Nihad Bunar, professor Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Stockholms universitet nihad.bunar@buv.su.se
* Om nyanlända barn och ungdomar och deras bakgrund * Om organisation och stödstrukturer * Om skolans interna arbete * Om vårdnadshavare och det omgivande samhället * Sammanfattningsvis: Vad behöver och kan göras?
Nyanlända barn och ungdomar och deras bakgrund
*Vill vara normala, som alla andra, gå i en riktig klass, läsa alla ämnen och få betyg *Betydelse av att snabbt lära sig svenska (motivation) *Mycket vilja, ambition och motivation (åtminstone under vissa faser i utbildningen) *Behöver hjälp och stöd, pedagogiskt och socialt *Uppmuntran och känslan/tecken på att de rör sig framåt, att de utvecklas *Ser tydliga livschanser i det svenska utbildningssystemet *Betydelse av att läsa koderna (kulturell anpassning) *Positiva förebilder
*Ambition *Resiliens *Interaktionskapitalet *Tidigare kunskaper och erfarenheter *Modersmål
* Jag går nu i årskurs 9 på Språkintroduktionen, utbildar mig, jag vill läsa på universitet. Jag vill fortsätta med min utbildning. Det spelar ingen roll hur gammal jag blir. Jag vill bli en nyttig människa för samhället, så tänker jag. Jag vill läsa sociologi. Jag har en bra känsla, som sagt jag gillar Sverige, det är bra land, jag är nöjd, går till skolan, har mina mål och hoppas kunna nå mina mål. Jag har en bra framtid!
* Intervjuer med tio nyanlända barn i grundskoleåldern, med ursprung i Syrien, på en skola för nyanlända. * Barn kommer från ett skolsystem präglat av absolut lärarauktoritet, disciplin och mycket läxor. * I Sverige möter de ett mottagandesystem i skolan präglat av demokratiska relationer, självständigt arbete och omhändertagande. Elevinflytande, kritiskt tänkande, grupparbete, eget ansvar, lärare som fritidsledare och vuxenvän är dock nya företeelser i de intervjuade nyanlända elevers skolvardag. En elev som aldrig ifrågasatt sin lärare tidigare möter ett skolsystem som uppmuntrar till kritiskt tänkande och ifrågasättande. * Barnen ger uttryck för att deras tidigare kunskaper inte tas till vara och oroar sig för sin framtid. Uppfattar skolan som alldeles för mjuk och lek- och fritidsorienterad. * Den främsta krocken uppstår mellan, å ena sidan, elevernas övertygelser om att de har en mycket god skolgrund att stå på med sig från hemlandet, höga ambitioner och vilja att lära sig, utvecklas och få bra betyg, och, å andra sidan, vad de uppfattar som den svenska skolans negligering av deras skolbakgrund och förkunskaper i kombination med den avslappnade och fritidsorienterade dagliga verksamheten.
Det känns som att lärarna försöker tömma oss på den gamla kunskap som vi hade, och fylla i med ny. Jag har glömt vad jag har lärt och hur jag har lärt mig. Det är svårt, jag sitter i klassen och nickar ja ja ja, som om jag förstår, men jag förstår nästan ingenting. Kanske ett ord i varje mening. Ibland talar fröken en hel eftermiddag utan att jag har förstått något förutom när vi gör saker då förstår jag lite. (Karim, elev) * Mina betyg från hemlandet räknas inte här. Jag har fått A i nästan allt förutom bild. Jag hatade min f.d. bildlärare så jag erkänner att jag är dålig på att rita och lägga färger och sånt. De frågade mig vad jag hade i det ämnet och det ämnet och sedan lämnade jag mina betyg till min lärare här på skolan, men hon säger nu att jag inte är godkänd i so och engelska, bara matte är jag godkänd i. (Hanane, elev) * I mitt land gick jag i årskurs 8 men här är jag placerad i årskurs 7, när jag frågade min lärare sa hon att det är din årskurs här i Sverige. Om jag förlorar en årkurs betyder det att jag går om ett år. Jag mår inte bra på grund av det. Varför gör de så mot oss? Det är inte bara jag. Det är flera som är behandlade på samma sätt. Min kompis vill inte gå till skolan. Det kommer att ta lång tid för oss att komma in på universitetet. Jag vill bli pilot. (Samira, elev) * När jag var i hemlandet så pluggade jag mycket. Varje