Revisionsrapport Sigtuna kommun Familjehemsvård

Revisionsrapport Sigtuna kommun Familjehemsvård Lars Högberg Martin Andersson December 2011

2012-01-12 Lars Högberg, projektledare Carin Hultgren, uppdragsansvarig 2

Innehållsförteckning 1 INLEDNING... 4 1.1 BAKGRUND... 4 1.2 REVISIONSFRÅGA... 4 1.3 METOD... 5 2 RESULTAT AV GRANSKNINGEN... 5 2.1 ORGANISATION, ROLL OCH ANSVARSFÖRDELNING... 5 2.2 FASTSTÄLLDA RUTINER OCH RIKTLINJER... 7 2.2.1 Kontaktfamilj... 7 2.2.2 Jourhem... 8 2.2.3 Familjehem... 8 2.3 ÖVRIGA RUTINER... 9 2.4 VERKSAMHETENS UTVECKLING... 11 2.5 PLACERADE BARNS SKOLGÅNG... 11 2.6 HANDLÄGGNINGSPROCESSEN... 12 3 AKTGRANSKNINGEN... 13 3.1 IAKTTAGELSER... 14 4 BEDÖMNING... 17 4.1 AVSTÄMNING KONTROLLMÅLEN... 17 4.1.1 Rutiner och riktlinjer för handläggning och vårdens genomförande... 17 4.1.2 Tillämpning av fastställda rutiner och riktlinjer... 18 4.1.3 Metoder för urval och godkännande av familjehem... 19 4.1.4 Rutiner för att hantera avvikelser i vården... 20 4.1.5 Organisation samt roll- och ansvarsfördelning... 22 4.2 REKOMMENDATIONER... 23 3

1 Inledning 1.1 Bakgrund Socialtjänstlagen föreskriver att kommunen genom sin socialnämnd har ett ansvar för att barn och ungdomar, när de av olika anledningar inte kan bo tillsammans med sina föräldrar, tas emot i ett familjehem eller ett hem för vård eller boende (HVB). Att placera ett barn eller ungdom i ett familjehem är ett stort ingrepp i barnets liv och dess biologiska familj. Kommunens socialtjänst har ett stort och sammanhållet ansvar för att insatsen tillgodose barnets behov, samt att barnet växer upp under trygga och gynnsamma förhållanden. En familjehemsplacering, eller annan vård utom det egna boendet, grundar sig alltid på lagstiftning. Beslut om placering kan genomföras med stöd av socialtjänstlagen (SoL) eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). En placering med stöd av SoL utgår ifrån att barnets vårdnadshavare och att barnet eller den unge samtycker till insatsen. Men i vissa fall kan även vården genomföras mot den unges eller vårdnadshavarnas vilka vilja med stöd gällande tvångslagstiftning. För att kunna anpassa vården och tillgodose barnets behov behöver nämnden hålla kontakt med barnet genom besök och samtal, samtal med familjehemmet, barnets vårdnadshavare, samt med förskola och skola. Nämndens ansvar omfattar alltså en skyldighet att noga följa och se till att det enskilda barnet får den vård och stöd som är beviljat och som är avtalad med vårdgivaren. På nationell nivå, i massmedia och av tillsynsmyndigheter, har under den senaste tiden olika brister i kommunernas barn och ungdomsvård uppmärksammats. Bland annat när det gäller styrning, uppföljning och kontroll av den vård som genomförs utom det egna hemmet. Kommunens revisorer har mot denna bakgrund gett PwC och specialistenheten Kommunal Sektor i uppdrag att genomföra en granskning av den vård som genomförs i familjehem och kontaktfamiljer. 1.2 Revisionsfråga Fastställd revisionsfråga för granskningen Har socialnämnden en tillfredsställande styrning, uppföljning och kontroll av den vård som genomförs utom det egna hemmet för barn och ungdomar? Följande kontrollmål har satts upp: Det finns fastställda rutiner och riktlinjer för vård utom det egna hemmet som säkerställer att barnet får nödvändig vård och identifierade behov tillgodoses. 4

Fastställda rutiner och riktlinjer tillämpas och följs upp av socialnämnden. Det finns arbetsmetoder och rutiner för urval och godkännande av enskilda personer som vill bli och fungera som kontaktfamiljer eller som familjehem till barn och ungdomar. Arbetsmetoderna är ändamålsenliga och tillämpas. System/rutin finns för att hantera eventuella avvikelser i vården i förhållande till fastställd genomförandeplan 1.3 Metod Granskningen är baserad på: Intervjuer med handläggare och verksamhetsföreträdare inom förvaltningen Genomgång av lokalt fastställda styrande dokument, rutiner och riktlinjer. Granskning av ett urval enskilda ärenden 2 Resultat av granskningen 2.1 Organisation, roll och ansvarsfördelning Individ- och familjeomsorgsnämnden har det övergripande och yttersta ansvaret för den verksamhet som bedrivs inom förvaltningen. Socialförvaltningen är uppdelad i två funktionsområden under ledning av förvaltningschef. Myndighetsavdelningen inom programområdet individ- och familjeomsorg är sedan 2009 uppdelad i sex funktionsgrupper där utredningsgruppen för barn respektive ungdomar samt familjehemsgruppen ingår. Till barn och ungdomsutredningsgrupperna finns en särskild mottagningsgrupp som tar emot alla nya ärenden som aktualiseras. Barn- och ungdomsgrupperna ansvarar för utredning, biståndsbedömning och beslutsfattande enligt SoL och LVU. Familjehemsgruppens uppdrag är att utreda och bedöma familjers lämplighet att fungera som familjehem eller som kontaktfamiljer för ett enskilt barn eller en ungdom. Den funktion som idag har ansvar för rekrytering av kontaktpersoner är delad mellan mottagningsgruppen och familjehemsgruppen. Barn- och ungdomsgruppernas ärendeansvar för barn respektive ungdomar som placeras i familjehem sträcker sig fram till att det första övervägandet, vilket ska ske senast sex månader efter det att en placering inleds. Vid övervägandet enligt SoL ska nämnden bedöma och ta ställning till om vården ska fortsätta och inriktningen på denna. Även vid placeringar med stöd av LVU ska vården halvårsvis återkopplas till nämnden både som överväganden, i vissa situationer ska vård enligt LVU omprövas enligt samman tidsintervall. 5

