Västra Nyland 181 184 Mellersta Nyland 259 263 Östra Nyland 137 134 Sammanlagt 1257 1289 Dessutom fick 14 klienter från 11 icke medlemskommuner service inom specialomsorgen år 2013. Motsvarande tal år 2014 var 13 klienter från 12 icke medlemskommuner. 5.1.1. Boendeverksamhet Angående utvecklingen av boendeverksamheten följer Kårkulla samkommun den av fullmäktige godkända boendeplanen för åren 2012 2020. Principen är där att avveckla boende på institution fram till år 2020 och erbjuda hem åt klienterna utgående från deras individuella behov. Inom Kårkullas boendeverksamhet erbjuds olika former av boenden: grupphem, lägenhetsboende och stödboende. De olika boendeformernas procentuella fördelning år 2013 är följande: Figur 7 Boendeplatser i Kårkulla samkommun år 2013 (%)

19 En del kommuner sköter själva om stödboendet. I några kommuner finns kommunens egna boendeenheter. År 2009 fick 538 klienter boendeservice av samkommunen och år 2013 var antalet 569, vilket är 31 klienter flera eller en ökning om 5,8 %. År 2014 fick sammanlagt 613 klienter boendeservice, vilket utgör en ökning om 13,9 % från år 2009 till 2014. Orsaken till att antalet boendeplatser inte ökat mera än detta beror på att många av samkommunens byggprojekt har gått ut på att bygga s.k. ersättande platser och sålunda ersätta gamla boenden med nya, moderna. Det sker också en omsättning av klienter i och med dödsfall och nyinflyttningar. Boendeform Antal klienter 2009 2013 skillnad Gruppboende 344 336-8 Lägenhetsboende 115 158 + 43 Stödboende 79 75-4 Inom de olika boendeformerna är det enligt siffrorna ovan framför allt lägenhetsboendet som ökat allra mest. Nedan en tabell över hur de olika boendeplatserna är fördelade mellan regionerna 2013. Tabell 2. Antalet boendeplatser i de olika regioner per boendeform 31.12.2013. Boendeverksamhetens volym har varit stigande under de senaste fem åren. Volymen, räknat som dagar, inom boendeverksamheten var 161 823 år 2009 och 183 495år 2013, vilket är en ökning med 13,4 %. I euron utgör ökningen 25,6 %. Av samkommunens 33 medlemskom-

20 muner hade endast fyra (4) kommuner minskat sitt köp av boendeservice av Kårkulla då man jämför år 2009 med 2013. Märkbara minskningar har gjorts av Kristinestad och framför allt Malax. Den sistnämnda har minskat sina köp på fem år med 73,1 %. Kommunen har tagit hem ett boende. Om man ser regionvis på utvecklingen av boendeservicens köp, så har alla sju regioner ökat sina köp från år 2009 till år 2013. Nedan boendeverksamhetens utveckling regionvis, i betalningsandelar. Figur 8. Boendeverksamheten regionvis år 2009 2013 (betalningsandelar) Ökningen av boendeverksamheten beror förutom på behovet också på hurudana möjligheter samkommunen har att hitta tomter, byggherrar och få statsunderstöd. 5.1.2. Korttidsvård och internatverksamhet Genom att erbjuda korttidsvård erbjuder samkommunen avlastning för de anhöriga. Korttidsvård ges inom gruppboende och inom familjevården. Under de senaste fem åren har framför allt dagarna inom korttidsvården ökat. Ökningen i dagar inom korttidsvården har skett inom gruppboendet, inom familjevården har däremot antalet dagar minskat. Klienternas antal har hållits relativt konstant, vilket kan förklaras med att när barnen och de unga växer upp flyttar de ofta i något skede in i samkommunens boende eller blir självständiga och det kommer in nya barn och unga i korttidsvården. Samkommunens service inom korttidsvården varierar regionvis. De flesta korttidsplatserna ges i

21 Norra Österbotten, Västra Nyland och mellersta Österbotten. Behovet av att utveckla korttidsvården finns framför allt i Östra och Mellersta Nyland, där samkommunen bör satsa på mera volym inom korttidsvården. Andra former av korttidsvård är morgon- och eftermiddagsvård. Dessa tjänster erbjuds i samband med boende- och/eller daglig verksamhet. Korttidsvården i dessa former har hållits relativt konstant från år 2009 till 2013 vad gäller försäljning av antal timmar till kommunerna. En annan form av korttidsvård är också sådan lägerverksamhet som samkommunen erbjuder i Åboland, Österbotten och den av expert- och utvecklingscentret ordnade sommarlägerverksamheten. Kårkulla samkommun erbjuder sedan år 2008 internatverksamhet i Åboland. Elevinternatet, som är öppet måndagar till fredagar, öppnades då ungdomarna påbörjade sin utbildning vid Yrkesträningsskolan Optima i Pargas, Pjukala. Platsantalet varierar mellan fyra och sju. Samtidigt är elevinternatet en form av boendeträning och en möjlighet att lära sig ett självständigt liv. 5.1.3. Dag- och arbetsverksamhet Kårkulla samkommun upprätthåller ingen dagvård för barn, utan strävar till att barn integreras i normal dagvård och skolor. Samkommunens experter ger rådgivning och handledning till kommunernas daghem, familjedagvårdare, familjer och skolor. Dag- och arbetsverksamheten för vuxna är till innehållet mångfacetterad. Inom Svenskfinland, där underlaget för enskilda verksamhetsformer är litet, strävar samkommunen till mångfunktionella arbetscentra med varierande former av dag- och arbetsverksamhet. Verksamheten omfattar traditionell arbetsverksamhet, anpassad verksamhet för personer med autismspektrum, anpassad sysselsättning för äldre personer och multihandikappade samt personer med grav utvecklingsstörning och arbete med stöd, samt utlokaliserat arbete. Verksamhetsformen är samkommunens näststörsta enskilda verksamhetsform, både vad beträffar volymen och ekonomin. Den har hållits relativt konstant under de senaste fem åren: år 2009 deltog 674 klinter, år 2013 fanns det 683 klienter i verksamheten och år 2014 sammanlagt 721 klienter, vilket innebär en ökning i antalet klienter med 7 % från år 2009 till 2014.

22 Volymmässigt har antalet prestationer minskat från år 2009 till år 2013 med 1,1 %. Kommunernas köp mätt i euron har under ifrågavarande tid ökat med 11,9 %. Av klienterna har framför allt de extra resurskrävande ökat. Antalet har mer än fördubblats och dessa finns främst i Nyland. Detta förklarar till en del den ekonomiska ökningen. Köp av dag- och arbetsverksamhet har minskat i sju av samkommunens 33 medlemskommuner från år 2009 till 2013. Minskningen har skett i Helsingfors, Ingå, Karleby, Kristinestad, Kyrkslätt, Pedersöre och Vasa. Om man ser regionvis på utvecklingen av dag- och arbetsverksamhetens köp, så har alla sju regioner ökat sina köp från år 2009 till år 2013. Nedan utvecklingen av de kommunala betalningsandelarna regionvis åren 2009 2013. Figur 9. Utvecklingen av dag- och arbetsverksamheten regionvis år 2009 2013 (kommunala betalningsandelar) 5.1.4. Rådgivande verksamhet Samkommunen upprätthåller sju omsorgsbyråer på följande orter: Borgå, Helsingfors, Raseborg, Pargas, Närpes, Vasa och Jakobstad. Omsorgsbyråernas roll är central i kontaken med kommunerna. Till deras uppgifter hör bl.a. uppgöra förslag till omsorgsprogram, uppgöra individuella stöd- och serviceplaner, delta i uppgörandet av rehabiliteringsplaner och andra serviceplaner, ge stöd, rådgivning, handledning och terapier åt klienter, anhöriga och samarbeta med olika myndigheter. Omsorgsbyråerna erbjuder tillsammans med expert- och utvecklingscentret specialkunskap i medicin, hälso- och sjukvård, socialt arbete, pedagogik, psykologi, fysioterapi, talterapi och musikterapi.

23 Omsorgsbyråernas volym har minskat med 8,4 % från år 2009 till år 2013. I euron har kommunernas köp ökat med 7,5 %, vilket närmast utgörs av en inflationsökning. Av de 31 kommuner som köper tjänster av rådgivande sektorn har ungefär hälften minskat och hälften ökat sina köp från år 2009 till 2013. Iögonfallande är emellertid att om man ser på alla fem år, varierar den enskilda kommunens årliga köp rätt kraftigt. Detta torde bl.a. bero på om kommunen får nya klienter och på klienternas livssituation. Också kommunernas ekonomiska situation påverkar köp av omsorgsbyråtjänster. Nedan den rådgivande sektorns utveckling regionvis under åren 2009 2013 i kommunala betalningsandelar: Figur 10. Utvecklingen av den rådgivande sektorn regionvis år 2009 2013 (kommunala betalningsandelar). 5.1.5. Familjevård Familjevården är samkommunens minsta verksamhetsform, men utgör ett viktigt komplement till helheten. Familjevården kan vara permanent eller tillfällig. Den tillfälliga familjevården ges i samkommunen både enligt specialomsorgslagen och barnskyddslagen. Servicen är idag rätt jämnt fördelad enligt dessa lagar. I samkommunens s.k. familjebank finns idag ett femtiotal familjer. Familjevårdens volym har från år 2009 till år 2013 minskat med 15,1 %. En av svårigheterna för att utvecklingen skulle ha gått i positiv riktning är det faktum, att det blivit allt svårare att hitta familjer. Den permanenta familje-

24 vården är liten. Idag finns endast fyra vuxna klienter i permanent familjevård enligt specialomsorgslagen. En aktiv satsning på familjevården har inletts i samkommunen år 2012. 5.1.6. Institutionsvård Enligt riksomfattande beslut och Kårkulla samkommuns i kraftvarande boendeplan för åren 2012 2020, ska boende på institution avvecklas. Per 31.12.2013 fanns på Kårkulla Vårdhem 72 klienter. Minskningen från 2009 är 17 personer. År 2014 kunde flera klienter flytta ut i och med att två nya boendeeneheter öpnnade, den ena i Pargas och den andra i Kimitoön. I institutionsvård fanns 31.12.2014 endast 58 klienter. På Kårkulla Vårdhem finns förutom institutionsvård också undersöknings-, rehabiliterings- och krisvårdsplatser. På Kårkulla Vårdhem finns inga barn i boende sedan 1980 - talet. Institutionsvårdens volym har minskat från de senaste fem åren från 29 904 vårddygn till 23 225, dvs. med 6 679 vårddygn eller 22,4 %. Av kommunerna har sex kommuner inte köpt dessa tjänster under de senaste fem åren, 11 har ökat sina köp och 16 har minskat sina, mätt i euro. De enskilda kommunernas köp av institutionstjänster är beroende av klienternas livssituation och hälsa. Inga nya klienter har emellertid tagits emot till institutionen för att bo på den, utan det är fråga om undersökning, rehabilitering eller krisvård. Regionerna Norra Österbotten och Åboland har ökat sina köp av institutionsvård, medan de fem övriga minskat. Erfarenheten har visat, att avveckling av institutionsplatser minskar intäkterna kraftigt medan det är svårt att i samma förhållande stävja kostnaderna. Nedan en utveckling av kommunernas betalningsandelar inom institutionsvården regionvis åren 2009 2013. Figur 11. Utvecklingen av institutionsvården, regionvis år 2009 2013 (kommunala betalningsandelar) 5.2. Arbetsverksamhet enligt socialvårdslagen och övrig rehabiliterande verksamhet

25 Samkommunens verksamhet innefattar också arbetsverksamhet enligt socialvårdslagens 27d eller 27e. Verksamheten är frivillig för kommunerna. Sammanlagt 26 av samkommunens medlemskommuner köpte år 2013 denna serviceform. Verksamheten ges på sju orter: i Jakobstad, Korsnäs, Pargas, Kimitoön, Åbo, Raseborg och Borgå. Verksamheten enligt 27d innebär social arbetsservice samt sådana rehabiliterings- och stödårgärder som främjar personens möjligheter att få arbete på den öpnna arbetsmarknaden. Dessa personer står i arbetsavtalsförhållande till samkommunen. Verksamheten enligt 27e bereds för personer som på grund av handikapp inte kan delta i vanligt arbete. Verksamheten ordnas för att upprätthålla och främja funktionsförmågan. Eftersom det är en social service som inte är anknuten till arbetskraftsservice, står personen inte i arbetsavtalsförhållande till samkommunen. Volymen utgör endast 2,6 % av hela samkommunens verksamhet. Volymen inom denna verksamhetsform har minskat från år 2009 till år 2013 med 11,2 %. Av dessa utgör arbetsverksamhet enligt 27e ca tre fjärdedelar. I Åbo ges enligt separata avtal med kommunerna tjänster enligt lagen om arbetsverksamhet i rehabiliterande syfte för långtidsarbetslösa, främst ungdomar i åldern 17 25 år. Målet är att skapa förutsättningar för målgruppen att bli sysselsatta på arbetsmarknaden. Verksamheten finansieras huvudsakligen med anslag från Utbildningsstyrelsen. 5.3. Arbetskliniken Arbetskliniken i Jakobstad, landets enda helt svenskspråkiga har olika verksamhetsformer/- metoder: yrkesinriktad rehabilitering, rehabiliteringsundersökningar och - planering, stödjande tjänster för inträde eller återinträde på arbetsmarknaden, arbetsträning för mentalvårdsklienter och arbetskonsulentverksamhet enligt metoden Arbete med stöd. Arbetskliniken säljer sin service till Folkpensionsanstalten försäkringsbolag och TE byråer. Arbetsklinikens verksamhet finansieras genom försäljning. Medlemskommunernas betalningsandelar belastas således inte av denna verksamhet. Arbetsklinikens volym är beroende av externa köp, framför allt köp av FPA och TE byråerna. Volymen har ökat från år 2009 med 1 668 prestationer (dagar) till 2 407 för år 2013. Av dessa köpte FPA 78,1 % av dagarna år 2013. I genomsnitt har Arbetskliniken skött ca 100 personer på årsnivå. Arbetskliniken har i egenskap av offentlig serviceproducent inte möjlighet att vinna offerter för rehabiliteringstjänster av FPA, eftersom FPA måste anlita privat