gång jag kommer hem sitter jag mer än fem timmar och pluggar och pluggar till nästa dag. Här gör jag mina läxor på tio minuter sedan är det slut. Jag vill läsa mer och säger till lärarna att jag vill göra mera läxor men hon säger det räcker så du måste ha din fritid också. Vadå fritid jag vill lära mig säger jag. Om jag läser själv räknas det inte som skola. Vi har mycket fritid och lite skola här tycker jag. Jag vill lära mig mer. (Omar, elev) * Lärandet är mycket bättre i mitt hemland, där lärde jag mig saker. Jag glömmer saker som jag har lärt mig där. Jag var duktig i skolan innan men nu känner jag mig dum för att jag inte kan lära mig nu. Allt jag kan om matte lärde jag mig innan. (Rami, elev)
Det som händer är att de nyanlända eleverna börjar ifrågasätta lärarnas arbetssätt. Eleverna talar om lärare som behandlar dem med respekt men börjar snart klaga över att deras kunskapsinhämtning, deras tidigare skolbetyg och deras nuvarande årskursplacering inte motsvarar den tidigare standarden, något som inte sällan leder till missnöje och även konflikter. *Den gamla skolan var måhända odemokratisk och lärarna stränga, men den var seriös och riktig, fokuserad på kunskapsinhämtning och lärande. *I den nya skolan är alla snälla och trevliga, men det är ingen riktig skola, som de intervjuade elevernas uppfattningar skulle kunna sammanfattas som. *I ljuset av dessa insikter framstår behovet av kartläggning som ännu viktigare, men inte bara för att kartlägga vad eleverna har läst och vad de kan, utan kanske framförallt för att lärarna skall kunna förstå hur lärandet gick till. Fakta om tidigare skolgång och förståelse för dess grundläggande mekanismer är två faktorer som mottagandet och inkluderingen skall bygga på.
*Ensamkommande? Allt fler *Den biologiska faktorn? Allt äldre *Utbildningsbakgrund? Allt kortare och kvalitetsmässigt ojämnare *Den socioekonomiska bakgrunden? Allt lägre gällande föräldrarnas högskoleutbildning *Segregationen? Allt större *Kulturen? Vågar vi prata om kulturella skillnader? Värderingar? Hur yttrar de sig? En del av problemet eller lösningen?
Organisation och stödstrukturer
* Förskolan direkt integrering * Förskoleklass antingen direkt integrering eller särskild undervisningsgrupp, förberedelseklass ej möjligt * Grundskolan: a) Central mottagningsenhet vem är ansvarig? b) Förberedelseklass c) Direkt inkludering d) Skolor för nyanlända e) Alla från hela kommunen samlas i en skola * Språkintroduktion * De flesta hamnar i kommunala enheter. Har friskolor ett särskilt ansvar här?
*Segregation och integration *Exkludering och inkludering *Svenska som andraspråk och andra ämnen *Lärarkategorier som primärt arbetar med nyanlända (sva, modersmålslärare, studiehandledare) och ämneslärare *Föräldrar och lärare *Elevernas motivation och ambitioner och de skolprofessionellas uppfattning om vad som är realistiska mål att sträva efter *De skolprofessionellas vilja att göra det som behövs och konkreta hinder svåra att handskas med *Elevernas problem och elevernas styrkor *Elevernas heterogena bakgrund och homogena organisatoriska och pedagogiska strukturer
* Övergångar, dokumentation, elever som flyttar ofta * Att hamna mellan stolarna - Samverkan internt * Bristande kännedom om barnets rättigheter Behov av fortbildningar * Många nyanlända * Underdimensionerad elevhälsa * Studie- och yrkesvägledning räcker inte till * Lokaler * Kvalificerad personal * Hur mycket får man improvisera?
*Varken FBK eller direkt inkludering i ordinarie klsser i sig garanterar likvärdig utbildning för de nyanlända eleverna. *Paradoxalt nog verkar förberedelseklasserna temporärt skapa en känsla av pedagogisk och social inkludering, medan det motsatta gäller för ordinarie klasser. *Övergång från FBK till ordinarie system är den svaga länken i nyanlända elevers utbildning. *Nyanlända elevers skolsituation handlar också om de hierarkier och strukturer som eleverna möter i skolan normer som gör dem exkluderbara.