Från och med halvårsskiftet 2011 ska, enligt den fastställda förvaltningsinterna roll och ansvarsfördelningen, det fortsatta ärende- och uppföljningsansvaret i ett placeringsärenden överföras till familjehemsgruppen från den grupp som handlag ärendet fram till placeringsbeslutet. Vidare innebär denna förändring att även ärenden som rör barn och ungdomar placerade i jourhem på motsvarande sätt ska överföras till familjehemsgruppen. Enskilda barn som är placerade i så kallat HVB-hem omfattas inte av denna förändring. I dessa har ansvarig handläggare vid barn- eller ungdomsgruppen kvar det fortsatta ärende- och uppföljningsansvar så länge insatsen pågår. Sigtuna kommun samverkar tillsammans med de övriga nordvästkommunerna, bland Upplands Väsby, Sollentuna och Solna, om de gemensamma jourhems- respektive familjehemspoolernas. Poolerna är samlokaliserade och huvudman för dessa verksamheter är Sollentuna kommun. Respektive socialchef från de samverkande kommunerna fungerar som styrgrupp. Jourhemspoolens uppgift är på uppdrag av de samverkande kommunerna att rekrytera och förmedla jourhem till kommunerna samt att ge stöd, utbildning och handledning till de jourhem som är kontrakterade. Familjehemspoolen uppgift är att på motsvarande sätt rekrytera och förmedla familjehem och kontaktfamiljer samt erbjuda utbildning och handledning till dessa. Den rekryteringsprocess och utredning som familjehemspoolen genomför kan sammanfattat beskrivas som en första övergripande utredning och förhandsbedömning av den enskilda familjens lämplighet att fungera som familjehem. Det är sedan de samverkande kommunerna, i detta fall Sigtuna kommuns familjehemsgrupps ansvar, att genomföra en närmare utredning och bedömning av den enskilda familjens lämplighet, dess förutsättningar och utgångspunkter för att kunna tillgodose det specifika barnets behov samt ge en god omvårdnad. Kommentar Anledningen till överföringen av det fortsatta ärendeansvaret och uppföljningsansvaret för det placerade barnet från någon av utredningsgrupperna till familjehemsgruppen hänger samman med den kritik som Länsstyrelsen för några år sedan riktade med anledning av de brister som fanns i den halvårsvisa uppföljningen. Kritiken handlade primärt om att överväganden inte gjordes inom stipulerade tidsramar. Det fanns behov av att styra upp och säkerställa uppföljningen av denna typ av vård. Den förändrade ärende- och ansvarsfördelningen omfattar inte ärendegruppen ensamkommande flyktingbarn, oavsett om ett sådant barn har erhållit PUT, permanent uppehållstillstånd. Dessa ärenden handläggs idag av en särskild enhet och grupp handläggare vilken har kvar det fortsatta handläggningsansvaret så länge barnet bor kvar i kommunen eller till dess att barnet blir myndigt. För denna grupp barn kan kommunen inte heller utnyttja de tjänster och den förmedling av presumtiva familjehem som sker via den kommungemensamma familjehemspoolen. Med andra ord finns det skillnader i roll- och ansvarsfördelningen samt handläggningsprinciper inom förvaltningen. 6

Vi uppfattar att det finns en risk för att kontinuiteten i arbetet och den pågående vården kan brytas genom överföringen av fortsatt handläggnings- och uppföljningsansvar i familjehemsvårdsärenden. Framför allt handlar det om den fortsatta kontakten och arbetet med det enskilda barnets biologiska föräldrar samt att familjehemssekreteraren dessutom har ett ansvar för att följa upp och ge stöd till det enskilda barnet respektive till familjehemmet. I det konkreta uppföljningsansvaret handlar det inte sällan om att dessa parters behov och intressen ser olika ut. Sedan förändringen genomfördes har ärendemängden och därmed också myndighetsuppgifterna vid familjehemsgruppen successivt kommit att öka, även om det årligen avslutas ett visst antal placeringsärenden. Det kan på sikt innebära det tänkta utrymmet för uppföljning och kontakt med det enskilda barnet respektive stödet till familjehemmet begränsas, vilket var den grundläggande tanken bakom denna förändring, vilket dessutom påverka kvaliteten i familjehemsutredningarna. Utifrån den genomförda granskningen av dokumentationen i ett antal enskilda placeringsärenden och familjehemsutredningar kommenteras detta vidare nedan. 2.2 Fastställda rutiner och riktlinjer Gällande riktlinjer för handläggningen inom individ- och familjeomsorgens olika delverksamheter fastställdes i oktober 2005. Enligt beslutet ska dessa riktlinjer kompletteras med lokala rutiner och anvisningar för handläggningen, vilka ska arbetas fram inom socialförvaltningen. När det gäller barn, ungdomar och familjearbete anger riktlinjerna att den unges situation ska uppmärksammas och ligga till grund för allas beslut. Varje beslut som rör den unge måste grundas på vad som är bäst för just den individen. Barnets bästa ska alltid beaktas, utredas och redovisas. Riktlinjerna anger även att olika förslag till lösningar och insatser ska redovisas, analyseras och vägas mot varandra i en beslutssituation. I situationer då en varaktig familjehemsplacering bedöms föreligga ska i första hand alltid prövas möjligheterna att placera den unge i det naturliga nätverket, hos någon anhörig eller annan närstående. Vidare ska hänsyn tas till geografisk närhet, språkliga och kulturella behov i syfte att främja samarbetet med den unges biologiska nätverk. Placeringar vid institution ska ske inom gällande upphandlade ramavtal i de situationer den unges behov inte kan tillgodoses på annat sätt. 2.2.1 Kontaktfamilj Denna typ av insats är avsedd att användas som en förebyggande öppenvårdsinsats och syftar dels till att det enskilda barnet ska för stöd och stimulans i sin utveckling, dels till att barnets föräldrar ska få hjälp och avlastning i sin föräldraroll. Beslut om denna insats ska föregås av en utredning i vilken både barnets behov och vad som bedöms bäst gynna det enskilda barnet blir belyst. En genomförandeplan (enligt de år 2005 fastställda riktlinjerna används begreppet arbetsplan) ska upprättas där bland annat mål för den enskilda insatsen är tydliggjorda. Det är genomförandeplanen som ska fungera som utgångspunkt för insatsens genomförande och de uppföljningar som halvårsvis ska göras. Riktlinjerna betonar att det vid dessa uppfölj- 7

