Att förebygga fall och fallskador

LUNDS KOMMUN 2011-02-01 Vård- och omsorgsförvaltningen Rapport Daniel Smedberg, sjukgymnast och magister i folkhälsovetenskap, projektledare för Fallpreventionsprojektet daniel.smedberg@lund.se Att förebygga fall och fallskador Vidareutveckling och införande av en modell för ett strukturerat och systematiskt arbetssätt inom kommunens särskilda boende för äldre 2009-2010

Innehållsförteckning Sammanfattning av projektet 3 Beskrivning av några huvudsakliga aktiviteter 6 Resultat 8 Måluppfyllelse 14 Bilaga 1, Rutiner 2009-03-24 15 Bilaga 2, Rutiner 2010-06-01 16 Bilaga 3, Checklista för fallriskbedömning 18 Bilaga 4, Avvikelseblankett - Fallrapport 19 Bilaga 5, Tre stora fallriskområden 20 Bilaga 6, Dagordning teamträffar 21 Bilaga 7, Inbjudan Nätverk för fallprevention 22 2

Sammanfattning av projektet Bakgrund En pilotmodell för fallpreventivt arbete utvecklades och infördes under hösten 2008 inom ramen för ett förändringsprojekt på ett särskilt boende (Mårtenslund) se Rapport 2009-01-14. Multifaktoriell och multidisciplinär samordning av individuellt anpassade åtgärder var den princip som vägledde framtagandet av en lokal rutinbeskrivning på det aktuella boendet i december 2008. En organisationsförändring genomfördes inom vård- och omsorgsförvaltningen vid årsskiftet 2008-2009. Alla särskilda boenden för äldre i kommunal regi kom nu att tillhöra en verksamhet med en verksamhetschef. Med förnyade stimulansmedel för projekt från Socialstyrelsen beslutades att samtliga enheter inom särskilt boende för äldre skulle erbjudas stöd vid implementering av nya, tydligare och mer enhetliga rutiner för det fallpreventiva arbetet, samtidigt som dessa rutiner och tillhörande dokument skulle utvecklas ytterligare inom ramen för projektet. Projektsansvarig blev därmed verksamhetschef Annelise Håkansson. De särskilda boenden som drivs i privat regi skulle erbjudas samma stöd. Förvaltningens MAS uttryckte samtidigt att en mer strukturerad rutin borde vara enhetlig för samtliga verksamhetsområden, inte bara för särskilt boende för äldre. Utifrån rådande kunskap inom området, erfarenheterna från förändringsprojektet på Mårtenslund samt i dialog och utbyte med utvecklingsansvariga i en grannkommun togs en sådan rutin fram och publicerades av MAS i en första version (se bilaga 1) i mars 2009 som en förvaltningsövergripande rutin. Ett tillhörande flödesschema skapades som ett förtydligande av systematiken och helhetssynen. Fallrapporten reviderades också för detta syfte. Dessutom togs en testversion fram av en Checklista för fallriskbedömning. Att fallprevention kunde få en fysisk plats ( flik 10 ) inom den Sociala dokumentationen (personakten) möjliggjordes av att rutinerna för denna dokumentation höll på att utvecklas under samma tidrymd. En egen flik i den Sociala dokumentationen bidrog till att frågan lyftes upp och inte drunknade i alla andra frågor. Det primärpreventiva synsättet, att tänka förebyggande istället för reaktivt, blev därmed också tydligare. Information om att denna nya rutin och de tillhörande dokumenten nu skulle användas på bred front mejlades ut till alla inom förvaltningen i början av april. En utvärderingsperiod gällde fram till slutet av augusti 2009. Alla synpunkter på rutinen och dokumenten skulle innan dess inkomma via mejl till MAS. Implementering på fler enheter Under dessa första månader gjordes även en aktiv implementering på tre särskilda boenden: Brunnsbo, Hunnerup och Källby. Projektledaren höll då i informationsträffar/utbildning riktad till samtlig personal samt bidrog till en struktur för och deltog aktivt i teamträffar på dessa enheter. I slutet av augusti 2009 publicerades så de reviderade rutinerna och den tillhörande Checklistan och Fallrapporten. En mer intensiv implementeringsfas kunde därmed börja planeras. Förutom erbjudande om informationsträffar/utbildning och handledning för all personal samt starthjälp och deltagande i teamträffar beslöts om erbjudande om en separat utbildning av ett fallpreventionsombud på varje enhet. Alla 15 enheter i 3