* Förberedelseklasser bromsar interaktioner mellan nyanlända och majoriteten * Nyanlända i förberedelseklasser (i synnerhet i den avancerade gruppen) utvecklar relationer både inom den egna språkgruppen och över språkgränserna (både norska och engelska används). Språkutvecklingen befrämjas. * De som tenderar att vara kvar i FBK för nybörjare (mestadels polskt och arabiskt talande) uppfattas av lärarna och andra elever vara längst ned i skolans hierarki. De utvecklar främst relationer inom den egna språkgruppen och de eleverna tenderar att även under lektionerna prata sinsemellan på sitt modersmål, något som kritiseras av lärarna. Lärarna skyller på elevernas motivation: polska barn vill återvända hem, arabiskt talande har svag skolbakgrund och missbrukar friheten. Språkutvecklingen bromsas. * In educational policy it is argued that the exceptions from the ordinary principles are only temporary, and that introductory classes will increase minority language students ability to be included in the longer run. For the most marginalised students, however, one can question whether these policy prospects are realistic. (s.599)
*Gruppformering och avskiljande utifrån vissa centralt fastställda principer skapas gruppen elever på Språkintroduktionen och genom organiseringen av deras utbildning avskiljs de från andra elever. Avskiljandet pekas sedan ut som ett problem i sig, inte minst av ungdomarna själva! *Individualisering och Homogenisering samtidigt stipuleras det att gruppens medlemmar (elever på Språkintroduktionen) skall behandlas individuellt och erbjudas individuella vägar genom systemet. Lärarna uppfattar det som svårt och tenderar följaktligen att hantera eleverna som en grupp. För detta får de kritik av olika statliga myndigheter och i forskningen. Både Individualiseringen och Homogeniseringen pekas således ut som ett problem. *Ungdomarnas bakgrund skolrelaterade kunskaper, inklusive språket, bedöms som otillräckliga och de oberoende variablerna (ålder, utbildningsbakgrund och den socioekonomiska faktorn) som alltför stora hinder mot framtiden. Många lider av stress och psykisk ohälsa.
*Kvantiteten de senaste åren har antalet elever på Språkintroduktionen mångdubblats i vissa kommuner, vilket uppfattas som det främsta problemet. Inga egentliga organisatoriska anpassningar har gjorts. *De professionellas kunskaper i hur denna grupp, utifrån individualisering och med de beskrivna svårigheterna skall hanteras i utbildningen, pekas ut som ett problem. I synnerhet oroväckande är huvudmannens bristfälliga kunskaper om regelverket och den bristande styrningen av verksamheten (ingen utbildningsplan). *Skillnader en stor dos av flexibilitet har tillförts systemet, något som har lett till stora skillnader mellan kommuner i hur utbildningen organiseras och genomförs. Skillnaderna pekas ut som ett problem i sig (likvärdigheten urholkas).
*Elever skickas till Språkintroduktionen med hänvisning till att de behöver utbildning med tyngdpunkt i det svenska språket. I praktiken innebär det att de saknar svenska och skall bygga upp det på Språkintroduktionen. *Därmed förmodar vi att de skall få gå över till andra program när de har uppnått tillräckliga kunskaper i svenska. *Vad som är tillräckligt är inte reglerat. Det finns inte något gemensamt bedömningsmaterial, utan skolorna gör egna bedömningar, utifrån egna kriterier när övergången skall göras. I vissa kommuner går eleverna över ganska snabbt, medan de i andra är kvar på Språkintroduktionen år efter år. *Lagen föreskriver visserligen att elevernas språkutveckling kontinuerligt skall följas och utvärderas, men det återstår det faktum att alla får göra det utifrån egna principer.