ningar ska göras en utvärdering av de effekter och nytta som insatsen har inneburit för det enskilda barnet. Samtliga beslut om denna insatstyp ska vara tidsbegränsade. Uppdraget för den enskilda kontaktfamiljen ska regleras i särskilt avtal med kommunen. Avtalet reglerar också den ersättning som kontaktfamiljen erhåller. 2.2.2 Jourhem Denna insats är avsedd att användas situationer då ett enskilt barn behöver skydd och trygghet i en akut situation och där anhöriga eller övrigt nätverk till barnet saknas eller inte bedöms kunna tillgodose barnets behov. Insatsen är tänkt att vara kortvarig. Riktlinjerna anger att insatsen som regel ska pågå upp till fyra månader och att jourhemmet ska finnas i geografisk närhet till barnets biologiska familj. 2.2.3 Familjehem Placering i familjehem är den vanligaste vårdformen när barn och ungdomar behöver heldygnsvård utanför det egna hemmet på grund av brister i föräldrarnas omsorgsförmåga eller den unges egna destruktiva beteende. Familjehemsvården syftar till att ge det enskilda barnet trygga och gynnsamma uppväxtförhållanden, god vård och fostran samt lämplig utbildning. Riktlinjerna anger också att insatsen innebär att ge det enskilda familjehemmet råd, stöd och hjälp i sitt föräldraskap. På motsvarande sätt, som innan en jourhemsplacering genomförs, ska det i första hand övervägas om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående, en så kallad nätverksplacering. En familjehemsinsats ska föregås av en utredning och bedömning som visar att de biologiska föräldrarna inte kan eller får ta hand om sitt barn. Familjehemmet ska vara en hållbar insats och placering för barnet. En genomförandeplan ska upprättas och ligga till grund för insatsens genomförande och uppföljning. Förutom att tydliggöra de mål och syften som ska uppnås genom placeringsinsatsen ska också planen tydliggöra hur stödet till det enskilda familjehemmet ska utformas samt hur barnets umgänge med de biologiska föräldrarna under placeringen ska fungera. Riktlinjerna betonar att samtliga familjehem ska vara utredda och bedömda enligt den så kallade Kälvestensmodellen. Familjehemmen ska få kvalificerad och tät arbetsledning av handläggare vid familjehemsenheten under hela placeringstiden. Familjehemmet ska vidare ges möjlighet till handledning och kan, i början av sina uppdrag och anställning i kommunen, få en introduktions- och grundutbildning. I särskilt avtal mellan familjehemmet och kommunen regleras respektive parts ansvar och uppgifter samt den ersättning som familjehemmet erhåller för sitt uppdrag. Det nationella regelverket, liksom de lokala riktlinjerna, anger att det halvårsvis ska genomföras ett övervägande eller omprövning av vården och dess fortsatta inrikt- 8

ning. I samband med denna ska en vårdredogörelse med beskrivning av barnets utveckling och föräldrakontakt sammanställas och ligga till grund för nämndens bedömning av vården. 2.3 Övriga rutiner Utöver de fastställda riktlinjerna från 2005 finns inom förvaltningen framarbetade rutiner för: Flödesschema för överföring av ärenden från barn respektive ungdomsgrupp till familjehemsgruppen, upprättat september 2011. Flödesschemat betonar bland annat remissförfarandet, att en remiss ska lämnas från barn respektive ungdomsgruppen till familjehemsgruppen om det finns ett placeringsbehov. Rutinen betonar att handläggare som upprättat remissen ska medverka vid familjehemsgruppens möten för muntlig föredragning och informationsöverföring. Efter att det första övervägandet har genomförs ska det fortsatta ärende- och handläggningsansvaret fullt ut överflyttas från barn respektive ungdomsgruppen till familjehemsgruppen. Rutinen anger att så ska vara fallet oavsett placeringsform. Det nyligen gjorda förtydligandet och förändringen innebar att även placeringar där barn finns i jourhem omfattas av rutinen. Tydliggörande av ersättning i samband med placering Checklista inför placeringar i familjehem och på HVB Förutom att rutinen tydliggör vissa grundläggande delar som bland annat gäller meddelande till Försäkringskassa, adressändring och anmälan till kommunens skolkontor om förändrade förhållanden anges att jourhemsplaceringar enligt SoL är tidbegränsade. Jourhemsplaceringar som pågår över tre månader ska anmälas som delegationsbeslut till nämnden. Kommentar Också för insatserna HVB-hem och placering vid SiS-institution 1 finns fastställda riktlinjer som anger syften och beskrivningar samt omfattning och kvalitetsnivåer för respektive insats. Som framgår av redovisningen ovan fastställdes riktlinjerna under senare delen av år 2005. Denna granskning visar att riktlinjerna ur flera aspekter inte är uppdaterade i förhållande till det nationella regelverket och de förändringar som där skett. Riktlinjerna är vidare i vissa delar ofullständiga och, som det resultat av den 1 SiS =Statens institutionsstyrelse 9

genomförda aktgranskningen vilken redovisas nedan, inte heller fullt ut tillämpade inom verksamheten. Behovet av att se över och revidera riktlinjerna är identifierat inom förvaltningen. Nämnden har tagit ett initiativ i frågan och gett förvaltningen ett uppdrag att åtgärda detta vilket är positivt. Arbetet med att se över riktlinjerna kommer att inledas i början av nästa år. Sammanfattat behöver de nuvarande riktlinjerna: Blir föremål för revidering och en efterföljande behandling och ställningstagande av nämnden. Det är nämnden som har det övergripande och yttersta ansvaret för den vård som av olika anledningar genomförs utom det egna hemmet till barn och ungdomar. Nämndens riktlinjer är både ett styrande och ett stödjande dokument för hur handläggningens olika delar ska genomföras. Nämnden behöver senare utforma sin interna kontroll så för att följa upp och säkerställa att fastställda riktlinjer får genomslag i verksamheten. Omfatta den vård som i vissa fall genomförs i så kallade konsulentstödda familjehem och ange hur roll- och ansvarsfördelningen är tänkt att fungera mellan kommunen, det enskilda barnet, familjehemmet och konsulenten. Tydliggöra att en familjehemsplacering inte innebär en anställning, vilket de nuvarande riktlinjerna anger. Familjehemmet arbetar på uppdrag av kommunen och av nämnden. Särskilda avtal reglerar parternas åtaganden och skyldigheter samt ersättning. Även inkludera BBIC-modellen och på så sätt tydliggöra hur modellen och dess olika delar ska användas under pågående placering samt vid de uppföljningar och utvärderingar som enligt den nuvarande lagstiftningen ska genomföras halvårsvis. Tydliggöra hur den förvaltningsinterna roll- och ansvarsfördelningen mellan myndighetens barn och ungdomsgrupper, ska vara i förhållande till familjehemsgruppen och hur samarbetet mellan dessa parter ska fungera inför en placering, fram till överföring av det fortsatta ärende- och uppföljningsansvaret av vården. 10