26 eller tredje sektors tjänster där det är möjligt. Fram till 31.12.2014 fanns det ingen annan producent av dessa tjänster på svenska än arbetskliniken, men från år 2015 erbjöd Härmän kuntoutuskeskus dessa tjänster varpå arbetskliniken förlorade en stor del av offerterna. 5.4. Missbrukarvård Kårkulla samkommun erbjuder också missbrukarvårdstjänster, vilka är frivilliga för medlemskommunerna. År 2013 köpte 23 medlemskommuner denna service. Också de åländska kommunerna köper denna verksamhetsform. Samkommunen erbjuder missbrukarvård i Malax på Pixnekliniken, där det finns 12 platser. Samkommunen inledde år 2012 ett samarbete med Raseborgs stad på stadens avbrytningsenhet. Samkommunen skulle köpa där ca tre platser. Avtalet sades emellertid upp av samkommunen från 1.1.2015 på grund av att ingen kommun utnyttjat möjligheten till vård där. På Pixne erbjuder samkommunen utom anstaltsvården också öppenvårds- och familjeterapisamtal, eftervårds- och anhöriggruppverksamhet. Samkommunen satsade på utvecklingen av missbrukarvården och planerade våren 2014 att erbjuda också hemvård inom missbrukarvården i södra Finland (i huvudstadsregionen). Denna produkt har dock inte köpts av en anda kommun. Antalet personer som fått vård på Pixne är rätt konstant: år 2009 fick 159 personer och år 2013 fick 152 personer vård. Vårddagarnas antal har dock minskat under samma tidsperiod från 2009 till 2013 eller med 30,4 %. För denna verksamhetsform har samkommunen skapat ett s.k. årsavgiftssystem, vilket ska underlätta förutsättningarna för den enskilda individen att söka vård. 10 av samkommunens medlemskommuner utnyttjar detta årssystem. I övrigt gäller normal betalningsförbindelse. 5.5. Samkommunens stödfunktioner Kårkulla samkommun organiserar centralt vissa stödfunktioner, såsom fastighetsservice och IKT-verksamhet. Fastighetsförvaltningen består av två delar: den del som hör till samkommunen och den andra delen som hör till koncernens dotterbolag Kårkulla Fastighets Ab (FAB). Inom samkommunens fastighetsförvaltning finns anställd en fastighetschef och sex övriga anställda. Fastighetsaktiebolaget sköts av samkommunens ekonomidirektör som fungerar som bolagets VD, samt av en styrelse. I styrelsen finns ordförande och två ledamöter, vilka alla också är fullmäktige- eller styrelseledmöter.

27 Kårkulla samkommun har som målsättning att inte utöka sitt eget fastighetsinnehav utanför Kårkulla vårdhemsområde i Pargas. Samkommunen strävar till att låta andra aktörer fungera som byggherre vid byggandet av nya verksamhetsenheter. I regionerna har t.ex. DUV i norra och mellersta Österbotten byggt fastigheter och samkommunens klienter hyr bostaden direkt av DUV. Också kommunernas egna fastighetsbolag och kommunerna själva har byggt fastigheter. Samkommunens fastighetsinnehav är per 31.12.2013 sammanlagt 38 500 kvm, varav samkommunen äger 30 700 kvm och fastighetsbolaget 7 800 kvm. Vid utgången av år 2013 var samkommunskoncernens byggnader, efter avskrivningar värderade till 22,2 miljoner euro, varav 19,1 miljoner euro var samkommunens och 3,1 miljoner euro var fastighetsbolagets. Fastighetsförvaltningens ställning inom samkommunskoncernen bör klargöras och utvecklingen borde gå i den riktning att det blir en tydligare beställar utförar modell. Fastighetsförvaltningens roll bör utredas så fort det finns ett lagförslag om hur social- och hälsovården ska organiseras i framtiden. I detta förslag kommer också att finnas linjedragningar kring principerna för hur kommunernas och samkommunernas fastigheter i framtiden ska skötas. Det torde därför vara ändamålsenligt att dra upp riktlinjer för samkommunens fastighetsförvaltning först efter det en lag finns att tillgå. Kårkulla samkommuns IKT verksamhet sköts från centralförvaltningen i Pargas av två IKT planerare och tre övriga anställda, varav tre finns regionalt: en i Nyland, en i Åboland och en i Österbotten. Kårkulla har haft som målsättning att utveckla och uppdatera sin IKT verksamhet genom att öka volymen och höja kvaliteten. Eftersom samkommunens geografi sträcker sig över hela Svenskfinland, utgör IKT verksamheten en viktig stödfunktion. Genom fungerande och goda videokonferenstillgångar och ett nytt system, MS Lync 2013, skapas förutsättningar för en effektiv användning av arbetstiden och en minskning av tjänsteresor inom samkommunen. Inom ekonomi-, personal- och allmän förvaltning har nya uppdateringar och applikationer tagits i bruk. Inom omsorgsarbetet utvecklas för närvarande det elektroniska klientjournalsystemet, samt e-recept ibruktagningen.

28 6. SAMKOMMUNENS EKONOMI OCH INVESTERINGAR Samkommunens ekonomi presenteras nedan enligt externa verksamhetskostnader och räkenskapsperiodernas resultat de senaste fem åren. Externa verksamhetskostnader: År 2009 41,1 miljoner euro 2010 43,8 2011 46,9 2012 47,3 2013 48,5 Samkommunens verksamhetskostnader har ökat något mera än levnadskostnadsindexet under de senatse fem åren. Räkenskapsperiod Räkenskapsperiodens resultat ( 1 000 euro) 1.1. 31.12. 2009 + 884 1.1. 31.12. 2010 + 110 1.1. 31.12. 2011-766 1.1. 31.12. 2012 + 102 1.1. 31.12. 2013 + 459 Det ackumulerade överskottet 2009-2013 + 789 År 2011 års resultat beror på förändrade och fördyrande semesterreserveringsregler och på att de avtalsenliga förhöjningarna blev större än budgeterat (den s.k. B tabellen i det allmänna kommunala avtalet slopades). Kårkulla samkommun har gjort bruttoinvesteringar enligt följande under de fem senaste åren: År 2009 3,21 miljoner euro 2010 2,74 2011 2,47 2012 3,34 2013 3,95 Sammanlagt 15,71 miljoner euro

29 7. PERSONALEN I KÅRKULLA SAMKOMMUN 7.1. Beskrivning av personalstrukturen En behörig och kunnig personal har en stor effekt på servicens resultat och tillgänglighet. Den är en strategisk resurs inom social- och hälsovården och en central framgångsfaktor i verksamheten. Eftersom personalresurserna snarast kommer att krympa på grund av ekonomiska faktorer är det skäl att fästa stor vikt vid att ta vara på och utveckla personalresurserna för att kunna svara mot framtidens servicebehov. I Kårkulla samkommun fanns år 2014 sammanlagt 823 inrättade tjänster och befattningar (år 2013 811)omräknade till heltid. Antalet anställda personer var 905 (år 2013 893). Därtill kommer tillfälligt anställda och vikarier. Antalet vikarier med en anställning på över 12 kalenderdagar uppgick 31.12.2013 till 141 personer. Samkommunen räknar i regel med totalt ca 1 000 anställda. De anställda är relativt jämnt fördelade mellan Nyland, Åboland och Österbotten. Könsfördelningen bland personalen i samkommunen är liksom inom social- och hälsovården överlag väldigt skev med en kvinnoandel på ungefär 85 %. Fördelningen har hållit sig relativt oförändrad de senaste åren. Åldersfördelningen har också hållits relativt konstant under de senaste åren. Nästan hälften av personalen tillhör åldergruppen 30 49 år. Åldersgruppen under 30 år har ökat med ca 5 % under det senaste året. Medelåldern bland de anställda år 2013 var 44,6 år och sjönk från år 2012 med nästan ett år. Kårkulla samkommun klarar sig väl i utvecklingen i landet som helhet, eftersom den kommunala personalens medelålder år 2012 var 45,6 år enligt Kommunarbetsgivarnas statistik. Medelåldern i samkommunen är något lägre i Nyland än i Österbotten. Antalet anställda enligt anställningsår visar att ungefär hälften har en arbetshistoria hos samkommunen som är mellan två och 14 år. Ungefär två procent hade varit anställda mer än 29 år. I Nyland är de nyare anställningarna något flera än i Österbotten. I Åboland finns de flestar verkligt långvariga anställningarna. Medelåldern bland ålderspensioneringarna år 2013 var 63,3 år, vilket är något högre än 2012 och klar över landets medeltal, vilket enligt Pensionsskyddscentralen bland de kommunalt anställda år 2013 var 61,3 år. Social- och hälsovårdssektorn brukar överlag ha en lägre pensionsålder än medeltalet i kommunerna. Personalens utbildningsnivå utgörs till ca hälften av personal med utbildning på andra stadiet, ca 13 % har en examen på yrkeshögskole-/institutnivå och ca 16 % en högskoleutbildning (år 2011). Andelen obehörig personal rör sig runt 16 20 % beroende på region. Minst obehörig personal finns det i Österbotten, mest i Åboland.

30 Enligt Kommunala Arbetsmarknadsverkets utredning om arbetskraftssituationen (25.1.2013) var arbetskraftsunderskottet inom social- och hälsovården 3,2 % i oktober 2012. Drygt en fjärde del av tjänsterna var obesatta på grund av avsaknad av behörig personal. Arbetskraftsunderskottet var större inom socialvården än inom hälso- och sjukvården. En tredje del av arbetskraftsunderskottet fanns i samkommunerna och granskat landskapsvis fanns 49 % i Nyland. Statistik från samkommunen saknas gällande obesatta tjänster/befattningar. 7.2. Språkkraven för personalen Kårkulla samkommuns förvaltnings- och arbetsspråk är svenska. Fullmäktige för Kårkulla samkommun fastställde 12.6.2013 en språkstadga, vilken reglerar kravet på kunskaper i svenska och finska i samkommunen med stöd av 13 2 punkten i Kommunallagen. Språkstadgan kompletterar, men åsidosätter inte språkkrav som fastställts med stöd av Språklag (423/2003), Lag om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda (424/2003) eller annan lag och förordning. Språkkraven utgör en del av de formella behörighetskraven för tjänster och befattningar inom Kårkulla samkommun. Genom att sammanfatta och fastställa kraven på de anställdas språkkunskaper vill Kårkulla samkommun säkerställa att samkommunen fullgör sin lagstadgade uppgift att bereda specialomsorger för den svenskspråkiga befolkningen i sina medlemskommuner samt säkerställa att samkommunens anställda kan betjäna sina kunder på landets båda nationalspråk. Kårkulla samkommun kan idag garantera att klienterna får vård och omsorg på svenska. Av anställda i vård- och omsorgsuppgifter och i stödfunktioner med ofta förekommande kundkontakter krävs god förmåga att i tal använda svenska språket, samt nöjaktig förmåga att i tal använda finska språket. För ansvariga tjänsteinnehavare och andra ansvarspersoner krävs goda kunskaper att i tal och skrift använda svenska och finska språket. För ledande tjänsteinnehavare krävs utmärkt förmåga att i tal och skrift använda det svenska språket och god förmåga att i tal och skrift använda det finska språket. 7.3. Rekrytering och samarbete med utbildningsenheterna Kårkulla samkommuns geografi är både en möjlighet och en utmaning vid personalrekrytering, som sker regionalt. Möjligheten vid rekrytering är att samkommunen kan erbjuda anställningar i alla delar av Svenskfinlandoch att det finns chans till regional rörlighet inom samkommunen. Utmaningen ligger i att rekryteringen i Nyland och Åboland är svårare än rekryteringen av personal till Österbotten. Samkommunen har redan under en lång tid samarbetat med de svenskspråkiga utbildningsarrangörerna i regionerna. I samkommunen finns för personer med fast anställning möjli-

31 gheter att ingå läroavtal och på detta sätt avlägga en yrkesexamen. Under år 2013 hade 28 personer ingått läroavtal. På detta sätt har framför allt den personal som saknat yrkesexamen kunnat avlägga närvårdarexamen. Med yrkesläroanstalten Axxell Utbildning har påbörjats ett samarbete där personalen har möjlighet att avlägga yrkesexamen inom specialomsorgsarbetet. Samkommunen har också i sina utbildningsprinciper godtagit substansen i denna utbildning som en bas i sin interna utbildning, som rekommenderas för personalen. På detta sätt strävar samkommunen att kompetensen inom specialomsorgsarbetet garanteras och främjar att den höjs. 8. BESKRIVNING AV DET NATIONELLA LÄGET INOM SPECIALOMSORGEN Enligt 6 lagen angående specialomsorger för utvecklingsstörda indelas landet för ordnandet av specialomsorger i specialomsorgsdistrikt, vilkas områden bestäms av statsrådet. Enligt lagen kan en kommun, om en kommuns befolkningsunderlag kräver det, ensam bilda ett specialomsorgsdistrikt. Specialomsorgsdistrikten kan också ingå i ett specialsjukvårdsdistrikt. Tvåspråkiga och svenskspråkiga kommuner är dessutom medlemmar i ett kommunalförbund för specialomsorger som har till uppgift att obereonde av distriktsindelningen bereda specialomsorger för den svenskspråkiga befolkningen i sina medlemskommuner. Såvida genom landskapslag så stadgas, kan landskapet Åland vara medlem av sistnämnda kommunalförbund. Kommunal specialomsorgsmyndighet är socialnämnden, med vilken kommunalförbundet för specialomsorgsdistriktet ska samarbeta också då ordnandet av lokala specialomsorger ankommer på kommunalförbundet. Utöver detta finns också privata verksamhetsenheter för specialomsorger. Privata verksamhetsenheter för specialomsorger kan producera specialomsorgstjänster åt kommunalförbund eller kommuner eller åt andra som önskar dylika tjänster. Också staten kan ha verksamhetsenheter för specialomsorger för sådana omsorger som stadgats ankomma på staten eller för riksomfattande forsknings-, försöks- eller annan därmed jämförbar specialomsorgsverksamhet.