*Skolpersonal som kämpar (i kommunal motvind!), bryr sig och är inte rädda för att improvisera med lärande och inkludering som grund. *Fler och fler huvudmän börjar förstå att utbildningen för nyanlända kräver genomtänkt planering, aktiv styrning, uppföljning, resurser, extra personal och ansvarsutkrävning. *Statens ökande intresse för nyanlända elever och därmed mer resurser, tydligare lagstiftning och stöd. De senaste signalerna indikerar att det rör sig om en hållbar satsning. *Civilsamhällets ökande intresse för integration, inte minst engagemanget för nyanlända flyktingbarn, vilket öppnar för skolornas samarbete med det omgivande samhället *Nyanlända barns egna resurser
*Policyramverk förankrat i lagstiftningen, stark utveckling som utgår från nationell nivå (resurser, initiativ, kontroller mm.) *Tydligt ansvar: huvudmän och rektorer *Tydlig distans till lagens skrivningar om barn med särskilda behov: definition samt begränsning till att betraktas som nyanländ i upp till fyra år *Tydlighet i att insatserna skall utgå från elevens individuella förutsättningar och behov *Tydliga ansträngningar att inte exkludera nyanlända elever från skolans sociala och pedagogiska sammanhang *Perspektivskifte: övergången till ordinarie klass villkoras inte enbart av kunskaper i svenska språket, utan av elevens sammantagna möjligheter att tillgodogöra sig ordinarie undervisning (Skolverkets allmänna råd). *En del satsningar från regeringen främst genom Skolverket, men också satsningar på utländska lärare *Positiv offentlig diskurs om nyanlända i utbildningen
Skolans interna arbete
* Ledning och stimulans, extra anpassningar, särskilt stöd - Studiehandledning * Prioriterad timplan, garanterat antal undervisningstimmar, anpassad studiegång * Svenska som andraspråk, andra ämnen, vilka skall prioriteras, alla eller fem/nio strategiskt valda plus kärnämnena? * Betygssättning * De pedagogiska strukturerna är flexibla vilket öppnar för det som är lagstiftningens egentliga intention: Genomtänkt planering och kontinuerlig uppföljning utifrån lärarnas professionella bedömning och elevernas individuella förutsättningar och behov.
*Ämnesundervisning på elevens modersmål *Studiehandledning i ett ämne på svenska *Kamratstödjare/Elevassistent/Resursperson *Kulturell länk mellan hem och skola *Åtgärd som sätts in för att en elev upplever sociala svårigheter i skolan *Tolkverksamhet *Läxhjälp *Modersmålsundervisning
* Studiehandledarna skall utifrån sina goda kunskaper i svenska och elevens första språk (eller något annat språk som eleven behärskar) samt utifrån sina kunskaper om hemlandets och det svenska utbildningsväsendets organisatoriska och pedagogiska strukturer hjälpa till vid den inledande kartläggningen samt handleda elever i deras arbete med att tillägna sig ämnesinnehåll på sitt modersmål eller något annat språk eleven behärskar. * Studiehandledarnas roll är att också stötta och främja utvecklingen av nyanlända elevers modersmål genom successivt införande av nya begrepp och fördjupning/nya betydelser av de eleven redan behärskar. * Studiehandledaren är således inte enbart ämneslärarens passiva instrument för förmedling av ämnesstoffet, utan en aktiv utvecklare av elevens språk- och ämneskunskaper. * Studiehandledarna skall handledas av ämneslärarna. * Studiehandledarna behöver tid, resurser, samverkan och uppskattning för att kunna utföra sina arbetsuppgifter med hög kvalitet. * Vilka pedagogiska principer vilar denna stödåtgärd på? Vem har insyn? * Vilket ämne skall prioriteras: elevernas svagaste eller starkaste?
*Studiehandledning finns inte överhuvudtaget *Studiehandledning finns i mycket begränsad utsträckning *Studiehandledning är uteslutande kopplad till elevens placering i förberedelseklass och inte till elevens behov *Studiehandledarna är isolerade från elevens lärandesammanhang *Studiehandledarna samarbetar endast med lärare i svenska som andraspråk, inte med ämneslärarna, ingen eller ytterst begränsad gemensam planering *Liten förståelse bland skolpersonalen om vad studiehandledning går ut på och vad det är till för *Studiehandledarnas språkliga och ämnesmässiga kompetens? *När elever skäms över studiehandledarnas närvaro i klassrummet eller känner att de missar något om de får studiehandledning i ett annat rum och parallellt med ämnesundervisningen *När studiehandledare upplever att de stör lektionen
Vårdnadshavare och det omgivande samhället
* Hur nyanlända föräldrar uppfattar och erfar skolan måste betraktas i relation till en bredare kontext av lokal mottagning och social status. Välkomnande klimat, respektfullt bemötande och lämpligt boende är de viktigaste aspekterna. * När myndigheterna inte kan tillhandahålla boende eller jobb försöker de nyanlända att förlita sig på det egna sociala nätverket, vilket förutsätter fysisk närhet. I många fall finns nätverket i segregerade och stigmatiserade områden, vilket i sig leder till ett av de största problem de nyanlända föräldrarna upplever, och i synnerhet i relation till barnens utbildning, nämligen trångboddhet med upp till 13 personer i en trerummare. * Även efter relativt kort tid i Sverige och trots bristande kunskaper i svenska och trots uteslutande mediekonsumtion från hemlandet, var föräldrarna väl medvetna om etniska hierarkier mellan svenskar och invandrare. I segregerade områden gjorde föräldrarna en direkt koppling mellan inga svenskar och utbildningens kvalitet. * Föräldrarna hade inga egentliga reflektioner om skolornas organisatoriska modeller (förberedelseklasser eller direkt integrering) eller den tillämpade pedagogiken. De söker inte aktiv involvering i skolans dagliga praktiker. Men de söker information, respektfullt bemötande och kontinuerlig kommunikation, något som skulle få dem att känna sig inkluderade. * Det går inte att etablera någon koppling mellan skolornas organisatoriska modeller och sättet att bemöta/kommunicera med föräldrarna. Dessa är oftast avhängiga individuella lärare och deras engagemang.