kommunal regi visade intresse för deltagande i implementeringens alla delar, förutom en (Norregården) som valde att inte utbilda och införa fallpreventionsombud (men deltog i övrigt). Från oktober 2009 gick projektledaren upp i arbetstid och dessutom anställdes för en period i projektet ytterligare två implementerare, sjukgymnast Angela Nilsson och arbetsterapeut Pierre Söderberg, på deltid i projektet. Deltagande av de tre implementerarna ute på enheterna löpte nu parallellt med denna ombudsutbildning, under hösten 2009 huvudsakligen på Norrdala, Reimersdal, Papegojlyckan och Fästan. Från nyåret och under våren 2010 sedan Brunnslyckan, Norregården, Solhem, Vevrehemmet och Värpinge. Träffar ägde även rum då sjukgymnasterna på enheterna deltog och informerades av implementerarna. Detta för att ytterligare poängtera sjukgymnasternas viktiga roll i att, sida vid sida med fallpreventionsombuden, bära och få projektets arbetssätt och struktur att leva vidare. Presentation och diskussion av projektets innehåll har även gjorts på ett enhetschefsmöte. Vid en avslutande gemensam sammankomst i september 2010 med syftet att knyta ihop påsen deltog alla ombuden, de flesta sjukgymnasterna och hälften av enhetscheferna. En av implementerarna ägnade även någon vecka åt att åka runt och sitta ner individuellt med en stor del av sjuksköterskorna på de kommunala enheterna för att försäkra sig om att de förstått detaljerna i vad deras funktion och ansvar innebär, inte minst beträffande dokumentationen i Procapita+ och avvikelsekomponenten. Under hösten 2010 och januari 2011 har en motsvarande implementering ägt rum på de sex särskilda boenden för äldre som drivs i Caremas regi i Lunds kommun, med möten med alla verksamhetschefer, information på en HSL-träff samt utbildning av ombud och införande av och deltagande av projektledaren vid teamträffar. Rådande rutiner, med flödesschemat som rättesnöre, har därmed införts och är ett fungerande arbetssätt på samtliga särskilda boenden för äldre i Lunds kommun. I vilken utsträckning de olika detaljerna i rutinerna är en del av verksamhetens vardag varierar emellertid en del mellan de olika enheterna, vilket även kan skönjas i rapporteringen av processindikatorerna. Förbättringsbehov En omständighet som inneburit en otydlighet vad gäller rådande rutiner orsakades av att det i februari 2010 fattades ett beslut i ledningsgruppen om att [d]e fall som leder till läkarkontakt ska utöver Procapitarapporteringen även rapporteras till enhetschefen. Dessa direktiv tas med vid nästa gång rutinerna för fallavvikelser revideras, men gäller redan nu (Ledningsgrupp VOO egen regi, 2010-02-12). Detta uttolkades sedermera av MAS och projektledaren som att någon annan än enhetschefen måste stå som mottagare av alla fallavvikelser som inte lett till läkarkontakt. I denna funktion måste därmed även ansvaret för att avsluta avvikelsen i Procapita ingå. MAS ansåg det rimligt att denne andre är den sjukgymnast som ansvarar på enheten/området. Ytterligare en sak som behövde beslutas och tydliggöras var hur och var dokumentationen av teamförankrad handlingsplan skulle ske, utöver på det stöddokument (Teamförankrad bedömning och planerade åtgärder för fallprevention) för planering av åtgärder som fylls i och sätts bakom flik 10 i personakten. Tidigare enligt rutinerna från augusti 2009 gjordes detta i avvikelsekomponenten, men MAS avgjorde att detta är en typ av dokumentation som hör hemma i patientens HSL-journal. Strukturen på denna journal har sedan december 2009 varit ny (Procapita+) och är ännu delvis under uppbyggnad vad gäller innehåll och utformning av frastexter och hjälpfrastexter. 4