32 8.1. Den finskspråkiga specialomsorgen och samarbetet Samkommuner och specialomsorgsdistrikt inom social- och hälsovård och specialomsorgsdistrikt som producerar tjänster för finskspråkiga utvecklingsstörda är sammanlagt 15, för svenskspråkiga två. De finns kort beskrivna i bilaga 5. Av våra finskspråkiga samarbetspartners är speciellt de distrikt vars kommuner (eller en del av kommunerna) också är våra medlemskommuner av intresse. Dessa sex är Etelä- Pohjanmaan erityishuoltopiiri (Eskoo), Mellersta Österbottens samkommun för specialsjukvård och grundservice, Kymenlaakson sairaanhoito- ja sosiaalipalvelujen ky (Carea), Uudenmaan ja Etelä-Hämeen erityishuoltopiiri (Eteva), Varsinais-Suomen erityishuoltopiiri och Helsingfors stad Dessutom är Ålands omsorgsförbund en nära samarbetspartner. I de finskspråkiga distrikten, vars kommunkarta inte sammanfaller med Kårkullas karta över medlemskommunerna (nio distrikt), finns sammanlagt 5 058 svenskspråkiga invånare. Det finns inga uppgifter att tillgå hur svenskspråkiga personer med utvecklingsstörning får sin omsorg i dessa distrikt. Till en del torde Kårkulla sköta dessa. I praktiken samarbetar samkommunen mest med Eteva, med vilken den också har gemensamma verksamheter. I Grankulla ger de båda distrikten boendeservice, där Kårkulla säljer nattpersonaltjänster till Eteva. I Raseborg gäller samarbetet med Eteva dag- och arbetsverksamheten, vilken ligger i samma lägenhet och där det finns en gemensam matsal. I Hangö sköter Kårkulla också finskspråkiga klienter både på boendeenheten och i dag- och arbetsverksamheten. I Södra Österbotten ligger Eskoos och Kårkulla samkommuns boendeenheter på samma tomt. Med de övriga distrikten finns inget närmare samarbete än vad som allmänt förekommer mellan alla distrikt som handhar specialomsorgstjänster. Samarbete sker också i den av Kommunförbundet utsedda gruppen för specialomsorgsdistriktens chefer, Erityishuollon asiantuntijaryhmä, vilken sammankommer fyra fem gånger per år. Denna grupp samarbetar kontinuerligt med Social- och hälsovårdsministeriets tjänstemän, vilka handhar specialomsorgsfrågor. 8.2. Ålands Omsorgsförbund Specialomsorger i landskapet Åland regleras av landskapslagen om tillämpningen angående specialomsorger om utvecklingsstörda (ÅFS 48/1978). Specialomsorgslagen är en andrahandslag i förhållande till socialvårdslagen och handikapplagen.

33 Ålands Omsorgsförbund handhar de åländska primärkommunernas specialomsorg. Verksamheten innefattar rådgivning, handledning och sociala utredningar (omsorgsbyrå och daglig verksamhet); boendeservice; effektiverad vård för särskilda behov (nytt för år 2013); specialfritidshemsverksamhet enligt lagen och förordningen om barnomsorg; korttidsboende och fritids- och semesterverksamhet. Under år 2013 hade 148 personer med utvecklingsstörning omsorgsservice enligt uppgjorda omsorgsprogram. Ålands omsorgsförbund köper tjänster av Kårkulla samkommun innefattande såväl experttjänster som institutionsvård, boende, dag- och arbetsverksamhet och rådgivande verksamhet Omsorgsförbundet köp har ökat från år 2009 då det var 87 800 euro till 109 900 euro år 2013, vilket är en ökning om 25 %. Samarbetet med Åland innefattar också köp av samkommunens missbrukarvård. Ålands Omsorgsförbund har hört till Kårkulla samkommun, men bildade år 1994 ett eget omsorgsförbund. Enligt lagen angående specialomsorger för utvecklingsstörda skulle Åland, om landskapslagen ger möjligheter, kunna höra till Kårkulla samkommun. 8.3. Övriga serviceproducenter av svensk- och tvåspråkig specialomsorg och samarbetet med dem. 8.3.1. Lagen om privat socialservice Lagen om privat socialservice trädde i kraft 1.10.2011. Avsikten med lagen var bl.a. att klargöra definitionen av privat socialservice. Syftet med lagen är att säkerställa att rätten till socialservice av god kvalitet tillgodoses för de klienter som anlitar privat socialservice. Lagen tillämpas på sådan socialservice som kommunen är skyldig att ordna enligt 17 i socialvårdslagen i den mån det är möjligt att producera servicen genom drivande av rörelse eller yrkesutövning. Privat socialservice kan handla om t.ex. socialarbete, uppfostrings- och familjerådgivning, hemservice med tillhörande stödservice, boendeservice, anstaltsvård och barndagvård. Vidare kan till privat socialservice hänföras också professionell handledning och rådgivning inom det sociala området i anslutning till anordnandet av socialservice. Serviceproducenten kan vara en enskild person (självständig yrkesutövare), en sammanslutning (öppet bolag, kommanditbolag, aktiebolag, registrerad förening), en stiftelse eller ett affärsföretag bildat av ett offentligt samfund. Tillståndspliktig service är sådan socialservice som produceras dygnet runt. I regionförvaltningsverkens och Valviras samarbetsgrupp för socialvård har det definierats att service produceras dygnet runt då klienterna eller en del av dem dygnet runt har behov av vård och omsorg. Tillståndet gäller för all social service som serviceproducenten ger. Tillstånd ska sö-

34 kas hos regionförvaltningsverket inom vars verksamhetsområde service produceras. Om service produceras inom två eller flera regionsförvaltningsverks områden ska tillstånd sökas hos Valvira. Enligt THL, Institutet för Hälsa och Välfärd, tillhandahöll 4 350 verksamhetsenheter privat socialservice år 2010. Sammanlagt 157 700 personer arbetade år 2010 inom denna sektor. Nästan hälften av de privata verksamhetsställena finns i Södra och Västra Finland. 8.3.2. Stiftelsen Rinne-hemmet Rinne-hemmet producerar enligt lagen om privat socialservice social- och hälsovårdstjänster framför allt för personer med utvecklingsstörning. I verksamheten ingår också utbildningstjänster. Rinne-hemmet upprätthålls av stiftelsen Rinnekoti-säätiö och grundades 1957. Rinne hemmet gör utom sitt eget utvecklingsarbete samarbete med universiteten och andra aktörer. Rinne- hemmet utvecklar aktivt sina tjänster till ett större mångfald och upprätthåller samtidigt tillgången till service för personer med grava utvecklingsstörningar. År 2013 fick sammanlagt 3 400 personer service av Rinne hemmet. Av dessa fick 219 personer undersöknings- och rehabiliteringstjänster, 367 boendeservice, 100 familjevård, 1 474 gjorde poliklinikbesök, 414 deltog i arbets- och dagverksamhet och i det s.k. Norio-centret (en form av genetik center) fanns 1 254 personer. I statistiken kan eventuellt samma personer antecknas flera gånger. Rinne hemmet hade år 2013 sammanlagt 1 002 anställda. I samarbete med Folkhälsan har Rinne hemmet vid årsskiftet 2104 inlett Juniorhemsverksamhet, som är korttidsrehabilitering för barn och unga med särskilda behov. Enheten finns i Malmgård i Helsingfors. I Borgå bygger Rinne hemmet en boendeservice om 15 platser, som marknadsförts som tvåspråkig enhet. Kårkulla samkommun samarbetar med Rinne - hemmet på klientnivå. Samkommunen har konsulterat och vid behov använt sig av vård på Rinne hemmet för sina klienter. 8.3.3. Folkhälsan Folkhälsan är en år 1921 grundad allmännyttig social- och hälsovårdsorganisation med sammanlagt 1 400 anställda, ca 18 000 medlemmar och ca 100 lokala föreningar. Folkhälsans rätt komplicerade organisationsmodell är uppbyggd så, att Samfundet Folkhälsan har helhetsansvaret för bl.a. organisationens förvaltning och ekonomi- och förmögen-

35 hetsförvaltningen. Folkhälsans forskningsverksamhet är ett av organisationens tre centrala verksamhetsområden. De fyra landskapsföreningarna bildar Folkhälsans Förbund rf, som handhar medborgarverksamheten och det professionella hälsofrämjande arbetet. Den service som Folkhälsan säljer sköts inom ramen för icke vinstdrivande aktiebolag. Omsorgstjänster produceras av tre bolag: Folkhälsan Syd Ab, Folkhälsan Botnia Ab, Folkhälsans allaktiviteshus på Åland Ab. Också utbildningsverksamheten sköts via ett aktiebolag, Folkhälsan Utbildning Ab. Folkhälsan prioriterar nischade kunskapskrävande produkter och nya vårdkoncept, vilka tillsammans ska ge ett försprång i relation till andra producenter av vård och omsorg. Till verksamheten hör forskning, hälsobefrämjande medborgarverksamhet och social- och hälsovårdstjänster. Verksamheten omfattar bl.a. omsorg och vård, i vilket ingår vård och rehabilitering i hela Svenskfinland, allt från hälso- och sjukvård till serviceboende för äldre och funktionshindrade till rehabilitering och dygnet runt vård. En del av Folkhälsans service riktar sig till samma klienter och familjer som Kårkulla samkommun. I Nyland och Österbotten finns exempel på olika former av samarbete mellan dessa aktörer. I Nyland fortgick flera år ett samarbete med Kårkulla samkommun kring Folkhälsans Juniorhem. Idag samarbetar Folkhälsan med Rinne-hemmet kring denna verksamhetsform. Samarbetet mellan Kårkulla samkommun och Folkhälsan sker också på klientnivå främst kring barns och ungas rehabilitering. I Norra Österbotten samarbetar samkommunens Arbetsklinik med experter från Folkhälsan. 8.3.4. FDUV Förbundet De Utvecklingsstördas Väl r f är en handikapporganisation med verksamhet i hela Svenskfinland. FDUV värnar om svenskspråkiga utvecklingsstördas och deras anhörigas intressen. I sin nuvarande form bildades FDUV år 1971. Förbundet har 2 582 medlemmar (år 2012) och över 20 anställda. Förbundet har 12 medlemsföreningar. FUDV producerar service i form av läger- och fritidstjänster och multisensoriska och pedagogiska tjänster (Lärum, LL-center), samt har kursverksamhet. De regionala DUV föreningarna har i en del regioner byggt boenden, som Kårkulla samkommuns brukare hyr. Kårkulla samkommun samarbetar med FDUV i olika projekt, såsom projektet Skräddarsytt Boende, samt i olika arbets- och expertgrupper.

36 8.3.5. ASPA /Stjärnhemmet Aspa Palvelut är ett samhällsföretag som ägs av Aspa-stiftelsen som är grundad av handikapporganisationerna. Aspa Palvelut erbjuder service som främjar möjligheterna till ett självständigt liv för alla som är i behov av hjälp och stöd, bl.a. personer under rehabilitering efter psykiska funktioneshinder, personer som på olika sätt är handikappade och äldre personer. Aspa Palvelut har 44 enheter på olika håll i Finland, vilka erbjuder service för 65 kommuner. 1 500 personer får service av Aspa. Aspa har 400 anställda. Kunderna ska i regel ha en betalningsförbindelse från sin hemkommun eller kommunen ska ha ingått ett avtal om köp av tjänster med Aspa. Aspa säljer också tjänster direkt till kunderna. Aspa-koti Stjärnhemmet producerar effektiverat serviceboende för svenskspråkiga personer med handikapp. Stjärnhemmet är beläget i Esbo och inrymmer 13 bostäder i två byggander, åtta i en bostadsgrupp och fem i ett radhus. Aspastiftelsen har låtit bygga huset. Verksamheten är dygnet runt verksamhet. Personalen är tvåspråkig. Kårkulla samkommun erbjuder dag- och arbetsverksamhet åt en del av personerna som bor i Stjärnhemmet. 8.3.6. Samarbetsförbundet kring funktionshinder, SAMS SAMS är en intresseorganisation grundad år 2010 som samarbetar för de finlandssvenska riksomfattande handikapporganisationerna. Förbundets syfte är att främja och förverkliga jämlikhet och full delaktighet i samhället för personer med funktionsnedsättning och deras närstående inom den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Förbundet har fyra medlemmar: Förbundet Finlands Svenska Synskadade rf (FSS), Förbundet De Utvecklingsstördas Väl rf (FDUV), Svenska Hörselförbundet rf (Hörsel) och Psykosociala förbundet rf (Psykosociala). Personalen är en verksamhetsledare, två juridiska ombud och tre övriga. Förbundets verksamhet finansieras i huvudsak av RAY, Penningsautomatföreningen. Verksamheten består av två s.k. juridiska ombud, stödpersonsverksamheten Betydelsefulla timmar och projektet samarbete mellan minoriteter inom minoriteter. En av SAMS uppgifter är också att ge information.