2.4 Verksamhetens utveckling Jourhem Familjehem Nätverkshem HVB Totalt Omplaceringar Kostnad 1 ggr 2 ggr 3 ggr 2007 51 61 9 28 149 21 3 33 433 972 2008 45 64 10 39 158 12 6 1 39 419 020 2009 38 58 9 13 118 10 3 34 471 934 2010 74 54 9 21 158 17 5 2 37 051 897 2011 nov 67 72 14 32 185 17 3 2 55 451 528 Uppgifterna ovan har sammanställts av förvaltningen och visar för perioden 2007- november 2011 på en ökning av antalet placerade barn och ungdomar. Ökningen är tydligast när det gäller placeringsformerna jourhem och familjehem. Antalet placeringar i HVB-hem har varit relativt konstant under perioden. Den totala ökningen av samtliga placeringsformer uppgår till cirka 20%, vilket också avspeglar sig i kostnadsökningen. Vidare visar sammanställningen på en hög omplaceringsfrekvens. Enligt forskning inom området är omplaceringsproblematiken ett förhållande som är generellt för alla kommuner. Det är dock alarmerande att flera barn under de senaste verksamhetsåren har kommit att omplaceras vid flera tillfällen, upp till tre gånger. 2.5 Placerade barns skolgång Placerade barns utbildningsnivå 2011 Andel gymnasiebehöriga placerade åk 9, före 10 års ålder, procent Andel gymnasiebehöriga placerade åk 9 efter 12 års ålder, procent Andel avslutat treårigt gymnasium placerade åk 9 före 10 års ålder, procent Andel avslutat treårigt gymnasium placerade åk 9 efter 12 års ålder, procent Upplands Väsby 76 y y y Järfälla 77 y 63 y Ekerö y y y y Upplands-Bro 74 y y y Sollentuna 71 y y y Sundbyberg y y y y Solna 70 y 71 y Sigtuna 78 y 69 y Sammanställningen ovan är ett urval av kommuner utifrån de uppgifter som Socialstyrelsen har presenterat i sin öppna jämförelse av placerade barns utbildningsnivå 2001. Jämförelsen omfattar svenskfödda barn. Y anger att det är under 20 personer i populationen. Socialstyrelsens jämförelse pekar på att barn som varit placerade under hela årskurs 9, åren 1998-2009, har klart sämre förutsättningar än jämnåriga att få ett arbete och ett gott vuxenliv. Speciellt allvarligt är att många av de svenskfödda barn som varit placerade under årskurs 9 helt saknas i betygsregistren för grundskolan. Socialstyrelsen menar att mycket tyder på att fullföljt gymnasium är den viktigaste skyddsfaktorn för att barn som varit placerade i samhällsvård ska få ett arbete och ett gott vuxenliv 11

Socialstyrelsen jämförelse visar att 84 procent av alla barn i Sverige födda år 1986-1990 studerade tre år på gymnasiet. Jämfört med uppskattningsvis: 38 procent av de barn (födda 1984-1990) som placerats första gången efter 12 års ålder 57 procent av de barn (födda 1984-1990) som placerats första gången före 10 års ålder. Socialstyrelsens jämförelser visar att det finns en stor spridning i resultatet mellan kommunerna, att ingen kommun med minst 20 barn i studerade grupper uppnår resultaten för normalbefolkningen och att det inte finns några tydliga strukturella skillnader mellan de kommuner som klarat sitt uppdrag bättre och de som klarat det sämre. 2.6 Handläggningsprocessen Förvaltningen har sedan några år tillbaka BBIC-licens 2. Inom de båda utredningsenheterna, barn- och ungdomsgruppen, används BBIC som metod och stöd i utrednings- och handläggningsprocessen. Då det befaras att det föreligger ett behov av att ett enskilt barn behöver vård utom det egna hemmet i ett familjehem eller i en kontaktfamilj ska, enligt de lokala riktlinjerna, handläggare vid barn eller ungdomsgruppen skriva en remiss till familjehemsgruppen. Remissen, för vilket det finns en framtagen och fastställd särskild mall, är både ett underlag och ett uppdrag för familjehemsgruppen att inleda en rekryteringsprocess av lämpligt familjehem. Remissen ska därför innehålla information och en beskrivning av det enskilda barnet samt en bedömning av vilka behov det är som familjehemsvården ska tillgodose. Uppgifterna i remissen ligger till grund för det arbete och rekryteringsprocess som familjehemsgruppen ska genomföra för att hitta ett lämpligt familjehem och matcha detta i förhållande till det specifika barnet. Då placeringsbehov ofta uppstår akut, vilket vi har förstått är ett mycket vanligt förhållande, inleds som regel placeringen och vården i ett jourhem. Tanken är att denna placeringsform ska vara kortvarig. Att den ska pågå under den tid som behövs för att utredningen vid någon av barn- eller ungdomsgrupperna ska kunna genomföras samt för att ett familjehem ska kunna rekryteras. De lokala riktlinjerna anger att en jourhemsplacering som längst ska pågå under fyra månader. Vår granskning visar att det är mera vanligt att denna placeringstyp pågår under längre tid. Placeringstider i jourhem på både upp till ett år, men också över ett års tid är inte ovanliga. I dessa situationer har det enskilda barnet, framför allt om det är ett yngre barn, under denna tid hunnit knyta an i jourhemmet. En överflyttning och omplacering till ett familjehem innebär då en ny separationsprocess motsvarande den då vården inleddes. Långa vårdtider i ett jourhem kan dessutom innebära otrygghet för barnet. 2 BBIC = Barns Behov I Centrum 12