Med dessa två anledningar (samt att alla dokument skulle anpassas efter en inom kommunen enhetlig grafisk profil) skrevs ny rutinbeskrivning (bilaga 2) med reviderat flödesschema och publicerades på intranätet av MAS i början av juni 2010. Även Checklistan (bilaga 3) gjordes om i vissa detaljer under våren och Fallrapporten (bilaga 4) anpassades utifrån de nya rutinerna. Som ett stöd vid analys av orsaker till inträffade fall (händelseanalys) och till en förhöjd fallrisk (riskanalys) skapades och publicerades även en bild (bilaga 5) tänkt att användas av hela teamet och i diskussioner på teamträffar. Att bli påmind om det multifaktoriella synsättet och behovet av att alltid försöka kombinera olika typer av åtgärder var ett av huvudsyftena med denna bild. Samtliga fallpreventionsombud har fått bilden laminerad (med senaste version av flödesschemat på andra sidan) i syfte att ha med på teamträffar för att teamet inte ska glömma bort någon av cirklarna. Tyvärr har omständigheterna kring båda de frågor som det rått otydlighet kring (mottagare/avslutare av avvikelsen samt dokumentation av handlingsplan) blivit om möjligt ännu mer förvirrande sedan publikationen av rutinerna den 1 juni 2010. Vad gäller mottagare av avvikelser framkom via systemansvariga att den bästa lösningen i detta fall vore att lämna mottagarfältet tomt vid fall utan läkarkontakt och att det skulle räcka att ha som rutin (för den sjuksköterska som registrerar avvikelsen) att alltid skicka bevakning till sjukgymnasten. Tyvärr visade det sig senare att detta tekniskt inte fungerade, en avvikelse utan mottagare går nämligen inte att avsluta. Man har inte heller kunnat besluta huruvida det i så fall är möjligt att lägga in sjukgymnaster i rullistan som mottagare, så tillsvidare måste enhetschefen sättas som mottagare för samtliga fallavvikelser. Beträffande dokumentation av handlingsplanen framgår det av gällande rutiner att denna ska skrivas in under Hälsofrågeställning i Procapita+ HSL-journal, men detta går på tvärs mot hur Procapita+-gruppen kommit fram till att denna rubrik ska användas, nämligen som en mycket kortfattad problemformulering. Under 2011 kommer MAS av dessa anledningar att behöva revidera rutinerna ytterligare en gång. Framtiden För att säkerställa att ett enhetligt och strukturerat arbetssätt vidmakthålls och uppdateras utifrån eventuella förändringar kommer sjukgymnast Angela Nilsson inom särskilt boende för äldre i kommunal regi att ha funktionen som kontaktperson, vilket kommer att innebära regelbunden kontakt och träffar med framförallt fallpreventionsombuden och övriga sjukgymnaster i verksamheten, men även att hålla enhetschefer informerade. En fråga som i skrivande stund inte är avgjord är huruvida särskilt boende för äldre i Lunds kommun avser att gå med i Senior alert. Skulle man besluta att göra det skulle stora delar av det arbetssätt som nu införts behöva revideras en aning för att på bästa sätt docka med det som gäller inom Senior alert, men likheterna i metodikerna (strukturen och systematiken) är mycket stora, vilket med största sannolikhet skulle innebära att ett införande av Senior alert skulle underlättas av det förarbete som härmed gjorts. Värdet av att ansluta till och att arbeta med Senior alert är även något som med stor sannolikhet kan komma att diskuteras och gemensamt utvärderas inom ramen för det nystartade skånska nätverket för fallprevention (se sist i nästa avsnitt). 5