37 SAMS har tilldelats rätten att dela ut de av Svenska Kulturfonden beviljade bidragen för den sociala sektorns aktörer, såväl för organisationer som andra sökanden. 8.3.7. Sparvboet Sparvboet i Nykarleby ägs av en stiftelse Barnhemsföreningen Sparvboet rf och producerar boendeservice. Tidigare tog Sparvboet emot klienter via barnskyddet. De första utvecklingsstörda har flyttat in 1984-1985. Idag har Sparvboet 10 hyresgäster och två korttidsplatser. Samarbetet med Kårkulla samkommun har varit och är gott. Samkommunen gjorde avtal med Sparvboet redan 1986 och under ett antal år gick en del av boendeplatserna via Kårkulla samkommun. Från 1990 talet har kommunerna köpt servicen direkt från Sparvboet. Omsorgsbyrån i Jakobstad samarbetar nära med Sparvboet och ger råd och handledning till hyresgästerna. Även omsorgens läkare används flitigt. Valet av nya hyresgäster görs i samarbete med samkommunens omsorgsbyrå. Sparvboets personal deltar ibland i samkommunens utbildningar. 9. Samarbetet med Det Finlandssvenska Kompetenscentret inom det social området (FSKC) Enligt 13 i socialvårdslagen ska kommunen såsom till socialvården hörande uppgifter sörja för att utbildnings-, forsknings-, försöks- och utvecklingsverksamhet rörande socialvård och annan social trygghet ordnas. Kompetenscentren inom det sociala området är centrala aktörer vad gäller utvecklingen och produktionen av information inom socialvården. Bestämmelser om kompetenscentrumverksamheten finns i lagen därom (1230/2001). Kompetenscentrumen har till uppgift att skapa och upprätthålla en regional samarbetsstruktur, som täcker hela landet. Avsikten är att främja bas- och specialkompetensen inom det sociala området, samt att säkerställa specialservice och specialisttjänster som kräver specialkompetens och förutsätter samarbete på regional nivå. Statsrådets förordning (1411/2001) innehåller närmare bestämmelser om kompetenscentrumen och deras verksamhetsområde. Kompetenscentrumens organisationsmodell varierar. I princip kan ett kompetenscentrum bestå av kommunerna och samkommunerna i varje verksamhetsområde tillsammans med universitet, yrkeshögskolor och andra läroanstalter inom social- och hälsovård. Förbund på landskapsnivå, regionförvaltningsverk, organisationer och företag samt andra parter verksamma inom social- och hälsovården kan höra till ett kompetenscenter.

38 Ab Det finlandssvenska kompetenscentret inom det sociala området (FSKC) har som sitt geografiska verksamhetsområde alla svensk- och tvåspråkiga kommunern, samt Åland. Idag är 26 kommuner och två åländska kommuner aktieägare, samt sex organisationer, vilka är Barnavårdsföreningen i Finland r.f., Finlands svenska socialförbund r.f., FDUV r.f., Interpedia r.f., Omaiset Mielenterveystyön tukena, Uudenmaan yhdistys r.y. och Samfundet Folkhälsan. Aktieägare från utbildningsektorn är: Helsingfors Universitets fonder, Åbo Akademi, Stiftelsen Arcada och Ab Yrkeshögskolan vid Åbo Akademi. I Egentliga Finland och Österbotten fungerar två kompetenscentrum, vilka officiellt arbetar inom tvåspråkiga områden: Oy VASSO Ab i Egentliga Finland och SONet BOTNIA i Österbotten. VASSO är ett aktiebolag, till vilket hör landskapets kommuner. Som aktieägare är bl.a. Åbo, Pargas, Kimito och Åbo Akademi. Kårkulla samkommun har sedan år 2014 en suppleantplats i samarbetet med VASSO kring de s.k. Kaste projekten. SONet BOTNIA är en organisation som fungerar som med regionala, landskapsvisa utvecklingsnätverk i Österbottens tre regioner. Kårkulla samkommun har idag inget samarbete med SONet BOTNIA. FSKC, som till sin organisation är ett aktiebolag, består av en kompetenscentrumbyrå och Mathilda Wrede institutet, samt regional verksamhet. Mathilda Wrede-institutet är ett undervisnings- och utvecklingsinstitut inom det sociala området för möten mellan undervisning, forskning och praktik. Institutet är beläget i Helsingfors men betjänar i mån av möjlighet hela Svenskfinland. På FSKC finns idag fem anställda och två socialforskarstuderanden. Kårkulla samkommun har också aktier i FSKC och en representant i dess styrelse. Till FSKC:s verksamhetsområden hör också handikappfrågor. En forskarsocialarbetare gör en doktorsavhandling om handikappfrågor. Åren 2002 2003 genomfördes ett självvärderingsoch utvecklingsprojekt om socialt arbete inom handikappsektorn. I projektet deltog 13 kommuner och från omsorgsbyrån i Helsingfors. Forsknings- och utvecklingsverksamheten inom det sociala området är i sin helhet ofta utsatt för stark kritkik. Tillsvidare gäller lagen om kompetenscentrumen, men i förslaget till ny social- och hälsovårdslag finns inskrivet att det är meningen att bestämmelser om utbildnings-, forsknings- och utvecklingsverksamhet inom socialvården ska införas i denna nya lag. Frågan blir då hur framtiden ska gestalta sig för kompetenscentrumen. Idag är kompetenscentrumen självständiga, utom ett (Socca) som hör under Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt. Idag finansieras kompetenscentrumen delvis med statliga medel, samt understöd från olika andra håll. Kommer eventuellt kompetenscentrumen att införlivas i de kommande socialoch hälsovårdsdistrikten? Det är viktigt att FSKC:s verksamhet fortsätter som en helhet för att garantera svenskspråkig forskning och utveckling inom det sociala området. Samarbetet mellan Kårkulla samkommun och FSKC kunde utvecklas betydligt. I diskussioner gällande utvecklandet av substansen

39 kunde t.ex. en kontinuerlig placering av en forskarstuderande inom området för personer med utvecklingsstörning vara en möjlighet. Samarbetet mellan det finska omsorgsdistriktet i Lappand och motsvarande regionala kompetenscentrum fungerar i samma fysiska byggnad och ytterst väl inom substansen. Inom Kårkulla samkommun kunde särskilt samkommunens expert- och utveclingscenter (EUC) ha ett intensivt samarbete med FSKC. Ifall lagen om kompetenscentrumen inte kvarstår och FSKC:s ställning som självständig enhet inte kan garanteras, bör diskuteras huruvida Kårkulla samkommun och FSKC kunde arbeta inom samma organisation. Eventuellt kunde Kårkullas EUC delvis införlivas med FSKC. Medlemskommunerna är så gott som samma. Endast sju av Kårkulla samkommuns medlemmar (Ingå, Korsnäs, Lappträsk, Lojo, Mörskom, Pyttis och Åbo) är inte medlemmar i FSKC. T.ex. kunde FSKC fortsätta som ett eget aktiebolag inom samkommunkoncernen. Å andra sidan måste man notera diskussionerna om ett gemensamt finlandssvenskt forum för allt forsknings- och utvecklingsarbete inom social- och hälsovården, vilket hämtades fram i den arbetsgrupp som Folktinget tillsatte år 2012 med tanke på social- och hälsovårdsreformen. 10. SOCIAL- OCH HÄLSOVÅRDSREFORMEN Arbetet under statsminister Katainens regering: Arbetet med att förnya social- och hälsovården i Finland utmynnade i början av år 2014 i ett förslag till en regeringsproposition om en lag om ordnandet av social- och hälsovården. Social- och hälsovårdsministeriet bad om utlåtande av kommunerna och övriga per 2.1.2014. Kårkulla samkommuns styrelse gav 27.2.2014 sitt utlåtande om utkastet till regeringspropositionen. Social- och hälsovårdens reform tog en ny vändning 23.3.2014, då regeringspartierna tillsammans med oppostionspartierna kom överens om nya ramar för att genomföra en genomgripande reform som ska trygga finländarnas centrala välfärdstjänster under kommande årtioenden. Reformen skulle integrera social- och hälsovårdens tjänster såväl vertikalt som horisontellt, dvs. tjänster på bas- och specialistnivå ska förenas, liksom också tjänster inom den sociala sektorn och hälsovården. Ansvaret för att tillhandahålla samtliga dessa tjänster planerades handhas av fem starka regionala social- och hälsovårdsområden, s.k. sote-områden. Områdena byggde på nuvarande specialupptagningsområden och stöder sig på befintliga, fungerande strukturer.

40 Målen med reformen var att: möjliggöra jämlika tjänster oavsett hemkommun skapa fungerande servicekedjor där kunderna inte skickas fram och tillbaka riva förvaltningsgränser och gränsstängsel mellan förvaltning, samt minska onödig överlappning av tjänster trygga tidigt ingripande, flytta tyngdpunkten till preventiva och rättidiga tjänster minska hälso- och välfärdsskillnaderna mellan befolkningsgrupperna trygga finansieringen av servicen trygga tillgången till kompetent personal, kunnande och arbetshälsa. Genom att bilda stora områden med ett tillräckligt stort befolkningsunderlag ville man skapa bredare axlar för att ordna och finansiera tjänsterna. Ansvaret för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna skulle flyttas från primärkommunerna till dessa fem områden, vilkas förvaltningsmodell föreslogs bli en samkommun. Förvaltningsmodellen förblev opreciserad. Kommunerna skulle påföras skyldighet att tillhöra ett social- och hälsovårdsområde. Områdena skulle skapas utifrån de nuvarande specialupptagningsområdena kring städerna Helsingfors, Åbo, Tammerfors, Kuopio och Uleåborg. Områdets gränser preciserades i den fortsatta beredningen. Planerna var att kommunerna fortsättningsvis skulle kunna producera tjänster. De vardagliga tjänsterna skulle också i fortsättningen bli kvar inom kommunens område. Finansieringen skulle komma från kommunerna enligt den viktade kapitationsprincipen, vilket innebär att i finansieringen viktas befolkningsmängden enligt åldersstruktur och sjukfrekvens. Den nationella styrningen skulle stärkas för att minska de regionala skillnaderna och garantera en jämlik social- och hälsovård för befolkningen. Bland annat planerades en effektivare normstyrning, ett effektivare utnyttjande av ny teknologi och en minskning av de stora skillnaderna i lönsamheten mellan de olika sjukvårdsdistrikten. Arbetet fortsatte i en parlamentarisk styrgrupp. Tidtabellen var planerad så, att förslaget till regeringsproposition skulle färdigställas och sändas på remiss i juni 2014. Regeringspropositionen planerades komma till riksdagen i oktober 2014 och lagen planerades träda i kraft våren 2015. De nya områdena börjar sin verksamhet 1.1.2017.

41 Arbetet under statsminister Sipiläs regering Det arbete som gjordes under statsminister Katainens regering kunde aldrig slutföras och hela social- och hälsovårdsreformen föll. Statsminister Sipilä tog i sitt regeringsprogram fasta på strukturpolitiska reformer för att stärka den offentliga ekonomin: pensionsreform, socialoch hälsovårdsreform och reform av region- och centralförvaltningen. Enligt statsminister Sipiläs regeringsprogram framskrider social- och hälsovårdslösningen enligt följande: (1) integration och struktrureform av offentliga social- och hälsovårdstjänster (2) övergång till enkanalsfinansiering (3) större valfrihet och mångsidigare produktion. Arbetet med social- och hälsovårdsreformen vidtog sommaren 2015 då social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet tillsatte 2.7.2015 en grupp utredningspersoner för att förbereda strukturreformerna, vilka planeras inledas hösten 2015. Gruppen hade till uppgift att sammanställa synpunkter på bl.a. hur social- och hälsovårdsreformen kunde genomföras, samt att ge en tidtabell. Förslagen skulle vara klara 14.8.2015. Förslagen som de tre utredningspersonerna gav upptog bl.a. följande: Självstyrelseområdena bör ha ett tillräckligt brett befolkningsunderlag och en tillräckligt stor infrastruktur inom social- och hälsovård. Gruppen föreslår 9 12 självstyrelseområden. Kommunerna, vilka i framtiden aktivt ska befrämja sina invånares välfärd och hälsa, ska aktivt samarbeta med självstyrelseområdena. Självstyrelseområdena kan ha egen produktion eller köpa service av den privata och/eller tredje sektorn. Här kan servicesedlar komma i fråga. Kommuner och samkommuner ska inte i framtiden producera social- och hälsovårdstjänster. Kommunerna kan inte ha finansieringsansvar för självstyrelseområdenas verksamhet. Arbetgruppens första finansieringsalternativ är att staten har finansieringsansvar. Som en andra möjlighet ska utredas möjligheterna till självstyrelseområdenas beskattningsrätt. Redan i ett tidigt skede bör frågor gällande personal och fastigheter utredas. I fråga om personalflyttningar föreslås affärsöverlåtelseprincipen. Angående fastigheter framförs två förslag: antingen överförs fastigheterna till självstyrelseområdena eller så kvarstår äganderätten hos ägarna och området hyr upp utrymmen och inredning av nuvarande ägare. Landskapsförbunden föreslås möjligast snabbt integreras i självstyrelseområdena. Styrningen av social- och hälsovården på nationell nivå stärks. I social- och hälsovårdsministeriet föreslås omedelbart inrättas en styrande enhet, vilken också i samarbete med finansministeriet ansvarar för hur resursstyrningen ska beredas.