Efter remiss från någon av utredningsgrupperna inleder familjehemsgruppen arbetet med att söka ett lämpligt familjehem för barnet. Handläggare vid familjehemsgruppen kontaktar den gemensamma familjehemspoolen för att undersöka vilka hem som anmält intresse och som av familjehemspoolen bedömts lämpliga. Handläggaren har parallellt också löpande kontakter och samråd med utredningsgruppens handläggare för att få närmare information om det enskilda barnet, dess behov och bakgrund. Familjehemsgruppen använder den så kallade Kälvestensmodellen som metod i sin utrednings- och bedömningsprocess av en familjs lämplighet och förutsättningar att kunna fungera som familjehem. Förutom kontroller genom olika registerutdrag genomförs hembesök och djupintervjuer med de båda tilltänkta familjehemsföräldrarna. Intervjuerna blir sedan föremål för en tolkning och analys. Resultatet av denna process sammanställs sedan i den särskilda familjehemsutredning som ligger till grund för nämndens beslut om att lämna medgivande för att familjen beviljas tillstånd att ta emot ett enskilt barn för stadigvarande vård och fostran. Kommentar Att placeringstiden i jourhem oftast överstiger den tidsgräns som de lokala riktlinjerna föreskriver handlar framför allt om svårigheten att kunna rekrytera lämpliga familjehem. Problematiken att rekrytera familjehem finns framför allt när det gäller äldre barn och ungdomar. Men det handlar också om att utredningarna och behovsbedömningarna inom barn- och ungdomsgrupperna är komplexa. Exempelvis handlar det om att intyg och utlåtanden från barn- och ungdomspsykiatrin behöver inväntas innan ställningstagande, och en matchningsprocess, där barnets behov ställs i relation till en viss familjs förmåga och lämplighet som familjehem, kan genomföras. Svårigheten med att rekrytera familjehem är ett generellt förhållande som Sigtuna kommun delar med övriga kommuner i landet. Svårighet gäller framför allt att kunna rekrytera lämpliga familjehem i kommunens närområde. Men svårigheten föreligger även trots den kommunsamverkan som Sigtuna kommun medverkar i genom inrättandet av den kommungemensamma familjehemspoolen. Inrättandet av familjehemspoolen hade som syfte att just utveckla och förbättra denna rekryteringsprocess. Vår granskning visar att svårigheten att kunna rekrytera familjehem kvarstår. 3 Aktgranskningen Syftet med aktgranskningen har varit att närmare studera förvaltningens handläggningsprocess och dess följsamhet till nationellt och lokalt regelverk. Aktgranskningen har särskilt inriktats på om det av dokumentationen går att utläsa vilka bedömningar av enskilda familjehem som har gjorts av deras lämplighet, förmåga och förutsättningar att kunna tillgodose det specifika barnets behov samt hur denna matchningsprocess har genomförts. I aktgranskningen har också studerats hur det förvaltningsinterna samspelet mellan förvaltningens olika grupper i detta arbete har fungerat. 13

Ett urval av sex ärenden, varav ett rör insats av kontaktfamilj, har närmare granskats. Förvaltningen har fått i uppdrag att välja ut ärenden som bedöms vara ett representativt urval samt avspegla verksamheten. Förutom ovanstående fokusområden har granskningen syftat till att belysa: Har BBIC använts som modell under såväl handläggningsprocessens olika delar som under vårdtiden? Beaktas barnperspektivet i den grundutredning som ligger till grund för placeringsinsatsen? Finns det en dokumenterad handlingsplan eller remiss från myndigheten till placeringsenheten för rekrytering, utredning och bedömning av lämpligt familjehem? Framgår vilka överväganden och bedömningar som har vägts in och som har varit vägledande för matchning av det enskilda barnet och familjehemmet/kontaktfamiljen? Finns det en dokumenterad utredning och bedömning av det enskilda familjehemmet lämplighet för det specifika barnet? Finns en aktuell plan (genomförandeplan) för det enskilda barnets vård? Har överväganden eller omprövning av vården gjorts inom den tidsgräns som regelverket stipulerar? Har vårdnadsöverflyttning övervägts vid stadigvarande placeringar? 3.1 Iakttagelser Har BBIC använts som modell under såväl handläggningsprocessens olika delar som under vårdtiden? BBIC-modellen har använts som metod i samtliga genomförda utredningar vid barn- respektive ungdomsgruppen. Dokumentationen visar på en stor homogenitet. Vi uppfattar utredningarna som mycket grundligt genomförda. BBIC-modellen inrymmer fler verktyg och stödjande dokument, bland annat en plan för genomförande av en utredning, än vad som ärendegranskningen påvisar har använts. I handläggningsprocessen inom barn och ungdomsgrupperna används huvudsakligen den utredningsmall som BBIC innehåller. BBIC-modellen uppfattar vi behöver få en mera bred och konsekvent användning i handläggningsprocessen övriga delar, inför och under tiden som en placering pågår samt då en placeringsinsats upphör. Detta inrymmer också de stödverktyg som modellen innehåller för barnets skolgång. 14

Finns det en dokumenterad handlingsplan eller remiss från myndigheten till placeringsenheten för rekrytering, utredning och bedömning av lämpligt familjehem? Förvaltningen har en utarbetad mall och en fastställd rutin för hur remiss från barn- eller ungdomsgruppen till familjehemsgruppen ska fungera. Remissen är framför allt ett uppdrag till placeringsenheten att inleda en rekryteringsprocess, men ska också ge sådan information om det enskilda barnet som är vägledande och som underlättar rekryteringsprocessen. I ett av de granskade ärendena finns en sådan remiss. En förklaring till att remiss saknas i övriga ärenden kan vara att familjehemsvården har inletts akut, att barnet i dessa fall redan är placerat i ett jourhem, samt att denna informationsöverföring mellan grupper har skett muntligt eller vid särskilda möten. Journalanteckningarna i dessa ärenden innehåller inte några uppgifter som beskriver hur detta i så fall har skett. Framgår det vilka överväganden och bedömningar som har vägts in och som har varit vägledande för matchning av det enskilda barnet och familjehemmet/kontaktfamiljen? Den granskade ärendedokumentationen visar att det finns ett utvecklingsbehov i detta avseende, vilket också beskrivs ovan. Det går inte att utläsa vilka förhållanden och bedömningar som har varit vägledande för att det enskilda barnet har kommit att placeras i det specifika familjehemmet. Detta väsentliga förhållande saknas vilket innebär svårigheter att följa den röda tråden i ett ärende. Finns det en dokumenterad utredning och bedömning av det enskilda familjehemmet lämplighet? I samtliga placeringar och insatsen kontaktfamilj finns en dokumenterad utredning med bedömning av de berörda familjehemmen respektive kontaktfamiljen. Granskade familjehemsutredningar är överlag väl strukturerade. Som utredningsmetod har den så kallade Kälvestensmodellen använts. Familjehemsutredningarna kan dock utvecklas genom att tydligare ange under vilken period som utredningen har pågått, antal träffar med det presumtiva familjehemmet, vilka kontroller som skett bland annat i belastningsregister. Ett annat utvecklingsområde är att dessa utredningar, förutom att de idag huvudsakligen fokuserar på de vuxna i familjehemmet, deras bakgrund, förhållanden och förutsättningar, i de fall som familjen har egna barn också belyser deras förhållanden och inställning till att ta emot ett barn. Finns en aktuell plan (genomförandeplan) för det enskilda barnets vård? En aktuell genomförandeplan ska finnas i samtliga ärenden där det pågår en placeringsinsats. Aktgranskningen visar att så inte är fallet. Det handlar exempelvis om att genomförandeplan helt saknas i ett ärende. I ett annat ärende är genomförande- 15

