Informationskväll med juridiskt ombud i Vasa måndagen den 16 januari 2012

Transkript

1 Informationskväll med juridiskt ombud i Vasa måndagen den 16 januari 2012 Juridiskt ombud Johanna Lindholm inledde kvällen med att berätta lite allmänt om hur den grundläggande socialvården och handikappservicen är uppbyggd. Handikappservicen hör till socialvården. På basis av socialvårdslagen kan man ansöka om bland annat stöd för närståendevård, färdtjänst och hemtjänst. På basis av handikappservicelagen kan man ansöka om bland annat personlig assistans, serviceboende, ändringsarbete i bostaden, anpassningsträning, bidrag för bilanskaffning samt redskap och maskiner. Socialvårdslagen innehåller anslagsbundna rättigheter och handikappservicelagen både subjektiva och anslagsbundna rättigheter. Subjektiva är dagverksamhet, personlig assistans, färdtjänst, ändringsarbete i bostaden och serviceboende. För personer som hör till specialomsorgen, beviljas stöd och service i enlighet med specialomsorgslagen. De rättigheter som finns med i specialomsorgsprogrammet (kallas EHO på finska) är subjektiva. Det finns skillnader i hur de nämnda lagarna fungerar. Socialbyrån beviljar stöd och service på basis av handikappservicelagen enligt klientens behov, medan stöd och service enligt specialomsorgslagen är diagnosbaserat. Då är det ingen skillnad på graden av funktionsnedsättning. Inom handikappservicen är det skillnad på graden av funktionsnedsättning. Dessa två lagar ska slås samman till en ny lag. Utgångspunkten blir att alla funktionsnedsättningar ska behandlas jämlikt. Kommunernas socialbyråer har hand om socialvården och handikappservicen. Vid socialbyrån uppgörs en serviceplan. Den ska justeras vid behov. Specialomsorgsdistrikt till exempel Kårkulla samkommun och Eskoo Specialomsorg ges till personer med utvecklingsstörning och ibland andra motsvarande funktionsnedsättningar. Vissa kommuner kräver att personen det gäller har den specifika diagnosen utvecklingsstörning för att bevilja något, andra kommuner är mer flexibla. Ett specialomsorgsprogram och en individuell plan (IP-plan) görs upp (obs! blanda inte denna med skolornas individuella plan). Den individuella planen är ett arbetsredskap, medan specialomsorgsprogrammet är ett förvaltningsbeslut. Det finns inga regler för hur ofta en IP-plan ska uppdateras men barn utvecklas och behov ändras och planen bör därför uppdateras med ungefär ett års mellanrum. Begär detta som förälder om det inte görs automatiskt. Vuxnas IP-planer kan uppdateras mer sällan, om servicebehovet inte förändras. Övriga instanser Tolktjänsten, som är en subjektiv rättighet, hör numera under Folkpensionsanstalten. Rehabilitering kan fås via FPA, hälsovården, kommunens handikappservice eller specialomsorgsdistrikten. Också hjälpmedel kan beviljas från samma instanser. FPA beviljar bland annat medicinsk rehabilitering, psykoterapi och yrkesinriktad rehabilitering till personer med svår funktionsnedsättning. Till ansökan ska bifogas en rehabiliteringsplan som görs upp med hälsovården.