42 En del av social- och hälsovården vård- och åtgärdsproduktion kan centraliseras till något visst självstyrelseområde. Som motivering för ett dylikt förfarande nämns att servicens tillgänglighet och kvalitet ska säkras samt att brukarnas rättigheter bör garanteras då det är fråga om särskilt krävande eller sällsynt service, då brukarnas språkliga rättigheter bör garanteras eller då det är fråga om speciellt stora kostnader som uppstår på grund av servicen. Högst fem självstyrelseområden föreslås ansvara för produktionen av krävande social- och specialsjukvård. Beträffande tidtabellen föreslås följande: år 2017 grundas självstyrelseområdenas förvaltning för förändring och övergång. År 2018 förbereds de egentliga social- och hälsovårdsuppgifternas överföring från kommuner och samkommuner till självstyrelseområdena. År 2019 övertar områdena dessa uppgifter. Högsta beslutanderätt utövas i de kommande självstyrelseområdena av ett folkvalt (direkta val) fullmäktige. Enligt processmodellen som utarbetats av utredningspersonerna skulle lagförslagen sändas på utlåtanderunda i april-juni 2016. Enligt ett beslut av social- och hälsovårdsministeriet och finansministeriet per 10.9.2015 tillsatte några tjänstemannastyrgrupper och projektgrupper, vilkas uppgifter fokuserar på social- och hälsovårdens reform, grundandet av självstyrelseområdena och förnyandet av regionförvaltningen. En kallelse till hörande om de framlagda förslagen meddelades 25.9.2015 till Kårkulla samkommun. Hörande sker 29.9.2015. I skrivande stund finns ingen ytterligare information om social- och hälsovårdensreformen att tillgå. 11. Övriga lagförslag För närvarande finns en slutrapport (SHM:s rapporter och promemorior 2015:29) om revidering av handikapplagstiftningen. Rapporten har utarbetats av en arbetsgrupp (den s.k. Valas gruppen) och förslaget har under våren-sommaren 2015 varit på utlåtanderunda. Arbetsgruppens uppgift har varit att sammanjämka den nuvarande handikappservicelagen (380/1987) och lagen angående sepcialomsorger om utvecklingsstörda (519/1977) till en ny speciallag om handikappservice för att säkerställa likvärdiga tjänster för olika handikappgrupper samt att utreda övriga reformbehov i fråga om lagstiftningen om handikappservice. Den största utmaningen beträffande detta arbete är, att lagen angående specialomsorger ger flera subjektiva rättigheter än handikappservicelagen. För att jämställa alla personer

43 med handikapp och funktionsnedsättning borde rättigheterna också vara likadana. Detta kan betyda större ekonomiska utgifter för kommunerna. Ett annat lagförslag som enligt regeringsprogrammet gjorts är förnyandet av lagen om klientens sjävbestämmanderätt inom social- och hälsovården. En av social- och hälsovårdsministeriet tillsatt arbetsgrupp har 4.4.2014 överlämnat sitt förslag till omsorgsministern. Målet är att främja och stärka klientens och patientens självbestämmanderätt och att förebygga och minska användningen av begränsande åtgärder inom social- och hälsovården. Avsikten är att trygga den nödvändiga vården och omsorgen i stuationer där klienten eller patienten inte själv kan fatta beslut om sin social- och hälsovård. De flesta klienter som omfattas av lagförslagets tillämpningsområde för begränsande åtgärder är personer med demens eller utvecklingsstörning. Arbetsgruppen har under beredningen beaktat villkoren för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och de krav social- och hälsovårdspersonalens arbetarskyddsbestämmelser förutsätter. Nuvarande lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (812/2000) trädde i kraft 1.1.2001 och är en allmän lag som kompletterar socialvårdslagstiftningen. Den nya lagen har föreslagits träda i kraft 1.11.2014. Enligt Kommunförbundet är tidsplanen alltför snäv. Det finns enligt Kommunförbundet behov av en fortsatt beredning. Uppskattningen av kostnadseffekterna motsvarar inte, enligt Kommunförbundet, verkligheten. I slutrapporten har arbetsgruppen uppskattat de årliga kostnaderna till ca tre miljoner euro. Enligt Kommunförbundet torde kostnaderna vara åtminstone det dubbla. I skrivande stund (30.9.2015) ligger lagförslaget och har ännu inte behandlats av riksdagen. Användningen av begränsande åtgärder i Kårkulla samkommun följer den nuvarande lagstiftningen. Inom samkommunen används sådana åtgärder ytterst begränsat och t.ex. användningen av isoleringsrum inom samkommunen har aldrig förekommit. Båda dessa kommande nya lagar påverkar Kårkulla samkommuns verksamhet, men i detta skede kan man inte uppskatta i hur stor grad. Också inom arbetsverksamheten kommer nya lagar att tas i bruk, vilka kommer att ha en stor inverkan på klienternas ställning i arbetsverksamheten.

44 12. DE SPRÅKLIGA RÄTTIGHETERNA ENLIGT GÄLLANDE LAGSTIFTNING 12.1. Grundlagen och språklagen Enligt grundlagens 17 är Finlands nationalspråk finska och svenska. Rätten att använda finska och svenska i egen sak hos myndigheter ska tryggas genom lag. De samhälleliga och kulturella behoven ska tillgodoses för den finsk- och svenskspråkiga befolkningen enligt lika grunder. Enligt grundlagens 22 ska det allmänna se till att de grundläggande rättigheterna, inkusive de språkliga rättigheterna, tillgodoses. Enligt grundlagens 122 ska, när förvaltningen organiseras, en indelning i sinsemellan förenliga områden eftersträvas så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter ett erhålla tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder. Grundlagsutskottet har ansett, att de språkliga förhållandena kan vara ett särskilt skäl som berättigar till avsteg från i och för sig förenliga områden. Språklagen (423/2003) stöder rätten att hos myndigheter använda sitt eget språk. Bestämmelser utöver språklagen finns i olika speciallagar, såsom lagen om klientens språkliga rättigheter inom social- och hälsovården. I kontakten med statliga myndigheter och tvåspråkiga kommunala myndigheter har var och en enligt 10 rätt att använda finska och svenska. Myndigheterna ska också ordna möjlighet att bli hörd på sitt eget språk, finska eller svenska. Målet med språklagen är att de rättigheter som finns beträffande språk som ingår i grundlagen ska förverkligas i praktiken så att individen får en god språklig service utan att särskilt begära det. 12.2. Lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda och lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Bestämmelserna om klientens rätt att använda, bli hörd och få expeditioner på finska eller svenska, samt om hans eller hennes rätt till tolkning vid användningen av dessa språk hos myndigheterna finns i 10, 18 och 20 i språklagen. Lagen om klientens rättigheter (812/2000) ger ovillkorlig rätt till service på modersmålet. I den nya socialvårdslagen nämns inte skilt rätten till service på eget språk. Lagens anda utgår från att stärka klientens ställning genom att beakta hans/hennes intresse, behov och önske-

45 mål. Klientens delaktighet betonas i de olika verksamhetsformer som lagen tar upp. Likaså har intagits klientens rätt till högklassig socialvård och ett gott bemötande utan diskriminering. Dessa mål kan förverkligas enbart om klienten kan använda sitt eget språk. I 6 4 moment lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda stadgas att tvåspråkiga och svenskspråkiga kommuner är medlemmar i ett kommunalförbund för specialomsorger, som har till uppgift att oberoende av distriktsindelningen bereda specialomsorger för den svenskspråkiga befolkningen. 12.3. Nationalspråksstrategin Enligt Nationalspråksstrategin, som är ett principbeslut av statsrådet 20.12.2012, ska språklig konsekvensbedömning utföras i framtida projekt, som en del av förvaltningsreformer och lagberedningsprojekt. Resultaten ska beaktas på behörigt sätt när man genomför reformer. I lagen angående specialomsorger har i 6 beaktats de språkliga förhållandena angående personer med utvecklingsstörning, vilka har svenska som sitt modersmål. Vid uppgörande av nya områden bör man, såsom regeringsprogrammet säger, också i fortsättningen beakta detta. De svenskspråkiga personerna med utvecklingsstörning utgör en dubbelminoritet och bör därför garanteras god specialomsorg på sitt modersmål också i framtiden enligt ovan gällande lagstiftning och statliga dokument. 12.4. Statsminister Sipiläs regeringsprogram Statsminister Sipiläs regeringsprogram innehåller i motsats till förra statsminister Katainens regeringsprogram ingen text om språkliga förhållanden. I regeringsprogrammet nämns att Finland är ett öppet och internationellt land, rikt på språk och kultur. Gällande välfärd och hälsa innehåller regeringsprogrammet följande spetsprojekt: Kundorienterad service, Hälsa och välfärd ska främjas och ojämlikheten bli mindre, Program för utveckling av barn- och familjetjänster, Hemvården för äldre utvecklas och närståendevården för alla ålderskategorier förbättras och Vägar in i arbetslivet för partiellt arbetsföra. En kundorienterad service, där den personliga delaktigheten ska öka, kan genomföras enbart om klienten får använda sig av och blir förstådd på sitt eget språk. Det samma gäller vid utveckling av barn- och familjetjänster och hemvården. Det finns dock inte inskrivet någonting om rätten att använda eget språk i dessa spetsprojekt.

46 13. MÖJLIGA NYA VERKSAMHETSFORMER FÖR KÅRKULLA SAMKOMMUN 13.1. Utvidgad handikappservice I dagens läge är tillgången till den svenskspråkiga service som ges åt personer med funktionsnedsättning varierande. Enligt SAMS och Finlands Svenska Handikappförbund har svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning, långvarigt sjuka personer och personer med psykisk ohälsa inga faktiska möjligheter att få social-, hälso- och sjukvårdstjänster, inklusive habilitering och rehabilitering på lika grunder i jämförelse med den finskspråkiga befolkningen. Också bristen på valfrihet inom det svenskspråkiga handikappområdet är märkbar. Enligt samma källor har upphandlingen av tjänster lett till att den svenskspråkiga rehabiliteringen är bristfällig eller så har den slagits ut helt. En del personer med funktionsnedsättning har därför valt att flytta över till den finskspråkiga sidan medan andra tvingas ofrivilligt att använda sig av finskspråkig service. En del har använt sig av patientrörlighetsbestämmelserna för att kunna få rehabilitering på svenska främst till Sverige. Enligt SAMS och Finlands Svenska Handikappförbund har ca 15 % av den totala befolkningen någon form av funktionsnedsättning. Siffran är större om man inkluderar personer med psykisk ohälsa. I Finland finns det ca 43 000 svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning. Enligt utkastet till ny socialvårdslag finns det personer som hamnar utanför den lagstadgade servicen. Till denna grupp hör bl.a. personer som har fått en svår hjärnskada, samt vissa personer som tillhör grupper med neurologiska skador och sjukdomar. Enligt FN:s handikappkonvention är utgångspunkten för definitionen av handikapp personens förhållande till det omgivande samhället, inte en medicinsk, diagnosbaserad definition. Personer med funktionsnedsättning kan enligt SAMS och Finlands Svenska Handikappförbund ha upp till 40 olika kontakter i vård och samhällsinsatser för att deras vardag ska fungera. Den svenskspråkiga servicen borde enligt nämnda organisationer säkerställas och koordineras av ett nationellt kompetenscenter för hela den svenskspråkiga handikappsektorn. Kompetenscentret skulle verka för ett vertikalt och horisontellt samarbete mellan primärvård och specialsjukvård, samt möjliggöra att socialvården integreras. Enligt dessa organisationer kunde Kårkulla samkommuns verksamhet breddas, vilket dock förutsätter breddad sakkunskap och eventuellt nya strukturer. Inom Kårkulla sköts personer med funktionsnedsättning av olika slag. Främst får personer med utvecklingsstörning service av samkommunen. Också personer med andra handikapp finns inom samkommunen. Utgående från planerna att sammanslå lagen om utvecklingsstörda och handikappservicelagen, kunde också Kårkulla samkommun ta ett större ansvar för