Ett annat kvarstående frågetecken berör något som legat utanför ramarna för detta projekt, men som det oundvikligen ändå kommit mycket frågor kring: huruvida övriga verksamhetsområden ska få stöd och hjälp att införa enhetliga rutiner. Projektledaren går nu (februari 2011) som sjukgymnast över till Rehabenheten inom verksamhetsområde Hemvård, rehabilitering och service för seniorer och kommer inom den verksamheten att vara kontaktperson för fallprevention gentemot det skånska nätverket för fallprevention. Ett inom kommunen förvaltningsövergripande informationsutbyte och löst samarbete har även påbörjats genom projektledarens deltagande i Referensgrupp hälsa (träffar 3-4 gånger per år, men även kontakter däremellan med deltagarna). Framförallt kommunens folkhälsosamordnare, men också trafikmiljösamordnaren, har i sitt uppdrag att verka för seniorers säkerhet, inklusive fallprevention. Folkhälsosamordnarna deltog bland annat i ett informationstält på Stortorget på den internationella äldredagen den 1 oktober 2010 och hade då med sig en affisch med de tre cirklarna (Bilaga 5) som förklaringsmodell för fall och fallrisk. Beskrivning av några huvudsakliga aktiviteter Informationsträffar och handledning för all personal Dessa informationsträffar har varit på cirka halvannan timme och innehållit en kort beskrivning av problemområdet fall och fallskador bland äldre, vad som finns när det gäller evidens för preventiva åtgärder samt en genomgång av hur strukturen för arbetet på kommunens särskilda boenden är tänkt att fungera. Ett syfte har även varit att inspirera och motivera deltagarna om meningsfullheten med att arbeta förebyggande. Målsättningen som framförts till enhetschefer vid planering av dessa träffar har varit att en så stor andel som möjligt av hela personalstyrkan skulle delta. På en del enheter har träffarna varit en del av en planeringsdag eller en arbetsplatsträff, medan det på de flesta ställen organiserats som egna tillfällen. Närvarolistor har funnits på träffarna. Sammanlagt har närmare 400 deltagare kommit till träffarna på de kommunala enheterna. Vad gäller handledning erbjöds två tillfällen per enhet på de kommunala enheterna. På bestämda tider har undersköterskor kunnat komma och diskutera i grupp kring frågetecken och otydligheter, speciellt beträffande vad som förväntas av varje kontaktman och hur Checklistan är tänkt att fungera. Enhetscheferna fick välja bland ett antal tider och ansvarade för att se till att informera/uppmana medarbetare att komma till dessa. Som mest kom c:a 15 deltagare till en handledning, som minst noll (trots att den var inbokad). Inte alla enheter valde heller att överhuvudtaget boka in några handledningstider. Ingen ersättning för arbetstid för personal har utgått, varken för träffarna eller för handledningstillfällena.. Till Caremas boende gick erbjudande om motsvarande informationsträffar och handledningstillfällen ut till samtliga verksamhetschefer. Ingen av dem svarade emellertid med någon inbjudan, varför detta aldrig kom till stånd på dessa enheter. 6