*Utsatta barn *Uppfostra föräldrar *Flexibilitet
Vad behöver och kan göras?
*De andra eleverna i skolan och andra barn i kontexter utanför skolan är den största och i alldeles för liten utsträckning utnyttjade resursen för nyanlända barns språk- och kunskapsutveckling (integration!). *En självklar förutsättning är att nyanlända och icke-nyanlända vistas i samma byggnader och att skolpersonalen hjälper till i interaktionerna.
* Genom regelbundna och kvalitativa interaktioner kan nyanlända elever stärka både sitt sociala och kulturella kapital, men i förlängningen leder det också till något större * Initiera insatser som går ut på att skapa tillfällen i skolvardagen där interaktion mellan nyanlända och majoriteten möjliggörs http://tidningengymnasiet.se/livsberattelser-som-bryter-barriarerna/ * Interaktioner leder till empowerment, i detta fall tillägnande av: språk, självförtroende, kommunikationsförmåga, avmystifiering av kulturella koder * Det viktiga också är de relationer som skapas mellan nyanlända och majoriteten (socialt kapital) samt * Känslan att vi är välkomna och de bryr sig och ni är välkomna och vi bryr oss (samhällskontrakt som bygger på erkännande, ömsesidiga förväntningar och tillit) som insatserna lägger grunden till. * Det mångkulturella samhället, som vi så gärna omhuldar och säger oss vilja ha, skapas, bekräftas och utvecklas genom dessa interaktioner och samhällskontrakt och inte genom välmenande och högtidliga politiskretoriska deklarationer.
*Förmågan att kunna erkänna det enskilda barnets migrationsbakgrund och flyktingerfarenheter, och samtidigt *Kunna se bortom den bakgrunden och de erfarenheterna!
* Individuell approach till varje nyanländ elev, hans/hennes styrkor och utmaningar * Se till att eleven så ofta som det bara är möjligt inkluderas i interaktioner med andra elever som både möjliggör och förutsätter språkanvändningen * Kom ihåg att nyanlända inte bara lär sig ett nytt språk, utan alla skolämnen som alla andra barn (not just language learners but first and foremost learners) * Bekräfta gärna dina elever ofta, visa intresse för deras bakgrund, de skall få känna sig viktiga och synliga, uppmuntra dem, visa på positiva förebilder * Var inte rädd att ställa kunskapskrav * Ta hjälp av modersmålslärare och studiehandledare för att förstå vilka inlärningstekniker dina elever brukar använda, för att förbereda undervisningsmaterial, genomföra och utvärdera undervisningen. Dock, ha ett kritiskt perspektiv på alla råd av typen sådana är dom. Ta hjälp av specialpedagog hellre än att kulturalisera! * Se till att få till stånd frekvent, öppenhjärtlig och ärlig kommunikation med vårdnadshavarna. För att kunna göra det måste du se till att lyfta dem till jämlik nivå * Var nyfiken på utvecklingen inom området genom att följa forskningen, gå på seminarier, vara aktiv med kollektivt lärande * Det finns inga silver bullets! Använd dig av dina professionella lärarerfarenheter, kunskaper och utbildning när du möter och arbetar med nyanlända. Tillsammans med de ovannämnda punkterna och stöd från huvudmannen kan du komma långt!