47 alla svenskspråkiga personer med funktionsnedsättning. Ett utvidgat samarbete med tredje sektorns organisationer inom Svenskfinland kunde stärka denna funktion. 13.2. Vården av personer med utvecklingsstörning som dömts till frihetsstraff Enligt riksomfattande planer bör 1 2 ställen handha vården av sådana personer med utvecklingsstörning som blivit dömda till frihetsstraff. I diskussionerna har tillsvidare inte framkommit hur och var sådana svenskspråkiga personer ska skötas. Kårkulla samkommun utgår från att vården av sådana personer i framtiden kan skötas i Kårkulla samkommun, i Pargas. I samkommunens planer ingår att i Pargas, på den s.k. vårdhemsbacken, också i framtiden ha undersökningsverksamhet, krisvård och rehabilitering (kort och lång). Enligt boendeplanen kommer boendet att avvecklas. Med tanke på man också i fortsättningen ska ha en s.k. tung verksamhet, torde det falla sig naturligt att vården av svenskspråkiga personer med utvecklingsstörning, som blivit dömda, koncentreras till Kårkulla samkommun. 13.3. Barnskyddet Barnskyddet regleras av Barnskyddslagen (417/2007). I flera andra lagar upptas också barnskyddsaspekter, bl.a. i lagen angående specialomsorger för utvecklingsstörda. Kommunen ansvarar för att barnskyddet ordnas såsom behovet i kommunen förutsätter. Det förebyggande barnskyddet ges t.ex. inom undervisning, ungdomsarbete och dagvård. När det förebyggande arbetet inte räcker till ges barn- och familjeinriktat barnskydd, vilket bl.a. innefattar en klientplan, åtgärder och brådskande placering eller omhändertagande av barn. Såväl antalet klienter inom barnskyddets öppenvård som antalet barn som har placerats utanför hemmet har ökat kraftigt de senaste åren. År 2012 var 87 200 barn och unga inom barnskyddets öppenvård. År 2012 var sammanlagt 17 800 barn och unga placerade utanför hemmet. Av alla utom hemmet placerade barn var 35 % i familjevård, 15 % i professionellt bedrivna barnhem, 38 % i institutionsvård och 12 % i annan vård. Enligt regeringsprogrammet ska barnskyddet effektiveras för att minska antalet omhändertaganden och tyngdpunkten ska flyttas till förebyggande åtgärder, tidigt insatta stödtjänster. Institutionsvården ska avvecklas och familjecentrerade åtgärder ska främjas inom barnskyddet. Grundavtalet för Kårkulla samkommun ger samkommunen möjligheter att tillhandahålla verksamhet enligt barnskyddslagen om medlemskommunerna eller andra intressenter beslutar köpa dessa tjänster. Inom samkommunen fungerar familjevård som verksamhetsform. Av familjevårdens klientel är ca hälften skötta enligt barnskyddslagen. Samkommunen har de

48 senaste åren gjort satsningar för att utveckla familjevården genom att inrätta en befattningsom utveclare för verksamheten år 2013. I samkommunen ska utvecklas riktlinjer för familjevården. En kommunenkät är genomförd och ett pilotprojekt med handlednings- och stödmetoden ICPD (Inernational Child Development Programme/ Vägledande samspel) har genomförts i Österbotten. Framför allt kunde samkommunen satsa på att öka familjevårdsverksamheten inom barnskyddet. Den finska systerorganisationen i Satakunta har sedan några år tillbaka en egen barnskyddsenhet (institutionsvård) om 6-7 platser. Barnen och de unga där har ofta sådan problematik, som tangerar diagnoser som vårdas inom specialomsorgen. Kårkulla samkommun kunde, om behov finns på svenskspråkigt håll, starta en sådan enhet. Det är viktigt att komma ihåg att barnskyddsverksamheten är en process, där tyngdpunkten bör ligga i kommunen och det förebyggande arbetet. Kårkullas insatser kunde röra sig om familjevård och eventuellt en liten institutionsenhet. 13.4. Socialombudsmannaverksamhet I klientlagens 24 föreskrivs det om socialombudsmannaverksamheten, som fungerar som oberoende intressebevakare för klienterna. Kommunen ska utse en socialombudsman. Socialombudsmannen kan vara gemensam för två eller flera kommuner. Socialombudsmannen har till uppgift att ge klienterna råd i frågor som gäller socialvården. Om klienten är missnöjd med den service eller bemötande han eller hon har fått, kan klienten be socialombudsmannen om råd och hjälp med att t.ex. göra en anmärkning. Socialombudsmannens uppgift är rådgivande och hon/han fattar inga beslut och beviljar inga förmåner. Socialombudsmannen informerar och samarbetar också med olika myndigheter, klientorganisationer och serviceproducenter. Socialombudsmannaverksamheten har inom samkommunen diskuterats som en möjlig, ny verksamhetsform. I en webropol enkät till medlemskommunerna kartlades hur dessa sköter socialombudsmannaverksamheten. Av de 22 kommuner som svarade på enkäten framkom att fyra sköter socialombudsmannaverksamheten själv, åtta i samarbete med andra kommuner och 10 sköter den som köpservice. Socialombudsmannaverksamheten sköts regionalt och av köptjänsterna var det framför allt kompetenscentren inom det sociala området, av vilka kommunerna köpte verksamheten. Verksamheten i de tvåspråkiga kommunerna måste enligt svaranden vara tvåspråkig. Behörighetsvillkoren för socialombudsmannen föreskivs i lagen om behörighetsvillkoren för yrkesutbildad personal inom socialvården. Enligt 3 är behörigheten högre högskolexamen i

49 vilken ingår eller utöver vilken fullgjorts huvudämnesstudier i socialt arbete eller universitetsstudier i socialt arbete motsvarande ett huvudämne eller enligt 4 för uppgiften lämplig högre högskolexamen och kännedom om branschen. Socialombudsmannaverksamheten är en del av kommunens socialvård och övervakas av regionförvaltningsverket i samarbete med Tillstånds- och tillsyningsverket för social- och hälsovård (Valvira). Socialombudsmannaverksamheten kunde i och för sig erbjudas av Kårkulla samkommun. Det är lättare att garantera socialombudsmannens oberoende och opartiskhet om tjänsten är administativt fristående i relation till kommunens organisation, vilket den skulle vara om samkommunen erbjöd servicen. Å andra sidan bör socialombudsmannen kunna nås av kommuninvånarna för att främja rättsskyddet för klienterna inom socialvården. Detta skulle betyda någon form av regionala socialombud om verksamheten skulle ordnas i samkommunen. Eventuellt kunde verksamheten finnas i samband med omsorgsbyråerna. Det går inte praktiskt att ordna verksamheten centraliserat. Verksamheten bör också vara tvåspråkig. Utgående från de förslag som finns om självstyrelseområden, kan det ligga nära till hands att dessa områden kommer att sköta socialombudsmannaverksamheten som egen produktion. Detta kan anses vara ändamålsenligt med tanke på jämlik behandling och bred kunskap baserad på erfarenhet. Det är dock viktigt att framhålla betydelsen av att få denna service på eget språk. 13.5. Demensvård Enligt Muistiliitto finns det ca 130 000 minnessjuka människor och årligen insjuknar ca 13 000 personer. 7 000 10 000 minnessjuka personer är i arbetsför ålder. Personer med minnessjukdomar ökar kraftigt, också inom alla serviceformer i social- och hälsovården. Enligt THL var var det totala antalet klienter med minnessjukdomar inom social- och hälsovårdstjänsterna ca 36 000 i slutet av år 2009. Ökningen från år 2001 var 10 000 personer. Såsom inom äldre omsorgens tjänster överlag, är också tre fjärdedelar av de minnessjuka klienterna kvinnor. Enligt THL fanns år 2009 de flesta antalet minnessjuka inom serviceboende med dygnet runt omsorg, sammanlagt 10 180 personer. Knappa 8 000 personer fick regelbunden hemvård och ungefär lika många fanns på ålderdomshem. Endast ca 2,5 % av de minnessjuka år 2009 var i ålderskategorin 0 64 år. Sammanlagt fanns 88 % i åldersklassen över 75 år. Demensvården förknippas ofta ihop med äldre omsorgen. Det är dock viktigt att observera att demenssjukdomarna kan börja innan en person kan betecknas som äldre. Speciellt för yngre personer med demenssjukdomar finns sällan särskilda vårdenheter, utan de vårdas ofta på äldre omsorgens enheter.

50 Av Kårkulla samkommuns klienter är 17,7 % personer över 60 år. Demenssjukdomar är också vanliga bland de klienter som samkommunen idag ger omsorg åt. I samkommunen utvecklas för närvarande dagverksamhet för personer i de boendeenheter som kan betecknas som seniorboenden. Verksamhetsformerna som personer med demenssjukdomar behöver är samma som Kårkulla samkommun redan idag har, nämligen olika former av boendeservice och dagverksamhet. För svenskspråkiga personer med demenssjukdomar kunde samkommunen utveckla dessa verksamhetsformer, om kommunerna har behov därav. 13.6. Arbetsklinikverksamheten Kårkulla samkommun upprätthåller landets enda helt svenskspråkiga arbetsklinik. Arbetskliniken, som är belägen i Jakobstad, ger yrkesinriktad rehabilitering, undersökningar och olika stödjande tjänster. Servicen ges också åt andra personer än personer med utvecklingsstörning, såsom t.ex. mentalvårdsklienter. En stor del av tjänsterna har tidigare köpts av Folkpensionsanstalten. Också arbets- och näringscentralen köper Arbetsklinikens tjänster. Rehabiliteringssstemet för social rehabilitering är splittrat och består av många separata och ofta ganska självständiga delsystem. I samhället finns idag flera grupper av människor, vilka faller igenom detta servicenät. I den nya socialvårdslagen har man därför tagit in bestämmelser om social rehabilitering och dess ställning som en del av servicehelheten. I det nuvarande regeringsprogrammet under rubriken Hälsa och välfärd ska främjas och ojämlikheten bli mindre nämns att rehabiliteringsprogrammet ska få en fullständig översyn. Under projektet Vägar in i arbetslivet för partiellt arbetsföra nämns verksamhetsmodeller som stöder sysselsättning och arbetsträning. Kårkulla samkommuns Arbetsklinik är småskalig till sin verksamhet, men fyller väl en funktion inom den sociala rehabiliteringen. Då Folkpensionsanstalten inte mera köper service av Arbetskliniken har volymen minskat kraftigt. Framtiden är osäker. Innan ett beslut tas om Arbetsklinikens framtid, borde man utreda hurudan roll det finns för Arbetskliniken i de kommande reformerna kring förändringar i arbetsverksamheten för personer med funktionsnedsättning. Det nya regeringsprogrammet kring partiellt arbetsföra kunde eventuellt ge nya arenor för Arbetskliniken.

51 13.7. Missbrukarvården Ordnandet av missbrukarvård grundar sig på 17 2 moment i socialvårdslagen. Ordnandet av missbrukarvården styrs mera detaljerat av lagen om missbrukarvård (41/1986). Kommunerna ska ordna service inom missbrukarvården enligt behovet i kommunen både som allmänna tjänster inom social- och hälsovården och som särskilda tjänster inom missbrukarvården. Specialservicen inom missbrukarvården faller främst inom socialväsendets ansvarsområde. Enligt statistiken har antalet klienter som anlitat särskilda tjänster inom missbrukarvården ökat i och med att alkoholkonsumtionen tilltog i början av 2000 talet. Den senaste tiden har framför allt alkoholbruket ökat bland kvinnoroch äldre i åldersgruppen över 50 år. I ljuset av statistiken ser det ut som om en övergång håller på att ske från rehabiliterande vård till lättare avgiftningsvård, samt lösningar som boendeservicetyp. Samkommunen har anstaltsvård vid Pixnekliniken i Malax med 12 platser. Användningen av har varit relativt jämn de senaste åren. Utgående från anstaltsvården kunde särskilt eftervården utvecklas i samarbete med kommunerna. Kårkulla samkommun har de senaste åren satsat på att utveckla missbrukarvården. År 2013 anställdes först en tillfällig utvecklare av missbrukarvården och från år 2014 har godkänts att befattningen besätts tillsvidare. Om en utveckling av verksamheten ska ske, måste det finnas en person som gör utvecklingsarbetet. För närvarande har befattningen som utvecklare av missbrukarvård i samkommunen avslutats. Under år 2013 har samkommunen klarlagt kommunernas önskemål om missbrukarvården. I huvudstadsregionen har framkommit önskemål om hemvård inom missbrukarvården. Med hemvård avses både hemservice och hemsjukvård. Våren 2014 har samkommunen därför tagit in i sin ekonomiplan för år 2015 att erbjuda hemvård. Den här nya vårdformen kunde, om den utfaller väl i huvudstadsregionen, också erbjudas i andra delar av landet. Hemvårdstanken stöder den tanke som finns i den föreslagna nya socialvårdslagen, att kärnan i missbrukarvårdsarbetet ska ligga i öppen vård. En annan vårdform som kan utvecklas är stödboende, som är en slags kombination mellan anstaltsrehabilitering och öppen vård. Klienterna bor i sina egna hem och olika typer av dagcenterverksamhet kan integreras i boendet. Samkommunen har erfarenhet av stödboende som verksamhetsform inom specialomsorgen. Genom anstaltsvården vid Pixne, stödboende och öppen vård, kan samkommunens missbrukarvård bilda en helhet, som kompletterar de behov kommunerna inte själva producerar.