Utbildningstillfällen för fallpreventionsombud Ombuden utsågs av respektive enhetschef och har vid utbildningstillfällena fått en fördjupad genomgång av och förståelse för vad som orsakar fall och den komplexitet och kombination av faktorer som så gott som alltid ligger bakom en fallolycka. Noggrann förklaring av det strukturerade arbetssättet samt av förfarandet för insamlande av process- och resultatindikatorer har också tagit en stor del av tiden vid dessa tillfällen. Ombuden har mellan träffarna haft i uppgift att på olika vis på sina enheter främja arbetet enligt gällande struktur, inte minst att påminna, stötta och handleda undersköterskor i arbetet med Checklistan. 14 ombud från de kommunala enheterna deltog i utbildning i två omgångar, mellan fyra och fem eftermiddagar var, under perioden oktober 2009 - april 2010. Ombudens arbetsuppgifter och roll stipulerades i en arbetsbeskrivning. Ombudens närvaro vid dessa tillfällen var 80 procent under hösten 2009 och 75 procent under våren 2010. För Caremas del, som valde att ha två ombud på varje enhet, har närvaron varit hundraprocentig vid utbildningen under hösten 2010. Under 2010 har alla ombuden haft betald tid finansierat med stimulansmedel, motsvarande cirka 160 arbetstimmar per enhet (20 enheter, alla utom Norregården), men funktionen/rollen/uppgiften som ombud är permanent. Ombuden föreslås i denna funktion även framöver fortsätta att på månadsbasis samla in de fyra indikatorerna, men kanske en gång i kvartalet (mars, juni, september och december) istället för varje kalendermånad. Införande/utveckling samt deltagande av implementerare på teamträffar På en del enheter har man redan före implementering av projektet haft väl fungerande teamträffar och en inarbetad struktur för dessa, men för de flesta enheter har denna form av forum varit något nytt. Att syftet med och innehållet i träffen skulle utgöras av ett helhetstänk kring vårdtagaren har tydliggjorts. Att i den strukturen ha en stående punkt kring fallprevention har upplevts av alla inblandade som helt naturligt. I den parallella process som pågått för arbetsterapeuter, sjukgymnaster och chefer om att ta fram en struktur för arbetet för paramedicinarna på kommunens särskilda boende för äldre har man även enats om teamträffen som ett centralt forum och oundgängligt verktyg för att på ett effektivt sätt kunna arbeta förebyggande. Under 2010 har man dessutom enats om en gemensam dagordning (bilaga 6) för dessa teamträffar. Vård- och omsorgsnämndens verksamhetsövergripande mål om att Förebyggande verksamhet ska vara ett viktigt inslag har av kommunens särskilda boende för äldre konkretiserats i ett mål om att Alla enheter ska ha regelbundna teamträffar för bland annat gemensam åtgärdsplan gällande fall, kost och motion på individnivå. Genom detta mål och med teamträffarna som forum har dessutom de tydliga beröringspunkterna mellan projekten för fallprevention, kost och nutrition samt utevistelse lyfts fram med avseende på de preventiva synergieffekter som finns mellan dessa tre områden. Att styra upp och tillse teamträffarnas genomförande och funktionalitet med avseende på modellen för det fallpreventiva arbetet har varit en viktig del i implementeringen 7