planen av äldre datum och upprättad i samband med att placeringen inleddes. Trots att en omplacering till annat familjehem i samma ärende genomförts under tiden har någon revidering av genomförandeplanen ej skett. I ytterligare ett ärende finns en påbörjad genomförandeplan som inte komplett genomarbetad. Det framgår ej heller tydligt, i de fall en genomförandeplan finns upprättade, hur denna har kommunicerats med barnet (om det är äldre), familjehemmet och de biologiska föräldrarna. Har överväganden eller omprövning av vården gjorts inom den tidsgräns som regelverket stipulerar? Överväganden har genomförts inom de tidsramar som regelverket stipulerar, vilket är positivt. Det saknas dock inom förvaltningen riktlinjer, en fastställd och gemensam struktur, för vad dessa halvårsvisa övervägandena ska omfatta och belysa. De utredningar som ligger till grund för nämndens överväganden om den fortsatta vården innehåller huvudsakligen en upprepning av uppgifter som redovisats i den ursprungliga utredningen, den som ligger till grund för placeringsinsatsen. Det finns ett tydligt mönster genom att utredningarna mycket är en upprepning av vad som redan redovisats i tidigare gjorda överväganden. Utredningarna har mindre fokus på hur det enskilda barnet och vården för detta har utvecklats, vilka effekter och nytta som har uppnåtts. Samma förhållande gäller beskrivning av de biologiska föräldrarnas aktuella förhållanden. Det behöver fastställas en struktur och checklista för vilka områden som ska beaktas då vården ska följas upp, och vad som ska belysas i de utredningar som ligger till grund för nämndens övervägande om fortsatt vård. En struktur som kan liknas med den utredningsmall som finns i BBIC-modellen. De halvårsvisa överväganden som ska göras är ett sätt att återkommande följa upp vården. Övervägandet är också ett sätt för nämnden att se till att vården inte bedrivs längre än vad som är nödvändigt. Vi bedömer att en motsvarande rutin och checklista behöver arbetas fram för de tillfällen då en omplacering behöver genomföras samt för de tillfällen då det uppstår så kallade sammanbrott i vården. Kommunens avtal med familjehem I samtliga ärenden finns upprättade avtal mellan det enskilda familjehemmet/kontaktfamiljen och kommunen rörande det enskilda barnet. Avtalen mellan kommunen och de enskilda familjehemmen eller kontaktfamiljerna följer en utvecklad och standardiserad mall. Förutom att avtalet anger vilka ersättning som utgår innehåller det även skrivningar om att det enskilda familjehemmet ska delta i den utbildning och den handledning som kommunen erbjuder respektive bedömer är nödvändig för att det enskilda barnets behov ska bli tillgodosedda. I den dokumentation som finns avseende familjehemmet finns inte angivit vilka utbild- 16

ningar som erbjudits eller i vilka utbildningar som familjehemmet har deltagit. Det ställer fråga om avtalens status, kommunens skyldighet att anordna utbildning respektive familjehemmets skyldighet att delta i utbildningar. Avtalen reglerar vidare den ersättning, arvode och omkostnad, som utgår till familjehemment. I några av de granskade upprättade avtalen framgår inte vilken ersättning som är fastställd. Avtalen innehåller vidare inte någon skrivning av vilka uppföljande kontroller som kommunen har rätt att genomföra under en pågående placering. I samband med utredningen och bedömningen av ett familjehems lämplighet genomförs kontroller i olika register. Efterföljande kontroller genomförs inte på något strukturerat eller systematiskt sätt. En annan fråga som hänger samman med denna typ av uppföljning är om kommunen har rätt till att göra oanmälda besök i familjehemmet. Idag sker all uppföljning som inbokade besök i förhand. Nämndens fastställda riktlinjer saknar vägledning i detta, ej heller är detta idag tydliggjort i avtalet mellan kommunen och familjehemmet. 4 Bedömning Familjehemsvården - och all annan vård som genomförs utom det egna hemmet när det gäller barn och ungdomar - är kanske den mest komplexa verksamhet som en kommun bedriver. Vården kan antingen genomföras på frivillig väg enligt SoL, med samtycke av barnets vårdnadshavare, eller i vissa fall med mot vårdnadshavarens vilja med stöd av LVU. När det gäller denna typ av vård har kommunen en skyldighet och ett yttersta ansvar för att se till att arbetet sker målinriktat och med i första hand barnet, men också med de biologiska föräldrar och familjehemmet, för ögonen. BBIC är den metod och modell som Socialstyrelsen rekommenderar att kommunerna använder. Syftet med modellen är just att det enskilda barnet och dess behov ska komma i centrum och vara vägledande för det arbete och insatser som socialtjänsten genomför. Vi bedömer att nämndens styrning, uppföljning och kontroll behöver utvecklas. Framför allt gäller det rutiner och riktlinjer för hur denna vård ska planeras, genomföras och följas upp. Utöver detta lyfter vi fram ytterligare ett antal områden som enligt vår uppfattning utöver detta behöver uppmärksammas av nämnden. 4.1 Avstämning kontrollmålen 4.1.1 Rutiner och riktlinjer för handläggning och vårdens genomförande Kontrollmål: Det finns fastställda rutiner och riktlinjer för vård utom det egna hemmet som säkerställer att barnet får nödvändig vård och identifierade behov tillgodoses. 17

Kontrollmålet är delvis uppfyllt. Det är positivt att behovet av att se över befintliga rutiner och riktlinjer redan är identifierat. Nämnden beslutade uppdrag till förvaltningen att se över befintliga rutiner och riktlinjer behöver därför drivas med kraft. Kommunen har sedan några år tillbaka BBIC-licens. Vår granskning visar att BBIC, framför allt dess utredningsmall används inom barn- och ungdomsgruppen. Men modellens övriga verktyg och stödjande mallar behöver få en bredare och mera generell användning. Både i myndighetsgruppernas utredningsprocess samt i den uppföljning av vården som idag ska ske halvårsvis. Det handlar bland annat om det stödjande dokumentet som gäller skolan, konsultationsdokument skola, behöver användas när det gäller uppföljningen av familjehemsvården och kopplas till den checklista och riktlinjer som vi ovan efterlyser. Genomförandeplanen ska tydliggöra målet med den pågående vården och vilken part som har ansvar för de olika insatser som ska genomföras. Genomförandeplanen är av avgörande betydelse för att ett målinriktat arbete ska kunna etableras, vilket är av central betydelse då en placering utom det egna hemmet är en av de mest genomgripande insatser som en kommun kan göra i enskilda familjer och barns liv Nämnden behöver i sina riktlinjer tydligt markera genomförandeplanens betydelse så att den får en generell tillämpning i samtliga placeringsärenden. Genomförandeplanen behöver också fungera som utgångspunkt för de halvårsvisa överväganden av vården som ska genomföras och där vårdens utveckling och måluppfyllelse då kan avspeglas. Genomförandeplanerna behöver också tydliggöra hur barnets ungänge och kontakt med de biologiska föräldrarna är tänkt att fungera respektive har fungerat under vårdtiden. Nämnden behöver sedan säkerställa att det sker en löpande uppföljning av hur fastställda riktlinjer tillämpas 4.1.2 Tillämpning av fastställda rutiner och riktlinjer Kontrollmål: Fastställda rutiner och riktlinjer tillämpas och följs upp av socialnämnden. Kontrollmålet uppfylls inte. Som framgår av vad vi ovan pekat på är de av nämnden fastställda rutiner och riktlinjerna för handläggningsprocessen i flera avseenden föråldrade, dåligt överensstämmande med nationellt regelverk, samt inte heller kompletta. Granskningen visar också att det finns avvikelser när det gäller följsamhet i förhållande till de befintliga riktlinjerna. Ett konkret exempel på detta gäller jourhems- 18