2 Diskussion Ibland vet föräldrar inte vilken plan som är vilken när dessa görs upp. Det hör till informationsplikten för socialarbetare/kommunala tjänstemän att berätta detta. Be kopia av alla planer som görs upp. I och med kommunsammanslagningar och byte av tjänstemän har papper och beslut ibland tappats bort. Be också om att få skriftliga beslut. Lämna in ansökningar skriftligt. Det är svårare att ansöka om ändring på muntliga beslut. Ibland sägs det att det som inte finns till pappers så finns inte överhuvudtaget. Specialomsorgsprogram och serviceplan hör till två olika lagar. Serviceplanen hör till handikappservicen och i den gås servicebehovet igenom. Önskas uppgörande av en serviceplan så ska socialbyråns tjänsteman inleda serviceplaneringen inom sju vardagar i och med den lagförändring som trädde i kraft för två år sedan. Mycket är bra i kommunerna. Ofta orkar inte föräldrar som har barn med specialbehov yrka på rättelse till alla nekande beslut trots att det är en rättighet utan de prioriterar vad de anser är viktigast. Ofta vet föräldrarna inte vem som sköter vad. Säger en instans något så tror man på den trots att det kan vara felaktigt. Hör man till exempel till Kårkulla samkommun rekommenderas man ändå boka in ett möte med kommunens socialarbetare för att gå igenom vilka möjligheter som finns. Tips på en webbsida: Frågor som ställdes under kvällen och svar som gavs Fråga 1: Finns det någon åldersgräns på beviljandet av personlig assistans? Det finns ingen direkt åldersgräns. Personlig assistans finns till för att personer med funktionsnedsättning ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt. Ett barn med grav funktionsnedsättning har rätt till personlig assistans när han eller hon inte är i behov av föräldrarnas direkta och fortgående övervakning och omsorg, utan själv klarar av att åtminstone delvis påverka och fatta beslut om sin egen verksamhet. I praktiken kunde personlig assistans beviljas till exempel om barnet med funktionsnedsättning ska på jumppa tillsammans med andra barn som kommer utan föräldrar, men det funktionshindrade barnet behöver en vuxen persons hjälp för att kunna delta i jumppan. Har föräldern inte alltid möjlighet till detta så hindras barnet från att utöva sitt intresse (där andra barn kan delta utan att en förälder är med). Det finns heller ingen övre åldersgräns, men personlig assistans ska inte beviljas om hjälpbehovet endast beror på normalt åldrande.

3 Fråga 2. Hur ska kommunen besluta om närståendestöd? Vem ska få det lägsta och vem förhöjt bidrag? Får kommunen på grund av att båda föräldrarna arbetar heltid automatiskt ge det lägsta bidraget? Kommunen har inte någon särskild skyldighet att bevilja stöd för närståendevård och ingen har alltså absolut rätt till stödet. Stödet hör ändå till kommunens allmänna skyldighet att ordna och beviljas invånarna inom ramarna för de anslag som reserverats. I stödet för närståendevård ingår alltid ett vårdarvode i form av pengar. Vårdarvodet graderas enligt hur bindande och krävande vården är. Inom de gränser lagen tillåter besluter kommunerna om klassificering av arvodet och kriterier när det gäller stödet för närståendevård. Vårdarvodet är år 2012 minst 364,35 euro per månad, om närståendevårdaren är bunden till vården dygnet runt eller fortgående varje dag. Även om den vårdbehövande är mer än sju timmar per dag borta från hemmet, kan inte vårdarvodet sänkas i de fall där vårdbehovet är krävande. Till exempel kan en närståendevårdare till ett barn med grav utvecklingsstörning vara berättigad till ett vårdarvode på 364,35 euro på basis av att vården är krävande, även om barnet tillbringar mer än sju timmar per vardag utanför hemmet. Vårdarvodet kan sänkas till exempel om klienten har beviljats en personlig assistent för i genomsnitt mer än sju timmar per dag och om behovet av närståendevård är ringa under dygnet. Vårdarvodet är år 2012 minst 728,69 under en tung förändringsfas för den vårdbehövande, till exempel skolstart, övergång från en skola till en annan eller flytt, förutsatt att närståendevårdaren kortvarigt är förhindrad att arbeta eller studera på heltid. Om båda föräldrarna arbetar heltid betalas inte det högsta bidraget ut, eftersom det finns till för en övergående förändringsfas, och det högsta bidraget kräver att närståendevårdaren är förhindrad att arbeta eller studera heltid. Man kan bli närståendevårdare när man fyllt 18 år, alltså när man har rättshandlingsförmåga. Det finns ingen åldersgräns för den stödbehövande. Till exempel en förälder till en treåring kan bli närståendevårdare. Om kommunen beviljar den vårdbehövande stöd för närståendevård, uppgör kommunen och närståendevårdaren ett uppdragsavtal. Till avtalet bör bifogas en vård- och serviceplan, som kommunens tjänsteman gör upp i samarbete med den vårdbehövande och närståendevårdaren. I planen kommer man överens bland annat om närståendevårdarens ledighet, stödet för den hjälpbehövande och arvodet. Närståendevårdaren kan också få stöd till exempel i form av handledning och råd, rehabilitering och utbildning. Planen för närståendevård kan vara en del av serviceplanen.