Erbjudande om implementerarnas deltagande på dessa träffar har gått ut i omgångar under 2009 och 2010, utifrån den tidigare beskrivna ordningen för implementering på samtliga enheter. Alla 21 enheter har haft allt från någon enstaka upp till cirka 15 besök. Att variationen i antal besök varit så stor har lite olika anledningar, men framförallt har det berott på det från enheten upplevda behovet av stöd och hjälp att förstå strukturen och att få det att fungera på ett tillfredsställande sätt i praktiken. Tids- och planeringsmässiga aspekter har naturligtvis också spelat en viss roll för antalet möjliga besök på varje enhet. Deltagandet har av de flesta upplevts som ett effektivt sätt att stödja utvecklingen av det strukturerade arbetssättet på lokal nivå. Fortbildning Projektledaren har inom ramen för projektet deltagit i två tvådagarsseminarier, ett i Västerås i juni 2009 om ICF plattform för teamarbete och coaching organiserat av ReArbInstitutet och ett på Karolinska Institutet i juni 2010 inom området balansbedömning: A Systems Approach to Balance Evaluation and Treatment. Under hösten 2010 har projektledaren gått en kurs i Patientsäkerhet (TFRF 45) på Lunds Tekniska Högskola med föreläsningar under fyra heldagar samt, tillsammans med en sjukgymnastkollega och kurskamrat från Ängelholms kommun, skrivit ett projektarbete inom ämnet Händelseanalys av en fallolycka. Skånskt nätverk Ett löst nätverk hade sedan ett par år funnits för diverse projekt inom framförallt sydvästskånska kommuner som på ett eller annat sätt arbetade med fallprevention. Träffarna, som var två eller tre gånger om året, gick till stor del ut på att utbyta erfarenheter inom området. Ganska stor omsättning och fluktuation mellan träffarna vad gäller deltagande kommuner och individer gjorde att nätverket hade svårt att komma vidare om det inte formaliserades på något övergripande vis. Vid nätverksträffen som hösten 2009 anordnades i Lund beslöts därför att efterforskningar skulle göras huruvida intresse kunde finnas hos någon enhet antingen på Kommunförbundet Skåne (KFSK) eller inom någon del av Region Skåne att ta på sig en sådan samordnande roll. Vellinge, Malmö och Lund gavs i uppdrag att kontakta folk inom dessa organisationer. Såväl Folkhälsoenheten inom Region Skåne som KFSK visade stort intresse. Det blev ganska snart klart att den mest naturliga partnern var den senare. Projektledarna i Vellinge och Lund kunde efter ett par träffar med Kenneth Gravin och Cecilia Ljungh på KFSK vara med och anordna en första träff i denna regi i oktober 2010. På den träffen beslöts att starta ett skånskt nätverk med fasta medlemmar. Ett utskick gick därefter till alla Skånes kommuners förvaltningschefer (Bilaga 7). Resultat Fallpreventionsombuden fick tidigt i utbildningen instruktioner om att på månadsbasis samla in fyra indikatorer, två processindikatorer och två resultatindikatorer. Sammanställning av siffror för hela 2010 från de kommunala enheterna redovisas nedan, med exempel från några enskilda enheter i syfte att också visa på vissa skillnader som funnits mellan dem under året. Dessa månatliga siffror är helt baserade på de uppgifter som ombuden efterhand skickat in. Från Caremas enheter har de flesta ombud skickat in 8

uppgifter för hösten 2010 (oktober-december), men det redovisas inte här eftersom uppgifterna inte är helt kompletta och med tanke på den korta tidsperioden. Som tidigare nämnts är tanken (syftet) att alla ombuden, efter att nu ha blivit varma i kläderna, ska kunna fortsätta att registrera och för enhetens räkning följa dessa fyra indikatorer även framöver för att kunna visa på eventuella trender över tid. Processindikatorer De indikatorer som valdes i syfte att följa i vilken utsträckning arbetssättet används i verksamheten är dels andelen av de boende som vid varje månadsskifte (avseende sista dagen i varje månad) har en komplett ifylld och uppdaterad Checklista för fallriskbedömning, dels antalet boende på enheten som vid varje månadsskifte har en pågående teamförankrad handlingsplan. Detaljerade kriterier för indikatorinsamlandet gicks igenom och lämnades skriftligen till ombuden, framförallt beträffande vad som ska räknas som en komplett ifylld Checklista. Att den är uppdaterad innebär att den inte ska vara daterad mer än sex månader bakåt i tiden. I nedanstående diagram (Figur 1) kan man se en sammanställning för utvecklingen under hela 2010 av dessa indikatorer för de 14 kommunala särskilda boenden som har ombud (dvs. alla utom Norregården). Figur 1. Det totala antalet boende, kompletta och uppdaterade checklistbedömningar samt pågående teamförankrade handlingsplaner på de 14 enheterna. Andelen kompletta och uppdaterade Checklistor ökade stadigt under våren 2010, från 37 % i januari till 79 % i maj och juni. En liten nedgång skedde totalt sett under augusti och september, men sedan oktober uppvisas högre siffror igen, med 86 % i december. 9