placeringar och de långa vårdtider som gäller för denna placeringsform. När det gäller gruppen yngre barn är detta ett problematiskt förhållande då en övergång från ett jourhem till ett familjehem, för det enskilda barnet, innebär en omplacering med de risker som detta innebär. Vi är medvetna om den svårighet som finns i att rekrytera lämpliga familjehem inom kommunen eller i dess närhet, trots att kommunen har gått samman i ett samverkansavtal med andra kommuner om en gemensam familjehemspool. Granskningen visar att det trots denna samverkan kvarstår svårigheter att kunna rekrytera lämpliga familjehem. Detta förhållande, i kombination med den utredningstid som placeringsgruppens handläggare behöver för att utreda och bedöma ett visst presumtivt familjehems förutsättningar och förmåga, är ytterligare en faktor som bidrar till att vården i jourhem ofta pågår under en längre tid. Granskningen visar att det inte är ovanligt att placeringar i jourhem kan pågå i upp till ett år, och till och med längre, innan en permanent placering i ett familjehem kan inledas. Enligt intentionerna i det nationella regelverket ska socialtjänsten i de situationer det finns anledning till att en placering utom det egna hemmet kan behöva genomföras först utreda och bedöma om det finns någon inom barnet egna sociala nätverk som har förutsättningar att kunna ta emot barnet för stadigvarande vård och fostran. Forskning inom området pekar på att risken för omplaceringar eller sammanbrott i vården i denna typ av placeringar är betydligt mindre än då barnet är placerat i ett familjehem. Detta förhållande gäller även om barnets släkting inte fullt ut uppfyller de kriterier som gäller för andra familjer att kunna bli godkända som familjehem. Oavsett om barnet är placerat i ett familjehem eller hos en släkting eller annan närstående till barnet gäller samma uppföljningsansvar för socialtjänsten och skyldighet att säkerställa att barnets behov blir tillgodosedda. Genomgången av akterna visar att dokumentationen är bristfällig av hur barnets egna sociala nätverk har prövats och bedömts inför en placering utom det egna hemmet. Vi menar att det nationella regelverkets krav här har fått ett svagt genomslag. 4.1.3 Metoder för urval och godkännande av familjehem Kontrollmål: Det finns arbetsmetoder och rutiner för urval och godkännande av enskilda personer som vill bli och fungera som familjehem. Kontrollmålet uppfylls. Inom familjehemsgruppen tillämpas den så kallade Kälvestensmodellen som metod när det gäller utredning och bedömning av en familj som har godkänts av den kommungemensamma familjehemspoolen. Vår granskning visar att utredningarna med tillhörande bedömningarna av familjehem kan utvecklas. Det handlar om att dels tydligare beskriva hur utredningen av familjehemmet har gått till, under vilken tid, antal besök och samtal. Men också i det fall familjehemmet har egna barn att också beakta deras inställning till att familjen tar emot ett barn för vård. 19

Alla utredningar som familjehemsgruppen genomför av ett presumtivt familjehem sker utifrån ett specifikt barn, dess förhållanden och behov. Utredningarna behöver därför tydligare beskriva och ange vad det är för förhållanden och utgångspunkter som gör att just detta familjehem är lämpligt för det enskilda barnet. Familjehemsutredningarnas bedömningar av familjens lämplighet är formulerade på en mera övergripande nivå, exempelvis; bedöms ha den erfarenhet och stabilitet som krävs för att barnet ska få sina grundläggande behov tillgodosedda, eller att familjehemsföräldrarna har goda förutsättningar att i sitt hem ge barnet möjlighet till en trygg och förutsägbar tillvaro. Vi menar att detta inte är tillräckligt för att beskriva hur matchningen barn biologiska föräldrar familjehem har genomförts eller vilka kriterier som har varit vägledande för att ett specifikt barn har kommit att placeras i det enskilda familjehemmet. Det finns i övrigt inte någon i ärendedokumentation som på annat sätt beskriver hur matchningsprocessen har genomförts. Förutom att vi bedömer att detta är en brist finns det en uppenbar risk att dessa utgångspunkter och ställningstaganden också försvinner i samband med att exempelvis handläggare slutar sin anställning i kommunen. Förutom remissrutinen finns inga andra fastställda rutiner eller riktlinjer för hur denna matchningsprocess ska genomföras eller dokumenteras. 4.1.4 Rutiner för att hantera avvikelser i vården Kontrollmål: Det finns rutiner för att hantera eventuella avvikelser i vården i förhållande till fastställd genomförandeplan. Kontrollmålet bedöms delvis vara uppfyllt. Vi bedömer att uppföljningen och utvärderingarna av vården i huvudsak när det gäller den halvårsvisa uppföljning som sker i samband med överväganden och omprövning av vården lever upp till de krav som framgår av det nationella regelverket. Forskningen inom området pekar entydigt på att en fungerande skolgång för barn placerade i familjehem är en nyckelfaktor och har central betydelse för hur det enskilda barnets fortsatta levnadsvillkor kommer att formas. Detta behöver uppmärksammas och ge tydligare avtryck i uppföljningen av vården. Konkret menar vi är att skolsituationen behöver lyftas in som ett av de områden som ska värderas i samband med ett övervägande. I anslutning till detta behöver BBIC användas på ett mera brett sätt än idag. Konsultationsdokumentet som bland annat omfattar skolan behöver användas mera konsekvent i dessa uppföljningssammanhang. I några av de ärenden som vi granskat har omplaceringar eller sammanbrott i vården skett. Exempelvis omplaceringar från en längre tids placering i ett jourhem till ett familjehem eller från ett familjehem till ett annat. Av dokumentationen i dessa ärenden går inte utläsa vilka erfarenheter som har gjorts i uppföljnings- och utvärderingssammanhang. Vi kan inte se i de granskade ärendena att detta har påverkat eller skett någon revidering av genomförandeplanen. Vi menar att verksamheten behöver utveckla sina former för uppföljningen och utvärderingen av vården, att antalet omplaceringar och anledningen till detta särskilt uppmärksammas. Det be- 20