4 Det får inte ställas villkor på viss nivå av FPA:s handikapp- eller vårdbidrag för att kunna få stöd för närståendevård. De är inte relaterade till varandra och det ena behöver inte utesluta det andra. Om kommunens budgeterade medel inte räcker till, har kommunen dock rätt att prioritera till vem stöd för närståendevård beviljas, så länge klienterna behandlas jämlikt. Det finns olika nivåer på bidrag för närståendevård som kan grundar sig på interna anvisningar. Om kommunen motiverar ett beslut med interna anvisningar, har man rätt att se dem. Fråga 3: Som närståendevårdare har man rätt till tre dygns avlastning. Om kommunen inte har något att erbjuda hur gör man då? Är det kommunens skyldighet att ordna avlastning? En närståendevårdare som ingått ett närståendevårdaravtal har rätt till minst tre dygns ledighet per månad, om han eller hon är bunden av vården dygnet runt. En närståendevårdare har också rätt till ledighet, om den vårdbehövande tillbringar en liten del av dygnet (högst 5 7 timmar) utanför hemmet. Kommunen är skyldig att ordna korttidsvård för den vårdbehövande under närståendevårdarens ledighet. Föräldrarnas och barnets önskemål ska tas i beaktande när korttidsvården planeras, men deras önskan måste inte följas. Korttidsvården kan ordnas i eller utanför hemmet. Det är inte föräldrarnas ansvar att hitta plats för korttidsvården, men de kan självfallet samarbeta med kommunen. Kommunen kan till exempel köpa korttidsvården av en serviceproducent och i vissa kommuner kan man köpa korttidsvård med servicesedlar. Fråga 4: Vem ska man som förälder kontakta då det uppstår frågor kring betalningsförbindelser gällande barnets rehabilitering, pedagogiska undersökningar osv.? Är det föräldrarna själva som ska reda ut vem eller vilken instans som det hör till eller kan man få hjälp av något ombud som tar reda på sådant? Frågeställaren förklarade bakgrunden: Socialvården betalade den första pedagogiska syngranskningen i detta exempel. En andra granskning rekommenderades av sjukhuset. Hälsovården gick inte med på att ersätta undersökningen, med motiveringen att det inte är en medicinsk granskning utan en pedagogisk. Skolverket sade nej på grund av ekonomin. Det finns flera som önskar denna undersökning för sina barn och betalar kommunen undersökningen åt en så bör den betala åt alla. Frågeställaren hör inte till specialomsorgen. Rekommendation: Gör en skriftlig ansökan till utbildningsanordnaren med hänvisning till den pedagogiska bedömningen och rekommendationer. Överklaga vid behov. Om många instanser är inblandade och ingen tar ansvar, kan man kontakta till exempel kommunens socialarbetare. Det hör till dennes plikt att informera om det som hör till kommunens socialservice. Berör frågan någon annan instans så kan socialarbetaren utreda frågan i mån av möjlighet.