52 Tjänsterna inom missbrukarvården på svenska ordnas på mycket olika sätt och det förekommer mycket ofta att dessa tjänster ebjuds klienten på finska, trots att hans eller hennes modersmål är svenska. Inom Svenskfinland behövs en koordinering av de svenskspråkiga tjänsterna inom missbrukarvården. En tillräckligt stor aktör möjliggör kvalitet och specialisering. Kommunerna har till en del själva utvecklat den öpnna vården, men genom en klar arbetsfördelning kan man undvika överlappningar. Inom Svenskfinland behövs också en plattform för diskussioner, samarbete och arbetsfördelning mellan alla olika aktörer som ger missbrukarvård på svenska. Kårkulla samkommun har som målsättning att utveckla en sådan samarbetsform. 13.8. Mentalvården I mentalvårdslagen (1116/1990) föreskrivs det om mentalvårdstjänster. Utvärderingsgrunden är medicinsk, men en del av tjänsterna som kommunen ska tillhandahålla hör till socialvårdslagen. Mentalvårdstjänster inom socialvården är bla. boendetjänster för personer i mental rehabilitering, social rehabilitering, dagcenter- och arbetsverksamhet för personer i mental rehabilitering, samt delvis familjerådgivningsverksamhet. Dessutom utförs mentalvårdsarbete som en del av missbrukarvården och barnskyddet. Socialvården ansvarar också för en stor del av mentalvårdstjänsterna för personer med utvecklingsstörning. I Svenskfinland lät Magma, en finlandssvensk tankesmedja, utföra en utredning om mentalvården år 2013. I den konstateras, att utvecklingen inom mentalvården har förändrats kraftigt under de senaste årtioendena, från sjukhusvård till öppen vård. Detta ställer stora krav på bl.a. socialvården. I utredningen konstateras att de svenskspråkiga tjänsterna inom mentalvården i södra Finland är otillräckliga. Psykiaterbrist, för att inte tala om svenskspråkig psykiaterbrist och brist på svenskspråkig personal, försvårar tillgängligheten. Enligt de klientintervjuer man gjorde i utredningen, borde uppsökande verksamhet och hemservice effektiveras efter en sjukhusvistelse. I utredningen rekommenderas bl.a. ett kunskaps- och reurscentrum för psykiatri och mentalvård på svenska. Kårkulla samkommun sköter, liksom de finska systerorganisationerna, en del av mentalvårdstjänsterna för personer med utvecklingsstörning. Inom samkommunen sköts det via konsulttjänster. Samkommunen har ingen egen psykiatertjänst. Behovet av s.k. omsorgspsykiatri är emellertid tidvis påtagligt och samkommunen bör slå vakt om sina kunskaper inom mentalvården.

53 I framtiden kunde samarbetet med Åbolands sjukhus, mentalvårdsenhet i Pargas (Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt) utökas för att garantera sakkunskap inom psykiatri och konsultationer. Kårkulla samkommuns roll inom mentalvården bör hållas vid den verksamhet som hör till socialvården. Det finns inga reella chanser för samkommunen att överta eller koordinera den svenskspråkiga mentalvården, som baserar sig på hälso- och sjukvården. 13.9. Slutsatser om framtida verksamhetsformer Ovan har beskrivits några av de verksamhetsformer som har diskuterats att Kårkulla samkommun kunde ha i framtiden. De framtida verksamhetsformerna beror till stor del på hur den kommande social- och hälsovårdslagstiftningen utformas och framför hurudant behovet av svenskspråkig service inom socialvården. Det är uppenbart att just socialvården bör ligga som grund för eventuella nya verksamhetsformer inom samkommunen. Man bör dock utveckla aktivt samarbetet med hälso- och sjukvården med tanke på klienternas behov, vilka inte uppstår enligt förvaltningsgränser. Behovet inom hälso- och sjukvård ligger i en fungerande hälsovårdscentralsevice från medlemskommunerna och inom specialsjukvården främst inom neurologi och psykiatri. Också ett utvecklat samarbete med arbetskraftsmyndigheterna gällande rehabiliterande åtgärder bör noteras. I den webbenkät som Kårkulla samkommun gjorde till medlemskommunerna i maj 2014 kan man notera, att i detta skede svarar 15 kommuner av 22 att de inte är i behov av någon ny serviceform från samkommunen, medan fyra önskar nya serviceformer. 11 kommuner svarade inte på enkäten. Man önskar enligt svaren korttidsvård, service för barnfamiljer, service som hämtas hem till familjerna, service för gruppen ADHD och Aspberger, aktiva rehabiliterande insatser, utlokaliserat arbete och utvecklad dagverksamhet, samt utvecklad missbrukarvård. Också tvåspråkig verksamhet önskades. En del av de önskade serviceformerna finns redan och här torde det närmast röra sig om att utveckla volymen och innehållet. Samhällets förändras kontinuerligt och behov av olika serviceformer uppstår. Detta kan ibland ske ganska snabbt. Det krävs därför i framtiden att samkommunen är lyhörd för kommunernas och människornas behov. 14. STÄLLNINGSTAGANDEN OCH UTLÅTANDEN ANGÅENDE KÅRKULLA SAMKOMMUNS FRAMTIDA STÄLLNING 14.1. Styrelsens utlåtanden Styrelsen har i flera olika repriser behandlat den kommande social- och hälsovårdsrefromen och Kårkulla samkommuns ställning i framtiden. Styrelsens senaste utlåtande är givet

54 27.2.2014 som ett svar till social- och hälsovårdsministeriet på det dåvarande lagförslaget om ordnandet av social- och hälsovården. (bilaga 6) I utlåtandet lyfter styrelsen fram särdragen i samkommunen och konstaterar att samkommunen bör få en särställning också i framtiden, vilket inte innebär särrättigheter. Särställningen utgår helt från klienternas behov och behövs för att garantera svenskspråkiga personer med utvecklingsstörning vård och omsorg på svenska i framtiden. Specialkunskap behöver en viss volym som underlag för att kunna tryggas. De svenskspråkiga personerna med utvecklingsstörnings antal är litet och måste hållas ihop som en helhet för att garantera kvalitativ vård. Det är svårt för enskilda kommuner, vilka kan ha ett litet antal utvecklingsstörda av olika ålder och livssituation, att upprätthålla svenskspråkig specialomsorg. Just därför har Kårkulla samkommun, som idag sträcker sig över fem landskap och fem sjukvårdsdistrikt, grundats. Oberoende av hurudana områden som grundas kommer samkommunen, med nuvarande medlemskommuner, att sträcka sig över flera områden. Kårkulla samkommun är idag en riksomfattande, regional och lokal producent av tjänster. Samkommunen: - kan garantera vård och specialomsorg på svenska - har en fungerande struktur - undviker överlappande verksamhet - är en helhet med tillräckligt stort befolkningsunderlag - har en tillgänglighet på lika villkor - har områdesövergripande samarbete - har verksamhet som är mobil (liikkuva) - kan garantera säkerhet och kvalitet i sin service - ger service som kräver specialkompetens eller service som behövs sällan Styrelsen beslöt 29.4.2014 att göra en utredning, som beskriver samkommunens ställning och verksamhet och tar upp frågan om den framtida ställningen. Utredningen har uppdaterats 30.9.2015 gällande lagstiftningen och till en viss del gällande det övriga innehållet. 14.2. Kommunernas utlåtanden Kårkulla samkommun har inte utfört någon särskild förfrågan till sina medlemskommuner om deras inställning till samkommunen i framtiden. Detta beror på att kommunernas fokus den senaste tiden har legat på eventuella kommunsammanslagningar. Enligt Kommunförbundets sammanställning över kommunernas utlåtande gällande det tidigare lagförslaget, har flera kommuner lyft fram behovet av att Kårkulla samkommun kvarstår också i framtiden. Bl.a. har Helsingfors stad påpekat detta i sitt utlåtande. Helsingfors stad

55 köper ca 10 % av samkommunens tjänster. Kommunförbundet påpeakde också i sitt eget utlåtande, att den svenska specialomsorgens framtid måste garanteras. I en webropolförfrågan till medlemskommunerna i maj 2014 svarar 16 av 22 medlemskommuner på frågan om kommunen själv tänker börja med egen produktion av specialomsorger, att de inte planerar sådan verksamhet. I samma enkät lyfter en del av kommunerna fram behovet av samkommunens tjänster. Det finns också önskemål från några kommuner om utveckling av vissa serviceformer. Också tvåspråkig service lyfts fram som önskemål från en kommun. I augusti-september 2015 gjorde Kårkulla en regionrunda kring frågeställningen om hur kommunerna ser behovet av Kårkullas framtid inför social- och hälsovårdsreformen. Till dessa möten, sju till antalet, inbjöds kommunernas politiska ledning samt social- och hälsovårdsdirektörerna. Samkommunens styrelse- och fullmäktigeledamöter deltog också i diskussionerna. Kommunerna uttryckte ett starkt stöd för att samkommunens verksamhet bör garanteras också i framtida strukturer. Ovissheten kring den nuvarande situationen och innehållet i planerna angående social- och hälsovårdsreformen gör att framtida diskussioner behövs våren 2016.

56 14.3. Svenska Finlands Folktings utlåtande Folktingets utlåtande om utkastet till regeringsproposition om en lag om ordnandet av social- och hälsovården kommenterar utkastet på basis av hur de språkliga rättigheterna tillgodoses. I utlåtandet poängteras behovet av att välja en områdesindelning som i praktiken möjliggör en jämlik social- och hälsovård på svenska och finska. Lagen bör därför enligt Folktinget omfatta en särlösning för att garantera de grundlagstryggade rättigheterna till social- och hälsovård på svenska. Speciellt viktigt är en obruten servicekedja på eget språk för personer med särskilda behov, såsom barn, personer med minnessjukdom, psykisk ohälsa, missbruksproblematik eller funktionsnedsättning. Folktinget anser att den svenskspråkiga social- och hälsovården kräver en riksomfattande samordning för personer med särskilda behov. Uppdraget kan enligt Folktinget ges till ett tvåspråkigt specialupptagningsområde genom att skapa en avdelning med ansvar för den riksomfattande samordningen. Avdelningen bör representera de svensk- och tvåspråkiga kommunerna och organiseras som en samkommun. Folktinget anser att eftersom det redan existerar en samkommun för svensk- och tvåspråkiga kommuner, Kårkulla samkommun, skulle det vara naturligt att utnyttja denna struktur. Ytterligare kommenterar Folktinget produktionen av svenskspråkig specialomsorg och betonar att den kunskap och de resurser som Kårkulla samkommun har tillvaratas. Att splittra upp den svenskspråkiga vården mellan olika myndighetsorganisationer är en risk. Kårkulla samkommuns produktion kunde enligt Folktinget också breddas för att behålla Kårkulla som en viktig riksomfattande producent. 14.4. Rundabordsdiskussion i riksdagen och övrig diskussion på statsnivå Svenska Finlands Folkting hade 7.3.2014 kallat ledamöter från alla partier att diskutera den kommande social- och hälsovårdslagen i en rundabordsdiskussion i riksdagen. Dylika diskussioner ordnas med representanter från riksdagspartierna. Diskussionen hade samlat ca 20 deltagare från flera riksdagspartier. I pressmeddelandet (bilaga 7) från denna diskussion uttalas oron över delar av innehållet i det dåvarande lagförslaget och hämtas fram brister i tillgången till högkvalitativ social- och hälsovård på svenska. Mötet förutsatte ett riksomfattande, lagstadgat uppdrag för att samordna, koordniera och producera sådan social- och hälsovård för svenskspråkiga personer med särskilda behov som kräver ett brett befolkningsunderlag. Mötet ansåg att Kårkulla samkommun bör bevaras som en lagstadgad samkommun.

57 Kårkulla samkommun har också aktivt diskuterat med flera ministrar och riksdagsledamöter om att den svenskspråkiga specialomsorgen för personer med utvecklingsstörning i framtiden måste garanteras. Riksdagens social- och hälsovårdsutskott kallade samkommunsdirektören för hörande 23.1.2015. Framförandet finns som bilaga 9. 14.5. Övriga utlåtanden och ställningstaganden Samarbetsförbundet kring funktionshinder (SAMS) och Finlands Svenka Handikappförbund (FSH) har till Folktingets arbetsgrupp om den kommande social- och hälsovårdsreformen gett ett utlåtande, där de ser som viktigt bevarande av svenska strukturer och den sakkunskap som idag finns inom Kårkulla. Också en breddning av kårkullas verksamhet kan enligt dem vara möjlig. SAMS och FSH föreslår att den svenskspråkiga social-, hälso- och sjukvården säkerställs genom ett nationellt kompetenscenter (resurscenter) för hela den svenskspråkiga handikappsektorn, inklusive mentalvård. Målgruppen för kompetenscentret kan också vara bredare inom det sociala området, bl.a. barnskydd, demensvård och missbrukarvård. Social- och hälsovårdsministeriet ordnande 6.5.2014 ett hörande för kommuner och samkommuner om de nya tankarna kring social- och hälsovårdsreformen. Samkommunsdirektören kallades att inom Västra Finlands region framföra åsikter om det aktuella läget. Hon lyfte fram specialkunskapen och språkaspekten samt den sociala sektorn och spcialomsorgen i framtiden. Framförandet finns som bilaga 8. Styrelsen har också 21.9.2015 sänt en skrivelse till regeringens ministrar, till ordförande för arbetgrupperna för social- och hälsovårdsreformen och till alla svenska riksdagsledamöter. Skrivelsen finns som bilaga 10. Den 29.9.2015 ordnade social- och hälsovårdsministeriet ett hörande angående social- och hälsovårdsreformen. Styrelseordförande för Kårkulla samkommun deltog och fick framföra samkommunens åsikter.

58 15. OLIKA ORGANISATIONSMODELLER Konsultation: Krister Rehn, OFR BDO, Audiator Ab. 15.1. Lagstadgad samkommun Kommunerna kan komma överens om att anförtro en annan kommun att sköta en uppgift för en eller flera kommunerns räkning eller att uppgiften ska skötas av en samkommun. En samkommun är en offentligrättslig juridisk person som är självständig gentemot medlemkommunerna och som har grundats genom ett grundavtal som godkänts av fullmäktige i medlemskommunerna. Den sköter de uppgifter som anges i grundavtalet på medlemskommunernas vägnar. Om en kommuns skyldighet att höra till en samkommun inom något verksamhetsområde eller ett visst område stadgas särskilt. Enligt lagen angående specialomsorger ska det finnas en samkommun för den svenskspråkiga specialomsorgen och enligt lagen ska kommunerna höra till den. Kårkulla fungerar idag som lagstadgad samkommun utgående från denna lag. Samkommunens verksamhet rgleras av kommunallagen och samkommunens stadganden och reglementen. Den s.k. ramlagen, i vilken ingick en skrivning om Kårkulla samkommun som lagstadgad samkommun, har upphört att gälla. En lagstadgad samkommun utövar myndighetsbeslut, vilka kan överklagas. För att garantera vård och omsorg för personer med utvecklingsstörning är det bästa alternativet att Kårkulla kan fortsätta som lagstadgad samkommun det bästa. 15.2. Frivillig samkommun En frivillig samkommun regleras av kommunallagen. I utkastet till den nya kommunallagen föreslås att nya definitioner av organiseringsansvar och ansvaret för produktion av tjänster ska ingå i lagen. Den kommun eller samkommun som ansvarar för organiseringen av uppgifterna ansvarar i fråga om de tjänster eller andra åtgärder som organiseringen förutsätter för lika tillgång till dem, fastställandet av behovet, mängden och kvaliteten, det sätt som de produceras på, tillsynen av produktionen samt utövandet av myndighetens behörighet.