Beträffande pågående teamförankrade handlingsplaner var dessa som flest (62 st.) i maj månad (mot slutet av implementerarnas deltagande i teamträffar på flertalet enheter) för att sedan sjunka under sommaren (36 i augusti) men i november ha gått upp igen (52). Skillnader kan ses mellan de 14 enheterna, framförallt beroende av när implementeringen kom igång, men även naturligtvis av andra anledningar, som t.ex. graden av välfungerande teamsamarbete och teamträffar samt andelen boende som för närvarande har fallproblematik. Utan att gå in i närmare detaljer kring dessa skillnader kan man t.ex. först se på en enhet (figur 2) där implementeringen påbörjades under hösten 2009 och man därmed redan då året började hade en hög andel riskbedömda. Antalet kompletta Checklistor gick sedan ner efter implementeringstiden (under sommaren och hösten), men ser nu ut att vara på väg upp igen. Man hade även via teamsamarbetet redan i januari 2010 börjat upprätta handlingsplaner för de med förhöjd risk och/eller inträffade fall. Att aktivt arbeta med sådana planer verkar utifrån de inkomna siffrorna vara något som hållit i sig under hela året. 30 25 Antal boende 20 15 10 5 Antal kompletta och uppdaterade checklistebedömningar Antal pågående teamförankrade handlingsplaner/vårdplaner 0 dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan 2009 2010 2011 Figur 2. Antalet boende, kompletta och uppdaterade checklistbedömningar samt pågående teamförankrade handlingsplaner på Papegojlyckan Tittar man på en enhet (figur 3) där implementeringen kom igång efter årsskiftet så var av naturliga skäl processindikatorerna låga i januari 2010. 30 25 Antal boende 20 15 10 5 Antal kompletta och uppdaterade checklistebedömningar Antal pågående teamförankrade handlingsplaner/vårdplaner 0 dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan 2009 2010 2011 Figur 3. Antalet boende, kompletta och uppdaterade checklistbedömningar samt pågående teamförankrade handlingsplaner på Solhem. 10

En annan enhet (figur 4) fick en del av informationen före årsskiftet, men det aktiva deltagandet ute på enheten av implementerarna skedde efter nyår. Ombudet har här även efter vårens implementering kunnat arbeta för att hålla Checklistorna uppdaterade, men teamförankrade handlingsplaner verkar man inte ha jobbat med efter denna period, antingen för att det inte behövs längre p.g.a. färre boende med komplex fallproblematik eller tack vare ett systematiskt arbete med Checklistorna som fångar upp dessa eller för att teamsamarbetet inte fungerar helt tillfredsställande 60 50 Antal boende 40 30 20 10 Antal kompletta och uppdaterade checklistebedömningar Antal pågående teamförankrade handlingsplaner/vårdplaner 0 dec jan feb mar apr maj jun jul aug sep okt nov dec jan 2009 2010 2011 Figur 4. Antalet boende, kompletta och uppdaterade checklistbedömningar samt pågående teamförankrade handlingsplaner på Värpinge. Resultatindikatorer Som indikatorer på resultatet valdes mängden skrivna fallrapporter samt antalet höftfrakturer. Även detta har varit en del av fallpreventionsombudens uppdrag att varje kalendermånad hålla koll på och notera. Information om rapporterade fall och eventuella höftfrakturer skulle också kunna sökas fram via avvikelsesystemet och journaler, men det har varit ett värde i sig att ombuden konkret på detta vis ansvarat för detta och kunnat följa exakt antal skrivna fallrapporter månad för månad. På de 14 enheterna har inte det totala antalet inkomna fallrapporter minskat under det gångna året, utan snarare ökat en aning. Hur det ska tolkas är svårt att säga, men det skulle kunna vara orsakat av en större benägenhet att rapportera fall eftersom ämnet fått ökad uppmärksamhet under detta år och tillgängligheten till fallrapporter även har ökat på ett flertal enheter (en av ombudens uppgifter har varit att försäkra sig om at det finns tomma fallrapporter upptryckta och på en väl synlig och lättåtkomlig plats samt informera all personal om detta och vikten av att utan dröjsmål fylla i dem). 11