5 Det finns en serviceform, personligt ombud, vars uppgift kan vara till exempel att känna till de olika instanserna och hjälpa till i kontakten till dem samt att ansöka om de rättigheter man har. Få har dock personliga ombud eftersom det är svårt att få ersättning för detta. En del av de få familjer som har, har fått beviljat via specialsjukvården. Socialarbetarnas arbete skulle underlättas av personliga ombud. Fråga 5: Om alla instanser säger nej till att betala, kan man då överklaga åt någon eller finns det andra ställen man kan ta kontakt med för att få någon att betala? Gällande syngranskningen ovan så kan dessa undersökningar höra till specialomsorgen och ska beviljas om de finns med i specialomsorgsprogrammet. De som inte hör till specialomsorgen, kan oftast överklaga kommunala tjänstemannabeslut eller nämndbeslut. Inom hälsovården finns inget besvärssystem, men förvaltningstvist kan inledas. Kommentar från publiken: De synskadades förbund arbetar också för att denna syngranskning ska betalas av skolverket. Lions stiftelse kanske understöder? Fråga 6: Om man har ett läkarutlåtande på att något bör undersökas, hur högt spelar det? Läkare har ingen beslutandemakt inom kommunens socialservice eller skolväsendet. Kommunen kan avslå en ansökan även om ett läkarutlåtande förespråkar undersökningen, även om läkarutlåtandet kan vara en bra motivering till ansökan. När det gäller handikappservice ska beslutet inte baseras endast på medicinsk utredning, utan även annan utredning av funktionsförmågan är viktig. Fråga 7: Vad finns det för rättigheter och vad kan man få för stödformer om man har ett barn med utvecklingsförsening och inte utvecklingshämning? Om barnet inte hör till specialomsorgen kan stöd och service beviljas på basis av socialvårds- och handikappservicelagen. Dessa är inte diagnosbaserade utan utgår ifrån barnets servicebehov. För att utreda barnets servicebehov kan det vara bra att på förhand använda sig av dagboksmodellen som finns på Beställ tid till handikappservicen, gå igenom det dagliga behovet av stöd och service och gör upp en serviceplan tillsammans med socialarbetaren. Barnens övriga planer, till exempel habiliteringsplanen kan sättas som bilaga till serviceplanen. Fråga 8: Vår kommun beviljar bara fem av åtta timmar rehabiliterande dagvård. Är det ok? Vi vet ju att en del kommuner beviljar hela dagen. Rehabiliterande dagvård beviljas enligt barnets behov, som ska konstateras i ett läkarutlåtande. Den rehabiliterande dagvården hör till specialomsorgerna och ska därför finnas med i ett specialomsorgsprogram. Barn som inte hör till specialomsorgen har inte rätt till rehabiliterande dagvård.

6 En tjänsteman eller grundtrygghetsnämnden (beroende på kommun) besluter om denna dagvård. Vissa kommuner har slutat bevilja rehabiliterande dagvård, medan vissa beviljar till alla som omfattas av specialomsorgen och ansöker om dagvården. Ibland anses tid för vila och mat på dagiset vara vanlig dagvård och övrig tid är rehabiliterande. Då beviljas inte fulla timmar per dag. Fråga 9: Vi har papper på att barnet är minst 80 % invalid och har anhållit om skattelättnad för bilen men fått avslag. Vad kan vi göra? På basis av handikappservicelagen kan man få ersatt hälften av bilanskaffningens faktiska kostnader. Skatteåterbäring och pris för den gamla bilen samt eventuellt andra ekonomiska stöd för bilen dras av från bilersättningen. Bilen ska behövas på grund av funktionsnedsättningen i den dagliga verksamheten. Behovet ska vara fortgående, dagligt eller ofta förekommande. Skatteåterbäring kan person med synskada eller rörelsehindrad person få, enligt rättspraxis till personligt bruk om minst 80 % invaliditet. Bilskatten returneras i sin helhet, högst euro/4980 euro, om man bevisligen är tvungen att använda automatväxel. Läkarutlåtande om invaliditetsklassen krävs. Om dessa krav för skatteåterbäring inte uppfylls kan Tullstyrelsen av särskilt vägande skäl bevilja återbäring. Detta har gjorts till exempel för föräldrar till ett barn med funktionsnedsättning, när bilen varit nödvändig transport av barnet. Fråga 10: Vilken hjälp och vilka rättigheter har man att kräva av kommunen när dagis och skola har stängt under loven? För lovvård gäller samma system som med eftermiddagsvård för barn som hör till specialomsorgen. Det är kommunens ansvar att ordna lovvård på basis av specialomsorgslagen. Men specialomsorgen bör ha ett läkarutlåtande på behovet av lovvård och lovvården bör finnas med i specialomsorgsprogrammet. Fråga 11: Har båda föräldrarna rätt att vara hemma med sjuka barn när man har barn med speciella behov, dvs. att den ena föräldern kan vara med barnet med funktionsnedsättning och att den andra kan ha hand om de andra barnen i familjen? Frågeställarens förklaring: Om föräldrarna åker på undersökning till annan ort med barnet så har FPA ofta ersatt båda föräldrarnas arbetsfrånvaro. På en del sjukhus får man numera inte lämna barnet ensamt. Vad gör man då med de andra barnen? Rekommendation: Detta är inte en fråga om rättigheter, utan beror på arbetsgivarens flexibilitet. Prata med arbetsgivaren och hör med FPA, om det finns någon möjlighet att få stöd om båda föräldrarna är hemma med sjukt barn. Det är FPA:s skyldighet att ge råd och beskriva hur regelverket ser ut.