höver regelbundet och minst årligen av förvaltningen redovisas en sammanställning av antalet omplaceringar, anledningen till detta samt en samlad bedömning av vilka proaktiva åtgärder som förvaltningen föreslår behöver genomföras för att minska antalet omplaceringar. Vidare bedömer vi att nämnden behöver ge förvaltningen i uppdrag att arbeta fram en särskild rutin och checklista som ska vara vägledande för arbetet i de situationer det ska genomföras en omplacering. Idag finns ingen sådan. De utredningar som vi granskat och som ligger till grund för nämndens överväganden har enligt vår mening ett alltför stort fokus på uppgifter som legat till grund för det ursprungliga beslutet om placeringsinsatsen. Beskrivningarna är i alltför stor utsträckning beskrivande snarare än prövande och utvärderande i förhållande till den genomförandeplan som ska finnas. Det mönster som framträder vid aktgranskningen tyder på att redovisningarna är alltför schablonmässiga. Vi efterlyser ökad fokusering på det enskilda barnets aktuella situation och utveckling samt uppnådda effekter och nytta i vården. Vi har ovan särskilt pekat på det placerade barnets skolgång. Vi menar att detta behöver omfatta såväl förskoleverksamhet som grundskola och gymnasium och bli belysta i de överväganden som ska göras. Forskningen inom området pekar entydigt på att en fungerande skolgång för barn placerade i familjehem är en nyckelfaktor och har central betydelse för hur det enskilda barnets fortsatta levnadsvillkor kommer att formas. Detta behöver uppmärksammas och ge tydligare avtryck i uppföljningen av vården. Konkret menar vi är att lyfta in skolsituationen som ett av de områden som ska värderas i samband med överväganden. I anslutning till detta behöver BBIC användas på ett mera brett sätt än idag. Konsultationsdokumentet som bland annat omfattar skolan behöver användas mera konsekvent i uppföljningssammanhang. I syfte att skärpa arbetet med de halvårsvisa övervägandena bedömer vi att riktlinjer och rutiner på detta område bör ses över, göras kända bland handläggarna samt också regelbundet följas upp av nämnden. Vi vill också lyfta fråga kring innehållet i det avtal som kommunen genom nämnden träffar med de familjer till vilka medgivande lämnas om att ta emot ett enskilt barn för stadigvarande vård och fostran. Avtalen följer en gemensam mall och har samma utformning när det gäller skrivning om ett familjehems skyldighet att ta del av och medverka i den utbildning och handledning som socialtjänsten bedömer är nödvändig. Vi har inte kunnat se att det finns en upprättad årlig eller på annat sätt återkommande plan för denna typ av utbildning inom förvaltningen, oavsett om det handlar om ett nytt familjehem eller ett familjehem som under lång tid har haft uppdrag från socialtjänsten om att ha ett enskilt barn boende hos sig. Den kommungemensamma familjehemspoolen anordnar regelbundet grundutbildning till nya familjehem vilket är positivt. Av familjehemsakterna framgår inte om och i så fall vilken specifik utbildning som det enskilda familjehemmet har deltagit i. Vi efterlyser en mera fast struktur och en årligt återkommande utbildning som även omfattar de familjehem som under en längre tid har haft placerade barn boende hos 21

sig. 4.1.5 Organisation samt roll- och ansvarsfördelning Kontrollmål: Organisationen för barn- och ungdomsvården är ändamålsenligt utformad. Kontrollmålet bedöms i huvudsak vara uppfyllt. Vår granskning visar att verksamhetens organisering samt roll och ansvarsfördelning inom förvaltningen är ändamålsenligt utformad. Handläggarnas arbetsförhållanden och arbetsbelastning bedömer vi rimlig, även om nämndens verksamhetsberättelser de senaste åren visar på ett ökat ärendeinflöde och en mera omfattande komplexitet i dessa. Samtidigt är vi medvetna om att arbetssituationen i vissa perioder kan vara ansträngd på grund av högt och akut ärendeinflöde samt av den komplexitet som finns i dessa ärenden. Vi vill samtidigt, när det gäller nuvarande organisation och roll- och ansvarsfördelning inom avdelningen, uppmärksamma att organisationen fungerar mer eller mindre väl beroende på typ av insats och typ av målgrupp. När en familjehemsplacering påbörjas sker en överföring av det samlade ärendeansvaret från barn- respektive ungdomsgruppen till placeringsenheten. Så länge placeringen pågår i ett jourhem eller ett HVB-hem har ansvarig handläggare vid barnoch ungdomsgruppen kvar ärende- och uppföljningsansvaret. Syftet med denna överföring av ärende- och uppföljningsansvar var att säkerställa att nämndens uppföljningar och överväganden genomförs inom de tidsramar som lagstiftningen anger. Mot bakgrund av det relativt stora antalet familjehemsplaceringar finns det en risk för att placeringsenhetens utrymme för att utreda, bedöma och rekrytera familjehem successivt allt mera kan komma att begränsas. I situationer då det behöver genomföras en familjehems- eller en jourhemsplacering i ärenden inom barn- och ungdomsgruppen ska en remiss med uppdrag till placeringsenheten om rekrytering av familjehem lämnas. I ärenden då det handlar om ensamkommande flyktingbarn kan handläggare inom placeringsenheten däremot inte använda sig av de resurser som de kommungemensamma jour- respektive familjehemspoolerna har. I de fallen får istället ansvarig handläggare fullt ut ansvara för rekryteringen och bedömningen av ett familjehems lämpligheter och utgångspunkter att kunna ta hand om och ge det enskilda barnet en god omvårdnad och fostran. Med andra ord det finns vissa skillnader i den roll och ansvarsfördelning som finns inom avdelningen. Vi uppfattar att detta hänger samman med ett ställningstagande i styrgruppen för de kommungemensamma poolerna om att deras resurser inte kan användas när det gäller målgruppen ensamkommande flyktingbarn. När det gäller barn som av Migrationsverket har fått permanentuppehållstillstånd, och som då per definition är att betrakta som kommuninvånare, har vi svårt att förstå 22