Figur 5. Antal inrapporterade fall och höftfrakturer per kalendermånad för alla 14 enheter Antalet höftfrakturer har varit relativt lågt över hela året, men något färre har noterats under hösten jämfört med våren (se figur X). December var den enda månaden under 2010 då ingen höftfraktur inträffade enligt den information som ombuden förmedlat. Ingen statistisk analys har gjorts av dessa siffror, men den relativt korta tidsperioden och det låga antalet skulle antagligen ge mycket låg styrka (power) d.v.s. sannolikheten för att en undersökning med viss statistisk signifikansnivå ska kunna påvisa en skillnad - och därför göra en sådan analys ganska ointressant. Figur 6. Antal höftfrakturer per kalendermånad för alla 14 enheter En del enheter t.ex. figur 7 har resultat som stämmer väl överens med genomsnittet : fler rapporterade fall men färre höftfrakturer under hösten jämfört med våren. 12

Antal fall och höftfrakturer per kalendermånad för enhet Vevrehemmet 14 12 10 8 Antal fallrapporter 6 Antal höftfrakturer 4 2 0 dec-09 mar-10 jun-10 sep-10 dec-10 mar-11 jun-11 sep-11 Figur 7. För någon enhet (se figur 8) kan man å andra sidan tycka sig se en tydlig korrelation mellan antal rapporterade fall och antal höftfrakturer. Antal fall och höftfrakturer per kalendermånad för enhet Norrdala 7 6 5 4 3 2 1 0 Antal fallrapporter Antal höftfrakturer dec-09 feb-10 apr-10 jun-10 aug-10 okt-10 dec-10 feb-11 apr-11 jun-11 aug-11 okt-11 Figur 8. Att antalet fallrapporter på en del enheter (exempelvis figur 9) minskade under sommarmånaderna beror eventuellt inte på färre inträffade fall, utan kanske mer sannolikt på en lägre rapporteringsincidens. Samma enhet har haft totalt två höftfrakturer (en i halvåret) under detta år. Detta är ett ganska vanligt genomsnitt för flertalet enheter, även om det finns två enheter (Solhem och Reimersdal) som enligt ombudens uppgifter inte haft en enda höftfraktur under 2010. 13

Antal fall och höftfrakturer per kalendermånad för Ribbingska 16 14 12 10 8 6 4 2 0 Antal fallrapporter Antal höftfrakturer dec-09 feb-10 apr-10 jun-10 aug-10 okt-10 dec-10 feb-11 apr-11 jun-11 aug-11 okt-11 Figur 9. Måluppfyllelse I den kompletterande projektplanen (mars 2009) formulerades målen med projektet i följande tre meningar: Att antalet fall och fallskador på sikt minskar är det överordnade målet (visionen och syftet). Det organisationsmässiga målet består i att en enhetlig struktur för ett systematiskt falloch fallskadepreventivt arbete kommer till stånd och fungerar i verksamheten. Att de anställda som individer har en ökad handlingsberedskap och ser och upplever meningsfullhet med planering, utförande och uppföljning av preventiva åtgärder är också ett mål. Den första punkten är som tidigare nämnts svår att uttala sig om på ett säkert sätt. Att det nu finns en struktur för det fallpreventiva arbetet och att detta arbete inom särskilt boende för äldre fungerar på ett tydligare och mer enhetligt sätt än före projekttiden råder det ingen tvekan om, även förbättringsbehov kvarstår. Att uttala sig om alla anställda är naturligtvis omöjligt utan att göra en djupare undersökning, men de signaler som generellt har fångats upp talar om en förståelse och uppskattning av att det, trots de kvarstående otydligheterna i rutinerna, nu ändå finns en betydligt större klarhet kring och beredskap för hur det komplexa problemet med fall och fallskador ska tacklas. 14

Bilaga 1 15

Bilaga 2 16

17

Bilaga 3 18

Bilaga 4 19

Bilaga 5 20

Bilaga 6 21

Bilaga 7 22