59 Vid lagstadgat samarbete mellan kommuner ska den kommun eller samkommun som ansvarar för uppgiften bära hela organiseringsansvaret. Vid annat än lagstadgat samarbete mellan kommuner ska det däremot vara möjligt för kommunerna att avtala om hur uppgiften ordnas eller till vilken del organiseringsansvaret övergår till enannan kommun eller samkommun. Det föreslås också att lagen ska möjliggöra s.k. samkommuner med ett enda organ, men att tillämpningsområdet begränsas till frivilligt samarbete. I samkommuner med ett enda organ innehar inte ett organ i samkommunen, utan medlemskommunernas fullmäktigen den yttersta beslutanderätten. Därför lämpar sig modellen inte för lagstadgat samarbete, där det förutsätts att organiseringsansvaret övergår till samkommunen. Enligt lagförslaget kan förvaltningen för en frivillig samkommun bli betydligt lättare än för en lagstadgad. Ifall Kårkulla samkommun skulle bli en frivillig samkommun leder det till att en kommun kan utträda ur samkommunen. Utträdet sker enligt grundavtalet för Kårkulla samkommun. Detta har en avgörande betydelse för samkommunens ekonomi, eftersom grundavatalet säger: Om en medlemskommun utträder ur samkommunen eller minskar sin andel i grundkapitalet, betalas till kommunen dess andel eller en del därav, enligt samkommunens fullmäktiges beslut. Ersättningen för grundkapitalet betalas i jämnstora poster under 10 år, räknat från den dag då utträdet trädde i kraft. Kårkulla samkommuns ekonomi blir pressad: hur klara av eventuella utbetalningar till utträdande kommuner? Hur ska samkommunen kunna göra upp sin produktion och prissättning i ett sådant läge? Det innebär garanterat omorganiseringar som berör såväl förvaltning, ekonomi som personal. En annan viktig fråga blir rätten till myndighetsutövning. Den kan påverkas av hur man bygger upp de nya social- och hälsovårdsområdena och beställar - utförar modellen i en frivillig samkommun. En eventuell fråga kan ockå bli hur samkommunen som frivillig ska sälja sina tjänster till två olika typer av kunder: till medlemskommuner och till icke-medlems kommuner (vilka kan vara f.d. medlemskommuner). Frågan om klienternas rätt till lagstadgad service kan leda till en ojämlik ställning beroende på klientens hemort.

60 De avgörande frågorna blir hur den nya social- och hälsovården struktureras och hur rättigheterna för personer med utvecklingsstörning regleras i den nya handikapplagen. 15.3. Kommunalt affärsverk En kommun och en samkommun får enligt kommunallagen grunda kommunala affärsverk för sådan affärsverksamhet eller för en uppgift som ska skötas enligt företagsekonomiska principer. Ett affärsverk som grundats av en samkommun benämns samkommuns affärsverk. Affärsverket är samma juridiska person som samkommunen i fråga och ingår i samkommunens bokslut, samt har samkommunens FO nummer. Ett kommunalt affärsverk omfattas av samma skatteregler som samkommunen (moms och vinstbeskattning). Vinstbeskattning är sålunda aktuell enbart gällande eventuell näringsverksamhet som samkommunen eller dess affärsverk bedriver och gällande resultatet härrörande från fastighet i annat än allmänt eller allmännyttigt bruk. Ett samkommuns affärsverk är som juridiskt en del av samkommunen, styrs av en direktion i enlighet med kommunallagens och affärsverkets instruktionsstadganden. En samkommuns affärsverk är inte autonom, utan fullmäktige uppställer bindande mål och avkastningskrav för affärsverket, dess upplåning och åtaganden. Den administrativa statusen är i regel något mera självständig än övriga enheter i samkommunen. Bokföringsmässigt separeras den, men ingår i samkommunens officiella bokslutskalkyler (till skillnad från bolag). Affärsverk som organisationsmodell inom kommun och samkommun används för relativt självständiga resultatinriktade enheter vars bokföring uppvisas även separat och vilka med stöd av kommunallagen och instruktion vanligen åtnjuter en mera självständig status än övriga enheter inom samkommunen. Bestämmelserna om grundandet av kommunala affärsverk samt dess förvaltning och ledning bibehålls i det närmaste oförändradei förslaget till ny kommunallag. 15.4. Affärsverkssamkommun En samkommun som bildats av flera kommuner och samkommuner och som har i uppgift att vara huvudman för ett kommunalt affärsverk benämns affärsverkssamkommun. I fråga om affärsverkssamkommuner gäller i allmänhet vad som i kommunallagen bestäms om samkommuner, om inte något annat föreskrivs (i kapitel 10a). Överenskommelserna om uppgifterna ska träffas i ett grundavtal.

61 En affärsverkssamkommun betyder att hela verksamheten egentligen omfattas av affärsverksprincipen, till åtskillnad från ett kommunalt affärsverk, som kan omfatta endast en del av samkommunens verksamhet. Affärsverkssamkommunens beslutanderätt utövas av samkommunens medlemmar vid en samkommunsstämma. Stämman ska besluta om: - de centrala målen för affärsverkssamkommunens verksamhet och ekonomi - godkänna affärsverkssamkommunens instruktion - välja direktion, revisionsnämnd och övriga organ för affärsverkssamkommunen, om valet inte i instruktionen har överförts på direktionen - besluta om grunderna för de förtroendevaldas ekonomiska förmåner - välja revisorer - godkänna bokslutet och besluta om ansvarsfrihet. I princip ger en affärsverkssamkommun inte något mervärde i sig annat än att direktionen kan ha större befogenheter. Det är, som ordet säger, en samkommun. Bestämmelserna om affärsverkssamkommuner föreslås bibehållas oförändrade i det nya lagförslaget till kommunallag. 15.5. Bolag Ett aktiebolag är en från aktieägarna fristående, privaträttslig juridisk person som uppkommer genom registrering. Aktieägarna är inte personligen ansvariga för bolagets förpliktelser. I bolagsordningen kan dock föreskivas om aktieägares skyldighet att betala särskilda avgifter till bolaget. Aktieägarna utöver sin beslutanderätt på bolagsstämman. Bolaget ska ha en styrelse och kan också ha en verkställande direktör (och ett förvaltningsråd). Styrelsen svarar för bolagets förvaltning och för att bolagets verksamhet är ändamålsenligt organiserad (allmän behörighet). Styrelsen svarar för att tillsynen över bolagets bokföring och medelsförvaltning är ordnad på behörigt sätt. Bolagets ekonomi och förvaltning skiljer sig från samkommunens i och med att styrelsen gör en egen budget och målsättningar, vilka inte binder gentemot bolagsstämman (till skillnad från samkommunen som har en bindning styrelse fullmäktige). Ett bolag kan vara kommunägt. Om t.ex. kommunerna skulle teckna aktier (t.ex. genom att konvertera grundkapitalet till aktier), skulle kommunerna förlora sina insatser ifall bolaget

62 skulle gå i konkurs. Som en nackdel kan man se att ett bolag förlorar i offentlighet. Handlingarna är inte på samma sätt offentliga som i en samkommun. Den stora frågan ur Kårkulla samkommuns synvinkel är myndighetsutövningen och därmed prövningsrätten, som försvinner i ett bolag. Myndighetsutövning kan inte bolagiseras. Följden för t.ex. Kårkulla samkommun skulle då bli, att någon annan gör myndighetsbeslut. Hur denna sak är tänkt i de kommande sote distrikten med beställar utförarmodell är oklart. Numera är det en lagstadad skyldighet att bolagisera verksamheter på en konkurrensutsatt marknad, såsom hamnar, el- och energiverk. I enlighet med gällande lagstiftning finns inget tvång att bolagisera verksamheter som Kårkulla samkommun bedriver. Ett bolag är vinstbeskattat, en samkommun eller ett affärsverk är det inte vad gäller traditionell kommunal verksamhet, som inte bedrivs i form av näringsverksamhet. Näringsverksamhet och fastighet i annat än allmännyttigt bruk beskattas. Vid en bolagisering av Kårkulla samkommun borde fastigheterna separeras i ett skilt bolag, annars skapas skattemässiga belastningar. En god skatteplanering gällande fastigheter och uthyrning är i så fall nödvändig. Vid bolagisering bör överlåtelseskatteaspekter och andra skatteaspekter utredas. Om Kårkulla samkommun skulle välja bolag som organsiationsmodell skulle Kårkulla finnas på den fria marknaden och tävla med andra om sote distriktets upphandling. Sett ur klienternas synvinkel, vars omsorg omspänner hela livscykeln, skulle det vara synnerligen otryggt. Det kunde lätt gå så som det skett i en del kommuner, att personer såsom dementa, blivit tvungna att bryta upp från sitt hem beroende på vem som vinner upphandlingen. Bifogas ytterligare ett schema (Vertailu kuntayhtymän, kunnallisen liikelaitoksen ja osakeyhtiön välillä. Audiator-yhtiöt, 2011) som visar skillnaderna mellan de olika organisationsmodellerna i praktiken.

63 16. FRÅGOR SOM KRÄVER YTTERLIGARE UTREDNING De flesta av de frågor som kräver ytterligare utredning hänger ihop med hur den nya socialoch hälsovårdslagen kommer att utformas. Det är därför ändamålsenligt att först efter det lagförslaget är tillgängligt ta itu med vidare utredningar. Om lagen blir en ramlag som inte i detalj styr de kommande strukturerna, kommer det att leda till vidareutredningar på regional och riksnivå, vilka i sin tur kan påverka samkommunens framtid. I diskussionerna om den nya lagen är det ur samkommunens synvinkel av intresse att veta: - hurudana självstyrelseområden bildas? - hurudant blir det svenskspråkiga inflytandet i dem? - hur ordnas den svenskspråkiga specialomsorgen och hurudan blir Kårkulla samkommuns ställning? - hur organiseras den svenskspråkiga vården överlag? - vem kommer att vara myndighetsutövare? - i hur stor utsträckning ska social- och hälsovården konkurrensutsättas? - hur påverkas personalens ställning? - hur ska fastighetsförvaltningen i framtiden skötas? Efter svar på dessa frågor är det skäl för samkommunen att bl.a.: - klarlägga samkommunens framtida organisation och eventuella förändringar - utreda vilken service självstyrelseområdet(områdena) i framtiden tänker köpa av samkommunen - besluta om hur fastighetsförvaltningen ska organiseras i samkommunen - besluta om hur stödfunktionerna i framtiden ska skötas - planera hurudan samkommunens framtida produktion ska utvecklas och marknadsföras - utveckla samarbetet med den övriga svenskspråkiga vården och omsorgen - klargöra samarbetet med den finskspråkiga specialomsorgen - utveckla samarbetet med FSKC och tredje sektorns organisationer.

64 17. FÖRSLAG TILL SAMKOMMUNENS FRAMTIDA STÄLLNING Enligt styrelsens tidigare beslut (27.2.2014) bör den svenskspråkiga specialomsorgsverksamheten hållas intakt för att i framtiden kunna garantera högkvalitativ, svenskspråkig specialomsorg för personer med utvecklingsstörning. Kårkulla samkommun bör administrativt höra under ett självstyrelseområde. Idag är Pargas samkommunens hemort, varför Egentliga Finlands självstyrelseområde (förutsatt att ett sådant bildas) torde vara det naturliga. Oberoende av hurudan organisationsmodellen blir bör Kårkulla kunna sälja sina tjänster till andra självstyrelseområden. Organisationsmodellen kan fastslås först efter det strukturerna för hur social- och hälsovårdens organisaton finns tillgängliga. 18. FÖRSLAG TILL UTÖKAT SAMARBETE I SVENSKFINLAND Oberoende av hurudan social- och hälsovårdsstrukturen i framtiden blir, bör samarbetet med FSKC utvecklas (se punkt 9). Hösten 2014 fördes en palaver mellan styrelsen för Kårkulla samkommun och styrelsen för FSKC. Målet är att inleda ett samarbete mellan FSKC och EUC i Kårkulla samkommun kring forsknings- och utvecklingsarbetet inom den svenskspråkiga specialomsorgen. Samarbetet mellan Kårkulla samkommun och de finlandssvenska handikapporganisationerna och övriga finlandssvenska organisationer bör utvecklas. Eftersom samkommunens roll är en myndighetsroll och organisationerna har en annan, kompletterande roll, bör utredas om t.ex. ett samarbetsorgan kunde bildas. Samarbetsorganets specifika uppgifter bör diskuteras, med frågor som hänför sig till information, substans, utbildning och gemensamma utvecklingsprojekt och arbetsfördelning kunde ingå i samarbetsorganets uppgifter.